Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Börsfrossa, dollarfall och stigande räntor: Nya förutsättningar för den ekonomiska politiken

Interpellationsdebatt 12 juni 2006
poster
Hoppa över anförandelistan
  • Bädda in video
  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

saknar porträttfoto
Pär Nuder (S)

Anf. 113 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Carl B Hamilton har frågat mig vilka anpassningar jag finner för gott att vidta i den ekonomiska politiken och prognoserna för de offentliga finanserna mot bakgrund av riskerna för utvecklingen i den amerikanska ekonomin, på olje- och räntemarknaderna samt på börserna. De risker Carl B Hamilton tar upp är utförligt analyserade i den ekonomiska vårpropositionen. Riskbilden för den svenska ekonomin bedöms i vårpropositionen i huvudsak vara balanserad. Det betyder att en utveckling som är starkare än enligt prognos bedöms vara ungefär lika sannolik som en utveckling som är svagare än prognos. Å ena sida kan efterfrågan utvecklas starkare än väntat och föra med sig en ännu starkare sysselsättningstillväxt. Å andra sidan finns de globala riskerna knutna till fastighetspriser och oljepriser. Min bedömning är att riskbilden för den svenska ekonomin är likartad den som gjordes i samband med vårpropositionen. Den starka tillväxt som förutsågs i prognosen stöds av de preliminära nationalräkenskaper för det första kvartalet 2006 som SCB nyligen publicerat. Tillväxten första kvartalet blev 5,6 % eller 4,1 % kalenderkorrigerat. Det är en god tillväxt i såväl ett historiskt som internationellt perspektiv. Jämfört med USA och alla EU-15-länder har Sverige starkare tillväxt. Därutöver vill jag göra några kommentarer relaterade till oljepriset, valuta- och ränteutvecklingen, hushållens konsumtion, investeringarna och exporten. Oljepriset har inte fallit tillbaka såsom bedömdes i vårpropositionen. Den främsta anledningen är konflikten kring Irans kärnutvecklingsprogram som drivit upp riskpremien på olja. Finansdepartementet räknar med att det höga oljepriset kommer att dämpa efterfrågan på olja i och med att substitut till olja blir relativt billigare samtidigt som det blir mer intressant att bygga ut produktionskapaciteten. Utbudet av olja väntas därmed på sikt växa snabbare än efterfrågan vilket innebär att reservkapaciteten förväntas öka. Det ger förutsättningar för ett lägre oljepris. Det är dock svårt att förutsäga hur oljepriset utvecklas framöver. Flera internationella oroshärdar gör att det finns en risk för ytterligare uppgång i oljepriset. Som diskuterades i regeringens vårproposition är detta dock inte huvudscenariot. Valutautvecklingen följer i stort prognosen i vårpropositionen. Dollarförsvagningen beror till stor del på förväntningar om en minskad ränteskillnad internationellt. Minskade ränteskillnader bidrar också till ökat fokus på obalanserna i den amerikanska ekonomin. Utvecklingen av obligationsräntorna följer också i stort prognosen i vårpropositionen. Den starka tillväxten i kombination med den förbättring på arbetsmarknaden som har skett kan innebära att hushållens konsumtion utvecklas i en snabb takt under 2006 och 2007. En mer osäker utveckling på börsen kan dock dämpa konsumtionsutvecklingen. I vårpropositionen gjordes bedömningen att de offentliga finanserna i år skulle visa ett överskott på 2,0 % av bnp. Sedan 2000 ligger därmed det genomsnittliga finansiella sparandet på 1,9 % av bnp. Därmed klaras överskottsmålet på 2 % av bnp i genomsnitt över en konjunkturcykel. Den information som har inkommit sedan april har bekräftat de starka offentliga finanserna. ESV räknar med ett betydligt starkare finansiellt sparande för staten än vad regeringen räknade med i vårpropositionen. Även Riksgäldskontoret gör en bedömning som är betydligt starkare än regeringens från april. Sammantaget innebär det att den ekonomiska politiken är framgångsrik och att det inte finns skäl att vidta förändringar i detta nu.
saknar porträttfoto
Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 114 Carl B Hamilton (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag tackar finansministern för svaret. Bakgrunden till den här interpellationen var delvis en frustration över att det finns en ekonomisk debatt som pågår i Dagens Industris något kvällstidningsartade börs- och valutasidor, i A-ekonomi och i näringslivsbilagor som inte alls verkar ha någon kontakt med de delar av medierna som sysslar med ekonomisk politik eller politik i allmänhet. Som en illustration talar K.-G. Bergström i Rapport i SVT om landets politiska utveckling och kommenterar där, men han verkar inte någonsin ha någon kontakt med vad till exempel Johan Schück skriver på Dagens Nyheters ekonomisidor. Det där tycker jag är ett problem i den svenska debatten. I själva svaret vill jag börja med att säga att det är viktigt att notera att Göran Persson, Pär Nuder och regeringen möter väljarna med en dopad svensk ekonomi. Den är dopad av internationellt sett historiskt väldigt låga räntor, en kronkurs som är och under lång tid, sedan 70-talet, har varit låg. Nu är den fallande. Det blåser upp Sveriges export till nivåer som jag bedömer som ohållbara på sikt. Varken arbetsmarknaden eller investeringarna har egentligen påverkats av det högre oljepriset och den pågående börsoron. Till detta kommer att regeringen driver en finanspolitik som är expansiv på ett sätt som inte skulle godkännas i de ekonomiska läroböckerna. Det kan vara ett viktigt kriterium, för snart stiger räntorna inte bara i USA och i Europa utan naturligtvis också i Sverige, och det blir en extra stark ränteuppgång i Sverige just därför att finanspolitiken är så expansiv. Det som jag tror är det mest bekymmersamma i det ekonomisk-politiska landskapet är dollarkursen: Dollarn faller, och den svenska kronan blir allt starkare. Det är ju så att eftersom dollarn är knuten till de asiatiska valutorna så måste den anpassning av dollarkursen som måste komma på grund av de stora amerikanska budgetunderskotten i bytes- och budgetbalans tas ut. Det måste ta vägen någonstans, och då sker det egentligen mot de valutor som är flytande gentemot den amerikanska dollarn. Det gör att det finns ett orosmoln här. Växelkursen mot dollarn kommer att förändras med kanske 20-30 %, kanske 40 %, på relativt kort tid, och detta ska man komma ihåg i en situation då Förenta staterna faktiskt i dag är Sveriges största exportmarknad, större än till exempel Tyskland. Oljepriset ligger högre än prognostiserat, och det är svårt att tro att det kommer att falla i närtid. Det som är obehagligt med det priset är ju att det inte bestäms så mycket av ekonomiska faktorer. Vi kan sitta och diskutera utbud, efterfrågan och investeringar, men det är oron i Mellanöstern som är drivande. Till detta kommer nu en frossa på aktiebörserna, och det finns särskilt mycket av denna oro på den svenska börsen. Pär Nuder hänvisar till det första kvartalets bnp-tal. Ja, men jag tittar framåt. Det är hela poängen. Då är det inte så intressant trots allt att diskutera hur bnp utvecklades under det första kvartalet i år. Jag anser att de talen är överspelade när man diskuterar vad som ligger framför oss, vare sig finansministern heter Pär Nuder eller något annat under nästa år. Det är nästa mandatperiod som väljarna har att ta ställning till, och vi kan se att under nästa mandatperiod går vi in i en situation med de orosmoment som jag pekade på och en allmänt skakig konjunktur. Jag ska återkomma till det.
saknar porträttfoto
Pär Nuder (S)

Anf. 115 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Fru talman! Jag förstår att Carl B Hamilton inte vill ta tempen på den svenska ekonomin här och nu som Statistiska centralbyrån gjorde förra veckan, därför att den temperaturangivelsen visar ju att Sverige mår väldigt bra just nu. Hela den svenska ekonomin växer kraftigt. Om Carl B Hamilton inte vill titta på det gångna kvartalet, första kvartalet i år, så kan han ju titta varje vecka som det inflyter ekonomisk statistik om här och nu, det vill säga hur det förhåller sig med svensk ekonomi. Saken är ju den att Sverige inte har haft en bättre ekonomisk utveckling på många år. Man får gå elva år tillbaka i tiden för att hitta en lika snabb investeringsutveckling, man får gå sex år tillbaka för att hitta lika stark bnp-utveckling som första kvartalet i år, och man får gå fem år tillbaka för att hitta en lika snabb sysselsättningsutveckling. Det finns inga skäl att tro att den här utvecklingen inte skulle fortsätta. Tvärtom är det så att den svenska ekonomin är robust, betydligt mer robust än vad Carl B Hamilton ger vid handen. Jag ska göra ett nedslag - det är ju en så brokig interpellation som spänner över så väldigt mycket - och kommentera dollarförsvagningens effekt på den svenska exporten. Det är ju så att sedan den starkaste dollarnoteringen under sommaren 2001 har dollarn försvagats ca 34 % mot kronan. Eftersom ungefär 20-30 % av den svenska varuexporten säljs till USA och länder vars valuta är kopplad till dollarn eller säljs i konkurrens med företag som huvudsakligen har sina kostnader i dollar på andra marknader så är det här naturligtvis väldigt viktigt. Det är också så som Carl B Hamilton sade att drygt 10 % av varuexporten går till USA. Det märkliga är att dollarförsvagningen inte har haft de effekter som Hamilton nu tror att de kommer att få, inte i går, inte i dag, men väl i morgon. Den dollarförsvagning som har varit sedan 2001 har mer än väl kompenserats av en stark utveckling av efterfrågan på svensk export. Det beror på att världsmarknadstillväxten har varit, och alltjämt är, väldigt hög, och det finns ingenting som tyder på att den är i kraftigt avtagande. Dessutom har vi haft en hög efterfrågan på varor som Sverige producerar relativt mycket av samt att de svenska företagarna har haft ett fortsatt starkt konkurrensläge, inte minst till följd av produktivitetsutveckling i den tillverkande industrin. Vi tror att dollarförsvagningen får en marginell effekt på varuexportens utveckling för i år. Däremot väntas krondeprecieringen under nästa år i större utsträckning än tidigare bidra till att svensk export blir något mindre, men det är ändå på marginalen. Samtidigt som detta sker utvecklas den inhemska ekonomin väldigt väl. Jag har ingen anledning att tro att den optimism som svenska företag och svenska hushåll nu visar på något sätt skulle vara avklingande. Tvärtom visar olika typer av undersökningar att vi har ett mycket, mycket optimistiskt svenskt folk och mycket optimistiskt svensk näringsliv som nyanställer. Och de nya jobben kommer ju följdriktigt, vilket vi har kunnat konstatera i dag när Ams redovisar att den öppna arbetslösheten är nere i ett så lågt tal som 4,2 %.
saknar porträttfoto
Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 116 Carl B Hamilton (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jodå, jag är gärna med och tar tempen här och nu. Men ska man ta tempen här och nu, Pär Nuder, ska man ju inte göra det med siffror som är från första kvartalet i år, utan då ska man ta de som är nu. Det är det som jag gör. Jag försöker att blicka framåt och diskutera. Då kan vi konstatera att nu kommer räntorna att gå upp, därför att regeringen har drivit en expansiv finanspolitik och därför att räntorna internationellt går upp. Jag tycker att det är väldigt viktigt att understryka att när räntorna nu går upp är ansvaret för detta att söka hos Pär Nuder och Göran Persson, inte hos Riksbanken. Orsakssambandet går från en alltför expansiv finanspolitik till stigande räntor. Pär Nuder säger i sitt interpellationssvar att politiken är framgångsrik - optimismen blommar här från talarstolen - och att vi har en bättre ekonomisk utveckling, att den ska fortsätta och att den är robust. Då måste jag ändå påpeka att arbetslösheten är väldigt hög. Den förändring som har skett, och som rapporteras i dag, är trots allt marginell. Om man lägger ihop den öppna arbetslösheten med dem som är i åtgärder och de ungefär 2 % som är studenter och som brukar inkluderas internationellt, är man uppe i mellan 7,5 och 9,5 %. Det är väldigt högt. Då måste jag fråga Pär Nuder, som tycker att politiken är framgångsrik: Vid vilket arbetslöshetstal upphör politiken för en socialdemokrat att vara framgångsrik, är det vid 12, 15, eller 20 % arbetslöshet totalt, när man lägger ihop de olika kategorierna? Svara på det, Pär Nuder: Vid vilket arbetslöshetstal upphör er politik att vara framgångsrik? Sedan är det naturligtvis så att den svenska situationen ingalunda är robust. Det var en häpnadsväckande och närmast sensationell karakterisering av den svenska ekonomin. Annars brukar man säga att det är en liten öppen ekonomi, att den är öppnare än de flesta. När den internationella konjunkturen går upp, går den svenska konjunkturen upp ännu mer, och när den internationella konjunkturen går ned, går den svenska konjunkturen ned ännu mer. Vi har alltså en instabil ekonomi jämfört med andra länder i vår omvärld. Det som dessutom är karakteristiskt för den svenska ekonomin är att vi har instabila offentliga finanser, det vill säga att när konjunkturen går upp blir de offentliga finanserna bättre än i andra länder, medan när det däremot vänder och går nedåt i Sverige är de offentliga finanserna extra konjunkturkänsliga och går ned i källaren. Det är den bilden som är den korrekta. Det finns ju en lång erfarenhet av att motsatsen gäller för svensk ekonomi. Den är inte robust i konjunkturhänseende. Den är synnerligen instabil. Det är därför som Pär Nuder och hans företrädare på finansministerposten, med stöd av bland annat Folkpartiet, har velat ha 2 % överskott. Det är just därför att man erkänner att den svenska ekonomin inte är robust. Så det är ett självmål av sällan skådat slag när Pär Nuder påstår att den svenska ekonomin är robust. Sedan tycker jag inte att man ska underskatta börsfrossan. Den sänker ju tillväxten. Börsen är vår allra mest pålitliga leading indicator , framåtsyftande indikator, på den ekonomiska utvecklingen. Därmed inte sagt att börsen alltid har rätt. Men det stämmer ändå till eftertanke när vi under ganska många veckor nu har haft en instabil börsutveckling. Det visar att situationen i den svenska ekonomin nog inte alls är robust på det sätt som Pär Nuder vill ge intryck av.
saknar porträttfoto
Pär Nuder (S)

Anf. 117 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Först om arbetsmarknaden. Det har, som jag sade i mitt tidigare inlägg, i dag kommit glädjande nyheter från Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, som konstaterar följande: Arbetsmarknaden fortsätter att stärkas. Det visar Ams månadssiffror för maj. Antalet varslade minskar och de lediga platserna ökar kraftigt. Arbetslösheten är nu 4,2 %, den lägsta sedan 2002. Andelen arbetslösa och programdeltagare, det så kallade obalanstalet, minskar och är nere på 7,4 %, den lägsta siffran på två år. Särskilt glädjande är naturligtvis att arbetslösheten bland unga, framför allt långtidsarbetslösheten, endast uppgick till ca 1 500 personer. Det är, som Ams skriver i sitt pressmeddelande, den lägsta majsiffran sedan 1990 och en av de lägsta siffrorna för en enskild månad sedan 1990. Jag förstår att Carl B Hamilton är frustrerad över den goda ekonomiska utveckling som Sverige just nu har. Hela den alternativa politiken som den borgerliga alliansen har presenterat bygger ju på att ni skulle möta väljarna i dåliga tider, för i dåliga tider kan man kanske på sin höjd motivera att man måste göra kraftiga försämringar för vissa grupper, till exempel de sjuka, de arbetslösa, de arbetsskadade, de förtidspensionerade och de föräldralediga. Ni pratar inte längre så mycket om Bankeryd i den borgerliga alliansen och de försämringar som ni vill åstadkomma, för som sagt, den ekonomiska politik som ni står för var utformad för en helt annan situation. Ibland säger man när man ändå vidgår att det går hyfsat för Sverige, för man kan ju inte säga annat än att det går ganska bra för Sverige när vi har en tillväxt på 4,1 %, att det är internationellt betingat. Det märkliga är att samma dag som SCB presenterade att vi hade haft en tillväxt det första kvartalet på 4,1 % presenterade man i Bryssel en siffra på 0,6 % för euroområdets tillväxt under första kvartalet. Carl B Hamilton och jag var på samma linje i euroomröstningen, och Carl B Hamilton kan ju inte gärna hävda att det beror på euron att det i euroland går så mycket sämre än vad det gör i Sverige. Det måste i stället bero på någonting annat, det vill säga att det beror på den politik som vi för här i Sverige i motsats till den man för i euroområdet. Vi befinner oss i precis samma internationella konjunkturmiljö som euroländerna, men vi har en betydligt starkare ekonomisk tillväxt, starkare offentliga finanser, bättre utveckling på arbetsmarknaden och lägre inflation, även om priserna ökat liksom de gjort på euroområdet där man precis nyligen höjde räntan till följd av en ökad aktivitet. Det är ett naturligt beteende, Carl B Hamilton, av centralbanker att de tittar på utvecklingen framöver och tar tempen på ekonomin för att se om räntan behöver justeras. Vi får se vilka slutsatser den svenska riksbanken drar här framöver. När det så gäller de offentliga finanserna måste jag säga att jag inte kan annat än beundra Carl B Hamilton för hans mod att våga tala om offentliga finanser, med tanke på att han ju är den i Sveriges riksdag som väl bär störst ansvar för och har kommit närmast det misslyckande som den borgerliga regeringen satte Sverige i mellan 1991 och 1992 vad gäller just offentliga finanser. Jag har roat mig med att ta fram siffror. Den 21 januari 1992 trädde Carl B Hamilton in i Finansdepartementet som politisk sakkunnig. Han lämnade det den 8 oktober 1994. Under de åren utvecklades de offentliga finanserna från minus 5,6 till 11,1. De läroböcker som Carl B Hamilton brukar hänvisa till hade han ju möjlighet att tillämpa i praktiken, men resultatet förskräcker.
saknar porträttfoto
Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 118 Carl B Hamilton (Fp)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag ska gärna diskutera ekonomisk historia, men åhörarna brukar tycka att det blir träigt. Vi kan göra det sedan. Jag blir förvånad när Pär Nuder drar de här talen. Enligt mina uppgifter har euroländerna en tillväxttakt på 2,4 och USA på 5,1. Pär Nuder nämner helt andra siffror. Det är något som inte stämmer. Det är viktigt när räntorna går upp att vara tydlig med att det är framdrivet och framprovocerat av en expansiv finanspolitik. Jag tycker att det är viktigt att säga att vi inte har sett någon signifikant jobbtillväxt i svensk ekonomi. Nu står regeringen med 4,2 % öppen arbetslöshet. 7,4 % i öppen arbetslöshet, plus åtgärder. Det är ungefär 9,5 % enligt gängse åtgärder. Pär Nuder är så optimistisk och säger att detta är en så framgångsrik politik. När upphör politiken att vara framgångsrik för en socialdemokrat? Vid vilken procentsats? Ni säger att 7,4 % arbetslöshet - vi kan ta den siffran som det inte råder någon diskussion om - för en socialdemokrat innebär en framgångsrik ekonomisk politik. När upphör den politiken att vara framgångsrik? Är det vid 10,4, 15,4 eller 20,4? Hur kan en socialdemokrat som på sin partikongress har fått höra att det överskuggande målet för Socialdemokraternas politik ska vara att bekämpa arbetslösheten vara nöjd och säga att det är en framgångsrik politik när arbetslösheten är så hög som vi har kunnat konstatera i dag? Dagens siffror och starka konjunktur är tillfälliga och flyktiga. Det vill jag att väljarna ska vara mycket medvetna om när de bedömer den ekonomiska politiken.
saknar porträttfoto
Pär Nuder (S)

Anf. 119 Pär Nuder (S)

Hoppa till anförandet i videospelaren
Herr talman! Jag är inte nöjd. Däremot är jag stolt över Sverige. Jag är stolt över att fler och fler får jobb i Sverige. Det är precis det som inträffar just nu. Det märker de svenska hushållen. Köpkraften är god. Man har råd att investera. Man kan åka till vilket byggvaruhus som helst och känna hur det växer i Sverige i dessa dagar. Detaljhandeln nyanställer. Fler och fler får arbete. Vi är inne i en starkt positiv spiral. Just i det läget måste man inrikta politiken mot de grupper som har det allra sämst, de som inte med automatik får del av uppgången av den ekonomiska utvecklingen, de långtidsarbetslösa. Därför riktar vi i den socialdemokratiska regeringen insatserna mot dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. De får möjlighet att göra ett extra handtag i vården och omsorgen som plusjobbare. De funktionshindrade får gå till jobbet tack vare att de får ett lönebidrag som gör att de blir attraktiva på arbetsmarknaden. Det är 25 000 människor vars arbetsgivare får en skatterabatt som lite fyrkantigt kallas för anställningsstöd. Alternativet för dem är att vara helt öppet arbetslösa. Så arbetar vi för att fånga upp de grupper som inte med automatik får del av den ekonomiska uppgången. Jag kan glädja Carl B Hamilton. Han verkar vara lite surmulen över att det går så pass bra för Sverige som det gör nu. Vi kommer att ta hand om dem som inte automatiskt får del av uppgången. Det är så socialdemokratisk politik fungerar. Jag är stolt över utvecklingen i Sverige, men jag är långtifrån nöjd. Vi ska pressa tillbaka arbetslösheten ytterligare. Det kommer vi att klara.

Dokument

den 22 maj

Interpellation 2005/06:467 av Carl B Hamilton (fp) till finansminister Pär Nuder (s)

Börsfrossa, dollarfall och stigande räntor @ nya förutsättningar för den ekonomiska politiken

Syftet med denna interpellation är att få finansministern att identifiera, analysera och dra slutsatser för den fortsatta ekonomiska politiken med perspektivet nästa mandatperiod, på grund av de förändringar @ i huvudsak internationella @ som gjort sig alltmer påminda, inte minst sedan vårbudgeten presenterades i april 2006.

Fokus ligger på tre risker av särskild vikt för bland annat Sverige: 1) Fortsatt högt oljepris i kombination med stigande räntor internationellt, 2) fallande amerikansk växelkurs mot områdena med flytande valutor (som Sverige), samt 3) återkommande börsfrossan. Bör fenomenet skylas över eller strykas under?

Orsakssambandet går från amerikanska dubbla underskott (bytesbalans- och budget), som stötdämpats av höga oljepriser, men som slår igenom i fallande dollarkurs, vilket leder till inflation i USA med därav stigande räntor, vilket bland annat leder till börsfrossa och fallande aktiekurser. Eftersom Sverige är djupt internationellt ekonomiskt integrerat, inte minst med USA och New York-börsen, får detta konsekvenser även för Sverige, svensk ekonomisk politik och penningpolitik. Börsfrossan bör inte bagatelliseras.

Oljepriset

Råoljepriset ligger i dag på drygt 70 dollar per fat. Vi har sett en snabb uppgång till en historiskt sett hög nivå.

Sett över de senaste åren får prisrörelserna @ inte minst under senare tid @ ses som en kombination av svag och långsam utbudsökning, starkt ökad efterfrågan både långsiktigt (Asien!) och konjunkturellt, samt en växande insikt om att den politiska instabiliteten i Mellanöstern har förvärrats och sannolikt kommer att vara med oss under mycket lång tid.

De oljexporterande ländernas oljeinkomster steg mellan 2002 och 2005 lika mycket som under den betydligt längre perioden 1973@1981 (2005 års penningvärde). I september 1973 var råoljepriset 13 dollar per fat (2005 års penningvärde), steg på fyra månader till 47 dollar per fat, vidare upp till 100 dollar per fat i november 1979, och priset föll sedan tillbaka till 47 dollar per fat 1985, och kollapsade till 17 dollar per fat 1986. Därefter, fram till 1997, låg priset i intervallet 20@35 dollar per fat. Genomsnittspriset så sent som 2004 var ca 45 dollar per fat. Finansdepartementets prognos 2006 ska ses mot denna bakgrund av svårförutsägbara och stora svängningar i oljepriset som skett förr.

I prognosen räknar finansministern med fallande oljepriser till nivå, 55 dollar per fat (2006) och 50 dollar (2007), det vill säga med ca 25 %. Är det realistiskt?

Det är svårt att se att den politiska osäkerheten i Mellanöstern skulle kunna minska de närmaste åren. Det är också osäkert i vilken mån ryska och andra fält kan öka sin produktion och distribution i tillräckligt snabb takt, bortsett från Saudiarabien. Ryska bolag investerar tydligtvis mera i distribution för export (och kontroll) än i ökad och effektivare oljeutvinning.

Den snabba prisökningen har lockat fram (hot om) nationaliseringar av oljebolag och omförhandlingar, vilket dämpar bolagens insatser för investeringar i ny kapacitet. (Statligt ägda oljebolag har dessutom många gånger visat sig vara både korrupta och inkompetenta.)

Hur Finansdepartementets prisprognos stämmer med Oljekommissions resonemang, som läggs fram i juni 2006, är oklart.

Slutsatsen är att oljepriset mycket väl kan komma ligga kvar på nivån 70 dollar i flera år, om än inte nödvändigtvis för evigt.

Man kan notera att effekterna i världsekonomin av oljeprishöjningen hittills varit måttliga. Enligt IMF:s senaste prognos (WEO våren 2006) skulle för ett europeiskt land effekten av en bestående ökning med 10 dollar per fat av oljepriset kunna resultera i högst 0,5 % lägre BNP än eljest under två år (modellens tidsspann). Om dagens nivå består, och vi har en permanent prisökning (från 50 till 70 dollar) blir effekten nästan 1 % lägre bnp än eljest, för ett land som Sverige, enligt IMF. Man ska dock notera att modeller av denna typ inte tar hänsyn till att oljeprisvolatiliteten i sig kan ha en dämpande effekt @ ”bättre göra inget alls på investeringssidan än ta risker i en turbulent ekonomisk situation” @ liksom volatilitetens grundorsak i till exempel politiska problem.

Till skillnad mot tidigare på 1970@80-talen återförs i dag inte stora oljeinkomster som långsiktigt ohållbar utlåning till oljeimporterande u-länder och grundar skuldkriser, utan dagens petrodollar lånas ut till världens mest kreditvärdiga låntagare: USA.

Den viktiga effekten av detta är att de amerikanska underskotten, bytesbalans och budget, genom oljeinkomståterflöde som lån till USA gjort det lättare att finansiera underskotten @ med andra ord: till lägre ränta. Som bekant kommer denna finansiering i tillägg till ett högt asiatiskt sparande.

Slutsatsen för finansministern är @ även om Finansdepartementets prognos om prisfall skulle slå in och oljepriset skulle falla till nivån 50@55 dollar per fat @ att lägre oljepriser innebär ökade svårigheter att finansiera de amerikanska underskotten, vilket bland annat sänker växelkursen mellan amerikanska dollar och svenska kronor.

Det @ i sin tur @ pressar dels upp ränteläget, dels skärper det risken för en alltför snabb och stor anpassning (depreciering) av den amerikanska valutan gentemot flytande valutor som den svenska kronan. Det senare innebär risker för en snabb och stor appreciering av den svenska kronan gentemot Sveriges numera enskilt viktigaste exportmarknad, USA. Det kan bli en svårhanterlig situation för svensk exportindustri (och dess aktiekurser), varje svensk finansminister och Riksbanken.

Räntor

En anledning till den hittills måttliga effekten av oljeprisökningen är det samtidigt historiskt låga ränteläget i (nästan) hela världen. Det har fungerat som en stötdämpare. Nu stiger dock räntorna, och har stigit i USA under en längre tid. Kombinationen av höga oljepriser och stigande räntor kommer att pressa de amerikanska hushållen alltmer, och dämpar rimligen även börsen och fastighetsmarkanden successivt, och bromsar därmed @ bland annat genom att aktie- och husägare blir mindre rika @ även bnp-tillväxten i USA.

Växelkursen

Om inte den amerikanska valutan skulle falla i värde (depreciera) är det svårt att se hur dagens globala sparandeobalanser kan hanteras utan en ekonomisk kris i USA. Ett dollarfall är önskvärt, och bör välkomnas.

Om inte dollarn faller, vad händer då? Enligt en i sina förutsättningar rimlig analys skulle frånvaro av depreciering som metoden för att reducera amerikanska bytesbalansunderskottet till hälften (från ca 107 % av bnp) i annat fall kräva att efterfrågan i USA skulle falla med ca 10 %, och bnp med ca 7 %. Detta är en omöjlighet, ekonomiskt och politiskt.

Skulle Kina med flera länder fortsätta att insistera på att hålla en bara ytterst långsamt apprecierande växelkurs mot USA @ och det mesta tyder på det @ kommer hela anpassningsbördan att behöva falla på USA:s övriga handelspartner som har flytande valutor, till exempel Sverige. Dessa får vidkännas en desto större amerikansk depreciering (kanske 20@40 %). När det sker @ och det kommer att ske @ är det önskvärt att försvagningen sker successivt.

Om Sverige varit fullvärdig medlem i EMU hade denna situation varit enklare för oss att hantera därför att volatiliteten i växelkursen gentemot mot USA och Asien sannolikt kommer att bli mindre.

Slutsats för Sverige: En amerikansk dollardepreciering (= appreciering för bland annat Sverige mot dollar) skulle kunna göra svenska varor och tjänster dyrare och mer svårsålda i USA. (En sådan effekt skulle också inträffa vid ett amerikanskt bnp-fall, även om den då skulle slå svagare och på ett annat sätt.)

För Sverige innebär en appreciering mot amerikanska dollar och @ om dagens valutapolitik i Kina med flera länder består @ även en appreciering gentemot de asiatiska valutorna.

Det ligger mycket starkt i Sveriges intresse att den amerikanska anpassningen @ som måste komma förr eller senare @ sker i former och en takt som skadar Sverige så lite som möjligt.

Det innebär, för det första, att det ligger i Sveriges intresse att USA:s valuta bör deprecieras även gentemot dagens till dollar låsta (peggade) valutor i Asien.

För det andra är depreciering den överlägsna anpassningmetoden för den nödvändiga bromsningen av amerikansk import, stimulerar också en ökad export, och håller uppe aktivitetsnivån i USA. Alternativet till en depreciering är politiskt farofylld, nämligen en protektionistisk våg i USA åren före presidentvalet 2008, den tid i den amerikanska valcykeln när motståndet mot protektionistiska löften erfarenhetsmässigt är som svagast. En sådan våg skulle innebära att fler produkter beläggs med importhinder av det ensidiga slag vi såg i Bush Jr:s första valrörelse beträffande stål. En protektionistisk våg i USA skulle dessutom medföra att den lilla luft som alltjämt finns kvar helt skulle gå ur WTO:s så kallade Doharunda för en liberalare världshandel bland annat med jordbruksprodukter.

För det tredje är det för Sverige önskvärt att det amerikanska budgetunderskottet reduceras genom finanspolitiska åtgärder (höjda skatter, sänkta utgifter). Det borde minska pressen på växelkursen, och kan göra att anpassningen sker i en långsammare takt och blir enklare för omvärlden att hantera @ inklusive Sverige.

Börsfrossan

De spänningar som byggts upp i världsekonomin under senare år måste ta vägen någonstans. Börsfrossan kan mycket väl visa sig vara en förlöpare till större anpassningar i världsekonomin som nu @ länge omtalade som ofrånkomliga @ till sist slår igenom: en appreciering av dollarn, som leder till högre inflation i USA, och (ännu mer) stigande ränta i USA, ovanpå de höga oljepriserna, som knappast kommer att falla i närtid. Alternativet är åtgärder mot budgetunderskotten i USA, det vill säga skattehöjningar och utgiftssänkningar, som dämpar USA:s import (från bland annat Sverige), förbättrar USA:s bytesbalans, och minskar USA:s upplåningsbehov utomlands.

Mot bakgrund av utvecklingen i USA @ bland annat den ökade sannolikheten för en snabb depreciering av dollarkursen mot svenska kronan @ vilka anpassningar finner på den grunden finansministern för gott att vidta i den ekonomiska politiken och prognoserna för densamma, särskilt de offentliga finanserna?

Mot bakgrund av utvecklingen på olje- och räntemarknaderna @ bland annat den ökade sannolikheten för ett bestående högre oljepris, stigande inflation och räntor internationellt @ vilka anpassningar finner på den grunden finansministern för gott att vidta i den ekonomiska politiken och i prognoserna för densamma, särskilt de offentliga finanserna?

Mot bakgrund av riskerna för fortsatt börsfrossa med fallande aktiekurser, vilka anpassningar finner på den grunden finansministern för gott att vidta i den ekonomiska politiken och i prognoserna för densamma, särskilt de offentliga finanserna?