Bilprovningen

Herr talman! Lena Hallengren har frågat mig om jag kan garantera att avregleringen av bilprovningen inte leder till högre priser och minskad stationstäthet i gles- och landsbygd och vilket underlag jag i så fall åberopar som stöd för min uppfattning. Lena Hallengren frågar också om jag kan redogöra för konkreta internationella exempel som visar att en avreglerad kollektivtrafikmarknad leder till ökat utbud och lägre priser. Vidare frågar Lena Hallengren om jag avser att aktualisera ett auktionsförfarande när det gäller fördelning av bankapacitet och om jag i så fall kan redogöra för på vilket sätt det skulle gagna den regionala kollektivtrafikens möjlighet att konkurrera om spårutrymme. Slutligen frågar Lena Hallengren om jag har gjort någon bedömning av om de samlade avregleringarna och privatiseringarna gynnar gles- och landsbygd. Patrik Björck har angående konkurrensutsättningen av bilprovningen frågat mig vilka initiativ jag avser att ta för att de befarade försämrade förutsättningarna för bilägarna inte ska uppstå, för att hålla glesbygden skadeslös och för att trafik- och rättssäkerheten inte ska försämras. Lennart Axelsson har frågat mig av vilka orsaker det, enligt mig, är viktigt att avreglera en väl fungerande bilbesiktning. Axelsson frågar också vilka åtgärder jag avser att vidta för att garantera en täckning av bilbesiktningsanläggningar i hela landet och om jag avser att vidta åtgärder vad avser priset på en besiktning. Transportområdet har under många år varit reglerad så att det ibland endast har funnits en aktör som tillhandahållit tjänster, vilket inneburit köer, kvalitetsförsämringar och dålig effektivitet även om det självklart finns undantag. Under den tid jag varit ansvarig för transportpolitiken i regeringen har jag verkat för en rad förändringar som syftar till att förbättra och förtydliga för användare och konsumenter. Marknader som är öppna för fler aktörer kräver ofta mer genomtänkta regler än monopol varför jag menar att det är mer relevant att prata om omreglering snarare än avreglering. Vid varje omreglering har jag varit noga med att noggrant titta på de förutsättningar som gäller för berörd verksamhet för att hitta de regler som passar bäst i varje fall. När det gäller frågan om konkurrensutsättning av fordonsbesiktningen vill jag understryka att jag till skillnad mot Lena Hallengren och Patrik Björck är övertygad om att en konkurrensutsättning av fordonsbesiktningsverksamheten kommer att förbättra förutsättningarna för bilägarna med fler aktörer och större serviceutbud och att bilprovningen i glesbygd kommer att anpassas över tid. Jag har den största tilltro till marknadskrafterna. Finns det efterfrågan på en tjänst finns det normalt tillgång till densamma. Jag är också övertygad om att trafik- och rättssäkerhet inte kommer att påverkas negativt. Tvärtom förtydligas nu vad som ska gälla i och med att rollfördelningen mellan myndighet och utförare tydliggörs genom att vad som bör vara statliga åtaganden i form av myndighetsuppgifter, såsom regelgivning och tillsyn, klargörs. Förutom den löpande tillsynen av ackrediterade besiktningsorgan som Swedac utför kommer Transportstyrelsen, som en del i det övergripande tillsynsansvaret, att göra återkommande marknadsuppföljningar med utgångspunkt i en nulägesanalys av svensk besiktningsverksamhet med relevanta nyckeltal och mätvärden. Transportstyrelsen ska aktivt följa omregleringen och dess utveckling, effekter och konsekvenser för att ha beredskap att vidta lämpliga åtgärder i de fall det behövs för att upprätthålla viss nivå gentemot konsumenterna i fråga om tillgänglighet, pris med mera. Jag avser i nuläget inte att ta några andra initiativ än att noga följa utvecklingen. Jag är glad över Lennart Axelssons inledande fråga, för jag vill gärna ta tillfället i akt att understryka att AB Svensk Bilprovning utför ett utmärkt arbete men att det enligt min och regeringens åsikt inte är riktigt att i lag slå fast att bara detta företag ska få utföra denna tjänst i Sverige. Staten ska inte utan särskilda skäl äga kommersiella bolag. Däremot kommer villkoren som ska gälla för de besiktningsorgan som vill verka i Sverige att noga regleras. Det handlar alltså om en omreglering snarare än en avreglering av fordonsbesiktningsverksamheten. När det gäller kollektivtrafikmarknaden så håller jag inte med Lena Hallengren om att det skulle vara särskilt intressant att genomföra en internationell studie av andra länder som har organiserat kollektivtrafikmarknaden på annat sätt än vad regeringen föreslår. Det finns inga förslag i den proposition om en ny kollektivtrafiklag, som regeringen överlämnade till riksdagen i april, som innebär att de regionala kollektivtrafikmyndigheterna fråntas möjligheten att tillhandahålla den kollektivtrafik man vill ha. I propositionen slår regeringen fast att kollektivtrafik är ett betydelsefullt medel för att uppnå såväl transportpolitiska mål som andra samhällsmål. Regeringen menar att det finns tydliga motiv till att behöriga myndigheter ska kunna agera med stor befogenhet för att se till att trafik som är till för arbetspendling och annat vardagsresande tillhandahålls i önskad omfattning och med en lämplig prissättning. Vad avser Lena Hallengrens fråga om auktionsförfarande vid tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet så vill jag inleda med att erinra om att regeringen i den senaste budgetpropositionen gett Trafikverket i uppdrag att i samverkan med berörda aktörer inom järnvägssektorn vidareutveckla verktyg och metoder för tilldelning av infrastrukturkapacitet. Härigenom kan infrastrukturen nyttjas på ett samhällsekonomiskt optimalt sätt och konkurrensen på person- och godstransportmarknaderna främjas. I uppdraget ligger även att vidareutveckla verkets banavgiftssystem för att möjliggöra användningen av detta som verktyg i kapacitetstilldelningsprocessen. I nästan 20 år har det förekommit kritik mot hur Banverket, numera Trafikverket, genomför sin svåra uppgift att planera bort trängsel och kollisionsrisk på järnvägsnätet i syfte att åstadkomma en samhällsekonomiskt effektiv användning av den statliga järnvägsinfrastrukturen. Kritiken har framför allt gällt brist på transparens i planeringsprocessen och därmed förknippad osäkerhet om i vilken grad planeringen verkligen leder till att syftet med den uppfylls. Med detta sagt vill jag först säga att jag förväntar mig att Trafikverket inom ramen för sitt uppdrag tar ställning i frågan om lämpligheten att använda auktioner i kapacitetstilldelningsprocessen så snart detta är möjligt. Därtill kan jag konstatera att, oavsett om auktioner kommer att användas eller inte, så kan det inte uteslutas att Trafikverkets utvecklingsarbete i förlängningen får konsekvenser för hur tåg i framtiden kommer att prioriteras i kapacitetstilldelningen. Syftet bakom regeringens uppdrag är ju trots allt att stimulera utveckling av verktyg och metoder som på ett bättre sätt än de som används i dag ska kunna åstadkomma ett samhällsekonomiskt effektivt utnyttjande av infrastrukturen. Jag kommer därför med intresse att följa Trafikverkets utvecklingsarbete och förmodar att också Lena Hallengren kommer att göra detsamma. Lena Hallengren undrar om det gjorts någon bedömning av om de samlade avregleringarna och privatiseringarna gynnar gles- och landsbygd. Svaret till denna avslutande fråga är att för alla förslag som regeringen lämnar görs konsekvensanalyser. En relevant aspekt är vilka effekterna kan tänkas bli i olika delar av landet, till exempel i gles- och landsbygd. Jag känner mig övertygad om att de åtgärder regeringen vidtagit på transportområdet är till gagn för hela landet. Såväl befolkning som företagare i gles- och landsbygd gynnas av bättre fungerande marknader där konsumenterna sätts i fokus av dem som tillhandahåller tjänsterna.

Herr talman! Tack för svaret, ministern! Svaret var dock lite rörigt. Jag tror att orsaken till det är att ministern har valt att svara på dessa tre interpellationen tillsammans, i ett sammanhang, som det står i svaret. För min och Lennart Axelssons interpellationer kändes det kanske rimligt att man gjorde på det sättet. Lena Hallengrens lite större och bredare interpellation tror jag hade vunnit på att få en egen debatt. Jag noterar också att herr talmannen varit väldigt generös mot ministern och låtit ministern överskrida sin talartid med flera minuter. Det pekar väl också på att det kanske hade varit bättre att dela upp svaret på interpellationerna. Men nu är det som det är, och vi får göra det bästa av detta. Det här handlar om ett förslag att privatisera bilprovningen som redan är genomfört och som vi nu kommer att få se träda i kraft om några veckor och de eventuella konsekvenser det kommer att få. Ministern har delvis svarat på frågorna som ställts i samband med detta. Jag kan inte uttyda svaren på något annat sätt än att ministern känner någon sort tro på marknadskrafter. Här handlar det om att ministern "känner sig övertygad om" att en konkurrensutsättning kommer att förbättra förutsättningarna. Ministern är "övertygad om" att glesbygden kommer att klara det på ett bra sätt. Ministern har "den största tilltro" till marknadskrafterna. Detta blir närmast en teologisk diskussion, vilket i sig kan vara intressant. Men frågorna var kanske mer ställda för att se om ministern hade några mer världsliga påtagliga bevis, undersökningar eller internationella erfarenheter som på något sätt kunde styrka ministern i sin tro. Man har naturligtvis rätt att ha trosuppfattningar i Sverige, som är ett land med trosfrihet. Men i en debatt där vi diskuterar sådana handfasta saker som bilprovning hade jag väl kanske hoppats på att få ett svar som byggde mer på handfasta fakta och erfarenhet. Jag tror att debatten hade vunnit på det. Ministern har möjlighet att komma tillbaka och styrka sin tro, sin övertygelse och sin marknadsfundamentalism med lite ordentliga erfarenheter från utlandet och utredningar som visar på hur bilprovningen kan bli billigare genom den organisation som nu ska sättas i sjön och hur den kan bli bättre i glesbygden genom organisationen. När det gäller glesbygden finns det anledning att peka på att ministern där kanske inte är lika trosviss som när det gäller de andra delarna. Där säger ministern: Bilprovningen i glesbygd kommer att anpassas över tid. Då känner jag, som själv bor i glesbygd, en viss oro. Det är precis detta vi befarar - att bilprovningen i glesbygd kommer att anpassas över tid. Vad som kommer att ske då är att den kommer att bli försämrad. Det kommer att bli längre väg till stationerna, och det kommer att bli sämre service. Det går inte att läsa in någonting annat i svaret. Det tycker jag känns lite bekymmersamt. Om man dessutom predikar denna blinda tro på marknadskrafterna och säger att behoven av alla tjänster som efterfrågas kommer att tillfredsställas i någon mening kan man inte vara så naiv att man tror att de kommersiella krafterna kommer att utöka nätet i glesbygd om det inte är lönsamt. Då finns det bara två saker: antingen får priset höjas eller så får det hela subventioneras. Ministern ger inga som helst svar på om hon vill subventionera priserna i glesbygd.

Herr talman! I MHF:s aprilnummer av Motorföraren skriver man att privatisering chockhöjer priset på bilbesiktning. Det skriver man därför att man har sett vad motsvarande saker som nu görs i Sverige har gett för resultat i andra länder. Framför allt lyfter man fram Finland som exempel. Där har kostnaden ökat till runt 1 000 kronor för en besiktning. Jag har pratat med ganska många människor om att man nu håller på att lösa upp den nuvarande bilbesiktningen. Jag har hittills inte träffat på någon som tycker att det är en bra idé. Jag har debatterat apoteket med Göran Hägglund i ett antal omgångar. Det här är en annan del av den nuvarande regeringens sätt att göra sig av med sådant som vi driver tillsammans av den enkla anledningen att regeringen inte tycker att vi ska driva det tillsammans. Det finns inte några rationella eller logiska skäl till att man annars skulle göra det. Detta är nästan ännu värre än apoteket, för här har man ett antal fordonsägare i Sverige som varje år måste uppsöka bilbesiktningen för att få sin bil, motorcykel eller vad det nu är kontrollerad. Det kan knappast kallas för en marknad. Man kan inte avstå från att åka till bilbesiktningen, utan det måste man göra. Jag tycker, precis som Patrik Björck, att det inte var helt enkelt att hitta svaren på frågeställningarna i min interpellation eftersom de var hopblandade med ganska mycket annat. Bara för klargörandets skull vill jag därför fråga om det är som jag uppfattar det - att vi är överens om att fordonsägare kommer att få en högre kostnad för att besiktiga sitt fordon i framtiden. Den konsult som regeringen själv har använt sig av för att gå igenom det hela har sagt att det är mycket troligt att nivån kommer att hamna någonstans runt 500 kronor. Det skulle då vara den lägsta nivån. Men om man tittar erfarenhetsmässigt på andra länder ligger höjningen på någonstans i snittet 50-100 procent. I Finland har priset som sagt hamnat på 1 000 kronor. I tidningen här har man intervjuat någon som har jobbat på bilbesiktningen i både Finland och Sverige och som säger: Om jag får välja så väljer jag naturligtvis den svenska modell som vi har i dag eftersom den är mycket billigare. Man får ingen bättre produkt med det system som man nu kommer att ha från den 1 juli. Däremot kommer man förmodligen att få färre stationer i glesbygd, precis som Patrik Björck var inne på. Det kommer att vara ett konstant antal fordonsägare som ska besiktiga sin bil, och det kommer förmodligen att bli ett större antal bilbesiktare. Antalet bilar per besiktare kommer alltså att bli färre. Det innebär att de måste höja priset för att få täckning för sina kostnader. Svensk Bilprovnings mål har tidigare varit att man inte ska behöva ha längre än 30 kilometer för att ta sig till sin bilbesiktning. 97 procent av alla fordonsägare har omfattats av det målet. MHF och många andra betraktar det här som något som kommer att bli betydligt sämre för oss som inte bor i stora städer eller tätorter, och det är också jag rädd för.

Herr talman! Jag börjar med att tacka för svaret även om jag tycker att alla frågor om avregleringar och privatiseringar som är genomförda, beslutade om eller planerade kanske kunde förtjäna en egen principiell debatt i den här kammaren. Det är ganska allmänt vedertaget att konkurrens kräver att man har många aktörer, att det är lätt att träda in på och ut ur marknaden och att det finns små externa effekter som individen kan sätta en prislapp på. Det är uppenbarligen ingenting som regeringen tar hänsyn till, utan regeringen konkurrensutsätter för sakens skull. Det är min och många andras bestämda uppfattning. Det handlar sällan om att regeringen genomför utredningar som är förutsättningslösa och där man frågar sig på vilket sätt man kan få en bättre kollektivtrafik och en fördubblad kollektivtrafik. På vilket sätt kan vi få fler att resa kollektivt? På vilket sätt kan vi frakta gods? Hur kan människor i större utsträckning resa med tåg? På vilket sätt kan vi se till att ha en effektiv bilprovning, en effektiv postverksamhet och så vidare? Frågan som alltid ställs från den borgerliga regeringen är: Hur avreglerar vi kollektivtrafiken? Hur avreglerar vi järnvägstrafiken? Hur avreglerar vi bilprovningen? Hur avreglerar vi postmarknaden och så vidare? Det är inga frågor där man söker många svar för att åstadkomma bästa möjliga politik, utan målet är avreglering, privatisering och konkurrensutsättning. Jag reagerar på många saker i det svar som jag får av ministern. Jag börjar med några stycken. När jag läser om regeringens ambition för kollektivtrafik kan jag åtminstone inte här och faktiskt inte i så många andra sammanhang heller notera att regeringen eller ministern uttrycker något slags ambition om att fördubbla kollektivtrafiken - att vi ska ha fler människor som reser kollektivt. Varför svarar inte ministern heller på frågan om var i världen regeringens marknadsöppning har genomförts med resultatet ökat kollektivtrafikutbud och lägre priser? Det finns många andra områden där regeringen gärna tar till internationella exempel. Bilprovningen är ett sådant. Albanien är ett land som har statlig bilprovning, och vi kan ju inte vara i samma klass som Albanien. Därför borde Sverige avreglera, säger man. Varför inte göra en internationell utblick? Varför inte titta på forskning och beprövad erfarenhet också i det här fallet? Det finns en skrivning på s. 3 i svaret som jag ifrågasätter rätt mycket. Man skriver om den proposition om en ny kollektivtrafiklag som regeringen har överlämnat till riksdagen i april och som innebär att de regionala kollektivtrafikmyndigheterna fråntas möjligheten att tillhandahålla den kollektivtrafik man vill ha. Det finns inga sådana förslag. Men man kan överklaga den allmänna trafikplikten. Det är det som är hela problematiken med den proposition som regeringen lägger fram. Och vad innebär det? Det innebär att en kommersiell aktör kan överklaga sträckor och delar i en trafikplan och säga att de skulle kunna driva det kommersiellt. Sedan kommer det hela tillbaka rättsligt prövat och det visar sig att sträckan inte behöver ingå i den allmänna trafikplikten. Jag skulle gärna vilja ha ett svar på den frågan från ministern. Jag vill också gärna få svar på hur det kan vara möjligt att regeringen i sin proposition Konkurrens på spåret - man skulle kunna säga konkurrens om spåret, för det är vad det handlar om - har angett att auktionsförfarande kan vara det sätt som man tilldelar kapacitet på när den inte räcker till. Ministern skriver ju nu i svaret att detta inte är aktuellt utan att Trafikverket i den senaste budgetpropositionen har fått i uppdrag att i samverkan med berörda aktörer inom järnvägssektorn vidareutveckla verktyg och metoder för tilldelad järnvägsinfrastrukturkapacitet. Är ministern medveten om att det är den 1 oktober som gäller för genomförande av den nya lagstiftningen? Det är knappt fyra månader kvar dit, och ni har inte bestämt er för hur man ska fördela kapaciteten när den inte räcker till. Ett bra tips är att gå på oppositionens linje och göra stora satsningar för att öka kapaciteten. Då kanske man slipper auktionsförfarandet.

Herr talman! Jag börjar bakifrån och besvarar Lena Hallengrens fråga om auktionsförfarandet. Trafikverket arbetar med det uppdraget. Jag utgår från att om Trafikverket utifrån sin värdering kommer fram till att auktionsförfarande är ett bra redskap kommer man också att framföra det. I dagsläget är det ett pågående arbete. Låt mig gå tillbaka till bilprovningen. Det kan inte vara förvånande för de socialdemokratiska interpellanterna att bilprovningen finns och har funnits på regeringens dagordning. Den har tidigare utretts ett flertal gånger, och det har också lämnats förslag till riksdagen. Vi har utfört ytterligare utvärderingar och utredningar för att omreglera bilprovningen. När det gäller frågan om pris visar underlaget att öppnar man en marknad kommer marknaden också att ge olika service, och det innebär att det blir olika priser. Det blir en tydlig differentiering beroende på vad det är för service. Sker den på natten, på helgen eller på kvällen? Utredningen visar också att trots att Sverige har ett monopol ligger prisnivån till konsumenten på ett medelvärde av olika ländernas prislägen. Konsultrapporten visar också att tillgängligheten är jämförelsevis låg. Jag vill återkomma till diskussionen om tillgänglighet. Trots mycket prat om tillgänglighet har det aldrig kommit någon uppföljning av den tillgänglighet som hänvisas till. Det är precis det som Riksrevisionen tar upp i sin rapport Bilprovningen och tillgängligheten . Det är därför vi gör en nulägesbeskrivningen för att kunna följa denna omreglering mycket noga. Det har alltid varit ett monopol på den här marknaden, och det sker inga stora förändringar över en natt. Det är precis som när vi ser en avreglering på järnvägssidan när det gäller persontransporter, det vill säga att det inte sker någon stor förändring över en natt. Det tar sin tid innan det kommer in fler aktörer på marknaden. Därför är det viktigt att följa den här förändringen. Det kommer också att ske när det gäller prisutveckling, geografisk tillgänglighet, tidsmässig tillgänglighet, bokningsmöjligheter, teknikutveckling, konkurrens och hur etableringarna ser ut. Det är oerhört viktigt att det görs en analys av hur marknaden utvecklas. Det framgår mycket tydligt i infrastrukturpropositionen och i åtgärdsplanen hur det blir med kollektivtrafiken. Regeringen har valt en tydlig process där kommuner och regioner har varit delaktiga i åtgärdsplanen. Det finns två prioriterade områden. Det handlar om att ta bort flaskhalsar för godset och om att stärka arbetspendlingen.

Herr talman! Tack ministern! Jag har fått några förtydliganden - inte så många att jag är helt nöjd, men de kanske är på väg. Mina frågor utgick från att ministern såg de risker som finns förknippade med den här reformen. Jag frågade om statsrådet tänkte ta initiativ och göra någonting åt de försämringar som bilägarna kommer att drabbas av, vilka initiativ ministern ämnar ta för att hålla glesbygden skadeslös och vilka initiativ ministern vill ta för att inte trafik- och rättssäkerheten ska försämras. Är det ministerns uppfattning att det inte finns några bekymmer? Jag vet inte om det är svaret på min fråga. Om jag försöker läsa svaret lite positivt kan jag tolka det så att det är ministerns svar. Om vi har kommit så långt att ministern inte ser några om helst bekymmer, inte bryr sig om att det blir dyrare för bilägarna, inte bryr sig om att det blir svårare för dem i glesbygd och därmed inte ämnar ta några initiativ tycker jag ändå att ministern borde kunna svara på Lena Hallengrens fråga om vad och vilka underlag ministern åberopar som stöd för sin uppfattning att det inte skulle leda till högre priser och minskad stationstäthet. Annars kan man inte tolka det på något annat sätt än att ministern inte bryr sig om att det blir sämre för glesbygdsbor och bilägare i allmänhet. Det skulle jag väldigt gärna vilja reda ut. Att prata om att det blir olika priser är lite svävande, kan jag tycka. Vad är olika priser och olika service? Finns det ett behov av att ha öppet på kvällar finns det väl all möjlighet i världen att se till att man har det inom det system vi har i dag. Det kan inte vara något argument för att avreglera den här marknaden och göra det dyrare för bilisterna. På vilket sätt kan man få fram de underlag som ministern stöder sin övertygelse på? Det vill jag få preciserat. Om jag inte får det utgår jag ifrån att ministern godkänner att det blir dyrare för bilägarna och tycker att det är bra att det blir dyrare för bilägarna. Om jag inte får svar på det utgår jag ifrån att ministern godkänner att det blir sämre för folk i glesbygden och tycker att det är bra att det blir sämre för folk i glesbygden. Jag kan inte dra några andra slutsatser. Sedan funderar jag lite på kostnaderna. Den här reformen kommer inte bara att kosta mer för bilägarna, utan det kommer också att uppstå en massa kostnaderna när man ska kontrollera de privata aktörerna i bilprovarbranschen. De kostnaderna ska också tas ut någonstans. Det kunde vara spännande att fundera lite över dem. Då blir det ju dyrare för skattebetalarna i största allmänhet och för bilägarna. Var finns vinnarna med de här reformerna egentligen? Det är också en följdfråga som man skulle kunna ställa till ministern. Svara på frågorna! Kommer de här olika priserna innebära att det blir högre priser för bilägarna? Om det inte är så, vad stöder ministern sig på? Vilka underlag har ministern för att påstå det? Kommer den här avregleringen att innebära bättre eller sämre service i glesbygden? Vilka undersökningar eller underlag stöder ministern sig på när hon tar ställning till detta? Det räcker inte med en övertygelse. Vi vill ha ett förtydligande på de här punkterna.

Herr talman! Jag tänker gå tillbaka till de frågor som jag ställde i interpellationen. Den första var: Av vilka orsaker är det enligt statsrådets ställningstagande viktigt att avreglera en väl fungerande bilbesiktning? Den andra var: Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att garantera en täckning av bilbesiktningsanläggningar i hela landet? Den sista frågan handlade om priset och om statsrådet har tänkt vidta några åtgärder för att sätta ett tak på vad det ska kosta att besiktiga bilen. Det förslag som kommer att gälla från den 1 juli innebär att det blir en fullständigt fri prissättning. Det finns inte något tak. I svaret skriver ministern att Transportstyrelsen aktivt ska följa omregleringen och dess utveckling, effekter och konsekvenser för att ha beredskap att vidta lämpliga åtgärder i de fall det behövs för att upprätthålla en viss nivå gentemot konsumenterna i fråga om tillgänglighet, pris med mera. Dessutom står det att ministern inte tänker vidta några åtgärder i det här läget trots att ministern är mycket väl medveten om att det kommer att bli dyrare för oss som fordonsägare. Jag vet inte om ministern är bilägare själv. Det finns väldigt många i landet som tycker att de 300 kronor som man betalar varje år är en ganska rimlig nivå. Man är inte beredd att betala mer för detta. Frågan är: Innebär det som står i svaret att ministern är beredd att vidta åtgärder i form av att tvinga aktörerna att etablera sig i glesbygd eller att man sätter ett tak på hur mycket det får kosta? Något annat än att ni är beredda att göra det kan jag inte utläsa av svaret. Sedan kan man också fundera över om det finns någonting som ministern tycker inte är lämpligt att driva i privat regi. Det kunde vara intressant att få utvecklat. Jag tycker att jämförelsen med apoteken som jag var inne på förut är ganska relevant. Där finns det inte heller någon egentlig marknad eftersom man får medicinen utskriven av sin läkare när det handlar om receptbelagda mediciner. Sedan får man gå till apoteket och hämta det som man har fått utskrivet, och det finns ett tak på priset. Det gör det inte i det här fallet i och för sig, men just när det gäller apoteken sätts det ju ett pristak av staten. Det är inte heller att betrakta som någon marknad, och när det gäller apoteken har socialministern erkänt vid ett flertal tillfällen att det handlar om någonting som är helt ideologiskt betingat och ingenting annat. Lite grann av detta kan man också läsa i ministerns svar, nämligen att det enligt ministerns och regeringens åsikt inte är riktigt att i lag slå fast att bara detta företag ska få utföra denna tjänst i Sverige. Detta anser man trots att det fungerar väldigt väl. Det visar att skälet till att det görs inte är att det ska fungera bättre, utan det är för att man inte tycker att det ska vara bara en aktör på marknaden trots att det egentligen inte är någon marknad. Alla vi som har fordon måste åka in varje år och besiktiga bilen. Jag tycker att det är bra, för det är en trafiksäkerhetsåtgärd. Men jag kan inte se att det finns någon anledning att blanda in fler aktörer i det, för verksamheten är nästan en typ av myndighetsutövning.

Herr talman! Låt mig börja med att säga att det är uppenbart att ministerns tid inte räcker till. Jag tycker att det kunde ha förutsetts med tanke på de tre rätt omfattande interpellationer som har ställts. Jag hoppas att det här är ett undantag. Jag vill ställa några raka frågor. Jag vill börja med att konstatera att jag inte på något vis liksom ministern passivt tänker följa utvecklingen när det gäller Trafikverkets sätt att ta fram verktyg. Det står nämligen på s. 3 här: "Jag kommer därför med intresse att följa Trafikverkets utvecklingsarbete och förmodar att också Lena Hallengren kommer att göra detsamma." Jag tänker se till att kapaciteten ökar när det gäller järnvägen så att vi inte behöver ta ställning till om vi ska auktionera ut bristande spårkapacitet eller inte. Jag vill fråga ministern: Är auktionsförfarande ett bra sätt att fördela bristande spårkapacitet? Det är min första fråga. Den andra frågan handlar om infrastruktur och kommunikationsmöjligheter som spelar en väldigt stor, för att inte säga avgörande, roll för landsbygd och glesbygd. Hur kan ministerns och regeringens svar vara att det görs analyser? I svaret säger ministern också: "Jag känner mig övertygad om att de åtgärder regeringen vidtagit på transportområdet är till gagn för hela landet." Det hade varit mer lämpligt att beskriva vilka konsekvensanalyser man har gjort och vilka resultat de har visat. Hur gynnar ni kollektivtrafiken i åtgärdsplanen? Ministern var inne på det men hann inte svara, så jag ger nu möjligheten att mycket kort utveckla detta. Min sista fråga är: Finns det någon gräns för regeringen och för ministern för vad som inte kan ske i privat regi? Jag blir faktiskt lite upprörd när jag läser följande på s. 2 i svaret: "Transportområdet har under många år varit reglerat så att det ibland endast har funnits en aktör som har tillhandahållit tjänster, vilket inneburit köer, kvalitetsförsämring och dålig effektivitet även om det självklart finns undantag." Det var ju en fin avslutning. Är det så att köer, kvalitetsförsämring och dålig effektivitet är följderna när man offentligt driver en verksamhet? Är det verkligen ministerns bestämda uppfattning att det är så det ser ut? Jag kan också notera att regeringen har väldigt bråttom och att man kanske inte har hunnit med alla konsekvensanalyser. Jag upprepar mina frågor. Tycker ministern att det är bra med ett auktionsförfarande i stället för att man ökar kapaciteten på spår? Vilka analyser har legat till grund för de beslut som gör att ministern faktiskt kan stå här och säga att detta varken kommer att drabba landsbygd eller glesbygd? Hur gynnas kollektivtrafiken i åtgärdsplanen, och finns det någon gräns för vad som inte kan ske i privat regi? Är det ministerns uppfattning att köer, kvalitetsförsämring och dålig effektivitet är resultatet av en offentligt driven verksamhet?

Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt lägga mig i den här debatten, men jag kunde inte låta bli när jag hörde infrastrukturministerns svar på interpellationen. Där sades att på alla förslag som regeringen lämnar görs det en konsekvensanalys. Jag är lite förvånad över vad man har dragit för slutsatser av de analyser som man eventuellt har gjort. Jag har i alla fall inte sett de här konsekvensanalyserna och inte märkt att regeringen har tagit någonting ad notam. Vi har hört här om bilprovningen, Lena Hallengren har tagit upp kollektivtrafiken och jag tänkte ta upp en fråga om posten. Vi håller på att diskutera ett betänkande i trafikutskottet med anledning av den nya postlagen där man inte har gjort någon konsekvensanalys rörande vad som kommer att hända i glesbebyggda områden. På vilket sätt kommer man att tillförsäkra att de som bor där får post fem dagar i veckan? På vilket sätt kommer man att se till att de faktiskt kan lämna in post fem dagar i veckan? Jag tror att det kommer att ordna sig även om man inte pekar ut Posten Norden som den aktör som ska ha hand om den samhällsomfattande posttjänsten, men jag kan tänka mig att det kommer att bli större svårigheter i sådana områden som det Marie Nordén kommer från som inte är lika tättbefolkat. Min fråga till ministern är: Var kan man hitta de här konsekvensanalyserna som regeringen gör? Och vilka slutsatser drar ministern att konsekvenserna blir för glesbygdens invånare av de konsekvensanalyser som tydligen finns någonstans utan att vi har fått ta del av dem?

Herr talman! Låt mig börja med Lena Hallengren och kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken är till skillnad från tidigare en mycket tydligt prioriterad del i åtgärdsplanen med anledning av att vi har infört en mycket tydligare process där kommuner och regioner är involverade i arbetet med att skapa ett sammanhållet trafik- och transportnät i syfte att kapa flaskhalsar och stärka större arbetsmarknadsregioner. Kollektivtrafiken finns ju med i det kommunala och regionala ansvaret. Därför stärker vi detta samband, och vi tillför nya resurser till länsplanerna för att knyta ihop länsplanerna och de nationella planerna för att stärka arbetsmarknadsregionerna. Pågatåg Nordost, västsvenska paketet och Stockholmspaketet är tydliga delar i en oerhört stark kollektivtrafikprioritering i syfte att vidga arbetsmarknadsregionen. Att knyta ihop de olika transportslagen innebär ingen konflikt mellan väg och järnväg eller busstrafik, för det är det sammanhållna systemet som vi nu prioriterar. Vi har nu med de regionala företrädarna och vi ändrar också kollektivtrafiklagstiftningen för att bejaka det som de gamla trafikhuvudmännen, om jag nu får säga så, efterlyste, nämligen att kunna ha kollektivtrafik som följer människors rörelser. Man bryr sig inte som resenär om var länsgränsen går, och det är därför som vi nu skapar en modern kollektivtrafik som ger de nya trafikhuvudmännen möjlighet att forma en kollektivtrafik som följer resenärerna. Vi skapar möjligheter för kommersiella aktörer om de är intresserade av att komplettera trafik. Låt oss vara ärliga! Vi har en kollektivtrafikföreträdare som med offentliga medel kan tillföra skattepengar till kollektivtrafiken på ett sätt som ingen kommersiell aktör kan ta del av. Man bekräftar också från kollektivtrafikbranschen att man ser fram emot den nya kollektivtrafiklagstiftningen. Det kanske vore på sin plats att Lena Hallengren beskriver för svensk kollektivtrafik vad hon tänker göra med kollektivtrafiklagstiftningen om hon skulle få möjlighet att regera. Allt detta sker i syfte att stärka arbetspendlingen, och det är grunden för att kollektivtrafiken ska fungera. Tillbaka till bilprovningen: Jag upprepar att jag inte tycker att staten utan särskild anledning ska äga kommersiella bolag. Jag tycker inte det. Jag tror att det är tillräckligt tydligt. Jag ser fram emot att det är den som är bilägare och har behov av bilbesiktning som blir vinnare på att det finns flera aktörer på marknaden. Det är en del av anledningen till att jag ser fram emot att det så småningom ska finnas fler aktörer.

Herr talman! När det gäller bilprovningen "tycker" ministern att det inte ska vara staten som sköter detta. Det har vi hört, och det har vi förstått. Men vi har frågat varför, och det får vi alltså fortfarande inget svar på. Ministern var inne på att det här hade utretts och diskuterats tidigare i kammaren, och det är helt sant. Man har utrett detta vid ett flertal tillfällen, och man har kommit fram till trafiksäkerhetsmässiga, miljömässiga och regionalpolitiska skäl talar för dagens system med bilprovning. Internationella erfarenheter talar för dagens system med bilprovning. Det blir billigare för staten, och det blir billigare för bilägarna. Trafiksäkerheten och rättssäkerheten klaras på ett bra sätt. Om någonting inte är trasigt behöver man inte laga det, brukar en kollega till ministern i regeringen säga till mig i andra debatter. Jag tycker att det är ett ganska bra och klokt råd som ministern borde följa. Ministern har inte vid ett enda tillfälle under den här debatten kunnat förklara varför hon tycker det hon tycker. Vi har hört vad ministern tycker men inte varför. Nu kan vi konstatera att ministern bekräftar våra farhågor, eftersom hon inte säger emot dem eller kan påvisa att vi har fel. Vi kan då bekräfta att det här kommer att bli dyrare för skattebetalarna. Det kommer att bli dyrare för bilägarna. Det kommer att bli sämre för folk i glesbygd. Åt det här tänker ministern inte göra någonting.

Herr talman! På område efter område kan vi nu se den omvandling som den borgerliga regeringen gör av samhället i Sverige. Vi ser att svenska folkets skattepengar går till vinster i både vården och internationella apotekskedjor. Nu har vi kommit till bilprovningen. Där är det inte i första hand skattebetalarna som får stå för notan utan fordonsägarna som direkt får betala för den ideologiska lekstuga som regeringen ständigt håller på med, enligt min uppfattning. Vi kommer alltid fram till den punkten i våra debatter att när alla argument tryter finns det argument kvar som säger: Nej, vi tycker inte att det här med gemensamt ägande och drivande av saker är något som vi ska hålla på med. Jag kan naturligtvis acceptera det, men jag tycker att man ska vara ärlig och säga att det faktiskt handlar om det: Vi struntar i det fallet i att fordonsägarna kommer att få betala mer för besiktning därför att vi inte vill att det ska ske på det sätt som sker i dag.

Herr talman! Jag vill tacka ministern för att hon tog sig mycket tid att prata om kollektivtrafiken i svaret. Det uppskattar jag väldigt mycket. Jag diskuterar gärna infrastruktur, men det var ett perspektiv som jag saknade i ministerns anförande, och det handlar om det faktum att kollektivtrafiken nu föreslås öppnas upp för marknaden. Jag är fullt medveten om - det vill jag gärna ha till protokollet - att det inte är Lundins skrämselutredning som regeringen genomför. Det är ingen som tror det. Men i den proposition som regeringen har lämnat till riksdagen kan man läsa att den allmänna trafikplikten kan överklagas av kommersiella aktörer. Du får gärna lugna min oro och svara: På vilket sätt hotar inte detta trafikplikten? Det är precis det som kan hända. I stället för att regeringen talar om hur man vill ha det överlåter man till domstol att hantera en så viktig fråga. Kollektivtrafiken är alldeles för viktig för att ägnas åt den här typen av ideologiska experiment, skulle jag vilja säga, eftersom ministern fortfarande inte har presenterat något land i Europa eller i världen där man kan peka på att en avreglerad kollektivtrafik, den här typen av marknadsöppning, har lett till ett ökat resande, lägre priser eller andra positiva effekter. Jag vill hälsa ministern välkommen till kammaren den 22 juni då vi ska debattera kollektivtrafiklagen i dess helhet. Det går också utmärkt att ta del av den motion som vi rödgröna har presenterat. Den är på fem sex sidor, är mycket innehållsrik och innehåller förslag på hur man skulle kunna fördubbla kollektivtrafiken. Vi skickar dessutom med pengar. Jag skulle vilja fråga om att vi kanske väntar på en proposition om privatiserat körkortsprov. Vi hade sammanträde i trafikutskottet senast i dag, och då var det ännu inte klart huruvida det kommer en proposition om privatiserat körkortsprov. Jag undrar ändå: Finns det någon gräns för vad som inte kan eller bör drivas i privat regi i form av myndighetsutövning? Det skulle jag gärna vilja veta. Ministern kanske också kan ägna något av sin sista tid åt att berätta: Vad betyder det att allmän trafikplikt kan överklagas av kommersiella aktörer om det inte hotar trafikplanen?

Herr talman! Jag förstår att ministern kanske inte hinner svara på mina frågor - interpellanterna har ju många frågor. Men jag kan ändå inte låta bli att ställa en fråga till eftersom ministern sade att hon inte tycker att staten ska äga bolag. Betyder det också att man inte ska äga den del i Posten Norden som man äger? Det skulle i så fall, tror jag, få förödande effekter i den del av landet där man inte har någon annan postoperatör. Ministern har fortfarande inte sagt var de konsekvensanalyser går att finna där vi kan se att man har tagit hänsyn till de förslag som regeringen kommer med om avregleringar och hur de har bäring också på glesbygden. Vi vill ju alla att hela Sverige ska leva, men det känns inte riktigt som att den här regeringen tycker att det är så angeläget.

Herr talman! Tillbaka till att hela landet ska leva: Jag tror att regeringens infrastrukturproposition, till skillnad mot tidigare regeringars ambition, mycket tydligt visar hur vi skapar möjlighet just för att hela landet ska leva. Tillbaka till bilprovningen: Vad gäller trafiksäkerhet och rättssäkerhet vill jag påstå att de snarare garanteras tydligare när man har särskilt rollerna och de mycket tydligt kommer att följas upp och identifieras. Det garanterar snarare rättssäkerheten mycket tydligare. Patrik Björck hänvisar till tillgänglighet. Jag är oerhört mån om att vi ska ha tillgänglighet till bilprovning över hela landet. Men vad Patrik Björck inte säger är att det inte finns något underlag som visar vilken tillgänglighet det finns i dag. Det var precis det som Riksrevisionen hänvisade till vad gäller bilprovning och tillgänglighet. Det är därför som vi nu ser till att göra en nulägesanalys, nulägesutvärdering, och vi ska mycket tydligt följa den. Det är naturligtvis ett krav tillbaka till staten. Vi släpper inte saker vind för våg. Vi konstaterar nämligen att förändringar och omregleringar inte sker över en natt. Det sker processer lite då och då, av den anledningen att det inte finns så många som står och trampar och väntar på detta, även om Sverige är ett av få länder som har kvar monopolet. Jag vill också upprepa: Trots detta har inte Sverige de lägsta priserna. Det säger jag med anledning av prisdiskussionen. Men, återigen, när det blir en öppning av marknaderna ser de inte likadana ut. Priser och service hör ihop. Därmed kommer det att se olika ut runt omkring i landet.