Balans mellan nytta och konsekvenser av svinpestrestriktionerna

Herr talman! Åsa Eriksson har frågat mig när jag och regeringen tänker ta initiativ till en avvägning mellan nytta och konsekvenser av de restriktioner som Statens jordbruksverk har belagt hela Fagersta och nästan hela Norberg med.

Den 6 september konstaterades för första gången någonsin den mycket allvarliga sjukdomen afrikansk svinpest i Sverige. Utbrottet i sig var mycket allvarligt, och en fortsatt spridning av smittan riskerade att innebära ytterligare konsekvenser. Därför har det varit oerhört viktigt att stoppa smittspridningen så snart som möjligt. Myndigheterna var tydliga med att kraftfulla åtgärder var nödvändiga i det inledande skedet av bekämpningen för att kartlägga smittans utbredning.

Åsa Eriksson har sannolikt noterat att det sedan frågan skrevs har införts betydande lättnader i restriktionerna. Det är ett mycket välkommet beslut, men låt mig vara tydlig med att det ligger ett hårt och intensivt arbete bakom möjligheten till sådana lättnader. Ur ett internationellt perspektiv är det en unik situation vi befinner oss i när det nu finns möjlighet att göra lättnader så tidigt efter det konstaterade utbrottet. Samtidigt pågår ett mycket omfattande bekämpningsarbete, och utifrån information som framkommer under arbetets gång kan myndigheterna vara tvungna att ompröva tidigare beslut.

Det är glädjande att den smittade zonen nu har minskats. Det innebär att vissa områden som tidigare omfattades av zonen nu är helt fria från restriktioner, vilket är fördelaktigt för privatpersoner, föreningar och företag. Allmänheten kan nu också röra sig i skog och mark i den smittade zonens ytterområden.

Enligt EU-regelverket och den svenska epizootilagen (1999:657) ska Jordbruksverket som behörig myndighet fatta beslut om bekämpningsåtgärder i samband med utbrott av allvarliga sjukdomar såsom afrikansk svinpest. Jordbruksverket ska införa de förbud och restriktioner som behövs för att säkerställa att risken för spridning av sjukdomen minimeras. Jag har fullt förtroende för myndighetens förmåga att göra avvägningar mellan nytta och konsekvens i de beslut som fattas, både i det inledande skedet och nu när restriktioner börjat lättas.

Jag är stolt över det engagemang som så många aktörer hittills har visat i bekämpningsarbetet och jag hoppas att smittan kan utrotas så snart som möjligt, så att tillvaron i Fagersta och Norberg kan återgå helt till det normala.

Herr talman! Först vill jag ge en stor eloge till Jordbruksverket och SVA, som föredömligt har vidtagit snabba och relevanta åtgärder för att minska smittan och effekterna av utbrottet av svinpest i Fagersta och Norberg.

Jag tror att jag talar för oss alla som bor i Fagersta och Norberg när jag säger att vi är imponerade över hur fort det gick, hur snabbt man fick fram utrustning och hur bra informationsmöten man har haft. På många sätt har myndigheten arbetat föredömligt, och det vill jag tacka för.

Men, herr talman, sedan vill jag också ge en beskrivning av hur det är att leva i det som nu kallas för en smittad zon, som alltså omfattar precis hela Fagersta kommun och ungefär 97 procent av Norbergs kommun. När man kör in i våra kommuner möts man av stora gula skyltar där det står: Stopp! Smittad zon. Det gäller alltså också utanför det instängslade kärnområde där de smittade vildsvinen har hittats.

Herr talman! Jag har inför debatten dels pratat med mina grannar i Karbenning, dels ställt frågor till företag och föreningar som är verksamma i de båda kommunerna och givetvis pratat med Fagersta kommun och Norbergs kommun.

Den sammantagna bilden är att alla är helt inställda på att bidra till att svinpesten inte sprids. Det är jätteviktigt. Vi tar gärna ansvar för hela landets grisproduktion så att inte pesten ska sprida sig, men vi förväntar oss att staten är med och hjälper till och ger oss ersättning för det som vi inte kan göra. Och där finns en stor frustration över bristen på stöd, dialog och ersättningar.

Herr talman! Låt mig ge några exempel. Eftersom skogsbruk är helt förbjudet i våra kommuner sedan den 7 september drabbas skogsägare och andra som har verksamhet i skogen mycket hårt. Skogen är som bekant en viktig verksamhet för oss i Bergslagen. Pågående avverkningar kan inte slutföras, virkesvärde går förlorat och barkborreproblematiken förvärras eftersom man nu lämnar virke kvar i skogen. Företag och personal har fått kostnader för stillestånd och sanering och planerade skogsvårdsåtgärder som markberedning och röjning har fått avbrytas. Hur tänker regeringen kompensera för allt detta?

Herr talman! AB Karl Hedin Sågverk, som har tre sågar i området, har som en direkt konsekvens av den minskade inleveransen av timmer ett produktionstapp på ungefär 10 procent. Företaget bedömer att det motsvarar ett täckningsbidrag på 4,6 miljoner kronor per månad. Kommer regeringen att se till att de kompenseras för det?

Om totalstoppet på skogliga åtgärder inom det som kallas smittad zon fortsätter kommer sågverken att tvingas minska sin produktion och varsla personal. Det blir problematiskt att sysselsätta maskinlag och skogsvårdsentreprenörer. Besöksnäringsföretag står utan jobb när kunderna inte vågar besöka det som kallas för smittad zon. Arbetslösheten i norra Västmanland kommer alltså att öka.

Herr talman! Att utbrottet av svinpest kräver restriktioner förstår vi alla. Frågan jag ställer mig är vem som avgör balansen mellan konsekvenserna i förhållande till nyttan av restriktionerna.

Jordbruksverket ska, enligt statsrådets svar på min interpellation "införa de förbud och restriktioner som behövs för att säkerställa att risken för spridning av sjukdomen minimeras". Vem avgör balansen? Har regeringen delegerat den bedömningen till myndigheten, eller bryr sig regeringen inte alls om norra Västmanland?

(Applåder)

Herr talman! Tack för nya frågor, Åsa Eriksson! Det är självklart att vi bryr oss. Men jag tror också att ledamoten har koll på lagstiftningen och vet vilken som är behörig myndighet. Och jag tror inte att politiker ska gå in och detaljstyra över sådant som det finns expertkunskap om i olika myndigheter.

Precis som ledamoten säger har myndigheterna i en samlad bedömning gjort ett väldigt bra arbete. Självklart har regeringen sett till att vara uppdaterad om i princip varje steg som har tagits. Vi har naturligtvis haft en mycket tät dialog med de berörda myndigheterna och även med frivilligorganisationer, till exempel Svenska Jägareförbundet, som har gjort en ovärderlig insats i arbetet på plats på marken. Utan jägarnas engagemang hade vi troligtvis inte kunnat göra de lättnader som vi nu har gjort historiskt snabbt i ett internationellt perspektiv.

Man kan dock inte underlåta att konstatera att utan de kraftiga åtgärder som vidtogs initialt i förloppet skulle situationen ha kunnat se betydligt värre ut. Det är påtagligt ansträngande för människor boende i både Fagersta och Norberg och i det område som är smittat; det råder det ingen som helst tvekan om. Det är också självklart att detta påverkar och ställer till det för enskilda näringsidkare. Det gör det.

Men vi har också en lagstiftning som reglerar hur ersättningen ska betalas ut. Alla som ser sig som direkt berörda av de restriktioner som staten har lagt på området ska därför ansöka om ersättning hos Jordbruksverket. All denna information finns tydligt beskriven på Jordbruksverkets hemsida.

Det är svårt att säga hur stora effekterna blir för skogsbruket när vi nu har kunnat lätta på restriktionerna. Det beror på hur långvariga restriktionerna totalt sett blir. Men sedan lättnaderna gjordes den 30 november befinner sig nu en stor del av skogsbruket utanför den smittade zonen, vilket måste ses som positivt.

Herr talman! Att döma av svaret verkar regeringen inte ha någon åsikt om balansen mellan konsekvenserna och nyttan. De i norra Västmanland som har röstat på Tidöpartierna lär känna sig lurade när deras regering inte bryr sig om dem. Det måste kännas snöpligt.

När jag frågade Norbergs kommun vad som ger störst problem av restriktionerna blev svaret fyra saker:

Besöksnäring och småföretagande drabbas hårt av det snäva regelverket. De får inte ekonomisk ersättning.

Viktiga idrottsutövningar sätts på paus, främst då orientering och cykling, eftersom vi fortfarande inte får organisera aktiviteter i skogen. Det får konsekvenser för både folkhälsan och föreningslivet.

Ansökningar som kommunen ställer till Jordbruksverket måste göras om, kompletteras och bli mer omfattande för att de inte beviljas. Det tar mycket personalresurser från en redan anorektisk kommunorganisation och gör att andra uppgifter blir liggande.

Kommunens utvecklingsarbete hindras eftersom vi inte får genomföra exempelvis arkeologiska undersökningar inför bostadsbyggande.

Herr talman! Jag hoppas verkligen att inga relationer tar slut under det här året, för det är omöjligt att sälja en fastighet i ett område som kallas för smittad zon.

Herr talman! Näringslivschefen i Fagersta kommun, Tobias Back, menar som svar på en fråga ställd till honom att Tillväxtverket, inte Jordbruksverket, borde vara den instans som hanterar ersättningar till företag och föreningar. Han har tydligen bjudit in regeringen att diskutera saken men inte fått någon respons. Så viktigt är norra Västmanland för regeringen.

Skogsföretag har efterfrågat en grupp bestående av skogliga aktörer och berörda myndigheter, men det rann ut i sanden därför att myndigheterna inte hade särskilt stort intresse. Så viktigt är norra Västmanland.

Förbuden har nog fått större konsekvenser och kostnader än vad Jordbruksverket kände till när beslutet fattades. Epizootilagen är inte anpassad för vare sig skogsbruk, föreningsliv eller besöksnäring. Det är en lag som är skriven för jordbruksverksamhet. Gott så, men det räcker inte när hela kommuner är belagda med en död hand. Den som förlorat uppdrag eller kunder på grund av restriktionerna får ingen ekonomisk ersättning för det.

Listan på Jordbruksverkets hemsida över vilken typ av företag och verksamheter som inte kan få bidrag enligt den här lagen är längre än listan över dem som kan ansöka. Det är talande i sig.

Herr talman! Andra regelverk krävs för att hantera konsekvenserna av svinpestrestriktionerna. När kriser uppstår måste en regering som säger sig vilja jobba för hela landet vidta de åtgärder som krävs för att ge stöd åt dem som drabbas av krisen. Man kan inte luta sig tillbaka och säga: Vi har i vår vishet inte förutsett alla konsekvenser i tidigare lagstiftningar, så ni får leva med det. Man måste agera. Låt mig ge några exempel.

Under den stora skogsbranden i norra Västmanland 2014 agerade den dåvarande alliansregeringen och såg till att kommunerna fick ekonomisk kompensation, trots att gällande lagstiftning inte möjliggjorde det.

Under coronapandemin agerade den socialdemokratiska regeringen med mängder av initiativ för att ändra regelverket så att företag, enskilda och vår gemensamma välfärd inte skulle drabbas onödigt hårt. Vill man så går det.

Frågan är alltså, herr talman: Kommer regeringen att agera för att de som drabbats av svinpestrestriktionerna också kompenseras för det?

(Applåder)

Herr talman! Alla åtgärder som har vidtagits under detta arbete har vidtagits för att öka chanserna att begränsa och bekämpa denna smitta och i slutändan minska de negativa konsekvenserna för Sverige som land. Jag har som sagt fullt förtroende för myndigheternas förmåga som expertmyndigheter att bedöma och hantera den aktuella situationen samt om eller när det kan vara aktuellt att göra ändringar i de beslut som är tagna.

Det är oerhört glädjande, återigen, att vi i Sverige i ett internationellt perspektiv har hanterat detta smittutbrottet så bra att vi redan nu kan göra lättnader i restriktionerna och minska den smittade zonen.

Hur stora effekter det blir för exempelvis skogsbruket är, som jag sa förut, något för tidigt att säga. Det viktigaste är dock att vi snabbt kan komma ur den här situationen så att allt kan återgå till det normala och så att inte än mer mark i Sverige drabbas. De allra flesta skogsbruksaktiviteter bedöms dessutom kunna bli föremål för undantag. Det är Jordbruksverket som fattar beslut om undantag och Skogsstyrelsen som bidrar med sakkunskap.

Samtidigt som vissa restriktioner kvarstår vill jag påminna om den överenskommelse - den nämndes också av ledamoten - där Jordbruksverket, berörda kommuner och idrottsrörelsen kunde nå en lösning som gjorde att exempelvis ett stort skidlopp, Engelbrektsloppet, kunde genomföras, vilket var väldigt positivt.

Det är i utmanande tider som samverkan sätts på prov. Jordbruksverket utvärderar ständigt möjligheterna till nya undantag från restriktionerna utifrån de ansökningar som har lämnats in. Enligt den lagstiftning vi har på plats finns det möjlighet för den som är direkt berörd av en restriktion som lagts av staten på ett eller annat sätt att söka ersättning.

Det är självklart att vi följer den processen och ser hur utfallet blir i prövningarna av de olika ansökningar som kommer. Där håller jag mig kontinuerligt underrättad om utvecklingen.

Fru talman! Den optimistiskt lagda kunde i slutet av statsrådets svar kanske se att det fanns en öppning för en annan typ av ersättning till alla de besöksnäringsföretag som i dag inte får ansöka om ekonomisk kompensation för exempelvis uteblivna kunder och affärer. Jag hoppas verkligen att det stämmer.

Fru talman! I går meddelade statsveterinären på SVA att inga smittade vildsvin hittats efter september och att all smitta är koncentrerad till det lilla område där grisarna förut hittats. Allt tyder alltså på att toppen är passerad och att smittan är bruten. Det är jättebra, och jag instämmer med statsrådet i att det är en effekt av snabba, resoluta och bra åtgärder från myndigheterna och ett fantastiskt arbete av jägare och andra som har sökt igenom området.

Men trots att inga smittade svin har hittats utanför det instängslade kärnområdet betraktas två kommuner som smittad zon. Det är enorma områden. Inga svin kan komma in eller ut, för det är stängsel runt kärnområdet. Ändå kallas vi för smittad zon och kan inte söka kompensation för uteblivna kunder. Det är svårt att se rimligheten där.

Fru talman! Vi är glada att vi återigen får gå i skogen. Men vi får till exempel inte ploga en isbana på sjön, för till det behöver man ett motordrivet fordon, en fyrhjuling. Därför kan vi till exempel inte åka skridskor där.

Längdskidloppet Engelbrektsloppet som statsrådet tog upp får genomföras - jättebra - men med annan sträckning. De måste bygga staket och se till att alla sanerar sin utrustning till en extrakostnad av 600 000 kronor. Frågan är vem som ska betala det.

Tänker statsrådet ta sitt ansvar för avvägningen mellan konsekvenser och nytta av restriktionerna och se till att vi som bor i norra Västmanland får kompensation för uteblivna affärer?

Fru talman! Jag beundrar ledamoten som verkar tro att hon vet bättre än de expertmyndigheter vi har i Sverige. Jag har konstaterat att de expertmyndigheter vi har på detta område är bäst skickade att besluta om vilka zoner som ska ses som smittade zoner och inte, utifrån det allt övergripande målet att bekämpa och utrota denna smitta så att vi inte får ännu större områden som begränsas.

Jag är ganska övertygad om att vi hade haft en helt annan diskussion här om jag som landsbygdsminister hade gått in och sagt: Nu minskar vi zonen. Jag kör över myndigheterna som är anställda för att vara experter på just sådana här händelser. Diskussionen skulle bli en annan om jag som minister skulle gå in och överpröva deras beslut eller om regeringen fattade ett beslut om att undanta områden mot expertisens rekommendationer.

Jag kan återigen konstatera att vi har gjort ett fantastiskt arbete med att begränsa denna smitta. Jag vill också återigen peka på vilka ovärderliga insatser som gjorts från myndighetssidan och inte minst från civilsamhället.

Vi har den lagstiftning vi har, och jag följer detta oerhört noga. Det är ännu i sin linda. Det är fortfarande många som inte har ansökt, och det pågår diskussioner om vilka som har rätt till ersättning och vilka som inte har det. Lagstiftningen är dock relativt tydlig: Den som är direkt berörd har också rätt till ersättning och ska då ansöka om det hos Jordbruksverket.

Jag hoppas att denna smitta kan utrotas och snart vara ett minne blott så att tillståndet i hela restriktionsområdet kan återgå helt till det normala.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.