Barnfetma

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig om jag avser att agera för framtagande av nationella riktlinjer till sjukvården för behandling av barn med fetma. Vidare har hon frågat hur jag har agerat för att minska barnfetma i Sverige. Slutligen har hon frågat om jag har för avsikt att vidta några ytterligare insatser för att minska barns fetma i Sverige.

För att bromsa utvecklingen av ökad övervikt och fetma krävs ett långsiktigt på lokal, regional och nationell nivå. Arbetet behöver bedrivas av ett flertal aktörer och sektorer i samhället, alltifrån förskola, skola och arbetsliv till hälso- och sjukvården, transportsektorn, livsmedelsbranschen och det civila samhället.

Det finns stora skillnader mellan olika grupper i befolkningen vad gäller både livsstil och insjuknande i de stora folksjukdomarna. Forskning visar att socioekonomiskt utsatta grupper äter sämre och är mer drabbade av hjärt- och kärlsjukdom, typ 2-diabetes, cancer och fetma. Dessa skillnader behöver uppmärksammas och beaktas inom alla sektorer och på alla nivåer.

Regeringen vill med sin folkhälsopolitiska proposition uppmana alla aktörer att aktivt arbeta med att främja en god och jämlik hälsa och verka för regeringens målsättning att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Propositionen utgör ett helhetsgrepp inom ramen för regeringens folkhälsoarbete.

Flera departement och myndigheter är involverade. Skolan har till exempel stora möjligheter att främja hälsosamma levnadsvanor för alla barn och unga och minska sociala skillnader i hälsa.

När det gäller frågan om nationella riktlinjer för behandling av barn med fetma vill jag hänvisa till Socialstyrelsens pågående arbete med nationella riktlinjer för vård vid fetma. Där kommer Socialstyrelsen att ge rekommendationer till hälso- och sjukvården om vissa undersökningar och behandlingar för barn och vuxna som har fetma. Det är ännu inte bestämt i detalj vilka undersökningar eller behandlingar som Socialstyrelsen kommer att ge rekommendationer om. Planen är att riktlinjerna ska publiceras inom kort. I det förebyggande arbetet har hälso- och sjukvården en viktig roll i mötet med patienter som behöver stöd i sina levnadsvanor. Det framgår inte minst i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor, där samtal om mat, rökning, riskbruk av alkohol och otillräcklig fysisk aktivitet är viktiga delar.

Regeringen har bedömt att det finns behov av en samhällelig kraftsamling för att vända utvecklingen av övervikt och fetma. En kommitté har därför fått i uppdrag att genom ett utåtriktat arbete dels öka den allmänna kunskapen om de positiva effekter som fysisk aktivitet bidrar till för den enskilde individen, dels mobilisera och engagera relevanta aktörer i samhället. Uppdraget ska slutredovisas senast den 1 mars 2023.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Livsmedelsverket har regeringens uppdrag att främja bra matvanor. Inom Livsmedelsverket finns ett nationellt kompetenscentrum för måltider inom vård, skola och omsorg som bland annat stöder kommuner och regioner i deras utveckling av de offentliga måltiderna. Regeringen har gett Livsmedelsverket i uppdrag att tillsammans med livsmedelsbranschen skapa förutsättningar för en överenskommelse om att sänka salt- och sockerhalten i livsmedel. Myndigheten ska även ta fram kunskapsunderlag om hur intaget av energitäta och näringsfattiga livsmedel kan minska. När det gäller sockersötade livsmedel ska arbetet i huvudsak fokusera på barn och unga. Uppdraget kommer att pågå till och med 2023. Målet är att tillsammans med livsmedelsbranschen minska intaget av salt, socker och andra energitäta näringsfattiga livsmedel hos befolkningen.

Regeringen har också gett Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket i uppdrag att ta fram förslag till nationella mål med indikatorer för att ge en tydlig inriktning för arbetet med hållbar och hälsosam livsmedelskonsumtion, ett uppdrag som Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten ska redovisa senast den 31 januari 2022.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Övervikt är ju när ett barn väger så mycket att det kan vara ohälsosamt. Kraftig övervikt kallas fetma och är en sjukdom. Barn som har för hög vikt behöver ändra sina vanor för att gå ned i vikt.

Antalet barn med fetma har ökat kraftigt under de senaste årtiondena. Statistiken är ganska osäker, för alla söker ju inte hjälp. Man räknar dock med att mellan 5 och 10 procent av alla barn i Sverige i dag lider av sjuklig fetma.

Detta är väldigt många barn, fru talman. Här i Stockholm visar den så kallade Stopp-studien att övervikt och fetma bland sjuåringar i länet har ökat från 8 till 20 procent sedan 1989, och 70-80 procent av dem behåller sin övervikt.

Fetma påverkar ju hälsa och livskvalitet negativt. Barn med fetma drabbas bland annat av högt blodtryck och förstadiet till diabetes typ 2 men också av psykisk ohälsa.

Prognosen för barn med övervikt är ganska dålig. Ungefär 80 procent av de barn som i sex- till sjuårsåldern är överviktiga är fortfarande överviktiga i övre tonåren. Man har i USA beräknat att vid ett bmi på 45 vid 20 års ålder minskar livslängden med 13 år för män och med åtta år för kvinnor.

För att bromsa utvecklingen av övervikt och fetma krävs ett långsiktigt nationellt förebyggande arbete lokalt, regionalt och nationellt, precis som ministern var inne på.

Sveriges Radio rapporterade tidigare under hösten att trots att fetma medför väldigt svåra konsekvenser finns i dag inga riktlinjer för hur barn med fetma ska tas om hand inom sjukvården. Jag tycker att det är märkligt. Det som ministern säger om att det nu är riktlinjer på gång tycker jag dock är bra. Men varför har det tagit så lång tid, och varför är det fortfarande inte klart?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Denna regering har snart regerat i åtta år. Jag tänker på hur många barn som gått utan riktig hjälp under den tiden. Åtta år är en ganska lång tid om man är åtta år - hips vips är man 16 år. Jag tänker på hur många föräldrar som har slitit sitt hår under den här tiden. För dem är åtta år också en väldigt lång tid.

Många äter för mycket och rör sig för lite. Allt fler sitter stilla mycket, bland annat på grund av att de tittar på olika typer av skärmar. Som förälder kan det kännas väldigt svårt att hjälpa sitt barn att gå ned i vikt. Man vill heller inte sätta griller i huvudet på barnet, så att det får ätstörningar. Hur ser egentligen föräldrastödet ut?

Om det inte finns riktlinjer för vården kan man snabbt räkna ut att väldigt många inte får den vård som de har rätt till. Att vi inte har en likvärdig vård över hela landet är märkligt och skamligt.

Fru talman! Det är väl inte meningen att vi inte ska kunna ge dessa barn och föräldrar rätt vård och stöd över hela landet?

Fru talman! Tack, Alexandra Anstrell, för frågan! Den är väldigt relevant. Det är precis därför som vi arbetar med den på många olika fronter. Sedan är det så att Alexandra Anstrells parti hade åtta år på sig att ta fram de nationella riktlinjerna eller att lägga fram en folkhälsopolitisk proposition som visar på en insikt om de socioekonomiska faktorernas betydelse. Det fanns ju inte heller en sådan.

Under den tid som denna regering har regerat har vi bland annat tagit fram en bred folkhälsopolitisk proposition att ha som en grund för allt det arbete som vi gör. Vi vet ju att det vi talar om precis nu, barnfetma, är ett exempel på hur socioekonomiska faktorer spelar roll och på hur folkhälsan inte är jämlik i landet. Hur kan vi på många olika sätt se till att barn och unga får växa upp med goda villkor så att de kan leva långa och friska liv? Och hur möter vi den vuxna delen av befolkningen, där det också finns en ojämlik hälsa i många delar?

Om det är märkligt att detta ännu inte är framme vet jag inte. Det här betyder inte att regionerna inte arbetar med att motverka fetma hos barn och unga och att de inte har ett intensivt arbete. Men när det gäller att ta fram de nationella riktlinjerna är Socialstyrelsen snart framme. Jag har förstått att de ska publicera en remissversion den 14 december.

Det finns nu en kommitté som sedan drygt ett år tillbaka, ett och ett halvt år tillbaka, arbetar med fysiska aktiviteter i hela befolkningen för att man ska inse vikten och betydelsen av det. Uppdraget till Livsmedelsverket om att sänka salthalten och sockerhalten i livsmedel är förstås också viktigt.

Eftersom SKR aldrig kan stå i denna talarstol ska jag berätta att de har en nationell arbetsgrupp för behandling av fetma hos barn och unga. Det är ett arbete som sker i nära dialog med Socialstyrelsen. Jag vet också att regioner, om det är hälften av regionerna eller sju åtta stycken, har påbörjat ett arbete kring prevention av barnfetma via innovationsprogram. Man arbetar alltså på runt om i landet.

Vår ambition är att ta ett samlat grepp både med folkhälsopropositionen, som ska rama in det vi gör, och med det arbete som såväl Socialstyrelsen som Folkhälsomyndigheten och Livsmedelsverket gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan stå här och diskutera: Vad borde göras? Och varför gör inte alla precis så? Varför röker människor fast de vet att det är farligt? Hur bedriver vi det preventiva arbetet? Vi behöver arbeta på många olika fronter för att stärka folkhälsan - det är ingen tvekan om det. Men som jag inledde med att säga tycker jag att det är väldigt bra att Alexandra Anstrell tar upp just denna fråga. Det är mycket som görs, men det är utmanande och svårt.

Det är klart att skolan spelar roll. Jag tänker till exempel att skolmåltiderna är en viktig del. Så har det varit i Sverige länge. Det finns tillgång till skolmat, och den har en bra sammansättning. Jag tror inte att vi nog kan understryka det. Det är ett sätt att garantera att eleverna får ett mål mat om dagen som dessutom är väl komponerat och sammansatt.

Jag ska avsluta med att i detta inlägg säga att Folkhälsomyndigheten tittar på olika indikatorer för att mäta den svenska folkhälsan. Man uppdaterar indikatorerna vartannat år. En av dem är just övervikt och fetma. Det handlar om att vi ska kunna följa detta och se vad det är som verkar ge effekt.

Fru talman! Tack, ministern, för det utvecklade svaret! Barn med fetma har dels tre gånger så hög risk att dö redan i tidig vuxen ålder som barn i den allmänna befolkningen, dels högre risk att drabbas av ångest och depression. De får också kärlsjukdomar och diabetes.

I en studie visade det sig att fetma var kopplad till ökad risk för att utveckla ångest och depression just hos barn och ungdomar. Flickor med fetma hade 43 procent högre risk att drabbas av ångest och depression än flickor i den allmänna befolkningen, medan pojkar med fetma hade 33 procent högre risk att drabbas än andra pojkar. Det är alltså fyra av tio flickor och tre av tio pojkar. Studien baserades på över 12 000 barn mellan 6 och 17 år som behandlats för fetma och som jämfördes med en matchad grupp på 60 000 barn i den allmänna befolkningen.

Allt fler barn och unga i Sverige rapporterar om psykisk ohälsa. Sedan mitten av 80-talet har andelen unga som uppger att de har återkommande psykosomatiska symtom fördubblats, och nästan hälften av 15-åringarna har denna typ av besvär. Andelen barn och unga som behandlas för depression och ångestsyndrom ökar, och det är betydligt fler flickor och unga kvinnor än pojkar och unga män som får behandling.

Stora regionala skillnader råder vad gäller vård och behandling av psykiatriska tillstånd och sjukdomar. Det framkommer i alla fall i en rapport från Socialstyrelsen.

Fru talman! Även på det här området pratar vi alltså om stora skillnader över landet. Är det inte meningen att vi ska ha en jämlik vård över hela Sverige? Det är ett långt land, men vi borde ändå kunna säkerställa att vi får en jämlik vård.

Kan det finnas ett samband mellan dessa två saker - den ojämlika vården när det gäller fetma och den ojämlika vården när det gäller psykisk ohälsa? Är det så att man inte kan, hinner, mäktar med eller vet hur man ska göra för att hantera den här biten? Jag vet inte om ministern kan fylla i där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Störst ökning av psykisk ohälsa är det bland kvinnor som precis har blivit myndiga, 18 år. Vad händer när man fyller 18 år? Jo, då lämnas man faktiskt att göra allting själv. Då kan inte någon förälder hjälpa till. Det är inte så lätt att ta ansvar och få hjälp i tid när man kanske inte mår så bra.

I en nationell kartläggning av förekomsten av självskadebeteende hos patienter inom barn- och ungdomspsykiatrin visar det sig att självskadebeteendet är mycket vanligt hos högstadieelever. 47,2 procent av alla som var med i studien hade någon gång gjort någon form av skada på sig själv. Framför allt var det unga kvinnor. 73,8 procent hade svarat i den här studien att de hade någon form av självskadebeteende.

Fru talman! Det känns lite som att det skenar åt flera olika håll och att regeringen faktiskt ligger steget efter.

Fru talman! Nu handlar väl i och för sig inte interpellationen om barnfetma och kopplingen till psykisk hälsa. Helt ärligt är jag inte helt säker på hur klockrena alla kopplingar är. Jag inser naturligtvis att det finns en stor risk att de som lider av fetma, som har gjort det i många år och som känner att de inte får det stöd och den vård som krävs kan utveckla psykisk ohälsa. Men jag tror inte att det är riktigt så enkelt.

Vi kan titta på psykisk ohälsa. Varför ökar den i samhället? Jag tänker att det finns många olika bottnar. Jag har haft anledning att fundera på det även tidigare. Jag skulle säga att psykisk ohälsa kanske är vår tids stora folkhälsosjukdom eller vårt stora folkhälsoproblem. För en del är det en sjukdom, en diagnos, som gör att de inte kan arbeta. För andra är det något som de kanske går och dras med även om de kan få sitt vardagsliv att fungera, men med mycket sämre livskvalitet.

Det är en betydligt större andel kvinnor, inte minst i äldreomsorg och liknande, som är sjukskrivna med hänvisning till psykisk ohälsa jämfört med många andra. Äldres ensamhet och isolering är inte bara ett resultat av pandemin. Man har kunnat se över tid att många äldre upplever den ökade ensamheten, som kommer med åren. När vänner och familjemedlemmar, make, maka eller partner, faller ifrån kan det bli väldigt svårt att hantera.

Men om vi ska fokusera på det som är barnfetma vill jag ändå säga något. Arbetet för att förbättra folkhälsan kräver att man ser de socioekonomiska faktorerna. Det är ju inte bara så vi har större utmaningar i vissa regioner än i andra och att det handlar om hur man styr, vilken typ av vård man erbjuder eller hur man har organiserat skolhälsovården. Riktigt så enkelt är det inte. Det finns, menar jag, delar i varje region där man har det uppenbart tuffare med svåra utmaningar, och det sammanfaller inte sällan med ett annat utanförskap.

Vårdprogram och nationella riktlinjer från Socialstyrelsen är viktiga saker, och även det uppdrag som Livsmedelsverket har att tillsammans med livsmedelsbranschen skapa förutsättningar för en överenskommelse om att sänka salt- och sockerhalten i livsmedel är väldigt viktigt. Jag tror att alla känner igen sig: Man går och handlar och fascineras över hur den gigantiska läskflaskan kan vara billigare än motsvarande mängd mjölk eller någonting annat som är nyttigt. Varför är frukt dyrt? Varför är det tillsatt socker i ketchup och så vidare?

Det visar sig också att även om man tror att man dricker samma läsk - jag ska inte säga något namn, men det är en läsk som finns i många olika länder - så smakar det inte alltid likadant, och det är för att man har bestämmelser om hur mycket socker det får vara i produkter. Det är alltså inte så att det måste vara på ett visst sätt, utan vi har alla möjligheter att försöka att påverka detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det tror jag spelar en väldigt stor roll. Även om var och en gör sitt val av vilka produkter och vilka livsmedel man handlar är det rimligt att vi gör vårt bästa för att se till att de alternativ som finns inte har socker- och salttillsatser i onödan. Sådant påverkar ju hälsan, inte minst när det gäller övervikt och fetma. Mycket av vanor grundläggs tidigt, så det är förstås viktigt att föräldrar känner till detta och tänker på det. Skolan spelar också en viktig roll i form av skolhälsovårdens samtal, skolmåltider och mycket annat.

Det finns som sagt flera olika delar i detta: kommittéer, uppdrag till myndigheter och en omfattande proposition.

Fru talman! Jag håller med om det som ministern pratade om i sitt tidigare inlägg, om skolmaten och hur viktig den är. En hel del barn har faktiskt en ofrivillig 5:2-diet, det vill säga att de får sjyst mat fem dagar i veckan men inte de andra två. Det finns också bevittnat från väldigt många skolkockar att det går mer skolmat på måndagar än övriga dagar.

Vi har helt enkelt många barn som inte mår så bra. Socioekonomiska faktorer kan absolut spela in, men hur menar ministern att det här skulle kompenseras i de olika riktlinjerna som hon har pratat om ska tas fram?

Jag tänker att prognosen är ganska dålig för barn med fetma, och det har försämrats hela tiden. Ungefär 80 procent av barn mellan sex och sju år blir alltså överviktiga i de sena tonåren, och det är också där vi kan se den psykiska ohälsan. Ministern var inne på att det kanske inte finns något typiskt samband. Kanske det inte har ett samband, kanske det har det. Jag tänker ändå att sju av tio flickor mår dåligt i högstadieåldern, och det finns inga riktlinjer vare sig för fetma eller psykisk ohälsa.

Så här kan vi faktiskt inte ha det. Jag tänker att barnen ju är barn här och nu. Om åtta år är de flesta av de här barnen snart vuxna. Vi behöver inte heller blanda in någon tidigare regering. Åtta år är som sagt en väldigt lång tid, och regeringen har snart regerat i åtta år. Hur lång tid kommer det sedan inte att ta innan riktlinjerna är på plats och faktiskt används ute på de olika ställena? Jag tycker att regeringen sviker dessa barn.

Fru talman! Under den förra mandatperioden lade regeringen fram den stora folkhälsopolitiska propositionen om att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. Det var ju inte för att vi tyckte att det var angeläget att dra ut på arbetet utan för att påvisa att det tar tid att förändra den typen av omfattande strukturer i samhället.

Det finns väldigt starka socioekonomiska faktorer när vi tittar på såväl barnfetma - som i det här fallet - som på hur man äter och lever, om föräldrarna arbetar, vilken inkomst de har och hur de tänker när det gäller att laga mat hemma. Alexandra Anstrell beskrev förut det som vi alla vet, nämligen att alla barn inte har samma förutsättningar. De kanske inte får ett lagat mål mat hemma varje dag och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns alltså väldigt mycket att arbeta med, och den propositionen ramar in arbetet och sätter en väldigt hög ambitionsnivå att det är dit vi ska.

De nationella riktlinjerna är viktiga för vårdgivarna och för alla regioner, men jag vet och utgår från att regionerna arbetar på. Det är inte så att man gör ingenting och väntar på riktlinjer. Däremot är det väldigt bra, när man har arbetat på och vet att det finns väldigt många olika erfarenheter, att samla ihop det som är den bästa kunskapen helt enkelt för att kunna vägleda på ett bättre sätt.

Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet ska arbeta brett och har ett uppdrag att nå ut till civilsamhället och folkrörelseorganisationer, och man samarbetar förstås med idrottsorganisationer. Men det viktigaste kanske inte är att nå just dem som redan är engagerade i en idrottsorganisation och tränar några gånger i veckan utan tvärtom att nå väldigt många av dem som man inte når enkelt. Detta är en av kommitténs uppgifter, och jag vet att de arbetar på och hoppas förstås att de ska kunna nå framgång under den tiden.

Det här är ett viktigt område, och de socioekonomiska skillnader som finns i vårt samhälle syns också i en sådan fråga som barnfetma.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.