Avskaffandet av kårobligatoriet

Fru talman! Boriana Åberg har frågat mig om jag kan tänka mig att återinföra kårobligatoriet om Universitetskanslersämbetet skulle föreslå det, om jag anser att det bästa sättet att få studenter att engagera sig är genom tvångsanslutning och om jag avser att vidta några andra åtgärder för att öka studenternas inflytande, utan tvångsanslutning.

Låt mig först säga att studenternas inflytande vid universitet och högskolor är en angelägen politisk fråga. Internationellt uppmärksammas studenternas möjlighet att påverka sina studier som allt viktigare för akademi och samhälle och för att skapa engagerade och självständiga samhällsmedborgare.

Studentkårernas förutsättningar att bedriva sin verksamhet förändrades i grunden då den tidigare borgerliga regeringen drev igenom ett avskaffande av kårobligatoriet 2010 utan att ge goda förutsättningar för ett starkt och oberoende studentinflytande.

Nu finns det tecken på att studentkårernas möjligheter att bedriva ett starkt och oberoende inflytande har försvagats. Därför har regeringen gett Universitetskanslersämbetet i uppdrag att kartlägga och analysera studentinflytandets förutsättningar efter kårobligatoriets avskaffande.

Det är glädjande att Boriana Åberg tycks värna om studentinflytandet. Jag håller med om att ett frivilligt medlemskap i studentkårer har många positiva effekter. Samtidigt kan jag bara beklaga att Boriana Åberg, trots flera oroande rapporter från såväl studenter som universitet och högskolor, inte verkar vilja medge att kårobligatoriets avskaffande också kan ha fått negativa konsekvenser som behöver granskas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

För mig är det självklart att följa upp reformer, se deras effekter och också försöka rätta till eventuella brister. Kårobligatoriet avskaffades utan att det gavs goda förutsättningar för ett starkt och oberoende studentinflytande. Den dåvarande borgerliga regeringen valde tyvärr att bortse från de konsekvenser som bland annat de dåvarande oppositionspartierna i riksdagen varnade för.

Jag har inte för avsikt att återinföra krav på obligatoriskt medlemskap i studentkårer. Däremot är det viktigt att det finns förutsättningar för ett starkt och oberoende studentinflytande som driver högskolornas kvalitetsutveckling framåt. Jag är beredd att vidta åtgärder för att säkerställa detta.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret! Först vill jag poängtera att jag är för ökat inflytande. Ministern säger i svaret: "Boriana Åberg tycks värna om studentinflytandet." Då kan man få fel uppfattning. Låt oss stryka "tycks". Jag värnar om studentinflytandet på högskolor och universitet.

Jag tycker att studentinflytandet är viktigt för att säkra kvalitet i utbildningen. En lärandeprocess handlar inte bara om att bli matad med fakta, utan den handlar om att samla kunskap genom att ständigt ifrågasätta tidigare sanningar och söka nya vägar. Jag vågar påstå att svenska studenter är bra på att utveckla kritiskt tänkande när det gäller fakta men även när det gäller hur själva undervisningen bedrivs. På våra universitet och högskolor finns ett världsunikt studentinflytande, och det ska vi fortsätta att värna om.

Anledningen till att jag ställde denna interpellation var en artikel i Upsala Nya Tidning. När jag läste den fick jag uppfattningen att ministern med nostalgi blickade tillbaka på tiden då kårobligatoret fanns.

Jag vill gärna påminna om vad kårobligatoriet, som avskaffades i juli 2010, innebar. Det är något som inte många av dagens studenter har upplevt, och det är lätt att få uppfattningen att det var något bra, om man lyssnar på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartiet, som var inbitna motståndare till avskaffandet.

Kårobligatoriet innebar att samtliga studenter på svenska universitet och högskolor tvingades bli medlemmar i en studentkår och betala medlemsavgift vare sig de ville eller inte. Annars kunde de inte tentera eller få sina betyg registrerade.

Det fanns bättre och sämre kårer. I den jag var tvångsmedlem i satsades det mest på fester. Medlemskapet upplevdes som särskilt meningslöst av studenter med familj och barn, som behövde pengarna bättre än till att sponsra sina yngre kamraters roligheter. Och det var inte det värsta. Det värsta var det principiella felet att tvinga människor att ansluta sig till en organisation. Tanken på tvångsanslutning i ett demokratiskt samhälle är stötande, tycker jag.

Och hur var det med inflytandet när kårobligatoriet fanns? Det var ett skeninflytande. Alla var medlemmar, men engagemanget för kåren var lågt, och deltagandet i kårfullmäktigevalet var minimalt. Där deltog ca 10 procent av medlemmarna - 10 procent! Kan ministern föreställa sig vilken legitimitet en regering som har max 10 procent av väljarna bakom sig skulle ha?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Boriana Åberg!

Jag är väldigt glad för att vi är överens om att studenterna inte bara är konsumenter av utbildning utan i allra högsta grad är viktiga medaktörer som - förutom att se till att den kunskap som de tillgodogör sig kritiskt ifrågasätts och är något som skapas mellan student och lärare - under sin utbildningstid också ska kunna påverka kvaliteten i den högre utbildningen, kunna höja den men också kunna säga ifrån om den inte uppfyller de höga krav som vi har.

Jag vill vara tydlig med att vi faktiskt var beredda att göra upp med den borgerliga regeringen om reformen att avskaffa kårobligatoriet. Men problemet var att den borgerliga regeringen i allra sista sekund valde att inte följa de rekommendationer som fanns i betänkandet, bland annat när det handlade om att garantera studentkårernas oberoende gentemot högskolorna. I det låg bland annat att de skulle ha tillräckligt med ekonomiska resurser som de hade utanför högskolan.

Det har inte hänt, och precis som vi befarade då blev man mer beroende av högskolan och måste få pengar därifrån - från dem som man ska granska. Det är också en viktig princip, vid sidan av det som du tar upp om representationen, som är en av de grundläggande principerna och som blir problematisk om man inte har tillräckligt många medlemmar. Det handlar just om principen att man ska vara oberoende gentemot den som man ska medskapa med men också ska kunna granska och kritisera.

Eftersom du inte verkar vilja följa upp reformen och se vilka utmaningar som finns efter den skulle det vara intressant att höra varför du inte ser det som ett problem att de har blivit mer ekonomiskt beroende av dem som de ska granska.

Fru talman! Jag måste säga att det är tröttsamt att i interpellationsdebatter få höra statsråden ständigt ondgöra sig över beslut som tidigare regeringar har fattat för fem eller tio år sedan. Handlar det månne om avsaknaden av egna konstruktiva svar och lösningar på dagens problem?

Jag delar faktiskt ministerns uppfattning att det är bra med en utredning. Självklart är det viktigt att utröna orsaken till att vissa studentkårer anser att deras förutsättningar för starkt studentinflytande har förändrats eller till och med försämrats.

Jag har säkert inte läst lika många rapporter som ministern har gjort. Jag har säkert inte gjort lika många studiebesök. Men jag har gjort några, särskilt i min valkrets.

Men i de utredningar som jag har sett konstaterar man att studentinflytandet fortfarande fungerar, även om det finns långsiktiga frågor som måste adresseras. Allt är inte perfekt, men domedagsprofetiorna har definitivt inte uppfyllts.

Jag minns debatten om avskaffandet av kårobligatoriet, där en dåvarande ministerkollega till Helene Hellmark Knutsson fasade för den totala nedmonteringen av bland annat studenternas kulturliv. Lundaspexen var hotade, nationerna skulle försvinna, och Lundakarnevalen skulle dö efter 2010.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inget av detta hände. Tvärtom hade Lundakarnevalen 2014, för att ta ett exempel, fler deltagare än någonsin, trots att det inte fanns något kårobligatorium. Varför? Jo, därför att allt drevs av studenters entusiasm, med tusentals oavlönade timmar av frivilligt arbete, utan något som helt tvång eller någon kollektivanslutning. Det är just det drivet hos studenterna, dessa vuxna, kapabla individer, som vi måste ta vara på.

Fru talman! Ministern avslutade sitt svar med att hon avser att vidta åtgärder för att säkerställa att det finns förutsättningar för ett oberoende studentinflytande som driver högskolornas kvalitetsutveckling framåt.

Även om jag förstår att ministern inte här och nu kan föregripa utredningen och komma med konkreta förslag skulle det vara intressant att få veta vilken typ av åtgärder som statsrådet kan tänka sig.

Fru talman! Jag tackar Boriana Åberg för detta.

När det gäller nostalgianklagelserna vill jag säga att de faktiskt började från riksdagsledamoten när det påstods att jag längtade tillbaka till en tid som har flytt. Det är absolut inte det som jag gör, utan jag ser framåt. Nu har denna reform genomförts, men inte på det sätt som vi önskade. Det påpekade vi också i kammaren. Vi hade kunnat ha en uppgörelse om detta, men det blev inte så eftersom man i sista sekunden valde att inte följa den utredning som man hade tillsatt från den borgerliga regeringen.

Jag är, som sagt, glad att vi är överens om att studentinflytandet är viktigt och att det också är starkt. Vi har en mycket stark tradition på svenska lärosäten av studentinflytande. Det är någonting som jag är både glad och mycket stolt över, och det är någonting som vi ofta uppmärksammas för internationellt.

Men det går inte att bortse från dessa rapporter. Jag tror inte att man behöver läsa så många rapporter. Men rapporter som vi har tagit del av är från SUHF, Sveriges universitets- och högskoleförbund, och från SFS, Sveriges förenade studentkårer, som visar att det finns brister. Bland annat påpekar de att anslutningsgraden bland studenterna i genomsnitt är ca 45 procent.

Då kommer man in på representativiteten och att det är en mycket stor variation, alltifrån 10 procent till över 90 procent. Två tredjedelar av kårerna har fått en sämre ekonomi, och tre fjärdedelar av kårerna har sänkt medlemsavgiften med i snitt 35 procent. 50-60 procent av kårernas kostnad för utbildningsbevakning täcks i dag av statsbidraget. Resten måste alltså tas in på annat sätt. Bland annat görs det genom att lärosätenas stöd till kårerna har tredubblats till 82 miljoner kronor.

Då kommer vi in på frågeställningen vilket oberoende man har när man kanske vill kritisera dem som finansierar den egna verksamheten. 72 procent av kårerna anser att oberoendet gentemot lärosätet har minskat, och 78 procent av kårerna anser att det är svårt att rekrytera studenter till beslutande organ. Där ska man i rättvisans namn säga att de tyckte det även under kårobligatoriets tid. Men det är ändå en tredjedel som tycker att det har blivit svårare nu.

De kommer också med ett antal rekommendationer till oss om vad vi bör vidta för åtgärder för att detta ska bli bättre. Men i stället för att följa det har vi nu gett uppdraget till Universitetskanslersämbetet att kartlägga detta, så att vi får en ordentlig kartläggning av hur detta ser ut innan vi bestämmer oss för vilka eventuella åtgärder som vi vill vidta. Jag tycker att det är för tidigt att säga det innan jag har sett hela rapporten. Men som svar på Boriana Åbergs sista fråga är det inte ett återinförande av kårobligatoriet som jag anser är vägen framåt, utan det är just att säkerställa och stärka oberoende studentkårer och förhoppningsvis också ge dem förutsättningar för att ha en mycket bred representativitet bland studenterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar ministern för detta. Jag är nöjd med ministerns löfte om att hon inte avser att återinföra tvångsanslutning av studenterna. Det är en glädjande nyhet för alla som tycker om frihet. Som moderat tror jag på individens förmåga att göra egna val och åstadkomma förändringar, även när det är tungt och motigt.

Jag tror också på studenternas förmåga att ta vara på sina bästa år på universitet och högskolor och hinna med en gedigen utbildning, studentspex, fester och även inskolning i hur man utövar inflytande. Inflytande är nämligen ingenting som någon skänker till en uppifrån. Inflytandet arbetar man upp genom engagemang och kunskap och genom att bidra med något unikt och värdefullt, precis som alla de studenter som är engagerade i de frivilliga kårerna gör.

Jag hoppas verkligen att ministern håller sitt löfte. Det är många löften som Socialdemokraterna har tvingats frångå och bryta den senaste tiden. Därför hoppas jag att just detta löfte kommer att infrias.

Fru talman! Jag tror att vi delar tron på individens kraft och styrka men också att det frivilliga organiserandet absolut kan leda till att man får ett stort engagemang. För mig som tillhör ett folkrörelseparti är det givet att tro på det. Men det bygger också på att man har goda och rättvisa förutsättningar. Tyvärr var det så att när den borgerliga regeringen genomförde denna reform och avskaffade kårobligatoriet gav man inte studentkårerna just goda och rättvisa förutsättningar. Därför finns det tecken på att deras frihet har blivit något mindre, det vill säga att beroendet har ökat. Det kan inte något som helst engagemang råda bot på, utan jag som statsråd behöver se till att ge dessa förutsättningar som de inte fick vid reformens införande.

Överläggningen var härmed avslutad.