Betalningsmoral i offentlig verksamhet

Fru talman! Gunnar Nordmark har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att offentliga verksamheter ska visa en bättre betalningsmoral och vilka åtgärder jag i övrigt avser att vidta för att små företag ska ges bättre förutsättningar att möta de problem som uppstår vid sena betalningar. Alla ska självklart betala sina räkningar i tid. Det gäller oss alla som privatpersoner i lika hög grad som det gäller aktörer i affärslivet och i den offentliga verksamheten. En god betalningsmoral är grundläggande för att ekonomin och samhället ska fungera väl. Jag delar Gunnar Nordmarks uppfattning att offentlig verksamhet bör föregå med gott exempel och sköta sina betalningar på ett bra sätt. Det är självfallet inte acceptabelt om statliga bolag, myndigheter, landsting eller kommuner uppvisar sådana brister att de hamnar i kronofogdens register. När det gäller de statliga bolagen har jag erfarit från näringsministern, som har ansvaret för dessa, att han helt delar min uppfattning. Även de statliga bolagen ska vara ett föredöme med god betalningsmoral. Han utgår från att ledningarna i respektive statliga bolag har inställningen att räkningar ska betalas i tid och inte bli föremål för överlämnande till kronofogden. När det gäller de statliga myndigheterna har jag inte intrycket att för sena betalningar skulle vara något utbrett problem. Tvärtom visar den årliga EA-värdering som görs av Ekonomistyrningsverket att de allra flesta myndigheterna får goda betyg när det gäller hantering av leverantörsfakturor, affärsmässiga villkor och god affärssed. När det gäller landsting och kommuner är det naturligtvis beklagligt att det förekommer att fakturor inte betalas i tid. Kommuner och landsting har dock ett självständigt ansvar, och det är upp till den enskilda kommunen eller landstinget att se till att det finns tillfredsställande rutiner i verksamheten. I fråga om betalningsrutiner har bland annat den kommunala revisionen en stor betydelse. De kommunala revisorerna har bland annat i uppgift att övervaka att verksamheten bedrivs på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt. Sammanfattningsvis är det viktigt att alla verksamhetsansvariga följer upp dessa frågor i den offentliga verksamheten och åtgärdar de eventuella brister som finns. Jag kommer att noga följa utvecklingen och vid behov överväga åtgärder från regeringen. Gunnar Nordmark har också frågat efter åtgärder i övrigt för att små företag ska ges bättre förutsättningar att möta de problem som uppstår vid sena betalningar. Även om detta ligger utanför mitt ansvarsområde vill jag understryka att regeringen är medveten om dessa problem och att olika åtgärder övervägs för att komma till rätta med dem. Inom Näringsdepartementet bereds för närvarande ett kommittédirektiv om åtgärder för att motverka problem med sena betalningar. Avsikten är att en särskild utredare ska tillkallas med uppdrag att dels kartlägga omfattningen av problemen med sena betalningar och långa betalningstider, dels analysera huruvida behov av att vidta åtgärder föreligger. Därefter är avsikten att utredaren, mot bakgrund av kartläggningen och behovsanalysen, ska föreslå åtgärder för att komma till rätta med problemen. Gunnar Nordmark anför att det finns problem med att företagen behöver betala moms för en faktura som de ännu ej fått betalt för. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som ska se över förfarandereglerna på beskattningsområdet. I det arbetet ingår också att se över reglerna om redovisning och betalning av bland annat moms i skattebetalningslagen. Vidare kommer regeringen inom kort att föreslå vidgade möjligheter för småföretag att tillämpa kontantredovisning. I dag gäller att företag med en årlig omsättning på högst 20 prisbasbelopp, det vill säga 794 000 kr innevarande år, kan få tillämpa en bokslutsmetod som innebär att de väntar med att redovisa momsen på försäljningar tills de fått betalt. Avdrag för ingående moms får på motsvarande sätt göras först i samband med att betalningen av den inköpta varan eller tjänsten är gjord. Vid räkenskapsårets utgång ska dock en avstämning göras så att även momsen på obetalda fordringar och skulder redovisas. Regeringen har i en lagrådsremiss den 9 februari i år föreslagit att kontantredovisning får tillämpas av företag som inte är skyldiga att lämna årsredovisning och vars årliga omsättning inte överstiger 3 miljoner kronor. Det innebär att flera småföretag kommer att kunna redovisa momsen enligt en kontantprincip och därmed avvakta med redovisningen av momsen tills de fått betalt från sina kunder. Sena betalningar och långa betalningsfrister är ett fenomen som allvarligt stör handeln också mellan medlemsstater på den inre marknaden. I EU gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner. Med handelstransaktioner avses därvid transaktioner inte bara mellan företag utan också mellan företag och offentliga organ. En betalning är sen enligt direktivets mening om den avtalsenliga eller lagstadgade tidsfristen för betalning överskrids. Syftet med direktivet är att medlemsstaterna bland annat ska säkerställa att borgenären vid sen betalning ska vara berättigad till dröjsmålsränta och ha rätt att kräva skälig ersättning för indrivningsåtgärder samt att borgenären normalt sett ska kunna erhålla en exekutionstitel inom 90 dagar när det gäller otvistiga fordringar. Överenskommelser om oskäliga betalningsvillkor ska också kunna jämkas. Enligt direktivet skulle kommissionen under år 2004 genomföra en översyn och komma med förslag till åtgärder för att förbättra direktivet. Denna översyn har tyvärr ännu inte inletts. Näringsminister Thomas Östros har dock skrivit till kommissionen för att försöka få kommissionen att påbörja denna översyn. Sammanfattningsvis har regeringen således tagit flera initiativ i syfte att komma till rätta med småföretagarnas problem vid sena betalningar.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka statsrådet för svaret. Frågor som berör moral och då även affärsmoral och etik inom affärsvärlden kan man inte lösa enbart genom lagstiftning, regleringar och så vidare, utan det finns också en stor poäng i att till exempel i Sveriges riksdag samtala om de här frågorna och försöka komma fram till vad som är god sed och god etik när det gäller betalningar. Det är också viktigt - där tror jag att statsrådet och jag är överens - att det skapas goda villkor för småföretagandet, inte bara för företagarna själva utan också för tillväxten som sådan, för jobbskapande och liknande. Vi vet att goda villkor för småföretag innebär fler jobb och en bättre tillväxt. Därför är detta en viktig fråga. Dessutom är den lämplig att diskutera i denna kammare dels beroende på hur staten, statliga myndigheter och företag, agerar när det gäller betalningsmoral - där kan vi mer direkt ingripa, men framför allt regeringen - dels beroende på de regler som finns när det gäller privat näringsverksamhet och där framför allt större företag brister i sin betalningsmoral i förhållande till mindre företag. Det är ett ökande problem med att företag och i viss mån också myndigheter och statliga företag inte betalar sina räkningar i tid. Företagarna, som ju organiserar många av landets småföretagare, har vid ett par tillfällen undersökt hur det står till här. Man har presenterat detta i en rapport, Maktrabatten . Andelen företagare som tvingas betala moms för en faktura som de inte fått betalt för ökade från år 2003 till år 2004 från 55 till 60 %. Andelen företagare i undersökningen som i stor utsträckning fått likviditetsproblem på grund av detta ökade under samma tid från 14 till 20 %. För de småföretagare som fått stora likviditetsproblem på grund av detta slår det ganska hårt. 27 % tvingades låna ur privatekonomin då likviditetsproblem uppstod, och 29 % fick avvakta med att ta ut lön. Det är klart att detta inte är bra villkor för en småföretagare att bedriva sin verksamhet oavsett om det är ett statligt företag eller en myndighet eller om det är stora privata företag som glider på betalningen. Jag tycker att statsrådet gav ett fylligt svar. Det kom besked på en rad punkter. Jag hade inte väntat mig annat än att statsrådet skulle säga att helstatliga företag eller företag där staten har ett betydande inflytande eller myndigheter inte skulle uppvisa någonting annat än en god betalningsmoral. Tyvärr sticker vissa statliga företag eller företag och andra verksamheter där staten har ett betydande inflytande ut lite grann. Det är nedslående att Telia vid ett par tillfällen, bland annat år 2003 och år 2005, har 1,6 miljoner anmälda hos kronofogden. Det har man alltså haft under flera års tid. Andra verksamheter som har ett helstatligt eller ett stort statligt inflytande och som återfinns i kronofogdens register år 2005 och där man knappast kan vara på obestånd så att det är det som är skälet till att man inte klarar av att betala är till exempel Sveriges Television, Chalmers, Apoteket, Samhall, Assi Domän, Svensk Bilprovning och Vattenfall. Nu har statsrådet här visat på ett antal direktiv som skulle förbättra för småföretagandet. Jag undrar lite grann vilka åtgärder som statsrådet vidtar för de statliga myndigheter och företag som ändå sticker ut här för att de ska bli bättre på att betala. Jag undrar också om de utredningar som ministern tar upp här. När kan man förvänta sig att de kommer med ett resultat?

Fru talman! När det gäller utredningarna så har den ena fortfarande ingen utredare. Vi vet att det tar tid. Utredningstiden är säkert ett år och så vidare. Det ligger alltså en bit in i framtiden. Jag vill ändå peka på de här två eftersom de har tillkommit precis av den anledning som interpellanten här har pekat på. Det beror på den bekymmersamma bild som har varit bakåt i tiden. Det är därför regeringen har tillsatt utredningarna. Vi är fullständigt överens om, Gunnar och jag, att det inte är acceptabelt att de sena betalningstiderna gör att småföretag till och med kan hamna på obestånd eller i varje fall få stora bekymmer. När det gäller de statliga myndigheterna, som regeringen naturligtvis direkt kan känna ett större ansvar för, är jag beredd att vidga insatserna på så sätt att vi från regeringens sida trycker på våra respektive myndigheter och respektive bolag som vi har ansvar för i de olika departementen. Vi måste se till att de verkligen sköter sina betalningsåtaganden så att man slipper hamna i en sådan här situation. I rättvisans namn måste man peka på att det finns några ärenden som ligger hos kronofogden av olika skäl som det ibland kan finnas fog för. Den siffran har inte jag, och den kanske också kan vara svår att få fram. Det kan vara en bedömningsfråga. Men att allt skulle vara av det här skälet tror jag inte. Snarare beror det på att man har rutiner som gör att det tar lång tid från det att fakturan kommer in till dess att den har granskats och attesterats och innan den har gått till utbetalning. Det är framför allt där som det brister. Jag har tittat lite grann på kommunsektorn. Där finns det ett antal kommuner som har just sådana bekymmer med betalningar. Jag vet att man i många kommuner just nu håller på med nya system där man skannar in fakturorna och skickar dem elektroniskt till rätt avdelning inom kommunen som granskar och attesterar dem snabbt. Sedan kan betalningsrutinen trimmas i stället för att det fysiska papperet ska vandra runt mellan olika avdelningar. När det sedan väl kommer till betalning så kan betalningstiden ha överskridits. Det är naturligtvis inte bra. Men den moderna tekniken gör att man kan arbeta intensivare med det här och se till att det fungerar på ett bättre sätt. När det gäller småföretag som underleverantörer till större företag så är det tyvärr lite nedslående. Det normala i Sverige har varit 30 dagars betalningstid. Nere i Europa har man haft en betalningstid som snarare har legat uppemot 60 dagar. Där har vi sett en förskjutning också i svenska förhållanden mellan storföretag och småföretag i underleverantörsledet. Man töjer på gränserna. Dessvärre finns det också flagranta fall där man använder småföretaget som en likviditetsbas för det stora företaget och inte vill betala i tid. Där håller jag helt med Gunnar Nordmark; jag tycker att det är bra att vi diskuterar frågan. Det är precis som Gunnar Nordmark säger: Det här är inte bara en lagfråga. Det handlar också om vanlig mänsklig moral och hur man egentligen behandlar sin medmänniska - i det här fallet småföretagaren som ska leverera. Jag tror säkert att företaget har stora krav på både kvalitet och när produkten ska levereras och vara framme. Då är motprestationen att man ser till att man betalar den som har levererat i tid så att inte han eller hon hamnar i trångmål. Det tycker jag att man kan föra en ganska intensiv debatt om. Det är ett förhållningssätt på ett rent mänskligt plan som man verkligen måste leva upp till. Man måste se till att man gör det här på ett bra sätt.

Fru talman! Det är riktigt som Sven-Erik Österberg säger: Även inom den privata sektorn, framför allt storföretag inom fordonsbranschen och inte minst inom byggbranschen, utmärker man sig på ett sätt som i sammanhanget är mindre smickrande. Ofta gör man det med hänvisning till de längre betalningstider som finns i Europa. Det drabbar på ett oförskyllt sätt småföretagaren, som får agera någon form av kassako åt större företag med betydligt bättre likviditet som borde ha förutsättningar att betala sina räkningar i tid. Det skapar ett klimat för småföretagare som är ogynnsamt. Jag tyckte att det var glädjande med de förändringar som statsrådet Österberg aviserade här. Det gäller till exempel att företag vars årsomsättning inte är större än 3 miljoner inte behöver betala moms förrän fakturorna har betalats. Jag tycker också att det är bra att man kommer med kommittédirektiv för att se på hur man motverkar problemen med sena betalningar. Samtidigt är det här ett problem som har varit uppmärksammat under längre tid. Företagarna skrev till regeringen redan 2003 och uppmärksammade regeringen på problematiken. I Mervärdesskatteutredningen, som man lovade skulle komma både våren 2004 och hösten 2004 och som sedan kom ytterligare något år senare skulle frågan lösas. Det gjorde den uppenbarligen inte fullt ut eftersom dessa utredningar nu kommer. Där kanske man har varit lite sen, tycker jag. Företagarna har också pekat på att det skulle underlätta för småföretag om man generellt sett förlängde momsinbetalningsperioden med ytterligare en månad. Jag undrar hur statsrådet ser på det.

Fru talman! Om den senare frågan ger jag inget besked. All försening av momsinbetalning gäller stora volymer, och det handlar också om stora volymer i statskassan. Där tror jag nog att det får vara som det är, enligt vad jag erfar. Det finns ingen annan inriktning från regeringens sida. Däremot tycker jag att kraften ska sättas in på de utredningar som det har pekats på. Där tittar man på det här. Rent mänskligt är det lätt att förstå och rimligt att man inte ska behöva betala någonting som man inte har fått för att vidarebefordra det. Det är precis det som regeringen också har tagit fasta på. Man ska se till att det blir ömsesidigt. Å andra sidan kan man inte heller dra av den moms som man inte har betalat. Det blir alltså en balans mellan de två delarna. Jag tycker att det är bra att man kommer till skott med detta. Jag ska återvända till storföretagen och det här med de 60 dagarna. Det där är väl en moralisk och etisk fråga som man kan fundera vidare på. Ska det verkligen vara 60-dagarsbegreppet som gäller? Då bör det förutsättas. Det förutsätts också i lagen att man är överens om betalningstiden. Å andra sidan vet både Gunnar Nordmark och jag att småföretagaren inte har så mycket att sätta emot storföretaget när man ska diskutera betalningstider och fakturatider. Det handlar ju om att få leverera eller inte. Det är klart att man känner av att mycket dikteras av vilka villkor som ska gälla. Man är inte ömsesidiga parter i det förhållningssättet. Det är någonting som också bör beaktas när vi tittar på det där. Jag har märkt en sak personligen. Det kan vara en känsla som bara jag har som privatperson, men det är fler som säger det. Om betalningstiderna har förlängts i ledet uppåt så märks det att de många gånger har kortats ned i andra ledet mot konsumenterna. Min hustru och jag köpte en torktumlare till hemmet och det visade sig att när fakturan kom så var det tio dagars betalningstid. Det normala enligt svensk fakturalag är 30 dagar som gäller. Samtidigt kan jag förstå att småföretagarna försöker hämta igen pengar där det går. Men det är inte bra när det inträffar i konsumentledet, när man har en fakturalag som säger att det är 30 dagar. Det gäller såtillvida ingenting annat är överenskommet. Ofta förhandlar man inte om när man ska betala när det ska skickas en faktura, utan fakturan kommer bara. Så agerar vi nog som konsumenter. Men det här kan bli ett bekymmer också i konsumentleden. När det sedan gäller kommunerna så tycker jag att politikerna ute i de kommuner där man kan se att det är mycket sena betalningar bör påtala detta för sina revisorer. Det vill jag uppmana till. Revisorerna ska ta upp detta i sin granskning av kommunerna. Om kommunerna har många försenade betalningar bör det också påpekas. Kommunerna bör se över sina rutiner för hur de sköter sina betalningar till sina leverantörer så att det fungerar på ett bättre sätt. Här gäller det kommunala självstyret i hög grad, och de lokalt valda politikerna har en makt att komma till rätta med det här och se till att det fungerar på ett bättre sätt. Det ligger en moralisk skyldighet att hantera detta från både kommuners och landstings sida. Där det brister förväntar jag mig att man tar tag i det här. Jag kommer också att ta upp det vid lämpligt tillfälle med Svenska Kommunförbundet och se efter hur de ser på frågan där. Man måste få en bättre hantering från den sidan.

Fru talman! Det är bara att konstatera att för småföretags del är det inte alls samma spelregler som gäller som för de stora företagen. Det vittnar företagarna om i sina rapporter. Det är ofta många företag som inte vågar vidta några åtgärder mot de större företagen som glider på sina betalningar. De är rädda att förlora order. För ett litet företag kan det också vara ganska problematiskt att hamna i kronofogdens register. Däremot har stora företag, statliga myndigheter och så vidare inte de problemen - man har goda bankkrediter i alla fall, och man får göra affärer ändå. Här är det ojämlikt. Sedan kan även jag erkänna att jag och min hustru har drabbats i konsumentledet av samma korta betalningstider som Sven-Erik Österberg. Det är mycket möjligt att man försöker ta igen det där. Man kan ju säga från oppositionen att de besked och de svar som Sven-Erik Österberg har givit är i första hand välkomna och efterlängtade av landets småföretagare, till exempel att Sven-Erik Österberg kommer att ta upp de här frågorna med Kommun- och Landstingsförbundet och att regeringen ska titta på dem. Jag tror att det här är en debatt som vi har anledning att återvända till. Jag vill tacka för en trevlig och bra debatt.

Fru talman! Jag har inte så mycket mer att säga. Jag tror att vi är ganska överens om det här. Jag kommer också att agera på det sätt som jag har sagt i den här debatten, så att vi får en bättre tingens ordning just på det här området. Det är väldigt viktigt för förhållandet mellan stora och små företag men också myndigheter, kommuner och företag, så att man får ett bättre samarbetsklimat och att småföretagaren kan känna sig tryggare när han levererar och får betalt i tid. Vi har ett gemensamt uppdrag att verkställa det. Jag tackar också för debatten.