Bekämpningen av stickmyggan

Fru talman! Tack för interpellationen från Mikael Oscarsson!

Mikael Oscarsson har frågat mig vilka skäl som ligger till grund för beslutet att trappa ned medfinansieringen av myggbekämpningen vid nedre Dalälven och om jag avser att vidta några åtgärder för att utveckla den så kallade SIT-metoden.

Jag vill betona att jag och regeringen tar de problem som lokala koncentrationer av översvämningsmyggor för med sig på stort allvar. Dessa problem har under flera års tid föranlett bekämpning med bekämpningsmedel innehållande BTI i vissa delar av landet. Vi ser att det trots bekämpning har uppstått lokala koncentrationer av översvämningsmyggor år efter år. Det är vidare oklart vilka ekologiska effekter bekämpningen har. Regeringen anser därför att metoden i sig inte är en långsiktigt hållbar lösning och att det är viktigt att användandet av hållbara metoder som hanterar frågan på lång sikt kommer igång på allvar.

Vid sidan av sådana åtgärder kan det dock under vissa förutsättningar vara nödvändigt att komplettera med bekämpning med bekämpningsmedel. Det är mot denna bakgrund som regeringen har beslutat att även i år bidra till den särskilda finansieringen av bekämpningen vid nedre Dalälven men att göra det med en mindre summa. Detta innebär att regeringen har avsatt 3 miljoner kronor för 2015 i stället för de 4 miljoner kronor per år som den förra regeringen avsatte under de två år som den bidrog till motsvarande finansiering.

Jag vill i sammanhanget förtydliga att regeringen inte har för avsikt att ta bort möjligheterna till statlig och annan finansiering av åtgärder för att hantera myggförekomst. Det har inom ramen för det tidigare gällande landsbygdsprogrammet funnits möjlighet för länsstyrelserna att prioritera medel för bland annat åtgärder för att begränsa höga koncentrationer av översvämningsmyggor. Regeringen håller som bäst på att färdigställa landsbygdsprogrammet för 2014-2020.

Den så kallade SIT-metoden har framförts som ett alternativ för att komma åt de problem som lokala koncentrationer av översvämningsmyggor för med sig. Metoden är intressant men kräver stora forskningsresurser. Jag följer med intresse vad som händer globalt i frågan och om eventuella tillämpningar av metoden skulle kunna utvecklas vidare i vår del av världen.

Jag vill slutligen åter lyfta fram att jag och regeringen tar de problem som lokala koncentrationer av översvämningsmyggor för med sig på stort allvar och att det är oerhört viktigt att komma framåt i användandet av hållbara metoder för att komma åt dessa problem även på lång sikt - detta för att säkra en god livsmiljö för människor, djur och natur.

Herr talman! Tack för svaret, klimat- och miljöministern! Man kanske kan fråga sig om myggfrågan är någonting som man ska diskutera i riksdagen. Faktum är att det är det.

Det vi pratar om är den speciella våtmarksmyggan, sticticus, attackmyggan eller vad man nu vill kalla den. Det är ett samlingsnamn för aggressiva myggarter som inte skyr dagsljus. De kläcks i enorma mängder och har särskilt drabbat områden kring nedre Dalälven, men även Enköping, vissa områden runt Stockholm och Forshaga vid Klarälven i Värmland.

Det man måste ha klart för sig är att det handlar om enorma mängder. Det finns en myggfälla som man använder i de här sammanhangen, och om man får 2 000 sådana här myggor i en myggfälla tycker man att det är otroligt jobbigt. Får man 5 000 är det en förskräcklig pina. Är det 10 000 är det olidligt. Sedan märker man ingen skillnad mellan uppmätta 20 000, 30 000 eller 40 000 - det är så att säga fullt. I de här områdena har man vid mängder med tillfällen uppmätt långt över 10 000 myggor i en myggfälla.

Bakgrunden till det här är att den förra miljöministern Kjell Larsson var på besök i Österfärnebo år 2000 och såg det hela med egna ögon. Det är för övrigt någonting jag uppmanar miljöministern att göra - att med egna ögon se vad vi pratar om och uppleva det in på bara huden.

Kjell Larsson var där och såg den förfärliga situationen. Han bestämde då att så här går det inte att ha det, och därför satte han igång ett projekt med BTI, som är en naturlig bakterie som finns i naturen och som används med framgång, inte bara i Sverige utan runt om i världen, till exempel i Florida och i Rhendalen i Tyskland. Franska rivieran skulle i princip få stänga om det inte vore för den framgångsrika myggbekämpningen.

Nu var det en debatt om det här ämnet i slutet av förra året, och då kom beskedet att det skulle fortgå. Sedan har det visat sig att regeringen kommer att dra ned med 25 procent. Då är frågan vem det är som ska stå för den extra kostnaden. Kjell Larsson, den förra miljöministern, slog fast principen att staten skulle stå för 50 procent av kostnaden. Det är inte så konstigt att 50 procent av bekämpningskostnaden ligger på områden som är statligt kontrollerade. Vi talar då om nationalparker, Natura 2000-områden och naturreservat. Det är alltså inte konstigt att staten är med och betalar.

Frågan är alltså vem som ska stå för den extra kostnaden. Under 2014 var det två översvämningar där man bekämpade mygg med mycket god effekt. Inga stickmyggsproblem noterades. Det har förekommit problem. År 2012 var det inte fullt lyckat, men det berodde på penningbristen. Det var ju penningbristen som gjorde att man inte kunde bekämpa som man skulle. Det är när det inte ges tillräckligt med ekonomiska medel som bekämpningen inte fungerar.

Herr talman! Det känns som om vi har haft debatt om en liknande fråga förut. Jag har också svarat på de frågor som ledamoten Mikael Oscarsson ställt och som ingalunda gav till svar att det här inte på något sätt har någon medfinansiering från staten.

Tvärtom. Även den tidigare regeringen - som förvisso inte hade någon miljöminister som hette Kjell Larsson; han var den förrförrförrförra miljöministern - med miljöministrarna Andreas Carlgren och Lena Ek drev på slutet att det skulle göras en nedtrappning eller ett avslut av det särskilda statliga anslaget, för att i stället övergå till mer av en regional samfinansiering där man också hade den statliga kanaliseringen av pengarna via till exempel landsbygdsprogrammet.

Precis som jag redogjorde för i svaret fanns det tidigare pengar under landsbygdsprogrammet. Den nuvarande regeringen jobbar med att fortsätta ha ett landsbygdsprogram som skapar flexibla finansieringsmöjligheter, där regionen kan utveckla olika metoder som man tror på, vill ha och behöver för olika typer av naturhantering.

Jag vill verkligen betona att jag och regeringen ser det väldigt stora problemet med den här typen av myggor. Jag förstår att en del kan göra sig lite löjliga och säga att mygg är väl ingenting för oss politiker utan är något helt naturligt i den svenska sommaren. Men jag är helt medveten om att detta handlar om en väldigt allvarlig och extraordinär typ av myggsituation som inte alls kan jämföras med vanliga myggor på andra ställen.

Det är dock precis som Mikael Oscarsson säger så att det finns andra ställen i Sverige som också har den här problematiken. Där kan vi konstatera att man från de regionala insatserna har lyckats mobilisera både resurser och en struktur för vilka metoder man vill använda. Man kan även där använda BTI, det är ju sådant som godkänns i dag, men vi ser också att den metoden inte är allena saliggörande.

Med tanke på Mikael Oscarssons fråga och frågeställningar kring andra bekämpningsformer trodde jag att även han såg att det måste finnas alternativ. Det finns ju andra sätt. Jag har själv varit i kontakt med länsstyrelsen när det gäller områdena kring nedre Dalälven, och deras djuplodande rapporter handlar om att man till exempel också bör använda ökad del av hävd för att säkerställa att myggkoncentrationen sjunker. Det finns även andra metoder.

Jag vill återigen betona att regeringen inte har för avsikt att inte på något sätt medfinansiera, men man vill inte ha ett särskilt mygganslag just för nedre Dalälven. Det är också en linje som den förra regeringen hade i sina skrivningar, och vi trappar därför ned det medfinansieringsanslaget.

Vi har också godkänt fortsatt bekämpning med BTI för i år så att det inte råder någon oklarhet om det, även om jag förstår att interpellanten gärna står och debatterar frågan.

Herr talman! Jag blir ändå inte riktigt klok på det här. De som jobbar med det här projektet där uppe är på det klara med att man behöver en viss budget för att klara en långsiktighet. Det blir ju inte jätteproblem varje år. Det går lite upp och ned, men man säger att man behöver ha en budget på ungefär 12 ½ miljon vid nedre Dalälven för att klara av det och kunna bygga upp en buffert. Vissa år kan det nämligen kosta 20 miljoner.

Skulle vi följa det som den förrförra ministern slog fast skulle vi behöva höja till motsvarande 6 miljoner. Att regeringen i det läget nu väljer att gå från 4 miljoner till 3 miljoner är ett rejält avsteg från principen och någonting som oroar ortsboende, för det här är en stor plåga. När det är som värst kan varken vuxna eller barn gå ut. Inte ens tamdjuren går ut; det är en olidlig situation.

Det här är den enda metod som visat sig fungera. Det finns slåtter och bete, men om man tittar på forskningen ser man att det egentligen inte finns någonting annat än BTI som biter, även om det kan minska en del med andra sätt. Då är det ett oroande besked att regeringen nu kommer att dra ned med 25 procent.

Det andas också i svaret något slags misstanke om negativa ekologiska effekter. Det visar sig att det råder i princip konsensus att det är svårt att över huvud taget hitta några sådana effekter.

Därför är det också viktigt att se till att den här bekämpningen får fortsatt möjlighet att utvecklas, och att man tittar på andra länder och ger resurser som man bevisligen har fått på andra ställen.

SIT är en metod som används framgångsrikt när det gäller bekämpning av en viss typ av flugor och även en viss typ av mygg. Den används i dag. Det forskas på det här. Man har kommit ganska långt med den metoden i exempelvis Brasilien, Thailand, Filippinerna och Singapore - Spanien är också på gång. Där använder man den här metoden. Men samtidigt är det så att det här inte görs av sig självt. Det krävs forskning. Den här myggan, sticticus, har vi i Sverige. Vi kan inte räkna med att någon annan gör jobbet.

Vi pratar alltså om 5-6 miljoner i forskning i ungefär fem år. Min konkreta fråga är: Är inte detta en väldigt bra sak att satsa på? De alternativa metoderna har ju visat sig ha ringa eller ingen betydelse. Kor är i och för sig trevliga att titta på, men när de trampar i våtmarkerna blir det en perfekt miljö för myggen, så att de kan komma i en ännu större omfattning. Detta har visat sig vara ett slag i luften.

Därför kommer frågan om SIT-metoden tillbaka igen och också frågan om var pengarna ska tas ifrån nu när regeringen minskar sitt ansvarstagande i stället för att öka det, som man borde göra.

Herr talman! Mikael Oscarsson har ställt frågan om hur vi ser på SIT-metoden. Jag konstaterar och är glad och stolt över, som klimat- och miljöminister, att vi har stora forskningsanslag också på miljösidan i Sverige. Forskningsmedel kan sökas av forskare, och det är forskningsfinansiärerna som kan bedöma det på ett riktigt sätt. Jag tror inte att jag som minister ska stå här och uttala mig om vilka forskningsprojekt som är lämpliga att ha i alla delar, utan vi har forskningsinstitutioner som är mycket väl lämpade att göra de bedömningarna. Det känner jag mig väldigt trygg med.

Jag konstaterar att metoden globalt sett finns och är intressant. Jag följer naturligtvis med intresse vad som händer när det gäller eventuella tillämpningar som metoden skulle kunna ha i Sverige.

Jag konstaterar att oppositionen nu har ett väldigt högt tonläge i fråga om att man ska slå vakt om ett särskilt mygganslag i den statliga budgeten. Det är en princip som avviker från den princip som alliansregeringen hade. Man sa faktiskt just att man skulle avveckla den typen av anslag och i stället föra ut det här tydligare till de regionala aktörerna. Det handlar också om att kunna vara mer flexibel med de olika förvaltningsformer som passar för det tydliga lokala målet att minska den olägenhet som skapas av den här typen av extremt jobbiga och aggressiva översvämningsmyggor.

Det är en metod som har fungerat väl på andra ställen i Sverige. Och som jag förstår det finns det ett fungerande samarbete mellan länsstyrelser och kommuner också i området runt nedre Dalälven. Jag är som minister mån om att det samarbetet ska få en möjlighet att gå i bräschen och vara det som faktiskt definierar vad som är den bästa metoden för det området.

Regeringen godkänner BTI även för i år, men vi ser att det inte biter tillräckligt bra alla gånger. Därför kan det inte vara en långsiktig metod. Man måste titta vidare på alternativa sätt. Och det finns andra metoder som man tittar på lokalt. Jag tycker att vi här i riksdagen ska slå vakt om att man lokalt ska få ha det här samarbetet och sätta de målen i stället för att stå upp för något slags konstig princip om att det i statsbudgeten måste finnas ett särskilt mygganslag.

Herr talman! Ett särskilt mygganslag kan man diskutera. Det vore inte fel, med tanke på den uppbackning som det här arbetet får i andra länder. Men det viktigaste, herr talman, är att pengarna kommer fram.

Det blir en otrolig besvikelse för de drabbade - det är tiotusentals. Det har varit en princip med en 50-procentsfinansiering från staten som beror på att man har gått igenom de områden där myggen produceras. Att man minskar detta med 25 procent är väldigt beklagligt. Jag hoppas att regeringen och ministern kan ändra sig på den punkten.

Det är IAEA i Wien som står för den här forskningen. Då behöver man faktiskt respektive regerings stöd. Faktum är att miljöministern kan göra en riktigt rejäl insats för detta genom att själv tränga in i det här och vara med och ge stöd från officiellt håll. Annars kommer inte den här forskningen att bli till.

Ministern ifrågasätter om det är en långsiktig metod. Ja, men det är den enda som finns. De andra metoderna, hävd eller bete, är ett trevligt komplement, men det visar sig enligt en ny vetenskaplig studie i tidskriften Wetlands Management att de har ringa betydelse.

Det viktiga är nu att det här får fortgå och att regeringen fortsättningsvis stöder forskningen och inte backar undan för den ekonomi och de medel som krävs för att det här ska kunna fungera.

Herr talman! Jag får tacka för ännu en upplysande interpellation kring stickmyggsproblematiken i nedre Dalälven. Jag är mycket väl medveten om problemet. Jag ser också att vi har flera strukturer att jobba från. Inte minst är vi, naturligtvis, en stor forskningsfinansiär. Det finns forskningsinstitutioner som är redo att bearbeta ansökningar, om det finns sådana när det gäller den svenska floran och faunan.

Men det finns också ett fortsatt arbete att göra, inte minst regionalt och lokalt. Samarbetet behöver stärkas när det gäller att utvärdera metoder och hitta de bästa lösningarna. Självklart är staten med och backar upp i bakgrunden för att säkerställa att arbetet kommer till. Det är väldigt viktigt.

Men jag tror att vi hittar de bästa metoderna om vi låter de regionala organen, även länsstyrelserna, som är en förlängd arm av staten, vara med och vara delaktiga. Och, som sagt var, när det gäller finansieringen trappar vi ned det särskilda anslaget för att i stället se att det finns andra sätt att stödja det regionala arbetet, till exempel som den tidigare regeringen gjorde, via landsbygdsprogrammet.

Herr talman! Jag tackar för debatten.

Överläggningen var härmed avslutad.