Bidrag till extremism i civilsamhället

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jonas Andersson i Linköping har frågat mig om jag avser att agera så att inga statsbidrag utgår till organisationer med extremistiska inslag innan eventuell ny reglering finns på plats till följd av den utredning som har tillsatts.

Jonas Andersson har vidare frågat hur jag avser att agera för att motverka negativa konsekvenser för det svenska samhället till följd av att statsbidrag har utdelats till organisationer som med nya bedömningar inte längre har rätt till statsbidrag med hänvisning till extremism och dylikt.

Slutligen har Jonas Andersson frågat hur jag avser att agera för att hantera en problematik där en organisation inte kan erhålla statsbidrag med hänvisning till extremism och dylikt men där denna organisation även fortsättningsvis erhåller offentligt stöd på lokalpolitisk nivå.

Låt mig börja med den första frågan. Offentliga medel ska endast gå till verksamheter som är förenliga med samhällets grundläggande värderingar. Att offentliga medel utnyttjas på felaktigt sätt är helt oacceptabelt.

Redan med dagens regelverk kan myndigheterna stoppa utbetalningar till organisationer som inte lever upp till demokrativillkor. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, har exempelvis stoppat bidrag till flera organisationer där det funnits misstankar om att de mottagande organisationerna inte lever upp till de demokrativillkor som följer med bidraget. Vidare har regeringen genomfört flera olika insatser parallellt med processen för ett nytt demokrativillkor. Bland annat har MUCF från 2020 fått ökade medel till sitt förvaltningsanslag i syfte att stärka bidragshanteringen. Detta har underlättat för myndigheten att tillämpa befintliga demokrativillkor.

En överväldigande majoritet av bidragen går i dag till organisationer som gör viktiga insatser för samhället. Dessutom finns i de flesta förordningar redan i dag någon form av demokrativillkor.

Det pågår ett arbete med att se över hela regelverket för att säkerställa enhetliga och långsiktiga regler och att medlen går till det de är avsedda för. Skattepengar ska gå bara till organisationer som respekterar samhällets grundläggande värderingar så som de uttrycks i regeringsformen och i de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter. Det är en viktig princip. Varje skattekrona som går till någon av det fåtal organisationer som arbetar i strid med dessa riskerar dessutom att urholka trovärdigheten för hela stödsystemet. Ett starkt och självständigt civilsamhälle är centralt i vår demokrati.

Slutligen, när det gäller den sista frågan, har regeringen begränsade möjligheter att styra hur kommuner agerar. Kommunerna är enligt grundlagen självständiga, och staten kan inte föreskriva vilka organisationer de ska ge bidrag till. Däremot kan kommunerna få stöd av den vägledning, Demokrativillkor för bidrag till civilsamhället - Vägledning för handläggare (SOU 2019:35), som Demokrativillkorsutredningen tog fram för att kunna ge till exempel kommuner råd vid beslut om bidragsansökningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Till att börja med vill jag tacka Amanda Lind för svaret på interpellationen.

Frågan om statsbidrag som går till extremistorganisationer i civilsamhället har ju länge debatterats intensivt. Frågans allvar har understrukits inte bara av Sverigedemokraterna här i kammaren utan också av många andra aktörer - forskare, myndigheter och så vidare.

Säpo är en sådan aktör som bland annat i sitt remissvar till Demokrativillkorsutredningens betänkande konstaterat att ett relativt stort antal organisationer med kopplingar till extremistmiljöer tar emot offentliga medel genom såväl statliga som kommunala bidrag och att sådana organisationer kan bidra till en ökad radikalisering i Sverige och bidra till våldsbejakande miljöers tillväxt.

Att så är fallet är både skadligt för sammanhållningen i det svenska samhället och farligt sett till risken för attacker på det svenska samhället i form av terrordåd och liknande, om det vill sig riktigt illa. Det är förstås positivt att regeringen vill utreda skarpare demokrativillkor, men jag tycker att det kommer mycket senfärdigt. Det besvarar heller inte alla frågor som finns när det gäller att stoppa bidrag till islamister och andra extremister.

Fru talman! Föreningar med kopplingar till politisk islam och annan extremism har i decennier kunnat ta emot statsbidrag i Sverige utan vidare. Studieförbundet Ibn Rushd, som har kopplingar till Muslimska brödraskapet, är ett exempel på detta. Man har erhållit statsbidrag på tiotals miljoner kronor i över tio år. I över tio år har alltså mångmiljonbelopp gått rakt ned i fickorna på dem som på många sätt vill bekämpa Sverige och vad vi står för.

Löfvenregeringen har samtidigt styrt Sverige i omkring sex år - detta utan reella skärpningar av demokrativillkor och motsvarande under tiden. Det har med andra ord under väldigt många år funnits såväl skäl som tid för regeringen att agera.

Islamisterna har kunnat bygga sig starka i Sverige med hjälp av skattepengar. Utan dessa bidrag hade man naturligtvis inte haft i närheten av samma plattform som man har fått med draghjälp från den här regeringens politik. Regeringens politik har med statsbidrag dopat föreningar med kopplingar till politisk islam under alla dessa år.

Fru talman! En fråga som jag beklagar att regeringen inte adresserar är den om vad som ska hända med alla de statsbidrag som utgår till islamister och andra extremister fram till dess att utredningen i fråga är färdig i slutet av 2021. Det är lång tid kvar innan utredningens förslag eventuellt blir verklighet, och det är samtidigt lång tid med fortsatta bidrag till extremister om inget görs.

Sverige behöver skyndsamt ta fram lagar och regler som förhindrar att bidrag kan utgå till politisk islam och annan samhällsomstörtande verksamhet till dess att nya demokrativillkor och andra skarpa och mer långsiktiga verktyg finns på plats. Det är på många sätt ett akut läge.

Det är inte bara en fråga om statsbidrag till föreningar som skulle vara bättre eller sämre än andra i något slags demokratiskt hänseende, utan det är en fråga om säkerhet för hela Sverige. Om det vill sig illa göder man radikalisering och våldsbejakande föreningar. Därför måste regeringen agera skarpt och inte bara luta sig mot de otillräckliga lagar och förordningar som vi har i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill fråga: Är ministern beredd att agera för att få till stånd något slags temporär reglering som sätter stopp för bidragsutbetalningar till islamister och andra extremister till dess att den nya utredningens förslag om flera år kan bli verklighet?

Fru talman! Jag och regeringen tar naturligtvis den här frågan på största allvar.

De senaste veckorna har jag hört företrädare för högeroppositionen svänga sig med olika påståenden som att det skulle handla om att regeringen inte tar frågan på allvar och att det är en medveten förhalning att arbetet med demokrativillkor nu ges ett följduppdrag att titta på frågan om personuppgiftsbehandling.

Fru talman! Inget kunde vara mer fel. Däremot vore det rent oansvarigt av regeringen om vi inte fick till en ny lagstiftning med enhetliga, tydliga demokrativillkor som ger större möjlighet att titta på hur enskilda företrädare i olika föreningar och organisationer har agerat i strid mot demokratins värderingar. Då måste vi, fru talman, kunna tillämpa lagstiftningen på riktigt. Att hävda något annat är ju att fullständigt missuppfatta regeringens ansvar för att få till en tillämpbar lagstiftning, och en sådan förutsätter jag att också Sverigedemokraterna och Jonas Andersson vill ha.

Fru talman! Det finns demokrativillkor redan i dag som en majoritet av de olika stödförordningarna har att luta sig mot. Regeringen har inte legat på latsidan. Regeringen har steg för steg skärpt kontrollen av de stöd som delas ut. Vi har nu gett ett uppdrag, i kombination med den nya utredningen och på inrådan av Säpo, att också utreda en stödfunktion som ska kunna fungera just som råd till olika bidragsgivande myndigheter och aktörer. Det, fru talman, är också ett sätt att skapa tillämpbara demokrativillkor och skärpa det här arbetet på riktigt, i verkligheten.

Regeringen har också på olika sätt gett de bidragsgivande myndigheterna och organisationerna bättre möjligheter att granska de bidrag som har betalats ut. Till exempel har MUCF, som ligger under Kulturdepartementets ansvar, fått större möjlighet att granska de bidrag som betalats ut. Även Myndigheten för stöd till trossamfund har genomfört och fått i uppdrag att fortsätta utveckla arbetet när det gäller just kontrollen och kopplingen till demokratins värderingar. Fru talman! Att påstå att regeringen inte tar de här frågorna på allvar är alltså både lögnaktigt och fel.

Fru talman! Ibland får man bilden av att Sverigedemokraterna menar att civilsamhället i stort är farligt och att man på olika sätt ska dra undan mattan för det. Det är lite ironiskt att det är så viktigt för er att prata om de här frågorna när bidraget faktiskt togs bort från ert eget ungdomsförbund SDU med hänvisning till demokratins idéer. Det gjordes efter just en sådan granskning av kopplingen till de demokrativillkor som finns.

Fru talman! Det är klart att det ur Sverigedemokraternas perspektiv är naturligt att driva på i en fråga utan att ta hänsyn till sakförhållandena och vilja att regeringen ska ta fram en lagstiftning som inte är tillämpbar i praktiken. Så vill inte jag jobba, utan när demokrativillkoren finns på plats ska lagstiftningen gå att tillämpa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Apropå vilka som har brutit mot demokrativillkor har såvitt jag vet MUCF kollat närmare också på till exempel SSU, ungdomsförbundet till det parti som Amanda Lind är med och regerar tillsammans med, så det tycker jag också är en intressant fråga i sammanhanget.

En fråga i min interpellation rör ansvarstagandet för konsekvenserna av att statsbidrag år ut och år in har gått till islamism och liknande i civilsamhället. Jag tycker att frågan tyvärr inte har besvarats i det interpellationssvar som jag fick, även om de andra frågorna delvis har besvarats.

Om de förslag som eventuellt läggs fram till följd av regeringens nya utredning om demokrativillkor ens ska vara värda vatten får vi utgå från att vissa organisationer som i dag får statsbidrag inte längre kommer att få det. Jag har bland annat pratat om att vi har organisationer i dag med väldokumenterade kopplingar till Muslimska brödraskapet, som får statsbidrag. Det är väl ett ganska tydligt exempel på något som inte borde ha det, tycker jag.

Följden av de nya reglerna kan bli att organisationer som har erhållit statsbidrag under flera år, kanske till och med decennier, inte längre får rätt till bidragen med hänvisning till att de till exempel skulle strida mot demokratin eller ha kopplingar till islamism. Om så blir fallet tycker jag att en ansvarstagande regering rimligen bör agera och se konsekvenserna av det som har hänt.

Jag utgår från att regeringen förstår allvaret i att mata in tiotals miljoner i bidragskronor varje år till vissa organisationer som man sedan kommer fram till är extremister på olika sätt och att det kan få dåliga konsekvenser för det svenska civilsamhället och det svenska samhället i övrigt.

Lägger man exempelvis ihop de årliga utbetalningarna av statsbidrag till Ibn Rushd, som vi har pratat om tidigare, handlar det om hundratals miljoner kronor. Radikalisering, våldsbejakande islamism och dylikt kan underblåsas i decennier. Då måste man ju som regering gå till botten med det och inte bara vända blad eller lägga locket på.

Fru talman! Jag ska också säga några ord om det kommunala perspektivet när det gäller stöd till civilsamhället, som Amanda Lind var inne på lite i början här. Det är riktigt, som Amanda Lind hänvisar till i interpellationssvaret, att regeringen har begränsade möjligheter att styra kommuners agerande. Och jag tror att vi är eniga om vikten av det kommunala självstyret och att det är något som vi ska värna i grunden. Det är en viktig del av den svenska demokratin. Men jag måste ändå fråga: Är det verkligen rimligt att det ska kunna vara valfritt för kommuner att ge bidrag till föreningar som göder radikalisering och våldsbejakande islamism, särskilt om det samtidigt stoppas på statlig nivå? Jag menar att det är en säkerhetsfråga för Sverige som går bortom kulturpolitik och offentligt stöd till civilsamhället. Bara för att vi har 290 kommuner kan det offentliga Sverige inte ha lika många hållningar i frågan om vi ska göda radikalisering och våldsbejakande föreningar.

Säpo har som sagt påpekat det hot som finns i att många organisationer med kopplingar till extremistmiljöer tar emot offentliga medel, även kommunala bidrag, samt att detta i sin tur kan bidra till ökad radikalisering och våldsbejakande miljöers tillväxt. Menar Amanda Lind då att kommuner om de bara vill bör få dela ut bidrag till föreningar som bland annat Säpo menar kan bidra till ökad radikalisering och våldsbejakande miljöers tillväxt i Sverige?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar för frågan. Jag måste säga att jag blir fundersam över vad det är som Jonas Andersson föreslår. Jonas Andersson får gärna i sitt svar sedan utveckla vad det egentligen är han vill att regeringen ska göra. Att ta över bidragsgivningen från kommunerna ser inte jag som ett rimligt alternativ.

Fru talman! Regeringen gör nu ett gediget arbete med att ta fram dels nya, skärpta, enhetliga demokrativillkor, dels en stödmanual till kommunerna för tillämpningen av demokrativillkoren på kommunal nivå. Det gör vi utan att för den skull ge oss in i det kommunala självstyret, och jag förutsätter att det inte är det som Jonas Andersson vill.

Regeringen är också väldigt mån om att när vi har demokrativillkor på plats ska de vara rättssäkra, tillämpbara och fungera i verkligheten. Jag förutsätter även här att Sverigedemokraterna vill att vi ska ta hänsyn till grundläggande principer som rättsstatens principer och rättssäkerhet när vi väl har en lag på plats och att den verkligen ska fungera.

Fru talman! Vi har också valt att arbeta än mer intensivt med den här frågan genom att ta del av Säpos förslag om att inrätta en stödfunktion med vägledning, råd och stöd till kommuner, bidragsgivande myndigheter och organisationer.

Fru talman! Regeringen tar den här frågan på yttersta allvar men vill, som sagt, att arbetet ska vara försvarbart och genomförbart i praktiken.

Fru talman! Jag noterar hur Amanda Linds och regeringens hållning börjar skilja sig åt väldigt mycket när det till exempel gäller kommunernas rätt att förhålla sig till migrationspolitiken och säga nej till den på olika sätt. Men det verkar väldigt svårt att sätta stopp för bidrag till islamister och liknande.

Regeringen har de senaste veckorna kommit med förslag för att liberalisera den svenska migrationspolitiken ytterligare. Det handlar bland annat om den ökända gymnasielagen. Där är ju regeringen mycket snabb och handlingskraftig. Man går fram med snabbremisser och driver skyndsamt igenom förslag som går allt närmare amnesti för vuxna män utan skyddsbehov som redan nu har försörjts i åratal av skattebetalarna.

Varför är detta relevant i en debatt om civilsamhället? Jo, för att det visar hur resolut regeringen agerar i vissa fall och hur impotent man är i andra fall. När det gäller att sätta stopp för bidrag till islamister och liknande går det extremt trögt. Jag tror inte att vi kommer att få se någon ny lagstiftning om demokrativillkor förrän 2022, och då är vi nästan framme vid nästa val och regeringen Löfven har suttit i snart två mandatperioder.

För att få perspektiv på det kan vi komma ihåg att när regeringen tillträdde efter valet 2014 var Barack Obama fortfarande president i USA, och migrationskrisen 2015 hade vi ännu inte upplevt.

Hur kommer det sig, Amanda Lind, att regeringen kan vara så otroligt snabb och till och med skräddarsy lagar och förordningar som gymnasielagen för afghaner utan skyddsskäl medan det tar många många år för regeringen att lägga fram förslag för att sätta stopp för statsbidrag till islamister?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag delar inte bilden av att myndigheterna inte gör något. Vi har demokrativillkor, och regeringen har vid ett flertal tillfällen stärkt myndigheternas möjlighet att jobba med uppföljning.

Myndigheterna har blivit mycket bättre på att granska och följa upp bidragsansökningar. Oseriösa organisationer stoppas, och det är bra. Det är centralt att vi har en lagstiftning på detta område som tydligt markerar mot och omöjliggör för antidemokratiska aktörer att ta del av offentliga medel. Om det är jag och Jonas Andersson överens.

Fru talman! Att utforma ett nytt demokrativillkor för statlig bidragsgivning som ska hålla inte bara för dagens situation utan även framåt är inte så enkelt som Jonas Andersson vill påskina.

För mig som ansvarigt statsråd väger rättssäkerheten tungt, och det är min fasta övertygelse att resultatet kommer att bli mycket bättre med en tillämpbar lag som ger möjlighet att på allvar jobba med dessa frågor och identifiera de fula fiskarna och därmed möjliggöra för vårt rika och demokratiska föreningsliv att frodas. Det är självklart något som jag vill ta på allvar. Det vore ansvarslöst av mig att lägga fram en lagstiftning som inte gick att tillämpa i praktiken.

Avslutningsvis vill jag betona hur viktigt det civila samhället är för vår demokrati. Ibland tenderar vi i riksdagen att glömma det när vi fokuserar på de fåtal organisationer som är problematiska. Jag tycker att alla dessa organisationer med miljontals frivilliga som ofta arbetar på ideell basis för en bättre värld förtjänar vår respekt och ska ha tydliga demokrativillkor som fungerar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.