Åtgärder och styrmedel för minskade utsläpp

Svar på interpellationer

Herr talman! Åhörare! Efter denna spännande debatt om startup-bolag och näringspolitik ska vi gå vidare kring klimatfrågorna, som ju är ödesfrågor för jorden och för vår generation.

Jens Holm har frågat mig vilka initiativ till nya åtgärder och styrmedel, utöver dem som är under utredning, som jag avser att ta för att de svenska utsläppen av växthusgaser ska minska snabbare.

Jag vill börja med att säga att jag delar interpellantens åsikt att de svenska växthusgasutsläppen behöver minska snabbare än de gör i dag. Det är dock viktigt att inte dra för stora växlar på utsläppen under enskilda år, då det är trenderna över flera år som är det viktiga. Regeringen har slagit fast att utsläppen av växthusgaser i Sverige tydligt ska minska under mandatperioden 2014-2018.

Regeringen bedömer att det nationella etappmålet om att växthusgasutsläppen utanför den handlande sektorn ska minska med 40 procent till 2020 kommer att uppnås men har höjt klimatambitionen och vill i ökad utsträckning nå målet genom nationella insatser. Regeringen skärper den nationella klimatpolitiken så att den bidrar till en globalt hållbar utveckling som håller den globala temperaturökningen så långt som möjligt under två grader men strävar efter att begränsa den till 1,5 grader.

Som interpellanten påpekar har regeringen under mandatperioden hittills redan presenterat ett stort antal klimatåtgärder, och dessa kommer att leda till lägre utsläpp framöver. Viktiga utredningar som möjliggör åtgärder för ytterligare utsläppsminskningar pågår, inte minst på transportområdet. En effektiv och kraftfull klimatpolitik är metodisk, genomtänkt och långsiktig. Att agera utan att invänta resultatet av tillsatta utredningar, som Jens Holm tycks förorda i sin interpellation, är inte ansvarsfullt. Mycket arbete som syftar till nya åtgärder bedrivs också parallellt med de pågående utredningarna.

Herr talman! Regeringen kommer att presentera ytterligare åtgärder under mandatperioden som bidrar till minskade utsläpp av växthusgaser. Centralt är att minska utsläppen från just transportsektorn. Regeringen arbetar för ett mer transporteffektivt samhälle med mer resurseffektiva fordon och för en övergång till förnybara bränslen och energislag. Ambitionen är ett vägtransportsystem vars fordon drivs med förnybara drivmedel eller elektricitet.

Vi kommer att ta steg mot ett energisystem som bygger på 100 procent förnybar energi. Ytterligare åtgärder behövs också för att minska utsläpp från jordbruksmark, där en förändring av EU:s gemensamma jordbrukspolitik är viktig. Vidare stärker regeringen under mandatperioden arbetet med att öka miljöskatternas styrande effekt i enlighet med principen om att förorenaren ska betala och fortsätter arbetet med att kartlägga icke skatterelaterade potentiellt miljöskadliga subventioner i syfte att minska miljöbelastningen.

Jag ser också stora möjligheter att minska utsläppen genom initiativet Fossilfritt Sverige och den stärkta dialog med näringsliv, civilsamhälle och den lokala nivån som regeringen har satt igång och kontinuerligt fördjupar.

Sverige behöver ett ambitiöst och långsiktigt klimatmål samt ett tydligt regelverk för hur klimatarbetet ska bedrivas för att samhället på bästa sätt ska kunna ställa om och möta klimatutmaningen inom ramen för en ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar utveckling. Regeringen välkomnar därför Miljömålsberedningens förslag om ett klimatpolitiskt ramverk inklusive långsiktigt mål och arbetar vidare med det förslaget.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag ta upp att regeringen också har beslutat att ta fram en strategi för hållbar konsumtion som ska presenteras i budgetpropositionen för 2017. Strategin kommer att bestå av åtgärder som riktas dels mot konsumentmarknaderna generellt, dels mot de sektorer som står för den största andelen av de totala utsläppen, såsom boende, transporter och livsmedel. Konsumenterna ska få tillgång till mer information för att kunna göra välinformerade val. Det ska vara lätt att som konsument agera hållbart.

Herr talman! Jag vill tacka för miljö- och klimatministerns svar på min interpellation. Jag tycker att detta är en viktig debatt därför att vi, precis som ministern säger, måste göra mer för att snabbare minska våra utsläpp i Sverige.

Jag håller inte riktigt med ministern om att man alltid måste invänta utredningar. Ibland vet vi ganska väl vad som behöver göras. Det finns också en risk, särskilt med tanke på att detta är en regering som har tillsatt väldigt många utredningar, att man begraver viktiga frågor, som kräver sin lösning så fort som möjligt, i utredningar.

Några av de saker som jag särskilt skulle vilja ta upp i denna debatt som förslag till regeringen på hur vi snabbare ska kunna minska våra utsläpp av växthusgaser i Sverige rör till exempel de så kallade miljöskadliga subventionerna. Det är subventioner - statliga, offentliga medel - som går till sådant som släpper ut och överlag försämrar vår miljö.

Naturvårdsverket gjorde en genomgång av dessa miljöskadliga subventioner för ett antal år sedan och kom fram till att det i Sverige handlar om ungefär 50 miljarder kronor. Jag tycker att det är bra att Åsa Romson säger att dessa subventioner ska fortsätta att kartläggas. Men ska vi bara kartlägga dem, Åsa Romson? Behövs det inte konkreta beslut för att fasa ut de miljöskadliga subventionerna?

Varför handlar det bara om de icke skatterelaterade miljöskadliga subventionerna, Åsa Romson? Vi vet ju att vi har stora skattenedsättningar på energiskatten och koldioxidskatten för till exempel torvindustrin, gruvbrytningen och fisket. Vi har total skattebefrielse för flyget och sjöfarten. Detta är områden som står för väldigt stora utsläpp, och ifall man bara talar om de icke skatterelaterade subventionerna tar man ju inte med dessa skattebefrielser och nedsättningar.

Min andra fråga jag skulle vilja ta upp är något som ministern berörde, nämligen vår konsumtion och det vi äter. Vi vet att vår konsumtion av kött och andra animalier står för stora utsläpp i Sverige. Sammanlagt står animaliekonsumtionen för ungefär lika stora utsläpp som alla våra 4,4 miljoner privatbilar. Här finns inga styrmedel alls för hur man ska kunna minska utsläppen från denna sektor.

Jag skulle vilja se konkreta satsningar för alla våra skolor så att de kan gå över till att servera mer vegetarisk mat och bättre, hållbar mat överlag. Man skulle kunna ge direkta stöd till att ta fram fler växtbaserade livsmedel, alltså mjölk som är gjord på havre och biffar och korvar som är gjorda på spannmål och baljväxter producerade i Sverige. Vi borde sätta upp ett mål för hur mycket köttkonsumtionen borde minska i Sverige. Nu ökar den bara hela tiden och därmed utsläppen.

Den tredje saken jag skulle vilja fråga ministern om är den infrastrukturplan som regeringen, om jag har förstått rätt, kommer att lägga fram till hösten. Det är en långsiktig planering som ska sträcka sig ända fram till 2029. Där undrar jag: Kommer det att finnas konkreta klimatmål i planen som till exempel följer tidigare utredningar om att vägtrafikens utsläpp ska minska med ungefär 80-90 procent fram till 2030, med konkreta förslag till hur vi ska kunna öka antalet resor med cykel, gångtrafik och inte minst kollektivtrafik?

Här finns enormt mycket att göra, och här tycker jag att vi förtjänar konkreta svar.

Herr talman! Åhörare! Den interpellation som Jens Holm ställde till mig för en tid sedan har sin utgångspunkt i de preliminära siffror som finns sammanräknade för vilka klimatutsläpp Sverige hade under 2015. Det fanns mycket positivt i de siffrorna. Det är fortsatt minskade utsläpp i Sverige. Det svenska klimatarbetet har en fortsatt styrka i att vi minskar våra utsläpp, som nu ligger 25 procent under de utsläpp som vi räknar med att vi hade 1990.

Vi går alltså internationellt sett en mycket lycklig resa till mötes där vi kan visa för andra länder att det går att minska utsläppen på hemmaplan relativt mycket, trots att man bygger ett välfärdssamhälle och tack vare att man får ett samhälle att hänga ihop och får människor att se att de kan bidra till en förbättrad miljö.

Däremot fanns det en oroande tendens i de mätningar som preliminärt togs fram för förra året, och det var att vi i transportsektorn, särskilt på personbilssidan, inte ser de minskningar vi skulle behöva se. Jag är därför glad att vi redan har satt igång utredningar.

En utredning presenterades faktiskt samma dag, den så kallade bonus-malus-utredningen. Den visar hur Sverige ska gå från ett system där man enbart ger incitament och pengar och underlättar för dem som köper nya, miljövänligare bilar till ett helgjutet system som också ser till att de som väljer bilar som ger mer klimatutsläpp får betala mer. Det är egentligen detta som principen om att utsläpparen ska betala handlar om. Man behöver både någon som får betala mer och underlättande stimulanser för dem som gör rätt.

Detta förslag har nu presenterats, och Regeringskansliet bereder det. Till skillnad från Jens Holm tillhör jag ett parti som tror att man, om man jobbar i en regering, också måste säkra att man gör en genomtänkt lagstiftning och lägger fram förberedda och genomtänkta förslag för riksdagen. Man kan inte bara rent politiskt komma på en idé, skriva fram den i sitt eget huvud och sedan lägga fram den utan att ha låtit den svenska sakkompetensen och inte minst beredningskraven i Regeringskansliet verka.

Det är bra att vi gör det; det visar att vi står på stadig grund när vi steg för steg genomför reformer i Sverige. Att bara vifta och säga att nu måste vi plötsligt fatta ett nytt beslut är inte trovärdigt.

Herr talman! Jens Holm tar upp ett antal ytterligare frågor som inte var med i interpellationen men som han ställde här i debatten och som jag gärna svarar på.

När det gäller miljöskadliga subventioner är det helt riktigt att kartläggningen och strävan att minska i huvudsak ligger på de icke skattebaserade subventionerna. Det är för att om man ska höja miljöskatterna får man alltid ett problem om man hela tiden ska höja lika mycket för alla samtidigt. Det har vi inte gjort i Sverige tidigare, vilket jag tror har gjort att vi har kunnat vara mer framgångsrika med miljöskatterna. Det betyder att vissa aktörer under en period får betala mindre i miljöskatt än andra.

Motsvarigheten, om man skulle ha ett så slaviskt och fyrkantigt tankesätt som Jens Holm visar prov på när det gäller miljöskadliga subventioner, är att vi aldrig skulle kunna höja miljöskatterna så effektivt som vi i dag gör. Men det är viktigt att kartlägga vilka icke skattebaserade miljöskadliga subventioner vi har, och vi är tydliga med att regeringens inriktning är att fasa ut dem alltmer.

Vi behöver en starkare klimatpolitik när det gäller konsumtionen, inte minst för livsmedel, det håller jag helt med om. Men jag undrar i vilket Sverige Jens Holm lever i när han inte ser att det som nu händer i skolor och offentliga matsalar runt om i Sverige precis är att man gör konkreta insatser för att få det mer hälsosamt och grönt med mer grönsaker och frukt, mindre kött och kött av högre kvalitet.

Herr talman! Om vi börjar med köttet vill vi i Vänsterpartiet ha en handlingsplan för minskad köttkonsumtion. Det skulle både medföra minskade utsläpp av växthusgaser och annan miljöpåverkan och vara bra för folkhälsan och för djuren också, för den delen.

Om vi sätter upp en konkret målsättning för att minska köttkonsumtionen ger vi också stöd till offentlig sektor, inte minst alla våra skolor, som vill servera mer vegetarisk mat. Vi vet att skolor som sätter upp målsättningar om mer vegetarisk mat ofta möts av motstånd i dag. Det kommer helt enkelt olika krafter och motsätter sig det.

Ifall vi här säger att det är önskvärt med minskad köttkonsumtion ger vi de progressiva krafterna ett stöd, och det är precis det vi borde göra. Vi borde också anslå pengar så att man kan bygga riktiga tillagningskök i alla våra skolor, så att man kan laga bra och hälsosam vegetarisk mat.

Vad gäller de miljöskadliga subventionerna måste jag få fråga Åsa Romson: Vad blir det egentligen kvar av miljöskadliga subventioner som regeringen vill fasa ut ifall man tar bort alla miljöskadliga subventioner som har att göra med skatter?

Herr talman! Jag förstår inte riktigt logiken i att vi inte kan ta bort nedsättningarna i koldioxidskatten och energiskatten. Vi pratar om storskalig verksamhet som torvbrytning, gruvindustri, fiske, flyg och sjöfart - områden som självklart inte ska ha sådana nedsättningar. Jag måste återigen få fråga Åsa Romson: Vilka miljöskadliga subventioner vill regeringen egentligen fasa ut, ifall ni inte törs röra dem som har med skatter att göra?

När det gäller infrastrukturen håller jag med Åsa Romson om att bonus malus är en bra idé. Jag tycker dock att den utredning som nu har kommit med sitt förslag inte riktigt når hela vägen fram. Men vi får hoppas att regeringen kan göra vissa justeringar.

Jag har en konkret fråga om den infrastrukturplan som regeringen kommer att lägga fram om några månader och ifall det inte bara kommer att vara en plan för vilka olika objekt som man ska satsa pengar på och så vidare utan ifall det också kommer att vara en plan med konkreta klimatmål, där man skriver in exempelvis att vägtrafikens utsläpp ska minska med någonstans i häradet 80-90 procent som tidigare har föreslagits exempelvis i rapporten om en fossilfri fordonsflotta och även från Trafikverket.

Fru talman! Jag vill ta upp en sista fråga. Vi debatterar här de territoriella utsläppen, alltså de utsläpp som sker på svensk mark. Men vi i Sverige orsakar utsläpp även i andra länder. Jag tänker särskilt på Vattenfalls stora utsläpp från brunkol och från fossilgas. Det är utsläpp som faktiskt är större än Sveriges samlade utsläpp. Detta kommer vi att ha en debatt om i kammaren nästa vecka, vilket jag ser fram emot. Men det oroar mig att regeringen har en plan för att man bara ska sälja dessa verksamheter, alltså när det gäller det tyska brunkolet, när vi vet att regeringen skulle kunna välja att ge Vattenfall uppdraget att inte sälja brunkolet i Tyskland utan i stället ge ett uppdrag till Vattenfall om att successivt avveckla detta. Detta vore kanske det största klimatmässiga beslut som Åsa Romson och den här regeringen skulle kunna fatta ifall man gav Vattenfall ett uppdrag att inte sälja utan i stället successivt avveckla brunkolet i Tyskland. Detta skulle jag också gärna vilja ha ett svar på, även om det inte rör utsläpp direkt här i Sverige. Men som Riksrevisionen har sagt är det detta utsläpp som vi är ansvariga för i Sverige.

Fru talman! Att Vänsterpartiet vill ha en skatt på kött har vi debatterat i den här kammaren många gånger. Jag har varit tydlig med att jag inte tror att det i dag går att formulera ett enbart ekonomiskt styrmedel som styr på rätt sätt när det gäller den miljöpåverkan som vår konsumtion av livsmedel har och att vi bör pröva fler verktyg i den verktygslådan.

Det som jag just nu ser får en verkan är faktiskt regeringens mycket konkreta stöd till Sveriges kommuner, landsting och regioner att upphandla, inte minst livsmedel, på ett mycket miljösmartare sätt. Ett sådant aktivt stöd till upphandling - det är skattepengar som man handlar med - finns redan där. Det behövs alltså inte mer kronor och ören från staten, men det handlar om stöd och regler som fungerar för att man på ett bra sätt ska kunna upphandla livsmedel utifrån miljö- och klimatnytta. Jag ser att fler och fler kommuner gör det. Siffrorna går upp när det gäller att ha hållbara livsmedel och att ha mer frukt och grönt, både ur hälsosynpunkt och ur miljösynpunkt. Och den totala köttkonsumtionen har de senaste två åren planat ut. Den har ökat om vi ser många år tillbaka, men den har planat ut de senaste åren. Jag ser det som mycket positivt. Detta är klimatutsläpp och miljöpåverkan som Sverige har i ett globalt perspektiv. Det tycker jag är mycket viktigt.

Jag uppskattar att Miljömålsberedningen, där Jens Holm sitter med, har debatterat och diskuterat dessa frågor och hur man bättre skulle kunna formulera styrande mål. Vi har i dag ett mål i Sverige om att de åtgärder som vi vidtar inte ska ha en negativ miljöpåverkan utomlands. Redan till detta mål har vi en väg att ta. Regeringen jobbar aktivt med att uppfylla det, bland annat genom att skapa en strategi för hållbar konsumtion. Jag tycker att det är en mycket viktig väg framåt, och jag välkomnar om Vänsterpartiet vill vara med och bidra i den riktningen.

Jag kommer då till det som Jens Holm vill kalla det största klimatbeslutet. Det finns många stora klimatbeslut som man skulle kunna fatta om man var envåldshärskare. Jag har många gånger tänkt att det finns många beslut som man skulle vilja fatta.

Jag besökte Kina och den kinesiske vice premiärministern för drygt ett år sedan. Det var mycket som man skulle vilja övertala dessa personer till eftersom de står för enorma koldioxidutsläpp, vilket skulle kunna ändras. Men man måste också inse vilka verktyg och vilka begränsningar som man har när man jobbar. En sådan begränsning är just det som handlar om huruvida vi ska ge direktiv till ett svenskt energibolag att göra någonting helt annat än att vara just ett energibolag. Det kan man tycka. Det tycker Vänsterpartiet. Miljöpartiet har förordat en sådan lösning för Vattenfall med ett långsiktigt ansvar för ägandet.

Men utifrån regeringens synpunkt har det viktiga varit att för det första stoppa expansionen av kolverksamhet i Tyskland och för det andra att få Vattenfall att hålla sig till en hållbar arena och faktiskt bli en viktig aktör för att bygga det moderna och effektiva energisystemet. I detta sammanhang har Vattenfalls styrelse valt vägen att förorda en försäljning. Det är just den affären som regeringen just nu tittar på och granskar ur flera olika perspektiv. Vi får se var regeringen landar i den delen.

Men att kalla det för det största klimatpolitiska beslutet tycker jag är att förminska en så pass viktig fråga. Det finns nämligen två parametrar som bestämmer hur mycket kol som kommer att brytas i Europa. Den ena är hur lönsam kolverksamheten är. Den andra är de lokala reglerna. Det är trots allt bara de lokala myndigheterna och de nationella parlamenten som kan sätta dessa gränser.

Sverige är ett av de länder som jobbar absolut mest kraftfullt för att minska lönsamheten i kolverksamheten genom att öka utsläppshandeln och priset för utsläppsrätter i Europa. Det har vi aldrig stuckit under stol med.

Fru talman! Jag tackar Åsa Romson för detta svar. Det är några saker som jag fortfarande inte har fått svar på. Jag börjar med köttkonsumtionen. Vi i Vänsterpartiet förespråkar inte en köttskatt, även om jag personligen inte skulle ha någonting emot en sådan. Så är den saken sagd. Däremot vill vi ha en minskad köttkonsumtion.

Jag ställde en fråga om den kommande infrastrukturplaneringen och om det också kommer att finnas klimatmålsättningar med i den. Det vore ganska enkelt att bara svara ja eller nej på den frågan.

När det gäller de miljöskadliga subventionerna undrar jag om Åsa Romson kan ge några konkreta exempel på miljöskadliga subventioner som regeringen vill avskaffa, eftersom hon avfärdar hela det skatterelaterade området.

Jag tycker att vi har fått ganska tydliga besked från en stor andel forskare och även från Riksrevisionen och en hel del medlemmar i Åsa Romsons eget parti om att det är regeringen som äger frågan om Vattenfalls brunkol. Precis på samma sätt som Miljöpartiet och Socialdemokraterna för två år sedan kunde fatta beslut om att Vattenfall inte ska få öppna några nya kolgruvor i Tyskland skulle man kunna säga att den här affären inte ska bli av utan att man i stället successivt ska avveckla denna verksamhet. Jag förstår att det är ett stort beslut att ta. Men jag tycker att det är lite märkligt att man bara duckar för den frågan.

Fru talman! Jag tror att detta blir min sista debatt med Åsa Romson som klimat- och miljöminister. Jag vill säga att jag tycker att du och jag har haft många bra debatter. När du meddelade din avgång skrev jag på Twitter att jag beklagar det. Du är den bästa miljöminister som jag har varit med om under min tid i den här kammaren och faktiskt den bästa miljöministern under många regeringar dessförinnan.

Fru talman! Jag ska börja med att ge två korta svar. När det gäller miljöskadliga subventioner - för att förtydliga exemplet - var inte heller Vänsterpartiet såvitt jag vet emot när vi senast i den här kammaren höjde miljöskatten med en energiskatt på bränslen. Då gjorde vi undantag för jordbruks- och skogssektorn. Med en slavisk syn på vad som är miljöskadliga subventioner hade detta inte varit möjligt. Resultatet hade troligen blivit att vi inte hade kunnat höja miljöskatterna alls, vilket jag tycker hade varit ett sämre resultat. Det förklarar den saken.

När det gäller kolet och ägardirektiven är det tydligt att om vi ska ge ett nytt uppdrag till Vattenfall om att de aktivt ska snabbavveckla sina gruvor är det en ny uppgift för bolaget som kommer att intressera näringsutskottet och riksdagen. Det kan man ha olika parlamentarisk syn på.

Till slut vill jag för min del tacka inte minst Jens Holm för alla goda och spänstiga debatter som vi har haft genom åren, både i kammaren och i utskott. Jag är säker på att vi kommer att träffas i olika sammanhang och kanske fortsätta en del debatter men också många gånger jobba för de stora och viktiga frågor som Sverige och världen står inför när det gäller miljö- och klimatutmaningar. Stort tack för dessa debatter hittills.

Överläggningen var härmed avslutad.