Åtgärder mot den ökande arbetslösheten i Jönköpings län

Fru talman! Johanna Haraldsson har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att minska den ökande arbetslösheten i Jönköpings län. Vidare har hon frågat vilka initiativ jag och regeringen tar för att stötta de branscher i Jönköpings län som drabbats hårdast av lågkonjunkturen, särskilt byggsektorn och tillverkningsindustrin. Slutligen har hon frågat mig om jag och regeringen avser att vidta åtgärder för att säkerställa att Arbetsförmedlingen har tillräckliga resurser och förutsättningar för att effektivt hjälpa arbetslösa att få jobb.

Regeringen vill stötta ekonomins återhämtning och prioriterar reformer inom framför allt tre områden: Det handlar om att fortsätta stärka hushållens köpkraft, reformer för en ökad tillväxt och att återupprätta arbetslinjen så att fler kommer i arbete.

Regeringen har i samband med vårändringsbudgeten för 2025 föreslagit direkta konjunkturstimulanser på 5,8 miljarder kronor.

Regeringen föreslår bland annat sammanlagt över 700 miljoner kronor till regional yrkesinriktad vuxenutbildning, yrkesvux, och kortare kurser inom yrkeshögskolan under innevarande år, alltså 2025. Den enskilt viktigaste insatsen för att långsiktigt etablera sig på arbetsmarknaden är utbildning.

Regeringen föreslår även ett tillskott på 60 miljoner kronor till Arbetsförmedlingen för att hantera den ökade arbetslösheten. Vidare satsar regeringen 250 miljoner kronor på sommarjobb och jobb för unga av vilket 4,7 miljoner går till kommuner i Jönköpings län.

Den största delen av paketet i vårändringsbudgeten innebär att subventionsgraden för rotavdraget tillfälligt höjs från 30 till 50 procent. Förstärkningen görs för att temporärt stötta byggbranschen i det nuvarande konjunkturläget. Förstärkningen kan också bidra till att stötta ekonomin generellt.

Fru talman! Sverige befinner sig i en allvarlig lågkonjunktur. En halv miljon människor i Sverige står utan arbete, och arbetslösheten närmar sig 9 procent. Bland unga är läget ännu värre. Nästan var fjärde ung person står utan jobb. Det märks tydligt även i mitt hemlän, Jönköpings län, där arbetslösheten ökar, företag varslar och människor oroar sig för framtiden.

Särskilt drabbad är byggsektorn och tillverkningsindustrin. Det är två branscher som utgör ryggraden i länets arbetsmarknad. Trähusindustrin har tvingats dra ned rejält, och varsel och nedläggningar har avlöst varandra. Flera kommuner i länet har en stigande arbetslöshet, precis som det ser ut runt om i landet.

Alla är vi rörande överens om att det, precis som ministern sa, behövs politik för att få fler in i utbildning, en kraftfull arbetsmarknadspolitik och reformer för ökad tillväxt. Men det är inte det som regeringen levererar. Det ministern presenterar i sitt svar är ärligt talat otillräckligt. Åtgärderna möter inte de utmaningar som svensk arbetsmarknad står inför.

Regeringen säger sig satsa på utbildning, men faktum är att regeringen inte lägger mer resurser på utbildning än vad vi socialdemokrater gjorde i regering. För tre år sedan var budgeten större, men då hette arbetsmarknadsministern inte Mats Persson eller Johan Pehrson. Mats Persson säger att det är viktigt att folk gör sig anställbara, men stödet till arbetslösa har halverats med högerpartiernas budgetpolitik.

Regeringen satsar alltså hälften så mycket som vi socialdemokrater gjorde på arbetsmarknadspolitiska program och insatser. Det innebär givetvis att färre arbetslösa får tillgång till viktiga stödinsatser, till exempel utbildning, praktik och matchning.

Arbetsmarknadsministern försökte i sitt svar låta handlingskraftig, men han är i själva verket ganska passiv. Det ges ett minimalt tillskott till Arbetsförmedlingen, men det är en myndighet som redan går på knäna efter år av nedskärningar. Lägg till detta en osäker omvärld, där företag avvaktar med att investera och nyanställa. Då behöver regeringen leverera långsiktighet, stabilitet och näringspolitik som ger framtidstro. Men i stället har man valt att bromsa industrisatsningar och skära bort viktiga framtidsinvesteringar. Det skadar konkurrenskraften, och det riskerar att fördjupa problemen på arbetsmarknaden.

Regeringen säger sig vilja värna arbetslinjen, men det kräver också verkliga satsningar på utbildning, omställning, aktiva insatser för arbetslösa och en stärkt framtidstro för företagen så att de vågar investera och anställa. Men det ser vi väldigt lite av i regeringens politik.

Mats Persson presenterar en rad punkter i sitt interpellationssvar, men när man skrapar lite på ytan på insatserna visar de sig vara otillräckliga, tillfälliga och i vissa fall helt verkningslösa för att komma åt och minska den höga arbetslösheten runt om i landet. Ambitionen lyser med sin frånvaro, och talet om arbetslinjen ekar ganska tomt.

Jag vill fråga arbetsmarknadsministern om han tycker att hans svar om rotavdrag och bristfälliga satsningar på utbildning och arbetsmarknadspolitiken verkligen är tillräckligt för att möta den växande arbetslösheten i Jönköpings län och i resten av landet.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten Johanna Haraldsson för denna viktiga debatt och ministern för svaret.

Ärligt talat hade jag förväntat mig mer, särskilt i ett läge där arbetslösheten och ungdomsarbetslösheten biter sig fast. Byggkranar står stilla, och framtidstron sviktar inte bara i mitt hemlän Jönköping utan även i resten av landet.

Fru talman! Den verklighet som människor i mitt hemlän just nu upplever kräver handling, inte bara retorik. I Jönköpings län är arbetslösheten visserligen fortfarande lägre än rikssnittet men mycket högre än på mycket länge.

Ungdomar, särskilt de som står långt ifrån arbetsmarknaden, upplever att dörr efter dörr stängs. Bygg- och tillverkningsindustrin, sektorer som är ryggraden i vårt hemlän, bromsar in kraftigt. Flera företag varslar. Ungdomar som tidigare har kunnat få in en fot på arbetsmarknaden via sommarjobb och praktik får nu beskedet att det inte finns plats för dem.

Ministern väljer visserligen att prata om satsningen på ungas sommarjobb i sin vårändringsbudget. Hisnande 4,7 miljoner kronor ska komma kommunerna i Jönköpings län till del, men det räcker inte långt. Vi socialdemokrater lyckas faktiskt dubblera den satsningen i vårt förslag till vårändringsbudget. Och man skulle räkna om de här miljonerna till ungdomar skulle ett beslut här i kammaren om att välja Socialdemokraternas satsning i stället för regeringens innebära att 400–500 fler ungdomar kunde få ett sommarjobb i sommar. 400–500 ungdomar i Jönköpings län är trots allt en hel del.

Chansen att få en första rad på sitt cv, möjligheten att få en ljusare sommar och möjligheten att få en ljusare framtid skulle kunna erbjudas fler. Satsningarna som Mats Persson har pratat om här tidigare är inte tillräckliga.

Dessutom pågår en djupgående industrikris i södra Sverige, och det finns en oro på grund av tullkaoset som just nu råder efter Trumps möjligtvis lite naiva inställning till världspolitik. Därför kommer den höjda subventionsgraden i rotavdraget inte att lösa de problemen. Det är snarare symbolpolitik än strukturell, aktiv arbetsmarknadspolitik.

Fru talman! Det som behövs i Jönköpings län och i hela landet är en sammanhållen politik för ungas framtid. Vi behöver en aktiv arbetsmarknadspolitik som möter ungdomar där de är. Vi behöver en aktiv gymnasieutbildning som är anpassad efter arbetsmarknadens behov och där faktiskt alla aktörer, även friskolorna, inkluderas i den dimensionering som ska bli verklighet från och med höstterminen. Vi behöver också långsiktiga investeringar i klimatomställning och innovation. Det blev väldigt tydligt i den föregående debatten här i kammaren.

Det behövs inte kortsiktiga skattesubventioner utan sociala motkrav. Det handlar nämligen om framtidstro. Arbetslöshet riskerar att leda till att människors självkänsla blir väldigt låg. Det handlar om framtidstron hos unga människor i Vetlanda, Gislaved, Nässjö, Värnamo, Jönköping och alla andra kommuner i Jönköpings län. Då krävs det politiskt ledarskap, inte passivitet förklädd till återhållsamhet.

Därför är min fråga till ministern: Menar arbetsmarknadsministern att hans och regeringens åtgärder på riktigt kommer att möta ungas behov för att de ska kunna göra sig anställbara? Målet måste väl ändå vara att minska den växande arbetslösheten i Jönköpings län och i resten av landet.

(Applåder)

Fru talman! Vi kan inte bromsa oss ur en kris. Vi måste investera oss ur den. Klimatklivet och Industriklivet har tvingats stanna upp. Företag som vill investera i klimatomställningen står nu utan stöd. Regeringen kallar det för en satsning att lägga till pengar man själv har tagit bort. Det är inte ledarskap. Det är ryckighet. Och i klimatarbetet har vi inte råd att förlora ett enda år.

Samtidigt ser vi inte minst i min valkrets Gnosjöregionen i Jönköpings län, som är en av de industritätaste regionerna i Sverige, hur exportdrivna företag kämpar med ökade handelshinder och ett allt tuffare internationellt läge. Ändå uteblir satsningar på exportstöd. Det är minst sagt oroväckande. Företag investerar där det finns stabila villkor, långsiktigt stöd och tydlig politisk riktning. När staten svajar tvekar företagen. Det är precis det vi ser nu, och det kostar oss jobb.

Vi socialdemokrater vill samarbeta med näringslivet, inte överlåta allt ansvar till dem. Näringspolitiken måste ta tydligare ansvar för att stärka svensk konkurrenskraft. Vi vill se ett långsiktigt och förutsägbart stöd till exportföretagen.

Socialdemokraterna vill investera i nyproduktion av bostäder, inte bara i rotavdrag. Det gynnar inte trähusindustrin i regioner som Jönköpings län.

Vi vill också ha en rättvis fördelningspolitik. Regeringen har prioriterat höginkomsttagarna, som har fått upp till 3 000 kronor i månaden. Låginkomsttagarna har fått några hundralappar, om ens det. Vi menar att det är fel väg. Det leder till ökat sparande, inte till ökad konsumtion. Om man vill få fart på ekonomin måste man ge stöd till dem som faktiskt behöver det och som kommer att använda det. Våra investeringar måste leda till konkreta resultat och långsiktig, hållbar tillväxt – socialt och ekonomiskt.

Fru talman! Sverige behöver göra investeringar i klimatomställningen, i export, i bostäder och i människors trygghet. När kommer regeringen att lägga fram en plan som skapar jobb, stärker tillväxten och ger företag och hushåll de verktyg de behöver i Gnosjöregionen och i hela landet?

Fru talman! Tack, interpellanten och ledamöterna, för ert engagemang för Sverige och för jobb i Sverige!

Sverige är ett litet, exportberoende land som är beroende av vad som händer i vår omvärld. Jag är själv uppvuxen i inte Jönköpings län men 15-talet mil söderut längs E4:an i Kronobergs län i en liten ort som heter Markaryd. Den är väldigt lik många kommuner i Jönköpings län, där flera av interpellanterna har sina rötter.

På den typen av orter finns en stolthet över att ha världsledande företag, industriföretag, som säljer på flera eller många kontinenter. Det är globala företag som har sitt säte, sina rötter och sin stolthet i Sverige eller i Småland, men de har sin huvudsakliga marknad i Europa, USA eller Asien. Det är klart att den typen av företag på ett påtagligt sätt märker av oron i omvärlden och det tullkaos som råder runt om i världen just nu.

Det är en styrka att vi i riksdagen kan ha en samsyn om att fienden här egentligen inte är olika partier i riksdagen och att vi ska göra det bästa vi kan för att ett litet, exportberoende land i norra Europas utkanter med stolthet kan sälja eller kränga, som man kanske skulle säga 2025, saker på en världsmarknad. Det är en styrka att vi kan samla oss och se hur vi kan möta det yttre hotet på ett så bra sätt som möjligt.

Fru talman! En viktig del i där vi befinner oss just nu är att vi trots en lågkonjunktur har en situation där det ändå finns många arbetsgivare, såväl offentliga som privata, som har väldigt svårt att hitta kompetent arbetskraft. Det handlar om yrkeskunnigt folk, människor som kommer i tid och som kan göra sina arbetsuppgifter och vara en del av den sociala samvaron på en kafferast. Många av de som är arbetslösa har inte rätt kompetens eller för lite kompetens för att kunna ta de lediga jobb som finns, inte minst hemma i Markaryd, i Skillingaryd, i Värnamo eller var det nu kan tänkas vara – ofta ganska nära E4:an.

Det är därför regeringen gör otroligt stora investeringar i utbildning, egentligen längs hela linjen. Det är utbildning i gymnasiet, med ett ökat fokus på yrkesutbildningar. Men det är kanske framför allt fokus på att man mitt i livet eller som relativt ung och arbetslös ska kunna gå en yrkesutbildning, ofta på en arbetsplats, som leder till ett yrke där det väntar ett jobb i andra änden. Med den yrkeskunskapen och arbetslivserfarenheten ska man kunna ta ett av de hundratusentals lediga jobb som finns i Sverige och till vilka många av småföretagen eller de stora företagen i Jönköpings län söker med ljus och lykta efter folk.

Därför är det jätteviktigt att de satsningar vi nu gör kombineras med reformer som bygger på en traditionell svensk devis: Gör din plikt. Kräv din rätt. Man har rättigheter. Man har också skyldigheter. Man har skyldighet att söka jobb. Man har skyldighet att gå de här utbildningarna och göra sitt yttersta för att få ett arbete.

Fru talman! Till detta ser regeringen också till att stimulera byggindustrin, eftersom den är brutalt påverkad av omvärldsläget och de höga räntor vi haft tidigare, genom att vi nu ser till att svenska folket kan använda rotavdraget i mycket större utsträckning än tidigare. Det kommer att få en mycket påtaglig effekt både för jobb och för den svenska byggindustrin.

Fru talman! Jag tackar Mats Persson för hans anförande och hans svar.

Vi är helt överens om att vi behöver bli mycket bättre på matchning och på att öka människors kompetens, så att de kan ta de jobb som finns. Men utbildningssatsningarna är otillräckliga. Den dåliga framförhållning och ryckighet som regeringen har i fråga om vuxenutbildningsplatser gör att utbildningsplatserna inte blir av. Först drar man ned, sedan lägger man till lite grann. Så drar man ned igen, och så lägger man åter till lite.

Ministern återkommer till att man satsar på utbildning. Men det stämmer ju inte. Siffrorna talar emot ministern. Regeringen har trots tal om satsningar ännu inte kommit upp i den socialdemokratiska regeringens nivå. När man lyssnar på ministerns tal kan man missledas och tro att regeringen kanske har växlat om och flyttat pengar från vissa åtgärder till andra, kanske från krympande arbetsmarknadsinsatser till utbildningsplatser. Men det är inte fallet; man krymper både arbetsmarknadsinsatser och utbildningsplatser.

Enligt budgettabellerna planerar man för mer nedskärningar. Färre deltar i utbildning, och färre får stöd från Arbetsförmedlingen, trots en hög arbetslöshet. Nu stänger man också Statens servicecenter på flera håll runt om i landet, bland annat i Tranås i Jönköpings län. Där har personer med behov av ett personligt möte kunnat få stöd. De lämnas nu utan stöd och riskerar att hamna ännu längre ifrån arbetsmarknaden.

Mats Persson talar om arbetslinjen. Vi ser nu resultatet av den arbetslinjen. Det var förmodligen inte det som ministern ville. Resultatet av den arbetsmarknadspolitik och utbildningspolitik som man för är ökad arbetslöshet, halverat stöd till arbetslösa, skattesänkningar till de rikaste i stället för ökad köpkraft hos barnfamiljerna samt uteblivna utbildningsplatser och praktikplatser.

Precis som ministern säger kämpar industrin med en väldigt stor osäkerhet. Den utbredda oron för handelshinder, tullar och en svag global ekonomi gör att företag avvaktar. Man skjuter på investeringar. Man skjuter på nyanställningar trots att man har ett behov. Då behövs ett tydligt ledarskap från regeringen, ett ledarskap som inger framtidstro och ger företag stöd att ställa om och hitta nya marknader för att säkra sin konkurrenskraft.

Jag undrar vilken regeringens plan är för att möta den osäkerhet som nu bromsar investeringar och nyrekryteringar i industrin. Hur ska regeringen skapa förutsättningar för nya affärer, stärkt konkurrenskraft och hållbar utveckling i svensk industri? Och kanske viktigast av allt: När kommer den planen?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Jag vill återkomma till sommarjobben. Det är otroligt viktigt med jobb för unga. Med tanke på att det just nu är väldigt många som får nej behöver vi lägga resurser på att unga ska få in en fot på arbetsmarknaden. När jag under våren tagit emot framför allt gymnasieklasser här i riksdagen har det varit tydligt att denna fråga blivit mycket vanligare. Tidigare har det oftast varit fråga om CSN, studiemedel och sådana saker, men under våren har det handlat mycket mer om var man ska jobba och var jobben finns. Vad vi än söker får vi svaret: Nej tack! Det har blivit allt vanligare att jag fått höra detta. Även från bekanta, partivänner och väljare jag möter har jag allt oftare fått höra: Var ska gymnasieeleverna jobba? De jobbar ju ingenstans. Företagen tar inte emot dem.

Detta gör satsningarna på sommarjobben ännu viktigare. Det hade varit önskvärt om regeringen gjort en ännu tydligare satsning. Det fanns ju faktiskt möjlighet att prioritera annorlunda. Det krävs väldigt mycket samlad kompetens och en samlad politik för att göra det här.

I Jönköpings län skulle vi även behöva stora satsningar på till exempel infrastruktur utöver bostadssatsningar. De som i dag inte kan få sommarjobb skulle framöver kanske kunna jobba med att bygga till exempel en stambana. Hade det varit gjort hade jag inte behövt springa härifrån direkt efter mitt anförande för att hinna med ett tåg. Ministern kan se till att fortsätta jobba för infrastruktursatsningar på både bostäder och järnvägar, så att det blir fler tågavgångar för alla i det här landet. Det skapar också framtidstro som gör att man kan bo och verka i hela landet. Jönköpings län skulle på så sätt få en utvidgad arbetsmarknadsregion. Man skulle kanske kunna pendla från Värnamo ned till Lund eller upp till Linköping på under en timme.

Min fråga är fortsättningsvis: Hur ser ministern till att unga får in en fot på arbetsmarknaden?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ministern för de svar han gett så här långt.

Ministern pratar om att upprätta arbetslinjen. Det låter bra, men verkligheten ser annorlunda ut. Inflationen sjunker i hela Europa, inte tack vare regeringen utan på grund av internationella faktorer. Men till skillnad från andra länder har vi i Sverige växande arbetslöshet, fallande byggtakt och företag som tvingas bromsa sina klimatsatsningar. Det är resultatet av en passiv politik, inte av en aktiv arbetslinje.

I lågkonjunktur ska staten kliva fram och inte backa undan. När hushåll och företag håller igen måste politiken trycka på gasen. Att bromsa klimatsatsningar, bostadsbyggande och exportstöd i det här läget är inte försiktigt. Det är farligt. Vi behöver en politik som inte bara svarar på konjunkturen utan visar vägen ut ur den.

Det är faktiskt vi som vill investera i jobb, export och bostäder. Det är vi som vill ge låg- och medelinkomsttagare bättre förutsättningar att klara vardagen. Det vill vi göra i stället för att ge tusenlappar till dem som redan har mest. En verklig arbetslinje handlar inte om sloganer. Den handlar om att människor ska ha ett arbete att gå till. Just nu saknas de investeringar som krävs för att det ska bli verklighet.

Jag frågar igen, fru talman: När kommer regeringen att leverera en konkret plan som skapar riktiga jobb och inte bara tomma ord?

(Applåder)

Fru talman! Det här kommer att bli mitt sista inlägg i debatten. Jag tänker inte använda mitt avslutande inlägg.

Jag vill tacka Socialdemokraterna för initiativet till den här debatten. Jag välkomnar Socialdemokraternas engagemang och uppfattar att det finns en samsyn om att vi behöver investera mer i den konjunkturnedgång som vi ser globalt och göra vårt yttersta för att säkra svenska jobb och se till att inte minst exportindustrin och vårt kära Småland, där jag själv har rötter, ska gå så bra som möjligt.

Vi gör väldigt stora investeringar i utbildning. Vi har aldrig haft så många platser på yrkeshögskolan som vi har just nu. Vi gör stora investeringar i infrastruktur. Jag tror att de satsningar vi gör på rotavdraget kommer att vara väldigt viktiga för byggindustrin. Jag ser fram emot att ha en fortsatt god dialog med oppositionen i den här typen av frågor. Jag välkomnar det engagemang som Socialdemokraterna visar. Tusen tack!

Fru talman! Tillväxten är låg. Vi har fler konkurser nu än under pandemin. Arbetslösheten är rekordhög. Det blir dyrare att leva, och folk blir fattigare.

Det är regeringen som har ansvar för att hantera den här verkligheten. Men jag menar att den inte tar det ansvaret. Regeringen har en obefintlig politik för tillväxt. Den har inga reformer för fler jobb och ingen plan för ökad konkurrenskraft i en orolig tid. Den levererar inte de lösningar som den säger ska minska arbetslösheten. Den har inga ambitioner att ge Arbetsförmedlingen tillräckliga resurser för att stötta arbetslösa. Den har inget engagemang för att stötta de hushåll och företag som drabbas hårdast av lågkonjunkturen.

Det är inte bara jag och vi socialdemokrater som säger detta. Branschorganisationer, Finanspolitiska rådet, Svenskt Näringsliv, facket – alla är överens om att statsrådet inte levererar den politik som behövs för fler jobb och tillväxt i Jönköpings län och i hela landet.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.