Beroendevården inom kriminalvården

Herr talman! Johan Hultberg har frågat mig om jag och regeringen är beredda att se över hur samverkan mellan kriminalvården och beroendevården kan utvecklas, liksom att utreda om det vore ändamålsenligt att ge Kriminalvården i uppdrag att också själv bedriva beroendevård. Vidare har Johan Hultberg frågat om jag är beredd att ge Kriminalvården möjlighet att initiera samordnad individuell plan, SIP. Johan Hultberg har även frågat om jag är beredd att ge Kriminalvården i uppdrag att ta fram och implementera ett program för att förebygga överdoser efter frigivning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varje människa som dör till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftning är ett misslyckande för samhället. Att minska antalet dödsfall är högt prioriterat för regeringen. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning med syfte att utvärdera den svenska narkotikapolitiken. Utgångspunkten för en utredning är att en fortsatt restriktiv narkotikapolitik måste kombineras med en god missbruks- och beroendevård som innehåller insatser för skadereducering.

Precis som Johan Hultbergs frågor ger uttryck för har kriminalvården en central roll för arbetet med att minska risken för återfall i brott och missbruk. Verkställigheten ger en unik möjlighet att samordna och fokusera insatser kring individen. Det är viktigt att den som avtjänar ett fängelsestraff ges ett starkt incitament att delta i sådana återfallsförebyggande åtgärder som kriminalvården kan erbjuda inom ramen för verkställigheten av ett fängelsestraff. Den 1 maj 2021 trädde därför en lagändring i kraft som syftar till att åstadkomma en tydligare koppling mellan tidpunkten för villkorlig frigivning och deltagande i återfallsförebyggande åtgärder. De nya bestämmelserna innebär att den villkorliga frigivningen ska kunna skjutas upp i större utsträckning än tidigare för den som under anstaltstiden inte deltar i eller missköter återfallsförebyggande åtgärder eller andra åtgärder som kan hjälpa den dömde att anpassa sig i samhället.

Vidare har Kriminalvården fått i uppdrag att säkerställa att varje klient får en sammanhållen och ändamålsenlig verkställighet utan avbrott i de återfallsförebyggande insatserna genom att upprätta individanpassade verkställighetsplaner. För att få till en stegvis övergång mellan fängelse och frihet kan kriminalvården besluta om utslussningsåtgärder. Personer med ett skadligt bruk av exempelvis narkotika eller alkohol kan få möjligheten att avsluta sin fängelsevistelse på ett behandlingshem, en så kallad vårdvistelse, för behandling av de missbruksproblem som ligger bakom kriminaliteten.

En insats i den individuella verkställighetsplanen kan även vara att delta i ett behandlingsprogram. Det är glädjande att läsa i Kriminalvårdens årsredovisning att andelen dömda som genomfört ett behandlingsprogram har ökat de senaste åren. Under 2020 genomförde och avslutade drygt 700 intagna ett behandlingsprogram mot missbruk. Kriminalvårdens behandlingsprogram är ackrediterade. Myndigheten följer forskningsläget kontinuerligt och arbetar för att fortsatt utveckla sina behandlingsmetoder.

Att lämna ett missbruk och ett kriminellt liv bakom sig är en lång process som kräver insatser från flera aktörer. En utvecklad samverkan mellan relevanta aktörer är en nyckel till att återfallsförebyggande insatser får betydelse i ett längre perspektiv. Av den anledningen har Kriminalvården tidigare haft regeringens uppdrag att utveckla och pröva en modell för samverkan på individnivå, så kallad inslussning. Kriminalvården har nu i uppdrag att fortsätta utveckla denna modell, som syftar till att genom väl fungerande samverkan minska risken för återfall.

I detta sammanhang är det även viktigt att lyfta upp att någon måste ta vid där Kriminalvårdens ansvar slutar. Under hösten 2021 har därför Kriminalvården fått i uppdrag att vidareutveckla det återfallsförebyggande arbetet, bland annat genom att fortsätta arbetet med att stärka samverkan mellan berörda myndigheter och civilsamhället för att få till stånd en adekvat utslussning utan återfall i brottslighet och missbruk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, ministern, för svaret på min interpellation!

Jag måste erkänna att det är svårt att ha ordentligt fokus på inrikespolitiska frågor när vi befinner oss i den situation som vi gör just nu i Europa. Alldeles nyligen kom rapporter om att det pågår intensiva strider utanför Ukrainas huvudstad Kiev. Men på samma sätt som kriget i Ukraina nu skördar liv skördar narkotikan i Sverige oerhört många liv. Faktum är att Sverige har den högsta narkotikarelaterade dödligheten i Europa. Det är förvisso vanskligt att jämföra olika länders narkotikadödlighet, herr talman, eftersom tillförlitligheten i rapporteringen varierar mycket, men faktum är att Sverige har en oerhört hög narkotikadödlighet.

Som regeringen själv konstaterade när förslaget till ny ANDTS-strategi lades fram i fjol är dödsfall på grund av olika akuta skador och förgiftningar, där dödsfall relaterade till läkemedel och narkotikaförgiftningar ingår, den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen 15-39 år.

Utifrån denna bakgrund är det för mig och Moderaterna alldeles självklart att vi måste dra slutsatsen att svensk beroendevård behöver utvecklas och förstärkas och att vi behöver se över och utvärdera den svenska narkotikapolitiken för att se hur vi kan bli bättre på att förebygga att personer över huvud taget utvecklar ett beroende men också hur vi kan bli bättre på att ge människor vägar ut ur ett beroende och ge dem möjlighet att återanpassas till ett normalt liv.

Vi vill krossa de kriminella gängen, men vi vill rädda livet på dem som har fastnat i ett beroende. En stor andel av dem som har ett missbruk träffar förr eller senare på kriminalvården. En majoritet av de intagna inom kriminalvården har ett missbruk. 50 procent av dem som avtjänar fängelsestraff beräknas ha ett narkotikamissbruk.

Det finns en möjlighet att göra viktiga insatser här, men tyvärr ser vi att beroendevården för personer som vistas inom kriminalvården inte fungerar i dag. Detta beror på att Kriminalvården i grunden inte har ansvaret för att bedriva beroendevård, utan det ligger enligt normaliseringsprincipen på regionerna. Då krävs att det finns ett fungerande samarbete mellan Kriminalvården och Sveriges 21 regioner, men där ser det väldigt olika ut i dag. Därför tycker jag och Moderaterna att det finns all anledning att utvärdera hur samarbetet mellan regionerna och Kriminalvården kan förbättras. Vi skulle vilja se en sådan utvärdering och att den leder fram till en överenskommelse mellan SKR, Sveriges Kommuner och Regioner, och Kriminalvården.

Vi vill också titta på om inte Kriminalvården själv skulle få rätten och möjligheten att bedriva beroendevård. Det är en av frågorna i min interpellation, alltså att personal inom Kriminalvården skulle få rätt att ta initiativ till exempelvis så kallad LARO-behandling, alltså läkemedelsassisterad behandling mot opioidberoende. Det får de inte i dag, men jag tror att det är en viktig åtgärd framöver.

Ministern sa i sin inledning att det är högt prioriterat av regeringen att minska antalet dödsfall, men under regeringens snart åtta år har det hänt väldigt lite. Tvärtom har vi från riksdagens sida varje år fått driva på regeringen för att det över huvud taget ska hända något. Den utredning som regeringen avser att tillsätta började också med ett tillkännagivande från en enig riksdag, och ändå har den inte ens tillsatts, vilket jag tycker är ett uttryck för att det händer för lite.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Varför vill regeringen inte ta till sig konkreta åtgärder för hur man kan rädda livet på personer som är intagna inom Kriminalvården och hur man där kan utveckla beroendevården?

Herr talman! Jag tackar för interpellationen. Det är ett viktigt ämne som det känns tillfredsställande att få återvända till. Jag var folkhälsominister mellan 2002 och 2006 och hade då ansvar för missbruksvården och beroendevården och all lagstiftning som har med det att göra. Det var då vi bland annat lagreglerade sprututbytesprogrammet, men vi gick också in med stora och riktade pengar till beroendevården, både när det gäller LVM-lagstiftningen, alltså tvångsvården av missbrukare, och den öppna vården. Tyvärr försvann alla sådana pengar när alliansregeringen tog över 2006. Då var det skattesänkningar som gällde, och man ville inte satsa på denna del av vården. Det var synd, för då hade vi byggt upp ett system som fungerade och som skulle kunna ha verkat över tid.

Johan Hultberg tog upp narkotikadödligheten. Det är riktigt att vi ligger på en väldigt hög nivå där. Johan Hultberg har rätt i att det inte alltid är så lätt att jämföra olika länder med varandra. Vi har ibland en tendens att ha mycket breda definitioner i Sverige, vilket innebär att våra siffror blir högre. Vi ligger generellt sett högt i statistiken, men siffrorna har sjunkit de senaste åren.

Vi hade en topp för några år sedan när vi fick in en väldigt farlig drog i Sverige, fentanyl, som skördade många liv under kort tid. Sedan gick polisen och de brottsbekämpande myndigheterna på detta och lyckades med ren brottsbekämpning få undan en del av tillgången till fentanyl, och det har haft betydelse för dödligheten. Man ska inte glömma bort att brottsbekämpningen i sig kan ha stor betydelse för att minska dödlighet.

Vi kommer att se över beroendevården, och vi kommer att tillsätta en utredning som ska utvärdera narkotikapolitiken och också peka framåt mot hur vi ska kunna stärka missbruksvården och beroendevården. Denna utredning ligger på Socialdepartementet, och vi samverkar naturligtvis med departementet om den. Vi kommer i närtid att kunna gå ut med detta, för direktiven är så gott som färdiga nu.

Jag tycker samtidigt att det är viktigt att vi inte gör saker och ting som förvärrar situationen. Det har till exempel förekommit en diskussion om att avkriminalisera eget bruk, och det finns en oklarhet kring var olika partier står. Jag vill bara dubbelkolla med Johan Hultberg: Här har väl inte Moderaterna ändrat sin inställning, utan ni står väl fast vid att inte avkriminalisera eget bruk av narkotika? Det skulle vara ett intressant besked att få från Moderaterna i denna diskussion. Jag tror nämligen att en avkriminalisering av eget bruk skulle vara en enorm gåva till de kriminella gängen. Då skulle vi öka, legitimera och normalisera narkotikabruk så att de kan sälja ännu mer narkotika och bli ännu rikare på det. Detta vill vi inte göra.

När det gäller Kriminalvården är en av kriminalpolitikens bäst bevarade hemligheter att återfallen i brott faktiskt minskar. För 20 år sedan var det ungefär 40 procent som återföll i brott inom tre år från det att de släpptes från fängelset. De senaste siffrorna ligger på 30 procent. Det är alltså en kraftig nedgång från 40 till 30 procent. Det finns säkert många orsaker till detta, men en del är att vi förmodligen gör ganska bra saker inom kriminalvården. Vi har behandlingsprogram när det gäller missbruk men också andra program som gör att man i ökad utsträckning kan återanpassas och komma ut i samhället och starta om sitt liv. Detta vill vi naturligtvis gärna fortsätta att utveckla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag måste säga att det är beklagligt att ministern, när jag har väckt en interpellation som handlar om hur beroendevården och insatserna inom kriminalvården kan utvecklas och förbättras, ägnar blott 30 sekunder av sitt senaste 4-minutersinlägg åt att beröra just de frågorna.

Vi kan gärna ha en bredare narkotikapolitisk diskussion, men nu har jag ställt en interpellation om vad vi kan göra konkret för att adressera Sveriges extremt höga narkotikarelaterade dödlighet inom det område som justitie- och inrikesministern ansvarar för, bland annat Kriminalvården.

När det gäller den översyn som ska göras av narkotikapolitiken i stort har Moderaterna varit pådrivande för att den ska komma till stånd, liksom övriga partier inom socialutskottet. Det är ett helt enigt socialutskott som har krävt den. Och detta tillkännagivande är tydligt med att den fortsatta narkotikapolitiken i Sverige ska vara just restriktiv. Moderaterna har på intet sätt ändrat uppfattning i fråga om det.

Men vad vi ser är att beroendevården också behöver bli bättre. Vi ska gå hårt åt de kriminella gängen. Vi ska bekämpa narkotikabrotten. Men vi ska säkerställa att människor som är fast i ett beroende och ett missbruk ska få vård och hjälp. Det behöver bli bättre i hela ledet, från socialtjänstens arbete, till regionernas ansvar men också inom kriminalvården. Här finns det ett betydande problem med hur det fungerar i dag. Väldigt många av dem som är intagna inom kriminalvården har ett problematiskt missbruk och en grav beroendesjukdom som de tyvärr inte i någon större utsträckning får insatser för.

Ministern lyfte fram att det antal som går de behandlingsprogram som finns inom kriminalvården har ökat något och att det var drygt 700 som senast fått göra det. Men det är omkring 5 000 som är intagna på fängelser inom kriminalvården varje år och som har ett narkotikamissbruk. Man når alltså inte en särskilt stor andel. Här behövs det mer.

Jag tror också att det behövs mer än bara kbt och annat för att man ska komma till rätta med bekymren. Det behövs också till exempel LARO-behandling, som är en behandlingsmetod som är i enlighet med de nationella riktlinjerna från Socialstyrelsen. Dessa nationella riktlinjer måste också rimligen gälla för personer som vistas inom kriminalvården.

Därför tycker jag att det är viktigt att vi gör den här rejäla utvärderingen av den svenska narkotikapolitiken och beroendevården. Men vi får inte stanna upp i arbetet med att försöka utveckla beroendevården och de insatser som här och nu kan rädda liv. Detta är evidensbaserade åtgärder, vårdprogram som är i enlighet med Socialstyrelsens nationella riktlinjer.

En sak som jag och ministern är helt överens om är just att om vi ska lyckas hjälpa människor bort från kriminalitet och bort från missbruk och beroende krävs det att olika aktörer samverkar och att man har fungerande vårdkedjor. Det är därför som jag också har lyft fram frågan om att ge Kriminalvården rätten att ta initiativ till samordnad individuell plan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag när jag träffar representanter från kriminalvården eller representanter från Sis, Statens institutionsstyrelse, som är en annan omdebatterad verksamhet, vittnar de om en stor frustration över att de gör insatser under en period av en persons liv. Förhoppningsvis kan de så att säga stoppa ett negativt beteende. Men för att detta inte bara ska bli en parentes krävs det att andra aktörer - socialtjänst och andra - tar vid. Därför är det viktigt, tycker jag och Moderaterna, att fler aktörer får möjlighet att ta initiativ till samordnad individuell plan. I dag är det alltså bara regionerna och kommunernas socialtjänst som har denna möjlighet, inte kriminalvården och inte Sis och andra viktiga aktörer. Det tycker jag att vi borde ändra på. Det vore ett sätt att skapa en bättre sammanhållen vårdkedja för dessa utsatta personer.

Herr talman! Jag tolkar Johan Hultbergs svar när det gäller översynen av narkotikapolitiken som att ni inte vill avkriminalisera eget bruk. Det är ett viktigt besked; då är vi överens i den delen. Jag vet att det finns andra partier som driver en annan linje, men detta var ett bra besked.

Johan Hultberg talar om samordnad individuell plan. Men det är faktiskt redan så att man inom kriminalvården utgår från individuella verkställighetsplaner för varje person, där man så att säga försöker inrikta sig på vad varje person behöver. Då säger Johan Hultberg att det var 700 som gick dessa behandlingsprogram men att det är ungefär 5 000 som sitter på anstalt. Så är det. Men alla 5 000 har inte ett beroende, utan de har olika problem som man måste komma till rätta med. En del behöver en behandling för sitt missbruk. Andra behöver läsa upp sina betyg. Det är faktiskt ganska många som behöver det. Många behöver en yrkesutbildning. En tredje grupp kan behöva behandlingsprogram för hjälp och stöd för att kunna hantera sina psykiska problem, aggressioner och så vidare. Varje person har individuella behov som man i så stor utsträckning som möjligt måste försöka tillfredsställa.

Vi expanderar och bygger nu ut kriminalvården kraftigt. Vi har drygt 7 000 frihetsberövade i Sverige just nu, lite drygt 5 000 på anstalt och lite drygt 2 000 i häkte. Jag är väldigt angelägen om att när vi nu bygger ut kvantiteten inte tappar kvaliteten, utan att vi ser till att fortsätta hålla en hög kvalitet i kriminalvården.

När jag besöker fängelser i dag och jämför med hur det var när jag besökte fängelser för 20 år sedan vill jag påstå att den stora förändringen är att vi nu är mycket bättre på framför allt yrkesutbildning och att gå in och hjälpa till och rusta människor tills de kommer ut.

Men behandling för deras missbruk är naturligtvis också en väldigt viktig del. Jag pekar här på möjligheten att avsluta fängelsevistelsen på ett behandlingshem, det som kallas vårdvistelse. Det tycker jag är väldigt bra.

Jag utesluter inte att man ska vidta ytterligare åtgärder eller öka Kriminalvårdens befogenheter. Men jag är angelägen om att höra med kriminalvården vilken typ av uppdrag som i så fall skulle behövas. Om det är fråga om läkemedelsbehandling är det egentligen en fråga för hälso- och sjukvården. Det får det inte slarvas med. Om man ska gå in med det måste det vara en kvalitet i den behandlingen. När det gäller om kriminalvården ska ägna sig åt det för jag gärna en dialog med dem om det. Jag utesluter inte detta. Men det måste i så fall utgå från de behov och de problem som man har sett i myndigheten. Låt oss fortsätta denna dialog i så fall. Men jag vill nog påstå att det som man gör inom kriminalvården redan i dag, med de ytterligare åtgärder som vi nu vidtar för att förstärka detta arbete, leder i rätt riktning. Men jag utesluter inte att vi behöver göra ytterligare saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Mycket blir nog bättre inom kriminalvården. Men vi måste ändå komma ihåg att kriminalvården i grunden i dag inte har uppdraget att behandla personers beroendesjukdomar. Detta ansvar ligger egentligen i grunden på kommunernas socialtjänst och på regionerna som ansvarar för hälso- och sjukvården. Det är här som det många gånger uppstår ett bekymmer med att det blir ett glapp mellan de olika aktörernas ansvar och att personer inte får de vård- och behandlingsinsatser som de behöver när samverkan inte fungerar.

Därför tycker jag att det hade varit bra med en överenskommelse mellan Kriminalvården och Sveriges Kommuner och Regioner om hur detta samarbete kan utvecklas och förstärkas, så att alla får den vård som de har behov av och som de har rätt till och att den sker enligt nationella riktlinjer för till exempel beroendevården. Så funkar det inte i dag. Och det är därför som jag föreslår detta.

Jag tror att det vore bra om Kriminalvården fick rätten att ta initiativ också till vård och behandling enligt till exempel LARO, eftersom det är en livräddande behandling som också kan betyda oerhört mycket för att förebygga framtida kriminalitet. Personer som har ett tungt opioidmissbruk är, som en konsekvens av sitt beroende, i regel mycket kriminella för att kunna finansiera sitt beroende.

Jag tar även upp en annan fråga i min interpellation. Den handlar om att ge Kriminalvården i uppdrag att också jobba aktivt för att förebygga överdoser. Vi vet att personer som friges från fängelse och som har ett opioidberoende har en kraftigt förhöjd risk att dö i överdoser. Enligt den europeiska narkotikabyrån är risken åtta gånger högre under de två veckorna efter frigivning. Här vore det en väldigt konkret och enkel åtgärd att ge Kriminalvården i uppdrag att ta fram en överdosstrategi. Det vore också bra om en sådan blev en del av en nationell svensk överdosstrategi. Där kan vi lära mycket av Norge som har jobbat framgångsrikt för att minska antalet överdoser, som är den vanligaste orsaken till narkotikarelaterad dödlighet.

Jag tackar för debatten.

Herr talman! Jag vill också tacka för debatten. Detta är ett pågående utvecklingsarbete. Och jag utesluter inte alls, som sagt, dessa ytterligare åtgärder. Jag vill bara peka på att Kriminalvården faktiskt har fått i uppdrag av regeringen att vidareutveckla det återfallsförebyggande arbetet bland annat genom att stärka samverkan med berörda myndigheter och civilsamhälle. När vi talar om berörda myndigheter är det naturligtvis också kommunernas socialtjänst och hälso- och sjukvården som det då handlar om. De ska ju lämna en rapport till regeringen om hur detta arbete går, och när den rapporten kommer får vi se vilken typ av åtgärder som Kriminalvården i så fall efterfrågar för att kunna göra det här arbetet bättre. Jag är helt och fullt öppen för att göra det, och jag är förstås också beredd att avsätta resurser för det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller överdosfrågan tar jag gärna med mig den, för jag är ganska övertygad om att det där i alla fall i viss utsträckning redan görs. Jag vet dock också att det precis som Johan Hultberg säger finns en stor överrisk under den första tiden efter att en person släpps ur fängelset. Det är ofta då överdoserna kommer. När det gäller att kriminalvården kan förstärka sitt arbete också i den delen vill jag gärna kolla upp hur detta arbete bedrivs, för här kan man faktiskt rent konkret medverka till att rädda liv.

Tack än en gång för debatten! Vi fortsätter det här arbetet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.