Bärgning och bogsering av långa ekipage

Herr talman! Vi har alldeles nyss konstaterat att vi är väldigt eniga om att längre bussar är något positivt som vi ska försöka främja på olika sätt. Men vi kan också konstatera att det ibland händer att de längre fordonen inte fungerar så bra som det var tänkt, och då behöver de bärgas.

Herr talman! Lotta Finstorp har frågat mig om trafikförordningens begränsning gällande maximal längd för ett fordonståg vid bärgning och bogsering behöver ses över och uppdateras och om jag avser att initiera ett sådant arbete. Om jag inte avser att initiera ett sådant arbete undrar Lotta Finstorp vad motiveringen är till att inte se över lagstiftningen. Om jag avser att göra en översyn undrar Lotta Finstorp när ett förslag kan förväntas.

Frågan om bärgning av fordon eller fordonskombinationer som överstiger den maximalt tillåtna fordonslängden 25,25 meter har aktualiserats efter att försöken med 24 meter långa tvåledade bussar inleddes i Göteborgs kollektivtrafik 2007. Vid ett haveri eller en olycka med ett så långt fordon har Polismyndigheten från fall till fall utfärdat en särskild dispens för att genomföra bärgningen. En sådan ordning ska självklart inte tillämpas vanemässigt.

Efter det att regeringen i juni i år gav Transportstyrelsen i uppdrag att utreda möjligheterna att mer generellt tillåta långa bussar i kollektivtrafiken har frågan aktualiserats på nytt. Jag är medveten om att trafikförordningen inte medger bärgning av så långa fordon eller fordonståg utan att särskild dispens medges.

Jag delar därför interpellantens inställning att reglerna måste följa utvecklingen. Regeringskansliet har mottagit en framställan om en ändring, och inom kansliet bereds vilka förändringar som är nödvändiga.

Herr talman! Tack för svaret, ministern! Fler människor åker kollektivt. Precis som vi sa i den tidigare interpellationsdebatten handlar det om att kunna lösa vår tids samhällsutmaningar för att skapa ett hållbart samhälle. Den ökade urbaniseringen innebär förtätning och medför därmed också en större miljöpåverkan.

Att tillåta längre bussar är en viktig del i detta. Det är precis det som vi hade den tidigare interpellationsdebatten om. Min förhoppning är att det kommer att bli tillåtet att köra med längre bussar. Då behöver vi se till att trafikförordningens regler följer utvecklingen att vi får längre bussar. Det måste också vara enklare än i dag att bärga långa fordon.

Enligt trafikförordningen är det i dag inte möjligt, precis som ministern säger, att på laglig väg bärga eller bogsera ett fordon eller fordonståg som är längre än 25,5 meter. Det är en längdbegränsning som innebär stora utmaningar för såväl kollektivtrafik som för transportsektorn.

Många passagerarbussar, såväl ledade som oledade, är i dagsläget för långa för att rymmas inom dagens längdbegränsning för bärgning eller bogsering. Även längden på många lastbilar, trailrar eller släp överstiger också den tillåtna längden för bärgning eller bogsering. Situationen kompliceras ytterligare av att en del lastbilar inte är delbara.

För att man ska få göra och kunna genomföra en bärgning eller bogsering av dessa långa fordon behöver polismyndigheten utfärda särskild dispens, och polisen måste finnas fysiskt på plats vid haveristen för att kunna utfärda den särskilda dispensen. Det kommer att innebära långa väntetider om bärgningsföretagen inte ska bryta mot lagen. Det är bara att se på detta: Det gäller långa fordon över huvud taget. En buss som är för lång för att bärgas utan dispens och som är full av passagerare och står på en motorväg, E4:an, kan få stå länge innan en polispatrull kan prioritera att åka ut för att skriva dispensen.

Här måste vi göra en förändring i förordningen. Detta kan vara betydligt mer trafikfarligt än då bärgaren - den som kör bärgningsbilen - och chauffören tillsammans kan lasta upp bussen betydligt snabbare och på det sättet undvika att hindra trafiken och framkomligheten där haveristen står.

Liknande problem finns även för delbara lastbilar, men där innebär dessutom själva delningsmomentet en risk då en del av ekipaget behöver lämnas kvar på plats under den tid som bärgningen eller bogseringen sker samtidigt som konstruktionen av stödben på vissa trailrar endast får användas då trailern är olastad.

Här finns en trafiksäkerhetsmässig problematik, och det handlar även om tidsaspekten. Om vi tänker på vad vi helst vill att våra poliser ska arbeta med får vi också tänka på att man kan få vänta väldigt länge innan polispatrullen, som kanske finns långt bort, kan komma ut fysiskt för att skriva dispensen. I haveristen kan det då sitta ett antal resenärer som får vänta länge, och så vidare.

Det är gott så - att detta finns med i utredningen och att man ska titta på det. Men jag känner en oro för leveransen, alltså när man ska göra förändringen. Jag tror att detta är precis vad utredningen kommer att komma fram till. Jag vill gärna höra några kommentarer från ministern till detta.

Herr talman! Om det var otydligt i svaret ska jag börja med att säga att detta inte ingår i uppdraget. Det är i stället ett arbete som pågår internt på Näringsdepartementet med att ta fram förslag till eventuella förordningsförändringar när det gäller bärgning av längre fordon. Man kan nog konstatera att detta borde ha gjorts tidigare. Men jag tror att det är så enkelt att problemet inte har uppstått, och därför har det inte heller aktualiserats.

Polismyndigheten har fortfarande inte signalerat att detta är ett problem. Däremot har det kommit signaler från bärgningsbranschen om att man har haft bekymmer när man har behövt göra denna typ av insatser. Man har då fått invänta polis för att kunna få den nödvändiga dispensen.

Det finns några saker som man behöver ta ställning till i ett sådant här arbete. Det blir väldigt långa ekipage om man har en lång buss och dessutom en bärgare. Då bör man naturligtvis ställa sig frågan: Vilka särskilda krav behöver eventuellt ställas i anslutning till en sådan här bärgning? Hur kan man till exempel säkerställa att man får en framkomlighet? Det är inte alla vägar som är anpassade. Inte minst gäller det vägar där det förekommer rondeller eller liknande. Hur ska man hantera den typen av situationer?

Behöver man ställa särskilda krav på hur bärgningsfordonen ska vara beskaffade för att man ska kunna klara av att genomföra en bärgning på ett säkert och bra sätt? Finns det andra saker i hanteringen som behöver uppmärksammas så att den förordningsändring som föreslås också blir möjlig att hantera i verkligheten?

Det arbete som pågår inom departementet är så långt gånget att det kommer att remitteras till berörda aktörer de närmaste veckorna; det är den information jag har fått. Sedan får vi ta ställning när vi hör hur remissinstanserna ställer sig till hur vi ska gå vidare och till vilka förordningsändringar som eventuellt ska genomföras. Men detta arbete pågår alltså inte i Transportstyrelsen utan internt på Näringsdepartementet. Det har kommit längre eftersom det innebär en mindre justering i en förordning än vad arbetet med att tillåta längre fordon generellt gör. Det är ett betydligt mer omfattande arbete.

Herr talman! Det var intressant att höra att det är ett internt arbete som pågår just nu och att det snart kommer att gå ut på remiss. I Almedalen i somras uppmärksammades ett antal riksdagsledamöter på problematiken. Då fanns också polismyndigheten med och människor från bärgningskårer och från Sveriges Bussföretag, som var de som anordnade detta. Vi fick en hel del exempel beskrivna för oss, där det hela hade blivit otroligt komplicerat och där man hade fått vänta väldigt länge eftersom det hände saker i någon annan del av polismyndighetens område som gjorde att man på intet sätt kunde prioritera detta. Det blev lågprioriterat.

Det är otroligt bra om detta ska ut på remiss snart. Precis som det sas i en tidigare interpellation om BRT-systemet kommer det att bli fler och fler längre bussar. Sedan kan man verkligen hoppas att det inte kommer att bli haverier med dessa, men vi vet ju att moderna fordon i dag är som datorer. Detta är ingenting där man kan ringa efter någon på bussverkstaden som åker ut och hjälper till. Man måste ofta ha bärgare, och det ställer till det väldigt mycket både för bussföretagaren och för bärgaren, som får stå och vänta på att få den fysiska okulärbesiktningen av haveristen för att kunna flytta på den.

Förordningsförändringen kommer förhoppningsvis på plats inom en snar framtid. Jag tror att om man snabbt får denna förändring på plats skulle det underlätta mycket för inte minst bussbranschen, bärgarna och polisen. Jag vet inte varför inte polisen har hört av sig till departementet eller så, men jag utgår från att också polisen är remissinstans när nu förslaget skickas ut inom en snar framtid.

Jag är glad för att det snart kommer ett förslag på bordet, och jag hoppas att implementeringen sker snabbt. Jag har lite dålig erfarenhet av detta. När man väl har fått remissvaren och gått igenom dem sker det väldigt lite fram till den förändring som måste ske. Cykelutredningen är väl en sådan sak som inte har gått så där jättesnabbt. Alliansregeringen tillsatte Cyklingsutredningen, och den var färdig och kom för två år sedan, tror jag att det var. Det har hänt väldigt lite med den, och jag hoppas att inte detta blir någon sorts ny cykelutredning som dras i långbänk. Detta är ganska akuta förslag som måste till, och beslut måste fattas.

Herr talman! Nu skulle inte denna interpellationsdebatt handla om cykelutredningen, men jag vill ändå påminna om att den cykelutredning som Lotta Finstorp hänvisar till innehöll ganska få konkreta förslag. Dessa förslag har nästan allihop genomförts. Det som kvarstår är en lagändring där remissinstanserna har haft väldigt olika uppfattningar. Jag delar nog inte riktigt bilden av att det har gått så väldigt långsamt i den frågan.

Däremot kan man tycka att vi behöver göra mer för att främja cykling. Där krävs ett samarbete mellan den lokala, den regionala och den statliga nivån där ansvaret framför allt ligger lokalt och regionalt.

Om vi nu ska återvända till bärgning av längre fordon, som detta handlar om, pågår som sagt det arbetet internt på Regeringskansliet, i Näringsdepartementet. Det kommer att skickas ut på remiss inom kort. Jag hoppas att vi när vi remitterar detta får in olika problem som kan uppstå så att vi också tar hänsyn till och höjd för de svårigheter som kan uppstå av skäl som kanske är svåra att förutsäga om man inte har varit inne i en sådan här situation.

Samtidigt ska man komma ihåg att försöksverksamheten har pågått i bara två kommuner, och dessutom i tätort. Det kanske även fortsättningsvis i första hand blir i mer befolkningskoncentrerade områden som BRT-systemet kommer att komma i fråga. Det finns inte tillräckligt stort resandeunderlag på andra ställen. Men i stadskärnorna är det i allmänhet också ganska trångt. Om man inte från början har planerat för sådana här system med ganska raka gator och speciella körfält för bussarna kan det i bärgningshänseende ställa till en del problem.

Jag hoppas att vi får in så mycket underlag från remissinstanserna att vi kan göra en förordningsförändring som också underlättar för denna typ av situationer utan att åsidosätta kraven på trafiksäkerhet och annat som naturligtvis är av oerhört stor vikt att vi hela tiden beaktar, så att de förändringar som vi gör eller den nya teknik som vi anammar och främjar också hanteras på ett sådant sätt att det inte uppstår nya och svårlösta problem. Vi ska verkligen försöka få in så många aspekter som möjligt i beredningen.

Herr talman! Jag tackar ministern för förtydligandet om att internutredningen snart kommer att gå ut på remiss.

Jag delar helt ministerns uppfattning om att det är klart att man inte kan göra en förordningsförändring som innebär att det kanske blir ännu mer trafikfarligt än i dag. Det som behöver göras är att uppdatera trafikförordningens begränsning gällande maximal längd för ett fordonståg vid bärgning och bogsering. Sedan kanske man dessutom måste ha speciella skyltar eller på annat sätt visa att det är ett extra långt ekipage som bärgas. Men detta kommer säkert att komma in i remissyttrandena. Det verkar inte vara rocket science, utan det borde gå att lösa.

Lagstiftningen har inte följt med utvecklingen. Vi har under de senaste åren sett en explosion avseende just utvecklingen på fordonssidan till längre fordon helt enkelt. Då har detta inte hängt med riktigt. Jag ser därför fram emot att ta del av remissvaren och att det snabbt kommer en förändring på plats.

Herr talman! Apropå detta med snabbhet kan jag bara konstatera att arbetet med de första så kallade stombussarna, som de heter i Göteborg, det vill säga långa och kapacitetsstarka bussar, påbörjades redan 2007. De har alltså varit i trafik i åtta år. Fram till förra året, vid ungefär den här tiden, var det inte den här regeringen som hade ansvar. Under sju år av åtta var det den tidigare alliansregeringen som inte upptäckte detta problem och som inte heller gjorde någonting åt det. Om den nuvarande regeringen på lite drygt ett år kan lösa det tycker jag att vi kan vara nöjda med det.

Detta kommer säkert att bli aktuellt i andra fall. Vi talar om självkörande fordon, intelligent infrastruktur, drönare och den här typen av längre fordon. På en lång rad områden står vi nu alltså inför teknikskiften av olika slag som också innebär att de regelverk som vi lever med inte alltid fullt ut följer med i utvecklingen. Vi måste hela tiden ha en balans. Å ena sidan måste vi bejaka och främja en teknikutveckling som leder till mer klimatsmarta och effektiva transporter. Å andra sidan får vi inte åsidosätta till exempel trafiksäkerhet eller säkerhet ur andra aspekter. Det gäller på något sätt att hela tiden skynda långsamt.

Men jag tror att målsättningen är mycket klar och tydlig, och just i den här specifika frågan pågår det ett arbete som snart är slutfört.

Överläggningen var härmed avslutad.