Besöksnäringens kris

Fru talman! Ann-Britt Åsebol har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att den så viktiga besöksnäringen ska överleva pandemin.

För stora delar av samhället har covid-19 inneburit omfattande svårigheter, och pandemins oförutsägbarhet har varit en stor utmaning. För att öka möjligheten till framförhållning presenterade regeringen våren 2021 en plan för avveckling av restriktioner och senare under hösten även en plan för återinförande av restriktioner. Men den 2 februari i år kunde regeringen och Folkhälsomyndigheten lämna besked om lyfta restriktioner.

Besöksnäringen är en betydande jobb- och integrationsmotor som bidrar till företagande och attraktionskraft i hela landet. Näringen har drabbats hårt av pandemin. För att stötta i grunden livskraftiga företag har regeringen beslutat om omfattande ekonomiska krisstöd. Regeringen har fattat beslut om omställningsstöd för fasta kostnader samt omsättningsstöd till enskilda näringsidkare respektive handelsbolag för december till och med februari. Dessutom har möjligheterna till tillfälliga skatteanstånd utökats.

Riksdagen har också fattat beslut om regeringens förslag på extra ändringsbudget, proposition 2021/22:113. Beslutet innebär bland annat att det införs en möjlighet att förlänga tiden för tillfälliga skatteanstånd med ytterligare 36 månader under förutsättning att företagen samtidigt följer en individuell avbetalningsplan. Beslutet om propositionen innehåller också förlängt evenemangsstöd till och med juni och tillfälligt slopad karenstid för stöd vid korttidsarbete.

I budgetpropositionen för 2022 görs en satsning på 100 miljoner kronor i syfte att stärka besöksnäringens långsiktiga konkurrenskraft. Åtgärder som ingår är bland annat kompetens- och affärsutveckling, marknadsföring av Sverige, stärkt förändrings- och omställningsförmåga i företagen samt kunskapsstöd.

Pandemin kommer naturligtvis att påverka besöksnäringen under en ganska lång tid framöver. Återhämtningen kommer att ta tid. Den gröna omställningen, digitalisering, innovation, tillgänglighet och kompetensförsörjning var viktiga frågor redan innan pandemin och kommer att vara det även framöver.

Allt detta lyfter regeringen fram i den nationella strategin för hållbar turism och växande besöksnäring som är ett nationellt ramverk för den kommande tioårsperioden. Med strategin pekar regeringen ut den långsiktiga riktningen och önskat läge för svensk turism och besöksnäring om tio år. Detta kan bidra till att etablera en samsyn som kan underlätta hållbar utveckling inom hela besöksnäringen.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Pandemin har verkligen varit en svår tid för oss alla, oavsett var vi har varit någonstans. Vi har olika erfarenheter av de här senaste två åren och av hur samhället har fungerat.

Jag delar definitivt ministerns uppfattning att pandemin har varit oförutsägbar och en stor utmaning och vill med den här debatten fokusera på den för oss, som bor i Dalarna, så viktiga besöksnäringen.

Den 12 mars 2020 införde regeringen de första begränsningarna till följd av coronapandemin när antalet deltagare vid allmänna sammankomster och offentliga tillställningar fick ett tak. Där och då kunde ingen förstå vilka enorma effekter coronaviruset skulle få på det svenska samhället och besöksnäringen.

I Dalarna har intäkterna för boende, det vill säga hotell, vandrarhem, camping etcetera, minskat med 392 miljoner kronor eller 18 procent. De svenska gästnätterna minskade med en tredjedel och de utländska gästnätterna minskade med tre fjärdedelar. Restaurangbranschens omsättning störtdök med 30 procent och fortsatte att sjunka i och med alkoholrestriktioner och tidig stängning för att fortsätta inför julen 2021 med serveringsstopp. I praktiken hade branschen, upplevde man, näringsförbud. Under perioden november 2020-april 2021 tappade vi nästan 70 procent. Det här har naturligtvis inneburit att många människor inom branschen har sett sina livsverk gå om intet.

Sett i ett tillbakaperspektiv på besöksnäringen växte den kraftigt över hela landet från millennieskiftet och fram till pandemiutbrottet. Sysselsättningstillväxten var under den här perioden tre gånger så stor i näringen jämfört med den övriga arbetsmarknaden. Skapandet av nya jobb fick ett tvärt slut i och med pandemin, och antalet löntagare inom branschen minskade med 52 000 personer.

Fru talman! I mitt hemlän Dalarna betydde det att över 1 600 människor förlorade sina jobb. Det innebär att var sjätte löntagare inom besöksnäringen förlorade sitt arbete. Under de här två åren av pandemi och begränsningar har läget för Dalarnas besöksnäring varit mycket ansträngd.

Jag har under perioden haft många kontakter med företrädare inom branschen, och det är sorgliga historier man får höra. Omsättningen har rasat, företag har tvingats i konkurs, tusentals personer har förlorat sina jobb och näringen har dränerats på kompetens. Jag har vid mina besök bland företagare i branschen fått erfara att de stöd man som företagare sökte 2020 erhölls först i oktober 2021, det vill säga det gick ganska lång tid från det att man sökte till dess att man fick bidragen. Flera företag hann gå i konkurs då processerna varit byråkratiska och utbetalningarna sena.

Visst ser besöksnäringen en ljusning i och med att restriktionerna har hävts, men det kommer att ta många år att bygga upp det man har tappat. Och i Dalarna har vi kända destinationer dit många turister kommer, speciellt vintertid.

Utifrån det svar jag fick av näringsministern skulle jag dock vilja få ytterligare förtydligande. Det var nämligen inte alldeles tydligt. Att förlänga möjligheterna till skatteanstånd är bra. Men det kommer kanske bara att göra att konkurserna kommer två år senare. Jag skulle vilja få veta mer konkret vad näringsministern ämnar göra för att företagen ska överleva här och nu.

Fru talman! Tack, Ann-Britt Åsebol, för en viktig interpellation om besöksnäringen och dess förutsättningar! Tack också till statsrådet för första inlägget!

Jag är oerhört glad över att riksdagen har fått regeringen att utöka skatteanståndet från de föreslagna 15 månaderna till 36 månader. Det är viktigt för företagen.

Det är också viktigt att den individuella arbetsplanen de ska följa fungerar för dem och att man förstår deras förutsättningar. Man har nämligen tänkt betala ut stöd som företagen inte har kunnat söka. Det handlar inte bara om att de inte har uppfyllt vissa kriterier, utan det har varit omöjligt att söka dem eftersom det inte har funnits kännedom om hur handelsbolag och kommanditbolag fungerar. Det har därför blivit en omöjlighet. Det var alltså pengar som inte fanns över huvud taget.

Det tar tid att komma tillbaka. Den tiden förtjänar företagarna att politiken beaktar. Vi vet alla att om det går väl för företagen går det väl för vårt samhälle.

Som har påtalats många gånger har den här branschen blött ekonomiskt under pandemin, på grund av restriktioner som har gjort att de i stort sett haft näringsförbud. Stopptider på krogen gjorde att de förlorade andra sittningen på kvällarna. Det har grävt stora hål i ekonomin.

Nu är vi i ett läge där många vill boka in sig på spa och weekendresor och planera sina semestrar, om de inte väljer att åka utomlands, vilket det såklart finns en oro för här hemma. Restauranger, hotell och besöksmål står redo. Det ska vi glädjas åt. Det är fantastiskt. Men det finns också smolk i bägaren, och inte så lite. Det finns nämligen ett skriande behov av personal i branschen. Hotellrum ska fixas, middagar ska serveras och gästnätter ska fyllas. Och mat ska lagas, men kockar var en bristvara redan före pandemin. Man hade problem med en växande näring.

Om detta ska fungera framöver är det viktigt att det finns personal för att kunna upprätthålla kvaliteten, så att kunderna inte blir missnöjda. Vi vet samtidigt att det på Arbetsförmedlingen finns ett stort antal personer inskrivna som tyvärr har fått lämna sina jobb under pandemin och som har en bakgrund i restaurangbranschen. Det har Visita tagit upp vid ett antal tillfällen. Jag vet inte om de också har påkallat regeringens uppmärksamhet när det gäller att dessa personer finns. Det borde gå att matcha dem. Och det behöver vara effektivt, så att det inte drar ut på tiden. Personerna står till arbetsmarknadens förfogande men arbetar inte.

Jag skulle vilja veta om regeringen är aktiva i den frågan och om man för en diskussion med branschorganisationen, även om frågan tangerar även ett annat departement.

När det gäller företagens fasta kostnader finns de ju. Som egen företagare kan man inte påverka dem. Vi vet också att det är ett särskilt problematiskt läge i södra Sverige och Skåne. Där äts intäkterna upp av höga elräkningar för uppvärmning av faciliteter, kök, badrum och så vidare. Situationen är jättetuff. Många lever på knappa resurser. Det finns familjeföretagare som gör vad de kan. De lever på att inte själva ta ut lön. Det fungerar tillfälligt, men inte i mer än kanske en månad eller två.

Ett företag har en elräkning på 28 000 kronor för ett par månader. Vi vet att det i morgon kommer att bli höga elräkningar igen, beroende på det som händer i omvärlden. Detta drabbar Skåne, Blekinge, Kronoberg, Halland, Jönköping, delar av Kalmar län och Västra Götaland.

Jag vill veta om statsrådet och regeringen avser att vidta åtgärder för att aktivt och på kort sikt hjälpa företagen så att de inte dukar under.

Fru talman! Jag vill tacka både Ann-Britt Åsebol och Ann-Charlotte Hammar Johnsson för frågorna. Det är många frågor på området, och det förtjänar att pratas mycket om hur vi ska stärka branschen de kommande åren.

Jag håller med om att det största problemet har varit att det har varit ryckigt, fram och tillbaka. Många i branschen har pratat om just det. Planer man har haft för nästa och nästnästa månad har spolierats när Folkhälsomyndigheten har bett regeringen att skärpa reglerna igen. Det har också gått fram och tillbaka många gånger, vilket har gjort det extremt svårt för branschen att förutse.

Regeringen har haft en pågående diskussion med parterna. Inte minst Visita har regeringen träffat många gånger sedan pandemin började. Jag har själv redan träffat branschen vid tre eller fyra tillfällen i min roll som näringsminister sedan den 30 november. Vi har försökt anpassa lagstiftning och regler så att de ska möta branschens behov.

Jag var med i en annan roll när stöden infördes i februari och mars under våren 2020. Då var jag med som part, som LO-ordförande, och förhandlade om stöden. Vi som fackförening gick med på regler som vi aldrig skulle ha gått med på i ett normalläge, till exempel att man skulle få korttidsstöd under uppsägning. Det går fullständigt emot all facklig logik att arbetsgivaren ska få stöd av staten för att säga upp människor från ett företag. Men läget var så akut att alla var tvungna att hjälpa till med allt vi kunde och alla möjligheter som stod till buds.

Jag säger igen att det är för tidigt att avskriva hela covidpandemin. Vi måste fortsätta följa branschen. När vi har träffat branschen har vi också sagt till dem att de måste fortsätta ligga på oss om det finns kvarvarande effekter av pandemin som vi kan hantera politiskt. Skatteanståndet är ett bra exempel. Det är skulder som har uppkommit under pandemin. Om vi börjar kräva in de skulderna vid ett och samma tillfälle är det klart att vi riskerar jättestora konkurser i branschen, fru talman. Det skulle ingen tjäna på.

Jag tycker också att avvägningen, att det ska göras en återbetalningsplan från Skatteverket, är rimlig. Då blir det inte allting på en gång, utan företag för företag kan berätta om och bestämma hur man ska göra en återbetalningsplan över tid. Det tror jag blir tryggast för branschen och leder till bäst utveckling.

Jag håller också med om det ni säger när det gäller personal. Det är en bransch som sa upp många i början av pandemin. Det pratas om att upp till 50 000 personer som var heltidsanställda eller jobbade på korttidsavtal inom branschen sas upp. Många syns inte ens i statistiken, eftersom de inte gick över till arbetslöshetsunderstöd utan bara försvann ut genom dörren som timanställda.

Det som branschen själv tar upp som ett stort problem i dag är att många av dem tog ett annat jobb under pandemin. Det var bra. Vi vill ju alltid att man ska ta ett annat jobb som finns på arbetsmarknaden. Men nu när pandemin avtar och vi ser stora bokningar i besöksnäringen, på hotell och restauranger, är det jättesvårt för branschen att få tillbaka de 50 000 personerna som försvann. Redan i höstas såg vi stora inflöden av andra européer på den svenska arbetsmarknaden för att hjälpa branschen. Vi måste eventuellt göra ännu mer för att hjälpa till med den personalförsörjning som kommer att behövas.

Avslutningsvis var det en fråga om elen och elkostnaden. Vi fick i går ett besked av finansministern om att man följer detta dag för dag och är beredda att göra insatser för att hjälpa södra Sverige.

Fru talman! Jag vill tacka ministern för förståelsen för branschen. Jag vet ministerns bakgrund, och jag förstår att ministern har förståelse för frågorna.

Jag har som sagt varit ute mycket i besöksnäringen i Dalarna och har fått en hel del information och har fått höra berättelser om hur företagarna har upplevt den här perioden. En företagare säger: Vi är dränerade som människor.

Företagarna är ju ansvarsfulla. De har byggt upp sina verksamheter för att ge trygghet åt dem som arbetar för dem. Det är stora som små företagare. De olika stöden som gick att söka har av många upplevts som en byråkratisk process, och det har som sagt tagit tid att erhålla stöden.

Just i besöksnäringen finns många små företag som inte har kompetensen att ge sig in i byråkratins djungel. Många har varit tvungna att permittera större delen av sin personal, och i återstarten är det nu svårt att få ny personal. Dräneringen i branschen är mycket stor. Någon säger så här: Det är hysteriskt svårt att hitta personal, och branschen är tilltufsad.

Man känner inte heller att man har haft ett riktigt stöd från regeringen. Någonstans vill man ha ett hopp, men det har tryckts på av- och på-knappar lite för många gånger, vilket även ministern nämnde. Man har visserligen fått låna pengar av banken, men det är pengar som ska betalas tillbaka. Hjälpen har kommit, men den har kommit lite sent. Branschen är som sagt tilltufsad.

Företagarna i besöksbranschen är kreativa. Det här är människor som är vana att tänka utanför boxen, och de försöker få till många olika lösningar. Därför måste man ta dessa kommentarer på allvar, vilket ministern också antyder. De behöver hjälp, och de behöver den nu. De vill inget annat än att starta sin verksamhet igen, men de upplever att förutsättningarna inte riktigt finns där uppe. Bland dessa är kompetensförsörjningen en.

De upplever även de olika skatterna som en börda. Jag vill därför komma tillbaka till energiskatten. Låt mig göra ett par jämförelser.

Ett företag i besöksnäringen betalar i dag 34,7 öre per kilowattimme i elskatt, medan ett företag i tillverkningsindustrin bara betalar 0,5 öre per kilowattimme. Under 2018 sysselsatte basindustrin, det vill säga tillverkningsindustrin, cirka 177 000 människor, vilket motsvarar ungefär 3,5 procent av det totala antalet sysselsatta i hela ekonomin, för att se det i ett större sammanhang.

Tyvärr räknas inte besöksnäringen som en basindustri i skattehänseende. Men jag har läst på någon hemsida att ministerns företrädare faktiskt sagt att besöksnäringen är en ny basnäring för Sverige. På SKR:s hemsida står det att turismen i dag är en av Sveriges basnäringar. Man anger att det inom basnäringarna finns 208 000 anställda, vilket alltså är betydligt fler än i tillverkningsindustrin.

Borde inte besöksnäringen ha samma elskatt som tillverkningsindustrin? Är ministern villig att arbeta för en lägre elskatt för den så viktiga besöksnäringen?

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaren! Bemanning, uppskov och el är tre viktiga frågor.

Det kommer snart en strategi med titeln Ett land att besöka. Syftet med den är att ta fram en strategi för besöksnäringen för att underlätta och stärka den. Den togs fram redan före pandemin, så därför har vi en helt annan situation nu. Det handlar dock om en export- och jobbmotor för hela landet. Här ingår också, som jag ser det, vingårdar och möjligheten att åka till Sverige, köpa ett vinpaket och ta sig runt. Det är en fantastisk möjlighet för landsbygden, och det finns mycket att lära om detta av andra länder ute i Europa. Jag hoppas att strategin kommer på plats och kommer landsbygden och besöksnäringen till del.

Det skulle även locka människor internationellt. Det är meningen att det ska göra det. Några som sticker ut är ishotellet uppe i Jukkasjärvi och Esrange, som också kan bli ett fantastiskt besökscenter. Vidare har vi cykling, natur, kultur och så vidare.

De här personerna ska ju ta sig hit till landet. Jag hoppas därför att alla olika transportslag kommer att räknas in i det här och att vi ser teknik som en möjlighet. Jag ser framför mig att vi har elflyg inom landet så att man verkligen får dessa noder att hänga ihop. Detta hade jag en debatt om med infrastrukturministern häromveckan.

Jag hoppas verkligen att det blir så här. Men jag är lite bekymrad om Miljöpartiet kommer att få något att säga till om framöver. Jag hoppas att de inte får det.

Jag vill gärna höra statsrådet säga någonting mer om vingårdar och att vi ska få en infrastruktur som fungerar även för besöksnäringen.

Fru talman! Tack för de uppföljande frågorna! Jag brukar beskriva Näringsdepartementet som en vägkorsning i Regeringskansliet, för vi får komma in i nästan alla frågor. Nu togs många andra ministrar upp här, och jag måste nog vara lite försiktig så att jag inte uttalar mig för hela Regeringskansliet och alla departement. Ni får ställa frågorna till dem som har rätt svar på dem.

Men låt mig ge ett generellt svar. Vad gäller att se besöksnäringen som en basnäring delar jag min företrädares bild. Vi får inte glömma att innan pandemin slog till var tillväxttakten i besöksnäringen och turismen världen över den allra snabbaste bland alla branscher. Det här ger arbetstillfällen på orter som annars hade haft svårt med sysselsättningen.

Jag har själv varit på besök i det fantastiska näringspolitiska samarbete man har inom besöksnäringen vid Höga kusten. Företag, hotell och restauranger har gått samman för att ge ett mer attraktivt erbjudande till dem som reser. Bara genom att bjuda på varandras hotellkapacitet och öppna upp olika sevärdheter för turister - alltifrån Box Destilleri och Hernö Gin - lyckades man skapa över 1 200 varaktiga jobb genom Höga kusten-projektet. Det är en fantastisk utveckling. Varje sommar kom till och med två färjor från Stockholm och stannade i Härnösand för att besöka Höga kusten-projektet. Det här är näringspolitik när den är som allra bäst.

Jag tror också att vi behöver se på detta som en basnäring med tanke på den andra fråga som ni tog upp. Om vi ska locka människor att utbilda sig och vilja arbeta i sektorn i framtiden måste vi höja statusen på arbetet i sektorn så att de inte väljer alla andra utbildningsmöjligheter på gymnasiet, i högskolan eller på universitet. Det måste finnas en karriärmöjlighet för dem som går in i den här sektorn. Man måste kunna känna att man utvecklas i sitt arbete.

Vi måste ha många nya entreprenörer som vågar skapa dessa bolag. Det utgör en stor risk att öppna en verksamhet inom besöksnäringen. Man vet inte om det bär. Många av dem som försöker och inte lyckas kan bli skuldsatta under resten av livet på grund av en misslyckad start. Därför är det viktigt att samhället, staten och myndigheterna hjälper företag att få en bra start. Här har vi mycket att lära och utveckla under de kommande åren.

Jag delar Ann-Charlotte Hammar Johnssons syn på att det finns en väldig potential på de sevärdheter som fortfarande är okända för de allra flesta. Jag delar också bilden av att vi måste ha lättillgängliga kommunikationer över hela Sverige om detta ska ha en möjlighet.

Under pandemin såg vi en fantastisk utveckling av begreppen hemester och svemester, som branschen vill kalla det. Helt nya grupper i Sverige sökte sig till den svenska besöksnäringen. Under de sommarmånader det var öppet växte det explosionsartat. Att väldigt många svenskar använde besöksnäringen var i mycket det som räddade branschen. Min förhoppning som näringsminister är att vi ska kunna fortsätta svemestra och hemestra. Det är bra för klimatet, och det är bra för att få en större besöksnäring i Sverige i framtiden.

Skattefrågorna har jag redan svarat på. Jag understryker än en gång att finansminister Mikael Damberg sa på en presskonferens i går att han ska följa utvecklingen vad gäller energipris och annat som har med Ryssland och kriget i Ukraina att göra. Vi följer utvecklingen varje dag och återkommer om det blir aktuellt.

Fru talman! Tack, ministern, för debatten! Jag uppskattar den verkligen. Det här är en bransch, precis som ministern sa, där många av oss har börjat. Någonstans har vi blivit upplärda. Kanske har vi jobbat i köket på Domus och lärt oss branschen därifrån. Sedan har vi utvecklats.

Oftast är det precis så. Arbeten i den här branschen har man kanske en kortare period, och sedan fortsätter man någon annanstans. Men det behöver inte alltid vara på det sättet. Förra veckan var jag på Högfjällshotellet i Sälen. Där berättade en person jag pratade med att han började som smörgåsnisse, och i dag var han hotelldirektör.

Det är så branschen gör, för branschen är duktig på detta med kompetensförsörjning. Om människor kommer in i verksamheten har de möjligheter att genom utbildning bli också hotelldirektör.

Jag hörde också en kommentar om att det är fler sökande till Sveriges mästerkock i tv än det finns kockar att få till restaurangbranschen.

Så kockarna finns tydligen där ute någonstans. Och vi får hjälpas åt på olika sätt. Jag har min bakgrund inom skolvärlden. Men vi får redan tidigt tala om att detta är en bransch där man kan ha en längre karriär och inte bara ett tillfälligt jobb innan man pluggar vidare.

Det är också en viktig bransch, precis som ministern har sagt, för integrationen och för att få in människor till ett första jobb. Man kan faktiskt ha ett första jobb i den här branschen.

Jag tackar för den här debatten och hoppas och tror att ministern verkligen menar det han säger om att han följer branschen och utvecklingen för att se till att få en bra återstart. Sedan får vi hjälpas åt för att ha ett interaktivt samarbete med kommunerna när det gäller till exempel avgifter inom branschen.

Fru talman! Jag tackar Ann-Britt Åsebol och Ann-Charlotte Hammar Johnsson för en väldigt bra diskussion.

Jag får erkänna att jag också har en kort sommarbakgrund på Kosta värdshus i början av 1980-talet. Det var ett väldigt bra sätt att lära sig arbetstider, att lära sig att ha struktur på dagen och att få tjäna lite egna pengar. Det var ett bra steg in i arbetslivet. Jag ska som näringsminister också försöka understryka det.

Det var ingen slump att det första besöket som jag gjorde som näringsminister var att inviga en Maxrestaurang i Norrtälje. Inte minst snabbmatskedjorna är en fantastisk integrationsmotor. Det är väldigt mycket kompetent personal bland unga människor där som annars inte hade fått jobb på den svenska arbetsmarknaden. De får struktur på livet och en inkomst att leva på, som lockar mer än att ägna sig åt dåliga saker i livet. Jag delar därför helt bilden att detta är en fantastisk integrationsmotor.

Jag kan också glädja er med att säga att jag blev kontaktad av hela besöksnäringen i Sälen för några veckor sedan, och vi har ett inbokat möte där de vill berätta om sina otroligt offensiva framtidsplaner för hela Sälenområdet. Det välkomnar vi. Det är ett fantastiskt nära besöksmål. Sälen lockar folk inte bara från Sverige utan från hela Europa. Det vill de prata med mig om, och jag vet ungefär vad de vill att vi ska leverera från staten. Och vi ska göra så gott vi kan.

Vi har en bra samverkan och ett bra samverkansråd med branschen, och vi träffas regelbundet för att se hur vi kan fortsätta att vidareutveckla en viktig basnäring för Sverige i framtiden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.