Bristen på anstaltsplatser
Anförandelista
- Hoppa till i videospelarenJustitieminister Gunnar Strömmer (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Isacsson (S)
- Hoppa till i videospelarenPontus Andersson Garpvall (SD)
- Hoppa till i videospelarenJustitieminister Gunnar Strömmer (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Isacsson (S)
- Hoppa till i videospelarenPontus Andersson Garpvall (SD)
- Hoppa till i videospelarenJustitieminister Gunnar Strömmer (M)
- Hoppa till i videospelarenLars Isacsson (S)
- Hoppa till i videospelarenPontus Andersson Garpvall (SD)
- Hoppa till i videospelarenJustitieminister Gunnar Strömmer (M)
Protokoll från debatten
Anföranden: 10
Anf. 17 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Lars Isacsson har frågat mig på vilket sätt jag och regeringen underlättar processen för att skapa fler anstaltsplatser i Sverige. Vidare har Lars Isacsson frågat om de kommuner som har byggklar mark kommer att få ett erbjudande om att det etableras en ny eller utökad anstalt i deras kommun.
Pontus Andersson Garpvall har för sin del frågat mig hur jag kommer att agera för att kunna nå scenariot i Kriminalvårdens kapacitetsrapport om 27 000 anstalts- och häktesplatser 2033.
Låt mig börja med att konstatera att den ansträngda beläggningssituationen i anstalter och häkten i grund och botten beror på att utbyggnaden av Kriminalvården inleddes alldeles för sent. Det är inte något som myndigheten kan lastas för, utan det beror på felaktiga prioriteringar och uteblivna beslut från tidigare regeringar.
Samtidigt innebär den omläggning av rättspolitiken som den här regeringen gör att fler personer kommer att sitta i fängelse och under längre tid. Det handlar om att skydda samhället från farliga kriminella och om att ge brottsoffer tydligare upprättelse.
Därför pågår ett intensivt arbete för att möta behovet av platser här och nu samtidigt som vi vill skapa goda förutsättningar för en fortsatt expansion på längre sikt. Regeringen ger väldigt stora ekonomiska tillskott till Kriminalvården för att lägga grunden för detta. Mellan åren 2023 och 2027 beräknas anslaget öka från 14,1 till 26 miljarder kronor. Det är en nödvändig förutsättning för Kriminalvårdens kraftiga expansion.
Myndigheten bygger nu ut befintliga lokaler, etablerar nya anläggningar och uppför tillfälliga byggnader för att öka kapaciteten. I syfte att använda lokaler på ett effektivare sätt och möta efterfrågan på fler platser har Kriminalvården även inrättat ett stort antal dubbelbeläggningsplatser. Att dela cell hör nu till vanligheterna för fängelsedömda.
Det är glädjande att det finns ett engagemang runt om i landets kommuner för denna viktiga expansion av Kriminalvården. Myndigheten ansvarar för sin lokalförsörjning. Det är myndigheten som fattar beslut om hur och var verksamheten ska utökas inom de ekonomiska ramar som ges av regeringen. Kriminalvården för en kontinuerlig dialog med möjliga hyresvärdar och markägare för att kunna avgöra var etableringar är bäst att genomföra.
Regeringen understöder dessa processer på olika sätt. Ett exempel är det nära samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och Kriminalvården när det gäller kompetensförsörjningen. Det har till syfte att fler arbetssökande ska söka anställning hos och bli anställda i Kriminalvården. Det är ett arbete som har understötts av regeringen genom ett särskilt uppdrag.
Regeringen har också tillsatt en utredning som i höstas lämnade förslag på en rad åtgärder som ska bidra till en snabbare utbyggnad av häkten och anstalter, bland annat genom att förenkla och förbättra de regelverk som påverkar detta och genom att korta ledtiderna i plan- och byggprocessen. Förslagen har remitterats, och regeringen ska återkomma om vägen framåt även i de delarna.
När det gäller att öka kapaciteten finns det också behov av att undersöka nya vägar. Ett exempel på det är att regeringen har gett en utredare i uppdrag att utreda förutsättningarna för att hyra anstaltsplatser utomlands. Utredningen ska presentera resultatet av sitt arbete och sina förslag vid kommande månadsskifte, januari/februari.
Jag vill också gärna lyfta fram de förslag som regeringen har fått från den parlamentariskt sammansatta Trygghetsberedningen, som på vårt uppdrag har lämnat en rad genomarbetade förslag med syftet att säkerställa att verksamheten i Kriminalvården håller hög kvalitet i ett läge där myndigheten växer.
Det råder ingen tvekan om att Kriminalvården står inför stora utmaningar, men den har också väldigt stora möjligheter. Regeringen kommer att fortsätta arbetet med att ge myndigheten goda förutsättningar för att genomföra uppdraget och att växa utan att för den skull göra avkall på säkerhet eller innehåll i verksamheten.
Anf. 18 Lars Isacsson (S)
Herr talman! Tack, justitieminister Gunnar Strömmer, för svaret!
Jag börjar med att kommentera justitieministerns svar och det här med ansvaret som ligger på de tidigare socialdemokratiska regeringarna. Det kom några kommentarer om de straffskärpningar som gjordes under de åtta åren. Vad de skulle leda till är ingen nyhet för regeringen.
Nu byggs det ut. Jag vet att justitieministern är medveten om att det innebär en lång process att ta fram detaljplaner, herr talman. Det arbetet startade alltså inte alldeles nyss, utan det har pågått.
Nu är vi också inne på det tredje året av mandatperioden. Under en mandatperiod kommer man till en punkt där det inte bara är de tidigare regeringarnas fel utan där det också beror på den egna politiken.
Vi står inför en mycket ansträngd situation i Sveriges kriminalvård - det är jag fullt medveten om - med överbeläggning i våra anstalter och häkten. Detta är ett växande problem som kräver omedelbara lösningar. Men regeringens förslag om att hyra fängelseplatser utomlands känns både dyrt, ineffektivt och orealistiskt.
Varför ska Sverige hyra kapacitet i andra länder när vi har möjlighet att bygga ut här hemma? Vid sidan av frågor som gäller säkerhet, behandling av personuppgifter, transporter, hälso- och sjukvård och kostnader är detta, tycker jag, särskilt anmärkningsvärt med tanke på den situation vi har i Sverige i dag. Vi har rekordhög arbetslöshet och en byggsektor i djup kris. Att i detta läge välja att placera svenska investeringar och arbetstillfällen utomlands är inte bara dålig kriminalvårdspolitik utan också dålig jobbpolitik och regionalpolitik.
I Kalmar finns exempelvis byggklar mark och färdig detaljplan för en betydligt större utbyggnad än vad som hittills har beslutats. Det finns liknande möjligheter i andra kommuner som Munkfors och Hagfors, som också har byggklar mark och intresse av att medverka i denna viktiga utbyggnad.
Regeringen framhåller att det är Kriminalvården som ansvarar för sina lokaler, men här finns en möjlighet att ta politiskt ansvar och styra myndigheten för att säkerställa en snabbare och mer effektiv expansion. Samtidigt kan vi skapa jobb i Sverige och bidra till lokal tillväxt.
Så, herr talman, min fråga till ministern är: Varför överväger regeringen att satsa på utländska lösningar när vi kan bygga ut här hemma, skapa arbetstillfällen och samtidigt lösa kompetensförsörjningen med regionala utbildningsinsatser?
Anf. 19 Pontus Andersson Garpvall (SD)
Herr talman! Att lösa frågan om brist på anstaltsplatser är en viktig del av arbetet inom ramen för Tidöavtalet för att skapa ett tryggare Sverige. Fyra nya anstalter är på gång, våningssängar installeras i celler och modulfängelser byggs på fängelsegårdar. Att fler ska få avtjäna sitt fängelsestraff i sitt hemland, att vi ska hyra fängelseplatser utomlands samt inte minst att fler ska utvisas efter avtjänat straff och att vi ska kunna ta medborgarskapet från grovt kriminella är också frågor inom Tidöavtalet som kommer att minska trycket på svensk kriminalvård.
Problemet med bristen på anstaltsplatser har varit känt under lång tid. I juni 2022, under Socialdemokraternas regeringstid, gick 2 600 personer fria i väntan på anstaltsplats. Situationen såg redan då alarmerande ut.
Efter att Sverigedemokraterna och regeringspartierna samma höst vunnit en majoritet av rösterna i riksdagsvalet tog Kriminalvården fram ett scenario för hur många anstaltsplatser som kommer att behövas i framtiden. De menar att straffskärpningarna och den omläggning av kriminalpolitiken som nu görs under Tidöavtalet kommer att leda till att Sverige 2033 behöver ha 27 000 anstalts- och häktesplatser - en ganska stor ökning från dagens cirka 10 000.
Samtidigt menar Kriminalvården och regeringen att det tar ungefär 7-8 år att färdigställa en ny anstalt. Om Kriminalvården har rätt i sin prognos, att det behövs ungefär 17 000 nya platser om 8-9 år, kommer dagens utbyggnadstakt inte att räcka - om det tar så pass lång tid att färdigställa en anstalt. Jag och Sverigedemokraterna menar att det vore rimligt om spaden var i marken på betydligt fler platser än nu eller om det fanns andra planer för hur man på både kort och lång sikt ska kunna åtgärda bristen på anstaltsplatser.
Med anledning av detta ställer jag följande fråga till justitieministern: På vilka ytterligare sätt, vid sidan av det man redan gör, kommer regeringen att agera för att kunna hantera scenariot i Kriminalvårdens kapacitetsrapport, som visar att det kommer att behövas 27 000 anstalts- och häktesplatser 2033?
Anf. 20 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Tack, Lars Isacsson, för möjligheten att diskutera även den här frågan denna morgon, och tack även för Pontus Andersson Garpvalls inlägg i denna viktiga debatt.
Låt mig börja med att säga att det är flera olika saker som driver behovet av att bygga ut kriminalvården. Det handlar förstås om angelägna reformer av straffrätten. Längre straff och inte minst mer ingripande påföljder för allvarlig brottslighet kommer att innebära att fler personer kommer att sitta i fängelse under längre tid. Samhällsutvecklingen driver detta.
Till detta kommer den mycket positiva nyheten att brottsuppklaringen har gått upp, från 15, 16, 17 eller 18 procent bakåt i tiden när det gäller den allvarligaste skjutvapenrelaterade brottsligheten till över 70 procent - naturligtvis en fantastisk framgång. Detta kommer också att öka trycket på kriminalvården. Lyckas vi dessutom göra motsvarande resa när det gäller all annan brottslighet som drabbar medborgarna kommer trycket på kriminalvården att fortsätta öka.
Allt detta sammantaget gör att det är otroligt viktigt för oss att jobba långsiktigt med det här.
Det är klart att den huvudsakliga delen av tillväxten kommer att behöva ske här hemma. Jag har ingen som helst annan uppfattning än Lars Isacsson när det gäller detta. Rätt använt innebär det också en stor möjlighet. Det är klart att vi ska bygga detta med en stark lokal och regional förankring. Alla de delar som tas upp - att ta vara på den byggklara mark som finns i nära samspel med kommunerna, att i hela samhället arbeta med hur vi kan bidra med kompetensförsörjning och hur utbildningsinsatser kan göras på olika sätt lokalt och regionalt för att åstadkomma detta - utgör så att säga huvudspåret för den tillväxt vi ser framför oss.
Lars Isacsson nämnde ett antal kommuner. Jag överväger om regeringen kan bidra på något ytterligare sätt för att möjligtvis öka trycket i dessa processer framåt. Självklart ska ett lokalt engagemang som dessutom backas upp av trovärdig planering tas till vara på ett så bra sätt som det bara går.
Den förtätning av kriminalvården som nu sker är både nödvändig och full av nya möjligheter. Denna förtätning sker utan tvekan delvis av nöden, men den är också en del av ett utvecklingsarbete inom Kriminalvården som är väldigt positivt.
Jag vill peka på något som ligger nära detta, nämligen digitaliseringens möjligheter när det gäller att effektivisera verksamheten. Det är viktigt inte minst för att kunna hantera kompetensförsörjningsutmaningen på ett bra sätt även från det hållet.
När det sedan gäller detta med att hyra anstaltsplatser utomlands skulle jag vilja skicka med följande. Nej, det ska inte göras om det är dyrt, dåligt och farligt. Men jag vill uppmana till att avvakta lite grann med den bedömningen tills det, högst eventuellt, finns ett konkret underlag att ta ställning till. Jag vill understryka att lejonparten av expansionen av svensk kriminalvård kommer att behöva ske här hemma. Men jag tycker inte att vi är i ett läge där vi utan att ha ordentliga underlag kan unna oss lyxen att i förväg avfärda sådant som möjligtvis kan spela en viktig komplementär roll i den totala expansion som vi ser framför oss.
Anf. 21 Lars Isacsson (S)
Herr talman! Tack till justitieministern för svaret! Jag delar uppfattningen att det handlar om en angelägen samhällsutveckling när det gäller brottsuppklaring och vikten av skärpta straff, men det är såklart också rätt deppigt att fler blir frihetsberövade.
Jag har mer av en regionalpolitisk inriktning i denna debatt. Detta ger en möjlighet till väldigt bra arbetstillfällen runt om i landet vid en myndighet som har högt anseende och som under lång tid har jobbat väldigt bra med svensk kriminalvård - återfallsfrekvensen är låg tack vare Bättre ut, som man har jobbat med.
Herr talman! Justitieministern uppmanar till att avvakta utredningen och se vad den kommer fram till. Jag vet inte vad som är sant, men jag har medieuppgifter om att justitieministern var i Baltikum. Det var rubriker om att han förhandlade om anstaltsplatser utomlands - detta var väl före jul.
Justitieministern hänvisar också till ett intensivt arbete med att öka kapaciteten i kriminalvården och till stora ekonomiska tillskott. Detta är förstås positivt. Men problemet kvarstår: Regeringen, eller om det är Kriminalvården, verkar inte ta till vara de möjligheter som redan finns.
Jag tror att det är som med kärnkraften. Ska vi bygga ut kärnkraften i Sverige bör vi börja där det redan finns kärnkraft och en folklig acceptans. Om det är svårt att få en folklig opinion för att bygga vindkraft i en kommun tror jag inte att det blir lättare att bygga kärnkraft. Man bör bygga där det redan finns. Jag tror att det är likadant med anstaltsplatser.
Statsrådet övervägde också vad regeringen mer kan göra. Jag tror att Kalmar är ett lysande exempel. Där finns en färdig detaljplan. Det finns en pågående utbyggnad som kommer att ge fler platser. Man skulle lätt kunna utöka det från 430 platser till 660, vilket detaljplanen medger, utan att behöva ändra detaljplanen. Kommunen är redo, och man säger från kommunen också att arbetskraft finns.
Även andra kommuner vittnar om sådant. Det finns redan i dag möjlighet att bygga ut där det redan finns anstalter.
Jag kommer tillbaka till detta att regeringen väljer att undersöka möjligheten att hyra platser utomlands. Det är svårt att förstå detta i ett läge där vi har rekordhög arbetslöshet och en byggsektor som skriker efter projekt.
Dessutom lyfter Kriminalvården fram kompetensförsörjning som en utmaning, särskilt utanför storstadsområdena. Vi hade Kriminalvården på besök i justitieutskottet. På frågor om varför utbyggnaden går så långsamt sa man att det ofta handlar om att kommunalråd överskattar den lokala arbetsmarknaden.
Herr talman! Jag vill ställa en direkt fråga till justitieministern: Delar justitieministern synen att det är svårt att rekrytera till kriminalvården utanför storstäderna? Och om så är fallet, vilka konkreta åtgärder planerar regeringen för att lösa detta?
Anf. 22 Pontus Andersson Garpvall (SD)
Herr talman! År 2015 nådde våldet i El Salvador sin kulmen med 6 656 mord. Siffran innebär ungefär 103 mord per 100 000 invånare - ungefär som det skulle ha skett över 10 000 mord om året i Sverige, över 1 000 i Stockholm eller över 150 i Helsingborg. Lyckligtvis har vi aldrig varit i närheten av dessa siffror i Sverige.
Anledning till att jag tar upp just El Salvador i den här debatten är att man där under förra året, bara sex år efter att Nayib Bukele vann valet i landet, har gått från att ha flest mord i världen till att ligga på ungefär samma nivåer som Sverige. Hur har då El Salvador gjort för att komma till rätta med den problematiken? Jo, sedan maktövertagandet har över 80 000 personer fängslats, samtliga med någon form av koppling till gängkriminalitet.
Detta visar egentligen på två saker. Det första är att El Salvador skiljer sig en del från Sverige när det handlar om rättssäkerhet. Många av de inkapaciterade har nämligen ännu inte fått sin sak prövad i domstol. Det andra är att inlåsning fungerar. Låser vi in farliga människor kommer vi också att skapa ett tryggare samhälle för den stora massan.
El Salvador och Nayib Bukele har kritiserats bland annat av Amnesty, som anser att landet bryter mot de intagnas mänskliga rättigheter. Men det lustiga är att de som nu kritiserar El Salvador inte sa något när landets skötsamma medborgare mördades, rånades eller på andra sätt drabbades av de gängkriminella. Var fanns då de mänskliga rättigheterna för de laglydiga medborgarna i El Salvador? Var fanns kritiken mot att ingen gjorde något åt problemet?
I Sverige bygger vi nu modulfängelser på fängelsegårdar, vilket påverkar de intagnas utevistelser. Vi installerar våningssängar i celler, vilket påverkar de intagnas personliga utrymmen. Kriminalvården menar att man inte kan dubbelplacera på mindre ytor än man gör just nu därför att det kan kränka de intagnas mänskliga rättigheter.
Men någonstans behöver vi öka takten och göra vad som krävs, dels för att de som går fria i väntan på straff ska kunna låsas in, dels för att vi ska kunna fortsätta straffskärpningarna i en hög takt för de laglydiga medborgarnas rättigheters skull.
Socialdemokraternas regeringstid tog oss in i ett kriminalpolitiskt nödläge som vi behöver lösa med de medel som krävs. Då låter det för mig inte rimligt att det ska ta lång lika lång tid att färdigställa exempelvis Öresundsbron som att färdigställa en anstalt. Min prioritering kommer alltid att vara landets skötsamma medborgare, och jag tror att justitieministern har samma prioritering. Men då behöver vi sannolikt extraordinära åtgärder för att få fler anstaltsplatser.
Sedan en tid arbetar vi med dubbelplacering i celler för fängelseintagna, vilket bidrar till fler platser. Sverigedemokraterna är beredda att göra precis vad som krävs för att få fler anstalter och anstaltsplatser. Vår prioritering är inte i första hand de intagnas väl och ve utan landets skötsamma medborgares rätt att leva i ett tryggt Sverige, där straffskärpningarna kan fortsätta i en hög takt och där kriminella inte går fria i väntan på fängelseplats.
Ser ministern över möjligheten att arbeta med dubbelplacering på mindre ytor än vad som används i dag eller att rent av arbeta med trippelplacering i större celler för att lösa anstaltsbristen?
Anf. 23 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Låt mig börja med frågan om mänskliga rättigheter. Det råder ingen tvekan om att staten Sverige har en skyldighet att skydda medborgarna mot allvarlig brottslighet. Det har till och med Europadomstolen slagit fast i flera domar som också har berört Sverige.
Det handlar förstås om att skydda medborgares liv, privatliv, egendom och vad det nu kan vara. Det är en oerhört viktig utgångspunkt. Det ger också en djupare moralisk klangbotten till den omläggning som nu görs när vi fokuserar både på brottsoffers upprättelse och på samhällsskydd. De hänger ihop, och det handlar ytterst om att försvara vårt fria och öppna samhälle.
Jag skriver också under på att inlåsning är betydelsefull. Det råder ingen tvekan om att vi måste arbeta brottspreventivt på en lång rad andra sätt, inte minst med socialprevention och annat, men det är klart att om man låser in farliga personer kommer det också att ha betydelse för medborgarnas trygghet.
När polisen nu analyserar bakgrunden till att dödsskjutningarna går ned lyfter man fram flera olika saker. Man lyfter förstås fram nya resurser och nya verktyg som preventiva tvångsmedel och polisens egna arbetssätt, där det har skett en väldigt lång resa. Men man lyfter också fram fördubblingen av minimistraffen när det gäller de grova vapenbrotten. Låser man in farliga personer under dubbelt så lång tid kan de inte begå nya brott och inte rekrytera nya barn och unga. Det har väldigt stor betydelse också ur ett brottspreventivt och trygghetsskapande perspektiv att vi skärper straff, låser in farliga personer längre och också skapar förutsättningar för Kriminalvården att hantera detta.
När det gäller expansionen och frågan om ytor och kvadratmeter i Kriminalvårdens arbete skulle jag säga att myndigheten har gjort en ganska stor förflyttning under senare tid. Redan dubbelbeläggningen i sig innebär en ganska stor förändring när det gäller synen på hur man disponerar yta. Man gör det också i allt mindre utrymmen.
Den som besöker Kriminalvården och går in i celler där det är dubbelbeläggning tror jag knappast slås av att det finns särskilt mycket yta att röra sig på, utan det är rätt tajt. Jag har inga principiella invändningar mot att tänka på andra sätt och att det kan vara ännu fler i cellen, men då får man nog också lägga till några kvadratmeter och så vidare. Jag vet att Kriminalvården har ett öppet sinne när det gäller detta, i synnerhet när man nu bygger nytt och har andra möjligheter att skapa flexibilitet i nya lokaler.
Låt mig gå över till frågan om man ska lyssna på kommunalrådens prognoser när det gäller kompetensförsörjning i kommunen. Min enkla erfarenhet är att man som regel ska lyssna mycket noga på vad kommunalråd har att säga. Jag utesluter inte att det på ett eller annat ställe kan finnas en optimistisk prognos som är ägnad att få till sig investeringar. Men med detta sagt tror jag ändå att det är en god utgångspunkt att ligga nära kommunalråd med en seriös planering och seriösa underlag för förutsättningar för tillväxt.
För den händelse att man har behov av att sätta till resurser för att till exempel genom utbildning rusta fler att göra sig tillgängliga för arbete i kriminalvården ska vi naturligtvis se över de möjligheterna noggrant.
Låt mig också säga att när det gäller de lokala exempel som Lars Isacsson tar upp överväger jag på vilket sätt regeringen kan bidra för att säkerställa att vi verkligen maximerar utbyggnaden, inte minst på platser där det redan sker en expansion och där det sägs finnas utrymme att göra mer.
Anf. 24 Lars Isacsson (S)
Herr talman! Tack till justitieministern för svaret! Jag tackar särskilt för det sista som justitieministern lyfte, som handlade om att säkerställa att man maximerar där utbyggnad redan sker. Det är lite av min tes när det gäller denna interpellation.
Att hyra fängelseplatser utomlands tror jag riskerar att bli en dyr och ineffektiv lösning, där man inte tar till vara de resurser vi har här hemma. Med en rekordhög arbetslöshet och en byggsektor i kris är det dålig politik att låta investeringar och arbetstillfällen hamna utomlands när vi kan använda resurserna för att bygga upp vårt eget samhälle.
Det är bra att justitieministern lyssnar på kommunalråden. Jag tror att staten måste skaffa sig bättre självförtroende som arbetsgivare. Det kan inte vara rimligt att Kriminalvården tycker att en kommun av Kalmars storlek, med 70 000 invånare, är en för liten arbetsmarknad att etablera sig i. Jag tror att staten måste lära sig av näringslivet. I Dalarna har vi till exempel Ludvika och Smedjebacken. Ludvika har 26 000 invånare. Smedjebacken har 10 000 invånare. Där bygger Hitachi nya fabriker. Man har under två års tid - och man kommer att fortsätta med det under tre års tid - nyanställt tre personer om dagen. Men om man ska ha en polis i Smedjebacken säger man att det inte är någon som vill jobba där. Och om man ska ha någon till skattekontoret i Ludvika säger man: Nej, det går inte att rekrytera hit.
Det är väldigt deppigt för kommunpolitiker runt om i Sverige - där mediankommunen har 16 000 invånare - att staten inte kan etablera sig.
Till SD:s ledamot Pontus Andersson Garpvall vill jag säga att jag som kommunpolitiker i en bruksort kämpat mot outsourcing av svenska industrijobb till låglöneländer. Här får man fortsätta den kampen mot SD, som vill outsourca statliga jobb utomlands. Jag tycker att det är ett prov på att de är riktigt dåliga nationalister, med El Salvador som föredöme.
Men medskicket till justitieministern är: Släpp inte ansvaret ensamt till Kriminalvården!
Anf. 25 Pontus Andersson Garpvall (SD)
Herr talman! Det är snart vår, men för det ska vi inte behöva släppa fångarna loss, vilket resultatet blev på grund av det arv vi fick från Socialdemokraternas regeringstid.
Vad gäller frågan om att outsourca fängelseverksamhet är det något slags nödlösning. Det är ingen situation som vi vill ha, men det kan vara en lösning om vi behöver få anstaltsplatser på plats så fort som möjligt. Detta går betydligt fortare än att bygga upp en helt ny anstalt i Sverige, vilket kan ta sju till åtta år. Den dagen vi har plats för alla fångar i Sverige ska de naturligtvis sitta på anstalter i Sverige.
När det gäller den platsbrist som vi har menar Kriminalvården att vi behöver 17 000 anstaltsplatser fram till 2033. Jag har lite svårt att få ihop matematiken för att det ska fungera. Om vi pratar om jättestora fängelser, med 1 000 platser per anstalt, behöver vi alltså 17 anstalter. Just nu byggs det 4. Om vi pratar om normalstora anstalter med kanske 500 platser, vilket ändå är ganska stort, pratar vi om 34 nya anstalter. Detta är då förutom att man ser till att dubbelplacera och göra allt från Kriminalvårdens håll för att skapa fler platser på de anstalter som vi har.
Jag har ett medskick. Jag tror verkligen att vi behöver komma igång väldigt fort med nya anstalter för att kunna inkapacitera de människor som kommer att dömas i och med Sverigedemokraternas och regeringspartiernas omläggning av kriminalpolitiken.
Anf. 26 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Tack till interpellanterna, både Lars Isacsson och Pontus Andersson Garpvall, för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor här i dag!
Låt mig komma tillbaka till grundslagen. Det faktum att vi nu gör rekordstora investeringar i kriminalvården kan naturligtvis sägas vara nedslående i så måtto att det återspeglar en samhällsutveckling som ingen kan vara nöjd med - våldet, den kriminella ekonomin och rekryteringen av barnen. Men det handlar också om samhällsutvecklingen bredare än just, så att säga, gängbrottsligheten. Det är en brottslighet som drabbar medborgarna i vardagen och så vidare.
Men detta drivs också av en beslutsamhet: Så här kan vi inte ha det. Det är en beslutsamhet som handlar om att vi bättre måste skydda vårt samhälle mot allvarlig brottslighet. Vi måste i högre utsträckning än vad vi gjort hittills ge brottsoffer upprättelse. I så måtto är denna tillväxt också ett uttryck för ett samhälle som har bestämt sig för att återupprätta tryggheten och friheten för medborgarna. Den andan präglar i väldigt hög grad kriminalvårdens arbete och medarbetarna i kriminalvården, i den resa som de är inne i.
Jag kan ta fasta på några saker och möjligtvis också göra ett medskick tillbaka. Då kvitterar jag Pontus Andersson Garpvalls medskick. Ja, detta måste växlas upp om vi ska ha en möjlighet att möta de behov som kommer att finnas framöver. Ja, jag tror att det finns mer att göra, inte minst om man tänker att man bygger detta underifrån. Det handlar om den lokala och regionala kraften. Det finns stora möjligheter i detta, också sett ur ett lokalt och regionalt perspektiv och ur kriminalvårdens synvinkel.
Det sista jag möjligtvis skulle vilja skicka med är att man inte ska ställa goda idéer mot varandra. Låt oss se vad innovativa processer kan ge och sedan värdera det baserat på vad som kommer fram. Låt oss återkomma också till frågan om i vilken utsträckning ett engagemang utomlands kan bidra till en helhet, som förstås framför allt kommer att bygga på att vi växer här hemma.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Interpellation 2024/25:287 Bristen på anstaltsplatser
av Pontus Andersson Garpvall (SD)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Att lösa frågan om bristen på anstaltsplatser är en viktig del av Tidöavtalets arbete för att skapa ett tryggare Sverige. Fyra nya anstalter är på gång, våningssängar installeras i celler och modulfängelser byggs på fängelsegårdar. Att fler ska få avtjäna sitt fängelsestraff i sitt hemland och att vi ska hyra fängelseplatser utomlands är även det frågor inom Tidöavtalet som kommer att minska trycket på svensk kriminalvård.
Problemet med bristen på anstaltsplatser har varit känt under lång tid. I juni 2022, under Socialdemokraternas regeringstid, kallade Sverigedemokraterna Kriminalvården till justitieutskottet med anledning av just denna fråga. Redan då gick hela 2 600 personer fria i väntan på plats på anstalt, och situationen såg alarmerande ut.
Efter att Sverigedemokraterna och regeringspartierna samma höst vann en majoritet av rösterna i riksdagsvalet tog Kriminalvården fram ett scenario för hur många anstaltsplatser som kommer att behövas i framtiden. De menar att straffskärpningarna i Tidöavtalet innebär att Sverige år 2033 kommer att behöva ha 27 000 anstalts- och häktesplatser, vilket är en stor ökning från dagens 9 000.
Samtidigt menar Kriminalvården och regeringen att en ny anstalt tar ungefär 7–8 år att färdigställa. Om Kriminalvården har rätt i sin prognos, att det behövs ytterligare ungefär 18 000 platser om 8–9 år, kommer dagens utbyggnadstakt långtifrån att räcka – inte minst om det tar 7–8 år att färdigställa en anstalt. Då vore det rimligt om spaden var i marken på betydligt fler platser än i dag eller att det finns andra planer för hur man både kortsiktigt och långsiktigt ska lösa bristen på anstaltsplatser.
Med anledning av ovanstående ställer jag följande fråga till justitieminister Gunnar Strömmer:
På vilket sätt kommer ministern agera för att kunna nå scenariot i Kriminalvårdens kapacitetsrapport om 27 000 anstalts- och häktesplatser 2033?
Besvarades tillsammans med
- Utbyggnad av anstaltsplatser i Sverige Interpellation 2024/25:277 av Lars Isacsson (S)