Beskattning av pensioner i Sverige och Finland

Interpellationsdebatt 12 juni 2006
  • Bädda in video

  • Ladda ner

Protokoll från debatten

Anföranden: 6

Anf. 107 Pär Nuder (S)

Fru talman! Krister Hammarbergh har frågat vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att få en harmonisering till stånd mellan de nordiska länderna när det gäller tillämpningen av beskattning av pensioner. I interpellationen beskriver Krister Hammarbergh den situation som uppstår då en person som är bosatt i Finland får pension från Sverige. Mellan Sverige och Finland gäller det nordiska skatteavtalet (SFS 1996:1512). Enligt detta avtal ska pension som betalas ut från ett nordiskt land till en person med hemvist i ett annat nordiskt land beskattas endast i utbetalarlandet. Det innebär att svensk pension beskattas endast i Sverige. Avtalet innehåller emellertid även en bestämmelse om progressionsuppräkning som ger Finland rätt att inräkna pensionsinkomsten i beskattningsunderlaget. I denna situation ska Finland sätta ned sin skatt genom avdrag med den del av skatten som belöper på den svenska pensionen. Eftersom Finland tillämpar en progressiv skatteskala leder detta till att en person som är skattskyldig i Finland beskattas med en högre procentsats på övriga inkomster på grund av den svenska pensionen. Skatten i Finland blir dock inte högre än vad den hade varit om pensionen i stället betalats ut i Finland och beskattats där. En finsk pensionär med pension från Sverige får alltså inte högre skatt än en finsk pensionär med inkomster uteslutande från Finland. Det är inte fråga om någon dubbelbeskattning av pensionsinkomsten. Principen att ett land har rätt att beakta utländska inkomster vid beräkningen av beskattningsunderlaget eller fastställandet av skattesatsen är internationellt vedertagen. I förhållandet mellan de nordiska länderna följer detta direkt av det nordiska skatteavtalet. Även i den modell för skatteavtal som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, har antagit finns motsvarande bestämmelse. Jag vill understryka att det är upp till varje land att avgöra om denna progressionsuppräkning ska göras. Progressionsuppräkning innebär också att beskattningen blir mer likformig än om sådan uppräkning inte sker. Den enskilde får utan progressionsuppräkning en viss "rabatt" på skatten genom att inkomst förvärvas från två eller flera länder i stället för från bara ett land. Att övriga nordiska länder vill motverka denna effekt genom att tillämpa progressionsuppräkning är inget som vi i Sverige kan ha några invändningar emot. Jag kan alltså konstatera att den ordning med progressionsuppräkning som Finland tillämpar på svenska pensioner är helt i enlighet med internationellt vedertagna principer. Även Sverige har möjlighet att tillämpa en motsvarande ordning beträffande pensioner från Finland. Vi har dock av förenklingsskäl, sedan 1987 års nordiska skatteavtal ingicks, som enda nordiskt land valt att inte utnyttja denna möjlighet. Detta innebär också minskad administration för Skatteverket. I detta sammanhang vill jag uppmärksamma att frågan tagits upp inom ramen för arbetet i nordiska ministerrådet, vilket även Krister Hammarbergh påpekar. I en rapport till de nordiska finansministrarna sägs att det är den stat där en person är bosatt som avgör hur dubbelbeskattning ska undanröjas och att detta även omfattar frågan om en utländsk pension ska påverka skatteuttagen på andra inkomster. Det är alltså upp till varje enskilt land att avgöra om och i så fall hur möjligheten till progressionsuppräkning ska användas. I rapporten konstateras också att de nordiska länderna, med undantag för Sverige som helt avstår från progressionsuppräkningen, utformat sina interna ordningar för detta på skilda sätt. Den konkreta åtgärd som Sverige kan vidta för att få en harmonisering till stånd mellan Sverige och Finland när det gäller beskattningen av pensioner är att införa progressionsuppräkning på pensioner från Finland. Detta har jag inte för avsikt att göra, och jag tänker därmed inte vidta några konkreta åtgärder i detta avseende.

Anf. 108 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Jag vet inte om den här interpellationsdebatten behöver bli särskilt lång. Precis som i den förra konstaterar finansministern att han inte tänker göra någonting. Han har inga större ambitioner. Jag är från Norrbotten. I Norrbotten har vi just ett gränsområde mot Finland, och den gränsproblematik som finns är väldigt viktig för människor. Det här är en del av den. Det finns en lång rad hinder när det gäller att kunna flytta och arbeta vid gränserna. Det handlar om arbetsmarknad. Pensionerna är en del - den fråga jag valt att ta upp i dag - men det finns problem även när det gäller utbildning och mycket annat. Jag tror att vi får återkomma till de delarna. I veckan ska Pär Nuder på valturné i Norrbotten. Jag får väl hälsa honom välkommen till Norrbotten. Tyvärr kommer han inte att besöka Tornedalen och gränsområdet utan håller sig till det moderatstyrda Boden, vilket jag hoppas kommer att bli ett givande studiebesök. Om han hade velat besöka Tornedalen hade han tydligt fått klart för sig att gränsproblematiken är viktig för befolkningen där. Svårigheterna att kunna verka är alldeles för stora. Det finns inte mycket att säga om svaret på interpellationen. Svaret är egentligen detsamma som frågeställningen, men i form av fler ord. Jag har i frågan pekat på progressiviteten, och det svarar finansministern också på. Vi har en generös tillämpning i Sverige helt enkelt av rent förnuftsmässiga skäl, vilket även finansministern tar upp. Det skulle bara bli dyrare att försöka administrera och hålla reda på detta. Jag är fullt medveten om att det naturligtvis är Finland som måste ändra sin tillämpning, och här blir jag lite förvånad. Statsrådet säger nämligen att det enda han skulle kunna tänka sig är att Sverige tillämpade samma regler som Finland, det vill säga att vi skärpte beskattningen, vilket vi alltså valt att inte göra. Det förvånar mig lite grann, för ett statsråd med ambitioner om nordiskt samarbete och bättre samarbetsklimat skulle väl snarare försöka driva på den politiska processen och se till att göra det bättre för de nordiska medborgarna när de flyttar över gränserna. I det arbetet ingår, precis som inom det europeiska arbetet, att försöka påverka andra regeringar att ha regelverk som just gör flytten över gränserna lättare. I min enfald trodde jag kanske att åtminstone delar av regeringen hade större ambitioner just när det gällde det nordiska samarbetet. Därför kan jag bara tacka för svaret och samtidigt beklaga.

Anf. 109 Pär Nuder (S)

Fru talman! Jag kan lugna interpellanten med att vi från regeringens sida ägnar mycket tid och kraft åt att överbrygga olika typer av gränshinder, särskilt för de människor som lever i de områden där man färdas och befinner sig på olika sidor om våra nordiska gränser. Bland annat har den förre danske statsministern Poul Schlüter lagt fram en rapport till de nordiska finansministrarna om en översikt av gränshinder på skatteområdet. Sammanfattningsvis innebär slutsatsen i hans rapport - dock inte som en god partivän till Krister Hammarbergh - att det nordiska skatteavtalet ger möjlighet till progressionsuppräkning, men det är varje hemstats interna regler som avgör om denna möjlighet till progressionsuppräkning ska utnyttjas. Om jag förstår Krister Hammarbergh rätt så vill han att jag ska försöka övertyga Finland om att Finland inte ska tillämpa det som är internationellt vedertaget och som tillåts av det nordiska skatteavtalet. Det vore rätt klargörande om det är vad som åsyftas, eftersom det vore något radikalt nytt att Sverige skulle försöka få ett nordiskt grannland att inte tillämpa internationellt vedertagna skatterättsliga principer, eller, för den delen, att inte tillämpa den möjlighet som det nordiska skatteavtalet - som vi bägge varit överens om - innehåller. Vi har avstått från att utnyttja den möjlighet till progressionsuppräkning som ges i skatteavtalet för att minska bördan för skattemyndigheterna och förenkla regelsystemet. Nu pågår ju diskussioner hela tiden mellan våra nordiska länder. För närvarande pågår diskussioner om att göra vissa förändringar i det nordiska skatteavtalet. Under 2005 har det varit föremål för tre förhandlingsrundor, och förhandlingarna avses fortsätta under 2006. Jag är inte alls främmande för att olika typer av frågor, som beskattningen av pensioner, tas upp, men att hävda att ett enskilt land inte ska tillämpa de möjligheter som internationellt vedertagen praxis ger vid handen ställer jag mig mycket tveksam till. Vi måste i stället fortsätta att enträget, och på det sätt som sker i den nordiska kretsen, påvisa de olägenheter som det innebär när vi har olika skatteregler. Vi har i många stycken likartade system och delar ofta varandras uppfattningar, men att utvidga det till att ställa krav på harmoniserade bestämmelser, som efterlyses, är att gå betydligt längre än vad som redan i dag krävs av oss. Det är dessutom att gå utöver vad som krävs i och med vårt medlemskap i EU. I de diskussioner som jag har med mina nordiska kolleger kommer jag naturligtvis att påvisa de olägenheter som finns, men vilka slutsatser de nordiska länderna drar av det är faktiskt upp till dem. Att genom påtvingande argumentation få dem att inte utnyttja det som internationellt vedertagen praxis och det nordiska skatteavtalet ger vid handen tänker jag inte medverka till.

Anf. 110 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Det är ett retoriskt knep att försöka hävda att jag på något sätt skulle skriva våra finska kamrater på näsan. Det är inte fråga om det, utan jag har frågat vilka konkreta åtgärder statsrådet tänkt vidta. Lite förvånad blir jag eftersom det i det skriftliga svaret klart och tydligt sägs att statsrådet inte tänker vidta några konkreta åtgärder. Nu säger han i talarstolen att han visst kan tänka sig att göra precis det som jag har gjort genom att väcka interpellationen, nämligen försöka påtala de olägenheter som finns. Jag vet inte om vi ska se det som ett fall framåt. Det är väl så man gör när man ser den här typen av problem. Man vill förändra avtal. Man sätter sig ned, diskuterar och påtalar de olägenheter som finns och försöker sedan få till stånd en bättre ordning. Därför blev jag förvånad när finansministern i det skriftliga svaret sade att han inte tänkte göra någonting alls. Nu var det dock, i slutet av svaret, uppenbarligen ett annat budskap. Det är lite svårt att veta hur man ska tolka finansministern. Det vore fel att ha harmoniserade bestämmelser, säger finansministern. Är det inte det som vi försöker åstadkomma inom det nordiska samarbetet, och många gånger även inom EU-kretsen? Vi försöker få harmoniserade bestämmelser just för att medborgare lättare ska kunna flytta över gränserna, kunna söka jobb i ett grannland, kunna utbilda sig. Fru talman! Jag tror att interpellationsdebatten för min del är avslutad. Jag gör den tolkningen att finansministern nu, till skillnad från när svaret skrevs, insett problemet eftersom han i slutet av sitt förra inlägg från talarstolen faktiskt sade något annat än det som sägs i det skriftliga svaret.

Anf. 111 Pär Nuder (S)

Fru talman! Jag har fått frågan vilken konkret åtgärd jag vill vidta, med anledning av tillämpning och beskattning av pensioner, för att få till stånd en harmonisering mellan Sverige och Finland. Jag har svarat att det vi kan göra för att få en harmonisering till stånd är att införa progressionsuppräkning på pensioner från Finland. Det tänker den svenska regeringen emellertid inte föreslå. Vi har inte ambitionen att genom progressionsuppräkning åstadkomma en harmonisering mellan Sverige och Finland. Däremot diskuterar vi ständigt och jämt de olägenheter som finns, som människor upplever, över gränserna. Om jag kan påverka den finska regeringen att ändra sig är jag den förste att försöka göra det, men jag tror inte att jag kommer att lyckas. De följer, som jag sade, internationellt vedertagna skatterättsliga principer samt det nordiska skatteavtalet som tillåter dem att progressionsbeskatta. Vi får väl se vad den finska regeringen har att säga.

Anf. 112 Krister Hammarbergh (M)

Fru talman! Jag får önska Pär Nuder lycka till. Samtidigt får jag önska det svenska folket en finansminister som vill lite mer, har lite större självförtroende och tror att man faktiskt kan utveckla det nordiska samarbetet bland annat genom harmonisering av bestämmelser, oavsett vilka som ska förändras.

den 22 maj

Interpellation 2005/06:452 av Krister Hammarbergh (m) till finansminister Pär Nuder (s)

Beskattning av pensioner i Sverige och Finland

Av det nordiska dubbelbeskattningsavtalet följer att pensioner beskattas enbart i det land där utbetalning sker. Om exempelvis pensionen i ett visst fall är intjänad i Sverige (utbetalarlandet) och personen i fråga är bosatt i Finland, beskattas pensionen enbart i Sverige. I många fall är det emellertid så att det finns annan form av inkomst som den aktuella personen enligt avtalet ska beskattas för i Finland. I en sådan situation utgör avtalet inget hinder mot att Finland tar med pensionen i det underlag som ligger till grund för beräkning av progressionen @ Finland har alltså full frihet att reglera denna del i sin nationella lagstiftning; så har också skett. Detta medför visserligen å ena sidan att pensionen inte beskattas, men å andra sidan att en högre skattesats bestäms för den inkomst som blir föremål för beskattning. Förfaringssättet leder till att den skattskyldige får betala ett större skattebelopp än som annars skulle ha varit fallet.

Det nuvarande systemet utgör ett gränshinder, då det i praktiken förhindrar den fria rörligheten över gränsen mellan Finland och Sverige för de berörda.

Det kan tilläggas att förhållandet har uppmärksammats i en rapport till Nordiska ministerrådet.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande fråga till statsrådet:

Vilka konkreta åtgärder avser statsrådet att vidta för att få en harmonisering till stånd mellan Sverige och Finland när det gäller tillämpningen av beskattning av pensioner?