Åtgärder för yrkesutbildningar inom kriminalvården

Fru talman! Lena Olsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att de yrkesutbildningar som i dag finns i Kriminalvården inte ska dras in. Vidare har Lena Olsson frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att förbättra möjligheterna till utbildning och arbete som kan leda till vidare anställning efter strafftiden. De frågor Lena Olsson ställer berör ett högprioriterat område för regeringen: hur vi ska få människor i arbete. Att kriminalvårdens klienter i allt större utsträckning framöver ska kunna gå ut i arbete ingår naturligtvis som en del i regeringens arbetslinje. Jag vet att Kriminalvården i dag har ett ambitiöst program för att öka omfattningen av den dagliga programverksamheten som består av utbildning, arbetsdrift och behandlingsprogram. Men jag kan ändå se ett behov av att lyfta fram arbetsdriften. Därför har jag också uttalat att arbetsdriften inom Kriminalvården behöver stärkas och utvecklas. De yrkesutbildningar som finns inom Kriminalvården ingår här som en viktig komponent. Under 2000-talet har Kriminalvårdens yrkes- och arbetsmarknadsutbildning finansierats av Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams. Under 2006 fanns utbildning att tillgå på 24 anstalter spridda över landet. Nu reformerar regeringen arbetsmarknadspolitiken, och som framgår av regeringens budgetproposition för 2007 har regeringen valt att bland annat minska resurserna för programinsatser. Det är ett medvetet val eftersom efterfrågan på arbetskraft nu ökar kraftigt. Regeringens ambition är inte att yrkesutbildningen inom ramen för Kriminalvårdens verksamhet ska minska i omfattning, utan Ams uppdrag är att ge dem som står längst från arbetsmarknaden hjälp att återinträda på arbetsmarknaden. Regeringen har också tillsatt en utredning som tittar på hur vi ska få en flexiblare arbetsmarknadsutbildning som ger bättre kvalitet, innehåll och dimensionering. Utredningen ska lämna sina förslag senast den 31 december 2007. Därefter ankommer det på regeringen att överväga konsekvenserna av förslagen. Jag kommer noga att följa hur förslagen på arbetsmarknadspolitikens område kommer att påverka innehållet i Kriminalvårdens programverksamhet.

Fru talman! Jag vill passa på att tacka ministern för svaret. Kriminalvården har ett ambitiöst program - detta för att prioritera en återanpassning. Det är ett prioriterat område och ett av Kriminalvårdens huvuduppgifter. Men vi i Vänsterpartiet är lite bekymrade över att det här hotas av den sittande regeringen, som aviserar hårdare tag med straffskärpning och längre straff. Samtidigt ser vi inte så mycket resurstillskott som Kriminalvården behöver för att klara åtagandena i framtiden. Ministern säger att det är viktigt att lyfta fram arbetsdriften, och det tycker vi är bra. Men jag vill också i detta sammanhang uttrycka att alla slags program för återanpassning är viktiga. Det här hänger ihop med att man ska få en vidare yrkesutbildning inom kriminalvården. Ams har anslagit 40 miljoner kronor till Kriminalvården år 2007. Det är samma anslag som man hade 2006. Anslaget kommer att behöva förstärkas i framtiden i och med alla straffskärpningar och hårdare tag som man aviserar. Det kommer i sin tur att leda till att Kriminalvården behöver mer resurser, bland annat till de utbildningar som kan leda till jobb. De yrkesutbildningar som finns är en lyckad satsning inom kriminalvården. De har lett till att 90 procent får jobb efter utbildning - detta enligt uppgifter från Kriminalvården själv. Min fråga blir då: Kommer det här att bibehållas i framtiden? Vi ser att behovet kommer att öka. Vi i Vänsterpartiet förordar denna satsning och tycker att den är nödvändig. Det mest akuta i dagsläget är den permanentade verksamheten Krami som finns i öppenvården och som nu direkt hotas. Det är så illa att Örebro län upphör med sin verksamhet nu vid halvårsskiftet 2007 för att resurserna är slut. Man får inte några signaler om tillskott. Detta är naturligtvis bekymmersamt. Krami är en bra verksamhet, som nu hotas. Jag kan i detta sammanhang också passa på att säga att det inte blir någonting av med den verksamhet som man vill starta med Krami i Malmö. Resurserna finns inte. Min första fråga till ministern är: Vilka åtgärder kommer att vidtas för att akut och fortsättningsvis säkerställa Kramiverksamheten i framtiden? Jag nöjer mig med att ställa den första frågan nu, och återkommer.

Fru talman! Jag tycker att det är bra att Lena Olsson tar upp de här frågorna, för jag engagerar mig verkligen i dem. Jag tycker att både yrkesutbildningen och arbetsdriften är otroligt viktiga. Jag delar inte uppfattningen att det här hotas av den sittande regeringen. Även om det skulle vara så - vilket det inte är - att vi ger otillräckliga resurser till Kriminalvården betalas ju yrkesutbildningen av Ams. Jag var tydlig i mitt svar; vår ambition är att försäkra oss om att yrkesutbildningen inte dras ned. Det kommer vi att jobba hårt för. Det som däremot kan vara ett problem mellan varven är att man i andra programverksamheter glömmer bort de speciella förhållanden som tidigare intagna kan ha. De har inte stått till arbetsmarknadens förfogande till exempel. Då glöms det bort att det kan behövas specialregler och annat. Vi tittar på detta för att se till att inte den som har suttit i fängelse i efterhand i onödan ska få sämre villkor än någon annan när det gäller att vara med i olika program och så vidare för att få arbete. Jag tycker inte att yrkesutbildningen är något stort bekymmer. Möjligen kan den vara det i och med att min ambition är att vi ska ha mycket mer av detta. Det är alldeles för få som berörs. Tyvärr visar statistiken från de senaste årens regeringsinnehav att arbetsdriften och möjligheten att göra något vettigt på dagarna för dem som sitter i fängelse har sjunkit år från år. Det var också därför man här i slutändan kom på att man måste göra något. Det är därför Kriminalvårdsstyrelsen har tillsatt ett aktivt program för att arbeta både med mer yrkesutbildning, behandling, utbildning och vad det nu kan vara - inte minst arbetsdriften. Jag tror att arbetsdriften är otroligt betydelsefull, för där ges många möjlighet att pröva på ett arbete och att känna att man gör någonting meningsfullt. Vi har stora problem med det här i dag, för det fanns en period där man inom kriminalvården rensade ut allt och inte moderniserade vare sig innehåll eller annat. Det gör också att man i dag har större problem med att konkurrera med omvärlden. Sverige konkurrerar ofta med Kina om jobb när det gäller arbetsdriften, och detta är ett problem i dag. Jag var på Tidaholmsanstalten så sent som i torsdags - tror jag att det var. Där finns en fantastisk bra verksamhet där man lyckas mycket väl. Man får rätt många intagna att göra ett bra jobb samtidigt som man har utbildnings- och yrkesutbildningsverksamhet som är bra. Krami är också ett viktigt inslag för att arbeta med de här frågorna inom frivården. Det är inte i första hand regeringen som är bekymret, utan detta är ett samarbete mellan arbetsförmedlingarna lokalt, socialförvaltningarna och Kriminalvården. Det är möjligt att det finns en del bekymmer med detta, och det får vi i så fall ta och titta på. Det är otroligt viktigt att den som har varit kriminell och har avtjänat sitt straff under tiden får möjlighet att förbereda sig för ett hederligt liv. De måste få en möjlighet att ta ett arbete och komma in i arbetslivet. Detta är vi naturligtvis beredda att arbeta för. Men, som sagt, när det gäller den fråga som ställdes, som handlade om vilka åtgärder vi skulle vidta för att försäkra oss om att yrkesutbildningarna finns kvar inom kriminalvården, tycker jag ändå att vi är ganska tydliga. Vi kommer att jobba för att se till att vi har sådana framöver och att vi utvecklar den verksamheten och att vi också uppmuntrar kriminalvården att arbeta med det som kallas för arbetsdrift och att man faktiskt utvecklar den verksamheten. Jag ser det som en del i det behandlingsarbete som vi gör med hjälp av olika mer psykologbaserade behandlingsprogram och annat. Att göra något vettigt på dagarna är otroligt centralt, och det vill jag att våra intagna ska kunna göra.

Fru talman! Jag får tacka ministern för svaret, men det låter inte så betryggande. Man kan ofta säga att man prioriterar. Vi vet ju vad som aviseras framgent här. Och detta kommer också an på att man tillförsäkrar kriminalvården mer resurser för att man faktiskt ska klara de här uppgifterna, som man ställs inför. Och det är ju bra att man, som ministern säger, försäkrar att de här yrkesutbildningarna kommer att bli kvar. Det är väldigt viktigt i den här återanpassningen. Samtidigt kan man bli lite skärrad i och med att man ser stora neddragningar inom arbetsmarknadspolitiken som helhet, och det tycker vi i Vänsterpartiet är väldigt allvarligt. Men nu gällde det specifikt detta inom kriminalvården. Svaret jag får är att det inte kommer att ske några neddragningar. Man kommer att titta på det här väldigt noga. Man kommer också att tillförsäkra fler sådana här platser i framtiden, om jag förstod svaret rätt. Men när det gäller Krami är man i en akut situation - det är en verksamhet som är väldigt populär som också har gett mycket bra resultat. I Örebro län resulterar det här i att man inte har några resurser. Man kan inte fortsätta med den här verksamheten efter halvårsskiftet 2007. Och här skulle jag vilja ha ett svar. Får vi se några extraresurser i vårpropositionen som kan tillförsäkra verksamheten en fortsättning? Och i och med att det är så här redan i dag måste man ju också se på den här frågan större i framtiden. När det gäller Krami vet jag att socialtjänsten också är involverad. Jag har ringt och tagit reda på hur det är. Det finns ingen signal från kommunerna om att man har tänkt spara på det här, utan det man har bekymmer med är resurser för att förmedla praktikplatser där de här människorna kan få vikariera. Jag tycker att det här är en grupp som står väldigt långt från arbetsmarknaden. Jag tittade till exempel i regleringsbrevet till Ams. Där står inte den här gruppen omnämnd över huvud taget. Vi vet ju redan i dag att det, om man har suttit inne eller har varit bestraffad, kan vara problem att få en chans igen. Och det tycker jag är väldigt viktigt. I ett humant samhälle bör man kunna återanpassas om man har tagit sitt straff. Jag är väldigt bekymrad, speciellt över Krami. Kan du lova i dag att man ska titta på det här? Örebro kommer ju att upphöra med verksamheten. Det är en klar och tydlig signal. Och det skulle jag betrakta som väldigt illavarslande. Och det är samma sak med verksamheten i Malmö. Där ville man starta, men nu har man inga resurser. Jag skulle vara tacksam, och flera med mig, över svar på den här frågan.

Fru talman! Jag vill återigen bara upprepa att yrkesutbildningen, som interpellationen bland annat gällde, inte finansieras av kriminalvården. Och inom arbetsmarknadspolitiken gäller regeringens arbetslinje. Det innebär bland annat att insatserna ska fokuseras på dem som står längst från arbetsmarknaden, och dit hör ju många av de intagna. Inom ramen för kriminalvårdens arbete är det också min uppfattning att vi ska arbeta för att öka på arbetsdriften, så att vi får mer innehåll i verksamheten än vad vi har i dag. Men vi har väldigt stora bekymmer, beroende på den eftersatta kriminalvårdssituation som vi har i dag. Det finns trängselproblem och brist på platser. Det gör att vi får lägga väldigt mycket på att försöka bygga bort den typen av problem. Men vi prioriterar ändå upp innehållet. När det gäller Kramis verksamhet vill jag vara tydlig. Det är klart att det inte kommer någonting i vårpropositionen. Det här är ju en fråga som handlar om ett lokalt samarbete mellan arbetsförmedlingar, socialförvaltningar, socialnämnder och kriminalvården. Om jag har förstått det hela rätt ska man, utifrån de förändringar som ska ske av Ams framöver, under våren lämna förslag på prioriteringar som man lokalt anser nödvändiga. Det ska lämnas in i maj. Innan dess är det svårt att veta någonting om hur det egentligen ser ut. Jag var inte klar över att interpellanten särskilt ville diskutera Kramis verksamhet i Örebro och Malmö. Jag kan inte heller någonting om detaljerna i de två exemplen, varför jag inte kan ge något svar på hur det ser ut just där. Men det är, som sagt, utifrån omställningarna inom Ams som man nu tar fram lokala prioriteringar och annat. Först när man ser dem ser man ju resultaten. Men min grundinställning är den som jag har redovisat i övrigt. Det är klart att vi måste försöka se till att människor som har begått brott och har avtjänat sitt straff har goda förutsättningar att komma tillbaka till ett hederligt arbete. Det är en av de viktigaste investeringarna i människovärdighet som vi faktiskt kan göra - det är viktigt också rent ekonomiskt. Det arbetet kommer jag att driva på. Jag får väl gå hem och läsa på mer om Kramis verksamhet. Men jag tror, som sagt, att det inte i första hand är en regeringsfråga. Vårpropositionen är framför allt ett flerårsdokument när det gäller de ekonomiska ramarna, och där hanteras ju inte den här typen av detaljerade frågor. Det kan däremot göras i en tilläggsbudget. Men, som sagt, jag kan ingenting om detaljerna när det gäller Örebro och Malmö. De besked som jag har fått är att det handlar om lokala prioriteringar. Det är ganska stor osäkerhet och variation. Det skapar naturligtvis väldigt mycket oro runt om i landet kring den här verksamheten. Det har jag också stor förståelse för.

Fru talman! Om jag har förstått det rätt är Krami ett samarbete mellan kriminalvården, som är statens ansvar när det gäller resurser, och de lokala arbetsförmedlingarna och socialtjänsten. Så ser det ut. De uppgifterna har jag fått. Jag skulle vara väldigt tacksam om ministern kollade upp det här. Jag tror inte heller ministern vill att det ska gå på det här viset, att man måste upphöra. Det här är alltså en permanentad verksamhet. Förra regeringen hade inte gjort ditt och datt. Men i dag kanske man kan glömma den historiska biten en gång, eftersom jag inte har nagelfarit allt under de fyra år då jag var borta från det här huset. Det måste ju finnas en vilja hos sittande regering. Det kommer ju inte att bli mer interner på våra fängelser. Man aviserar en utbyggnad på mellan 2 500 och 3 000 nya platser. Det borde också synas i en budget. Och jag vill påstå att jag inte har sett så mycket av det. Ibland handlar interpellationen om yrkesutbildningarna inom kriminalvården. Men ministern kan också flyta ut, göra någon sväng och dra in en massa annat. Då får jag passa på att göra detsamma. Jag undrar hur mycket resurser man har tänkt lägga i framtiden på kriminalvården, eftersom det kommer att bli en väldigt stor verksamhet.

Fru talman! Det är nog så att vi alla far ut lite grann i diskussionerna, och det är väl rimligt. Jag uppfattar att det i interpellationsdebatter ska vara ett fritt meningsutbyte, och saker hänger ofta samman. När det gäller kriminalvårdens ekonomi i framtiden och inte minst vad vi har råd att satsa på i innehållet finns det, som jag sade tidigare, väldigt mycket kvar att göra. Det som är bekymret och det vi har gjort är att ta ett antal beslut om utbyggnaden. Det har också tillförts pengar. Men det har inte blivit så mycket. Så vi undrar lite vad det är som har hänt. Jag har bett om en ordentlig genomgång av investeringarna, de resurser som finns och annat för att vi ska ha ett riktigt bra underlag inför de kommande åren så att vi ska kunna göra rätt satsningar och att det också ska bli rimligt. Det är klart att även om vi måste bygga ut fler platser och det kräver rätt mycket resurser så är jag angelägen om att inte helt glömma bort innehållet. För jag tror att det är otroligt viktigt att vi gör rätt saker. Jag var inne på det som den här interpellationsdebatten berörde, nämligen problemet med arbetsdriften, det vill säga hur många timmar som man faktiskt kan delta i någon typ av arbete, när man sitter i fängelse framför allt. Det visar sig tyvärr att vi har gått ifrån en procentuell andel på 29 procent - av tiden måste det vara - till 22. Det har sjunkit från år 2000 till 2004 på ett sätt som är rent olyckligt. Vi har fler och fler som sitter inne. Det är mer och mer trångt. Vi har svårare och svårare att differentiera. Samtidigt erbjuder vi inte tillräckligt med arbete och sysselsättning för de intagna. Det är en ekvation som inte håller. Jag vill ändå säga att oavsett hur mycket pengar det blir så kommer jag att använda en del av resurserna till att se till att vi förbättrar arbetsinnehållet och försöker arbeta med en arbetslinje med det långsiktiga syftet att den som avtjänat sitt straff också ska kunna få ett jobb när han eller hon kommer ut i frihet.