Balansen mellan miljömål och produktionsmål i skogen

Herr talman! Jonas Jacobsson Gjörtler har frågat mig om det är mitt ställningstagande att staten på ett rimligt sätt balanserar miljömål och produktionsmål, vilka effekter jag bedömer att försämrade möjligheter till aktiv skogsförvaltning och ett väl fungerande skogsbruk leder till avseende miljömålen samt om jag och regeringen vidtar eller planerar några åtgärder för att stärka äganderätten avseende skogen och underlätta för skogsägarna att bedriva ett långsiktigt och väl fungerande skogsbruk, och vilka åtgärder det rör sig om i så fall.

Jag vill inleda med att säga att det är av stor vikt för regeringen att skogsbruket bedrivs på ett långsiktigt ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbart sätt.

Skogspolitiken bygger på två jämställda mål: miljömålet och produk-tionsmålet. Det finns behov av att utveckla bägge dessa delar. Likaväl som att skydd och miljöhänsyn ska öka är en ökad produktion av skoglig råvara viktigt i omställningen till ett biobaserat samhälle och för att fasa ut fossil energi.

I en skrivelse till regeringen har Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen bedömt att det finns behov av att utreda artskyddsförordningen för att säkerställa att den är tillämpbar, effektiv och rättssäker. Frågan om huruvida en översyn av artskyddsförordningen ska göras bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Regeringen har en tydlig ambition att skyddsvärda skogar inte ska avverkas. Vad gäller nyckelbiotoper är det statens ansvar att, i linje med strategin för formellt skydd av skog, bland annat prioritera områdesskydd för nyckelbiotopsrika fastigheter. Det bedöms ge stor naturvårdsnytta och ökar förtroendet för naturvårdsarbetet i skogen. Regeringen har vidare genom den så kallade kompletterande arbetsmetoden Nya Komet möjliggjort för skogsägare från hela landet att själva anmäla intresse för ett långsiktigt skydd av skogar med höga naturvärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tolkar frågorna som att de ställs mot bakgrund av att Jonas Jacobsson Gjörtler är orolig för att äganderätten inskränks av regeringen. Äganderätten av skog är grundlagsskyddad och inte ifrågasatt av regeringen. I propositionen En skogspolitik i takt med tiden fastställde regeringen att skogspolitikens två jämställda mål, miljömålet och produktionsmålet, samt det delade ansvaret mellan samhället och skogsägarna, förutsätter en tydligt definierad och långsiktig äganderätt.

Frihet under ansvar innebär att den enskilda äganderätten till skog ska värnas, samtidigt som skogsägaren har en betydelsefull del i det gemensamma ansvaret att förvalta skogsresursens alla nyttigheter på ett långsiktigt hållbart sätt i enlighet med ekosystemansatsen. Jag kan bara konstatera att inriktningen av skogspolitiken ligger fast.

Just nu genomför regeringen två större arbeten på skogens område: en rättslig översyn av skogsvårdslagstiftningen och arbetet med det nationella skogsprogrammet. I detta har många av skogens intressenter deltagit i en dialogprocess och spelat in förslag till regeringen för att skogen ska bidra till jobb och hållbar tillväxt i hela landet och till utvecklingen av en växande bioekonomi. Vi analyserar just nu remissutfallet av arbetsgruppernas rapporter.

Min förhoppning är att insatserna ska leda till att arbetet mot de jämställda målen utvecklas på ett positivt sätt. Det finns ett behov av fortsatta åtgärder som möter framtidens alla utmaningar. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under 2017 avseende det nationella skogsprogrammet.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret. Bakgrunden till denna interpellation är mycket riktigt att jag, och säkert också många andra ledamöter, har blivit kontaktad av skogsägare som uttrycker oro över det som de uppfattar som en successiv urholkning av äganderätten.

Det som beskrivs är en successiv förändring av en rad saker. Ibland handlar det om större förändringar, men det gäller även en del små steg och åtgärder som var för sig kanske inte alltid uppfattas som dramatiska. Sammantaget är dock uppfattningen tydlig, nämligen att äganderätten befinner sig på ett sluttande plan och att det lutar allt kraftigare.

I interpellationen tar jag upp tre konkreta exempel. Det handlar om artskyddsförordningen som ställer till det när man exempelvis ska avverka skog. Vi har nyckelbiotoperna som utgör en olycklig juridisk gråzon. Det handlar om en märkning som i praktiken innebär att man inte kan använda skogen. Man kan inte sälja virket men samtidigt finns inget formellt skydd, och som skogsägare får man ingen ersättning. Detta skapar som sagt en olycklig gråzon som i praktiken är en urholkning av äganderätten.

Vi har dessutom frågan om avverkning och talerätten. Regeringen verkar vara inne på att ytterligare utöka möjligheten till talerätt för fler att kunna ha synpunkter på avverkningar i skogen, vilket vore ett stort bekymmer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Enligt skogsvårdslagen ska produktionsmål och miljömål väga lika tungt, och det nämner statsrådet även i sitt svar. I praktiken hänger dessa båda mål intimt ihop. Det privata ägandet av skogen är ett grundfundament för att säkerställa att långsiktigt ansvarstagande, aktiv skogsförvaltning och lönsamt skogsbruk samtidigt är förutsättningar för att man ska kunna värna olika miljövärden.

En väldigt stor andel av den skog som i Sverige är undantagen från skogsproduktion är också frivilliga avsättningar från privata skogsägare. Tittar man på den produktiva skogsmarken ser man att en större andel är undantagen från skogsbruk - och därmed skyddad - genom frivilliga avsättningar jämfört med det som har ett formellt skydd. Detta gäller i alla fall enligt de siffror från 2011 som jag lyckades hitta. Möjligen ser det lite annorlunda ut nu; jag tror att skillnaden till och med är ännu större nu.

Detta möjliggörs naturligtvis av skogsägare som tror på framtiden och som uppfattar att det från statens sida finns ett rimligt balanserat förhållningssätt och en balanserad syn på miljö och produktion. Min bild är dock att regeringen lägger stort fokus på att beskriva miljöåtgärder avseende skogen. Men frågan man ställer sig då är om regeringen över huvud taget planerar några åtgärder som syftar till att stärka äganderätten eller förbättra möjligheterna till produktion i skogen. Statsrådet får väldigt gärna ge exempel på vad regeringen avser att göra för att stärka äganderätten och underlätta möjligheterna att driva skogsbruk.

När det gäller exempelvis artskyddsförordningen specifikt hör vi även från myndigheterna om en stor oro över att den nu förda politiken, med stoppade avverkningar med mera, riskerar att leda till att skogsägarnas egna insatser för att vårda och utveckla sin skog ska minska. Hur ser ministern på detta? Är det verkligen rimligt att produktionsskogen förlorar naturvärden? Detta kan inte vara regeringens mening.

De ansvariga generaldirektörerna för de båda myndigheterna Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket har i en skrivelse till regeringen bett att den ska göra en översyn av förordningen. Än så länge har vi inte hört något från regeringen om detta annat än att det bereds. Jag tycker att regeringen skulle kunna sätta lite fart. Det är inte så mycket att fundera över. Om de två ansvariga myndigheterna konstaterar att det finns ett problem borde regeringen också se det och sätta igång utredningen direkt.

Herr talman! Äganderätten är grundlagsskyddad, vilket jag även sa i mitt svar på interpellationen. Regeringen ifrågasätter den heller inte. Men, Jonas Jacobsson Gjörtler, äganderätten är inte alltid helt oinskränkt. Det finns också en allemansrätt. Är det den som Jonas Jacobsson Gjörtler och Moderaterna ifrågasätter?

I interpellationen står det att det redan finns omfattande möjligheter för exempelvis miljöorganisationer att överklaga avverkningsanmälningar, men detta är fel. Det här är en fråga som aldrig har prövats, och det är denna fråga som utredningen ska titta på och tydliggöra bestämmelserna för.

Utredningen har dock inte bara denna uppgift utan ska också klargöra vem eller vilka som bör ha ansvar för att fullgöra skogsvårdslagstiftningen. Detta är i dag oklart. Den ska även ta ställning till om bestämmelser måste införas som straffbelägger exempelvis oriktigt lämnade uppgifter. Vi har tillsatt en ny utredare, lagmannen Fredrik von Arnold, som har i uppdrag att titta på detta och lämna en slutredovisning den 31 mars. Förmodligen måste tiden dock förlängas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den budgettext som Jonas hänvisar till när han påstår att regeringen föregriper utredningen är hämtad från portalparagrafen i Århuskonventionen. Detta är ett åtagande som Sverige har gjort för länge sedan. Totalt har 48 länder undertecknat konventionen, däribland samtliga EU-länder. Vi följer här en del av EU:s rättsordning, och också vi måste såklart anpassa den nationella lagstiftningen utifrån denna. Det är detta vi just nu tittar på.

Jonas tolkar också fritt när han säger att jag ser motsättningar mellan skogsbruk och andra intressen. Detta stämmer inte. Produktionsmål och miljömål är jämställda. Varför skulle det vara omöjligt att hantera detta? Vi har enormt mycket skog i landet. 70 procent av landets yta är täckt av skog. Inget annat land i Europa har så mycket skog i förhållande till sin yta.

Skogen har stor betydelse för friluftslivet. Skogsbruket och friluftslivet kan samsas och har gjort det under lång tid. Vi har en allemansrätt. Är det denna som Jonas och Moderaterna ifrågasätter? Dessa jämställda mål måste vi värna om.

Vi ska också komma ihåg att av alla insatser som görs tar växande skog upp mest koldioxid. Givetvis skyddar vi samtidigt stora områden för att bevara den biologiska mångfalden. Kolsänkan som vi får upphör dock när skogen slutar att växa. Därför gäller det också att hela tiden se till att ha ny skog att bruka för att upptaget av bland annat koldioxid ska fortgå.

Skogen har alltså många värden. Den är oerhört viktig ur klimatsynpunkt, och den är även mycket viktig för sysselsättning och tillväxt liksom för att bygga välstånd för Sverige.

Herr talman! Vi har redan mycket skyddad skog i Sverige. Mer än 25 procent är undantagen från skogsbruk, enligt Skogsstyrelsen. Siffran är några år gammal men lär som sagt vara högre i dag. Jag är lite nyfiken på om statsrådet Bucht anser att andelen skyddad skog bör öka ytterligare. Hur ser han i så fall på att ytterligare skogsmark undantas från produktion? Denna skog hade annars kunnat bidra till exempelvis den stora mängd biomassa som behövs för att klara klimatutmaningen. Om man undantar mer skog kan det alltså få konsekvenser för detta.

Detta stämmer dessutom väl överens med det som statsrådet själv var inne på här på slutet, att det är när skogen växer som den bidrar till klimatnytta genom att vara en kolsänka. Den nyttan kan försvinna om man plockar undan skogen från produktionen.

Nej, allemansrätten ifrågasätter vi inte alls från Moderaternas sida. Det är inte det som detta handlar om. Allemansrätten är viktig och ska värnas och skyddas. Kanske just därför är det väldigt viktigt att man är tydlig med vilka gränser som gäller för allemansrätten och i fråga om att skydda äganderätten på ett bra sätt för att undvika att allemansrätten ska riskera att komma under attack. Jag tror att det är otroligt viktigt att vi har en bra balans här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Äganderätten är grundlagsskyddad, säger statsrådet, och det stämmer. Men det hjälper föga när skogsägarna uppfattar att äganderätten successivt urholkas, med små steg och ibland lite större kliv. Det här är en uppfattning som skogsägarna har. Det är möjligt att statsrådet inte delar den uppfattningen, men jag tror att han borde ta deras oro på lite större allvar. I vissa fall är det dessutom så att den här oron delas av de ansvariga myndigheterna.

Bristerna i artskyddsförordningen gör att balansen mellan miljö- och produktionsmålen riskerar att förskjutas. Skogsägare som har skött sin skog alldeles utmärkt och i flera generationer har kunnat upprätthålla livskraftiga bestånd av hotade arter parallellt med ett fungerande skogsbruk befinner sig i dag ibland i en situation där deras avverkningsanmälningar inte går igenom. Länsstyrelser, Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket pekar på att det finns hotade arter i området och att artskyddsförordningen därför inte kan medge avverkning. Det här är en väldigt olycklig ordning, och den kan bero på att det saknas ett undantag för jordbruk och skogsbruk. Detta går dessutom stick i stäv med att miljöbalken pekar ut skogsbruket som ett nationellt intresse.

Statsrådet säger i sitt svar: "Frågan om huruvida en översyn av artskyddsförordningen ska göras bereds för närvarande inom Regeringskansliet." Men hur svårt kan det egentligen vara? Generaldirektörerna för de två myndigheter som kan det här, jobbar med det och ansvarar för det, Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen, skickade en skrivelse till regeringen tidigare i år. Man konstaterar att det är nödvändigt att utreda artskyddsförordningen för att säkerställa att den är tillämpbar, effektiv och rättssäker. De ansvariga myndigheterna ifrågasätter alltså om förordningen i sin nuvarande utformning är tillämpbar, effektiv och rättssäker och anser att det krävs en översyn.

Statsrådet får ursäkta, men det behövs ingen beredning av det här. Vad som behövs är att regeringen kommer loss och tar tag i frågan. Såväl skogsägarna som ansvariga myndigheter anser att det är nödvändigt. Vad väntar regeringen på egentligen?

Det talas i allt större utsträckning om lokalt gynnsam bevarandestatus. Det här menar jag innebär att hela tanken om gynnsam bevarandestatus hotar att urholkas, eftersom arter som i landet inte är hotade plötsligt ska skyddas i områden där de tidigare inte har funnits. Det gäller till exempel det aktuella fallet med lavskrikan. Det pågår domstolsbehandling som handlar om lavskrikans allra sydligaste utbredningsområde. Det är bara det att arten nu är så pass gynnad att den sprider sig söderut till områden där den inte har varit tidigare, nästan som en invasiv art, fast med ett skydd. Om den principen ska råda kommer vi att få många problem med begränsningar för skogsbruket. Jag vill gärna höra statsrådets synpunkter på detta.

Herr talman! När det gäller frågan om ytterligare skydd kan jag säga att det finns ett formellt skydd för ytterligare 150 000 hektar. Det här är något som det råder en mycket stor och bred politisk samstämmighet om.

Undersökningar som nyligen har gjorts visar att skogsägarna har en mycket stor tilltro till skogen och skogsproduktionen. Jag ser det väldigt tydligt i det arbete som regeringen gör tillsammans med branschen och intresseorganisationer i det nationella skogsprogrammet för att utveckla skogsbruket och skogsindustrin i Sverige. Det finns ett enormt engagemang i de här frågorna. Den där oron kanske får stå för Jonas Jacobsson Gjörtler själv. Den kan vara konstruerad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har väldigt mycket biomassa i våra skogar. Vi har skött våra skogar på ett mycket bra sätt under lång tid. Det finns säkert saker att förbättra. Men skogsförrådet har fördubblats de senaste 100 åren. Vi har över 3 miljarder kubikmeter skog i det totala samlade skogsförrådet. För 100 år sedan var det 1,7 miljarder. Det har alltså hänt väldigt mycket.

Detta visar också att det går att förena ett miljömål med ett produk-tionsmål. Det har man gjort på ett mycket bra sätt i Sverige under en lång tid. Vi var faktiskt det land i världen som först antog en skogsvårdslag. När vi kapar ett träd planterar vi minst två nya, ibland tre eller fyra. Men vi skyddar också skog. Vi tar miljöhänsyn. Vi skyddar arter som är hotade. Det är viktigt att vi kan förena de här sakerna.

Som jag sa i ett tidigare inlägg: Om det är något land som kan klara av det här är det väl Sverige, som har så mycket skog. 70 procent av ytan är täckt av skog. Ska vi inte kunna ha två jämställda mål: produktionsmålet och miljömålet? Är det detta Moderaterna ifrågasätter? Eller är det allemansrätten ni ifrågasätter? Vad är det egentligen Jonas och Moderaterna är ute efter?

Herr talman! Jag förstår inte vad statsrådet Bucht far efter när han antyder att vi skulle vilja ifrågasätta allemansrätten. Vad i de exempel jag har tagit upp skulle inskränka allemansrätten? Det är inte det som det handlar om. Det här handlar om hur man kan ha ett fungerande skogsbruk.

Som jag sa inledningsvis och som jag skrev i interpellationen anger skogsvårdslagen att vi har två tydliga och jämställda mål, vilket i grunden är bra. Min oro är att balansen mellan dessa två mål förskjuts och att tyngdpunkten glider över mot miljömålet. Det drabbar skogsbruket och produktionen, vilket i nästa steg också kommer att leda till problem för miljön, eftersom väldigt mycket av miljömålen kan nås med hjälp av att vi har ett fungerande skogsbruk.

Sedan måste jag säga att det nästan är på gränsen till arrogant när statsrådet står här och påstår att den oro jag talar om inte finns utan skulle vara konstruerad. Statsrådet står alltså i talarstolen och påstår att jag skulle ha hittat på att skogsägare är oroade över detta. Jag undrar om statsrådet över huvud taget följer med i vad som skrivs i de här frågorna just nu. Det finns en rätt utbredd oro.

Många skogsägare har stor tilltro till skogen och skogsproduktionen och ser långsiktigt positivt på dessa. Det är helt rätt. Men det finns en stor oro för att de här förändringarna, bland annat de som jag har tagit upp i min interpellation, bidrar till att försämra förutsättningarna, urholka äganderätten och göra det svårare att bedriva ett fungerande skogsbruk. I nästa steg riskerar det också att slå mot miljömålen.

Det förvånar mig att inte statsrådet tar den här frågan på lite större allvar. Det handlar inte om allemansrätten. Det handlar inte om att ifrågasätta miljömålen. Det handlar om att värna balansen mellan miljömål och produktionsmål. Ett fungerande skogsbruk är grunden för att miljömålen ska kunna nås i nästa steg. Jag önskar att statsrådet tar frågan på lite större allvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tycker inte att det finns anledning att skrämmas, som Jonas gör. Vi hade en debatt i samma ämne med dina partikamrater förra veckan. De försökte också skrämmas och måla upp en svart bild. Vi har ett åtagande i enlighet med Århuskonventionen, som 48 andra länder har anslutit sig till, inklusive samtliga EU-länder, och det finns också en EU-rätt. Det är klart att vi är skyldiga att titta på den och se till att vi har en tillämpning som är korrekt och riktig. Man behöver inte skrämma upp skogsägarna på grund av detta.

Det finns oklarheter i skogsvårdslagstiftningen när det gäller vem som har ansvar för vad. Det finns också anledning att överväga om det ska straffbeläggas att lämna oriktiga uppgifter. Det är sådant som den här utredningen tittar på.

Skogen betyder väldigt mycket för Sverige, både ur miljösynpunkt och ur produktionssynpunkt. Med 127 miljarder i exportvärde är vi på tredje plats i världen. Skogen sysselsätter direkt 60 000 människor. Vi utvecklar våra produktionsmetoder. Inom det nationella skogsprogrammet tittar man på att utveckla produktionsmetoder i skogsbruket och i industrin för att skogen ska kunna fortsätta vara en exportmotor och en välfärdsbyggare. Det handlar också om att utveckla bra teknik för att både bruka skogen och skydda naturen.

Det sker väldigt mycket teknikutveckling. De frågorna diskuteras också i det nationella skogsprogrammet. Jag ser fram emot att vi på riksdagens bord under nästa år ska kunna lägga fram en proposition i ärendet.

Överläggningen var härmed avslutad.