Betalningstider för företag

Fru talman! Börje Vestlund har frågat vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att förbättra betalningstiderna för företag. Likviditeten är väldigt viktig för företagen, särskilt i dessa tider. Jag håller med Börje Vestlund om detta. När det gäller betalningstider för små och medelstora företag arbetar vi för närvarande inom ramen för EU med Small Business Act, SBA, där förslag inom kort kommer att lämnas av kommissionen. Många svenska företag är verksamma både i Sverige och på EU-marknaden och därför välkomnar jag initiativ som leder till förbättrade betalningsrutiner i Sverige. Jag och hela regeringen följer noga utvecklingen och effekterna av den pågående globala finanskrisen. Svenska institutioner med ansvar för likviditeten och stabiliteten på finansmarknaden har gjort ett bra arbete för att hantera de omedelbara följderna av krisen. Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att förbättra likviditeten och tillgången till kapital för svenska företag. I det nuvarande konjunkturläget är det särskilt bristen på likviditet som är bekymmersam och som särskilt beaktats i regeringens politik. Regering och riksdag beslutade nyligen om uppskjuten betalning av sociala avgifter vilket innebär att företag kan få skjuta upp inbetalningar av personalskatter och arbetsgivaravgifter för högst två inbetalningsperioder under tolv månader. Anståndet kan nyttjas avseende löner från och med februari till och med december 2009. Regeringen har vidare förbättrat villkoren för Almis så kallade mikrolån genom att i två steg höja det maximala lånebeloppet från 50 000 till 250 000 kronor samt stärkt innovationsfinansieringen. Möjligheterna till direktavskrivningar har förbättrats och de så kallade 3:12-reglerna har gjorts mer fördelaktiga och förmögenhetsskatten har avskaffats. Den 1 januari trädde de nya reglerna för företagshypotek i kraft. Syftet med detta är att åstadkomma en återställd förmånsrätt så att det blir lättare för företag att få lån. Mot bakgrund av den pågående finanskrisen har regeringen härutöver nyligen vidtagit en rad ytterligare åtgärder för att förbättra de mindre företagens kreditmöjligheter och likviditet. Förutom stabilitetspaketet för det svenska finansiella systemet, som underlättar bankernas kreditgivning, har regeringen nyligen förstärkt Almi Företagspartner AB:s utlåningskapacitet med 2 miljarder kronor. Almi ges också möjlighet att ta större andelar i de låneupplägg som görs tillsammans med kommersiella aktörer. Förstärkningen av Almis utlåningskapacitet är en kraftfull åtgärd som bidrar till att ytterligare förbättra de mindre företagens kreditmöjligheter i alla delar av Sverige. Insatserna som jag nu nämnt kan på många sätt bidra till att stärka företagens likviditet. Regeringen har visat att tydligt jobbfokus i politiken och stort ansvarstagande i de offentliga finanserna ger trygghet i skakiga tider. Detta tillsammans med väl fungerande finansiella system gör att Sverige så här långt klarat sig bättre än många andra länder.

Fru talman! Jag tackar för svaret. I min interpellation ställde jag två väldigt enkla frågor till Maud Olofsson. De handlade om företagen och de långa betalningstiderna. Den ena frågan var om man var beredd att ändra lagstiftningen på området. Det tar, som sagt var, tid att göra det. Det man skulle kunna göra, inte minst på Maud Olofssons eget departement med stora beställare på Vägverket och Banverket, är att se till att inte myndigheterna använder sig av möjligheten att förhandla upp betalningstiderna och sätta små företag i en knepig situation. Vad får jag för svar? För det första får jag ett svar om EU och Small Business Act. Det är en viktig åtgärd på många sätt, men det kommer inte de små företagen till del på ganska länge. Det kommer att ta tid att få igenom det. Fortfarande pågår ju förhandlingar om detta i EU. Det vet näringsministern lika väl som jag. För det andra får jag veta att det är en global finanskris. Just därför är det ju viktigt med de små enkla åtgärder som jag pekar på, kanske först och främst att se till att inte myndigheterna själva utnyttjar detta. Och sedan drar man upp förmögenhetsskatten, frågorna om utlåningskapaciteten i Almi och hela köret. Det är jättebra, näringsministern. Men jag ställde två frågor: Är man beredd att ändra lagstiftningen när det gäller betalningstiderna? Är man beredd att se till att inte våra egna myndigheter använder sig av den här möjligheten? När vi socialdemokrater träffar småföretagare är det en av de frågor man gärna tar upp med oss. De tycker att det här är ett bekymmer. Det är inte minst våra mest namnkunniga, ofta världsberömda, svenska företag som har utnyttjat den här möjligheten under lång tid. Småföretagarna är jättetrötta på detta. De kanske inte har något val när man nu försöker pressa upp kredittiden ännu mer. Vi skulle kunna göra en insats från politiken. Det vill inte Maud Olofsson svara på. Jag väljer att tolka detta lite mer positivt. Jag tror att det är några på departementet som inte har vetat hur man ska hantera det här som har skrivit det här ganska menlösa svaret som inte alls berör det som jag tar upp i min interpellation. Jag tycker att det är häpnadsväckande att statsrådet har släppt igenom det här svaret som inte i ett enda avseende berör de två enkla frågor jag ställde. Andreas Norlén har kommit in i salen. Han vet säkert vad lagstiftningen heter. Det har jag glömt bort. Det är en lag som hanterar just detta. Den fråga som jag ställde är: Kan myndigheterna hjälpa till så att inte betalningstiderna blir för långa för de små företagen? Det vore en god tjänst just nu när likviditeten hos många företag inte är bra. Jag kan hålla med näringsministern om att många av de åtgärder som hon beskriver har varit bra för likviditeten för många småföretag. Men ska det behöva gå så långt att man måste ta ytterligare lån för att stora företag, och kanske också våra svenska myndigheter, väntar med betalningen så länge att företagen är nära att gå i konkurs? Det handlade min interpellation om. Det har jag inte fått svar på.

Fru talman! Även jag vill tacka näringsministern för svaret. Jag har noterat att Socialdemokraterna i några olika sammanhang på senare tid har försökt göra sig till de mindre företagens vänner genom att lyfta fram problemen med att en del stora företag ibland försöker förmå mindre företag att acceptera längre betalningstider. Det är bara att konstatera att det är ett problem för en del företag att de har svårt att få betalt inom rimlig tid. När det gäller Socialdemokraternas försök att plocka poäng på frågan vill jag däremot definitivt hävda att de sätter full fart genom vidöppna dörrar. Det finns skäl att säga något om den svenska reglering som redan finns. Många tror, har jag märkt, att det finns en lagstadgad rätt till 30 dagars kredittid. Så är det inte. Grundprincipen om avtalsfrihet gäller även avtalsvillkor om betalningstid och dröjsmålsränta. Man får alltså avtala om i princip vilken betalningstid och vilken dröjsmålsränta man vill. Räntelagens 4 § säger att om man inte har avtalat om dröjsmålsränta eller betalningstid har man rätt att kräva dröjsmålsränta 30 dagar efter att man har avsänt en faktura. Avtalsfriheten har naturligtvis sina gränser. Den som missbrukar ett överläge förtjänar inte skydd i alla situationer. Det finns två möjligheter. Man har den civilrättsliga avtalsrättsliga vägen att väcka ogiltighetstalan eller kräva jämkning i enlighet med den lagstiftning som finns. Då handlar det om en åtgärd i det enskilda fallet. Man kan till exempel åberopa 36 § avtalslagen eller också kan man väcka en marknadsrättslig talan enligt lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Båda de här lagkomplexen handlar om att skydda den som har behov och befinner sig i en underlägsen ställning. Det ger alltså möjligheter att jämka avtalsvillkor, till exempel om betalningstider, utifrån ett skälighetsperspektiv. Det är väl förankrade regler som har funnits länge i svensk rätt. Frågan måste därför ställas till Börje Vestlund och Socialdemokraterna när de nu försöker väcka den här frågan: Vad vill ni konkret? Vilket besked efterlyser Börje Vestlund från näringsministern? Handlar det om att upphäva avtalsfriheten när det gäller betalningsvillkor så att staten ska reglera hur lång betalningstid man ska få ha? Är det budskapet här i kväll? Det kan ju vara så att den svagare parten ber om en längre betalningstid för att över huvud taget ha möjlighet att köpa en viss produkt. Ska man då inte få sälja till det företag som begär en längre betalningstid? Är det inte upp till säljaren att avgöra om han vill göra den här affären eller inte givet omständigheterna? Det är en fråga som man kan ställa sig. Varför ska man då inte få situationsanpassa avtalsvillkoren på det sätt som avtalsfrihetens princip innebär? Sedan kan man ställa sig den andra frågan: Varför är det bara just detta område som ska regleras om nu Börje Vestlund förespråkar en inskränkning i avtalsfriheten här? Det är tufft att förhandla med stora företag om en mängd olika avtalsvillkor, inte minst priset. Man hör ofta hur leverantörer exempelvis till Ica har problem med att få rejält betalt för sina livsmedel. Vill Börje Vestlund då gå in och reglera också priser? Det kan man fundera på. I så fall kan vi se fram emot en reglering på en mängd olika områden, och det tror jag ändå är ett synsätt som är främmande för vårt näringsliv och för vår syn på avtalsfriheten. Jag tycker därför att Börje Vestlund är svaret skyldig på ett antal frågor här vad han egentligen är ute efter, utöver att framställa sig som småföretagens bästa vän förstås.

Fru talman! När Börje Vestlund ställer frågor till mig om betalningar har jag ändå förstått att det handlar om hur vi ska förbättra likviditeten och möjligheterna för svenska småföretag att överleva. När jag då har vägt olika frågeställningar och olika åtgärder mot varandra har jag valt att beskriva alla de åtgärder som regeringen vidtar för att underlätta när det gäller likviditeten. Det var min ambition åtminstone med svaret även om det inte uppskattades. Utifrån de diskussioner som jag har med en del av företagen, inte minst inom fordonsindustrin, tror jag att en del av dessa lite större företag har insett att det inte är så himla bra att skjuta på dessa betalningar för länge eftersom de då kan få problem med sina egna underleverantörer. Den 14 juni 2006 tillsatte den förra regeringen en utredare som skulle se över betalningstiderna. Utredaren kom fram med en del fakta som jag tror är viktiga att ha i denna diskussion. Man säger till exempel att den avtalade betalningstiden i genomsnitt är 27 dagar. De dominerande avtalade betalningstiderna i Sverige är 30-31 dagar. Enligt de uppskattningar som utredningen gör är det bara runt 7 procent av de utgående fakturorna i medelstora och stora företag där den avtalade betalningstiden överstiger 31 dagar, och 4 procent överstiger 60 dagar. Den stora majoriteten ligger alltså under 30 dagar. Däremot kan man se att betalningstiderna tenderar att bli lite längre när det gäller större företag. Men det är också ganska rimligt att det är på det sättet. Det som är viktigt att säga i sakfrågan är precis det som Andreas Norlén säger, nämligen att det inte bara är en sida om man skulle ändra denna lagstiftning. Vi har en lag om avtalsfrihet. Om man skulle ändra detta blir det inskränkningar i friheten att ingå avtal. Jag tycker att Andreas Norlén beskrev detta på ett ännu djupare och mer långtgående sätt på grund av att han har särskilda kunskaper i detta. Men jag tycker att det är viktigt att säga att om man ska ändra i detta måste man ta ställning till just detta. Ska vi ha avtalsfrihet eller inte? Denna utredning har ställt sig frågande till om man skulle ändra denna avtalsfrihet. Det är också därför som regeringen vidtar dessa andra åtgärder. Detta kräver nämligen åtgärder som får oönskade effekter på andra områden. Då tror jag att det är viktigt att se att de åtgärder som vi vidtar förbättrar företagens likviditet och villkor så att de kan klara sig framöver. Sedan får vi se till att våra myndigheter och andra är ansvarsfulla i sitt förhållande till dessa små företag. Det tror jag är en viktig del i detta.

Fru talman! Nej, det är väl inte ambitionen hos Socialdemokraterna. Socialdemokraterna vill naturligtvis ha en politik som passar alla människor. Även företagare ska naturligtvis gilla vår politik. Men det kanske inte är där som vi fiskar det stora antalet röster. Men vi kan notera, om vi ska föra den typen av argumentation i denna kammare vid denna tidpunkt, att fler och fler företagare uttrycker sitt klara missnöje med den här regeringen. Det kan vi vara fullständigt klara över. Man behöver inte gå längre än att läsa hemsidorna hos företagarnas egna organisationer. Jag har också läst utredningen, Maud Olofsson, där det framgår att genomsnittet är 27 dagar. Men det mesta som faktureras ligger på förhållandevis låga belopp där betalningstiden oftast är tio dagar just av den anledningen att leverantören mer eller mindre sätter upp villkoren utan att reflektera särskilt över det. Det som är problemet är framför allt våra stora namnkunniga företag. Det är där som vi har problemen och där vi också kan göra påpekanden. Jag är medveten om, precis som ministern säger, att det är ett ställningstagande i fråga om avtalsfriheten. Avtalsfriheten är viktig. Hela vår lagstiftning, hela processen och även den här regeringens uppfattning har gått ut på att vi i dessa fall ska skydda den svagare parten så att den inte hamnar illa till i dessa sammanhang. Jag tycker att det är en situation som uppstår för de små företagen när det gäller dessa stora ofta namnkunniga företag. Inte minst, näringsministern, handlar det om våra myndigheter som mer och mer utnyttjar denna möjlighet som avtalslagstiftningen innebär, att man förhandlar sig fram till mycket längre betalningstider. Det vore väl en smal sak för statsrådet att åtgärda på ett relativt enkelt sätt, särskilt som ett av de största områdena där man upphandlar mycket är just inom Näringsdepartementet. Jag får ändå inte svar på frågorna. Sedan kan jag säga att det inte är så att jag inte är nöjd med svaret. Det mesta av detta är naturligtvis viktiga åtgärder. Men det är inte svar på de frågor som jag ställde. Det är en undanflykt från näringsministern att i stället för att svara på mina frågor säga att hon valde att svara på hur man skulle kunna lösa detta på andra sätt. Jag tycker att det är en konstig argumentation från statsrådet. Jag vill återigen ställa frågan. Om vi nu bortser från lagstiftningsfrågan, den får vi återkomma till på annat sätt, vill jag fråga: Är statsrådet beredd att se över reglerna för hur långa betalningstiderna är hos våra svenska myndigheter?

Fru talman! Jag noterade att inte heller Börje Vestlund var så duktig på att svara på frågor, om han nu tycker att det finns andra debattörer som inte gör det. Jag ställde en ganska enkel fråga: Vad är det konkret som Börje Vestlund vill? Vad är det för reglering som han efterlyser från regeringen och riksdagens majoritet? Hur vill han ändra lagen om avtalsvillkor mellan näringsidkare? Hur vill han ändra avtalslagen? Hur vill han ändra räntelagen? Det är de tre lagar som framför allt är berörda i denna debatt. Det fick vi inget svar på. Vi fick inte heller svar på om det är bara på detta område som Socialdemokraterna vill inskränka avtalsfriheten eller om de vill ha en reglering också när det gäller andra vanliga avtalsvillkor, till exempel prisvillkoret, om han också vill reglera vilket pris som man ska komma fram till i en avtalsförhandling. Han svarade inte heller på vad det är för fel på den lagstiftning som redan finns och som skyddar den underlägsna parten i olika avtalsförehållanden. Avtalsvillkorslagen mellan näringsidkare säger explicit att man ska ta särskild hänsyn till behovet av skydd för underlägsen part. I vilket avseende är den lagstiftningen för svag eller otillräcklig? 36 § i avtalslagen ger vida möjligheter att jämka avtalsvillkor som är oskäliga. I vilket avseende är den otillräcklig? Börje Vestlund har en hel del att klargöra för oss innan det är möjligt att ge besked om hur vi ställer oss till de förslag som han framför. För att kunna ge ett konkret svar måste man också få en konkret fråga, och någon sådan har vi inte hört från Börje Vestlund än.

Fru talman! Börje Vestlund påstår att förtroendet för regeringen minskar. Men jag kan berätta att en undersökning i dag redovisats som glädjande nog visar att förtroendet för regeringen ökar. Företagarna har gjort undersökningen, så det gläder naturligtvis en näringsminister - dock kanske inte oppositionen. Det jag vill säga är att det är otroligt lätt att beskriva problemen men mycket svårare att åtgärda dem. Det säger också den utredning som har tittat på detta. Man säger att den stora frågan är likviditetsfrågan. Därför försöker jag beskriva andra åtgärder just för att möta behovet av likviditet och därför tycker jag att det är en del av svaret på frågan. Jag är tveksam till att ändra den här lagstiftningen och delar Andreas Norléns inställning. Först och främst är detta ett mycket komplicerat lagstiftningsområde. Dessutom finns det tydliga inslag här för att skydda den svagare parten. Det ska vi vara aktsamma om. Vi bör också vara aktsamma om den lagstiftning som gör inskränkningar i friheten att ingå avtal eftersom detta är ett viktigt lagstiftningsområde. Jag noterar att Börje Vestlund inte svarade på Andreas Norléns frågor. Det får vi väl tolka som att det handlar mer om att lyfta upp frågan på bordet och problematisera än om att ge konkreta svar.

Fru talman! Jag är här för att debattera med näringsministern och svarar gärna på frågor från näringsministern om de här problemen. Jag inser att det är komplicerade frågor där det gäller att göra avvägningar. Just därför ställer jag frågorna som jag gör. Det handlar inte om att omgående ändra lagstiftningen. Nej, det tror jag inte är så enkelt. Just därför frågar jag om våra svenska myndigheter och vad som skulle kunna göras, men jag är jättetacksam här. Innan jag går vidare vill jag bara säga att jag inte tror att det hjälper småföretagare som har problem med likviditet och annat att det ska behövas en domstolsprövning för att få en faktura hanterad på ett bättre sätt än de 90 dagarna. Ärligt talat tror jag inte att småföretagare har en sådan likviditet i sin kassa. Men det är möjligt att detta i ett slags allmän värld där nyliberala idéer får växa är det bästa sättet att hantera den här typen av frågor. Nej, slutligen får jag väl konstatera att det inte finns något intresse hos regeringen för att lösa denna förhållandevis enkla fråga, utan det viktigaste för den här regeringen är att sänka skatter och att tala om att man har vidtagit en del åtgärder som i framtiden kanske kommer som Small Business Act. Vi vet inte riktigt när det där kommer och när det är färdigförhandlat. När det gäller Almi Företagspartner och utlåningskapaciteten gick det mesta när man höjde där faktiskt åt till de stora företagen, inte till de små företagen. Vi kan konstatera att det på punkt efter punkt finns brister i det som regeringen säger i det är svaret. Jag har valt att inte kritisera svaret utan att försöka få svar på mina frågor. Det har jag inte fått. Som sagt: Jag svarar gärna på frågor, men då vill jag ha dem från näringsministern.

Fru talman! Jag tror att det nyss sagda ändå ska tolkas som att Börje Vestlund gärna ställer frågor men inte ger några svar. Det är fråga om en komplicerad lagstiftning. Jag tror inte att det är så lätt att landa i den slutsats som Börje Vestlund här gör sig till tolk för just eftersom det är en komplicerad sak att ändra den här lagstiftningen. Avtalsfriheten är en grundläggande del i vår lagstiftning, och den tycker jag att man ska värna. Jag försöker säga att vi har gjort en massa saker för att förbättra likviditeten. Vi förstår de små företagens svåra villkor. Uppskjuten skatteinbetalning är ett sätt att förbättra likviditeten, och resurserna till Almi går visst till de små företagen. Vi har höjt mikrostödet till nystartade företag för att de ska kunna få bättre villkor. Så sent som häromdagen pratade jag med en grupp invandrarföretagare som var överlyckliga över Almis ökade intresse också för gruppen utlandsfödda som startar företag. Man har ökat utlåningen med 60 procent bara till just gruppen invandrare. 3:12-reglerna, förändringarna när det gäller företagshypotek och alla de sakerna syftar till att förbättra likviditeten. En viktig sak att säga i den här debatten är, tycker jag, att vi ser de problem som man har, och vi försöker åtgärda problemen på alla möjliga sätt. Myndigheterna ska självklart ta sitt ansvar visavi framför allt de små företagen - de stora företagen är en annan sak; de kan klara likviditeten - så där är Börje Vestlund och jag helt överens. I grunden tar vi steg för steg för att se hur vi kan hjälpa de riktigt små företagen som i dag har bekymmer när det gäller att ta sig igenom den nuvarande krisen. Med de åtgärder som jag presenterar i interpellationssvaret men också för företagen i stort har vi i alla fall mött mycket av de önskemål och krav som har kommit från företagen. Om det behöver göras mer har vi en beredskap för att göra mer.