Att kalla Kina diktatur

Herr talman! Robert Hannah har frågat statsministern om det skadar Sveriges förtroende som humanitär stormakt när statsministern inte vill kalla Kina diktatur samt om statsministern anser att detta skadar Sveriges förmåga att arbeta med demokratifrämjande insatser. Interpellationen har överlämnats till mig.

Det är viktigt att kunna föra en öppen dialog med andra länder om såväl frågor där vi har gemensamma intressen som frågor där våra åsikter skiljer sig åt, vilket kan vara fallet vad gäller synen på mänskliga rättigheter. Genom en sådan dialog kan både förtroendet för Sverige som givare av humanitärt bistånd och förutsättningarna för Sverige att arbeta med demokratifrämjande insatser i andra länder bibehållas och stärkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Positiva förändringar kan dessutom åstadkommas genom en rak och respektfull dialog där vi kan lyfta fram de positiva erfarenheter vi har i Sverige av hur demokrati, yttrandefrihet och organisationsfrihet har bidragit och fortsätter att bidra till vårt lands utveckling. Denna ansats tillämpades också i statsministerns samtal med den kinesiska premiärministern och presidenten i mars i år, då han bland annat diskuterade situationen för mänskliga rättigheter i Kina.

Som jag nyss har sagt besökte statsministern också Raoul Wallenberg-institutet, som bland annat arbetar med universitetsutbildning i mänskliga rättigheter och stöd till åklagarämbetet. Institutet har stötts av Sida i över tio år.

Herr talman! Det är för mig märkligt hur inkonsekvent Stefan Löfvens regering är. I den ena stunden väljer man att slå sig för bröstet och fatta snabba, kontroversiella och ogenomtänkta beslut med motiveringen att det är så regeringen och Sverige i egenskap av en humanitär stormakt ska regera och agera. I den andra stunden väljer statsministern att förneka det faktum att världens största diktatur är en diktatur - något som är alldeles uppenbart för vem som helst. Till och med när man går i lågstadiet i den svenska skolan får man lära sig att Kina är en diktatur.

Jag tycker också att det är märkligt, herr talman, att Stefan Löfven märkbart vacklar. Han säger i en intervju i Sveriges Radio den 27 mars att Kina är en enpartistat utan val. Men samtidigt bestämmer man att regeringen inte vill klistra på etiketten diktatur.

Om man slår upp ordet diktatur i Nationalencyklopedin får man denna definition: en styrelseform där all statsmakt är koncentrerad till en viss person eller en viss grupp. Hävdar utrikesministern att detta inte stämmer in på definitionen av vad Kina är? Att dra skiljelinjen mellan enpartistater och flerpartistater, som statsministern vill göra i egenskap av regeringens främsta representant, tycker jag är djupt problematiskt. Det faktum att en stat har fler partier än ett betyder inte att det nödvändigtvis är en demokrati. Ryssland, till exempel, är en flerpartistat. Anser Stefan Löfven grundat på det att Ryssland är en demokrati?

Både Kina och Ryssland begår fruktansvärda brott mot mänskligheten varje dag, i princip. Det är brott som inte hör hemma i det demokratiska samhället och som demokratiska stater aldrig skulle acceptera, särskilt inte de humanitära stormakterna. Jag är stolt över att både regeringen och oppositionen anser att det är helt rätt att Sverige ska vara en sådan.

Följande går till exempel att läsa i UD:s egen rapport om Kina, som utrikesministern hänvisade till i föregående debatt: Den kinesiska författningen garanterar allmän åsikts, yttrande, tryck, förenings, mötes, demonstrations- och religionsfrihet, men i praktiken är alla dessa friheter inskränkta. De här rättigheterna finns inte. Det är också en definition av vad en diktatur är: Man har inga rättigheter.

Jag tycker att det är viktigt att vi inte glömmer bort de kinesiska medborgarna i det här avseendet, för det är de som är viktigast. Det är primärt de som blir lidande när humanitära stormakter inte ställer sig på deras sida. Det finns en förväntan på att stater som Sverige ska göra det. Det är inte solidariskt av den socialdemokratiska regeringen, som alltid slår sig för bröstet och talar om solidaritet, att förneka de kinesiska medborgarna det faktum att de är offer för en diktatur. De är fast i en diktatur, och inte i en demokrati där de kan välja sina folkvalda - folkvalda som jag och andra som sitter i det här rummet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Även jag som liberal kan uppskatta vissa socialdemokraters mod och karaktär. En av dem som jag uppskattar mycket är Olof Palme. Han visade mod och karaktär när han bestämt hävdade att man ska kalla saker för vad de är. Det är karaktärssvagt och förvånansvärt för mig att Stefan Löfven väljer en helt annan linje än Olof Palme gjorde när han vägrar att kalla Kina diktatur och bestämt hävdar att etiketter inte är viktiga.

Herr talman! Jag anser att etiketter är otroligt viktiga för tydliggöranden. Därför vill jag upprepa min fråga till utrikesministern och få ett tydliggörande: Skadar det inte Sveriges förtroende som humanitär stormakt när statsministern vägrar kalla världens största diktatur vid dess rätta namn? Är det inte viktigt att man kallar saker för vad de faktiskt är?

Herr talman! Jag tycker att vi går tillbaka till det som Robert Hannah sa själv nyss: Vad gör vi när det gäller de kinesiska medborgarna? Vad är det som är viktigast här?

Först och främst: När det gäller Kina har vi ingen vapenexport. Det finns ett EU-embargo, och Sverige är ett av de länder som tydligast står upp för det. Statsministern tog upp MR-frågor under besöket. Det sker konsekvent i de samtal som vi har mellan regeringen och kinesiska regeringsföreträdare. Vi har ett långvarigt samarbete på dessa områden. Vi använder ambassaden för sådana här samtal och dialoger. Statsministern träffade också företrädare för både Raoul Wallenberg-institutet och Rädda Barnen.

Det lämnades över en lista med MR-fall. Som jag sa är det samma lista som EU tidigare har använt och lämnat över till den kinesiska regeringen. Enskilda fall nämndes också. Dödsstraffet, yttrandefriheten, friheten på nätet, situationen för MR-försvarare och jämställdheten togs upp i samtalet.

Frågan om jämställdhet och kvinnors rättigheter är en prioriterad fråga. Den togs också upp i statsministerns möten. I sammanhanget berördes situationen för de kvinnor som arresterades i samband med den internationella kvinnodagen den 8 mars.

Detta är det viktigaste, plus detta att vi årligen tänker publicera MR-rapporter och göra dem offentliga. Den som handlar om Kina är förstås otroligt viktig.

Det är detta som räknas. Det här är en fråga till statsministern, och det är förstås han som också borde svara på frågorna om hur han exakt vill lägga orden. Han har svarat på frågan, och han har sagt att Kina är en enpartistat som saknar fria val och att politisk opposition inte är tillåten. Han har beskrivit hur han ämnar försvara demokrati och mänskliga rättigheter och hur vi gör det i praktiken. Sätt de kinesiska medborgarna i centrum!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tycker att det är jätteviktigt att fråga sig själv varför vi arbetar för demokrati och mänskliga rättigheter. Varför vill vi främja de kinesiska medborgarnas rättigheter?

Det handlar i grund och botten om solidaritet, vilket är det främsta kort som jag under hela min uppväxt har hört från Socialdemokraternas sida när jag har tittat på tv och när jag har suttit i debatter. Solidaritet ska sättas i främsta rummet.

Jag är egentligen stolt över hur den svenska regeringen och den svenska staten arbetar med solidaritet med de kinesiska medborgarna. UD gör ett fantastiskt jobb, och många MR-organisationer gör ett fantastiskt jobb. Jag har själv arbetat i en MR-organisation innan jag blev riksdagsledamot, och jag tycker att Sverige är ett fantastiskt land i dessa avseenden.

Jag måste dock ställa mig frågande när det ändå blir så att den absolut främsta företrädaren för det svenska folket och den svenska staten inte vågar säga det som till exempel Hillevi Larsson sa när vi talade om diktaturer i Mellanösterndebatten för 20 minuter sedan. Hon kan använda ordet "diktatur", och anställda på UD kan i samtal använda ordet "diktatur". Alla utom Sveriges främsta företrädare kan använda ord som benämner saker som det de faktiskt är. Olof Palme gjorde också det, varför jag anser att han hade väldigt mycket mod och karaktär.

Jag ska förklara varför jag tycker att etiketter är viktiga. Etiketter är viktiga för tydlighetens skull. Med Stefan Löfvens argumentation bör vi även sluta kalla Sverige en liberal demokrati eller en humanitär stormakt, för det är också etiketter - eller hur? Sverige är liksom Ryssland en flerpartistat, vilket är den etikett Stefan Löfven väljer att använda för Kina.

Anser Stefan Löfven då också att både Sverige och Ryssland är demokratier, att man har samma måttstock och är lika duktig när det kommer till människors rättigheter? Jag har svårt att se att någon skulle hålla med om det. Etiketter är viktiga för att vi ska förstå vad saker och ting faktiskt är. Ska vi i svenska skolan börja prata om Kina som en enpartistat och lära våra ungdomar att det är helt fantastiskt i Kina, för det är en enpartistat?

Sanningen är ju att det är en diktatur, och vi måste berätta för våra ungdomar att det är en diktatur. Det kräver att vår främsta företrädare också tar sitt ansvar och kallar saker det de är - precis som Olof Palme gjorde. Det är ett ansvar jag anser att humanitära stormakter har, och det är ett ansvar jag anser att Sveriges främsta företrädare inte tar.

Därför undrar jag: Är det så att Stefan Löfven inte är intresserad av att följa Olof Palmes i mina ögon mycket goda exempel att kalla saker det de faktiskt är? Är detta linjen, att man inte längre ska kalla saker det de är?

Fru talman! Mitt intryck är inte att statsminister Stefan Löfven är rädd för någonting, Robert Hannah. Jag tror i stället att han använder sig av den rätt man har att i utrikespolitiska frågor och i diplomatin ha ett nyanserat språkbruk, både för att vara tydlig och för att kunna åstadkomma förändring. Man måste alltid bedöma och välja.

Risken på den andra kanten är att man hamnar i en ständig diskussion. Ska vi kalla oss själva en humanitär stormakt? Vad är en stormakt? Till slut blir vi fångade i en diskussion som bara handlar om ett enda ord. Jag tyckte att det var rimligt här, eftersom jag tycker att det bara är statsministern själv som ska svara för sitt språkbruk i det här fallet och för hur diskussionerna gick när han var i Kina.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker dock att vi ska sätta de kinesiska medborgarna i centrum. Jag tycker också att det är vad man gör, alltså hur man faktiskt agerar för demokrati och mänskliga rättigheter, som är det allra viktigaste. Där har jag redogjort för en lång lista på vad Sverige gör och på vad statsministern själv förde fram i form av kritik och i form av försvar för demokrati och mänskliga rättigheter.

Fru talman! Det är viktigt och bra att utrikesministern avslutar med att säga att det är hur man faktiskt agerar för demokrati och mänskliga rättigheter som räknas. Jag håller med, och jag tycker att Sverige gör ett bra jobb - med ett undantag, nämligen statsministern.

Den absolut viktigaste personen för att sätta agendan och standarden för mänskliga rättigheter väljer att ducka för världens största diktatur. Duckar vi för Kina kommer vi också att ducka för andra diktaturer. Kina är världsledande som diktatur; det är den största diktaturen i världen. Som jag redan nämnt har man inte åsiktsfrihet, yttrandefrihet, tryckfrihet, föreningsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet eller religionsfrihet. Allt saknas.

Att i det läget visa solidaritet med de kinesiska medborgarna och säga vad landet faktiskt är, nämligen en diktatur, tycker jag är det minsta man kan begära ur ett solidaritetsperspektiv - särskilt när vi i Sverige investerar så mycket pengar, tid och tankar i att försöka hjälpa den kinesiska befolkningen när det kommer till mänskliga rättigheter. När det kommer till det absolut viktigaste, den främsta företrädaren, väljer man att ducka, backa tillbaka och gömma sig. Jag tycker att det är beklagligt.

Jag önskar att regeringen kan följa det som egentligen är utrikesministerns egen väg. Jag var stolt när utrikesministern kallade Saudiarabien en diktatur, för det är faktiskt vad det är. Jag var stolt när man valde att inte fortsätta det militära samarbetet, för det visade att man stod upp för de värderingar man kämpar för.

När vi i skolorna i Sverige lär våra ungdomar och barn om demokrati och mänskliga rättigheter använder vi samma måttstock. Alla mäts efter samma måttstock. Oavsett om du är kinesisk eller svensk medborgare ska du ha alla de rättigheter vi talar om. Då krävs det också att vår främsta ledare - vår folkvalda ledare - faktiskt ställer sig bakom den måttstock alla människor i världen mäts efter.

Överläggningen var härmed avslutad.