Barn och ungdomar som utsätts för grova brott

Herr talman! Thomas Morell har frågat inrikesministern vilka konkreta åtgärder han avser att vidta för att stoppa våldsutvecklingen bland barn och ungdomar. Interpellationen har överlämnats till mig.

Brottslighet bland barn och unga måste bemötas med samhällets fulla kraft. Det behövs insatser på bred front för att bekämpa såväl brotten som brottens orsaker. Situationen i socialt utsatta områden kräver särskild uppmärksamhet.

Regeringen har tagit fram det första brottsförebyggande programmet på 20 år, Tillsammans mot brott. En viktig del av programmet är att stimulera tidiga och samordnade insatser till barn och unga som bedöms vara i riskzonen för att begå brott.

I höstas presenterade regeringen det största paketet mot gängkriminalitet någonsin i Sverige, 34-punktsprogrammet. Det omfattar nya verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna, straffskärpningar och ett stärkt brottsförebyggande arbete. Flera av åtgärderna riktas helt eller delvis mot unga lagöverträdare, och nu pågår ett intensivt arbete med att genomföra programmet och att identifiera ytterligare åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

34-punktsprogrammet omfattar förbättringar av socialtjänstens möjligheter att ingripa tidigt och långsiktiga satsningar på skolor och socialtjänst i utsatta områden. Det handlar också bland annat om att skärpa straffen för att rekrytera unga till kriminalitet och för sådana brott som rån och grov misshandel som ofta begås i gängmiljö. Regeringen har vidare beslutat om en bred översyn av reglerna om utredningar när barn misstänks för brott.

För ett par veckor sedan presenterade regeringen ett lagförslag om införande av en ny påföljd, ungdomsövervakning. Påföljden kommer att täppa till en lucka i påföljdssystemet i de fall där en ung person har begått allvarlig brottslighet men det inte finns tillräckliga skäl för sluten ungdomsvård. Ungdomsövervakning kommer att kunna väljas som påföljd vid till exempel allvarligare fall av rån och våldsbrott.

Redan i år skjuter regeringen också till extra medel för att öka möjligheterna att placera barn och unga med allvarliga problem, som kriminalitet och missbruk, i vård utanför hemmet. Statens institutionsstyrelse tillförs därför 250 miljoner kronor för att kunna sänka avgifterna till kommunerna vid placering och behandling av ungdomar enligt LVU.

Polismyndigheten har en central roll i både det brottsförebyggande och det brottsutredande arbetet. Regeringens mål är att det ska bli 10 000 fler polisanställda 2024. Antalet anställda har sedan starten av polistillväxten i januari 2016 ökat med nära 3 500. Det är en viktig del i arbetet för ett tryggare samhälle.

Men för att få bukt med ungdomsbrottsligheten krävs åtgärder från många aktörer, däribland socialtjänst och skola. Under förra mandatperioden sköt regeringen till över 35 miljarder kronor till vård, skola och omsorg i hela landet. 100 000 fler arbetar nu i välfärden. Vi har gjort om fördelningen av statliga medel så att skolhuvudmän och skolor med större behov även tilldelas mer resurser. Det effektivaste sättet att hindra unga människor från att välja kriminalitet är att erbjuda något som är bättre, som en bra utbildning.

Socialstyrelsen har nyligen presenterat ett nytt kunskapsstöd för arbetet med barn och unga som begår brott. Stödet ger socialtjänsten och andra bättre förutsättningar att identifiera barn och unga i riskzonen för kriminalitet och att bedöma behoven av tidiga insatser.

Det är naturligtvis också angeläget att de som utsatts för brott får hjälp, inte minst när det rör sig om unga brottsoffer. Brottsoffer och vittnen behöver också stöd för att vilja och orka medverka i rättsprocessen. Under de senaste åren har flera lagändringar genomförts för att skapa en trygg domstolsmiljö där alla kan lämna sina uppgifter under ordnade och säkra former. Regeringen har också tillsatt en utredning som nu ser över hur stöd till och skydd av vittnen och deras anhöriga kan förbättras ytterligare.

Som framgår av mitt svar har regeringen vidtagit ett stort antal åtgärder på området, och regeringen bedriver ett intensivt arbete för att vända den här utvecklingen.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet Morgan Johansson! Brott är ett gift i samhället. De människor som drabbats av brott påverkas av det i hela livet. Min mor blev nedslagen och rånad i början av 70-talet när hon gick med dagskassan från den butik där hon jobbade. Trots att det har gått nästan 50 år reagerar hon fortfarande på höga ljud, en hastig rörelse och sådant. Brotten sätter spår för resten av livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser nu att unga människor utsätts för förnedringsrån. Man rånar dem på kläder och på föremål de har på sig - telefoner, klockor och sådana saker. Man klär av dem så att de är nakna. Man skar till och med av örat på ett av offren nere i Göteborg. Och det som det har handlat om i medierna den senaste tiden gäller en pojke som blev utsatt för rån. Som avslutning på förnedringen urinerade man i munnen på pojken.

Det är en bedrövlig utveckling som vi ser. Samhället måste på ett oerhört tydligt sätt markera att detta inte är acceptabelt. Det är unga människor som begår dessa brott. En del är under 15 år. Polisen har väldigt svårt att hantera den situationen, för det är socialen som har ansvaret. Man måste se över hela lagstiftningen ordentligt, så att man kommer åt de unga som begår brott. Jag upplever att regeringen inte riktigt har koll på strukturen på de kriminella nätverken, hur de fungerar och hur man rekryterar unga människor till den kriminella verksamheten.

Det går långt ned i åldrarna. Till och med sjuåringar springer omkring som leverantörer av narkotika och vapen. Barn i tio- till tolvårsåldern rånar andra barn. Varför gör de det? Jo, de äldre kriminella använder barnen till detta just för att filtrera bort den straffsats som finns. Det är ganska tydligt när man följer utvecklingen, och det oroar mig oerhört mycket att vi ser den tendensen i våra samhällen.

Det som också händer i de socialt utsatta områdena är att vi får en alternativ rättskipning. Det är de kriminella och de kriminella gängen som sätter villkoren för övriga som bor i dessa områden. Det är inte vårt demokratiska system som sköter rättskipningen, alltså den lag som stiftas i denna kammare, polis, åklagare och domstol, utan det är gängen som sköter rättskipningen. Det är det vi ser i fråga om skjutningarna och sprängningarna. Man dikterar villkoren för övriga där.

Jag tycker att det är en sorglig utveckling. De människor som bor i de här områdena sviks av samhället om inte samhället går in och markerar mot de kriminella på ett mycket tydligt sätt: Det här duger inte - detta får du ta ditt straff för. Sedan måste man se över hur man hanterar de här ungarna, som är någonstans mellan 10 och 15 år gamla och begår grova brott. De skolas ju in i den här livsstilen. När de kommer upp i 15-årsåldern är de fullfjädrade busar. Detta blir oerhört svårt att vända, för då har de vant sig vid ganska snabba inkomster och pengar. Då hjälper det inte att locka med någon utbildning - det livet är inte aktuellt, eftersom man kan tjäna stora pengar på kort tid.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaren på Thomas Morells frågor. Jag skulle dock vilja ställa vissa frågor själv.

Den ungdomsövervakning som ni talar om ska innefatta ytterligare möten med den kriminelle ungdomen, där en socionom talar om att man inte får råna och knarka. Eventuellt ska även elektronisk fotboja användas. Bryter ungdomen mot verkställighetsplanen ska Kriminalvården kunna begära polis för att hämta den dömde. Då är min fråga till ministern: Om den kriminella ungdomen struntar i att låta sig hämtas av polis, vad händer sedan? Ska han då dömas till ytterligare ungdomsövervakning? Jag tror inte att de här unga kriminella ser det som ett straff att behöva tala med en socionom. Det de håller på med ger status för dem. De känner en oerhörd makt när de på det här sättet kan skrämma sin omgivning - klasskamrater och andra i området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ni försöker komma till rätta med detta med metoder som man har försökt med i Sverige i 40 år. Borde det inte vara bättre att börja i andra änden och kanske göra föräldrarna mer ansvariga för vad deras barn gör? Kan man på något sätt försöka involvera dem mer i detta?

Herr talman! Jag tror att vi alla tar avstånd från de allvarliga och grova våldsbrotten, oavsett vem det är som begår dem, oavsett om det är unga eller äldre eller vad det är för typ av gärningsmän vi pratar om. Vi har sannerligen all anledning att inte lägga fingrarna emellan när det gäller den typ av brott som vi har sett, till exempel förnedringsrånen.

Samtidigt måste man också vara beredd att i viss mån nyansera diskussionen. Det talas ibland i lite svepande ordalag om en ökad brottslighet bland unga och om att unga generellt begår fler och fler brott. Det finns det inga belägg för. Det är snarare tvärtom. Antalet unga som lagförs för brott har minskat med 30 procent de senaste tio åren. Det är framför allt stöldbrott och skadegörelse som har minskat. När det gäller våldsbrottsligheten har vi statistik från sjukvården där vi ser hur många unga som får vård med anledning av brott som de har utsatts för, och det har minskat med ungefär 26 procent de senaste tio åren. Det finns inga belägg för att brott bland unga generellt sett ökar.

Däremot har vi i en del grupper och i en del områden en mycket allvarlig utveckling av gängkriminaliteten. Där delar jag helt och hållet uppfattningen att det handlar om att bryta utvecklingen i tid.

När jag talar med poliser om hur man ska göra säger de nästan alltid tre saker. Det första är att de måste bli fler. Som ni vet gör vi stora satsningar på polisen. Vi bygger ut polisverksamheten med 10 000 fler anställda fram till 2024. Bara det senaste året har det tillkommit 400 poliser. Det är fler anställda än någonsin vid polisen, nästan 32 000.

Det andra de säger är att de måste få bättre verktyg. Det handlar exempelvis om straffrätten och kamerabevakningen. Här har vi gjort stora insatser de senaste åren, och vi kommer att göra mer, inte minst när det gäller de här rånen. Jag vill se en ordning där vi i ökad utsträckning kan häkta dem som begår de här allvarliga rånen. Vi gjorde ju en straffskärpning för grovt vapenbrott. Nu häktar man människor automatiskt i väntan på rättegång. På så sätt får vi undan en del av dem från gatan. Jag vill göra liknande saker när det gäller exempelvis rån och andra typer av brott som de här gängkriminella begår.

Men poliserna säger också en sak till: Tänk på att det inte bara handlar om polisen! Om det här ska fungera, om vi ska kunna bryta utvecklingen, måste skolan och socialtjänsten fungera bra. De här ungdomarna måste också ha en möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är A och O för att man ska kunna bryta utvecklingen.

Därför genomförde vi under förra mandatperioden ganska stora insatser i de utsatta områdena. Vi sköt till mer pengar, framför allt till skola och socialtjänst. Där ser jag tyvärr att Sverigedemokraterna har en helt annan inställning. Det första som ni var med och genomförde här i riksdagen 2018 var att trycka igenom Moderaternas och Kristdemokraternas budget, där man tog bort 400 miljoner kronor som skulle gå till satsningar på skola och socialtjänst i utsatta områden. Mina frågor till er blir då: Varför lyssnar ni aldrig på polisen när polisen säger att vi utöver de brottsbekämpande insatserna även behöver förebyggande insatser? Varför medverkar ni hela tiden till att skära ned på de insatser som vi vet fungerar på lång sikt? Är ni beredda att ompröva den inställningen? Det skulle jag gärna vilja veta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar statsrådet Morgan Johansson för svaret.

Enligt en artikel från början av februari i år har brottet barn som rånar barn ökat med 100 procent på fyra år. Man utsätter andra barn för våldsbrott. Det är sparkar mot huvudet och kroppen. Det är slag, pistolhot och hugg med kniv. Det handlar alltså om grova våldsbrott i polisens material. Man bränner sitt offer med tändare. Man hotar med att döda det. Man hotar med att bomba skolan. Man har bitit barn. Barn har rivits, släpats, kastats och låsts in av andra barn. Vi pratar om oerhört allvarliga brott och kränkningar av klasskamrater - det är oftast i den miljön som de här brotten begås. Men det blir inte någon konsekvens för de barn som gör det här.

Socialtjänsten har visserligen en oerhört viktig uppgift, men polisen har också en viktig uppgift. Vi behöver förstärka polisen. Visst sker det satsningar, men man måste också titta på hur pensionsstrukturen ser ut inom polisen. Det är också faktiskt så att man inte fyller polisskolans utbildningsplatser. När jag träffar mina gamla kollegor brukar vi roa oss med att sitta och prata om hur det ser ut. Kommer den ökning av antalet poliser som regeringen utlovat verkligen att bli av framöver? Det är i dagsläget inget som tyder på det. Det kommer att pensioneras bort poliser i en ganska stor omfattning framöver. Detta är ett bekymmer.

Polisen behöver inte alltid göra en insats eller ett ingripande. Det räcker med att de finns i området - det får en avskräckande effekt. Jag har jobbat hos trafikpolisen som bilinspektör. Vi fick ofta uppgiften att vara lite av skådespelare. Vi åkte fram och tillbaka på vissa vägar i en målad bil vid vissa tider bara för att hålla nere farten. Det var den enda uppgift vi hade. Där ser man vilken inverkan polisen har i samhället. Därför är det också viktigt att få ut uniformerad personal.

Vad gäller den ökning av antalet anställda som nu sker inom polisen är det i huvudsak civila som börjar. Det är inget fel i det; kommer det in civila i verksamheten får man ut mer uniformerad personal. Men jag och många med mig upplever att det hattas lite grann. Man gör lite si och lite så, men man har ingen länk emellan. Då får man inte de effekter som man borde få av de insatser man faktiskt gör.

Jag brukar roa mig med att läsa om vad som sker på den polisiära sidan. Carin Götblad, en regionpolischef som ni väl känner till, har uttalat sig så här i en tidningsartikel när det gäller rån av barn: "Vi skulle aldrig acceptera det. Men det är vanliga barn som rånas på väg till och från skolan, som kallas hora och får höra att de ska få en Glock i käften. Jag tycker att vi sviker barnen."

Det är alltså en regionpolischef som har den uppfattningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill gärna veta hur regeringen tänker framöver. Ja, man gör satsningar, men man samordnar dem inte på ett effektivt sätt, som jag ser det i dagsläget. Jag vill höra statsrådet utveckla detta.

Herr talman! Jag vill ta upp fallet med ungdomen som blev rånad, brutalt misshandlad, filmad och förnedrad - de tvingade honom att öppna munnen, och sedan urinerade de på honom. När dessa personer senare dömdes och det skrevs mycket i medierna blev deras föräldrar intervjuade. Föräldrarna kunde aldrig förstå att deras söner kunde göra så. Jag har sett flera sådana fall i medierna där föräldrarna har uttalat att de är helt oförstående.

Varför är inte föräldrarna mer inblandade i hur deras barn sköter sig? Sverige har exceptionella problem med dessa ungdomsrån, som jag inte känner till att andra länder i Europa har. Jag har kompisar som bor i Schweiz, och de har aldrig hört talas om att det skulle förekomma sådant där i den utsträckningen.

Ni börjar helt enkelt i fel ände. Ni föreslår sociala insatser enbart för 12-14-åringarna. I stället måste föräldrarna helt enkelt ställas till svars och ta ansvar för sina minderåriga barn.

Herr talman! Det vi har rullat ut de senaste åren är massivt, inte minst satsningen på polisen. Vi expanderar polisen kraftigt, och vi låter utbilda tre gånger fler nu än tidigare. Vi tar naturligtvis även hänsyn till analysen av kommande pensionsavgångar för att dimensionera polisutbildningen på ett sådant sätt att det blir en expansion.

Rikspolischefens bedömning hittills är att vi kommer att nå målet. Nu börjar vi också se effekterna. Det stämmer att det under de inledande åren har handlat om att expandera framför allt civilanställda. Men från och med förra året kommer poliserna ut, och 400 fler poliser på ett enda år är en kraftig ökning. Nu till våren kommer ännu fler, och sedan till hösten ännu fler nya, unga poliser. Vi ser framför oss att vi kommer att klara målet. Det ska bli 10 000 fler anställda, och de har redan ökat med över 3 000. Vi har alltså redan betat av ungefär en tredjedel av målet. Där går vi in med stora insatser.

Sedan var det frågan om straffskärpningar. Jag har pekat på ett par saker för den här typen av brott. En är att öka häktningsmöjligheterna för rån. De som begår den typen av brott är ofta ganska djupt inne i kriminalitet, och de måste helt enkelt bort från gatan. För att bryta gängstrukturen handlar det ibland om att hitta ledarna av gängen, de mest aktiva. De måste plockas bort från gatan, antingen med hjälp av straffrätt eller med LVU-placeringar. Sedan går det att jobba med öppna sociala insatser mot "svansen", som ofta hänger runt de mest aktiva. Därför vill jag se en ökad häktningsmöjlighet när det gäller rån, och det finns med i 34-punktsprogrammet.

Vi aviserade häromdagen att vi också vill ta bort straffreduktionen för unga bland annat för rån. Det finns ett antal andra allvarliga brott, till exempel mord, dråp, grov misshandel och allvarliga narkotikabrott, där vi ska ta bort straffreduktionen för unga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan går vi fram med ungdomsövervakning. Jag fick en fråga från Mikael Strandman på temat att det skulle handla om att prata med en socionom. Nej, det är inte vad ungdomsövervakning innefattar. Det finns en vårdplan, men det är kriminalvården som håller i själva strukturen. Här handlar det om att du under en period helt enkelt får hålla dig hemma på kvällar och helger eller att du måste hålla dig borta från vissa platser. Bryter du mot dessa punkter finns andra frihetsberövande åtgärder som kan tas fram, till exempel sluten ungdomsvård med placering på ett Sis-hem. Det är en ingripande åtgärd för dem som ännu inte har nått upp till sluten ungdomsvård men där de öppna sociala insatserna är ett för klent instrument. Då finns det som ett mellaninstrument.

Jag vill speciellt nämna att en del av ungdomarna, framför allt de yngre ungdomarna, kan behöva tas ut ur familjemiljön. Familjen är ofta en mycket bra brottsförebyggande struktur, men ibland är familjen en del av problemet och inte en del av lösningen. När det till exempel förekommer kriminalitet i familjen måste man göra ett LVU-omhändertagande. Det är däremot oerhört dyrt för kommunerna, och en del kommuner drar sig därför för det. Vi vill helt enkelt öka möjligheterna genom att sänka kostnaderna för LVU-placeringarna. Här kommer vi att gå in med 250 miljoner från i år, just för att kunna bryta de strukturerna.

Herr talman! Jag tackar för svaret, statsrådet Morgan Johansson.

Jag vill ta upp Carin Götblads svar sist i artikeln. "Jag tycker att vi sviker barnen", säger Carin Götblad.

Det är bra med insatser, men jag brukar säga när jag håller kurser att man ska se brottskedjan som en tidsaxel. Om man ska nå resultat på kedjan får det inte finnas något brott eller en svag länk så att den brister. Jag upplever att regeringens åtgärder är sådana att man gör insatser här och lite insatser där, men länkarna däremellan är för sköra. Man når inte de resultat man rimligen borde göra med de insatser som finns.

Statistiken visar att det råder en dramatisk ökning av den typen av brott, och samhället bjuder inte motstånd för att stoppa brotten. Det är oerhört viktigt att starta tidigt med dessa människor. Det är barn med hela vuxenlivet framför sig vi pratar om. Då vill det till att de inte blir rekryterade in i kriminella verksamheter och får en kriminell livsstil. Det är mycket svårare att bryta den när man har kommit upp i åren. Det måste göras tidigt och kraftfullt.

Jag saknar en tydlig bild från regeringens sida av vad man ska göra. Man sätter in insatser här och lite där, men länken håller inte.

Herr talman! Det är faktiskt precis tvärtom. Det är vi som har helheten, inte Sverigedemokraterna. När Thomas Morell säger att det är viktigt att börja tidigt, undrar jag varför Sverigedemokraterna inte vill gå in med insatser i skola och socialtjänst i de utsatta områdena. Varför satt ni här i kammaren och röstade igenom en budget tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna som drog ned på den typen av insatser med över 400 miljoner kronor? Varför ska ni tvunget skära ned på skola och socialtjänst i de utsatta områdena?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är fråga om en helhet. Det handlar om förstärkta polisiära insatser, det vill säga ökad brottsbekämpning, det handlar om högre straff, i den mån de behövs, och det handlar om att ta undan en del av de mest brottsaktiva individerna från gatorna. Vidare handlar det om att se till att familjen tar ett ökat ansvar. Där har vi inga meningsskiljaktigheter alls. Det handlar också om att kunna göra ingripanden, till exempel när föräldrarna är en del av själva problemet, och det gör vi nu med LVU-insatser.

Till syvende och sist handlar det också om att bryta nyrekryteringen till gängen. Det bästa sättet att göra det är att se till att socialtjänsten har de resurser de behöver. Där är vi tydliga i 34-punktsprogrammet med att vi går in med pengar. Skolan ska också ha de resurser de behöver ha. Då får man vara beredd att satsa.

Det är vi som står för den politiken, men när Sverigedemokraterna har röstat igenom budgetar här har ni i stället skurit ned på den verksamheten. Vi står för helheten, och dessvärre bryr ni inte er om det Thomas Morell pratar om, nämligen vikten av att göra tidiga insatser. Helhetsbilden är extremt viktig.

Med alla de insatser vi nu gör när vi rullar ut 34-punktsprogrammet är jag övertygad om att vi kommer att se resultat också för den typen av brott.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.