Avgiftsfria nationellt godkända idrottsutbildningar

Fru talman! Maria Stockhaus har frågat mig om jag och regeringen kommer att se över regelverket kring NIU (Nationellt godkända idrottsutbildningar) och RIG (Riksidrottsgymnasier) vad gäller kravet på avgiftsfri utbildning. Maria Stockhaus har också frågat om jag och regeringen kommer att vidta andra åtgärder så som Skolverket skrivit i sin hemställan från den 3 mars 2018. I hemställan beskriver Skolverket att det kan finnas behov av att se över enhetligheten när det gäller bedömningsgrunderna för de olika specialidrottsförbundens tillstyrkan för att en huvudman ska få starta en idrottsutbildning på elitnivå.

Jag vill börja med att framhålla att en avgiftsfri skolgång är en mycket viktig grundprincip för svensk gymnasieskola, så viktig att det finns reglerat i skollagen. Det är således beslutat av riksdagen. En annan viktig grundprincip, reglerad i skollagen, är att alla, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ska ha lika tillgång till utbildning inom skolväsendet.

Jag och regeringen är medvetna om de problem som Maria Stockhaus påtalar. Skolverket framhåller dessutom att det behövs en översyn av dimensioneringen och organiseringen av nuvarande system när det gäller riksidrottsgymnasierna och de nationellt godkända idrottsutbildningarna. Vidare påtalar Skolverket att de nationellt godkända idrottsutbildningarna har ökat i omfattning, vilket lett till höga kostnader för kommunerna samt att fördelningen av platser mellan kvinnor och män på idrottsutbildningarna kan behöva ses över.

Det finns således risk att det finns ett flertal problem, och det räcker därmed inte med enstaka ändringar i regelverket för att lösa dessa.

Idrottsutbildningarna omfattar i dag sammanlagt cirka 9 000 elever, varav cirka 1 000 studerar vid riksidrottsgymnasium och cirka 8 000 elever vid de nationellt godkända idrottsutbildningarna. Min och regeringens ambition är att det även framöver ska vara möjligt för elitidrottande ungdomar att kombinera elitsatsning med gymnasieutbildning. Det krävs då att dessa fungerar tillfredställande. Jag och regeringen kommer därför att fortsätta att följa frågan om idrottsutbildningarna.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Sedan 2011 finns det helt unika möjligheter för unga idrottstalanger att kombinera sin gymnasieutbildning med sin idrott. Riksidrottsgymnasier och nationellt godkända idrottsutbildningar har inneburit att elitsatsande ungdomar har kunnat kombinera en vanlig gymnasieutbildning med en satsning på sin idrott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nu riskerar det beslut som Skolinspektionen har fattat när det gäller Berga naturbruksgymnasium att sätta stopp för den här möjligheten. I Berga har man beslutat att lägga ned sin hästutbildning efter Skolinspektionens beslut.

Att elitsatsa i en idrott, oavsett vilken den är, innebär bland annat att man måste ha egen utrustning. Det gäller skidåkning, hockey och golf men även ridning. Att elitsatsa på hoppning eller dressyr innebär att man måste ha en egen häst - det finns ingen annan utväg. I tävlingsmomenten är samspelet mellan häst och ryttare helt avgörande, och ett samspel behöver man ju bygga upp över tid. Man kan inte bara hoppa upp på första bästa häst och förvänta sig att det ska fungera.

Att en skola som Berga, som erbjuder en nationellt godkänd idrottsutbildning i ridning, kräver att man har egen häst är helt naturligt. Utbildningen riktar sig ju till ungdomar som vill elitsatsa, och utan egen häst går ju inte det. Det säger sig självt.

Alternativet för en elitsatsande ungdom är att helt avstå från gymnasieutbildningen. Med tanke på att det finns en viss osäkerhet kring huruvida man kan försörja sig som elitidrottare finns det en poäng i att man har en plan B.

Alternativet är också att man får sin gymnasieutbildning på distans, det vill säga helt utan de normala sociala kontakter som man får om man går en vanlig gymnasieutbildning.

Skolinspektionens beslut innebär inte bara att den nationella idrottsutbildningen i Berga läggs ned. I förlängningen innebär det att det inte kommer att finnas möjlighet för någon att finnas kvar, utom möjligen där det inte krävs någon utrustning. Jag har hört att för dem som går en internationellt godkänd idrottsutbildning i till exempel skidåkning krävs att de har tio egna par skidor. Det går kanske inte att jämföra med egen häst, men det är inte direkt en avgiftsfri gymnasieskola.

Skolverket har, som sagt, uppmärksammat Utbildningsdepartementet på det här problemet för ungefär ett år sedan, men det har inte hänt någonting. Det verkar som att regeringen inte för avsikt att göra något.

I svaret på min interpellation står det att regeringen ska fortsätta att följa utvecklingen. Det innebär att det inte finns några som helst planer på att göra någonting konkret i närtid. Skolverket har varit tydligt med att en särskild reglering behöver utredas för att möta olika idrotters behov, om man som statsrådet säger att man fortfarande vill ge möjlighet för elitsatsande ungdomar att gå på gymnasiet. Om man har den ambitionen kan man inte bara sitta still och följa utvecklingen. Då måste man faktiskt göra något.

Vad krävs för att regeringen ska ta tag i frågan? Om en skrivelse från Skolverket inte räcker, vad krävs ytterligare för att regeringen ska ta tag i den här frågan?

Fru talman! Intentionen när man skapade idrottsutbildningarna på gymnasienivå var att det skulle gå att kombinera en elitsatsning med en fungerande skolgång. Den möjligheten finns ju nu och den borde uppmuntras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Rörelse är något som är fundamentalt för oss människor, och det är därför som det har så otroliga effekter på oss. Det påverkar vår hjärna positivt och gör oss hjärnstarka. Det behövs inte minst för att få en bra skolgång.

Tack vare NIU, nationella idrottsutbildningen, kan tusentals ungdomar i dag elitsatsa inom sin idrott och samtidigt rustas med lika goda kunskaper som alla andra gymnasieelever. Men nu, fru talman, är alla idrottsgymnasier i fara efter det här beslutet som blir prejudicerande.

Berga Naturbruksgymnasium i Haninge i Stockholms län har sedan 2016 bedrivit NIU inom ridning för både dressyr- och hoppryttare. Att kunna bo på skolan, träna på skoltid och ha hästen uppstallad där ger elever i hela Stockholmsregionen en unik möjlighet att satsa på sin skola och sin idrott samtidigt. En elev sa till mig: Jag skulle aldrig haft den här möjligheten annars.

Men efter Skolinspektionens tillsyn tvingas nu Berga stänga ned sin NIU-intagning till hösten eftersom Skolinspektionen konstaterar att huvudmannen inte uppfyller författningskraven avseende att utbildningen i gymnasieskolan ska vara avgiftsfri. Man menar att skolan borde erbjuda ett kostnadsfritt alternativ för de elever som väljer att inte ha med sig en häst till skolan.

Det är tydligt i ämnet specialidrott att en elev ska kunna nå elitnivå inom sin sport. Då blir, fru talman, det här ett moment 22 för skolorna. Man måste ha en avgiftsfri skola och man ska se till att eleverna når elitnivå. All idrott kostar. Bara ett par stavar till skidåkningen kostar flera tusen. Skolinspektionens beslut blir också prejudicerande för alla idrottsgymnasier, eftersom ingen idrottsutbildning på elitnivå egentligen är gratis. Skolinspektionens beslut innebär att praktiskt taget alla måste tillhandahålla idrottsutrustning för samtliga elever, och då spelar det ingen roll vad det är för idrott.

Är det då rätt att ingen ska få elitsatsa om inte alla får göra det? Vi moderater säger nej till det. Vi vill skapa möjligheter för dessa ungdomar. Jag tycker att här behöver ministern ta ledartröjan och skapa möjligheter för eleverna att kunna fortsätta sin elitsatsning samtidigt som man får en bra skola.

Utbildningsministern menar att hon och regeringen har som ambition att det ska vara möjligt att kombinera skola med elitsatsning inom idrott. Men hur? Det räcker inte med att bara följa frågan.

Hur kan det möjliggöras för dessa elever att elitsatsa samtidigt som de går i skolan för att få de kunskaper som de har rätt till? Hur avser ministern att lösa moment 22-frågan?

Fru talman! Som har framgått av frågorna från Maria Stockhaus och inlägget från Alexandra Anstrell är detta inte helt enkelt. Precis som Alexandra Anstrell sa är regeringens ambition högt ställd. Det ska vara möjligt för elitidrottande ungdomar att kombinera elitsatsning med gymnasieutbildning. Jag kommer verkligen att följa den här frågan noga. Det är inte en helt enkel fråga, och därför går det inte att leverera ett kort, enkelt och snabbt svar från riksdagens talarstol här och nu.

Detta är en viktig fråga. En gymnasieutbildning är i dagens läge nödvändig för att man ska klara sig bra här i livet. Det är nödvändigt för att man ska kunna få ett jobb och delta i samhällslivet som en aktiv samhällsmedborgare. Det är också nödvändigt för att man ska kunna läsa vidare. Vi vill att den möjligheten ska finnas för alla elever, också för dem som vill satsa på en elitidrott. Dessutom vill vi att det ska vara möjligt att kombinera studier och elitidrottande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan, som både Alexandra Anstrell och Maria Stockhaus är väl medvetna om, inte uttala mig om enskilda fall eller om enskilda myndigheters beslut. Det är jag förbjuden att göra enligt regeringsformen. Men jag kan följa frågan, och jag kommer att göra det. Jag kommer också att ta upp en diskussion med de gymnasieskolor där den här typen av utbildningar bedrivs.

Svårigheten med den här frågan är inte att vi tycker olika, utan svårigheten är att vi befinner oss i en situation som är en aning komplicerad.

Fru talman! Mitt svar kommer säkert att leda till att både Maria Stockhaus och Alexandra Anstrell från talarstolen kommer att säga att det här inte duger. Nu får ministern sätta på sig ledartröjan.

Jag utgår ifrån att ni kommer att göra det. Men jag vill verkligen betona att sätta på sig ledartröjan innebär också att man lyssnar på dem som det berör och att man för en dialog med dem som arbetar med den här frågan i vardagen. Man ska också säkerställa att de åtgärder som vidtas löser problemen.

Jag hävdar att det som regeringen nu gör, nämligen att man följer den här frågan och ser vad som behöver göras, är det som behövs för alla oss som tycker att principen om en avgiftsfri skola är en princip som ligger fast i den svenska skollagen och som vi alla ställer upp på.

Fru talman! Under den förra mandatperioden fördes det många och långa diskussioner i den här kammaren om huruvida ridning skulle omfattas av friskvårdsbidraget eller inte. Nu är inte det en utbildningspolitisk fråga, men till slut kom det efterlängtade beslutet att så blir fallet. Till sist beslutades att ridning skulle inkluderades. Jag kan inte låta bli att undra om den här regeringen har en särskilt negativ inställning till just ridning.

Vad hade hänt om Skolinspektionen hade fattat beslut om till exempel ett skidgymnasium eller ett hockeygymnasium? Hade regeringen varit lika obenägen att göra någonting om dessa sporter hade drabbats?

Ridsporten är stor i Sverige. Vi har många duktiga ryttare på elitnivå och naturligtvis vill vi ha fler. Att kunna kombinera en gymnasieutbildning med elitsatsning är något som vi borde värna i Sverige.

Det är bra att regeringen säger att man har ambitionen att det även i fortsättningen ska vara möjligt att ha den kombinationen för elever, men om man inte gör något försvinner ju den möjligheten.

Det är inte så att frågan är ny, att den inte har lyfts upp och att de problem som finns inte redan ligger på bordet. Att föra en dialog är ju knappast meningsfullt. Det finns specialidrottsförbund som har försökt att kontakta Utbildningsdepartementet i den här frågan, men man har mötts av ointresse för dessa utbildningar. Nu har det gått så långt att Skolverket för ett år sedan tog fram en skrivelse tillsammans med Riksidrottsförbundet. Om man hårdrar det finns i skrivelsen egentligen ett färdigt direktiv till en utredning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan inte tolka det hela på något annat sätt än att man egentligen inte vill att möjligheten till dessa utbildningar ska finnas kvar, trots att man säger att man har en sådan ambition.

Alla kan inte elitsatsa. Det är ett bistert faktum, oavsett om det handlar om pengar eller talang. Det är inte möjligt. Eftersom inte alla kan verkar man inte vilja att möjligheten ska finnas för dem som har särskilda talanger i vissa sporter.

Det är väldigt enkelt för regeringen att i detta fall bara sitta på händerna och inte göra någonting. Utbildningarna kommer då att försvinna. Det finns ingen möjlighet att bedriva utbildning på denna nivå och låta ungdomar som vill elitsatsa gå på sådana gymnasieutbildningar. De kommer att försvinna precis som den på Berga har gjort.

Om ambitionen om att kombinationen ska finnas kvar ska ha någon som helst trovärdighet måste regeringen i detta läge vara beredd att agera och inte bara följa utvecklingen.

Berga råkar ligga i min valkrets. Jag har varit på besök där. De har nu fattat beslut om att lägga ned och var väldigt bekymrade vid mitt besök. Många ungdomar kommer att bli väldigt besvikna eftersom de inte kommer att kunna söka till utbildningen på Berga i höst.

Hur många fler ungdomar ska berövas denna möjlighet innan regeringen agerar och försöker göra något åt en problematik som Skolverket tillsammans med Riksidrottsförbundet tydligt har pekat på? De har i princip gett regeringen ett färdigt utredningsdirektiv på bordet. Ändå har regeringen inte gjort någonting. Detta drabbar ungdomar, och jag tycker att det är sorgligt att regeringen inte vill lägga någon handling bakom den ambition som utbildningsministern säger sig ha.

Fru talman! Tack, utbildningsministern, för ditt anförande!

Att NIU-utbildningen avvecklas blir ett hårt slag för svensk ridsport. Det är också en tragedi för alla ungdomar som berörs och som siktat in sig på att söka till gymnasieutbildningen i höst. Det ger dessutom helt fel signaler till de elever som går på skolan i dag och till alla andra på NIU-utbildningar som både vill elitsatsa och satsa på sin skolgång. Jag undrar vad utbildningsministern säger till alla dem.

Fru talman! Det är slående att just ridsporten återkommande fastnar i krångliga regelverk. Till bara för något år sedan gick det exempelvis inte att göra avdrag för ridning som friskvård. Nu leder myndighetsbeslut till att ett gymnasium med inriktning på hästsport väljer att avveckla sin verksamhet. Varför tar den feministiska regeringen inte strid för detta?

Självklart ska huvudprincipen i den svenska skolan vara att all utbildning ska vara avgiftsfri. Men samtidigt måste det också gå att hitta lösningar för att dessa idrottstalanger ska kunna både elitsatsa och skaffa sig en gymnasieutbildning som de kan falla tillbaka på senare i livet.

Jag väntar på svar från utbildningsministern. Hur ska detta lösas? Ministern talar å ena sidan om dialog, å andra sidan om att följa frågan. Kommer ministern att ha en dialog? Hur ska hon följa detta? Är det från tv-soffan, eller hur har hon tänkt sig det hela?

Detta är bara en ledarskapsfråga - ingenting annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Både Alexandra Anstrell och Maria Stockhaus för fram frågor som nästan antyder en konspirationsteori som går ut på att regeringen har något emot ridsport. Jag kan försäkra ledamöterna att ridsporten har en viktig funktion i det svenska idrottslivet. Den har också en viktig funktion i den svenska landsbygdspolitiken och, som Alexandra Anstrell säger, ur en feministisk utgångspunkt.

Alltför länge har de sporter som många flickor ägnar sig åt fått en lite styvmoderlig behandling i det svenska samhället. Jag vill inte bidra till att sådana missförstånd lever kvar. Konspirationsteorin om att detta på något sätt har med rididrott eller ridsport att göra tycker jag att vi kan lämna därhän.

Frågan handlar i stället om ett regelverk i vilket Skolverket har identifierat ett stort antal problem. Bland dessa problem lyfter frågeställarna fram det särskilda problem som handlar om var gränsen går mellan å ena sidan avgiftsfrihet och å andra sidan möjligheten att bedriva elitidrott med delvis egna verktyg eller hästar.

Jag vill betona att jag inte ser någon konflikt oss emellan i denna fråga. Vi är överens om att det är viktigt att kunna kombinera elitidrott med gymnasiestudier. Det finns ingen skiljelinje mellan oss. Vi är också överens, antar jag, om grundprincipen att den svenska skolan ska vara avgiftsfri och att den principen är viktig.

Den aktuella problembild som frågeställarna lyfter fram har jag i mina svar försökt visa att jag delar. Vi bör se till att denna fråga kan lösas på ett sådant sätt att barn och elever har tillgång till elitidrottssatsningar samtidigt som de går på gymnasiet. Det är, vill jag vidhålla, en komplicerad fråga. Min avsikt är att följa den - därmed inte sagt att jag kommer att sitta på händerna, för att citera en av frågeställarna. Jag kommer att göra det genom att lyssna på dem som finns ute i verksamheterna och som arbetar med detta. Jag kommer att se till att frågan hanteras på ett sådant sätt att vi kan uppnå det vi är överens om.

Barn och elever som vill gå i gymnasieskolan och som vill elitsatsa samtidigt som de får en gymnasieutbildning ska ha möjlighet att göra det. Och den svenska skolan ska även i fortsättningen vara avgiftsfri.

Fru talman! Jag vet att många av dem som går på dessa utbildningar och som bedriver dem med stort intresse följer denna debatt. Jag är ledsen att behöva säga det, men jag tror inte att de känner sig ett dugg lugnade av det som utbildningsministern har sagt här i talarstolen. Det är väldigt tydligt att den grupp elever som vill kombinera en elitsatsning i idrott med gymnasieutbildning är en grupp som regeringen inte prioriterar särskilt högt.

Förutom att Skolverket genom en skrivelse har uppmärksammat regeringen på frågan har, som jag sa tidigare, också flera specialidrottsförbund kontaktat regeringen. Ministern säger att hon ska starta en dialog nu, men förbunden har redan tidigare gjort sådana försök.

Att starta dessa utbildningar är inget som är gjort i en handvändning. Det behövs framförhållning. Vilken garanti finns för att utbildningarna kan återuppstå om de som i Bergas fall tvingas lägga ned? En sådan utbildning kanske är borta för evigt. Då har man berövat dem som vill elitsatsa på ridning en möjlighet att göra det i Stockholms län.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan fråga sig om regeringen verkligen är intresserad av att behålla dessa utbildningar. Om man inte gör något kommer de som sagt, en efter en, att försvinna till slut när Skolinspektionen framhåller avgiftsfriheten. De kommer att lägga ned.

Skolverket har tillsammans med många andra tydligt påvisat att en utvärdering och utredning behövs. Det gäller inte bara avgiftsfriheten, som utbildningsministern påpekar, utan det gäller även andra aspekter av NIU och RIG. Men utredningen måste tillsättas, annars kommer problemet inte att lösas utan bara finnas kvar.

Det räcker inte att utbildningsministern säger att vi är överens i frågan, om ministern, som har makten, gör något åt den. Att följa frågan är inte att göra något åt den. Det har redan gjorts försök att ta upp en dialog. Man har gått så långt att man redan för ett år sedan lade fram en gemensam skrivelse till Utbildningsdepartementet för att påtala detta och för att försöka se till att fler av dessa utbildningar inte läggs ned. Trots detta har utbildningsminister inte gjort någonting åt detta.

Fru talman! Maria Stockhaus gör tappra försök att visa på något slags ovilja mot att ta i frågan eller till och med, som tidigare framfördes, en ovilja mot ridsporten. Jag kan försäkra henne att jag verkligen kommer att följa denna fråga. Det betyder inte att jag kommer att sitta på händerna, utan det betyder att jag kommer att följa frågan i mina kontakter med berörda idrottsförbund och skolanordnare.

Jag kan också försäkra Maria Stockhaus om att jag har goda och rika erfarenheter av samarbete med både naturbruksgymnasierna och de skolor som anordnar naturbruksprogram av olika slag. Det här är skolor som är viktiga i både vår landsbygdspolitik och vårt skolväsen. Dessa skolor behöver dessutom goda förutsättningar för att kunna bedriva sin verksamhet.

Jag tackar Maria Stockhaus för att hon lyfter upp frågan. Jag tackar även Alexandra Anstrell för att hon hjälper till att hålla liv i frågan. Den är viktig för många ungdomar i Sverige och för många skolor. Jag tackar för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.