Åtgärder för resekonsumenter

Fru talman! Angelica Lundberg har frågat mig vad regeringen avser att göra för att komma till rätta med problemen för konsumenter gällande inställda resor i coronapandemins spår, om regeringen tänker verka för att anpassa paketresedirektivet och se till att reformera resegarantilagen så att de anpassas till situationer som den pandemi vi nu upplever, hur det arbete ser ut som regeringen, enligt regeringspartiernas företrädare, arbetar med och när regeringen kommer att lägga fram åtgärder för att lösa situationen med inställda resor.

Utbrottet av sjukdomen covid-19 är först och främst en fara för liv och hälsa men medför också många problem för konsumenter och företag, inte minst avseende resetjänster.

Konsumentskyddet i samband med resor är i grunden på en hög nivå och i stor utsträckning harmoniserat inom EU. Men till följd av den pågående pandemin får många konsumenter vänta länge på återbetalningar som de har rätt till. Vissa konsumenter har också drabbats av att reseföretaget gått i konkurs. Resenärer som inte får tillbaka pengar för paketresor eller sammanlänkade researrangemang kan i vissa fall få ersättning ur det branschfinansierade resegarantisystem som administreras av Kammarkollegiet. Detta gäller i de fall resan inte har blivit av till följd av arrangörens insolvens. Om resenären själv har avbokat, eller om resan har ställts in av något annat skäl - till exempel Utrikesdepartementets avrådan - och arrangören därefter går i konkurs utbetalas ingen ersättning ur resegarantisystemet. Skälet till gränsdragningen är att vi i Sverige har valt att genomföra paketresedirektivets regler om insolvensskydd utan att gå utöver de krav som ställs i direktivet.

Många konsumenter har under denna tid kunnat få information och vägledning från Konsumentverkets konsumentupplysningstjänst Hallå konsument, och många har även vänt sig till Allmänna reklamationsnämnden för att få sin tvist med reseföretaget prövad.

När det gäller uppdraget till Kammarkollegiet bör man känna till att det avsåg om, och i så fall under vilka förutsättningar, ett värdebevis som erbjuds i stället för återbetalning i pengar omfattas av reseföretagets resegaranti. Det är en fråga där det varit oklart hur lagstiftningen ska tolkas och hur gällande resegarantisystem förhåller sig. Enligt Kammarkollegiets bedömning omfattas inte värdebevis av resegarantin. Värdebeviset måste användas för att boka en ny resa för att resan ska kunna omfattas av en resegaranti. Detta har Kammarkollegiet lämnat information om på sin webbplats. Uppdraget har alltså inte avsett frågan om i vilken utsträckning resenärer har rätt att få sina pengar tillbaka eller måste acceptera vouchrar eller liknande värdebevis. Det har inte heller funnits skäl att utreda rättsläget vad gäller den frågan.

Behovet av eventuella ändringar i den svenska lagstiftningen och det bakomliggande EU-direktivet måste analyseras noggrant utifrån olika aspekter. Det gäller inte minst hur balansen mellan konsumenters och näringsidkares intressen i det harmoniserade konsumentskyddet inom EU kan säkerställas på lång sikt. Diskussioner äger rum inom EU, och Europeiska kommissionen har tagit initiativ till olika samråd. Kommissionen har bland annat konstaterat att det EU-gemensamma regelverket tillämpas på olika sätt i olika medlemsstater under den pågående pandemin.

Även resegarantisystemets utformning behöver betraktas mot denna bakgrund. Här bör bland annat beaktas att en utvidgning av systemet skulle innebära ökade kostnader för researrangörerna eftersom resegarantin finansieras av dem själva genom exempelvis bankgarantier.

Sammanfattningsvis är det många frågor som behöver analyseras i ljuset av utvecklingen. Ett sådant analysarbete pågår i Regeringskansliet. Regeringen följer utvecklingen mycket noggrant och deltar också aktivt i de samråd som äger rum på EU-nivå. Ytterligare åtgärder kan inte uteslutas, men jag kan inte nu föregripa de analyser som pågår. Jag kommer, avslutningsvis, att fortsätta arbeta för ett starkt konsumentskydd i Sverige och i Europa.

Fru talman! I dag har det gått 241 dagar sedan UD avrådde från icke nödvändiga resor till alla länder och bekymren för resebranschen tog fart. Flera miljoner resenärer är drabbade, och svenska konsumenter får inte tillbaka de pengar som de har rätt till eftersom reseföretagen inte kan betala tillbaka. Många reseföretag väntar i sin tur på återbetalning från flygbolag och hotell.

Lagen säger att konsumenten har rätt att få pengarna tillbaka inom 7-14 dagar om man bokat en flygresa eller en paketresa. Den lagen gäller. Men regeringen och dess stödpartier har konsekvent struntat i att hjälpa reseföretagen att leva upp till lagen och har därmed svikit både företagen och svenska resekonsumenter.

Vi kan också konstatera att konsumenter som drabbats av inställda resor på grund av pandemin och UD:s avrådan - alltså just de inställda resor vi pratar om här i dag - inte kommer att kunna få ersättning från resegarantin. Statsrådet nämnde den garantin i dag, och hon har tidigare nämnt den vid ett flertal tillfällen. Men precis som statsrådet sa måste vi slå fast att denna garanti inte gäller för de konsumenter som har fått sin resa inställd på grund av pandemin.

Inte heller hjälper det att vända sig till Allmänna reklamationsnämnden. Även de har redan fastslagit att lagen gäller och att konsumenterna har rätt till återbetalning; det råder ingen tvist om det. Ett ökat tryck på Allmänna reklamationsnämnden leder till högre kostnader utan att ge företagen större möjligheter att följa lagen, så det är ingen lösning på problemet.

Och situationen är långt ifrån över. Jag vill citera ett stycke ur tidningen Fplus där man skriver så här: "När Europa nu åter stänger ned och nya restriktioner införs är framtiden nattsvart för resebranschen." Didrik von Seth, ordförande i Svenska resebyrå- och arrangörsföreningen säger att "det är en katastrof av episka dimensioner".

Det har gått 241 dagar, och läget är nattsvart. Vad har regeringen då gjort för att hjälpa företagen och konsumenterna med de inställda resorna? Ingenting. Det pågår ett analysarbete på Regeringskansliet, säger statsrådet. Är detta analysarbete alltså det som regeringspartiernas företrädare hänvisar till när de gång på gång röstar ned förslag i utskottet som hade kunnat hjälpa konsumenterna och företagen?

Det är ungefär som att titta på en båt full av passagerare som långsamt sjunker och konstatera att den åtgärd man tänker vidta är att under åtta månader analysera hur man ska förhindra att båtar sjunker i framtiden. Det är ett katastrofalt misslyckande från regeringens sida att inte på åtta månader lyckas presentera några som helst riktade åtgärder för att hjälpa resebranschen och för att lösa situationen utan i stället hänvisa till ett analysarbete.

Vi måste ju rädda de här företagen och ge konsumenterna det de lagligen har rätt till nu. Förstår inte statsrådet att situationen är akut?

Fru talman! Det är helt klart så att denna pandemi är gigantisk, och ingen av oss vet egentligen i dag vad slutet på den blir eller hur den drabbar befolkningen, enskilda människor och företag.

Regeringen har, tillsammans med samarbetspartierna, varit väldigt tydlig om alla de stöd som vi har gett. I år uppgår stöden till över 200 miljarder, vilket är historiskt mycket. Stöden handlar både om vård och omsorg och om företag. I veckan presenterade vi ytterligare stöd som gäller korttidspermittering, anstånd med skatteinbetalningar, omställningsstöd och omsättningsstöd för enskilda näringsidkare.

Det är viktigt att säga att mycket av detta är generellt. Sedan finns det absolut särskilda branscher som man behöver titta på, vilket regeringen också har gjort och jobbar med.

När det gäller resebranschen vill jag säga att arrangörerna själva i dag bedömer att de är uppe i att 85-90 procent av konsumenterna kommer att få tillbaka sina pengar. Konsumenterna har dock väntat väldigt länge på detta. Det är naturligtvis ett problem, precis som Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden påpekar.

Jag vill passa på att säga att det system vi har i Sverige med resegarantilagen var någonting som både regeringen och riksdagen enhälligt ställde sig bakom för att hitta en balans mellan konsumentintresset och reseföretagens intressen. Detta system, som också handlar om individuellt ställda garantier, är annorlunda än vad som gäller i flera av de nordiska länderna.

Jag har tidigare sagt och kan fortsätta att understryka att man när det handlar om en sådan kris som pandemin är måste se om system behöver förändras. Alldeles särskilt med tanke på den här frågan arbetar vi med möjliga lösningar på detta område. Precis som finansministern uttryckte i går kommer vi så snart som möjligt att beskriva ytterligare vad som kan behöva övervägas. Vi arbetar skyndsamt med detta.

Fru talman! Låt oss tala lite grann om vad regeringen har gjort generellt för att hjälpa alla våra viktiga företag genom krisen och varför generella stöd inte hjälper en bransch som har tappat upp till 100 procent av sin verksamhet samtidigt som man har krav på sig att återbetala redan intjänade pengar.

Regeringen har infört ett omställningsstöd. Det är en åtgärd som säkert hjälpt några företag men som inte räddar resebranschen. Det är ett komplicerat stöd som är omgivet av många regler och som också innebär kostnader för företagen. Om man lyckas få stödet täcker det alltså en del av de förluster man har på grund av att ingen bokar nya resor nu. Det hjälper dock inte företagen att betala tillbaka pengar till konsumenterna för redan bokade resor.

Regeringen har också gett företagen möjlighet till lån. Dessa lån kräver dock att man går i personlig borgen. Det gör att företagaren riskerar personlig konkurs, vilket självklart gör att är det otroligt svårt för företagarna att våga satsa på detta när regeringen dessutom varit så otydlig. Den åtgärden hjälper alltså inte heller företagen att betala tillbaka pengar till konsumenterna för redan bokade resor.

Det tredje som regeringen har infört är korttidspermitteringen. Troligtvis har detta varit den bästa och mest träffsäkra åtgärden. Korttidspermitteringarna är vitala för just resebranschen, men det räcker inte när företagen också har en skyldighet att återbetala redan bokade resor utan att själva få pengarna tillbaka. Flera andra branscher har fått direktstöd trots att de inte haft samma lagkrav på sig att återbetala konsumenter.

I mitten av oktober var 50 procent inom resebyråbranschen uppsagda, och 35-40 procent av resebyråerna har antingen gått i konkurs eller befinner sig i rekonstruktion. Av kvarvarande anställda är minst 85-90 procent fortfarande permitterade.

Jag är glad att regeringen i går meddelade att man nu förlänger korttidspermitteringarna i ytterligare ett halvår. Det är ett efterlängtat besked i resebranschen. Men stödet hjälper för att täcka delar av den inkomstförlust som nu uppstår och för att förhindra att fler blir arbetslösa. Det hjälper inte företagen att återbetala konsumenterna för redan bokade resor.

Vad skulle hjälpa? SRF har föreslagit att regeringen ska inrätta en fond på 6 miljarder kronor som gör det möjligt för resenärer som har rätt till återbetalning att få pengar ur fonden. Fonden skulle självfinansieras inom resenäringen genom att resenärer de kommande 20 åren betalar en avgift på 5 kronor för en flygresa och 25 kronor för en paketresa. Fonden skulle därmed inte kosta staten eller skattebetalarna någonting.

Sverigedemokraterna föreslog redan i april åtgärder för att hjälpa resekonsumenterna. Senast i september lade vi fram ytterligare förslag om att inrätta den här fonden. Flera andra länder har den lösningen, och Sverige riskerar att tappa verksamhet till utlandet om man inte agerar.

Varför säger regeringen nej till att stödja reseföretag och konsumenter genom att, utan kostnad för skattebetalarna, låna ut pengar till en sådan fond?

Fru talman! Det är ett allvarligt läge i många branscher. När det gäller resebranschen, som vi talar om nu, är många resenärer drabbade. Reseföretagen har sagt att de ska betala tillbaka. Vissa har större svårigheter än andra att göra det, men man gör det.

Att ändra till ett helt nytt system innebär inte bara att pytsa in pengar och säga: Nu har vi löst det här. Det handlar om att hitta en balans mellan bransch, näring, och konsumentskyddet. Jag är i första hand konsumentminister.

Med enskilda branscher måste man överväga vilka generella insatser som kan hjälpa och vad som behöver skräddarsys. Regeringen måste hela tiden överväga vad ytterligare vi behöver göra. Och det är viktigt att förslagen verkligen är underbyggda, att vi resonerar med branschen och att vi ser att det är hållbart över tid. Det är viktigt att det går rätt till.

På tal om att vi är en del av EU måste vi också tillsammans med andra länder - det är en internationell marknad - se till att vi kan hantera det på ett bra sätt.

Det är logiskt och klokt att se till att de förslag man lägger fram är hållbara över tid. Riksdagen fattade 2018, för två år sedan, beslut och var överens om hur det skulle se ut. Att helt och hållet ändra det är att göra något akut som sedan kanske inte håller.

För att stödja branschen är det viktigt med bra och konkreta förslag som både stöder konsumenterna och innebär förändringar för resebranschen. Det är där vi är nu.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

År 2019 omsatte resebranschen drygt 60 miljarder kronor och hade över 7 000 anställda. Nu har branschen haft det som man benämner som näringsförbud i åtta månader. Hundratusentals konsumenter väntar på att få pengar tillbaka. Det senaste jag hörde i dag var att man behandlar resor som ställdes in i april. Man ligger alltså ganska långt efter.

Många vänder sig till Allmänna reklamationsnämnden, vars ärenden har ökat med 140 procent vad gäller resor. En del tar det så långt som till kronofogden. Visst hjälper det kanske den enskilda konsumenten. Men det är självklart inte en lösning på problemet.

Vi har föreslagit en fond. Det är en lösning som snabbt skulle kunna vara på plats och som skulle kunna hjälpa reseföretagen att bli av med det svarta moln de just nu har hängande över sig. Konsumenterna skulle kunna känna sig trygga med att de får pengarna tillbaka och även våga boka framtida resor. Som läget är nu är det väldigt få konsumenter som vågar boka nya resor, eftersom de inte vill hamna i samma sits igen. Även resebolagen tvekar att säga ja till stora bokningar då läget är osäkert och de inte vill riskera att stå med ännu mer återbetalningskostnader.

Det är ett låst läge, men regeringen har nyckeln. Min fråga till statsrådet Micko är därför: Kommer regeringen att använda nyckeln för att låsa upp situationen och rädda reseföretag och konsumenter, eller kommer man att fortsätta att passivt titta på när skeppet sjunker?

Fru talman! Regeringen och dess samarbetspartier, hela samhället tror jag, upplever att det som händer i vårt land i och med pandemin och den kris som vi genomgår drabbar alla på olika sätt. Det kommer att drabba branscher, och vi vet inte hur många som kommer att överleva. Vi får göra vad vi kan för att hjälpas åt att rädda jobb och svenska företag.

Vi har många insatser som kan ge effekt. Det är viktigt att de stöd som nu har getts ger resultat. Samtidigt ska vi hela tiden överväga vad mer vi kan göra.

På det här området pågår ett arbete med att överväga vad ytterligare som behöver göras för att tillgodose konsumenternas intressen. Jag vet att reseföretagen gör vad de kan för att betala tillbaka, men det är ett tufft läge. Samtidigt ska vi se till att vi har en resebransch som kommer att kunna fortsätta verka. Det är vad vi arbetar med.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.