Beslut gällande idrottsgymnasium

Herr talman! Alexandra Anstrell har frågat mig om jag har för avsikt att agera i frågan om gymnasiala idrottsutbildningar under denna mandatperiod för att möjliggöra att idrottsgymnasier ska förbli lagliga.

Alexandra Anstrell har vidare frågat mig av vilken anledning vi inte har sett till några förslag vare sig i frågan om att halvera antalet platser på idrottsutbildningarna eller om att möjliggöra att idrottsgymnasier ska förbli lagliga.

Jag vill börja med att tacka Alexandra Anstrell för att denna viktiga fråga åter lyfts till debatt i Sveriges riksdag.

Jag håller med Alexandra Anstrell om vikten av att gymnasiala idrottsutbildningar kan genomföras i enlighet med skollagen. Precis som interpellanten anger har det visat sig att huvudmän har svårt att leva upp till kraven om en avgiftsfri utbildning. Kostnaderna för till exempel en häst- eller hockeyutrustning som behövs för elitidrotten kan vara stora.

I promemorian Idrottsutbildningar i gymnasie- och gymnasiesärskolan, som har tagits fram inom Utbildningsdepartementet, finns därför ett förslag om att kostnaderna ska belasta den enskilde - med ett undantag. Ingen elev ska av ekonomiska skäl utestängas från möjligheten att ta del av gymnasial idrottsutbildning med specialidrott. Det är en fråga om jämlikhet.

Alexandra Anstrell undrar vidare av vilken anledning vi inte har sett några förslag om att halvera antalet platser på idrottsutbildningarna eller att möjliggöra att idrottsgymnasierna ska förbli lagliga.

För det första vill jag säga att pandemin har gjort att regeringen har varit tvungen att prioritera om hårt, vilket har inneburit att bland annat arbetet med gymnasiala idrottsutbildningar har fått stå tillbaka trots att frågan är viktig. För det andra vill jag betona att förslagen i nämnda promemoria inte innebär att antalet platser halveras. Där föreslås att 75 miljoner kronor ska tillföras Sveriges Riksidrottsförbund, utöver de 43 miljoner som i dag fördelas till riksidrottsgymnasier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förslaget innebär alltså att fler elever, inte färre, skulle få möjlighet att på lika villkor kombinera en elitidrottssatsning med gymnasiala studier. Det lämnas inga förslag om att reglera antalet elevplatser, utan det är beroende av beslut om antal platser som föreslås fattas av Statens skolverk.

I promemorian lämnas vidare förslag om att skolhuvudmännen ska kunna anordna lokala alternativ till utbildningar med specialidrott, där eleverna får möjlighet att kombinera sina gymnasiala studier med idrott - något som kan sägas motsvara det interpellanten benämner lokala idrottsutbildningar, LIU, men där det föreslås förbättringar som innebär att eleven tydligare än i dag ges möjlighet att satsa på sin idrott.

Elever som är elitsatsande men som inte önskar flytta om utbildningen med specialidrott inte finns på hemorten, liksom elever som ännu inte är elitsatsande men ändå vill utvecklas inom sin idrott, kan komma i fråga för detta alternativ. Det skulle kunna vara elever som i dag återfinns såväl inom nationellt godkända idrottsutbildningar, NIU, som inom LIU. Om huvudmännen är intresserade av att anordna sådana utbildningar kan dessa totalt sett rymma ett stort antal elever.

Slutligen vill jag påminna om att regeringen i en skrivelse till riksdagen (skr. 2021/22:75) har informerat om att regeringens avsikt är att en lagrådsremiss om gymnasiala idrottsutbildningar ska kunna beslutas senast våren 2023.

Herr talman! När vi ser människor jogga är det lätt att tro att alla motionerar. Så är det inte. Det är en ganska liten grupp som motionerar flitigt, flera gånger i veckan, medan en allt större grupp är helt inaktiv. Den utvecklingen måste vi vända.

Det sägs att det i dag endast är 11 procent av alla 14-åriga flickor och 17 procent alla pojkar som är regelbundet fysiskt aktiva en timme om dagen. Resten är soffpotatisar.

Varför ser det ut så, och vad görs för att vända den trenden? Jag tänker att just detta med idrottsgymnasier är en oerhört viktig del i att vända en dålig trend.

Vi vet att en faktor för att klara sig bra i livet är att klara av sin skolgång. Vi vet hur viktigt det är med rörelse för att kunna koncentrera sig och må bra. Vi vet också hur bra det är med idrottssatsningar för elevers ledarskap och struktur - faktiskt för hela välmåendet.

Efter att vi moderater i debatter lyft problematiken med att skolor tvingats stänga sina NIU:er efter nedslag från Skolinspektionen uppdrog riksdagen via ett utskottsinitiativ åt regeringen att tillsätta en utredning, detta eftersom en fråga som påverkar idrottsgymnasier är det krav som ställs på att utbildningen ska vara avgiftsfri. Det kan till exempel gälla att skolan blir skyldig att tillhandahålla en häst till de elever som går på skolor med mycket fokus på ridsport - ett krav som blir mycket dyrt för skolan att uppfylla. Det kan också handla om skidor, hockeyutrustning eller annat.

När utredningen sedan kom på remiss var jag jätteglad och tacksam att det fanns med förslag om att lösa finansieringen av visst material av elev eller vårdnadshavare. Men en del ytterligare saker föreslogs, till exempel att det bara ska finnas en typ av gymnasieutbildning i kombination med elitidrott som ska vara riksrekryterande. Man hänvisade till att det fanns synpunkter på att en del NIU:er och LIU:er inte skulle ha tillräckligt hög kvalitet. Det skulle innebära att väldigt många utbildningar som i dag bedrivs inom ramen för NIU och LIU inte kan fortsätta. Ganska många landsbygdskommuner som i dag har sådana utbildningar skulle då behöva lägga ned dessa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi behöver titta på skillnaderna mellan RIG och NIU. RIG har riksrekrytering, och eleverna får inackorderingsstöd. Skolan ansvarar ganska mycket mer för såväl boende som idrottsliga och studiemässiga delar och har ett ganska stort socialt omhändertagande - till skillnad från NIU, som har lokal eller regional antagning och där man förväntas bo på hemorten. Det innebär att RIG är väldigt mycket dyrare.

Då tänker jag: Ska pengen delas bara mellan platser på RIG, som redan från början är dyrare, blir det urvattnat på RIG om vi ska ha samma antal platser totalt som i dag? Eller så blir det faktiskt hälften av platserna. Man kan inte behålla samma antal platser, 10 000 platser, för den peng som regeringen föreslår. Någonstans måste man då göra en förändring. Ska det vara färre platser, eller ska det vara en urvattnad peng till RIG? Det tycker jag att ministern behöver svara på.

Herr talman! Om man ska komma till rätta med kvalitetsproblem måste man se till att kontroll och uppföljning blir bättre, inte helt enkelt straffa hälften av eleverna som går på idrottsgymnasier.

Det sägs att ganska många av våra landslagsidrottare har gått till landslaget via ett idrottsgymnasium. Det är oerhört viktigt att man kan komma vidare, att vi kan vaska fram talanger under en ganska lång tid under gymnasiet. Om regeringen skulle lägga ned de regionala möjligheterna skulle troligen flertalet ungdomar inte fortsätta med sitt idrottsutövande, eller så skulle de hoppa av från sin skola. Det vore katastrofalt för både individen, Idrottssverige och Skolsverige.

NIU och RIG spelar roll. Vore det inte bättre om fler kunde kombinera sin elitidrott med sin skolgång? Det skulle ju på totalen ge en bättre folkhälsa och en bättre skola. Håller inte ministern med om det?

Herr talman! Det verkar som om Alexandra Anstrell inte lyssnade på mitt svar. Vi satsar mer. Vår ambition är att fler ska kunna delta i elitsatsningar, både nationellt och regionalt. Det ska vara ordning och reda i vem som kan delta och inte. Det ska vara en tydlig satsning. Där har vi samma ambitionsnivå.

Det är viktigt att vi läser och förstår att detta är en satsning. Det är därför de flesta remissinstanser är väldigt positiva. Man har inte den farhåga som Alexandra Anstrell har, att det här skulle vara en halvering. Varför skulle då så många ha varit positiva till förslaget? Vart ska annars de 75 miljoner som vi lägger till de redan existerande 43 miljonerna till riksidrottsgymnasier gå?

En häst, säger Alexandra Anstrell. Det finns faktiskt naturbruksgymnasier utan hästar och djur, även om de har djurinriktning.

Sverige har i dag ett unikt system. Jag tycker att vi kan återgå till detta med soffpotatisar. Jag tycker att det var väldigt intressant att vi gick från soffpotatisar till elitidrottande. Det finns någonting däremellan som handlar om socioekonomi. Barns och elevers föräldrars utbildningsbakgrund påverkar hur mycket man idrottar. Vi ser det tydligt i övervikt och i många andra folkhälsoaspekter. De frågorna ligger utanför detta, men jag tycker att de är väldigt viktiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Hur når vi dem som inte rör sig men som faktiskt har en talang för en idrott och skulle kunna bli elitidrottare? Då måste vi börja i skolan och i ett starkt fritidshem. Det måste finnas möjligheter för föreningslivet att vara involverat i alla bostadsområden. Det måste finnas ett tydligt kompensatoriskt uppdrag för skolan - förskolan, grundskolan, fritidshemmet och gymnasieskolan - för det är där vi hittar talangerna. Och vi hittar talangerna i alla bostadsområden. Därför är det viktigt att vi har ordning och reda, att vi har demokratisk kontroll på vad våra pengar går till och så vidare.

Den promemoria som vi har lagt fram om idrottsutbildningar har fått tummen upp av väldigt många. Man ser nämligen att fler kommer att kunna delta, inte bara de som kan flytta, som har möjligheter och som har föräldrar som kan stå för både ditten och datten. Det är dyrt att vara hockeyförälder eller att ha tillgång till en häst. Det kanske finns andra möjligheter, så det ska vara ordning och reda. Jag hoppas att det här kan göra att det blir det.

Om vi märker att det här inte ger fler platser, låt oss då sitta ned tillsammans och se till att det blir fler platser! Jag delar faktiskt ambitionen med Alexandra Anstrell, och jag uppskattar väldigt mycket att vi är måna om att unga ska få känna att de har en talang och en möjlighet att låta den växa. Den möjligheten ska många fler ha chansen till. Därför ser vi att de här pengarna kommer att göra nytta och att den här förändringen förhoppningsvis går igenom i riksdagen utan problem våren 2023.

Herr talman! Tack, ministern, för det utvecklade svaret!

Ministern säger att man satsar mer, och det är ju tydligt med de miljoner som ministern lyfter fram här. Men RIG är så pass mycket dyrare än vad NIU är i dag att det inte räcker med det här tillskottet för att nå upp till de 10 000 platser som vi har i dag. Hur menar då ministern att det skulle bli fler platser? Då måste man ju antingen skära i kvaliteten eller i antalet platser.

Om en av anledningarna till att regeringen vill halvera antalet idrottsplatser på gymnasiet är att kvaliteten inte är tillräckligt bra på NIU och LIU, är det då inte rimligt att ta itu med kvaliteten i stället för antalet platser? Det måste ju vara bättre att styra upp regelverket och tillsynen i stället och ställa krav på kvalitet på utbildningen.

Om vi nu skulle få färre platser innebär det en större selektering och en högre stress bland ungdomar i tidig ålder. Att leta idrottstalanger måste få ta sin tid. Vi alla utvecklas i olika takt, en del tidigt och en del lite senare. Alla kanske inte glänser i tidig ålder - det tar ibland lite mer tid att bli långsiktigt hållbar. Vill ministern verkligen öka den här stressen och selekteringen?

Ministern lyfter fram förslaget om att skolor ska kunna anordna lokala initiativ till utbildningar med specialidrott för att man ska kunna kombinera sin idrott med sina studier. Det kan säkert vara bra, men hur kommer man då till rätta med kvalitetsproblemen som man sagt varit ett problem med NIU och LIU? Även om man ska kunna kombinera sin idrott med gymnasiestudier på det sätt som ministern beskriver är det en stor skillnad på idrott och elitidrott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att det är bra om fler kan ha mer idrott. Det tror jag att vi är överens om. Men det är stor skillnad mellan elitidrott och idrott, och det är stor skillnad mellan att gå på ett NIU eller ett RIG och att bara ha specialidrott kopplat till sina gymnasiestudier.

Utredningen som regeringen nu har kommit fram med lyfter att det finns en del kvalitetsproblem på något eller några NIU i dag. Skulle det inte vara bättre att komma till rätta med de problemen i stället för att faktiskt straffa hälften av de här ungdomarna?

Idrott vet vi ger en bättre inlärningsförmåga, och många slutar sin utbildning med både bra betyg och meriter i sin idrott. Det finns ett värde i att investera i elitidrott då internationella framgångar, som de från förra årets OS i Tokyo, inspirerar nya generationer och bidrar till en aktiv befolkning. Om regeringen skulle lägga ned de regionala möjligheterna skulle troligen ett flertal ungdomar inte fortsätta med sitt idrottsutövande eller inte fortsätta med sina studier.

Ministern hänvisar till att alla remissinstanser var så positiva. Under remissrundan kom det fram att Sveriges Kommuner och Regioner - det är ju ändå 290 kommuner och alltså ganska många - har avstyrkt förslaget. Även Svenska Fäktförbundet och Svenska Skidförbundet är kritiska. Det är ändå ganska stora organisationer som inte alls är positiva. Innebär inte de här remissvaren något i hanteringen för skolministern och regeringen?

Fast det är klart, trots att ministern säger att det är en viktig fråga skjuts det här på framtiden och både skolor och elever lämnas i ovisshet.

Vi moderater vill gärna se en tydlighet i regelverket med idrottsutbildningarna RIG och NIU för att öka kvaliteten, men förslaget som ligger här nu om att halvera antalet platser säger vi nej till. Så får vi inte en bättre folkhälsa.

Om nu inte regeringen kunde komma framåt med hela sitt förslag kunde väl den del som vi initialt väckte, som handlar om att möjliggöra i skollagen att elever och familjer själva ska kunna få bekosta en viss del av sin utrustning i samband med utbildning på idrottsgymnasium men att skolan i övrigt ska vara avgiftsfri, kunna komma framåt? Det skulle stärka de idrottsgymnasier vi har i dag med framtidstro. Vad är det som sitter fast?

Herr talman! Det där var spridda skurar av sanningar och osanningar. Det finns inget förslag om att halvera. Det finns ett förslag om att utöka. Det finns ett förslag om att stärka kvaliteten. Varför är det så farligt att man utvecklar någonting som faktiskt ger fler möjligheter och som tar bort det som hindrar det grundläggande: att svensk skola ska vara kostnadsfri för dem som går i den? Det är en rättighetsfråga, en likvärdighetsfråga och en jämlikhetsfråga.

Som sagt skjuts det till pengar. Det ska bli fler platser. Jag är villig att tala med Alexandra Anstrell om det här. Alexandra Anstrell representerar här någonting som inte vill förändra de problem man har sett. Här vill vi utveckla detta så att fler får möjligheter. Det är synd om vi bara har satsningar på idrott för en viss grupp i samhället. Nu vill vi att fler ska kunna tänka att de faktiskt har en möjlighet inom idrotten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror att det finns flera kommuner som tänker att de kanske kan profilera sig genom att ha en idrottsprofil där. "Vi är ju faktiskt ganska intresserade av hockey" kanske de tänker, som i Nynäshamn. Det kan säkert vara bra, som vi hörde här.

Jag tycker att det är väldigt viktigt med entreprenörskap och möjligheter för kommuner att profilera sig och utveckla detta, kanske tillsammans med föreningar lokalt och så vidare, och ha det som en väldigt tydlig del på gymnasieutbildningarna.

En del vill åka till skolorna med riksintag och göra elitsatsningar. Andra kanske inte riktigt är där än utan får prioritera annat och göra sitt bästa. Vem vet var de stora talangerna kommer från? Det viktiga måste ändå vara att så många som möjligt kan göra ordentliga satsningar på att bli riktigt bra och nå så långt som möjligt utifrån sina intressen.

Det är därför merparten ser det här förslaget som positivt. Det är därför vi är tydliga med att det här kommer under våren 2023 så att ingen ska börja tvivla på att vi är ambitiösa och att vi tycker att alla ska ha möjlighet att utöva en idrott. Det är därför vi också säger att alla ska ha möjlighet, och därför är det viktigt att det kompensatoriska uppdraget gäller för alla åldrar.

Det är inte att stressa barn att visa att man tror på dem. Det gäller även barn som kanske inte har mött vuxna som har vågat göra det. Det är inte att stressa barn att erbjuda barn, som inte har föräldrar som skjutsar dem till träningar, möjligheter att ha vuxna som kan följa dem till träningar och fråga dem hur det gick, vad de vill satsa på och så vidare. Det är det kompensatoriska uppdraget.

Jag tror inte att vi hade sett Zlatan eller andra stora stjärnor i Sverige om vi inte hade haft en skola för alla, en möjlighet för alla på lika villkor och om vi inte sett till att det finns talanger i alla samhällsklasser, även hos dem som inte har så mycket pengar hemma.

Herr talman! Ministern verkar vilja få det här till att vara en klassfråga. Jag tror faktiskt att jag baxnar när ministern anklagar mig för att fara med osanning i kammaren. Nej, nu får hon faktiskt skämmas!

När det gäller att jag skulle representera någonting som inte vill ha förändring vill jag påminna ministern, även om hon inte var minister då, om att utskottsinitiativet kom från oss moderater. Det var alltså vi som ville ha en förändring, inte Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna har fått information från Skolinspektionen, Skolverket och Riksidrottsförbundet under lång tid om att det är någonting som inte funkar och att det behöver göras på ett bättre sätt, och man har nonchalerat det. Först efter en enighet i den här kammaren var man tvungen att ta tag i problemet, och nu har man skjutit det framför sig. Man har alltså inget intresse av det här.

Jag tolkar ministerns svar i båda de här interpellationsdebatterna som att elitsatsning inte är intressant. Jag kan hälsa Idrottssverige som lyssnar: Ministern är inte intresserad av det här. Alla ska få möjligheter, men ingen ska få nå någonstans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Spannet mellan ministerns förslag om att ha lokala alternativ med specialidrott och att ha RIG är ganska stort. Jag tror att ministerns förslag skulle innebära att många skulle hoppa av antingen sin sport eller sin skola. Då går vi ifrån det som var meningen från början med idrottsgymnasierna: att man skulle kunna kombinera, så att man kan klara av skolan och sin idrott.

Vad har ministern och regeringen egentligen emot elitsatsningarna? Alla ska ha möjlighet. Men det är med idrott precis som det är med skolan. Det bygger på bedömning, på att man ska nå någonstans. Alla kan inte nå exakt lika långt. Vi har olika förutsättningar fysiskt och i många andra delar.

Om man är duktig, ska man då inte kunna få nå sitt mål, att ta OS-guld?

Fru talman! En elev ska inte utestängas från idrottsutbildning av ekonomiska skäl. Det är grunden. Och det är därför vi har lagt fram det här förslaget. Vi ser gärna att fler deltar. Det är det som svaret handlar om.

När Skolinspektionen började slå ned på utbildningar som kostade väldigt mycket pengar för eleverna som gick där förstår jag att en fråga blev: Varför är Skolinspektionen så dumma och slår ned på det här? Man ansåg att det var naturligt att vissa har möjligheter, fysiska eller ekonomiska, att delta och vissa inte.

Vi socialdemokrater tycker att det är fel. Vi tycker att alla ska kunna delta. En elev ska inte av ekonomiska skäl utestängas från en idrottsutbildning. Det är vad det här handlar om. Därför utökar vi också antalet platser.

Vi vill också att det ute i kommunerna och regionerna ska finnas möjligheter för de kommuner och regioner som vill att göra satsningar tillsammans med föreningslivet. Det är väldigt viktigt. Det är i föreningslivet många börjar.

Det finns också möjligheter för skolan att samarbeta med föreningslivet. Gymnasieskolan, grundskolan, fritis och föreningslivet kan tillsammans hitta och uppmuntra alla elever att satsa på idrott.

Det handlar inte om att hålla någon tillbaka. Om det blir fler som deltar i fotbollen blir det inte sämre för några få. Det blir bara bättre.

Det finns som sagt många talanger där ute som aldrig fick bli stjärnor i den marknadsskola där pengar försvinner lite var som helst. Det tycker jag är synd. Samhället har ett starkt kompensatoriskt uppdrag. Skola och utbildning ska vara gratis för alla.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.