Bättre möjligheter att rekrytera både kvinnor och män till officersyrket

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att öka möjligheterna för kvinnor och män att vara officerare i Sverige samt om jag kommer att lägga fram några förslag för att utöka möjligheterna för officerare att kombinera krigsplacering med familjeliv.

Tillgången till officerare är en av de största utmaningarna Försvarsmakten står inför. Tillgången till utbildad och övad personal är en förutsättning för vår militära förmåga. Det gäller självklart såväl kvinnor som män.

Regeringens beslut i mars 2017 att återaktivera mönstring och grundutbildning med värnplikt har inneburit en ökad volym av grundutbildade och därmed förbättrade förutsättningar för en ökad rekryteringsbas till officersyrket. Att värnplikten är könsneutral kommer sannolikt att innebära att fler kvinnor genomför grundutbildning med värnplikt. Därmed ges förutsättningar för att även antalet kvinnor inom officersyrket kan öka.

Som arbetsgivare har Försvarsmakten ansvar att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa officersförsörjningen. Bland det arbete som redan har gjorts kan nämnas den breddade möjligheten för akademiker att genomföra särskild officersutbildning samt återanställning av förtidsavgångna officerare. Under de senaste åren har antalet som påbörjat officersprogrammet ökat. Enligt Försvarshögskolan har även andelen kvinnor ökat.

Regeringen kommer särskilt att följa utvecklingen av andelen kvinnor som genomför grundutbildning med värnplikt och Försvarsmaktens åtgärder och resultat för att öka antalet officerare som är kvinnor. Likaså följer regeringen myndighetens övriga arbete med jämställdhetsintegrering av verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller den andra frågan vill jag inledningsvis poängtera att detta inte är unikt för yrkeskategorin officerare utan påverkar alla med krigsplacering i totalförsvaret. Principen är dock att i de fall båda vårdnadshavarna i en familj med barn blir krigsplacerade är de båda enligt lag skyldiga att tjänstgöra. Ansvarsprincipen gäller även vid höjd beredskap, vilket innebär att kommunerna ansvarar för barnomsorg även då.

Arbetet med att bygga ett modernt totalförsvar har nyligen börjat. Regeringen följer detta arbete noggrant. Ett robust och väl fungerande totalförsvar är en viktig del i vårt gemensamma samhällsbygge.

Fru talman! Vi har ett stort behov i Sverige av att rekrytera fler officerare till Försvarsmakten, speciellt nu när vi ska öka krigsorganisationen och stärka vår försvarsförmåga. Problemet är att utbildade officerare är en bristvara inom Försvarsmakten. Och om vi ska kunna utbilda allt större kullar av totalförsvarspliktiga måste luckorna i officerskåren fyllas.

En viktig fråga för att kunna rekrytera fler officerare är att arbeta mer med jämställdhet. Andelen kvinnliga officerare ligger i dag under 10 procent. Här finns en ganska stor förbättringspotential. I dag missar ju försvaret en stor del av den kompetens som finns hos hälften av befolkningen.

Fru talman! Statsrådet hänvisar i sitt svar till den könsneutrala värnplikten. Tyvärr visar svaret på både bristande intresse och obefintlig proaktivitet, trots att statsrådet tillhör en regering som kallar sig feministisk.

Jag vill vara tydlig med att en könsneutral värnplikt inte per automatik betyder jämställdhet. Vanligen används ordet könsneutral om sådant som en gång varit könsbestämt men sedan omformats till en variant som inte förutsätter ett visst kön. Jämställdhet är något helt annat.

Visst är den återaktiverade värnplikten en viktig åtgärd, och den leder till en bredare rekryteringsbas för officersyrket. Jämställdheten har också ökat bland de värnpliktiga, från 13 till 17 procent. Det är jättebra. Men det är långt ifrån så bra som vi vill att det ska vara eller som det borde vara.

En kvinna inom Försvarsmakten sa häromdagen till mig: "Vi behöver komma över den kritiska massan på minst 30 procent, så att kvinnor slutar vara en minoritet som identifieras utifrån kön och i stället börjar identifieras utifrån sin egen identitet och kompetens." Det är så det borde vara, fru talman.

Jag ställde frågan om vilka åtgärder ministern avser att vidta för att öka möjligheterna för både kvinnor och män att vara officerare i Sverige. Tänk vad roligt det skulle ha varit om vi här hade fått se några kraftfulla innovativa förslag på åtgärder! Jag tänker på till exempel distansutbildning eller distansarbete och andra incitament för att locka fler att ta anställning som officer.

Jag har lärt mig att få saker bara händer. Det krävs hårt arbete för att få saker att hända. I det här fallet ser jag inget intresse eller något hårt arbete från den feministiska regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För att kunna ta emot nya krävs bra befintlig personal som trivs. Och för att få bra befintlig personal att stanna krävs att de trivs och utvecklas.

När det gäller det här med att ta emot nya inom Försvarsmakten, varför är det en större andel kvinnor som faller bort redan vid mönstring och som diskvalificeras i mönstringsunderlaget? Är det något som försvarsministern funderar på?

När det gäller de kvinnor som man vill återanställa, har man tittat på varför de slutade? Hur tar vi inom Försvarsmakten bättre hand om kvinnor och män som har familj? Det måste gå att inom Försvarsmakten skapa möjligheter att kombinera karriär med familj.

Varför måste dessutom all utbildning ske i Stockholm? Många som bor någon annanstans känner att det är ogörligt att vara borta ett eller flera år för att få en utbildning.

Fru talman! Man borde verkligen se över möjligheterna för att skapa en mer jämställd arbetsplats inom Försvarsmakten.

Fru talman! Jag vill inleda med att påminna om att det var den förra högeralliansregeringen som drev igenom tillbakadragandet av värnplikten och gjorde den vilande. Det skapade en situation som innebar att det inte kunde levereras fulla och övade förband till Försvarsmakten. Det skapade också en situation som inte var särskilt gynnsam när det gällde att klara den framtida officersförsörjningen. Aktiverandet av värnplikten, som vi tog initiativ till, har skapat en plattform för att komma igång med den igen.

Vi ser nu ett ökat intresse för officersutbildning i olika varianter. När det gäller officersprogrammet för 2019-2022 var det 708 personer som ansökte, varav 124 var kvinnor. Det kan man jämföra med programmet för 2018-2021 då det var 513 som ansökte, varav 70 var kvinnor. Det är 13,6 procent. Vi ser alltså en ökning på 4 procent. När det gäller det påbörjade officersprogrammet 2019-2022 var det 19,3 procent av dem som påbörjade utbildningen medan motsvarande siffra i gruppen för 2018-2021 var 13 procent. 255 av de 708 ansökningarna till officersprogrammet för 2019-2022 kom från personer som hade genomfört värnplikt; av dem var 62, alltså 24,3 procent, kvinnor.

Detta visar att det ändå går i rätt riktning. Vi för resonemang med Försvarsmakten om detta. Det här finns också med i våra regleringsbrev till Försvarsmakten, och vi kommer noggrant att följa utvecklingen. Det är ändå myndigheten som specifikt är ansvarig för hur frågor som dessa riggas. Jag kan dock garantera att försvarsmaktsledningen har den tydliga målsättningen att öka andelen kvinnor inom officersyrket. Den målsättning man har är att under åren 2024-2027 ska andelen kvinnor som antas till officersprogrammet ligga på 30 procent. Man jobbar med detta för att få en stegvis bättre situation.

Vad gäller rätten till barnomsorg pågår ett arbete. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Sveriges Kommuner och Landsting har påbörjat ett arbete med krigsorganisation och krigsplacering som pågår under åren 2019-2020. Vi har en resa att göra när det gäller det civila försvaret och stödet till Försvarsmakten. Det drogs ned i högre grad än det militära försvaret när det kalla kriget upphörde.

Det är fortfarande kommunerna som har ansvar för tillgången till barnomsorg. Jag har inte hört något förslag om att man skulle ändra denna ordning, utan det är ansvarsprincipen som gäller här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det finns en specifik problematik för familjer där föräldrarna är krigsplacerade när det gäller vad som händer vid höjd beredskap. Man kan vara krigsplacerad inom Försvarsmakten, inom sjukvården eller någon annanstans. Blir det höjd beredskap är det precis som försvarsministern säger så att pliktlagstiftningen gäller. Jag vet inte hur det är med er andra som är föräldrar, men för mig går barnen alltid först. Det kan ju inte kännas tryggt om man inte riktigt vet vad som ska hända med barnen om man måste rycka in och måste vara krigsplacerad.

Kommer det att finnas en fungerande barnomsorg som gör att båda föräldrarna kan tas i anspråk så att de kan försvara Sverige om beredskapen höjs? När herr och fru officer eller vilken krigsplacerad person som helst ska försvara Sverige, fru talman, måste det finnas en trygghet för deras barn. Hur förväntas annars en krigsplacerad göra sin plikt om samhället inte ställer upp i gengäld? Jag undrar varför den regering som kallar sig feministisk inte verkar ha större intresse för dessa frågor.

Fru talman! Visst är det ansvarsprincipen som gäller. Kommunerna ska ta ansvar. Men då måste de också få stöd. Någon måste ta ledarskap i frågan, lyfta upp den och visa att den är viktig. Man måste visa att barnen och familjen är viktiga. Därför måste man ta ansvar i frågan.

Fru talman! Det är närmast en självklarhet att man ska klara ut detta slags problematik. Men vi börjar där vi är, det vill säga i resterna efter en kraftfull neddragning av det civila försvaret. Detta var frågor som under högeralliansregeringens tid definitivt inte sköttes på ett bra sätt. Vi har nu börjat uppbyggnaden av det militära försvaret liksom av det civila försvaret. Men vi är långt ifrån klara.

MSB och Sveriges Kommuner och Landsting håller på med ett arbete vad avser krigsorganisation och krigsplacering. Man måste titta på de förberedelser som krävs i samband med höjd beredskap. Självfallet måste frågan hur man klarar av barnomsorgen lösas. Jag har dock ännu inte hört något förslag om att ansvarsprincipen på något sätt ska förändras. Det finns som sagt en överenskommelse om att MSB och SKL ska arbeta med frågor om krigsplacering och krigsorganisation och konsekvenserna av dem.

När det gäller arbetet med det moderna totalförsvaret har fokus i det relativt korta tidsperspektiv vi har haft att hantera detta inledningsvis legat på statliga myndigheter i syfte att säkerställa struktur, uppgiftsfördelning, beredskap och tydliga ledningsförhållanden. Kommunerna har stegvis blivit mer och mer involverade tillsammans med regionerna om hur detta ska utvecklas. Detta är ett arbete som pågår, och det finns inte någon bristande uppmärksamhet eller något bristande intresse.

Jag vill markera det jag tidigare sa om den positiva utveckling som vi kan notera på officersutbildningen, den särskilda officersutbildningen och specialistofficersutbildningen. Vad gäller den särskilda officersutbildningen är ökningen 31,1 procent när det gäller andelen kvinnor. Det finns alltså en positiv fas när det handlar om att få in fler kvinnor i officersyrket. Inom samtliga de tre delar som jag nu har berättat om ligger vi på plus när det gäller kvinnors andel på offersutbildningarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kommer att hålla ögonen på detta, och vi kommer att fortsätta arbeta med dessa frågor tillsammans med Försvarsmakten. Men jobbet måste göras inom ramen för myndigheten. Vi har tydligt markerat detta i regleringsbreven. Värnplikten utgör en bra grund för att intressera en bredd av både män och kvinnor för ett framtida yrke inom Försvarsmakten.

När vi bara hade den internationella missionen som huvudfokus blev också internationella missioner i hög grad rekryteringsbasen, och det räckte inte till. Det har vi dock ändrat på nu.

Fru talman! Då var då, och nu är nu. Vad som har varit och vad som har hänt kan vi dra lärdom av, men de problem som vi har i dag måste vi här i dag ta ansvar för. Man kan inte skylla på något som har varit. Vi måste klara ut den problematik som finns här och nu.

Hur kan vi locka fler att komma till Försvarsmakten? Och hur kan vi behålla fler inom Försvarsmakten? Behöver man se över rekryteringen? Ska man börja tidigare, kanske redan i grundskolan, att berätta om karriärmöjligheterna inom Försvarsmakten? Jag har en son som snart ska ut på prao. Han hade varit väldigt behjälpt av information om Försvarsmakten. Det kanske hade lockat honom och hans kompisar till Försvarsmakten i framtiden.

Hur kan vi behålla den personal som vi har? Hur kan vi möjliggöra och modernisera arbetssätt så att man kan kombinera en karriär inom Försvarsmakten med en familj? Man kanske har en familj som inte vill flytta land och rike runt.

Framför allt måste vi se till att alla kommuner tar det ansvar de ska ta när det gäller att krigsplacerades barn har en omsorg om det blir höjd beredskap. De krigsplacerade ska känna sig trygga med att när de försvarar Sverige tar samhället ansvar för deras barn.

Fru talman! Livet är inte så enkelt som att då är då och nu är nu. Det som var då lägger ju en grund för det som vi har att hantera nu. Det är en del av ansvaret som högeralliansregeringen inte kan komma bort ifrån eller prata sig förbi.

De problem vi har nu är sådana vi försöker åtgärda. Jag har räknat upp en rad positiva tendenser på officersprogrammet, specialistofficersprogrammet och den särskilda officersutbildningen. Kanske kunde man ändå se det som att vi har en positiv utveckling, som det nu gäller att understödja på olika sätt. Man kan se till att de ökade mål som Försvarsmakten har för rekrytering av kvinnor håller i sig. Det är i alla fall regeringens uppfattning och ambition. Det är också det som är signalerna till myndigheten Försvarsmakten.

Det pågår också ett arbete inom SKL och MSB vad gäller hur vi ska hantera krigsplaceringsfrågor, krigsorganisation och frågor som dessa.

Inom ramen för den ansvarsprincip som existerar, som gäller och som jag inte uppfattar är ifrågasatt ska också frågor om barnomsorg i samband med krigsplaceringar redas ut. Här är det kommunen som har det yttersta ansvaret. Självfallet är det så att man ska ha möjlighet att ha en trygg barnomsorg i händelse av att man tas i anspråk för krigsplaceringens uppgifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vet inte om våra åsikter skiljer sig åt här i någon djupare mening. Möjligen finns det i det hela politiska viktningar som man kan fundera över. Men regeringens fasta ambition är att jobba vidare och stärka de positiva resultat vi har sett.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.