Bostadsmarknaden i Bryssel och i Stockholm

Herr talman! Niklas Wykman har frågat mig om beskeden från budgetpropositionen för 2015 om brytpunkten, avtrappat jobbskatteavdrag och höjd särskild löneskatt för äldre ligger fast.

I både 2015 års ekonomiska vårproposition och propositionen Vårändringsbudget för 2015 framgick att regeringen skulle återkomma med de förslag från regeringens budgetproposition för 2015 som inte ingick i vårändringsbudgeten. Det kan därför inte vara någon större överraskning att dessa förslag, om än något justerade, återfinns i regeringens förslag till budgetproposition för 2016, som presenterades i går.

Herr talman! Som finansministern konstaterade är interpellationen något gammal. Den har några månader på nacken vid det här laget men har inte kunnat besvaras tidigare. Vi vet nu vilka skatteförslag regeringen gick fram med i budgetpropositionen, och det är väldigt tydligt hur de förslagen slår mot jobben. Det var därför, herr talman, som jag tidigare efterlyste tydliga svar om vilka skattehöjningar som skulle realiseras så att jobb, tillväxt, företag och hushåll inte skulle drabbas av obehagliga överraskningar.

Herr talman! Dessa obehagliga överraskningar för hushållen kom i går. Även om finansministern försökte lyfta bort redovisningen från budgetpropositionen blev det tydligt att åtta av tio hushåll nu får försämrade disponibelinkomster efter många år i rad av stärkningar av hushållens disponibelinkomster.

Herr talman! Det kan vara så att jag har fel här, man det är inte helt otroligt att detta är den första regering sedan 90-talskrisen som orsakar hushållen en försämring av utvecklingen av disponibelinkomsterna. Det är givetvis väldigt allvarligt, herr talman, i ett läge då vi står inför ett behov av att stärka svensk sysselsättning, pressa tillbaka utanförskapet och se till att fler arbeten växer fram. Att minska hushållens möjligheter att känna tillförsikt och framtidstro när den ekonomiska återhämtningen inte vill ta fart fullt ut är en skadlig politik.

Detta, herr talman, är inte bara min uppfattning. Regeringens egen industrikansler Karl Gustaf Ramstedt säger i dag: Jag tycker inte att det är en budget som främjar jobben.

Regeringens egen industrikansler fortsätter med att säga att relativt normala löner drabbas, vilket är negativt. Vi ser nu framför oss mycket stora skattehöjningar. Det är skattehöjningar på jobb och tillväxt med ungefär 30 miljarder kronor som slår mot svenska företags möjligheter att skapa arbete, svenska hushålls möjligheter att känna tillförsikt inför framtiden och mot vår förmåga att stå oss i den konkurrens som råder i omvärlden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Om man ser till de skattelättnader och skatteförändringar som var utlovade från finansministern och regeringen har vi också många svek i budgeten. Det handlar till exempel om pensionärerna, där svekfabriken på Jakobsgatan slår till igen. Det var oväntat att man ytterligare skulle lägga på bördor på att jobba när människor hade passerat 65 år och höjda avgifter för hemtjänst. Med de skatteförändringar som sker ser vi på totalen att pensionärskollektivet nu inte får de förbättringar som det var utlovat. Det blir tvärtom i bästa fall plus minus noll.

Herr talman! Det är också oroande att de skatteförslag som regeringen går fram med långsiktigt inte stärker de offentliga finanserna. Lennart Flood har till exempel räknat ut att de skattehöjningar som regeringen föreslår på arbetsinkomster för stora grupper inte ger de intäkter som regeringen föreställer sig i sin budgetproposition. Jonas Sjöstedt sa tidigare i dag att regeringen har noll trovärdighet. Riktigt så långt skulle jag inte sträcka mig. Men det är tydligt att denna budget inte stärker Sveriges motståndskraft och möjlighet skapa jobb och tillväxt.

Herr talman! Det hade därför varit bra om vi tidigt och tydligt hade fått en mer uppriktig diskussion om de skattehöjningar som vi nu har framför oss.

Herr talman! Niklas Wykman säger att det är första regeringen sedan 90-talet som lägger fram en budget som minskar en del av hushållens disponibla inkomst. Det kan säkert vara korrekt. Det är också första gången sedan 90-talskrisen som vi har haft en borgerlig regering som har lämnat efter sig stora budgetunderskott. Av de tre möjliga gånger som vi har haft borgerliga regeringar i Sverige har de lämnat efter sig stora budgetunderskott som sedan den kommande socialdemokratiska eller socialdemokratiskt ledda regeringen har fått ta tag i.

Så är det också den här gången. Därför har regeringen i ett läge där man ärvt stora budgetunderskott, samtidigt som arbetslösheten är hög och skolresultaten faller snabbare än i något annat jämförbart land, varit tvungen att ta ett fast grepp om statsfinanserna och också sätta in åtgärder för att fler människor ska komma i arbete och för att vända utvecklingen i skolan. För att lyckats med det har regeringen sänkt skatter. Niklas Wykman bad regeringen om tydliga besked i skattefrågorna. I går lämnade regeringen tydliga besked i budgetpropositionen.

Herr talman! Finansminister Magdalena Andersson återkommer ofta till samma talepunkt, som troligtvis är skriven av strateger på Sveavägen. Borgerliga regeringar, mitten-höger-regeringar eller alliansregeringar kör alltid svensk ekonomi i botten. Någon sanning i detta ligger det dock inte. EU-kommissionen, IMF och OECD - hitta den internationella bedömare som inte berömmer alliansregeringen för hur den hanterade den ekonomiska krisen och för den ekonomiska position som Sverige lämnade krisen med!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När Magdalena Andersson tillträdde rollen som finansminister hade Sverige kanske till och med de starkaste offentliga finanserna i hela EU. Att kalla det för ett misslyckande, en katastrof eller någonting annat, som finansministern gärna återkommer till om de offentliga finanserna, är helt enkelt inte sant.

Ifall finansministern likaså går tillbaka till Finansdepartementet och tittar på de promemorior och budgetar som tidigare socialdemokratiska regeringar har skrivit framgår det väldigt tydligt att den stora kris som drabbade Sverige i början av 90-talet orsakades av en utdragen och slarvig offentligfinansiell politik främst förd av socialdemokrater. Detta har även Kjell-Olof Feldt beskrivit i sina memoarer där han bland annat talar om valfeber.

Den valfebern fick även Magdalena Andersson en släng av inför valet, då man utlovade väldigt stora utgifter. Nu ser vi att utgifterna realiseras. Det är drygt 50 miljarder i ökade utgifter. En del av det kan säkert kallas satsningar och investeringar. Men merparten består av att regeringen har tappat kontroll över sig själv och offentliga finanser. Därmed springer nu kostnadsutvecklingen i väg i en lång rad olika ersättningssystem, socialförsäkringssystem och utgiftssystem.

Herr talman! Det är oroväckande med en kostnadsutveckling på drygt 50 miljarder kronor, skattehöjningar på ungefär 30 miljarder på jobb och tillväxt och en regering som inte vill presentera vad detta betyder långsiktigt för jobben. Den presenterar heller inte någon plan för hur man ska komma till rätta med kostnadsökningarna. I stället säger regeringen på en budgetdag: Det ska vi återkomma till.

När ska man återkomma till hur man ska hantera ett lands stora utmaningar om inte när man presenterar en budget? I stället får åtta av tio svenska hushåll försämrad disponibelinkomst till förmån främst för att hantera kostnadsökningar som man inte presenterar någon kontroll över men också för att medvetet bygga ut de bidragssystem som tidigare har varit med och orsakat stora utanförskap i Sverige.

Herr talman! Detta är inte en ansvarsfull politik ifall vi vill vara ett land där alla människor som har arbetsförmåga också får ett jobb att gå till. Det är den gamla politik som bedrevs under 1990-talet och 2000-talet och som resulterade i att Sverige tappade förmåga att vara det bästa landet eller bland de bästa länderna att vara i. Det resulterade i att så många människor gömdes, dömdes och glömdes i olika system. Nu ser vi att platserna ska bli fler medan regeringens jobbpolitik enligt Konjunkturinstitutet leder till att 15 000-20 000 arbetstillfällen uteblir.

Herr talman! Det vore ansvarstagande av finansministern att presentera åtgärder eller åtminstone en beskrivning av eller ge en antydan till hur kostnadsökningen ska kunna utebli. Annars kommer utanförskapet att växa mycket snabbt framöver.

Herr talman! Niklas Wykman har helt rätt i att man inte bara lämnade ett stort budgetunderskott efter sig när man förlorade valet 2014 utan också skenande kostnader i flera av de system som fanns. Kostnaderna skenade i assistansersättningen, i sjukförsäkringen och för ROT-avdragen, dock utan att den tidigare regeringen gjorde någonting för att försöka dämpa de kostnaderna. Kostnaderna i sjukförsäkringen ökade dessutom extremt. Där lyckades man öka kostnaderna med 12 miljarder kronor samtidigt som nästan 100 000 människor utförsäkrades ur sjukförsäkringen. Det måste vara rekord i misslyckad politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu tar regeringen tag i detta och en hel del andra åtgärder. Den tidigare regeringen tycks ha haft ett passionerat intresse för att jobba med väldigt dyra och ineffektiva åtgärder. Till exempel tar vi nu bort nedsättningarna av arbetsgivaravgifter för unga. Det var en väldigt dyr och ineffektiv åtgärd. Vi tar bort etableringslotsarna, jämställdhetsbonusen och en del andra åtgärder som har varit dyra och ineffektiva.

Vi begränsar kostnadsutvecklingen för ROT genom att förändra subventionsgraden i ROT. Vi gör något åt kostnaderna i assistansersättningen genom att ändra uppräkningen. Vi gör något åt kostnaderna vad gäller flyktingmottagandet genom att vi halverar schablonen för ensamkommande flyktingbarn genom att ordna annan form av boende. Därutöver kommer vi att komma med många förslag på åtgärder om sjukförsäkringen. Det kommer regeringen att presentera i närtid.

Det var dock inte det som interpellationen handlade om, utan det var om regeringen lämnade tydliga besked i skattefrågor. Det gjorde regeringen i går.

Herr talman! Det var tydligt av finansministerns svar att finansministern inte avser att lämna några besked om hur kostnaderna ska kunna minska när det till exempel kommer till sjukförsäkringssystemet. Tvärtom innehåller budgeten förslag som gör att kostnaderna i sjukförsäkringssystemen ökar.

När kostnaderna ökar i offentliga finanser återstår bara underskott. Magdalena Andersson har presenterat en budget som har strukturella underskott alla år förutom det sista året i budgetperioden. Nu höjs absolut bidrag, och kostnader pressas upp på lånade pengar, för att citera hur finansministern tidigare brukade beskriva det stöd som gavs till svenska arbetstillfällen under den ekonomiska krisen. Nu är det ingen kris längre. Men regeringen lånar pengar för att bygga ut bidragssystemen.

Det blir heller inte, som finansministern säger, några tydliga besked om skattehöjningarna. Hur är det till exempel med professor Floods tydliga beskrivningar av att de skattehöjningar som regeringen går fram med på högre inkomster inte leder till några ökade intäkter i offentliga finanser?

Rent budgettekniskt, teoretiskt, ramverksmässigt - kalla det vad man vill för hur man räknar - blir det pengar in. Men i verkligheten blir det inte fler pengar in eftersom människor helt enkelt byter bort sin arbetstid mot mer fritid när det inte längre kommer att löna sig att arbeta.

När 6 av 10 intjänade kronor ska gå till skatt kommer människor helt enkelt att arbeta lite mindre. Det beskrivs väldigt väl, men finansministern vill inte alls ta det offentligfinansiella ansvaret för detta. Hon låtsas som om pengar som ingen på riktigt tror ska komma in ändå ska komma in i statsbudgeten.

Herr talman! Det ska bli spännande att följa utvecklingen med arbetade timmar för de personer som kommer att få det avtrappade jobbskatteavdraget. Själv kommer jag att jobba lika många timmar nästa år som jag har gjort i år. Men det ska bli intressant att se om till exempel Niklas Wykman lämnar in betydligt färre interpellationer nästa år efter att ha fått en högre marginalskatt. Det ska vi följa noggrant, och det gäller också de andra moderaterna riksdagsledamöterna. Kommer deras arbetsintensitet vad gäller interpellationer att förändras med skatteförändringen? Jag ser fram emot fortsatta debatter i ämnet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan handlade om huruvida regeringen lämnade tydliga besked. Ja, vi har lämnat tydliga besked.

Överläggningen var härmed avslutad.

Fru talman! Robert Hannah har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att hyres- och bostadsmarknaden i Stockholm ska fungera lika bra som i Bryssel.

Först och främst vill jag påpeka att bostadsmarknadens funktionssätt skiljer sig åt i varje enskilt land. I Sverige har vi ett system som har vuxit fram under många år. Att ersätta en del i vårt system med ett annat lands lösningar i en specifik fråga skulle få många följdkonsekvenser även utanför bostadsmarknaden. Det är därför varken lämpligt eller möjligt att direkt överföra ett annat lands system till de förhållanden som råder i Sverige.

Robert Hannah påpekar att hyresmarknaden skiljer sig åt mellan Bryssel och Stockholm. En förklaring till detta är att Sverige har en generell modell för hyressättning oavsett om hyreslägenheterna finns i allmännyttiga kommunala bostadsbolag eller ägs av privata fastighetsägare. Det svenska systemet innebär att vi har kollektivt förhandlade hyror mellan parterna där hyrorna speglar bruksvärdet.

Belgien har dels sociala hyreskontrakt inom ramen för så kallad social housing för hushåll med lägre inkomster, dels hyreslägenheter med marknadsprissatta hyror. Enligt en rapport från Housing Europe är hyrorna i Belgien inom social housing-beståndet i genomsnitt hälften av vad de marknadsprissatta hyrorna är. Enligt samma rapport är kön till en hyreslägenhet i social housing-beståndet lång, och hyresgäster på den privata hyresmarknaden spenderar en ökande andel av inkomsten på boende.

Att däremot göra justeringar för att utveckla vårt system för hyressättningen är något vi kommer att arbeta med i syfte att få till en bättre fungerande hyresbostadsmarknad i hela landet.

Regeringen gav därför under våren ett särskilt uppdrag till en förhandlingsperson att komma med förslag om hur dagens system för hyressättningen kan utvecklas. En rapport med förslag till förändringar som Hyresgästföreningen och Sabo står bakom har lämnats till regeringen. Den tredje parten, Fastighetsägarna Sverige, valde att lämna samrådet i förtid. Förslagen i rapporten kommer vi nu att bereda vidare.

Som nyligen har presenterats har regeringen höga ambitioner för en bättre fungerande bostadsmarknad, och vi kommer också att föreslå ett antal åtgärder som bidrar i denna riktning.

Fru talman! Tack, bostadsministern, för svaret!

Bostadsministern påpekar att bostadsmarknadens funktionssätt skiljer sig åt i varje enskilt land. Självklart är det så. Det kan inte bli mer uppenbart än när man jämför Stockholm med Bryssel. Det var därför jag gärna ville ha denna interpellationsdebatt - bostadsministern har ju tidigare varit Europaparlamentariker.

Låt oss då jämföra. I Bryssel kan man få en lägenhet nästan direkt oavsett om man är höginkomsttagare eller låginkomsttagare. Man kan jämföra med hur lång tid det tar för en låginkomsttagare att få en bostad i Stockholm, och då tror jag att skillnaden mellan en stockholmare och en "brysselit" - jag vet inte vad de kallas - är 13-14 år.

Enligt Numbeo, som är en sajt som gör jämförelser mellan olika länder och städer, är hyrespriserna i Bryssel 19,6 procent lägre än i Stockholm, trots att de har en friare marknad. Priserna är högre på den stängda marknaden. Jag vill fråga: Hur lång tid tog det för bostadsministern att få sin bostad i Bryssel?

Om man tittar på Stockholm ser vi i dag en hyreskö med 500 000 människor. Vi har en segregation som i praktiken innebär social housing. Jag är delvis uppvuxen i en förort som heter Gårdsten, där majoriteten av befolkningen har någon typ av bidrag som bekostar hyran. Det är samma sak i andra förorter i min hemstad Göteborg - Biskopsgården, Bergsjön och liknande - liksom här i Stockholm.

De som bor i lägenheter här i city och som Socialdemokraterna och Miljöpartiet försvarar så häftigt är både rikare och äldre. Har bostadsministern någonsin sett en 90-talist som har ett hyreskontrakt på en etta eller tvåa här i city? Det finns inga 90-talister som har sådana kontrakt. För dem kommer det att ta hela deras livstid - lika länge som de har levt - att få en bostad. De kan inte ställa sig i kön förrän de blir 18.

Vi har ett system med svarta kontrakt här i Stockholm. Vi har vad jag kallar för en wallströmsk bostadsmarknad - det är kontakterna som räknas, inte bostadsdagar eller möjligheter att komma in. Det gör att den där indiske ingenjören inte kan börja jobba på Spotify. Vi har helt enkelt vad jag skulle kalla för en kollapsad bostadsmarknad. Priserna på bostadsrätter har fördubblats sedan 2009, mycket beroende på att människor som vill hyra tvingas köpa. Jag är en av dessa personer. Jag är göteborgare och har tvingats köpa en bostad här i Stockholm eftersom jag inte vill göra en Wallström, om man säger så.

Fru talman! Jag vill därför fråga bostadsministern: Är detta den svenska modell som du vill försvara och enbart justera med de förenklingar som Hyresgästföreningen, men inte alla marknadens parter, vill ha? Varför är Bryssels hyrespriser 20 procent lägre än i Sverige, trots att de har en fri marknad?

Från Liberalernas sida är vi väldigt tydliga. Vi har tagit fram en helt ny bostadspolitik baserat på att antalet kommuner med bostadsbrist har fördubblats sedan tre år tillbaka. Vi ser att marknaden i Bryssel fungerar bättre. Vi vill inte ha Bryssels bostadsmarknad, men vi vill gå i den riktningen.

Vi vill göra det lättare att hyra ut i andra hand. Vi vill se en utvecklad modell för bruksvärdessystemet, för det finns inte en enda person i Sverige som väljer bruksvärde framför läge. Det finns inte - det är bara inte så. Vi vill se fri hyressättning i nyproduktion. Och likt Bryssel vill vi ha äganderätter, då vi tror att det kommer att motverka segregation. Vi vill också ha typgodkända bostadshus, vilket vi tror kommer att leda till fler bostäder.

Experterna är på vår sida. Om man frågar OECD säger de att det rör sig för lite människor mellan bostäderna. Arbetslösheten har ökat med 0,3 procent på grund av bostadsmarknaden. Vi har det striktaste hyressystemet av alla OECD-länder. Kostnaden för att flytta och byta bostad är högst i hela OECD. Den svenska bostadsmarknaden är dåligt utnyttjad, och många lägenheter står tomma.

Allt pekar på att det är Stockholms bostadsmarknad som inte fungerar jämfört med Bryssels. Vi behöver fler influenser därifrån. Jag undrar vilka influenser bostadsministern vill ta med sig.

Fru talman! Det är många frågor man kommer in på i en sådan här diskussion.

Jag kan hålla med om att bostadsmarknaden i Bryssel har sidor som är sympatiska. Det är lätt att komma dit, och även jag fick snabbt en hyreslägenhet ganska centralt. Sedan finns det andra sidor av systemet som är mindre sympatiska, och det är kanske det som Robert Hannah syftar på när han säger: "Vi vill inte ha Bryssels bostadsmarknad". Det finns områden centralt i Bryssel som är förslummade och inte alls i bra skick.

Det finns en stark segregation i Sverige, men om man tittar på olika områden skulle jag tro att man upptäcker att den är ännu starkare i Bryssel. De som är välbeställda bor vanligtvis utanför stan. Det finns andra, finare områden även centralt i Bryssel, men jag tror att de flesta bor utanför stan och reser in med bil varje dag om de jobbar inne i Bryssels centrum. Det finns rätt billiga bostäder även på den vanliga hyresmarknaden, men det är lång kö till de så kallade social housing-husen, som har riktigt låga priser.

Stockholms bostadsmarknad är å andra sidan mycket problematisk; det håller jag verkligen med om. Här finns en stor brist på bostäder, inte minst hyresbostäder. En förklaring är att Robert Hannahs parti Liberalerna och en del andra partier inom borgerligheten sålde ut en stor mängd hyreslägenheter och gjorde om dem till bostadsrätter, vilket har minskat tillgången till hyresbostäder i Stockholmsregionen i stor omfattning.

Vi behöver ha hyresbostäder. Det är hyresbostäder som de som är här tillfälligt under en kortare tid efterfrågar. Det är i första hand hyresbostäder som ungdomar efterfrågar. Det finns fler sådana kategorier. Därför kan jag hålla med om att en effekt när man tar bort många hyresbostäder är att det blir svårt för unga människor - 90-talister - att få plats på bostadsmarknaden. Man måste ha ett hyggligt kapital med sig från början. En skillnad mellan Stockholm och Bryssel är att man inte behöver ha ett eget kapital i samma utsträckning för att kunna bosätta sig i Bryssel.

Regeringen har genomfört en rad åtgärder för att gynna hyresbostäder något mer i framtiden och försöka bidra till att kommunerna, de privata fastighetsägarna och byggbolagen bygger hyresbostäder i större utsträckning. Jag hoppas att detta ska bidra till att vi får en förändring med lite fler hyresbostäder framöver.

Fru talman! Tack, bostadsministern!

Bostadsministern hävdar att det finns en lång kö till social housing-bostäder i Bryssel. Jag undrar: Hur långa är köerna till bostäder över huvud taget i Stockholm? Oavsett om man är rik eller fattig, ny eller gammal, har varit här i hundra år eller inte går det inte att få en bostad i Stockholm.

Det pratas mycket om de som behöver komma in snabbt och att vi i Alliansen skulle ha gjort det sämre. Jag är ledsen, men det är hyresregleringen som gör det svårt. Även om vi hade haft de bostäder som omvandlades hade bostadskötiden ändå varit åtminstone 15-20 år här i city. Det var den redan på den tiden i de centrala delarna, så det är ingen ursäkt. Personligen tycker jag att det är en fråga om bra äganderätt om hyresgäster vill omvandla sina bostäder, men regeringen möjliggör inte detta genom äganderätter. Det vill man inte införa.

Självfallet behöver vi fler hyresrätter. Det finns en skevhet där. Men jag tror inte att regeringen vill öppna upp för sänkta ränteavdrag eller se över fastighetsskatten. Det är inte något man har pekat på. Det är detta som Hyresgästföreningen påpekar är den största skillnaden - att det finns ränteavdrag för det ägda men inte för det hyrda. Är det något som ni tänker arbeta med, bostadsministern, om ni nu pekar på att det pågår ett krig mellan hyresrätter och bostadsrätter? Jag ser inte det. Jag ser att den svenska befolkningen är i behov av bostäder och att man gör allt i sin makt för att få en bostad, oavsett form.

Jag är bland annat mentor till en ung grabb som precis är färdig med sin utbildning. Han har inte den summa som behövs till insatsen för att få en bostadsrätt, och han har heller inte ködagarna för att få en bostad i hyressystemet. Båda de ockuperas av samma typer av personer, det vill säga välbeställda människor som kan äga sin bostad. Man ställer sig i bostadskön väldigt tidigt, och när man väl kommer upp i åldrarna säljer man sin bostad ganska dyrt och tar en billigare hyresrätt som här i city egentligen är subventionerad.

Det kommer aldrig att vara så att en person väljer bruksvärde före läge - så är det bara. Om man reformerar och ska titta på det här systemet måste man se att problematiken med en marknad som inte fungerar, som är planekonomisk, egentligen är att marknadsvärdet är mycket högre för lägenheterna i city och att det kommer att bli en stor efterfrågan som är långt över vad folk betalar på riktigt. Då ser du svarta kontrakt. Då ser du att vissa områden förslummas.

Jag skulle vilja hävda att det finns områden i Sverige som är minst lika drabbade som områdena i Belgien. De två länder som har flest människor som strider för Isil, om man ser det som en jämförelsetest, är Belgien och sedan Sverige. Min egen hemstad Göteborg har hälften av de personerna. Åker du till områden som Hjällbo och Hammarkullen skulle du tro att du är i Saudiarabien.

Det är klart att det skulle gynnas om man liberaliserade och såg till att hyresnivåerna där var mycket lägre än i city, såg till att man kunde få äganderätter, såg till att man kunde hyra ut i andra hand utan att hålla på med svarta kontrakt så att maffian håller på där. Det finns många saker som man skulle kunna göra för att se till att det blir en rimlig marknad i både förorterna och innerstäderna.

Vill man ha ett system som gör att det tar längre tid att ta sig in i en hyresrätt än att resa till Pluto kan man fortsätta att agera som Socialdemokraterna och Miljöpartiet gör. Men vill man ha en fungerande hyresmarknad där den indiska ingenjören snabbt kan ta ett jobb på Spotify och där efterfrågan och behov liknar varandra mycket mer, då måste man se till att göra några liberaliseringar.

Det som regeringen har föreslagit kommer inte att leda till detta, utan vi kommer att fortsätta att ha en hyresmarknad som har havererat helt och som leder till högre priser på den ägda marknaden, för de hör ihop - de går hand i hand.

Fru talman! Det låter på Robert Hannah som att han har lösningarna. Det är fantastiskt bra!

Då kan man lite försynt undra: Varför gjorde ni inte så under de åtta år när ni hade chansen, när ni satt i regeringen och inte bara i regeringen utan också i Stadshuset här i Stockholm? Det fanns ju enorma möjligheter att genomföra förändringar, och ni gjorde en del förändringar.

Det kanske är småsint att som jag gjorde förut påpeka att ni sålde ut bostadsrätterna. Det kanske är lite småsint att titta på vad som hände under de åtta åren.

En annan sak som hände var att fastighetsskatten försvann. Det gjorde det inte precis lättare för 90-talisterna att köpa lägenheter i Stockholm, kan jag berätta, utan det gjorde att priserna stack iväg ganska kraftigt.

Ett antal åtgärder som vidtogs under förra mandatperioden bidrog starkt till den situation som vi har i dag i Stockholm. Det byggdes till exempel alldeles för litet. Varför ökade ni inte byggandet mer under förra mandatperioden? I stället sjönk byggandet. I genomsnitt var det väl ungefär 25 000 bostäder som byggdes i Sverige under förra mandatperioden. I år är antalet påbörjade bostäder i storleksordningen 60 000. På den nivån är vi just nu. Det gör en väldig skillnad.

Hade ni klarat av att bygga 60 000 bostäder runt om i Sverige under de föregående mandatperioderna hade vi inte haft den bostadskris som vi har i dag, utan då hade den varit löst redan. Då hade jag kunnat sitta och rulla tummarna på Näringsdepartementet och bara tänka på alla fina reformer som ni gjorde - eller också hade jag aldrig kommit dit, för det är ju också en möjlighet.

Den situation som vi har i dag har den förra regeringen skapat. Nu har vi en rödgrön majoritet i Stadshuset i Stockholm, och de bygger mycket mer. De ser till att det byggs mycket mer än tidigare. Vi har en rödgrön majoritet i regeringen i Sverige, och vi försöker lösa situationen i stället för att förvärra den. Det är egentligen det som är den stora skillnaden.

Sedan kan man ha ett teoretiskt resonemang kring att marknadshyror hade varit mycket bättre. Det finns fördelar om man hade haft marknadshyror i Sverige. Men som jag sa inledningsvis: Att förändra det här systemet, som är ett mycket politiserat system, inte bara i Sverige utan i nästan vartenda land, är inte lätt. Man kan inte överföra sådana saker från ett visst land till ett annat.

Skulle vi i dag genomföra marknadshyror på det sätt som Robert Hannah föreslår skulle det slå hårt mot många människor, inte minst i Stockholmsregionen, som skulle få kraftigt höjda hyror och behöva flytta, inte bara från sin bostad utan från Stockholmsregionen, eftersom de inte har råd att betala.

Fru talman! Jag ser här att bostadsministern målar upp en helvetesavgrund när man inför fri hyressättning i nyproduktion. Vi har 1,4 miljoner hyresrätter i Sverige. Om man skulle tillföra 20 000-30 000 nya hyresrätter med fri hyressättning i Sverige skulle det inte innebära den revolution eller den domedag som bostadsministern talar om. Jag tycker att det är oärligt att ens försöka måla upp den bilden.

Dessutom måste man påpeka en annan sak. Jag läser från en Epsco-rapport från EU-kommissionen som säger att Sveriges bostadspolitik inte har fungerat de senaste 20 åren. Det är inte en kritik mot Alliansen utan mot alla som har regerat, och det inkluderar er regeringspartner, som har haft majoritet under den tidsperioden.

Liberalerna har sett över sin bostadspolitik. Det gjorde vi baserat på att bostadsbristen bara på tre år har fördubblats i ett antal kommuner i Sverige. Den bostadsbristen fanns inte på samma sätt tidigare - den var inte lika uppenbar.

Man kan titta på de 60 000 bostäder som byggdes förra året. Ja, men det var med Alliansens budget. Jag vet inte varför bostadsministern tar åt sig äran av allt, när det var Alliansens budget som gällde.

De subventioner som bostadsministern pekar på gäller fortfarande inte, för de håller inte enligt EU:s regler. De bostäder som skulle ha subventionerna står i dag färdigbyggda i Malmö, Göteborg och Stockholm, när jag har besökt dem, så subventionerna behövdes faktiskt inte.

Regeringen tar pengar från Akademiska Hus. Ni plockade ut 5,5 miljarder från Akademiska Hus, som vi från Liberalernas sida ville skulle användas för att bygga studentbostäder för att lösa studentbostadsbristen. De pengarna tog ni och lade på subventioner som ni inte ens har kunnat få att fungera, eftersom de inte gäller enligt EU:s regler. Bostadsbyggarna har redan fått upp bostäderna. Subventionerna behövdes uppenbarligen inte.

Jag tror att man behöver titta på vad EU-kommissionens och Epscos rapporter betyder. De säger: En stimulering av inverkan av dessa hyresformer i kommissionens modell Quest visar att reformerna - mer marknadsinriktade hyror, inte fri hyressättning på hela marknaden - skulle leda till att bostadsbeståndet ökade med 5 procent, att investeringarna ökade med 8,5 procent och att priserna ökade med 6 procent eller mindre de närmaste fem åren jämfört med nollalternativet.

Det är mycket bättre än vad vi har i dag.

Fru talman! Först vill jag säga: Det var inte så att det byggdes 60 000 bostäder i fjol. Men i år är vi när det gäller påbörjade lägenheter uppe i en takt som är på nivån 60 000 bostäder. Det var ungefär 40 000 i fjol. Året innan, när Alliansen styrde, var det lite mindre, och det var ytterligare lite mindre åren innan dess.

Behovet är väldigt stort nu. Det är stora barnkullar som nu har vuxit upp och gått ut från universiteten eller är på väg att göra det. De behöver lägenheter - inte bara studentbostäder utan lägenheter på den vanliga marknaden. Förutom att vi har haft stor invandring bidrar det till att vi behöver betydligt fler lägenheter och behöver bygga mycket de närmaste åren.

Men om Robert Hannahs parti Liberalerna hade fått fortsätta med den politik som ni faktiskt bedrev hade det inte räckt med att vänta tills man kommer till Pluto, utan jag tror att man kunde få vänta till nästa solsystem innan man fick en lägenhet i Stockholmsområdet, med den takt ni hade och den politik som ni förde.

Överläggningen var härmed avslutad.