Anf. 122 Lars Johansson (S)
Herr talman! Tack, Marie Engström och Fredrik Olovsson, för inläggen! Jag tycker att det här är lite belysande för en socialdemokratisk demokratisyn. Jag tycker att det är mycket bra att vi får upp de här frågorna. På något sätt är det så att man inom socialdemokratin delvis har odlat en myt kring att Sverige bara kan styras av ett parti. I vissa avseenden har det gått så långt att man till och med valt att utforma lagarna så att de nästintill är försvårande för ett regeringsskifte.
När man gjorde budgetlagen konstaterade man redan i förarbetena att en ny regering skulle ha mycket dåliga förutsättningar att hinna sätta sin prägel på politiken och att regeringen förmodligen bara skulle föra in något eller några förslag i en ny budget. Det här påtalades när budgetlagen gjordes. Där påtalades det orimliga i att man valde en ordning där ett allmänt val inte skulle få genomslag på politiken eller skulle ha mycket svårt att få genomslag på politiken. Att man har satt upp en sådan ordning och gjort det medvetet och sedan har mage att komma tillbaka efter valet och framföra detta som en kritik är för mig mycket märkligt. Det är väl självklart att våra väljare, det är en självklarhet att de som har röstat för att få en annan regering, har rätt att kräva att vi ska genomföra de förslag som vi har gått till val på. Tänk om vi hade stått här i kammaren och sagt att vi inte vill sänka fastighetsskatten och inför våra väljare försvara oss och säga: Ni röstade på en annan regering för att ni bland annat ville ha en sänkt fastighetsskatt. Ja, det kan ha noterats i valdebatten att Fredrik Reinfeldt i tv sade att det var viktigt att sänka fastighetsskatt, och det sade Lars Leijonborg, Göran Hägglund och Maud Olofsson, men det kan vi inte göra någonting åt. Vi kommer att sitta här ett år och rulla tummarna, sedan kanske vi återkommer i nästa budgetproposition.
Det hade lett till ramaskri. Så kan inte en demokrati fungera. En demokrati måste fungera så att man har en valdebatt, het och intensiv, vi får ett valresultat, man bildar en regering, man söker majoritet i riksdagen och genomför den politik man har blivit vald på. Något annat vore orimligt.
Sedan finns det naturligtvis en häpnadsväckande brist på konsekvens i den socialdemokratiska argumentationen. Socialdemokraterna har fått kritik för bristande beredning eller att man inte ens har gått till Lagrådet 1996, 1998, 1999, 2000, 2001, 2003, 2004 och 2005. Vid upprepade tillfällen - 1998, 1999, 2000 och 2001 - har man valt att inte gå till Lagrådet när det gäller beredningen av viktiga skatteförändringar och budgetpropositioner. Det har gällt arvsskatten, förmögenhetsskatten, det har gällt asyllag, omorganisation av Försäkringskassan. Nu har helt plötsligt Lagrådet blivit det centrala. Att vi nu när vi har ett uppenbart legitimitetsproblem i demokrati där vi gick till val på att genomföra förändringar, bilda majoritet i riksdag och regering skulle sätta oss still i ett års tid är för mig en obegriplighet.
Jag tycker att det närmast är en självklarhet och en skyldighet för oss att så skyndsamt som det över huvud taget går, även om vi bara hade sex dagar på oss, göra vårt yttersta för att se till att de förslag som väljarna har bett oss att genomföra också får komma in i lagtexten och påverka människors verklighet. Det är då man får respekt för en levande demokrati - en intensiv debatt i en valrörelse, ett valresultat, en regeringsbildning och förändringar i verkligheten. Jag måste säga att jag tycker att det är bra att de här frågorna ställs. Jag tycker att det är märkligt att vi får kritik när det är vi som säger oss ha beredskap att göra någonting åt detta mycket allvarliga problem.