Bosparkassor

Herr talman! Ola Johansson har frågat mig om jag, givet de långa bostadsköerna och behovet av fler bostäder, är beredd att utreda legala och ekonomiska förutsättningar för att introducera ett bosparande i Sverige enligt Bausparmodellen.

Jag vill inleda med att säga att det är viktigt att staten och kommunerna hjälps åt att skapa en bostadsförsörjning som möter såväl behov som efterfrågan runt om i landet. Fler bostäder behövs i hela Sverige, inte minst för att underlätta för unga vuxna att få sin första bostad. Förutom långsiktig och stabil nyproduktion av bostäder med olika upplåtelseformer behöver rörligheten öka på bostadsmarknaden för att det ska finnas en variation av boenden som passar människors olika behov.

Regeringen bjöd tidigare i år in till samtal om framtidens bostadsbyggande. I samband med det identifierades att tillträdet till bostadsmarknaden för unga och andra som behöver en bostad är en viktig del i ett hållbart samhällsbygge.

För många som ska etablera sig på bostadsmarknaden är det ofta aktuellt att hyra en bostad. I enlighet med januariavtalet har regeringen reformerat investeringsstödet för hyreslägenheter och bostäder för studerande. Investeringsstödet har hittills beviljats för cirka 36 000 bostäder med rimlig hyra runt om i hela landet.

Utmaningarna kring etablering på bostadsmarknaden är komplexa. Det finns därför ett behov av att titta bredare på hur bostadsmarknaden kan fungera bättre både vad gäller ägda och vad gäller hyrda bostäder, och regeringen har för avsikt att fortsätta att arbeta aktivt för att fler hushåll ska få sina behov tillgodosedda på bostadsmarknaden.

I enlighet med januariavtalet ska det också genomföras en omfattande skattereform, som bland annat ska minska hushållens skuldsättning och bidra till att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt. I en sådan översyn är det nog få frågor som inte kommer att analyseras. En fråga som kommer att analyseras är möjligheterna för fler att etablera sig på bostadsmarknaden.

Herr talman! Tack, Per Bolund, för svaret!

Till 2027 behöver det tillkomma 641 000 lägenheter för att vi ska uppnå en balans mellan tillgång och efterfrågan. Vi ser en trend som till en början pekade åt rätt håll men som nu viker av nedåt. Till Per Bolunds försvar kan sägas att ingen bostadsminister före honom heller kan skryta med att den varaktigt har lyckats uppnå det tillskott av nya bostäder som Boverket anser skulle behövas för att råda bot på bostadsbristen.

De besked som ges här i dag av regeringen visar tyvärr inte på några högre ambitioner än dem vi genom januariavtalet och budgetförhandlingar lyckats förmå regeringen till. Tvärtom är det ett icke-svar som levereras.

I dag ska vi, trots att statsrådet Bolund inte alls berört saken, diskutera bosparande - eller byggsparande, som är den korrekta översättningen av det tyska ordet Bauspar.

Herr talman! Sparande, oavsett hur det sker, skapar ju förutsättningar för finansiering av konsumtion, till exempel ett bostadsköp. Just finansieringen är den höga tröskel som hindrar både byggandet av alla upplåtelseformer och själva köpet för den som inte redan förut har ägt en bostad. Bolånetaket gör att man endast får ta bostadslån på upp till 85 procent av bostadens pris, och utöver det ställer Finansinspektionen amorteringskrav på bankerna som utestänger många från möjligheten att äga sin bostad. Detta är vi många som har kritiserat, och i debatten framhålls det som en orsak till att det har byggts för lite. Något initiativ till den skattereform som nämns i Per Bolunds svar har vi ännu inte sett.

Hela åtta av tio föredrar att äga sin bostad framför att hyra. Det torde vara välkänt att köerna till hyresmarknaden skulle kortas rejält om man till större del kunde tillgodose alla dessa människors önskningar genom en möjlighet att spara till en egen bostad.

Herr talman! Centerpartiet vill utreda ett bosparande med det tyska byggsparandet, Bauspar, som förebild - därav min fråga till Bolund. Hushållssparandet behöver öka och riktas mot byggsektorn. Det är sund ekonomi att spara först för att sedan använda sitt sparkapital till något som har ett bestående värde och som skapar goda livsförutsättningar.

Jag är minst sagt förbryllad över svaret jag fått. Har man läst och förstått min fråga, eller bryr man sig inte om på vilket sätt bostäder ska finansieras i framtiden? Vad är det Per Bolund försöker att dölja genom att inte besvara min fråga?

Jag är därför nödgad att ställa frågan igen till Per Bolund: Är Per Bolund beredd att utreda de legala och ekonomiska förutsättningarna för att introducera ett bosparande i Sverige?

Herr talman! Tack, Ola Johansson, för frågan och för möjligheten att diskutera denna viktiga fråga!

Det är, trots Ola Johanssons lite spetsiga tonläge, självklart att denna fråga hänger ihop med bostadsmarknadens funktionssätt i stort och vilka möjligheter det finns för unga människor att komma in på bostadsmarknaden. Man har ju inte ett bosparande bara för skojs skull, utan bosparande, i de länder där det finns, finns just för att man ska kunna ge en möjlighet för unga att ta sig in på bostadsmarknaden. Jag tycker att det är relevant att diskutera om detta är den enda vägen framåt eller om det finns olika vägar för att nå det målet. Då måste vi också diskutera åtgärder på bostadsmarknaden i bredare bemärkelse.

Ola Johansson talade om en trend, och trenden är ju att vi nu har byggt mer än vi har gjort på många decennier. Detta är glädjande, för vi har en växande befolkning och behöver ha ett högt byggande. Men det finns också en annan trend, nämligen att antalet kommuner som anmäler att de har bostadsbrist minskar i vårt land. Detta har legat på betydligt högre nivåer tidigare. Därmed inte sagt att vi är framme, utan det behövs betydligt mer insatser framöver.

Därför är jag glad över att vi nu har en mer aktiv bostadspolitik än vi haft på årtionden, till exempel med det investeringsstöd för hyreslägenheter som Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna, Liberalerna och Centerpartiet, som Ola Johansson representerar, har kommit överens om att vi ska fortsätta med och effektivisera inriktningen för. För en ung person är ju möjligheten att få ett förstahandskontrakt en väldigt attraktiv väg in på bostadsmarknaden.

När det gäller möjligheten för unga att komma in på bostadsmarknaden vet vi att en av de stora trösklarna är när bostadspriserna hela tiden stiger och dessutom stiger snabbt. Då blir det svårare och svårare för en ung person att ta sig in på bostadsmarknaden. Där har vi under de senaste åren ändå fått en lugnare utveckling än vad som var fallet tidigare, innan Miljöpartiet klev in och tog över bostadsministeransvaret. Detta gör att det på det sättet åtminstone inte blir svårare och svårare för unga människor att ta sig in på bostadsmarknaden, som det var till exempel när allianspartierna hade regeringsmakten.

Jag håller med Ola Johansson om att vi behöver fundera över hur vi kan sänka trösklarna för unga personer. Jag tycker att det är bra att ta ett större grepp - ett helhetsgrepp - i denna fråga och inte bara titta på en enda åtgärd utan titta bredare på vilka åtgärder som skulle kunna komma i fråga.

Jag tror att det finns en fara i att kopiera ett lands lösning och sedan säga att den per automatik ska fungera i vårt land. Vi kan till exempel se att bosparande finns i olika former i olika länder. I Tyskland har man som sagt Bauspar. I Norge finns boligsparing for ungdom, som är en annan inriktning på att försöka gynna bosparande. Det har även förekommit andra förslag i den allmänna debatten om bostadspolitiken på hur tröskeln till bostadsmarknaden skulle kunna sänkas för unga. Till exempel har Riksbyggen föreslagit det de kallar ungbolån, som skulle vara ett sätt att ge möjlighet för unga att få tillgång till krediter.

Därför har vi gett i uppdrag till en utredning om en socialt hållbar bostadspolitik att titta på möjligheten för unga att ta sig in på bostadsmarknaden och att se vilka åtgärder som skulle kunna komma i fråga.

Det är också viktigt att konstatera att utvecklingen har varit positiv när det gäller ungas möjlighet att få bolån i Sverige. År 2012 var det bara 10 procent av dem som tillkom som bolåntagare som var under 30 år, men nu är det 20 procent. Det har alltså skett en ökning i den gruppen, och det är någonting som i grunden är positivt. Vi måste se till att ytterligare sänka tröskeln för att ta sig in på bostadsmarknaden.

Herr talman! Självklart ska bostadsfrågor diskuteras som en helhet, men det utesluter inte att man diskuterar en delfråga. Här väljer jag att ställa en fråga till Per Bolund som rör en bosparmodell, och jag förväntar mig att det är det som vi ska diskutera.

Herr talman! Bosparandet är uppbyggt så att man ansluter sig till någon av de etablerade bosparkassorna och börjar spara där. Man sparar först upp till 40-50 procent av den summa som behövs, och sedan tar man ut den summa man har sparat ihop plus ett lika stort eller högre belopp. Därmed har man ganska snabbt fått ihop till topplånet till den bostad man har valt. Hur fort man vill spara bestämmer man själv. Och om man väljer att avsluta sitt sparande i förtid och inte använda pengarna till en bostad har man rätt att få tillbaka sitt sparkapital.

Byggsparandet är en form av kollektivt sparande. Man ansluter sig och bidrar med ett månadsbelopp till den gemensamma kapitaluppbyggnaden i en fond. När man anser sig ha kommit upp till den summa i sitt sparande som behövs för att köpa, bygga eller renovera en bostad väljer man att ta ut sitt lån, som då uppgår till den dubbla summan eller mer av det som man har sparat. Då uppstår en skuld som sedan återbetalas till fonden på samma sätt som man tidigare har sparat.

Lika lång tid som det tar att spara tar det att återbetala lånet. Det här är en form av startlån, där det sparande du redan har utgör säkerheten. Du kan använda det till kontantinsatsen, en tillbyggnad eller en renovering. Det enda kravet är att lånet används till en bostad som är eller kommer att vara din egen. Återbetalningarna går tillbaka till fonden och bidrar på så sätt till de kvarvarande spararna.

I de åtta EU-länder där byggsparandet införts finns det 40 miljoner enskilda Bausparkontrakt till ett värde av drygt en biljon euro. De bidrar till den finansiella stabiliteten i respektive land. Detta är ju något som inte minst Finansinspektionen säger sig vilja värna. Hur är det med Per Bolunds syn på just detta?

I grunden är byggsparande förmånligt jämfört med andra sätt att spara. Räntan på lånet förändras inte under återbetalningstiden. Hur förmånligt det är avgörs av vilken grad av subventionering staten väljer att tillföra. Systemet förutsätter visserligen inga subventioner, men det står varje regering fritt att avgöra vilken effekt man vill få ut för den ägda marknaden, hur mycket kapital man vill binda upp i sparande och i vilken grad man vill stimulera ägandet i förhållande till andra upplåtelseformer. Premien riktar sig i så fall till den som sparat och inte till bosparkassan.

Herr talman! Sammantaget är byggsparandet Bauspar den form av bosparande som vi i Centerpartiet i första hand vill utreda. Jag har tagit den här interpellationen som medel för att efterhöra regeringens intresse för att över huvud taget överväga olika modeller för bostadskonsumenter att tidigare i livet få möjlighet att äga sin bostad. Men då jag inte får något besked om hur statsrådet ser på den här specifika modellen, och heller inte andra modeller för byggsparande, vill jag formulera om frågan till att lyda: Är regeringen över huvud taget intresserad av att utreda någon form av bosparande, eller tänker den sitta på händerna till dess att det kommer ett tillkännagivande härifrån riksdagen?

Herr talman! Vi är alltid intresserade av att samarbeta med riksdagen och har ingenting emot att det kommer initiativ från riksdagen i olika frågor, så det hotet tar jag inte så allvarligt på.

Det verkar som att Ola Johansson inte riktigt lyssnade eller kanske inte förstod det svar jag gav på hans fråga, det vill säga att regeringen har valt att titta på den lite bredare frågan om hur vi kan hjälpa unga att komma in på bostadsmarknaden. Det sitter en utredning just nu och arbetar med precis den frågan. Det är mycket möjligt att de kommer fram till att ett skattesubventionerat bosparande är en väldigt bra väg, och då har vi ju redan en process igång som leder till just det som Ola Johansson efterfrågar. Men vi vill inte utesluta möjligheten att de kanske kommer fram till att en annan modell skulle vara mer lämplig för Sverige.

Det finns en fara i att säga att det som fungerar i Tyskland per automatik kommer att fungera i Sverige. Självklart finns det saker som skiljer Sverige och Tyskland åt. Det kan handla om hur våra skattesystem ser ut, och det kan handla om hur våra bygg- och bostadsmarknader ser ut. Därför behöver vi analysera hur det ser ut utifrån den svenska situationen och inte utifrån anekdotisk kunskap om vad som fungerar eller inte fungerar i Tyskland och vad som är bra där.

Jag tycker att det är viktigt att vi försöker ta ett lite bredare grepp på den här frågan och inte bara per automatik bestämmer att just en lösning kommer att klara biffen och gör så att unga kommer in på bostadsmarknaden.

Jag tycker också att vi kan luta oss mot den kunskap som har byggts upp i Sverige när det gäller den här frågan.

Finansinspektionen har tittat just på situationen för unga på bostadsmarknaden. I sin analys Unga vuxnas ställning på bostadsmarknaden, som kom förra året, visar man att det finns förändringar som försämrat situationen för unga på bostadsmarknaden, om man tittar flera år tillbaka. Bland annat pekar man på att just tillgången till hyresrätter minskat och att det är en utmaning för unga. Vi vet ju också att en ung person som inte har möjlighet att få tillgång till en hyreslägenhet är hänvisad till det köpta beståndet. Det driver då upp priserna i det köpta beståndet och kan göra det svårare för andra att få tillgång till en bostad. Man pekar också på att ungas inkomster har vuxit långsammare än andra gruppers inkomster och att detta också bidrar till svårigheten att komma in på bostadsmarknaden.

Samtidigt pekar Finansinspektionen på att bostadspriserna har stigit väldigt snabbt. Det är ju en effekt av politiska beslut som fattades under en period när man väldigt mycket hade inställningen att det ska vara hands-off-politik på bostadsmarknaden och att bara marknadskrafterna ska avgöra vem som får eller inte får en bostad. Den sittande regeringen har valt en annan inställning. Vi tycker att staten behöver ta ett ansvar för att bostadsmarknaden ska fungera för alla och för att alla ska få sina behov tillfredsställda och tillgodosedda.

Finansinspektionen pekar på att det ändå finns stora möjligheter för unga att faktiskt komma in på bostadsmarknaden. Man gör en jämförelse mellan 2012 och 2018 som visar att 85 procent av de köp som gjordes 2012 skulle kunna finansieras av hushåll med liknande förutsättningar även 2018.

Vi ska inte måla upp situationen som nattsvart. Ibland kan man idealisera tidigare tider och tycka att det alltid förut har varit lätt för unga att ta sig in på bostadsmarknaden. Men jag misstänker att både Ola Johansson och jag kan vittna om att även när vi skulle ta det steget var det inte alltid helt lätt.

Vi behöver fortsätta att göra vad vi kan för att underlätta för unga att ta steget in på bostadsmarknaden. Därför stimulerar vi bostadsmarknaden, till exempel med investeringsstöd. Vi har nu tagit initiativ till att omvandla kontor till bostäder - kontor som står och gapar tomma eftersom människor jobbar mer och mer hemma, inte minst nu under pandemin. Vi stöder också byggemenskaper. Tyskland har även där gått före och visat att det också är en väg för till exempel unga människor att få ett boende som passar deras ändamål.

Vi jobbar brett med att hitta lösningar för unga att ta sig in på bostadsmarknaden.

Herr talman! Det är intressant att Per Bolund tar just exemplet bygggemenskaper, som är ett lån från Tyskland, efter att han har påstått att det är anekdotiska kunskaper som ligger till grund för Centerpartiets vilja att driva frågan om en byggsparmodell efter tyskt mönster.

Det är just en utredning som jag efterlyser i den här interpellationsdebatten, och i detta fall får jag inte ett svar. Jag håller med Per Bolund om att bostadsmarknaden består av kommunicerande kärl mellan olika upplåtelseformer och att stimulera den ena formen av boende kan påverka den andra och vice versa. Investeringsstödet är ett sådant exempel. Men det i sig har ju inte lett till någon enastående ökning av bostadsbyggandet. Däremot kan jag se att det sätt som Centerpartiet har medverkat till att förändra investeringsstödet har bidragit till att det finns en större efterfrågan på investeringsstöd i landsbygdskommuner och på svagare bostadsmarknader, där det är välkänt att marknadens krafter har svårare att få fram investeringskapital till nya bostäder.

I frågan om det som vi diskuterar här i dag, bosparande som en del av den helhet som skulle kunna reformera bostadspolitiken i grunden, upplever jag det som att Per Bolund filibustrar medvetet. Han undviker att tala om frågan. Han avstår från att ge någon form av besked om sin syn på bosparande som företeelse. Han blandar i stället in det i en diskussion som handlar om den utredning som Karolina Skog genomför på ett förträffligt sätt som om den skulle leda fram till ett förslag om bosparande. Det har vi ju faktiskt ingen aning om.

Vad är det då Per Bolund försöker dölja? Han är ju också finansmarknadsminister. Bankerna har naturligtvis intresse av att förse de unga bostadsköparna med sina topplån med räntor som kan ligga på uppemot 5-7 procent. De bosparkassor som jag förespråkar ligger ju vid sidan om detta.

Det behövs en ny lag som sätter upp spelreglerna för byggsparande i Sverige. Det vill vi att regeringen utreder.

Herr talman! Jag tycker att det här har varit en bra debatt, kanske med undantag av det sista misstänkliggörandet om att jag skulle gå bankernas ärenden och försöka förbättra deras affärer. Det är inte en del av mitt arbete som finansmarknadsminister.

Som bostadsminister ser jag det dock verkligen som en del av mitt arbete att göra vad jag kan för att underlätta för alla människor och alla familjer att få ett boende som passar för deras behov. Det gäller inte minst unga människor, som vi ju vet självklart också har behov av en bostad för att kunna ta klivet ut i vuxenlivet, skaffa det jobb och den utbildning de drömmer om och kunna få bästa möjliga liv framöver.

Som jag har svarat flera gånger tycker jag att det är bra att börja med en utredning som tar ett lite bredare grepp innan vi trattar in i de enskilda åtgärder som ska lösa problemet. Det är möjligt att bosparande kommer att visa sig vara lösningen, och då är jag väldigt villig att gå fram med ett sådant förslag. Men jag tycker att det är en bra förutsättning om man inledningsvis tittar lite bredare på frågan.

Mitt parti däremot har tagit ställning för bosparande som en åtgärd som skulle kunna hjälpa just unga människor att komma in på bostadsmarknaden. Jag hoppas att jag tillsammans med Ola Johansson i vårt samarbete januariavtalet kan driva dessa frågor och göra det ännu lättare för unga människor att komma in på bostadsmarknaden. Vi lägger ju tillsammans fram budgetar och utformar den ekonomiska politiken och även annan politik.

Om Centerpartiet nu tycker att den här frågan är avgörande, vilket det låter som, kan man fråga sig varför ni inte drev den i samband med att januariavtalet skrevs så att det kom in som en punkt. Det gjorde ni inte. Vi har däremot en överenskommelse i januariavtalet om en skattereform. Eftersom det här handlar om skattesubventionerat bosparande finns alla möjligheter för Centerpartiet att i det sammanhanget driva frågan. Vi får se om vi inte också kan göra det i gemensam anda och försöka hitta en bra lösning framöver.

Jag tror att vi har alla förutsättningar att gemensamt kunna driva frågor som gör det lättare för unga att ta steget in på bostadsmarknaden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.