Åtgärder för minskad brottslighet och ökad trygghet i utanförskapsområden

Svar på interpellationer

Herr talman! Beatrice Ask har frågat mig hur jag ser på brottsutvecklingen på Järvafältet och hur jag vill arbeta för att öka förtroendet för polisen i området, minska det dödliga våldet och förbättra polisens resultat i den här typen av utanförskapsområden.

På såväl större som mindre orter runt om i Sverige finns det bostadsområden som i allt större utsträckning har kommit att präglas av brottslighet, social oro och otrygghet. Järvafältet är tyvärr ett av flera exempel.

Orsakerna till problemen är komplexa och mångfasetterade. För regeringen är det mycket angeläget att vidta åtgärder som kan bidra till att förbättra situationen i dessa områden. Möjligheten att leva ett tryggt liv utan brottslighet ska inte vara beroende av vilket område människor bor i. Problematiken måste bemötas från flera håll och genom gemensamma insatser från hela samhället. Inte minst krävs det åtgärder för att minska de sociala klyftor som skapar förutsättningar för dessa problem. Arbetstillfällen, bra bostäder, en bra skola och ett inkluderande samhälle är grundläggande för att vända utvecklingen.

För att komma till rätta med de problem som finns i vissa områden har givetvis rättsväsendet en del av ansvaret. Här behövs en lokalt förankrad och närvarande polis samt ett aktivt brottsbekämpande och brottsförebyggande arbete som inkluderar många olika aktörer.

I december presenterade rikspolischefen 14 särskilt prioriterade områden där polisregionerna ska intensifiera det brottsbekämpande, brottsförebyggande och trygghetsskapande arbetet. Rinkeby/Tensta vid Järvafältet är ett av de prioriterade områdena. Som Beatrice Ask nämner kommer ett nytt, större poliskontor att invigas i Rinkeby. Kommun- och områdespoliser ska finnas i de särskilt prioriterade områdena, och dessa ska, tillsammans med övrig personal, arbeta för att skapa trygga områden med ett högt förtroende för polisen.

Regeringen har presenterat flera konkreta åtgärder där problemen i utsatta områden behandlas särskilt. Som exempel kan jag nämna regeringens uppdrag till Polismyndigheten och elva andra myndigheter att utveckla former för lokal samverkan mot organiserad brottslighet. I uppdraget har regeringen poängterat vikten av att arbeta mot organiserad brottslighet i särskilt utsatta områden.

Regeringen har också intensifierat det brottsförebyggande arbetet med en nationell satsning. Brottsförebyggande rådet, Brå, ska utveckla en nationell stöd- och samordningsfunktion för det brottsförebyggande arbetet. Brå har dessutom fått i uppdrag att kartlägga åtgärder mot kriminalitet och för ökad trygghet i socialt utsatta områden och kommer att presentera resultaten i november.

Situationen i utsatta områden hanteras alltså utifrån flera perspektiv, och regeringen har genomfört flera åtgärder. Detta är dock en komplex problematik som ska tas på allvar, och jag kommer att fortsätta följa frågan noga.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Däremot är jag inte nöjd med kommentarer om att problemet på Järvafältet är ett av flera exempel. Jag tror nämligen att det är dags att börja prata om de faktiska problemen, vilka delvis ser olika ut i olika områden, och diskutera vad som konkret måste göras.

I såväl Tensta som Rinkeby är brottsligheten relativt hög vid centrumenheterna. Där finns tillgång till kommunikationer och affärer, och det samlas många människor. Torget respektive stråket är naturliga mötesplatser för ungdomar, och det förekommer öppen drogförsäljning. Många unga missbrukar cannabis i hela området, men kokainet har under senare år blivit alltmer populärt. Rent tablettmissbruk och kombinationer finns naturligtvis också.

Det är gott om narkotika, och vi vet att mörkertalen är stora. Det sägs att en stor del av all narkotika i Stockholmsområdet på ett eller annat vis har sitt regionala ursprung i Järva. Området är ett nav för narkotikaförsäljning i hela Stockholmsregionen, med alla de problem som det innebär.

Polisen har ansökt om kameraövervakning i Tensta centrum och i Rinkeby centrum. Länsstyrelsen sa ja. Beslutet överklagades dock av Datainspektionen, och förvaltningsrätten gick på deras linje. Nu har man fått ett prövningstillstånd i kammarrätten och väntar på vad som ska hända där.

Det bor väldigt många kriminellt belastade människor i de här stadsdelarna. De begår inbrott och personrån, de är ofta unga och oftast lokalt förankrade. De ingår i löst sammansatta nätverk, har god lokalkännedom och får ganska lätt avsättning för det stöldgods som de kommer över. De sköter naturligtvis inte skolan. Många har gått ut grundskolan utan fullständiga betyg, och äldre rekryterar naturligtvis dessa ungdomar för att få dem att begå grövre brott - en karriärväg som dessvärre fungerar.

Herr talman! Inrikesministern säger i sitt svar att orsakerna till problemen är komplexa. Så är det. Men nu är läget som det är på Järvafältet. Utvecklingen går åt fel håll, och all anständighet mot hederliga människor som bor i området och mot framtiden för oss allihop kräver konkreta och resoluta insatser.

I svaret framhålls att det kommer en ny polislokal, vilket är helt sant, som enligt uppgift ska rymma 250 personer. Problemet är att denna polislokal inte kommer att vara klar förrän 2018, och det är en bit kvar dit. I dagsläget finns det på papperet 180 poliser, och det finns en kommunpolis i varje stadsdel. Det räcker inte långt med de här problemen.

Det finns ingenting som säger att det som nu görs kommer att räcka till för att reda upp problemen i de här områdena. Det krävs mer än en ny lokal. Det krävs mer från väldigt många olika håll.

Polisen säger också att polisresurserna inte räcker till, varken på Järva eller generellt i landet, och på Järva säger man att man inte har förutsättningar att nå ambitionen om att hälften av arbetstiden ska kunna användas i yttre tjänst, något som är helt nödvändigt för att få den lokala förankring som krävs i det här området.

Tror verkligen Anders Ygeman att de åtgärder som nu nämns räcker för att säkra tryggheten på Järvafältet? Det tror inte jag. Jag undrar vad regeringen tänker göra. Att man ger uppdrag om olika former av samverkan är ju en sak, men jag tror inte att myndighetsuppdrag är svaret på de akuta och svåra problem som människor möter på Järvafältet.

Herr talman! Problemen är komplexa, och jag tror ändå att en viss ödmjukhet inför dessa problem är på plats, speciellt om man själv har varit ansvarig för utvecklingen i åtta år och ansvarat för det antal poliser som vi har i dag.

Det stämmer att vi ska få en ny polisstation i Rinkeby med över 200 polisanställda. Jag tror att fler poliser närmare medborgarna, som är målet i den reform som jag och Beatrice Ask har varit överens om, är en viktig del för att återskapa tryggheten för medborgarna.

Jag kan inte uttala mig om den rättsprövning som sker om kameraövervakning, men rent generellt sett tror jag att balanspunkten mellan integritet och effektivitet förtjänar att ses över. Jag blev till exempel mycket förvånad över att den judiska församlingen i Malmö inte fick tillstånd till kameraövervakning på grund av att hotbilden inte upplevdes vara tillräckligt stark, samtidigt som polisen placerade poliser beväpnade med förstärkningsvapen och maskinvapen just på grund av att hotbilden var så stor.

Därför har regeringen tillsatt en utredning på kameraövervakningsområdet som inom ganska kort tid kommer att redovisa sina resultat.

När det gäller utvecklingen på Järva och även i andra motsvarande områden tror jag att det måste vara två huvudspår från polisens sida. Det ena är fler poliser närmare medborgarna som löser vardagsbrott, oavsett om det är bilstölder eller inbrott i vindsförråd. Det andra är att plocka ut de nyckelpersoner som står för en stor del av brottsligheten och lagföra dem och se till att de hamnar bakom lås och bom.

På Järvafältet har polisen varit relativt framgångsrik i ett projekt som startade under Beatrice Asks tid som justitieminister, nämligen operation Fenix. Jag ser framför mig att dessa två insatser måste pågå samtidigt. Det gäller alltså både massiva trygghetsskapande åtgärder från polisens sida som bygger förtroende för ordningsmakten, dess förmåga att lösa brott och skapa trygghet i områdena, och riktade insatser för att slå ut den organiserade brottsligheten.

Beatrice Ask gör sig lite lustig över det myndighetsgemensamma uppdraget att bekämpa organiserad brottslighet. Men det som är skarpt och bra i det uppdraget är att man kan jobba lokalt på Järvafältet med alla de myndigheter som är effektiva för att slå ut den organiserade brottsligheten. Tidigare har det bara varit möjligt att göra på nationell nivå.

Om vi ska slå ut den organiserade brottsligheten måste vi gå efter pengarna. Vi måste plocka av de kriminella elementen pengar, klockor och bilar som har varit resultatet av brottslig verksamhet. Därför ökar också regeringen möjligheten att förverka den typen av tillgångar. Det är en effektiv åtgärd.

En sista sak jag vill nämna när vi pratar grov organiserad brottslighet är möjligheten att bekämpa vapentillgången. Beatrice Asks regering fördubblade straffen för vapenbrott och grovt vapenbrott. Det var bra. Nu går den här regeringen vidare och gör motsvarande förändringar när det gäller straffen för handgranater och explosivvaror, något som tyvärr inte fanns med i den tidigare regeringens förslag.

Jag har personligen den här veckan varit på Balkan och träffat poliser och sambandsmän i Belgrad, Sarajevo och Banja Luka för att skapa bättre kontaktpunkter och bättre underrättelseinformation för att kunna beslagta fler vapen. Redan i dag utgör information från exempelvis Serbien grunden för ett vapenbeslag i veckan. Det kan bli mer. Vi vet att det finns 4 miljoner vapen i omlopp på västra Balkan. Vi ska göra vad vi kan för att strypa tillflödet till Sverige.

Herr talman! Inrikesministern tycker att man ska visa viss ödmjukhet, i synnerhet om man har varit justitieminister i åtta år. Jag är väl medveten om det ansvar jag har haft och har, men jag är inte ödmjuk. Jag är arg, upprörd och förtvivlad över att vi fortfarande inte har löst problemen utan att vi ser stadsdelar på Järvafältet som går baklänges, att kriminaliteten trots alla åtgärder gräver sig djupare in i samhället och gör att vanliga hederliga medborgare inte kan leva ett tryggt liv. Då är det inte fråga om att jag ska visa ödmjukhet. Då är det fråga om vad vi kan göra för att ändra på detta.

Polisen har presenterat en rapport som visar att det finns ett antal hårt drabbade områden. Jag fokuserar nu på Järva. Min uppfattning är att det behövs ett konkret program för vartenda ett av områdena där alla resurser och all energi satsas på att faktiskt följa upp varenda åtgärd tills vi får stopp på problemen.

Nu redovisar regeringen en del saker, och det är mycket bra. Det är fantastiskt att vi nu får en proposition om de grova narkotikabrotten. Alliansregeringen såg till att frågorna utreddes och hanterades i laga ordning, och det kommer nu en proposition. Jättebra! Det är bra med åtgärder som skärper hanteringen av tillgången till vapen. Det har också aviserats i medierna att det tillkännagivande som riksdagen har gjort om straffrättsliga åtgärder mot organiserad kriminalitet ska komma på plats. Jag är mycket nöjd med det.

Men lagstiftningsåtgärder kommer inte att räcka. Det krävs att någon kliver fram och försöker visa lite muskler i arbetet mot brottslighet. Jag debatterade dessa frågor i sociala medier häromsistens, och jag fick svar från stadsdirektören i Stockholm, Lars Rådh. Det är en bra person. Han sa att det finns ett gott samarbete mellan polisen och kommunen på Järvafältet. Det är bra. Men jag vill att det ska hända något mer konkret. Det sker skjutningar, och det finns ett antal outredda mord bara från det senaste året. Oskyldiga människor har drabbats av skott som har gått åt fel håll. De är dåliga på att skjuta. Det sker en öppen narkotikaförsäljning. Myndigheter och företag vill inte etablera sig i områdena.

Det räcker inte. Vi måste konkret se på problemen. Vi ska inte vara ödmjuka. Vi ska inte fundera över hur vi ska lösa alla problem. Det bästa vore om vi här i riksdagen omedelbart kunde avskaffa alla sociala problem och all fattigdom i världen. Det finns många bra saker som det vore kul att göra, men det är här och nu så att vi inte kan. Det finns uppenbara problem. Det finns medborgare att ta ansvar för. Jag efterlyser ändå några konkreta besked.

Rikspolischefen har krävt fler poliser och mer personal till polisen. Det är väl alldeles nödvändigt. Vi moderater har sagt att vi är beredda att tillskjuta medel. Det gjorde vi i vår budget. Men jag tror att det kommer att krävas mer.

Framför allt måste vi ta rapporten från polisen och de dagliga händelserapporterna från område för område till grund för ett konkret och precist arbete. En sak som riksdagen naturligtvis inte kan besluta om är att det behövs fler socialarbetare i yttre tjänst - människor av kött och blod där ute. Det finns en och annan frivilligorganisation som gör saker, men det behövs mer kraft, konkretion och ett ledarskap som tar sig an arbetet. Jag förstår att inrikesministern har mycket att göra, men eftersom ingen annan tar tag i problemen efterlyser jag ändå lite mer initiativ än ett myndighetsuppdrag till Brå och generella lagstiftningsåtgärder för att skärpa påföljderna för allvarliga brott.

Det råder en allvarlig situation på många håll i Sverige. Järvafältet i Stockholm är ett exempel.

Herr talman! Jag instämmer i mycket av det Beatrice Ask säger. Jag delar ilskan, upprördheten och förtvivlan. Jag instämmer i att det finns behov av fler åtgärder. Det är uppenbart att de åtgärder som hittills har vidtagits inte har räckt. Det var skälet till att vi efterfrågade undersökningen och förslag till åtgärder från polisen för att vända utvecklingen.

Jag manar också till viss ödmjukhet. Om man ska kunna bekämpa brottsligheten måste man ha ett bredare perspektiv än bara poliser och batonger. Under åtta, tio, tolv år i Sverige har utvecklingen gått åt fel håll. Arbetslösheten har stigit, klyftorna har vuxit och skolresultaten har sjunkit. Då är det inte heller förvånansvärt att det resulterar i en sämre utveckling. Allra sämst har utvecklingen varit i utanförskapsområdena. Jag vågar hävda att det svenska samhället i hög grad har lämnat områdena utanför - det gäller inte minst den regering som Beatrice Ask satt i - medan arbetslösheten har ökat, klyftorna vuxit och skolresultaten sjunkit. Det har skett i de områdena.

Många invånare i dessa områden undrar över sin framtid. De undrar om det resterande samhället ställer upp på dem. Där är vi faktiskt svaret skyldiga. Vi måste sänka arbetslösheten. Vi måste vända utvecklingen i skolan. Vi måste sluta klyftorna. Vi kan inte vända utvecklingen i utanförskapsområden med hjälp av fina projekt, utan det måste ske, med Beatrice Asks egna ord, med konkret handling.

Jag är ansvarig för polisen. Polisen har identifierat problemen. Man har också sagt sig vara beredd att vara en del av lösningen med fler poliser närmare medborgarna och med ett tydligt fokus på att det är i de områdena det är viktigast att öka polisnärvaron. Polisen är också beredd att jobba tillsammans med andra viktiga myndigheter, till exempel Skatteverket och Försäkringskassan, för att ända den organiserade brottsligheten och få fram information som kan sätta brottslingar bakom lås och bom.

Precis som Beatrice Ask har varit inne på behövs att andra aktörer är med på banan, att kommunerna satsar pengar på skolorna i området, att fältassistenterna finns ute på gatorna, att Försäkringskassan inte lämnar orten. Det var nära att hända i Botkyrka, men Försäkringskassan ändrade sig som tur var. Det måste finnas fritidsgårdar, skolor, förstärkt mödravård. Det ska vara allt som krävs. Investeringarna måste öka, inte minska, i dessa områden. Det övriga samhället ska söka sig dit snarare än att söka sig därifrån.

Det sista Beatrice Ask sa var att någon måste ta på sig ledartröjan. Jag är beredd att ta på mig ledartröjan. Jag är beredd att verka för att utvecklingen när vi går till val nästa gång har vänt i några av de 14 områdena. Vi kanske inte klarar att vända alla på de två och ett halvt år som är kvar till valet, men vi ska se till att det finns fler poliser närmare medborgarna i dessa områden och vi ska se till att utvecklingen faktiskt vänder i några av områdena.

Vi ska se till att fördjupa statistiken och kunskapen om brottsutvecklingen och tryggheten i de här områdena så att även en aktiv opposition i form av Beatrice Ask i ännu högre grad än i dag kan säga om utvecklingen går åt rätt håll eller åt fel håll.

I den mån utvecklingen går åt fel håll kommer det att krävas ytterligare åtgärder från regeringen, och då är jag glad att det finns stöd för det från oppositionen.

Herr talman! Man kan ju inte ta på sig ledartröjan om man sitter i baksätet och väntar på en utredning om hur det ser ut. Vi har alla fakta om hur det ser ut. Vi har rätt mycket kunskap - Brå har ägnat år åt att plocka fram underlag och beskriva orsakerna till olika problem i utsatta områden och så vidare. Jag läste flera rapporter i går. Det finns hur mycket kunskap som helst.

Problemet är att hitta ett verksamt arbete mot det här. Det finns fungerade modeller; det tror jag att vi vet. Men det finns ju inte folk. En kommunpolis - man blir ju nästan skrämd när man tänker på det. En kommunpolis, en självklart lokalt förankrad polis. Annars är det resurser som far fram och tillbaka och ingen lokal på två år.

Jag håller med om att det behövs annat än bara polis. Men polisen är nästan den mjukaste åtgärden man kan vidta just nu. Vi kommer inte att få några myndigheter att stanna eller rekrytera några arbetsplatser med mindre än att vi får bort stenkastning, skjutningar, öppen narkotikaförsäljning och annat, och det kräver att polisen finns där och kan göra sitt jobb.

Jag efterlyser också fler socialarbetare i yttre tjänst och ett konkret samarbete med andra aktörer. Vi har arbetat med det här. Någonting som har använts med framgång på Järvafältet och på många andra håll är sociala insatsgrupper, som var ett initiativ som vi tog. Men det räcker ju inte.

Jag är också angelägen om att vi får en utvärdering av den nya kameralagen som vi nu har haft i något år av det enkla skälet att det i vissa lägen är uppenbart att man borde kunna använda kameror mer. Det finns en frustration i de här områdena eftersom man inte får människor att vittna. Då är kameraövervakning och bilder från kameror kanske mer vettigt.

Sedan har vi hela spektrumet med möjligheten för kommunen att säga nej och slänga ut kriminella från kommunala lokaler och mycket annat. Men det som behövs är ett konkret handlingsprogram för vart och ett av de här områdena och att man sätter igång och jobbar. Det kommer vi moderater att arbeta för.

Herr talman! Så var det ju det där med ödmjukheten. Jag tror att den hade varit klädsam i det här fallet. Alliansen har varit ansvarig för det här i åtta år, och vi har sett hur arbetslösheten har stigit, skolresultaten sjunkit och klyftorna växt.

Och utsattheten i de här områdena har växt. Det hade varit en sak om det efter åtta år med moderatledd regering hade blivit mindre problem och utvecklingen hade gått åt rätt håll. Ni har ju faktiskt varit ansvariga för den här utvecklingen i åtta år. Det har blivit fler utanförskapsområden, och situationen har förvärrats.

Då säger jag att jag är beredd att ta ledningen. Jag är beredd att vidta åtgärder för att vända den här utvecklingen, och jag välkomnar den här diskussionen. Vi får se vilka åtgärder som är mest verksamma. Men vi kan inte vända utvecklingen bara med polisen. Polisen kan inte ensam göras ansvarig för resten av samhällets misslyckande.

Det krävs skola och att vända utvecklingen i skolan. Vi har haft de snabbast fallande skolresultaten i hela OECD. Den utvecklingen måste vändas.

Vi har haft stigande arbetslöshet. Den måste vändas till sjunkande. Nu sjunker också arbetslösheten.

Vi måste naturligtvis också ha polisiära insatser. Polisen ska göra sin del. Vi ska öka närvaron i områden. Vi ska vara närmare medborgarna, och vi ska förbättra vårt samarbete med de andra myndigheterna för att bekämpa brottsligheten.

Herr talman! Jag tycker att det har varit en bra och givande interpellationsdebatt, och jag ser fram emot att fortsätta diskutera utvecklingen i de utsatta områdena och de insatser vi gemensamt kan göra för att minska brottsligheten.

Överläggningen var härmed avslutad.