behörighetsutvärdering av utländsk utbildning

Interpellationsdebatt 27 maj 2003

Protokoll från debatten

Anföranden: 8

Anf. 24 Thomas Östros (S)

Herr talman! Torsten Lindström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att det ska finnas tillräckligt många lärare kommande år, öka läraryr- kets attraktivitet och minska sjukskrivningarna bland lärarna. Skolan spelar en central roll i regeringens tillväxt- och välfärdspolitik. Att förvärva kunskaper och fär- digheter är viktigt därför att det utvecklar oss som människor, men också Sverige som nation. Därför vill regeringen skapa en kunskapsskola för alla. Alla måste ges möjligheter att skaffa sig en god utbildning och växa som människa. Att Sverige har utbildade, kunniga och engagerade lärare är en förutsättning för en bra undervisning och verksamhet i övrigt och för att utbildningsmålen ska kunna förverkligas. Lärarnas insatser är avgörande för kvaliteten i skolan och för skolans utveckling. Lärarnas betydelse för att ge våra barn och ungdomar en god undervisning kan knap- past överskattas. Åtgärder för att klara lärarförsörjningen handlar dels om att dimensionera och rekrytera till lärarut- bildningarna och att de studerande fullföljer sin ut- bildning, dels om att på olika sätt stimulera intresset för läraryrket och visa på utvecklingsmöjligheter för lärare. Regeringen har under senare år kraftigt ökat exa- minationsmålen för lärarutbildningarna, framför allt för lärare med inriktning mot undervisning i årskur- serna 4-9 och för gymnasielärare. Den nya lärarut- bildningen, som startade hösten 2001, har ökat intres- set för lärarutbildningen påtagligt. Lärarutbildningen med breda ingångar och stora möjligheter till val av inriktningar och specialiseringar i olika ämnen eller ämnesområden innebär en flexibilitet i lärarutbild- ningen som uppenbarligen är intressant för de sökan- de. Läsåret 2001/02 började hela 25 % fler på en lä- rarutbildning jämfört med läsåret innan. Sedan mitten av 90-talet har inflödet till lärarutbildningarna ökat med nästan 50 %. Antalet lärare ökade med 13 % mellan läsåren 2000/01 och 2001/02. Uppgifter nyli- gen från Verket för högskoleservice visar att antalet förstahandssökande till lärarutbildningarna har ökat med 6 % bara jämfört med förra året. Genom de öka- de examinationsmålen och intresset för lärarutbild- ningen kommer antalet lärare att öka. För att kunna både rekrytera och behålla lärare är det nödvändigt att kommunerna som arbetsgivare erbjuder en bra arbetsmiljö med goda anställnings- villkor och utvecklingsmöjligheter. När det gäller löner och anställningsvillkor har parterna på arbets- marknaden ett stort ansvar. Kommunerna som arbets- givare måste arbeta aktivt för att göra läraryrket mer attraktivt. Det handlar inte endast om att rekrytera nyutexaminerade lärare utan också om att stimulera lärare som arbetar inom andra arbetsmarknadssekto- rer att komma tillbaka till skolan och att vidta åtgär- der så att lärare som närmar sig pensionsåldern upp- lever att de har möjlighet att stanna kvar i yrket till pensionsåldern, och gärna för en tid därefter. Utbildningsdepartementet initierade 1998 ett partsgemensamt arbete som bland annat har resulterat i ett skolutvecklingsprojekt, Attraktiv Skola. Målet för projektet är bland annat att finna nya utvecklings- och karriärvägar för lärare och att främja skolutveck- ling genom samarbete mellan högskolan och närings- livet. Syftet med Attraktiv Skola är att de kommuner som ingår i projektet ska kunna visa på särskilt intres- santa och stimulerande utvecklingsmöjligheter i lä- raryrket. När det gäller utbrändhet och sjukskrivningar bland lärare, och åtgärder för att minska dessa, är det många faktorer som samverkar. Det finns inga enkla svar på denna problematik. Generellt är det viktigt att arbetsförhållandena i skolan är goda och att arbets- bördan för lärare är hanterlig. En ledning för skolan som engagerar sig i lärarnas arbetssituation och ger stöd och uppmuntran är viktig. Alla arbetstagare behöver få återkoppling på sina insatser och erkän- nande för det man gör. En annan viktig faktor för arbetsbelastningen i skolan är antalet kolleger som man samarbetar med. De särskilda medel för personalförstärkningar i sko- lan som infördes från och med höstterminen 2001 är väsentliga i detta sammanhang. Totalt sett omfattar reformen mer än 17 miljarder kronor och kommer att leda till att omkring 15 000 lärare och andra specia- lister kan anställas i skolan. Detta bidrag ger kommu- nerna ökade förutsättningar att minska lärarnas ar- betsbörda och åstadkomma en bättre arbetsmiljö i skolan. Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att förbättra lärarförsörjningen och utveckla läraryrket. Det är ett arbete som pågår kontinuerligt och som regeringen följer med stor uppmärksamhet.

Anf. 25 Anne-Marie Ekström (Fp)

Herr talman! Jag vill börja med att tacka utbild- ningsministern för svaret på interpellationen. Det ska bli intressant att få diskutera denna framtidsfråga med ministern i dag. Läraryrket är ett av de mest angelägna och viktiga yrkena. Det är verkligen en framtidsfråga vi diskute- rar nu, hur det ska finnas tillräckligt många och dug- liga lärare för framtiden. Få yrken har sådan betydelse för barns och ung- domars utveckling och välbefinnande. Få är de yrken som har sådan betydelse för att lägga grunden för en framtida välfärd. Undersökning efter undersökning har visat och bekräftat att den allra viktigaste faktorn för om en elev lyckas i skolan är lärarens kompetens. Det är lärarna som förmedlar och levandegör kun- skap, som vägleder i kunskap och i förmågan att söka, värdera och använda kunskap. Ett annat ord för lärarna är ju pedagoger, och ordet pedagog betyder i sin mest grundläggande mening "att leda till källan". Det är en vacker och sann beskrivning av lärarens uppgift; att leda till källor av kunskap, erfarenhet och visdom. Det är därför som vi kristdemokrater gärna vill beskriva lärarna som "vår tids hjältar". Det är därför det är så tråkigt att behöva konstatera att lärarna un- der senare år - under den socialdemokratiska rege- ringen - fått se sin status undergrävd, fått se villkoren försämras. Det sker i en situation när Sverige behöver fler lärare. Om tolv år kommer det att saknas 55 000 lärare i Sverige enligt en rapport från Arbetsmarknadsstyrel- sen, AMS. Anledningen är att lärarna är den yrkes- kategori med högst medelålder, och därmed står stora pensionsavgångar för dörren. De omkring 100 000 som examineras från lärarutbildningarna under perio- den räcker inte till för att ersätta dem som går i pen- sion. Dagens skola är också drabbad av stress. När otryggheten blir norm, arbetsuppgifterna fler och resurserna - möjligheterna - minskar, då ökar stres- sen. Stressen skördar offer. Alltfler lärare - särskilt kvinnliga lärare - går in i väggen, knäckta av åratal av slit och långsamt men stadigt försämrade möjlig- heter att utföra sitt yrke. Det är larmsignaler som måste tas på allvar. Ett gott så tydligt exempel på den negativa spira- len är sjukskrivningstalen. I dag är det så många lära- re som är sjukskrivna så länge att det inte är möjligt att ens teckna en sjukförsäkring. Inget försäkrings- bolag anser sig ha råd att försäkra en så utsatt och belastad grupp. Den larmsignalen borde vara nog för att väcka regeringen ur dess Törnrosasömn. Herr talman! Vi kristdemokrater vill ha en rad in- satser för att öka attraktiviteten hos lärarutbildningar- na och läraryrket. Vi vill ha mer pengar till skolan, individuella kompetensutvecklingsplaner, lärarlegiti- mation och fler karriärvägar. Utbildningsministern, däremot, kommer i sitt svar dragande med gammal skåpmat. Det talas om nya utbildningsplatser - och det är väl bra - även om det har varit och är svårt att fylla alla platser på alla in- riktningar. Men det är långt ifrån de stora insatser som krävs för att attrahera och behålla lärare i yrket. Något mer måste väl ministern kunna tänka sig att göra. Det kan väl inte räcka med bara ord. Något måste väl till och med regeringen kunna tänka sig att göra för att visa att man tar situationen på allvar och verkligen vill se till att det finns många goda och skickliga lärare också i framtiden. Herr talman! Min fråga som jag vill upprepa till ministern är följande: Vilka åtgärder tänker ministern vidta, förutom de ord som redan har uttalats?

Anf. 26 Ulf Sjösten (M)

Herr talman! Det är klart att just läraryrkets at- traktivitet är en alldeles avgörande fråga, hur vi ska stimulera och förmå en ung generation att drömma om och planera för att bli lärare. En viktig fråga handlar om hela klimatet i skolan. Hur ser vi till att stärka kvaliteten, öka resurserna, öka lärartätheten, se till att yrket får de utvecklingsmöjligheter det förtjä- nar? Här är också bilden av skolan viktig. I skolan görs ett fantastiskt fint arbete. Svensk skola hävdar sig väl gentemot andra länder. Det finns skäl för oss att också vara tydliga med att svenska lärare i svenska skolan gör ett fint arbete. De behöver uppmuntran och positiv feedback från oss som ansvarar för sko- lan. Vi har lagt ned mycket arbete på, och vi arbetar nu stenhårt på, att förbättra vägarna in till läraryrket. En sådan fråga är lärarutbildningarna. Vi ser tydligt att den nya lärarutbildningen är en attraktiv utbild- ningsinriktning. Det finns många skäl till det. Bland annat har vi lagt större frihet i studenternas händer att välja mellan olika inriktningar. Därmed liknar lärar- utbildningen mer än tidigare klassiska starka akade- miska yrkesutbildningar som läkarutbildningen och civilingenjörsutbildningen. Det är ett sätt att stärka attraktiviteten. Ett annat sätt är att se till att det finns en starkare vetenskaplig grund för lärarutbildningarna med den mycket kraftiga förstärkning vi nu gör av forskning kopplad till skolan. Dessutom ska lärarutbildningen ge behörighet till forskarutbildning. Då får vi därmed en statushöjning av lärarutbildningarna inom univer- sitet och högskolor, vilket spelar en stor roll för att attraktiviteten ökar. Vi kopplar också lärarutbildningen närmare sko- lans vardag med en tidigare verksamhetsförlagd ut- bildning, med mer av kontakt mellan ämnesundervis- ningen, ämneskunskaperna på lärarhögskolan och vardagen i skolan. Detta har också bidragit till att förstärka attraktiviteten. Det här avläser vi nu genom att se en ökning av antalet förstahandssökande till lärarutbildningarna, samtidigt som vi har antagit fler sökande. Det är inte bara fråga om fler antagna, det examineras nu alltfler lärare. Under perioden 2001-2005 kommer det att examineras minst 38 900 nya lärare. Perioden 2006- 2008 kommer ytterligare minst 23 800 lärare att exa- mineras. Vi ser en ökning år från år. Tittar vi på hur många som examinerades från Lärarhögskolans lä- rarutbildningar förra läsåret, 2001/02, ökade de med tusen examinerade jämfört med året innan. Det är ett mycket dynamiskt och expansivt skede för lärarut- bildningarna på våra högskolor. Både attraktiviteten och kvaliteten stärks, antalet antagna ökar och antalet examinerade ökar. Men det räcker inte med detta. Det handlar om ett fortsatt arbete från arbetsgivarnas sida att se till att läraryrket är så utformat att man stimuleras att stanna kvar i läraryrket under ett helt yrkesliv. Det är jätte- viktigt att se till att människor i lite äldre åldrar fak- tiskt kan utföra sitt viktiga arbete i skolan. Här åter- står mycket att göra för kommunerna. Men också där är vi aktivt involverade i att driva på denna utveck- ling: nya karriärvägar, se till att man får växla arbets- uppgifter under yrkeslivet och därmed få stimulansen att vara kvar. Vi har goda förutsättningar att lyckas med det som vi börjar se början på nu, det vill säga öka andelen behöriga lärare och se till att vi får allt- fler lärare med en riktigt fin vetenskaplig grund som också kommer att leda till en fin skolutveckling de kommande åren.

Anf. 27 Thomas Östros (S)

Herr talman! Det var en nöjd utbildningsminister som talade. Det var en liknöjd utbildningsminister som lugnt slog sig ned med armarna i kors och sade att allt är bra. Detta gör mig bekymrad. Har inte utbildningsmi- nistern tagit till sig de allvarliga signaler som finns om den brist på lärare som kommer och som redan har kommit? Har inte utbildningsministern tagit till sig larmsignalerna om antalet lärare som går in i väggen, utbrända, sjukskrivna, långtidssjukskrivna? Har inte utbildningsministern tagit till sig verklighe- tens rop på politisk aktivitet och agerande från rege- ringshåll? Visst kan utbildningsministern och jag vara över- ens om att mycket trots allt fungerar bra. Det är häp- nadsväckande många lärare som går till skolan med engagemang, vilja och en obändig förmåga att göra det bästa möjliga av situationen. Det är tack vare de lärarna, vår tids hjältar, som vår skola finns och ändå fungerar på många håll. Om vi inte på allvar vidtar de åtgärder som krävs för att undvika att också de lärare som är kvar i sko- lan går in i väggen och blir långtidssjukskrivna, då är det verkligen fara å färde. Det känns inte som om utbildningsministern riktigt har tagit till sig signaler- na. Utbildningsministern talar om lärarutbildningen, och vi ska snart debattera den mer. Det låter bra med mer vetenskaplig förankring, men hur går det ihop med att 70 doktorander och 22 forskare med seni- orstatus inom skolforskning fick avsked på grått pap- per förra veckan? Hur går det ihop med de problem som finns när det gäller verksamhetsförlagd utbild- ning eller praktik inom lärarutbildningen, som vi ska tala om lite senare? Hur går utbildningsministerns ord och visioner ihop med den verklighet som många lärare, blivande lärare, elever och föräldrar upplever? Ta det här, herr talman, med statusen för läraryr- ket. När vi lägger fram konkreta förslag om att ga- rantera kompetensutveckling och auktorisera läraryr- ket så att det en gång för alla blir fullständigt klart att inte vem som helst kan vara en bra lärare - ja, då talar utbildningsministern om något annat. Ta det här med sjukskrivningarna. Inte en enda gång i utbildningsministerns svar berördes på allvar de åtgärder som behövs för att råda bot på den sjuk- dom som drabbat alltför många i vår skola. Herr talman! Jag önskar att utbildningsministern vill bli något mer konkret i sina ord här i kammaren och ge något fler konkreta signaler om att utbild- ningsministern både uppfattat verkligheten och tänker göra något åt den.

Anf. 28 Anne-Marie Ekström (Fp)

Herr talman! Det är alltid lika trevligt att debattera med Torsten Lindström. Det är nästan så den känsla infinner sig som jag minns från min barndom när tältet kom på besök till grannfältet och vi smög in för att lyssna till vad som pågick - en underbar ton! Det är bara ett problem. Det som du ropade ut så effektfullt, Torsten Lindström - hur går det ihop - skulle kunna vara temat för den här interpellationsde- batten. För hur går det ihop? Torsten Lindström fick ju ett uppmärksammande även i Svenska Dagbladet i dag för att han har varit flitig. Jag uppskattar väldigt mycket det och att jag har fått nöjet att vara flitig tillsammans med dig under ett antal interpellationsdebatter. Under en hel vår har det låtit som om Torsten Lindström är medlem i ett parti som vill satsa på utbildning. Med den här ansatsen låter det verkligen som att här ligger det förslag och här ligger det peng- ar bakom. Men varje gång jag har skärskådat Torsten Lindströms argumentation visar det sig att man inte har några ambitioner alls när det gäller att tillföra resurser. Tittar vi på utgiftsområdet, utbildningspoli- tiken, så har ju Kristdemokraterna nästan 3 miljarder kronor mindre än regeringen. En av de viktiga frå- gorna här är ju att man har sagt blankt nej till att öronmärka pengar till skolan - blankt nej! Det bety- der inga fler lärare och inga fler specialister av andra slag. Det är inte en prioriterad fråga för Kristdemo- kraterna. Vi kan titta på hur Kristdemokraterna gör när det gäller just läraryrkets attraktivitet. Ta ett sådant ex- empel som när vi föreslog Kristdemokraterna och övriga partier i riksdagen att vi även i fristående sko- lor - det är en ganska stor sektor i Sverige i dag - ska kräva lärarbehörighet, det vill säga att man har en examen från en lärarutbildning för att man ska få vara lärare. Då röstade Kristdemokraterna nej. Hur kan det komma sig? Ska det inte vara behöriga lärare i fristå- ende skolor? Det är mycket ord, men ytterst lite handling, och det är mycket hemläxa kvar för Torsten Lindström att i så fall skapa en utbildningspolitik som också bidrar med resurser. För mig är det viktigt att vi stöttar kommunerna med att öka lärartätheten. Där har vi sett en vändning för första gången på tio år. Det är viktigt att se till att öka andelen behöriga lärare. Den vänd- ningen kommer i år, tack vare att lärarhögskolan nu examinerar så många. Det är viktigt att stärka kvali- teten, tillsynen och granskningen av våra skolor. Bara för en månad sedan bildade vi det nya Skolverket med fördubblade anslag för att också driva på kvali- tetsutvecklingen i våra skolor. Det är viktigt att se till att staten bidrar till skolutveckling genom att till- sammans med kommunerna sprida de goda exemplen och förstärka skolor, särskilt i utsatta stadsdelar i segregerade områden. Det är också viktigt att stärka den vetenskapliga grunden. Aldrig någonsin har utbildningsvetenskaplig forskning haft så mycket resurser som nu. Det är riktigt, som du pekar på, att en av våra myndigheter har fattat ett beslut rörande ett stort antal doktorander, men också där är det viktigt att myndigheten tar an- svar för att de doktoranderna faktiskt får fullfölja sin utbildning. Generellt sett finns det än så länge mer pengar till utbildningsvetenskaplig forskning än rik- tigt kvalificerade ansökningar. Orsaken till det är att det ska vara en vitamininjektion för att stärka det vetenskapliga fältet för att bidra till att vi verkligen får en utveckling av vår skola. Men Kristdemokraterna säger nej till alla resurs- förstärkningar: inga fler lärare till skolan och inga öronmärkta pengar till skolan. Men ord fattas sanner- ligen inte.

Anf. 29 Ulf Sjösten (M)

Herr talman! Nu när sommaren närmar sig är det väl snart dags för den gamla schlagerdängan med refrängen Sol, vind och vatten. Utbildningsminis- terns refräng verkar snarare vara Luft, luft och lite ord! Anfall är bästa försvar, verkar det som om utbild- ningsministern tycker. Det är den gamla vanliga soci- aldemokratiska taktiken att när man inte kan stå till svars för sin egen politik, då börjar man prata illa om någon annan. När man inte kan göra det interpellatio- nen syftar till, nämligen att svara på de frågor som har ställts och visa på regeringens egen politik, då börjar man tala om någonting annat. Det är vi vana vid vid det här laget när utbildningsministern svarar, och det är lite pinsamt, men det får väl stå för utbild- ningsministern. När vi kommer till det interpellationen handlar om, åtgärder för att öka läraryrkets attraktivitet och åtgärder för att färre lärare ska bli utbrända och fler lärare ska vilja stanna i skolan, ja, då står regeringens politik naken. När vi kommer till de vetenskapliga landvinningar som utbildningsministern står här och slår sig för bröstet för - det har han gjort i tidigare debatter med mig också, för några veckor sedan - och när vi väl kommer till verkligheten och regeringens politik får genomslag ute på fältet hos myndigheterna, ja, då är det 70 doktorander och 22 seniora forskare som får gå hem. Det är resultatet av regeringens poli- tik. Sedan hjälper det inte att stå och tala om alla satsningar man gjort, när man inte, utbildningsminis- tern, vill peka på vad regeringen de facto tänker göra. Vilka åtgärder tänker regeringen de facto vidta? Skillnaden är oändligt stor mot Kristdemokrater- nas förslag, som i motsats till regeringen satsar mer pengar på skolan. Det irriterar utbildningsministern, men så är det faktiskt. Nej, herr talman, jag förväntar mig faktiskt ett svar, och jag tror att alla de tusentals lärare som ar- betar hårt ute i skolan också förväntar sig ett svar. Vad tänker utbildningsministern göra? När tar passi- viteten slut?

Anf. 30 Thomas Östros (S)

Herr talman! Torsten Lindström har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att skapa förut- sättningar för att snarast slutförhandla ett avtal röran- de villkoren för den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen. Torsten Lindström ställer också frågor om metoderna för förhandlingsarbetet samt avtalets innehåll. Låt mig inleda med att påpeka att införandet av den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen är en mycket viktig del av den lärarutbildningsreform som påbörjades i högskolan år 2001. En bärande tanke i reformen är det helhetsperspektiv som tar sig uttryck i kopplingen mellan grundutbildning, forsk- ning och den verksamhetsförlagda delen av utbild- ningen. I den nya lärarutbildningen har, som Torsten Lindström påpekar, den verksamhetsförlagda delen bytt omfattning och innehåll jämfört med den tidigare praktiken. Det innebär bland annat att den verksamhetsför- lagda delen av utbildningen i större utsträckning än tidigare är till ömsesidig nytta för skola och högskola. Skolans verksamhet påverkar lärarutbildningen och dess utformning samtidigt som utvecklingen inom lärarutbildningen ger avtryck i skolans verksamhet. Det sker med tillvaratagande av den kunskap som också en förstärkt forskning inom lärarutbildningen bidrar med. Denna process fördjupas av att lärarstu- denterna förmodas göra sina examensarbeten med utgångspunkt i den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen. För lärarna i ett arbetslag, som möter lärarstuden- ternas frågor och engagemang är denna nya arbets- form en utmaning som kräver tid och energi. Samti- digt ger den nya arbetsformen den enskilde läraren, arbetslaget och skolan värdefulla erfarenheter och kunskaper som är viktiga för skolans eget kvalitets- och utvecklingsarbete. Denna ömsesidiga process har många skolor, kommuner och högskolor insett värdet av och utvecklat på ett positivt sätt. Detta har skett inom ramen för det gällande ramavtalet. Från lärarutbildningsreformens ikraftträdande har ett omfattande utvecklingsarbete genomförts vid lärosäten med lärarutbildning. Samtidigt har skolans kvalitets- och utvecklings- arbete förstärkts. En ny myndighetsstruktur för sko- lområdet har etablerats från den 1 mars i år. I de kon- ferenser om skolans kvalitetsarbete som Utbildnings- departementet har arrangerat under våren, har företrä- dare för högskolans lärarutbildningar tagit en aktiv del. Regeringen utsåg i augusti 2002 en förhandlare med uppdraget att åstadkomma en överenskommelse beträffande den statliga ersättningen för vissa kostna- der i samband med den verksamhetsförlagda delen av lärarutbildningen. Förhandlaren biträddes av en ex- pertgrupp från Utbildningsdepartementet. Förhandla- ren har fört konstruktiva samtal med parterna, det vill säga kommuner och högskolor. Utbildningsdeparte- mentet och Svenska Kommunförbundet har dock inte kunnat enas om ett nytt avtal. Därmed löper det gamla avtalet vidare. Mot bakgrund av det nyligen gjorda försöket att nå en överenskommelse och att flertalet lärosäten och kommuner utvecklat ett positivt samarbete är jag för närvarande inte beredd att återuppta några förhand- lingar.

Anf. 31 Anne-Marie Ekström (Fp)

Herr talman! Allra först ber jag att få tacka utbild- ningsministern för svaret på interpellationen. Läraryrket är ett av de mesta angelägna och vikti- ga yrkena. Lärarna är de som leder våra barn och ungdomar in i kunskapssamhället. Det våra lärare kan är också det som är grunden när barn och ungdomar lär sig, och är det något som är viktigt i kunskaps- samhället så är det kunskap. Därmed är lärare viktiga. Och därmed är lärarutbildningen viktig. För några år sedan togs beslut om den nya lärarut- bildningen. Den innehöll flera nyheter. Det skulle vara ett tydligare fokus på vetenskaplig förankring och kunskap om lärande, den utbildningsvetenskap som ministern och jag tidigare har diskuterat i kam- maren, även om ministern senare har förvånat. Förra veckan framkom det ju att 22 seniora forskare och 70 doktorander i 17 projekt i skolforskning tvingas av- bryta sin forskning efter att regeringspolitiken sagt sitt. Det rimmar ganska illa med de synpunkter som ministern gav uttryck för i debatten med mig. I den nya utbildningen förutsattes också en tydli- gare samverkan mellan högskolan och praktikskolor- na. Praktiken skulle ersättas av VFU, verksamhets- förlagd utbildning, där studenterna skulle tillbringa mer och regelbunden tid på så kallade partnerskolor. Så var det tänkt. Problemet, herr talman, är att detta beslut förut- satte att det skulle gå att uppbåda platser på skolor för VFU. I dag vet vi att VFU:n präglas av stora problem. Det är avsevärda svårigheter att hitta platser till alla lärarstudenter. Bara i Stockholm handlar det om flera hundra studenter som inte får praktikplats. Runtom i landet handlar det om kanske tusentals studenter som inte får sin VFU på det sätt som det var tänkt och som därmed luras på den utbildning som de satsat tid, lust och pengar på. På lärosäte efter lärosäte talas det om problemen med VFU-platser. En bidragande orsak är regeringens, i och för sig ganska typiska, oförmåga att ge högskolan och i det här fallet lärarutbildningarna rätt förutsättningar. Det handlar då framför allt om det avtal mellan stat och kommuner som reglerar den ersättning som lärarhög- skolorna betalar till kommunerna för att de ställer upp med yrkesverksamma lärares tid och resurser. Det nu gällande avtalet slöts 1993. Det är alltså tio år gammalt, herr talman. Det är ett avtal som slöts i en tid när lärarutbildningen såg helt annorlunda ut och faktiskt hela skolan såg helt annorlunda ut. Förhandlingar har pågått i flera år för att man ska kunna sluta ett nytt avtal, utan framgång. Än så länge gäller därmed ett avtal som inte tar hänsyn till den nya lärarutbildningen, till skillnaden mellan VFU och den gamla praktiken och till handledarnas ökade arbetsbörda och betydelse som verkliga lärarutbilda- re. Det är inte undra på att det är svårt att hitta VFU- platser. Det är inte undra på att studenter ser sin ut- bildningstid gå förbi utan att den utbildning de varit lovade infrias. Detta, herr talman, är en gordisk knut som måste knäckas. Ett nytt avtal måste komma till stånd. An- svaret är regeringens och utbildningsministerns. Trots det verkar ministern i sitt svar fullständigt sakna för- ståelse för problemet. Ministern tänker inte vidta några åtgärder. Han är nöjd som det är. Vilket besked är det till alla lärarstuderande som står utan praktik? Min fråga, herr talman, till utbildningsministern är faktiskt: Vilket besked ger han i dag i kammaren till de studenter som inte har fått sin praktik, som inte får det de har blivit lovade? Tänker ministern över huvud taget axla sitt ansvar för att de lärarstuderande ska få den utbildning som de har blivit lovade?

den 12 maj

Interpellation 2002/03:407

av Anne-Marie Ekström (fp) till utbildningsminister Thomas Östros om behörighetsutvärdering av utländsk utbildning

"Invandrare utgör en stor potential som Sverige bättre måste ta tillvara." Så står det i regeringens vårbudgetproposition. Regeringen framhåller bland annat hur viktigt det är att tidigare förvärvade kunskaper, såväl formella som informella, utvärderas och leder till ökad anställbarhet och bättre matchning på arbetsmarknaden. Regeringen säger också i propositionen att den avser att återkomma med förslag till en tidsbegränsad satsning för att stimulera utvecklingen av effektiva och ändamålsenliga system för validering.

Tyvärr är det så att många kompetenta personer av utländsk härkomst, många med akademisk utbildning eller motsvarande, tvingas acceptera arbeten som är långt under deras kompetens.

Det är viktigt att Sverige, precis som regeringen skriver i vårpropositionen, tar till vara den kompetens som finns bland invandrarna och utvärderar tidigare kunskaper. Det har tyvärr tagit alltför lång tid för regeringen att inse detta. Därför brådskar det att komma i gång med validering. Ett sätt att börja är att titta på de exempel som finns i dag.

Vid Högskolan i Borås bedrivs i dag en kompletteringsutbildning för invandrade akademiker, Invandrarakademin. Denna utbildning som är tillfällig finansieras som ett särskilt åtagande från staten. Utbildningen innefattar språkutbildning och utbildning och erfarenheter i kulturkommunikation i samarbete med näringsliv och arbetsliv.

Som en del knuten till Invandrarakademin utvecklar dessutom Högskolan i Borås system för att värdera reell kompetens för att på så sätt kunna göra en friare bedömning av behörighet.

Invandrarakademin är också en värdefull resurs för att stimulera potentiella studenter i invandrartäta områden i Sverige att efter gymnasiestudierna kunna fortsätta med akademisk utbildning. För att genomföra de intentioner som Invandrarakademin har och bättre kunna ta till vara invandrade akademikers kompetens både till gagn för dem själva och för hela det svenska samhället behövs dock en mer långsiktig planering. Därför är det angeläget att Invandrarakademin permanentas och blir en nationell resurs.

Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att göra Invandrarakademin vid Högskolan i Borås till en permanent verksamhet så att den kan utgöra en nationell resurs?