Bristande koordinering mellan svenska och norska trafikmyndigheter

Herr talman! Pål Jonsson har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar vidta för att stärka koordineringen mellan svenska och norska trafikmyndigheter. Pål Jonsson har även frågat mig om det är min uppfattning att de åtgärder som föreslogs i Trafikverkets åtgärdsvalsstudie i februari svarar upp mot det framtida behov som finns inom stråket Stockholm-Oslo.

Att förbättra förutsättningarna för att människor och företag ska välja tåget för sina transporter i större omfattning än i dag är en prioriterad uppgift för regeringen.

Det är vidare regeringens mening att utvecklingen av gränsöverskridande transportinfrastruktur bör främja både person- och godstransporter och alla trafikslag. Det ska finnas ett samarbete mellan länderna i fråga om infrastrukturplanering som hela tiden kan utvecklas. Själva planerna är dock även fortsättningsvis en nationell angelägenhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En åtgärdsvalsstudie är en metod som Trafikverket använder i tidiga skeden för att genom att tänka trafikslagsövergripande och tillämpa fyrstegsprincipen identifiera problem och behov inför eventuella åtgärder i transportsystemet. Det är alltså inte något underlag som överlämnas till regeringen.

Jag noterar dock att Trafikverket på sin hemsida anger att det som nu presenterats är en delrapport som innehåller en sammanställning av stråkets förutsättningar och identifierar brister i infrastrukturen. Den anger också mål för utvecklingen av transportsystemet.

I det fortsatta arbetet kommer Trafikverket att genomföra fördjupade analyser av åtgärdsförslagen för att hösten 2017 presentera ett underlag för fortsatt planering. Jag utgår från att dessa studier kommer att kunna utgöra ett av flera underlag i Trafikverkets pågående arbete med åtgärdsplaneringen för planperioden 2018-2029. Regeringen avser att fastställa den nationella planen samt de ekonomiska ramarna för länsplanerna under våren 2018. Jag kan inte föregripa detta arbete.

Den åtgärdsvalsstudie för stråket Stockholm-Oslo som interpellanten nämner är ett av flera bra exempel på pågående samarbete mellan transportmyndigheterna i Sverige och Norge. Trafikverket leder studien av resor och transporter inom stråket mellan Stockholm och Oslo, men den genomförs i samarbete mellan många olika parter på olika nivåer, bland annat norska Jernbaneverket och Statens vegvesen.

Det finns även andra exempel på samarbete mellan transportmyndigheterna. På uppdrag av den norska regeringen har Jernbaneverket i nära samarbete med Trafikverket gjort en studie om sträckan Oslo-Göteborg, för att tillsammans komma fram till vilka åtgärder som bäst ökar den befintliga banans kapacitet.

Jag har med anledning av ovanstående inte för avsikt att i nuläget vidta några åtgärder för att stärka koordineringen mellan svenska och norska transportmyndigheter.

Herr talman! Tack, infrastrukturministern, för svaret!

Det är extra lägligt att ha denna debatt om stråket Stockholm-Oslo i dag, med tanke på att Nordiska rådet har sin session här i huset samma dag.

Jag vill inledningsvis påminna om att Norge är Sveriges största exportmarknad. Bara varuexporten till Norge uppgick till 120 miljarder förra året. Under de senaste fem åren har exporten till Norge ökat med närmare 30 procent. Vidare är det fler som arbetspendlar till Norge än till Danmark. I mitt eget län Värmland jobbar nästan 5 procent av befolkningen eller var tjugonde värmlänning i Norge.

För att sätta detta lite mer i perspektiv kan jag konstatera att vi har tre gånger så mycket handel med Norge som vi har med Kina. Utvecklingen av den norska ekonomin och främjandet av en stark infrastruktur i alla dess delar mellan Sverige och Norge borde vara ett starkt svenskt intresse.

Vi vet att stråket Stockholm-Oslo präglas av en stark befolkningstillväxt. Det innebär att infrastruktursatsningarna inom stråket kommer att bli allt viktigare i framtiden för att svara upp mot ett växande behov.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill uppmärksamma infrastrukturministern på en artikel i Dagens industri i förrförra veckan. Den skrevs av vd:arna för handelskamrarna i Oslo, Karlstad, Mälardalen och Stockholm. De pekade på att de stora bristerna i infrastrukturen inom stråket Stockholm-Oslo utgör en stor hämsko för företagande och entreprenörskap.

I grunden handlar allt detta om att avståndet mellan Stockholm och Göteborg är jämförbart med det mellan Stockholm och Oslo. Det är 47 mil jämfört med 51 mil till Oslo, men samtidigt tar det nästan två timmar extra att åka tåg från Stockholm till Oslo jämfört med Göteborg. Detta har präglat resandet i Sverige. Jag kan konstatera att tåget har nästan 60 procent av marknaden för Stockholm-Göteborg men bara 12 procent av resandet mellan Stockholm och Oslo.

I Trafikverkets åtgärdsvalsstudie för stråket Stockholm-Oslo påpekas att tågresandet har stor potential om man hanterar de brister som finns utmed stråket, vilka är betydande. Enligt ÅVS:en finns det brister i drift och underhåll av järnvägen och i punktlighet på grund av högt kapacitetsutnyttjande, det är ojämn standard på järnvägen som påverkar hela stråket och det är bristande redundans, inte minst för att det är enkelspår på Värmlandsbanan och Kongsvingerbanan. Jag kan konstatera att Värmlandsbanans beläggning har ökat med nästan 90 procent de senaste tio åren och att Trafikverket numera klassar den som överbelastad.

Som infrastrukturministern säkert känner till finns ett initiativ som heter 2.55 och som påbörjades av Region Värmland, Karlstads kommun och Region Örebro. Initiativet växer starkt. Vi ska ha ett seminarium här i riksdagen i morgon, som infrastrukturministern är hjärtligt välkommen att delta i om hon vill. Detta är ett initiativ för att få igång diskussionen, kopplat till stråket Stockholm-Oslo.

Med anledning av detta och i ljuset av den starka befolkningstillväxten och de stora brister som finns utmed stråket Stockholm-Oslo vill jag fråga infrastrukturministern om hon är tillfreds med de planerade satsningarna på järnvägen.

Herr talman! Det blir delvis två frågor parallellt. Interpellationen handlade egentligen om samverkan mellan myndigheter i de två länderna.

Jag kan nämna att jag så sent som i höstas - egentligen mycket tidigare - tog initiativ till ett möte i november mellan de nordiska transportministrarna, inte för att ha en gemensam planering på detaljnivå utan för att säkerställa att vi uppmärksammar behoven av fungerande gränsöverskridande transporter. Det handlar både om godsflöden och om arbetspendling, som utgör en viktig del av alla våra ekonomier.

Beroende på var i Sverige man befinner sig har vi gränshandel, godstrafik och arbetspendling mellan Sverige och Finland i norr, mellan Sverige och Norge längs stora delar av västra Sverige och mellan Sverige och Danmark i söder.

Detta är viktiga frågor, och därför skrev vi en hel del i den infrastrukturproposition som riksdagen fattade beslut om i december. De gränsöverskridande transporterna både för gods och för personer bör uppmärksammas mer. Man har inte riktigt haft det perspektivet i tidigare planeringsomgångar, men jag hoppas att vi med både de tydliga skrivningarna i propositionen och flera av de pågående projekt som bland andra Trafikverket är involverat i ska få en tydligare koppling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns flera exempel, och jag nämnde några i mitt interpellationssvar. Malmbanan och Lofotenbanan är ytterligare exempel. Det förstudiearbete som pågår om Kvarkentrafiken är ett annat, liksom Haparandabanan. Inte minst det projekt som handlar om uppbyggnaden av ett gemensamt trafikledningssystem för vägtrafik är ytterligare ett exempel. Det händer alltså en hel del på detta område. I den delen har vi tagit kliv i rätt riktning för att säkerställa en gemensam syn på vilka behov vi har.

Den andra frågan, som det andra inlägget handlar mer om, är hur infrastrukturen som sådan utvecklas och hur man bedömer standarden, upprustningsbehoven och så vidare. Det är en fråga som vi återkommer till i den nationella planen. Den nuvarande nationella planen, som Trafikverket arbetar utifrån, fattade den dåvarande borgerliga regeringen beslut om 2014. Om man är missnöjd med prioriteringarna i den får man vända sig till den dåvarande regeringen.

Herr talman! Tack, statsrådet!

Som statsrådet känner till har riksdagen tillkännagett för regeringen att man vill se en bättre koordinering mellan trafikmyndigheterna på båda sidor av gränsen. Det finns starka skäl för detta.

Om vi återigen tar upp den åtgärdsvalsstudie som Trafikverket har producerat kan vi konstatera att det uttryckligen står att riksgränsen har blivit ett stort hinder för funktionella regioner. I ÅVS:en pekas också på att det inte finns någon gemensam svensk-norsk trafikplan och att det finns stora problem på nationell nivå men även på regional och lokal nivå när det kommer till både transport och den fasta infrastrukturen.

Det står att det saknas gemensamma prognosmodeller för att räkna på samhällsnyttan av infrastruktursatsningarna över gränsen, och det finns ingen gemensam målbild som kan vara vägledande för infrastrukturen över gränsen. Det återstår fortfarande en hel del arbete för att effektivisera de satsningar som sträcker sig över riksgränsen.

I ÅVS:en pekas också på ett bristande engagemang i slutnoderna - Stockholm och Oslo - och att det är andra kommuner och regioner som driver på de stråkgemensamma frågorna. Allt detta utgör i mina ögon en rätt stor brist och ett problem, inte minst mot bakgrund av hur omfattande handeln är med Norge, i det här fallet, och hur nära näringslivskontakterna är.

Som statsrådet känner till har resandet mellan Stockholm och Oslo ökat starkt sedan SJ satte in snabbtåg för lite drygt ett år sedan. Inte minst har resandet ökat mellan Karlstad och Oslo, där vi har sett en ökning med nästan 76 procent under ett år. Det är alldeles utmärkt. Jag vet en rad företag som har etablerat sig i Karlstad för att använda den geografiska närheten till den norska marknaden.

Samtidigt vet vi nu att denna utveckling påverkas av att norrmännen planerar att genomföra en ombyggnation mellan Kongsvinger och Lillestrøm. Den kommer att genomföras på dagtid. Det är utmärkt att norrmännen investerar i tågtrafiken, inte minst för att godstrafiken ska kunna flöda. Men det kommer att bli ett hack i flödet mellan Stockholm och Oslo. Anledningen till att jag nämner detta är för att jag tycker att det är ett symtom på den bristande koordinering som finns mellan trafikmyndigheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag undrar därför återigen om infrastrukturministern har något besked i detta enskilda fall eller om hon är tillfreds med den samverkan som finns i dag mellan trafikmyndigheterna.

Herr talman! Jag tror att jag uttryckte mig ganska tydligt i mitt tidigare inlägg. Vi ser att det finns ett stort behov i fråga om detta, och det har inte fungerat tillräckligt bra tidigare. Men vi tar nu flera steg för att förbättra samsynen i fråga om hur behoven av den gränsöverskridande trafiken ser ut, det vill säga att man inte bara ser behoven fram till nationsgränsen utan beaktar den gränsöverskridande trafiken i åtgärdsvalsstudier och i behovsanalyser. Där har Trafikverket, i och med de skrivningar som är mycket tydliga i infrastrukturpropositionen, fått en fingervisning om att detta är viktigt. Det finns ett antal exempel där detta fördjupas bit för bit.

Jag vill framhålla, för att vi ska hålla isär saker och ting, att de citat som nämns här inte är en del av Trafikverkets synpunkter eller slutsatser, utan det är synpunkter som har inkommit från andra intressenter.

Men icke desto mindre är det viktigt att vi fortsätter att utveckla till exempel ett gemensamt prognosinstrument. Trafikverket håller, på regeringens uppdrag, på att utveckla gemensamma prognosinstrument med Danmark när det gäller den gränsöverskridande trafiken. Jag tror att det är viktigt att vi har en motsvarande utveckling när det gäller att titta på hur man mäter behov och samhällsnytta också tillsammans med Norge och så småningom kanske med Finland.

Detta är alltså ett utvecklingsarbete som pågår. Jag är inte nöjd, eftersom det inte har fungerat tillräckligt bra. Det fungerar lite bättre nu. Vi har ett antal olika projekt eller utvecklingsinsatser på gång och igång, och vi behöver säkert gör mer på detta område.

Eftersom en av de punkter som nämndes här handlar om att vi inte har en gemensam plan, vill jag nog hävda att vi inte ska ha det framdeles heller. Vi måste nämligen som regering kunna göra en prioritering utifrån våra nationella förutsättningar. Skulle vi ha en gemensam nordisk infrastrukturplan är frågan hur den i så fall skulle förhålla sig till de nationella prioriteringarna. Skulle den uppfyllas först, och skulle man sedan använda resten av medlen till det som också behöver göras? Jag tror att det är viktigt att vi så att säga bedömer dessa objekt och insatser i samma process som vi bedömer alla andra objekt och behov. I den delen är jag inte beredd att gå vidare med en gemensam och övergripande nordisk plan. Däremot arbetar vi redan med det i alla andra delar - att säkerställa att vi har en bättre koordinering.

Herr talman! Jag är rörande enig med infrastrukturministern om att en gemensam nordisk infrastrukturplan inte ligger i korten. En sådan skulle snarare komplicera. Men det som åtgärdsvalsstudien pekade på var att det var ett problem att man bland annat inte hade någon gemensam målbild.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill också passa på att konstatera att Trafikverkets åtgärdsvalsstudie för Stockholm-Oslo belyser infrastrukturens alla delar. Man pekar också på att det finns ett stort investeringsbehov även på vägsidan, vilket vi känner till nationellt.

Ytterst är det bra vägar som ger merparten av alla människor utanför storstadsområdena allra störst nytta i vardagen. E18 utgör lite grann kroppspulsådern mellan Stockholm och Oslo. Varje år passerar miljoner bilar över riksgränsen på den. Vi vet att man har investerat ganska kraftfullt på den norska sidan, ända till riksgränsen från Oslo. Men vi vet också att vi på den svenska sidan ligger efter. Det är framför allt väster om Karlstad, som ministern säkert känner till.

Åtgärdsvalsstudien pekar på att det är mycket angeläget att det är mötesseparerad väg utmed hela E18, och så är det inte i dag. Det är mycket viktigt, inte minst för trafiksäkerheten, att vägen är mötesseparerad. Personligen skulle jag gärna se att E18 var motorväg hela vägen.

Därför undrar jag hur ministern ser på förutsättningarna för att faktiskt göra hela E18 mötesseparerad och om det är prioriterat.

Avslutningsvis nämns det också i åtgärdsvalsstudien att investeringarna i slussarna i Trollhättan är viktiga med tanke på den stora belastning som nu finns utmed stråket Stockholm-Oslo. Därför undrar jag också om ministern kanske har något besked om detta. Kan vi förvänta oss en ombyggnation av slussarna i Trollhättan, vilket är angeläget för Vänersjöfarten?

Herr talman! Nu diskuterar vi två olika saker samtidigt. Den ena frågan handlar om koordinering. Där har jag svarat att det är viktigt med en ökad koordinering. Det har inte varit tillräckligt utvecklat, och vi behöver fortsätta att utveckla både samsyn och bättre samverkan också i konkreta objekt och så vidare samt åtgärdsvalsstudier och behovsanalyser. Där är vi helt överens.

Den andra frågan handlar om vilka åtgärder som vi ska vidta och prioritera i nationell plan. Det är en helt annan fråga. Där avser regeringen att återkomma med besked våren 2018. Innan dess lämnar vi inga besked om enskilda objekt, vare sig när det gäller slussar, vägar eller järnvägar. Där ber vi att få återkomma. Däremot finns det stora brister runt om i landet, eftersom vi har underinvesterat i infrastruktur under en ganska lång tid. Det gäller inte minst järnvägsunderhåll.

Jag kan konstatera att när det gäller just sträckan Oslo-Stockholm har man med ganska små åtgärder och ökad kvalitet i befintlig bana - och att man valde att sätta in en annan typ av tåg - och med ganska enkla medel och inte jättestora ekonomiska insatser lyckats minska restiden ganska dramatiskt. Det har gett ett resultat i form av ökat resande och ökad attraktivitet. Där behöver vi naturligtvis också säkerställa att vi väljer kostnadseffektiva och samhällsekonomiskt kloka åtgärder för att åstadkomma så stor nytta som möjligt.

Överläggningen var härmed avslutad.