Beslutsrationalitet

Herr talman! Stig Henriksson har frågat mig om jag delar den historiebeskrivning avseende Försvarsmaktens flygskola (FlygS) som Henriksson återger i interpellationen. Vidare har Stig Henriksson frågat mig om det görs några analyser i efterhand för att utröna orsakerna till den här typen av till synes irrationella och kortsiktiga beslut och om det görs efterkalkyler för att beräkna kostnader mot tänkt besparing alternativt effektivitetshöjning. Han har också frågat mig vilka slutsatser som i så fall har dragits av sådana erfarenheter samt hur det säkras upp att slutsatserna tillämpas i kommande förändringsarbete.

Vad gäller exemplet med Försvarsmaktens flygskola delar jag i allt väsentligt Stig Henrikssons historiebeskrivning. Jag kan konstatera att det är flera regeringar som bär ansvar för de olika beslut som har fattats avseende Försvarsmaktens flygskola under årens lopp. Eftersom Försvarsmaktens grundorganisation är riksdagsbunden är det också flera olika riksdagsmajoriteter som delar på detta ansvar. Att söka skulden till dessa beslut är emellertid knappast konstruktivt i dagens läge. Av den anledningen har jag inte heller sett det som fruktbart eller nödvändigt att i efterhand söka kostnadsberäkna eller på annat sätt analysera alla de beslut som har fattats av tidigare regeringar. I stället har denna regering valt att med brett politiskt stöd fokusera på att öka den operativa förmågan hos våra krigsförband och säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret. I detta syfte har försvarsanslagen höjts.

Självfallet försöker vi undvika att upprepa tidigare misstag. En viktig lärdom är att utgå från en realistisk bild av dagens situation både vad gäller läget i Försvarsmakten och vad gäller den säkerhetspolitiska utvecklingen. Några mer omfattande grundorganisatoriska förändringar har inte gjorts sedan 2004 års försvarsbeslut. Inga nya grundorganisatoriska förändringar är i dag planerade. Regeringens ambition är att genom en tydlig prioritering av krigsförbandens krigsduglighet och den samlade operativa förmågan säkerställa att strategiska och hållbara politiska beslut fattas.

En annan lärdom är att fokusera på den operativa förmågan i närtid och att inte förlora oss i en planering som ligger decennier fram i tiden. Självfallet måste vi ofta fatta beslut som följer oss många år framåt, men vi får inte bygga besluten enbart på en rationalitet som uppstår i en avlägsen framtid. Exempel på detta kan vara kostnadsbesparingar som uppnås först långt fram i tiden.

Situationen i vår omvärld är osäker och kan förändras snabbt. Det är därför avgörande att rikta fokus mot att under de kommande fem åren öka den operativa förmågan hos krigsförband och säkerställa den samlade förmågan i det svenska totalförsvaret.

Herr talman! Tack för svaret, försvarsministern! Jag har ställt några frågor med turerna kring Flygskolan som exempel. Det är alltså en verksamhet som under ett par år och till stora kostnader flyttades från Ljungbyhed till Ängelholm till Uppsala för att till slut - om uttrycket tillåts - landa i Linköping.

Med Flygskolan som exempel har jag ställt fem frågor.

Delar försvarsministern, i allt väsentligt, historiebeskrivningen? Det gläder mig att försvarsministern gör så.

Min andra fråga är: Görs det några analyser i efterhand för att utröna orsakerna till den här typen av till synes irrationella och kortsiktiga beslut? Såvitt jag begriper är svaret på denna fråga ett nej. Det beklagar jag.

Görs några efterkalkyler för att beräkna om utfallet blev det som var tänkt vad gäller besparingar eller effektivitetshöjningar? Även där är svaret alltså nej.

När man ska ställa den fråga som jag har angående vilka slutsatser man drar blir den springande punkten följaktligen att om man svarar nej på frågan om analyser eller efterkalkyler är det inte heller så lätt att dra några lärdomar av det man har gjort. Det gäller oavsett om det handlar om andra regeringar eller riksdagsmajoriteter, för det som är gjort är gjort.

Då stupar naturligtvis också den femte frågan: Hur säkrar man att slutsatserna tillämpas i kommande förändringsarbete? Förändringar av olika slag tror jag att vi alla kommer att få leva med.

Man kan spekulera lite grann i vad sådant här skulle kunna bero på. Som relativ nykomling i den här branschen tycker jag att det vore intressant att få veta om detta primärt är ett resultat av politisk detaljstyrning kryddat med för försvaret ovidkommande regionalpolitiska hänsyn. Är det grunden till denna typ av beslutskedjor? Eller är det själva myndigheten som är tafflig och obeslutsam och reagerar på det här sättet? Eller är det kanske hart när omöjligt att undvika sådant här i en tid av snabba och raskt på varandra följande förändringar och neddragningar? Det kanske i så fall inte är något större fel begånget.

Detta är dock inte - det vill jag betona - ett försök att hitta någon att lägga skulden på, syndabocken. Det handlar om att analysera för att undvika en del fällor framdeles och således klara uppgiften bättre den nästa gång som ändå alltid kommer att komma.

Tror inte försvarsministern att detta skulle kunna vara värdefullt?

Herr talman! Försvarsmakten och det som sker när det gäller olika typer av förändringsarbeten granskas också via Riksrevisionen. Man kommer kontinuerligt med olika typer av rapporter. Det är rapporter som utskottet har att informera sig om. Med utgångspunkt från detta kan man i olika sammanhang göra olika ageranden.

När jag var ordförande i utskottet vet jag att jag vid ett antal tillfällen utifrån redovisningar som kom revisionsvägen tog initiativ till diskussioner med regeringen. Det handlade då kanske om mer aktuella saker än hela historien bakom Flygskolans verksamhet, vilken jag tror i dag totalt sett omfattar ca 100 år. Jag förstår att Stig Henriksson inte söker vare sig skuldförhållanden eller syndabockar.

För regeringens politik och för mig som försvarsminister har det här första året i väldigt hög utsträckning präglats av frågan om hur vi ska se på tillvaron framåt - hur går vi framåt? Utifrån senare års erfarenheter av och debatter om omorganisation, byråkrati och olika typer av administrativa problemställningar inom ramen för Försvarsmakten har vi i den överenskommelse vi nu har gjort brett mellan partierna valt att koncentrera oss på en huvuduppgift, nämligen hur vi ökar den operativa militära förmågan. Hur höjer vi den nivån med tanke på omvärldsläget? Där har riksdagen också möjliggjort en utökad ekonomisk ram som innebär investeringar i en lång rad olika vapensystem. Prioriteringen har alltså legat på framtiden och kanske mindre på att ägna kraft åt det som har varit.

Jag tror att i varje givet läge, om man ska göra olika typer av omorganisationer i framtiden inom Försvarsmakten, startar man på den punkt där vi befinner oss i dag. I varje sådant givet läge finns det kanske anledning att också titta på hur historien har varit i sammanhanget och utifrån det dra slutsatser.

Förhållandet att vi från departementssidan nu inte gör någon total analys av exempelvis Flygskolan, för jag noterar ju att Stig Henriksson säger att det är ett exempel, innebär alltså inte att man inte i ett förändringsarbete kan tillvarata eventuella historiska erfarenheter och synpunkter.

Herr talman! Jag tycker att det är intressant att försvarsministern nämner Riksrevisionens rapporter, för även jag har tagit del av ett antal sådana. Där konstaterar man någonstans att Försvarsmakten är den mest detaljstyrda myndigheten som finns enligt deras bedömning.

Jag tror att det i sig ibland kan vara förklaringen till en del i mitt tycke lite märkliga beslut som fattas. Men det kan som sagt finnas många andra anledningar, och jag tycker att det är viktigt att titta på de här sakerna för att komma framåt.

Jag förstår mycket väl att det finns väldigt mycket att göra med det nya försvarsinriktningsbeslutet som är taget. Jag tror att det var en gammal ÖB, Owe Wiktorin, som någon gång uttryckte det så här: Jag tittar inte i backspegeln, för jag ska ändå inte åt det hållet.

Det låter väl bra att säga, men samtidigt riskerar man ju att kanske inte lära sig av det som har hänt.

Inte minst i en period när man satsar resurser är min erfarenhet att de verksamheter som är hårt hållna ekonomiskt och kanske måste dra ned ägnar mycket större kraft åt att försöka hitta ställen där det gör minst ont. I de verksamheter där man får utökade resurser är risken erfarenhetsmässigt större att man inte alltid fattar de klokaste besluten.

Jag förstår försvarsministerns inriktning att titta framåt eftersom det finns väldigt mycket att göra. Jag har stor respekt för detta, men jag tycker återigen att det är av historien vi kan lära. Framtiden, det är prognoser.

Herr talman! I Sälen tog jag upp lite av det som Stig Henriksson talade om, fast på ett annat sätt. Jag sa i mitt anförande på Folk och Försvars konferens att en viktig erfarenhet för framtida försvarspolitiker kan vara att ta till sig att det går snabbt att rasera, men det tar lång tid att bygga upp.

Det är en generell erfarenhet som man kanske måste göra. Försvarsmakten har förändrats oerhört sedan kalla kriget, och det kanske i många stycken har varit rimligt och rätt. Men det är också så att många förmågor har blivit väldigt smala, och när vi nu börjar titta på verksamheten och måste investera i framtiden ser vi hur lång tid en återhämtning tar. Det är liksom inte gjort över en natt. Det är stora pengar, det är utbildningar som ska genomföras och det är övningsverksamhet som gång på gång ska genomföras för att det hela ska fås att fungera.

Mer av en grundläggande stabilitet i den långsiktiga planeringen av Försvarsmakten tror jag därför är en väldigt viktig erfarenhet som man bör dra och som framtida beslutsfattare och försvarspolitiker kanske bör ha med sig. Det här handlar om att det som ser säkerhetspolitiskt bra ut ena året kan vara väldigt förmörkat nästa år, och dessa förändringar kan gå väldigt fort.

Jag tycker också, precis som Stig Henriksson, att det kan vara intressant att diskutera backspegeln från tid till annan, särskilt när man ska göra en konkret förändring på ett specifikt område. Men det kan också vara klokt att göra det generellt när vi ska diskutera hur framtidens försvarsmakt ska göra. Däremot är jag inte i dag beredd att ta några initiativ till särskilda analyser som efterfrågas i interpellationen.

När det gäller Riksrevisionens rapporter har de genom åren visat många olika saker. Det är system som har blivit dyrare än det är tänkt, och det är leveranser som inte har fallit in när de ska. Det är beräkningar när det gäller förutsättningarna för förändringsarbeten som har visat att de inte håller i konfrontationen med verkligheten. Här finns naturligtvis mycket erfarenhet som är dokumenterad och som man kan ta med sig in i framtida beslutsprocesser.

Sedan är det klart att det alltid finns en balansgång mellan vad som är den generella målstyrningen av en verksamhet och vad som är detaljstyrning. Men när det gäller exempelvis de investeringar som ska ske i olika system inom Försvarsmakten, framför allt på vapensidan, är de kopplade till resursavsättning som i sin tur är direkt kopplad till riksdagsbeslut.

Detta är en typ av beslutsprocesser som är väldigt svåra att komma undan om vi ska ha någon form av politiskt grepp över verksamheten. Det gäller på ett likartat sätt den grundläggande personalförsörjningen som oavsett hur vi vrider och vänder på det blir ett politiskt ansvar när vi ser att de heltidsanställda soldaterna hoppar av i förtid och vi har svårt att rekrytera deltidsanställda.

Då kan inte vi politiker bara säga att det måste Försvarsmakten reda ut. Vi måste också titta på personalförsörjningen i sin helhet, och det gör vi nu bland annat via en utredning som ska presenteras i augusti.

Herr talman! För att börja med det sista ser jag väldigt mycket fram emot den utredningens resultat, och jag hoppas att vi kommer en bit på den väg som vi har föreslagit från Vänsterpartiet med att återinföra eller återaktivera någon form av värnplikt. Det är redan på gång. Jag läste nu att det förband jag besökte i Arvidsjaur i höstas har en kull som har ryckt in, och det blir intressant att se hur det kommer att fungera.

Flygskolan är alltså ett exempel, och jag vill betona att det naturligtvis inte handlar om att återupprätta Flygskolan i Ljungbyhed med dess hundraåriga anor utan mer om att kunna se hur ett sådant här beslut fungerar. Jag har som sagt lite olika teorier. Är det detaljstyrningen? Är det brådskan som blir när flera beslut fattas med väldigt kort varsel? Är det myndigheten själv som gör det på ett lite dåligt sätt? Eller är det regionalpolitiska dragkamper som avgörs på det sättet?

Sedan håller jag helt med försvarsministern när det gäller talet i Sälen om att det är lätt att riva ned och svårt att bygga upp. Jag tror att det var någon som uttryckte det så att det är ganska lätt att göra fisksoppa av ett akvarium, men det är väldigt svårt att gå åt andra hållet.

Herr talman! Jag tror att vi har avhandlat det här ärendet i rätt många olika dimensioner. Vi har konstaterat att Riksrevisionen har en hel del material på olika områden som både utskottspolitiker och jag som statsråd bör ha med i bedömningarna.

Vi har också pratat om hur man bör fundera på situationen generellt: att försöka bygga en långsiktig stabilitet och inte ha tvära kast i hanteringen av Försvarsmaktens organisation och att vi måste bygga utifrån en lägesbild som uppfattas som realistisk och i takt med den tid vi nu lever i.

Med det här som grund har regeringen prioriterat att det är krigsförbandens operativa förmåga som ska säkerställas och att det handlar om att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret där vi nu har startat ett arbete.

Tack för debatten!

Överläggningen var härmed avslutad.