Avveckling av toppmodernt radarsystem

Herr talman! Mikael Oscarsson har frågat mig hur jag tänker hindra avvecklingen av ett system som Försvarsmakten med mycket stor sannolikhet kommer att behöva igen inom några år. Mikael Oscarsson har även frågat mig om jag tänker ta initiativ till att detta radarsystem överförs till förbandsreserven.

Det enskilt viktigaste under försvarsinriktningsperioden är att öka den operativa förmågan i krigsförbanden och att säkerställa den samlade förmågan i totalförsvaret. Det är av vikt att Försvarsmakten fokuserar på att bygga upp de krigsförband som ingår i krigsorganisationen i dag. Detta är en prioritering som vi enats om i en bred politisk överenskommelse - en överenskommelse som även Kristdemokraterna har ställt sig bakom.

Det är riksdagen och regeringen som beslutar om Försvarsmaktens övergripande utformning. Med detta som grund bestämmer Försvarsmakten den närmare utformningen av krigsförbanden för att kunna uppfylla statsmakternas krav på operativ militär förmåga. Försvarsmakten prioriterar inte vidmakthållande av artillerieldledningsradar 740 (ArtE 740) då inget av dagens krigsförband har materielen i sin organisation.

Artillerieldledningsradar 740 utvecklades initialt till kustartilleribrigadernas sjömålsbekämpande enheter. Kustartilleriet lades ned år 2000 och ersattes med amfibiekåren. Amfibiekårens brigadstruktur avvecklades i försvarsbeslutet 2004. Artillerieldledningsradar 740 har därefter endast nyttjats vid förbandsförsök i FMV:s regi.

Den förmåga som artillerieldledningsradar 740 medger hanteras i dag av andra system i Försvarsmakten med högre prestanda varför behovet av systemet inte längre kvarstår.

Radarmaterielen kommer att förrådshållas, och vid behov kommer systemet att användas som reservdelar och utbytesenheter till Visbykorvetternas radar PS201. Fordonen kommer att fylla ett behov i telekrigsbataljonen då erforderliga systemfordon saknas i förbandet.

En anskaffning av nya fordon till telekrigsbataljonen hade kostat upp till 300 miljoner kronor och skulle som följd tränga ut andra materielbehov. Vid ett bibehållande av materielen tillkommer dessutom kostnader för förrådshållning, vilka beräknas uppgå till 5-10 miljoner kronor per år.

När det gäller behovet av sensorer efter försvarsbeslutsperioden kommer en utredning att tillsättas för att se över Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov. Materielutredningen redovisas under 2018.

Herr talman! Skälet till denna interpellation är en försvarsmaktsskrivelse som heter FM 2015-7003. Det framgår där att avvecklingen av det toppmoderna radarsystemet ArtE 740 ska fortsätta. Samtidigt sa vi i Försvaret av Sverige - Starkare försvar för en osäker tid att en kustrobotvariant för placering på Gotland bör tillföras. För att återskaffa kustroboten till Försvarsmakten, vilket beredningen föreslår, krävs det radarsystem som nu hotas med avveckling. Vi sa också i Försvarsberedningen - och nu läser jag innantill från s. 99 - att vid anskaffning av ny materiel bör inte den materiel som ersätts avvecklas förrän ny materiel är förbandssatt i syfte att undvika glapp i den operativa förmågan.

Vad är då detta radarsystem vi talar om? Det är en mycket kvalificerad radar och en ledningsresurs som är framtagen för att användas som sensor för att skapa nödvändiga mållägen för vapeninsats med exempelvis kustrobotsystem och artilleri i form av sjömål, till exempel Archer. Det är en radar som är helt nödvändig för att dessa vapen ska fungera - en mycket användbar sådan.

Då är frågan: Är detta system gammalt och föråldrat? Nej, det är fortfarande ett toppmodernt system, som togs fram samtidigt med befintliga radarsystem som i dag sitter på Visbykorvetterna. Det finns i dag inga rörliga radarsystem som är en nyare generation än just detta system.

Rimligtvis borde systemet i fredstid användas inom sjöinformationsbataljonen. Det skulle skapa redundans i fredstid vid tillfälliga bortfall i radarkedjan. I krig och konflikter skulle de fasta sensorerna givetvis betraktas som primärmål, varför den rörliga radarn skulle ha varit en utmärkt resurs när den fasta radarkedjan inte fungerar.

Som jag var inne på förut sa vi i Försvarsberedningen att det är önskvärt att vi får denna kustrobot på plats på Gotland. Om den ska finnas på plats för att bekämpa sjömål är den mer eller mindre oanvändbar utan en spaningssensor, det vill säga en radar, för att skapa mållägen. Radarn byggdes och anskaffades just för detta ändamål. Om något av ovanstående system ska anskaffas kommer vi nu att behöva anskaffa ett antal nya radarsystem eftersom det befintliga enligt beslut ska avvecklas.

När vi nu befinner oss i riksdagen och sitter på skattepengar är det viktigt att tänka på att detta fortfarande är ett modernt system, som har kostat skattebetalarna över 600 miljoner i dåtidens penningvärde. Att avveckla ett fullt fungerande system är enligt mitt förmenande kapitalförstöring. Detta har inte varit uppe i Försvarsberedningen; det är ingenting som vi har fått information om. Det är något som Försvarsmakten har gjort på egen hand.

Nu har dock detta kommit till min kännedom, och därför känns det angeläget att föra fram frågan om radarsystemet i det tuffa och kritiska läge vi befinner oss i. Vi har en kris, och det blir allt tuffare i Östersjön. Då behöver vi ett radarsystem, och därför vill jag att detta ska diskuteras.

Herr talman! Jag får tacka Mikael Oscarsson för synpunkterna. Jag kan bara säga att Försvarsberedningen leddes utifrån den borgerliga sidan under den förra regeringsperioden. Om det skulle ha informerats om detta i det sammanhanget kanske initiativet skulle ha tagits från annat håll än mitt.

Jag kan bara konstatera att detta system inte är förbandssatt. Det ingår inte i dagens organisation - bara så att vi har det klart för oss.

Vi har ett system inom Försvarsmakten där vi försöker hushålla så mycket som möjligt med resurserna och återanvända materiel som är utrangerad. Tanken med just denna del är att radarmaterielen ska förrådshållas och användas i reservdelar och utbytesenheter till Visbykorvetternas radar PS 201. Fordonen ska användas i Telekrigsbataljonen. Om man inte gör så får man köpa nya fordon som kostar ungefär 300 miljoner kronor. Det skulle naturligtvis tränga ut annat ur försvarsbudgeten, och vi skulle få plocka det ur det som vi nu har kommit överens om i försvarsinriktningsbeslutet. I så fall måste vi ta en diskussion om vad som ska bort.

Min uppfattning är att vi inte har råd att underhålla och utbilda på materiel som inte ingår i krigsorganisationen om det omfattar denna typ av belopp.

Jag vill också se lite historiskt på det här. Det här systemet leasades ju av Australien och Storbritannien för att användas i Afghanistan, och när man gjorde det modifierade man systemet till en mycket hög kostnad - ca 1 miljard kronor. Man förde alltså in annan materiel i systemet än den vi hade från början.

När leasingen upphörde behöll man sin materiel och satte den på ett system som heter UndE 23. Vi fick tillbaka fordonen med en mast på, i stort sett. UndE 23 är ett system som i dag används inom våra luftvärnsförband, och vi kan nog mycket tydligt konstatera att det är billigare att köpa ett nytt och modernare radarsystem. Det är Försvarsmaktens bedömning.

Man genomförde nyligen en sensorstudie, och där pekar man inte ut det här systemet för framtida bruk, utan man förespråkar rörliga sensorer och pekar på ett behov av modernare sensorteknologi. I förhållande till kostnader och nivå på teknologin är nog därför bedömningen att det bästa är att det här systemet inte används utan successivt rangeras ut och att vi investerar i ett nytt och effektivare system i den händelse att vi ska göra den typen av investeringar.

Jag vill också säga att det här är en fråga som Materielutredningen, som vi har varit överens om i försvarsinriktningsbeslutet, bör se över. Det bör ingå som en del där. Jag tycker att det är ett lämpligt forum att reda ut hur pengarna ska prioriteras, bland alla andra investeringar. Då bör även den här typen av investeringar ingå.

Fru talman! Jag tackar för svaret. Jag tycker ändå att det finns anledning att titta mer på det här med tanke på det tuffare omvärldsläget. Det har varit mycket så genom åren, både under borgerliga regeringar och socialdemokratiska regeringar, att man har lagt ned fungerande materiel, och Försvarsmakten har också gjort det.

Men nu är vi i ett läge där vi inte längre har råd och möjlighet till det utan måste behålla varje tänkbar förmåga. Enligt de uppgifter jag har finns det ett helt komplett system i 2D-utförande med antenn, operativsystem och kommunikationssystem som kan användas och är omedelbar brukbart. Det skulle också kunna utvecklas till 3D-system, och då skulle man behöva montera på antenn.

Rätt använt skulle det här avsevärt kunna öka förmågan, både i de nuvarande krigsförbanden om det används inom sjöinformationsbataljonen och som en extra rörlig sensor för robotbärande enheter såsom stridsflygplan och fartyg.

Försvarsmaktens ansträngda personalramar och ekonomi har gjort att systemet under den så kallade strategiska timeouten har prioriterats ned. Men med hänvisning till hotbilden och vårt nya närområdesfokus har behovet av rörliga sensorer, det vill säga exakt det som det här systemet har, återigen ökat markant.

Att genomföra försök i FMV:s regi under tio år och sedan avveckla ett system för över 600 miljoner är svårt att se som något annat än kapitalförstöring. Det sägs också i svaret att det finns andra förmågor, men då undrar jag: Vilka system då? De enda rörliga systemen med motsvarande kapacitet är radarsystemen på våra fem Visbykorvetter och en handfull radarsystem inom luftvärnet.

Några system med bättre kapacitet än dessa två tillsammans med ArtE 740 existerar såvitt jag vet inte. Att påstå att behovet inte finns när vår numerär redan är under en kritisk nivå är svårt att förstå.

Det är också så att om man plockar ned denna materiel för att använda som reservdelslager så kan man inte använda den igen. Då blir det helt enkelt en nedmontering och något som inte kan användas.

Försvarsministern säger i sitt svar att vid ett bibehållande av materielen tillkommer dessutom kostnader för förrådshållning, vilket beräknas uppgå till 5-10 miljoner kronor årligen. Min fråga är: Hur kan det kosta 10 miljoner per år att hyra garage med avfuktningsutrustning för fem fordon? Det verkar väldigt dyrt, och jag har svårt att se att det verkligen skulle vara så.

Om vi inget gör kommer det här att vara skrotat långt före den planering som fanns från början, och då måste vi återigen ta fram en kvalificerad rörlig spaningssensor om vi ska kunna ha den här tunga kustroboten. Det tycker jag blir en onödig kostnad.

Fru talman! Fyra system är i dag urmonterade och ligger på lastpall. Inget underhåll har skett på flera år. Vi har ett system som i dag är intakt men som inte ingår i något krigsförband eller i organisationen. Gör vi den typ av förändring som Oscarsson föreslår innebär det också att vi inte får det vi hade tänkt som reservdelar och utbytesenheter till Visbykorvetternas radar till stånd. De fordon som vi ska föra in i telekrigsbataljonen kommer inte heller till stånd. Däremot kommer vi att få en merkostnad på 300 miljoner i investeringsbehov, vilket får en effekt på försvarsbudgeten i övrigt.

Vi har alltså inte råd att utbilda på och underhålla materiel som inte är i krigsorganisationen. Oscarsson måste nog ändå ta till sig att detta är materiel som i sin fulla bredd inte är fullödigt utan kräver en hel del och också koppla ihop det med det materiel vi fick tillbaka från Australien och Storbritannien som i stort sett bara är fordon med mast på. Det återstår alltså en hel del arbete för att det här ska kunna fungera.

Jag har respekt för det Försvarsmakten säger i sin sensorstudie, där man inte pekar ut det här systemet som ett alternativ för framtida bruk och att man hellre ser att vi köper ett billigare och modernare system. Det kanske ändå är klokt att försöka satsa de fåtaliga pengarna på något som är det mest moderna till en billig summa.

Det vi har inom Försvarsmakten är UndE 23, som Försvarsmakten har anskaffat och som är modifierat så att det kan kopplas in i sensorkedjan och skicka måldata på både luftmål och ytmål. Det här är någonting som också är kopplat till luftvärnsförbanden som vi har i dag.

Jag kan tycka att Oscarssons ambition möjligen är att betrakta som vällovlig i sammanhanget, men dessa faktamässiga realiteter är någonting som vi också måste ta ställning till och hantera. Allt hänger ihop i en helhet, och jag inser att vi måste ha fungerande system i framtiden. Då tycker jag också att det är rimligt att man i Materielutredningen tittar över och tar hänsyn till att UndE 23, som också är ett system som kan användas i sammanhanget, redan finns inköpt.

Fru talman! Grunden för den här interpellationen är för det första att vi har ett tuffare omvärldsläge och att vi behöver kraftsamla allt vi kan. För det andra har vi sagt att vi i framtiden vill ha tung kustrobot. Då har det kommit till min kännedom att det finns ett system som vi har satsat 600 miljoner på och som enligt mina uppgifter fortfarande skulle kunna användas. Vi kan kolla upp efteråt exakt hur det ligger till med det.

Är det så att vi i framtiden då får tung kustrobot, vilket vi behöver för att kunna försvara Sverige, behöver vi det här, för det här är radarsystem som kan användas både på land och på ytan.

Det hänger ihop. En tung kustrobot består av kanoner, men det behövs något som man kan skjuta på. I gynnsamma väderförhållanden kan radarsystemet användas för 100 kilometers räckvidd. Det är inget dåligt system, utan det används också i andra delar världen. Jag tycker att det kan finnas anledning att titta en extra gång om det finns något sätt att använda systemet på ett bättre sätt än att bara använda reservdelar, det vill säga slakta och göra det obrukbart.

Vi behöver bygga in redundans i systemet. Det här kan vara en pusselbit till detta. Det finns anledning att än en gång se på om det finns något bättre sätt att använda systemet än att skrota det med tanke på nedlagda pengar och att det behövs redundans. Radar kommer att behövas om vi ska kunna använda tung kustrobot framöver, även om vi ska använda Archer för sjömål. Låt oss titta på detta en gång till.

Fru talman! Jag konstaterar att systemet inte finns i krigsförbanden. Om vi inte gör avvecklingen nu påverkar det direkt kostnadsbilden i Försvarsmakten med stora belopp. Det är fordon som inte går till telekrigsbataljonen som planerat, och vi får inte heller reservdelarna och utbytesenheterna till Visbykorvetterna.

Det var avsevärda summor som Australien och Storbritannien var tvungna att sätta in för att modifiera systemet så att det skulle bli modernt. Jag har en uppgift om att 1 miljard kronor har lagts in. Det vi fick tillbaka var fordon. Materielen användes i annat sammanhang på UndE 23 - ett system som de använder och som vi också har inom luftvärnet. De behöll alltså sina sensor- och ledningssystem.

Det här är fakta, som jag tycker att jag ändå ska delge. Vad är bästa användningen av pengarna? Jag tycker att det är bättre att satsa på att köpa något modernare och billigare så att vi får ut mer för pengarna än att gå in med stora belopp i det här sammanhanget.

Glöm inte att ett system är intakt och fyra är urmonterade på lastpall. Inget underhåll har skett på flera år. Det är utgångspunkten.

Det kan vara så att de uppgifter som Oscarsson har tagit del av inte i alla delar har bottnat i precis exakt hur det ser ut och historien bakom nuläget. Ofta när man får denna typ av uppgifter får man inte veta hela bredden. Det kan vi återkomma till annat sammanhang.

Överläggningen var härmed avslutad.