Åtgärder inför nästa lågkonjunktur

Herr talman! Niklas Wykman har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att rusta Sverige inför nästa lågkonjunktur.

När finanskrisen inleddes hade Sverige betydande överskott i de offentliga finanserna. Dessa användes sedan till att stimulera ekonomin under krisen, vilket var korrekt ur ett stabiliseringspolitiskt perspektiv. Dock fortsatte den borgerliga regeringen att sänka skatten för lånade pengar efter att krisen var över. Underskotten ökade varje år 2012-2014 samtidigt som konjunkturen vände upp. År 2014 var underskottet i de offentliga finanserna ungefär 60 miljarder kronor, vilket var ett nästan tre gånger så stort underskott som 2009, alltså under själva finanskrisen. För tredje gången av tre möjliga lämnade en borgerlig regering efter sig stora underskott i de offentliga finanserna.

Sedan regeringen tillträdde har detta underskott vänts till ett stort överskott. De offentliga finanserna är starka och har visat överskott alla år, samtidigt som vi har gjort angelägna investeringar i välfärden för att täppa igen de revor i välfärden som den förra borgerliga regeringen lämnade efter sig. Dessutom har Konjunkturinstitutet visat att satsningar på välfärden och offentliga investeringar är mer effektiva för att snabbt öka tillväxten och sysselsättningen än generella inkomstskattesänkningar.

Jag kan konstatera att Sverige tack vare regeringens politik nu står väl rustat inför nästa lågkonjunktur. De tre gångna åren har regeringen konsekvent satt investeringar i det hållbara samhällsbygget före ofinansierade och orättvisa skattesänkningar. Regeringen har fört en genomtänkt politik för att vidga flaskhalsar på arbets- och bostadsmarknaden. Ansvar för statsfinanserna har präglat reformpolitiken, och i dag syns resultaten tydligt.

Vi föreslår att 40 miljarder kronor, eller ungefär 1 procent av bnp, ska användas till att betala av på statskulden 2018. Statsskulden i förhållande till bnp är nu tillbaka på samma nivå som 1977, vilket ger utrymme att dämpa konjunkturnedgången när den kommer. Det är viktigt att vi fortsätter att betala av på statsskulden så att vi rustar oss för sämre tider. Det är så marginaler i nästa lågkonjunktur byggs upp, inte genom ofinansierade skattesänkningar.

Samtidigt bedömer vi att ca 40 miljarder kronor kan användas till viktiga strukturreformer för att stärka den svenska modellen. Det är bra att även Niklas Wykman nu ser att behovet av välfärd ökar och att det är viktigt med en mer långsiktig finansiering av välfärden. När befolkningen växer, med fler barn och fler äldre, krävs gemensamt finansierade investeringar i sjukvård, äldreomsorg, förskola och skola. Det är just det vi satsar på i budgetpropositionen för 2018.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Vi har kunnat läsa om finansministerns eventuella partiledarambitioner i bland annat Dagens Nyheter. Jag är den förste att ha stor förståelse för att en person som har stora politiska ambitioner också måste tillfredsställa många grupper. Men jag kan inte tävla i politisk retorik och politiska floskler med finansministern, utan vill i stället ställa finansministern till svars, inte för olika historiska skeenden, utan för det förlopp som finansministern nu är ansvarig för. Det handlar om skötseln av de offentliga finanserna.

För att vi ska ha en bra och kvalificerad debatt som höjer sig över sådant som man kanske säger när man talar på exempelvis en SSU-utbildning har Sverige expertmyndigheter som ska utvärdera och följa regeringens arbete. Jag ska nu redovisa en del av vad de har framfört.

Ekonomistyrningsverket skriver: "Det nuvarande överskottsmålet, om ett överskott på 1 procent av BNP över en konjunkturcykel, gäller till och med 2018. ESV:s slutsats är att överskottsmålet inte nås. En ny lägre målnivå ska gälla från och med 2019. Inte heller denna målnivå nås enligt nuvarande prognos."

Regeringens eget organ, Finanspolitiska rådet, skriver: "Regeringens aktiva finanspolitik är inte välavvägd. Med hänsyn till konjunkturläget och överskottsmålet borde politiken vara betydligt mer åtstramande."

Riksrevisionen skriver under rubriken "Svårt att hitta stöd för ofinansierade åtgärder 2017": "Det finansiella såväl som det strukturella sparandet i offentlig sektor ligger under målnivån för överskottsmålet. - - - Regeringen presenterar inga argument för att . försvaga sparandet 2017. Åtgärderna i budgetpropositionen bidrar till att sparandet försvagas 2017. Riksrevisionen anser därför att det är svårt att hitta stöd i det finanspolitiska ramverket för att vidta ofinansierade åtgärder 2017."

Konjunkturinstitutet skriver: "Regeringens kraftigt underfinansierade budget för 2018 bedöms inte ligga i linje med överskottsmålet."

Finansministern höll här ett inlägg om hur hon ser på den historiska utvecklingen i Sverige. Den beskrivningen är gravt felaktig. Jag kan hänvisa till vad socialdemokrater själva har anfört, till exempel Kjell-Olof Feldt. Den utvärdering som Socialdemokraterna gjorde på Finansdepartementet under 90-talet visade också tydligt hur det var den expansiva och oansvariga politik man bedrev som ledde fram till krisen i början av 90talet.

Alliansregeringens finansminister har i stället belönats som Europas bästa finansminister och prisats för Sveriges sätt att klara av den förra lågkonjunkturen och krisen.

Räcker det verkligen att ha en finansminister som försöker skriva om historien och förvränga det förflutna? I finansministerns svar finns ingenting om hur man ser på den mycket omfattande myndighetskritik som riktats mot finansministerns sätt att sköta offentliga finanser. Enligt Ekonomistyrningsverket, Finanspolitiska rådet, Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet sköter inte Magdalena Andersson de offentliga finanserna i enlighet med det finanspolitiska ramverket. Det vore klädsamt av finansministern att i stället för att bara försöka revidera eller skriva om historien ta ansvar för den situation som nu råder. När vi gick in i lågkonjunkturen 2008 hade vi drygt 3 procents sparande som andel av bnp i de offentliga finanserna. Nu har vi ungefär 1 procent, det vill säga en tredjedel, och finansministern är underkänd av samtliga expertmyndigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! När man lyssnar på Niklas Wykman kanske man ska påminna sig om att han efter att ha jobbat på Finansdepartementet lämnade efter sig ett underskott på 60 miljarder kronor. Det är det största underskott som vi har haft i Sverige sedan budgetsaneringen på 90-talet.

Niklas Wykman hänvisar till finanskrisen 2008-2009. Som jag sa i mitt interpellationssvar är det inte dit jag riktar kritiken mot hur Moderaterna skötte statsfinanserna, utan det handlar om vad man gjorde 2012-2014, då man fortsatte att sänka skatten på lånade pengar, trots att konjunkturen vände uppåt. Enade expertmyndigheter har också varit tydliga med att man på den tiden då Niklas Wykman satt i Finansdepartementet lånade för mycket för att sänka skatten.

Om vi tittar runt i världen och ser på vad internationella bedömare tycker om svensk ekonomi ser vi eniga bedömningar från Internationella valutafonden, OECD och EU-kommissionen. Man bedömer att regeringens politik är väl avvägd. Vi betalar av på statsskulden med 40 miljarder kronor men tar också itu med de problem som Sverige har här och nu. Det är ett sätt att sköta statsfinanserna som röner uppmärksamhet utomlands, men inte på det sätt som Niklas Wykman tycks se på det. Det handlar i stället om att vi har ordning och reda och tar itu med de problem som vi ser. I ett läge där polisen inte hinner utreda brott, där gravida kvinnor oroar sig för om de ska få plats på BB när det är dags att föda och där föräldrar oroar sig för om barnen lär sig tillräckligt mycket i skolan ska naturligtvis en ansvarsfull regering ta itu med de problemen, samtidigt som man samlar i ladorna inför nästa lågkonjunktur. Det har vi gjort under den här mandatperioden genom att betala av på statsskulden med 10 procentenheter.

Herr talman! Jag förstår att finansministern vill byta samtalsämne och ha en bredare politisk diskussion. Det är i linje med att ha politiska ambitioner, och det är också givetvis i linje med att försöka kringgå den diskussion som det här handlar om.

Ekonomistyrningsverket säger att finansministern inte klarar av att sköta sitt uppdrag i enlighet med det finanspolitiska ramverket. Finanspolitiska rådet säger att finansministern inte klarar av att sköta sitt uppdrag i enlighet med det finanspolitiska ramverket. Riksrevisionen säger att de inte hittar något stöd för den expansiva politik som regeringen bedriver. Konjunkturinstitutet konstaterar mycket tydligt att finansministern inte klarar av att bedriva budgetpolitik i enlighet med det finanspolitiska ramverket. En finansminister som är underkänd av Ekonomistyrningsverket, Finanspolitiska rådet, Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet talar givetvis inte gärna om sitt ansvar för offentliga finanser. Men att ta ansvar för offentliga finanser är kärnuppgiften för en finansminister.

Magdalena Andersson försökte trolla bort korten genom att säga att tidigare regeringar också fick kritik. Ja, det är därför man har den här typen av myndigheter. Men inte en enda gång konstaterade Finanspolitiska rådet att tidigare regerings politik inte skulle ha varit välavvägd eller inte skulle ha skötts i enlighet med det finanspolitiska ramverket. Det är bara Magdalena Andersson som har blivit underkänd av Finanspolitiska rådet, ingen annan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår vidare att finansministern gärna försöker trolla bort korten genom att prata om överskott och underskott på ett så enkelt sätt som möjligt. Det är klart att man ska ha underskott i lågkonjunktur och överskott i högkonjunktur. Men finansministern vet givetvis om att det är lite mer komplicerat än så. Ekonomin ska stimuleras när det som kallas outputgap är negativt, det vill säga när vi har outnyttjade resurser i ekonomin, och den ska stramas åt när vi har positiva outputgap, vilket betyder att vi använder resurserna mer än vad som är brukligt i ekonomin.

Enligt Konjunkturinstitutet inträffade brytningen från negativa till positiva gap år 2016. Även enligt Finanspolitiska rådet och Riksbanken inträffade den 2016. Enligt det egna departementet inträffade den år 2017. Det var rimligt att bedriva en stimulerande eller något stimulerande politik så länge outputgapen var negativa. Därefter ska man givetvis bedriva en åtstramande politik, och den tiden är nu. Men samtliga myndigheter bedömer att finansministern bedriver en alltför expansiv politik.

Detta betyder att inget av det Magdalena Andersson nyss sa stämmer. Det var alltså inte så att Sverige var inne i en stark tillväxt under de år finansministern hänvisar till. Vi hade negativa outputgap, vilket enligt all gängse ekonomisk teori betyder fortsatt läge för mild eller i viss mån till och med relativt kraftfull stimulans av ekonomin.

Det finansministern sa stämmer helt enkelt inte. Så låter det när en finansminister vill trolla bort korten och förenkla diskussionen på ett sådant sätt att man möjligtvis kan ta politiska poäng men på inget sätt kan vinna trovärdighet hos en etablerad ekonomskara. Det är också därför Finanspolitiska rådet, Ekonomistyrningsverket, Konjunkturinstitutet och Riksrevisionen säger att den politik som regeringen bedriver inte är förenlig med det finanspolitiska ramverket.

Herr talman! Den här diskussionen vill finansministern uppenbarligen inte ha. Hon vill ha en mer blandad och allmän politisk debatt där man kan säga saker som låter bra. Men det räcker inte som finansminister att säga saker som låter bra.

På Magdalena Anderssons axlar vilar ansvaret för de offentliga finanserna, de skyddsvallar vi behöver när nästa kris slår till. Där är sanningen att vi inte ens en gång har en tredjedel av de skyddsvallar vi hade inför 2008, och 2008 klarade vi oss knappt ändå.

Herr talman! Jag måste ändå påminna Niklas Wykman om hans egen historia och den moderata historien när han eldar upp sig på det här sättet. Niklas Wykman talar om outputgap. Det finns något som heter strukturellt sparande.

Det är absolut så att man ska bedriva en finanspolitik som tar hänsyn till konjunkturen. Man kan inte bara titta på överskott och underskott. Det är därför man har det strukturella sparandet. Det är precis det som vi följer, inte minst i det nya finanspolitiska ramverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Där kunde vi konstatera att det under Niklas Wykmans tid på Finansdepartementet fanns ett mycket stort strukturellt sparande, även när man tar hänsyn till konjunkturen, och det lämnade man efter sig. Det som hände när Niklas Wykman jobbade på Finansdepartementet var att statsfinanserna försämrades varje år, i högkonjunktur, i lågkonjunktur och även när konjunkturen förbättrades.

I takt med att konjunkturen förbättrades ökade underskotten under Niklas Wykmans tid. Så kan man inte bedriva ekonomisk politik. Man kan inte öka underskotten varje år och låna till skattesänkningar år efter år. Det som tar stryk och då skadas är välfärden.

Här finns en ideologisk skillnad mellan moderater och socialdemokrater. Vi socialdemokrater värnar välfärden, och därför värnar vi också statsfinanserna. Det är därför som vi socialdemokrater alltid när vi har haft regeringsställning har tagit ansvar för statsfinanserna och inte gjort som moderater har gjort alla de tre gånger de har suttit i regeringsställning, lämnat stora underskott efter sig i statsfinanserna.

Så gör vi naturligtvis också denna gång. Niklas Wykman säger att jag inte vill tala om ämnet. Ämnet är statsfinanserna. Här sa jag tidigare och säger igen: Regeringen har betalat av 10 procentenheter på statsskulden. Vi har fått ned statsskulden till den lägsta statsskulden sedan 1977. Vi har gjort det genom att föra den stramaste finanspolitiken sedan budgetsaneringen.

Självklart kommer vi socialdemokrater att fortsätta att ansvara för statsfinanserna när vi har möjlighet att ansvara för dem. Så gör vi i den här budgeten, och så har vi avsikt att göra framöver på samma sätt som alla mina socialdemokratiska finansministerföreträdare har gjort. Bryr man sig om välfärden tar man ansvar för statsfinanserna.

Herr talman! Jag oroar mig för att finansministern inte riktigt vet vad hon talar om. Det är givetvis en stark sak att säga. Finansministern nämner här att det är det strukturella sparandet man ska bedöma. Det är just för att det strukturella sparandet i högkonjunktur är negativt som finansministern får kritik från de här myndigheterna.

Enligt de här myndigheterna har finansministern ett negativt strukturellt sparande i högkonjunktur. Finansministern säger: Det är viktigt att ha ett positivt strukturellt sparande i högkonjunktur. Men hela expertmyndigheternas kritik bygger på att det strukturella sparandet minskar trots högkonjunkturen. Det är helt omöjligt att få ihop finansministerns logik i detta.

Finansministern säger vidare att alliansregeringen inte hade några överskott någon gång. Alliansregeringen hade när vi gick in i krisen 2008 mer än 3 procent av bnp i överskott. Finansministern har i den här starka högkonjunkturen ungefär 1 procent, det vill säga en tredjedel av det överskott som alliansregeringen hade när vi gick in i krisen 2008. Det stämmer alltså inte heller, herr talman.

Finansministern sa tidigare att vi i alliansregeringen var underkända av Finanspolitiska rådet. Det stämmer inte heller. Det som däremot stämmer, herr talman, är att Ekonomistyrningsverket, Finanspolitiska rådet, Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet säger att den här regeringen inte lever upp till det finanspolitiska ramverket.

Det stämmer inte heller, som finansministern hävdar, att konjunkturen skulle ha varit väldigt stark efter 2012. Hennes eget departement bedömde att vi hade negativa outputgap på nästan 2 procent 2014. Det är inte ett starkt konjunkturläge. Det är ett svagt konjunkturläge. Det är en bedömning som Finansdepartementet själv gjorde och som finansministern knappast kan underkänna. Det är mycket förvirrande att här lyssna på finansministern. Det är mycket oroväckande för de skyddsvallar som ekonomin behöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Niklas Wykman har ett högt tonläge men lite på fötterna. Vi har ett helt annat ekonomiskt läge nu jämfört med när Niklas Wykman satt på Finansdepartementet. Det är för att vi har fört en oerhört stram finanspolitik hela vägen sedan vi tillträdde. Vi lade om den politik med ständigt ökande budgetunderskott som drevs.

Det finns inte någon ekonom som menar att man ska öka underskotten när konjunkturen vänder uppåt, Niklas Wykman. Jag säger inte att vi hade högkonjunktur 2013, men konjunkturen var betydligt starkare än 2008, 2009. Då ska man inte fortsätta att låna till väldigt ineffektiva skattesänkningar.

Ett annat problem med den moderata politiken var att man försökte få upp tillväxten och sysselsättningen genom stora generella skattesänkningar. Konjunkturinstitutet har konstaterat att det inte är ett effektivt sätt att bedriva finanspolitik. Det är ett ideologiskt sätt att minska den gemensamma sektorn och möjligheterna att finansiera skola, sjukvård, äldreomsorg, polis och annat, om det är de ambitionerna man har. Men det är inte ett effektivt sätt att bedriva konjunkturpolitik. Det var kanske huvudsakligen en ideologiskt präglad politik man förde från Finansdepartementet på Niklas Wykmans tid snarare än en politik för att förbättra konjunkturen.

Det vi gjorde när vi klev in i regeringsställning var att lägga om politiken, sluta med de ofinansierade skattesänkningarna och se till att vi finansierade reformerna på ett ordentligt sätt. Det är ett arbete som har gett resultat. Det gör att vi trots den stora flyktingkris vi haft har lyckats ha överskott i statsfinanserna varje år under hela mandatperioden. Bedömningen är att överskotten kommer att fortsätta att växa under de kommande åren i takt med att ekonomin utvecklas.

Men förr eller senare kommer lågkonjunkturen. Då är det viktigt att ha mycket i ladorna. Det är därför som vi har betalat av rejält på statsskulden.

Överläggningen var härmed avslutad.