Brister i upphandlingar hos Arbetsförmedlingen

Fru talman! Katarina Brännström har frågat mig om jag kommer att vidta åtgärder för att säkerställa att Arbetsförmedlingen genomför upphandlingarna eller om det finns en vilja att avveckla upphandlade arbetsmarknadsutbildningar i avsikt att göra allt i egen regi.

Till att börja med vill jag betona betydelsen av att den som flytt till Sverige ges goda förutsättningar att snabbt etablera sig på arbetsmarknaden och i samhället. Regeringen har därför lagt fram ett antal förslag i vårbudgeten som handlar om att erbjuda tidiga insatser till personer som söker asyl i Sverige, insatser för ett hållbart mottagande och en effektivare etablering på arbetsmarknaden samt förslag för att minska arbetslösheten.

Arbetsmarknadsutbildning är ett viktigt verktyg för att utrusta de arbetssökande med de kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden.

Jag ser allvarligt på att Arbetsförmedlingen i sina upphandlingsförfaranden inte i tillräckligt stor utsträckning har lyckats möta behoven av arbetsmarknadsutbildning. Arbetsmarknadsutbildning förväntas bidra till matchning av arbetssökande mot lediga jobb hos arbetsgivare. Det är även allvarligt att inte fler får arbete efter en arbetsmarknadsutbildning. Jag har därför självklart tagit kontakt med Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg och diskuterat de uppkomna problemen.

Riksrevisionen lämnade i en granskningsrapport i slutet av 2015 rekommendationer till Arbetsförmedlingen som rör hur upphandlingar av arbetsmarknadsutbildning kan utvecklas. Regeringen menar att Riksrevisionens granskning är ett viktigt underlag i Arbetsförmedlingens utvecklingsarbete inom området arbetsmarknadsutbildning. Regeringen betonar värdet av att myndigheten, i möjligaste mån, tar till vara den effektiviseringspotential som Riksrevisionen identifierat när det gäller behovsanalyser i samband med upphandlingar. Regeringen kommer noga att följa Arbetsförmedlingens fortsatta arbete, inte minst i fråga om hur resultaten efter genomförd arbetsmarknadsutbildning utvecklas. Regeringen har lämnat sin bedömning av Riksrevisionens granskningsrapport till riksdagen, som nu behandlar frågan.

Inom Arbetsförmedlingen pågår just nu ett förnyelsearbete som bland annat omfattar utveckling av de tjänster som erbjuds till arbetsgivare och arbetssökande. Det handlar inte minst om utveckling av hur myndigheten ska säkra att de utbildningar som efterfrågas kan tillhandahållas. Regeringen avser inte att i detalj instruera Arbetsförmedlingen om vilka upphandlingar myndigheten bör genomföra för att klara sitt uppdrag att tillhandahålla arbetsmarknadsutbildningar som utrustar arbetssökande för jobb.

Fru talman! Jag ska börja med att tacka ministern för svaret. Det är väldigt bra att arbetsmarknadsministern ser allvarligt på den uppkomna situationen hos Arbetsförmedlingen. Nu krävs det verkligen en uppstramning.

Under det arbete som hos Arbetsförmedlingen kallas för Nyhetsresan har man satt upp skylten: Ursäkta röran, vi bygger om. Men när det kommer till utbildning skulle man lika gärna kunnat ha satt upp skylten: Stängt för ombyggnad. Så allvarligt är det faktiskt. Kaos är ett ord som ofta kommer upp när jag har talat om frågan med arbetslösa, leverantörsföretag och arbetsförmedlare.

Det är stora brister i upphandlingsarbetet hos Arbetsförmedlingen, Ylva Johansson. Det gäller rutiner och planeringar. Det handlar om felprioriteringar, slarv och både felaktiga och sena upphandlingar. Det rör minst 10 000 utbildningsplatser. Detta är allvarligt.

Det får väldigt stora konsekvenser för de arbetslösa som har rätt att förvänta sig hjälp. Nu får de vänta kanske upp till ett år innan de får den utbildning de borde ha haft. Det riskerar också att många av de utbildningarna inte alls kommer att finnas framöver. Det drabbar inte bara de arbetslösa utan många av de seriösa leverantörer som nu har sagt upp sina lärare, sålt sina dyra maskiner och lagt ned verksamheten på många orter runt om i landet. Flera av dem kanske aldrig kommer tillbaka.

Det är särskilt illa när det berör utbildningar inom bristyrken såsom fordons- och yrkesförarutbildning. Där är det rent kaos. Arbetsförmedlingens senaste upphandling av yrkesförarutbildning för lastbil kommer att stoppas då man säger att Arbetsförmedlingen har brutit mot lagen om offentlig upphandling.

Mellan januari och mars i år var det hela 3 400 personer som gick en sådan utbildning. Lastbilsförare är det högst rankade bristyrket just nu inom transportsektorn. Man har beräknat behov av 2 000 personer bara inom det närmaste året. Det finns fler exempel på bristyrken där utbildningarna inte fungerar.

Arbetsförmedlingen skyller på resursbrist. Det är otroligt. På den här delen är myndigheten misskött. Man klarar inte av stora delar av sitt viktiga uppdrag. Det verkar som att regeringen här har tappat greppet. Det kommer att vara stora glapp när stora grupper kommer att behöva utbildning, och det är allvarligt.

Det är allvarligt när en stor myndighet påstår sig inte ha rätt kompetens och att man saknar några medarbetare. Detta är en myndighet som har administrationskostnader på 7 ½ miljard, om jag minns rätt. Då är det regeringens ansvar att verkligen trycka på så att Arbetsförmedlingen gör vad den ska göra och vad det står i dess uppdrag att den ska kunna göra.

Jag vet att Alliansen insåg problemet på många håll inom Arbetsförmedlingen och därför startade den utredning som hann verka i ett år innan det blev regeringsskifte. Ministern borde inte haft råd att kasta den utredningen i papperskorgen. Det kunde ha funnits en utredning i dag som hade sagt var de stora bristerna fanns och vad som behöver göras.

Man måste kunna ha flera bollar i luften på Arbetsförmedlingen. Det är inte enskilda medarbetare vi talar om utan hela organisationen. Att det saknas kompetent och utbildad personal är förskräckligt när vi har en het arbetsmarknad. Det är precis som ministern sa: Många lediga jobb tillsätts inte. Nej, tro sjutton det när människor inte kan få den utbildning som krävs i många av de yrkena därför att Arbetsförmedlingen inte klarar sin uppgift!

Fru talman! Det är väldigt allvarligt när arbetslösa inte får möjlighet till de utbildningar som kan rusta dem för de lediga jobben. Det är väldigt allvarligt när arbetsgivare inte får tag i rätt personal därför att det saknas relevant utbildning för dem som skulle kunna komma i fråga för jobbet. Det är också allvarligt när seriösa och duktiga aktörer får orimliga förhållanden med upphandlingar som inte går fram i den tid som de borde göra. Jag ser mycket allvarligt på detta. Så är det.

Jag har försäkrat mig om att Arbetsförmedlingens ledning inser allvaret och sitt stora ansvar att säkerställa att vi får en förändring som leder till ordning och effektivitet när det gäller arbetsmarknadsutbildningarna och upphandlingarna.

Regeringen prioriterar offentliga upphandlingar högt eftersom vi ser vilken otroligt stor betydelse de har och hur mycket pengar det handlar om och vilken nytta bra offentliga upphandlingar kan göra. Därför har min kollega civilminister Ardalan Shekarabi tydligt varit ute med frågorna flera gånger och också initierat och startat en ny myndighet till stöd för bland annat andra myndigheter som kan behöva hjälp i att effektivisera och få bättre resultat i sin upphandlingsverksamhet.

Jag delar Katarina Brännströms syn på allvaret i den här frågan.

Fru talman! Jag är glad för att ministern ser allvaret i detta. Vi har 10 000 utbildningsplatser som kanske går helt om intet eller åtminstone kanske dröjer ett år. Många av de utbildningsföretag jag har talat med har sagt att de säger upp personal och säljer dyra maskiner de har.

Det gäller till exempel inom fordonsutbildning. Det kommer att ta lång tid, även om de skulle få vara med på banan igen, innan de har byggt upp en ny organisation för att göra dessa utbildningar. Det som är allvarligt är att det får så långvariga konsekvenser för så pass många människor som står beredda att ta ett jobb. De skulle kunna ha gjort det om de hade fått sin lastbilsförarutbildning.

Frågan är: Vad gör regeringen? Det tror jag Ylva Johansson ska gå hem och fundera på. Jag tror att det behövs mycket press här så att inte detta fortsätter. Problemen med upphandlingarna började redan i fjol. Då handlade det om svetsare och den typen av yrken som man inte klarade av att upphandla i tid så att det blev stora förseningar. Det är alltså en lång process som har lett fram till det kaos som råder just nu.

När det gäller arbetsmarknadsutbildningar borde man verkligen se över vilket register man har. Lägg ned de arbetsmarknadsutbildningar som inte skapar jobb! Precis som Riksrevisionen sa i sin rapport: Gör det mer flexibelt, och gör det olika över landet så att man utbildar till ett arbete! Vi moderater har föreslagit att man skrotar alla utbildningar som inte ger jobb. Vi tycker att man borde ha utbildningar där det finns ett jobblöfte i slutet. Annars är det bara bortkastade pengar. Många av de här utbildningarna är färskvaror; om man inte får jobb på en gång kommer inte utbildningen att vara så mycket värd efter några år. Det drabbar människor, som blir kvar i en lång arbetslöshet.

Arbetsmarknaden har kanske aldrig varit hetare än nu. Då gäller det att samhället levererar de verktyg som krävs så att det arbete som ministern säger ska prioriteras hos Arbetsförmedlingen - arbetsgivarkontakterna - kan mynna ut i att människor får arbete. Man måste kunna leverera kompetent personal i de yrken där det efterfrågas.

Detta är allvarligt. Det har skett en stor förändring under det senaste året inom Arbetsförmedlingen. Jag kommer att återkomma i frågan och följa detta. Nu har man dessutom kunnat läsa om det i tidningen, och jag har fått rapporter tidigare om hur stort problemet är. Nu får vi också tusentals nytillkomna människor som ska ut på vår arbetsmarknad, och det kommer att vara ett stort glapp eftersom det inte finns utbildningar klara för att kunna leverera. Det är inte bra. Det borde finnas ett snabbspår även på Arbetsförmedlingen för att kunna göra undantag.

Jag vet att regelverket för upphandlingar är krångligt och att det är långa tider i processerna, vilket vi också skulle kunna fundera över. Vem kan säga i dag vilka utbildningar som behövs om fyra fem år? Det finns mycket att göra på området.

Jag är dock glad för att ministern ser allvarligt på frågan. Vi kommer säkert att ha fler debatter om det här, för det är så pass allvarligt att vi måste följa utvecklingen.

Fru talman! Arbetsmarknadsutbildning är ett ämne för sig. Enligt IFAU, regeringens expertmyndighet i arbetsmarknadsfrågor, uppvisar de flesta arbetsmarknadsutbildningar just nu på en aggregerad nivå till och med en negativ effekt. Det är nämligen så pass få som hamnar i jobb efter utbildningarna i och med att de är så dåligt konstruerade - ofta orsakat av upphandlingar - att de håller människor ifrån arbete. Man går alltså sämre rustad ur en arbetsmarknadsutbildning än man hade varit om man inte hade gått den alls. Det är katastrofalt; den synen tror jag att arbetsmarknadsministern delar.

Vi investerar massor av miljarder av skattebetalarnas pengar men också av de arbetssökandes tid och energi i de här utbildningarna, som i sin tur leder till högre arbetslöshet. Så kan man självklart inte ha det. Riksrevisionens granskning, som arbetsmarknadsministern nämnde, gav en ganska tydlig bild: Där utbildningarna behövs erbjuds de inte, och där de inte behövs erbjuds de. Där det råder brist på arbetskraft saknas utbildningarna över huvud taget.

Detta leder självklart till frågan om huruvida Arbetsförmedlingen ens är kapabel att göra detta i dagsläget. Om vi ska nå Europas lägsta arbetslöshet till 2020 måste folk utbildas. Arbetsmarknadsministern har i den här talarstolen stått och sagt: Utbildning, utbildning, utbildning! Det handlade då om vad som är nyckeln till att få nyanlända, ungdomar och dem som har blivit av med jobbet att göra en omställning i livet och kunna ta jobb.

Man måste ställa sig frågan: Är det välinvesterade pengar när man ger dem till Arbetsförmedlingen? Hade inte pengarna kanske gjort mer nytta om de hade investerats i ett utbildningsväsen någon annanstans, till exempel inom reguljära utbildningar i kommunerna, till exempel yrkesvuxutbildningar?

Det skulle jag gärna vilja ha ett svar från ministern på. Tror hon att Arbetsförmedlingen kommer att vara kapabel att få styr på upphandlingarna och utbildningarna i så god tid att man hinner få ut den stora andel nyanlända som är på väg in på arbetsmarknaden till 2020? Det handlar också om den avmattning i konjunkturen som börjar närma sig. Hinner Arbetsförmedlingen med detta så att vi kan nå Europas lägsta arbetslöshet till 2020?

Jag vågar påstå att detta är avgörande. Att låsa resurser i en icke fungerande verksamhet som ger oss högre arbetslöshet är en förlust inte bara för den politiska trovärdigheten i arbetsmarknadspolitiken utan också för de individer för vilka dessa resurser hade kunnat innebära en avgörande skillnad. Det handlar om att motverka fattigdom, utslagning, segregation och utanförskap.

Fru talman! Låt mig dela upp mitt inlägg i två delar. När det gäller upphandlingsproblemen delar jag, som jag har sagt tidigare, Katarina Brännströms syn på att detta är allvarligt. Det är självklart att Arbetsförmedlingen som myndighet måste klara av att sköta upphandlingarna på ett effektivt och korrekt sätt. Så är det bara. Det är helt enkelt ett skall-krav på en myndighet.

Till Hanif Bali vill jag säga att det han säger om kvaliteten på arbetsmarknadsutbildningen och de urusla resultaten stämmer. Det är ned emot 30 procent som går vidare från arbetsmarknadsutbildning till arbete. Det finns en tydlig tidpunkt för när denna förändring skedde. Det här skedde 2007-2008, precis när man lade om politiken. Då gick det från drygt 70 procent, som det tidigare var i år efter år när det gäller andelen som gick från arbetsmarknadsutbildning vidare till arbete - jag har grafen med mig här, så jag kan se det - till ett totalt fall ned till 30 procent, där det sedan har stannat. Detta berodde på att man lade om arbetsmarknadspolitiken, och det skedde i ett läge före finanskrisen. Det var när vi hade stor efterfrågan på arbetskraft som man lade om och styrde om arbetsmarknadsutbildningarna.

Jag delar alltså inte uppfattningen att de dåliga resultaten huvudsakligen skulle bero på låg kvalitet i arbetsmarknadsutbildningarna. Jag skulle tvärtom vilja säga att många av leverantörerna är mycket duktiga. Jag söker snarare svaren i att man har styrt om så att man riktar insatserna till fel personer. Den gamla regeringen styrde till arbetsmarknadsutbildning som en sysselsättningsåtgärd eller aktiveringsåtgärd. Det tror jag är helt fel.

Arbetsmarknadsutbildning ska leda till arbete. Det måste vara troligt att den person som får en arbetsmarknadsutbildning också får ett jobb inom kort efter utbildningen. Annars är risken stor att man förslösar resurserna. Det kan vara en mycket duktig utbildningsanordnare, men om det är fel individ vid fel tillfälle för individen eller om någon är fel rustad för att gå in i utbildningen i just det skedet kommer det att vara svårt att få ett gott resultat.

Jag kommer nu tillbaka till kvalitetsfrågan. Man kan från Arbetsförmedlingens egna utvärderingar se att det tycks vara en särskild försämring när det gäller utrikes födda. Jag tror att det finns oerhört mycket mer att göra när det gäller kombinationer av utbildning i svenska eller modersmålsstödjande insatser och utbildning. Det gäller att säkerställa att eleverna kan ta till sig själva yrkesutbildningen, och då kan det kanske vara bra att kunna använda tolk eller annat så att inte språket blir ett hinder för att ta till sig yrkeskunskaperna.

När det gäller kvalitetsfrågan finns det alltså betydande saker att göra - också sådant som vi redan arbetar med. Det handlar både om styrningen av vem som ska få tillgång till arbetsmarknadsutbildning och om hur man kan kombinera delar inom utbildningen. Jag delar därför inte Hanif Balis syn på detta. Men när det gäller upphandlingarna är det bara så att det måste man sköta.

Fru talman! Jag förväntar mig kraftfulla åtgärder från regeringen när det kommer till det här. Det behövs tydligen kompetent personal på Arbetsförmedlingen. De saknar resurser. Det är någonting som måste kollas upp.

Om det nu var så att läget förändrades till det sämre 2007-2008 kommer det att göra det nu också. Alla de här utbildningarna som de inte har klarat upphandlingarna av skulle leda till riktiga jobb - svarvare, svetsare, busschaufförer, lastbilschaufförer med flera. Det är riktiga jobb vi pratar om. Det är inte traineejobb, det är inte beredskapsjobb och det är inga extratjänster, utan det är riktiga jobb med riktiga löner utan statligt stöd. Därför är det extra allvarligt att en statlig myndighet så totalt har havererat i en sådan viktig del som utbildning.

Regeringen måste göra någonting snabbt. Det krävs kraftfulla åtgärder. Sedan kan vi alltid diskutera kvaliteten i olika utbildningar. Ett bristyrke ett visst år är kanske inte längre ett bristyrke fem år senare, men de långa upphandlingsprocesserna gör att folk går de utbildningarna i alla fall. Det är en otrolig tröghet i systemet. Det måste finnas mer flexibilitet när det gäller utbildningar som leder till jobb. Jag tycker att regeringen har ett ansvar att ta upp detta med Arbetsförmedlingen.

Utred Arbetsförmedlingen nu! Det skulle ha kunnat finnas en klar utredning nu. Gör det snabbt, och se till att den här myndigheten blir effektivare. Det har den inte varit på länge, och vi har inte råd att ha en så dålig organisation i en tid där man skriker efter kompetent arbetskraft.

Jag vill tacka för debatten. Vi lär ses igen här i kammaren på samma tema.

Fru talman! Jag har ansvar för arbetsmarknadspolitiken, och jag har ansvar för problem och tillkortakommanden inom de myndigheter som faller under mitt ansvarsområde. Det är mitt ansvar när det inte fungerar som det ska på Arbetsförmedlingen. Det är dock inte mitt ansvar att tala om exakt vilka personer som ska vara anställda eller vilka arbetsuppgifter de ska ha. Det faller på myndigheten.

Resultatet av de beslut myndigheten fattar är alltid mitt ansvar, men jag tänker inte gå in och tala om hur många personer som ska jobba med vissa uppgifter inom Arbetsförmedlingen. Det är en sak för generaldirektören, och jag är också helt övertygad om att generaldirektören förstår allvaret i den här frågan.

Vi kommer säkert att återkomma till frågan om arbetsmarknadsutbildningar - jag hoppas det, för här behöver mycket göras för att öka effektiviteten. Men jag vill ändå poängtera, fru talman, att när det gäller att säkerställa att vi har ordning och effektivitet i offentlig upphandling inom våra myndigheter är det inte en utredningsfråga utan en fråga om att verkställa.

Överläggningen var härmed avslutad.