Åtgärder för bättre djurskydd vid handel med djur

Fru talman! Sofia Westergren har frågat mig:

Om jag anser att dagens djurskydd fungerar tillräckligt bra för djuren, främst hästar, under rättsprocesser eller om jag avser att vidta åtgärder för att stärka djurskyddet.

Om jag avser att i stället för att förändra konsumentköplagen stärka annan lagstiftning, exempelvis djurskyddslagstiftningen, eller om jag menar att dagens djurskyddslagstiftning är tillräcklig för att skydda djur, exempelvis vid hästköp.

Marléne Lund Kopparklint har frågat mig:

Vilka åtgärder jag ämnar vidta för att förebygga och motverka djurköpare som inte sätter djurens bästa främst.

Hur jag ämnar verka för att svensk lag utformas och för att de lagar som omfattar djur harmoniseras med varandra i syfte att djuren skyddas och inte utsätts för onödigt lidande.

Jag väljer att besvara frågorna gemensamt.

Djurskydd är en mycket viktig fråga för mig och regeringen. Att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande är en självklarhet och något som slås fast i den djurskyddslagstiftning vi har. Det gäller alla djur som vi har i vår vård och vid alla tidpunkter under djurets levnad.

Att djur far illa är aldrig acceptabelt. Vi måste dock komma ihåg att ansvaret för djuren ligger hos djurägaren eller den som annars faktiskt innehar och förfogar över djuret. Det är djurhållarens ansvar att se till att de djur denne tagit i sin vård sköts på ett bra sätt. Den som köpt ett djur ska behandla, hålla och sköta djuret i enlighet med den djurskyddslagstiftning vi har. Från det finns inga undantag, och det gäller även under en rättsprocess.

Sedan april 2019 har vi en ny djurskyddslag i Sverige. Lagen är en helt ny, uppdaterad och moderniserad djurskyddslag som enligt min mening uppfyller sitt syfte att säkerställa ett gott djurskydd och främja en god djurvälfärd och respekt för djur. Det finns för närvarande inga planer på att göra ändringar i lagen.

Vad gäller frågan om särskilda regler när det gäller köp av levande djur avser regeringen att återkomma när beredningen av betänkandet En ny lag om konsumentskydd vid köp och vissa andra avtal (SOU 2020:51) är avslutad.

Fru talman! Det är väl känt att konsumentköplagen är en processdrivande lag, och djuren får betala det högsta priset.

Jag vill börja med att tacka för det engagemang som finns i Sverige i frågan. Min mejlkorg är full av berättelser som folk delar med sig av. Advokater, jurister, organisationer och hästfolk berättar i samtal om sina erfarenheter.

Det finns en frustration i Sverige över att Sverige har drivit frågan i EU och att det nu, när alla hoppades på att djuren skulle räddas från konsumentköplagen, verkar ske en kovändning på nationell nivå.

Remissvaret från Veterinärförbundet är jättetydligt:

"Vi tycker att försäljning av levande djur helt ska lyftas ur Konsumentköplagen. Den är orimlig att applicera på handel med djur då levande varelser av naturliga skäl inte kan 'varudeklareras' att gälla över tid som det går att göra med en sak.

Djur är till skillnad från saker dels stadda i ständig förändring (till skillnad mot en fabrikstillverkad vara), dels är de flesta djur mycket påverkbara för den hantering de utsätts för, dels kräver ett levande djur daglig omvårdnad och slutligen är de kännande varelser och riskerar att utsättas för lidande exempelvis i utdragna tvisteprocesser."

I ett annat stycke skriver de:

"Vi vill understryka den oro för att hästen lider skada under tvistetiden . ." De har dessutom fetmarkerat sin oro.

Detta förstärks av samtal med hästjurister och advokater som säger att hästar inte får skälig omvårdnad under rättsprocesser.

En hästjurist jag pratade med i dag säger att det är sällsynt att köpare tar hand om hästen på ett bra sätt under rättsprocessen. Juristen berättade hur säljare gråter när de beskriver hästen som återlämnas. Att det står i lagen att hästar ska lämnas tillbaka i väsentligt oförändrat skick saknar innebörd i verkligheten.

Veterinärer vittnar om den praxis som blivit att hästar inte får behandling för sjukdom och skada under rättsprocessen. Rättsprocesser pågår ofta i över ett år, upp till ett och ett halvt år. Skador som hade kunnat behandlas blir kroniska. I kombination med fullvärdesförsäkring avlivas många hästar i Sverige som egentligen är friska. De går nu en tidig död till mötes.

I mitt nästa anförande ska jag berätta om familjen Gustaphsson från Västerås. Deras häst var på SLU i Uppsala med en kraftig hälta som förblev obehandlad.

Vem ser till hästens bästa när inte köparen gör det? Djurskyddet fungerar inte för hästarna. De hamnar i kläm på grund av den rättsosäkra processtid som konsumentköplagen skapar.

Statsrådet tycker att djurskyddet fungerar och har dessutom förstärkt det 2019. Jag har ringt runt och pratat med flera personer på länsstyrelsen. Ingen - ingen - känner till något fall där djurskyddet gått in och hjälpt djur under rättsprocessen.

Fru talman! Jag vill fråga statsrådet om hon verkligen tycker att hästarna får den vård och omsorg de behöver under tiden då rättsprocesser pågår.

Fru talman och ministern! Nej, djurskyddet fungerar faktiskt inte.

Först och främst vill jag tacka ministern för det svar som hon har gett. Jag ska berätta att jag inte var någon hästtjej när jag var yngre. Jag har inte haft det intresset som vuxen heller - jag tycker dock om hästar. Däremot har flera i min bekantskapskrets hästar, och jag har på nära håll sett hur mycket tid och energi det kräver att vara hästägare och att bedriva företag på området.

Jag har också förstått hur viktigt det är att sköta sina hästar på rätt sätt och vilka konsekvenser det kan få om man inte gör det. Jag har genom många samtal med en veterinär och genom besök på dennes jobb fått insyn i detta och en kunskap som jag är väldigt tacksam över. Jag har bland annat fått vetskap om att många skador som hästar får beror på handhavandefel och kunskapsbrister hos den som ansvarar för hästen.

Nej, fru talman, jag är ingen hästtjej. Däremot har jag ett genuint intresse av att djur ska leva ett gott liv under sin livstid. Jag avskyr verkligen när djurägare missköter sina djur så att de blir lidande. Jag har ett intresse av att lära mig om de brister som finns och av att få till mig tips på hur lagar och regler kan ändras så att det blir bättre för djuren.

Fru talman! Vid en försäljning av en häst har säljaren extra ansvar under de första sex månaderna att bevisa att hästen inte hade några fel vid köpet. Frågan är hur många hästar som har helt perfekta röntgenplåtar och vilken relevans eventuella röntgenfynd har för användandet av djuret.

I dag vittnar säljare om att köpare går fria från ansvar att ge hästen den omvårdnad hästen behöver. Köparen missköter helt enkelt hästen, oftast på grund av okunskap och bristande erfarenhet. I dag förstår inte alla nyblivna hästägare vilket arbete det innebär att äga en häst. Stallas hästen in i en egen lokal och inte tillsammans med andra hästägare som har adekvat kunskap och erfarenhet är riskerna större.

Jag skulle vilja måla upp en bild av hur illa det kan bli. Ta ett exempel med en köpare av en häst som vill häva köpet eftersom köparen är missnöjd. Det går så långt att det blir en rättsprocess eftersom säljaren inte anser att det fanns något fel på hästen när den såldes. I väntan på att en rättsprocess ska ha sin gång släpper köparen ut hästen i hagen för att köparen inte vill eller orkar ta ansvar för den. Det kan exempelvis handla om utebliven hovvård. När man då hämtar in hästen har den långa hovar, hudproblem som rasp och mugg och andra obehandlade åkommor. Till det kommer att hästen har blivit mager eftersom den tappat hull och muskler.

Oftast är dessa hästar fullvärdesförsäkrade, och veterinärer och jurister vittnar om att det är en dödlig kombination. Den missnöjda köparen väljer hellre att avliva hästen än att rehabilitera den. En häst som i rätta händer skulle kunna vara fullt frisk går alltså mot sin död. Därmed är rättsprocessen avslutad.

Att det kan gå till så här är fruktansvärt. Det finns inget djurperspektiv över huvud taget. Hästen är inte mycket mer värd än en brödrost, och den synen förstärks när man läser konsumentköplagen, där försäljning av djur regleras. Djur är betraktade som saker.

Fru talman! Jag skulle vilja veta om ministern tycker att detta är rimligt.

Fru talman! Tack, Sofia Westergren och Marléne Lund Kopparklint, för frågorna! Marléne Lund Kopparklint inledde med att säga att hon inte var en hästtjej när hon var ung. Jag kan då inleda med att säga att jag är en gammal hästtjej, vilket innebär att hästar givetvis ligger mig väldigt varmt om hjärtat.

Dock kan jag konstatera att det finns något som för mig är överordnat allt annat viktigt, oavsett om vi talar om hästar eller om vi talar om andra djur. Det är att varje djur genom hela sin livslängd, oavsett var det befinner sig, ska ha ett gott djurskydd. Vi har därför moderniserat och uppdaterat djurskyddslagen, som redan tidigare kanske var en av världens starkaste djurskyddslagstiftningar, så sent som 2019.

Jag utesluter inte alls att man behöver göra mer när det handlar om sanktioner och kontroller för att säkerställa att den efterlevs fullt ut.

Jag vill också konstatera att de allra flesta människor behandlar sina djur väl, oavsett om vi talar om hästar eller någonting annat. Man har ett djur för att man bryr sig om det, och man behandlar det väl. I varje fall där så inte sker är det förfärligt; det råder ingen som helst tvekan om det.

När det gäller den här specifika frågan kopplad till konsumentlagstiftningen vill jag först säga att konsumentlagstiftningen inte ligger på mitt bord. Det är inte min portfölj, utan det är en annan minister som hanterar den frågan. Däremot har Sverige, som nämndes i någon av interpellationerna, i underlagsarbetet inför det direktiv som nu ska implementeras i Sverige varit drivande för att göra det möjligt för medlemsstater att själva fatta beslut på detta område. Vi nådde framgång i det, och det är nu möjligt.

Man har sedan haft en utredning kring detta kopplat till Sverige, och utredaren har lämnat ett förslag som inte i huvudsak går ut på att man ska undanta djur från konsumentlagstiftningen helt och hållet. I stället föreslår man att det ska kunna göras två ganska viktiga undantag. Det ena är att det för dyrare djur, exempelvis häst, föreslås en undersökningsplikt för köparen. Det andra är att köpare och säljare ska kunna avtala bort den omvända bevisbördan. Detta är förslag som i sak skulle kunna hantera ganska mycket av de här problemen - såklart - men de innebär inte att man undantar hästar.

Frågan bereds för närvarande. Jag har faktiskt inte tidsplanen framför mig - det står säkert någonstans i alla mina papper vid vilken tid den förväntas skickas till riksdagen, men jag hittar det inte nu. Det finns dock en deadline eftersom detta är ett direktiv som ska implementeras, så det är en fråga som är på väg fram och som bereds för närvarande. Det jag redogör för nu är alltså det som är utredningens förslag.

Det sas här att konsumentskyddslagstiftningen är till för varor, och det är inte riktigt min bild. Den är ju till för att skydda konsumenterna. Nu får vi höra fruktansvärda berättelser om sådant som jag skriver under på inte får ske, där djurskyddslagstiftningen borde kicka in och där djur borde omhändertas. I hemska fall borde kanske tillståndet att ha djur kunna dras in. Men poängen här är att även det omvända finns: Det finns köpare som blir lurade av säljare, och konsumentskyddslagstiftningen är till för att skydda köparen.

Fru talman! Jag vill nämna några grejer lite snabbt.

Länsstyrelserna vittnar om att förstärkningen av djurskyddet var en uppdatering gällande språk och så vidare. De kan egentligen inte se att det var en förstärkning av skyddet för hästarna i en rättsprocess, och de ser inte att detta har använts för det ändamålet eller kommer att kunna användas i nuvarande form, trots att det är förstärkt - eller uppdaterat - 2019.

Statsrådet pratar om konsumentköplagen. Den är till för att stärka köparens position i förhållande till säljaren, och då främst gällande varor. Det är lämpligt att köparens roll är stärkt i förhållande till ett multinationellt företag vid köp av till exempel ett kylskåp, men i handeln med hästar blir detta tokigt. Där har man nämligen inte det partsförhållandet mellan köpare och säljare att det är givet att köparen skulle vara en svagare part än säljaren. Så funkar det inte i hästhandeln, utan ofta är säljaren ett litet stuteri som kanske säljer tre hästar på fem år eller liknande.

Jag har förberett mitt andra inlägg, där jag vill berätta om familjen Gustaphsson i Västerås. De sålde en häst under sensommaren 2020. Allt var frid och fröjd under en månad - hästen tävlades i hoppning, resultaten var goda och i deras gemensamma chattgrupp delade ryttaren med sig av glädjen över hästen. Sedan kom det som en blixt ned från klar himmel: Hästen är dum och ska lämnas tillbaka på grund av lynnesfel. Hästen stegrar sig med sin ryttare. Vad detta betyder är att ryttaren har blivit rädd och inte längre vill ha hästen. Säljaren ser i detta läge inte skäl till hävning, men säljaren har ingen rätt att träffa hästen för att bilda sig en egen uppfattning.

Det körs runt till veterinärer, och kissing spines hittas. Veterinär upplyser om att detta behöver fortsätta utredas och att inget är fastställt. Köparen ser ändå att det nu finns skäl till hävning - bingo! Till saken hör att hästen har ådragit sig hälta, vilken förblir obehandlad hos köparen. Inte förrän hästen kommer åter till säljaren blir hältan behandlad, vilket sker två dagar före julafton. Hästen har nu rejält ont; hältan bedöms vara 2,5-gradig. Hade vi haft så ont hade vi gått och lagt oss i sängen, men hästen kan ju inte komma undan. Den har i stället beröringsskräck och kastar sig undan all beröring. Hästen har varit också hos SLU i Uppsala för hältan, som nu är rejält tydlig för alla - även för ett otränat öga.

Var är djurskyddet när veterinärer vittnar om att det är vanligt att veterinär inte behandlar en häst under pågående tvist? Det är ingen skillnad för veterinärer som jobbar under Jordbruksverket.

Säljaren meddelar att hästen nu mår bra och hoppar igen. Historien är typisk, för den gick aldrig till tingsrätten. Konsumentköplagen har rykte om sig att vara rättsosäker, och finns det kissing spines - närliggande tornutskott - ser prognosen dyster ut för säljaren, trots att 70 procent av alla hästar bevisligen har kissing spines. Väsentligt är att en rättsprocess som pågår i drygt ett år ökar risken för att hästen inte lever eller inte går att rehabilitera. Ett och ett halvt års dålig skötsel kan ta död på den friskaste häst, och i kombination med fullvärdesförsäkring avlivas många hästar i Sverige helt i onödan.

Fru talman! Är det så statsrådet tycker att konsumentköplagen ska fungera, det vill säga att hotet om dålig skötsel från köparens sida blir ett absolut påtryckningsmedel?

Fru talman! Ministern sa att de här frågorna inte ligger på hennes bord, men det gör däremot djurskyddslagstiftningen. Därför kommer detta att hamna på ministerns bord, för vi pratar om djurskydd.

Med tanke på att hästar, som sagt, kan behandlas i princip som en trasig brödrost som bara kastas på tippen skulle jag vilja fråga ministern hur hon vill verka för att höja statusen på djur generellt. Borde inte försäljning av djur regleras i djurskyddslagen i första hand? Eller borde den inte kicka in, som ministern själv sa?

Nu är timmen slagen att göra rätt. För flera år sedan öppnade EU upp för möjligheten att rädda djuren från konsumentköplagen, som är till för att skydda konsumenten och stärka konsumentens ställning gentemot näringsidkaren. Den fungerar utmärkt vid köp av exempelvis den där brödrosten som jag återkommer till: Varan levereras med innehållsdeklaration och skötselanvisningar, och det vilar ett ansvar på konsumenten att inte tappa varan i golvet eller på annat sätt vara oaktsam. Finns det fabrikationsfel kan detta avhjälpas med reparation eller ny vara. Kunskapen och ansvaret ska vara större hos säljaren än köparen, vilket gör att konsumentköplagen behövs för att säkra köparens position.

Den devisen blir dock skev när man talar om levande djur, som konsumentköplagen också omfattar. Vid handel med levande djur är det inte givet så att säljaren har större kunskap än köparen. Ingen säljare kan lova hållbarhet på eller prestation av ett levande djur, och mycket mer beror på handhavandet eftersom vi pratar om ett levande djur, till skillnad från en köksvara. Ett levande djur består av både fysisk och psykisk materia som direkt påverkas av skötsel, handhavande och miljö. Ett djur kan också få sjukdomar, precis som vi människor. Konsumentköplagen är inte anpassad för handel med levande djur. Den är ett trubbigt instrument när man ser till djurs välmående och utifrån ett djurskyddsperspektiv, vilket ändå borde vara det viktigaste här.

Fru talman! Det är ett faktum att djur i dag far illa på grund av att de i konsumentköplagen inte värderas högre än en vitvara. Hästar far illa i utdragna rättsprocesser på grund av konsumentköplagen. Vi måste försöka agera för att inte fler djur ska fara illa. Det här är en mycket viktig fråga. Hästar och djur är inte saker utan levande varelser som många gånger blir människans bästa vän. De förtjänar att skyddas och värderas högt.

När det kommer till en hästköpare som inte har handhaft hästen på ett korrekt sätt så att det har uppkommit skador som man sedan skyller på säljaren, och man vill reklamera hästen, har säljaren i princip inte något att säga till om. Det blir en ord-mot-ord-situation. På vägen betalar hästen ett hårt pris med sitt välbefinnande och i många fall, tyvärr, med sitt liv.

En annan orimlighet är att säljaren inte har någon möjlighet att träffa djuret eller kontrollera djuret via ombud så länge djuret finns hos köparen. Rimligt är att säljaren har rätt att personligen träffa djuret eller via ombud, exempelvis en veterinär. Men så är det tyvärr inte. Det anser jag att vi måste ändra på omgående.

Fru talman! Det är uppenbart att frågan berör. Det är för mig en självklarhet att frågan berör. När vi talar om djur och djurs lidande ska det göras med ett stort mått av seriositet. I det sammanhanget vill jag återigen slå fast att det aldrig är accepterat och aldrig tillåtet enligt lag att inte ta hand om ett djur, ej heller under en rättsprocess. Det är oomtvistat så.

Jag köper absolut argumenten att det är vanskligt att jämföra levande djur med en trasig brödrost, en vitvara eller vad de må vara. I det sammanhanget kan jag bara konstatera att också utredarens förslag - som jag uppfattar att Moderaterna avvisar helt och hållet och som är på beredning - förhåller sig till det faktum att djur inte är som vilken vara som helst genom att se till två viktiga undantag i sammanhanget. Man föreslår att för köp av dyrare djur ska det finnas en undersökningsplikt hos köparen vid säljtillfället. Köparen måste vid köptillfället - så som jag har uppfattat era berättelser när jag har läst in mig på frågan inför debatten, konsumentlagstiftningen ligger inte i min portfölj - låta en veterinär göra en kontroll för att kunna hänvisa till gamla fel under preskriptionstiden på sex månader. Man möjliggör också för köpare och säljare att vid köptillfället avtala bort den omvända bevisbördan på sex månader. Detta innebär att säljarens möjligheter till rättvis hantering förstärks, och det är viktigt i sammanhanget.

Jag måste samtidigt konstatera att konsumentköplagstiftningen inte, till skillnad från djurskyddslagstiftningen, är till för att skydda vare sig djuret eller säljaren. Den lagstiftningen är till för att skydda konsumenten, det vill säga den som handlar. Det går inte att bortse från. Oavsett hur hemskt man tycker om exempel där köparen beter sig förkastligt utifrån ett djurperspektiv går det inte att bortse från att det omvända kan hända, det vill säga att det behövs skydd också för den som köper en häst - en dyr investering. Det behövs fungerande mekanismer åt det hållet också. Oavsett köpare eller säljare gäller djurskyddslagstiftningen också under en rättsprocess.

Båda interpellanterna refererar till att man har pratat med länsstyrelser och veterinärer, och det finns många exempel. Jag har stor respekt för att ett exempel är ett dåligt exempel. Det behövs inte mer än ett exempel. Men för att det ändå ska bli lite proportion kan vi konstatera att statistiken är dålig på området. Här finns framför allt ingen statistik från senare tid. Min fråga är ju hur stort problemet egentligen är. Jag får återkomma till frågan om den senaste statistiken i nästa inlägg.

Fru talman! Lagen är skapad för att skydda konsumenten och varor av döda ting. Djur är egentligen mer av en begagnad vara, och de passar inte in i konsumentköplagen. Även om utredaren lägger fram förslag som luddar till det hela i rätt riktning blir det aldrig bra att ha djur i konsumentköplagen. Jag är därför tydlig med att säga att djur ska räddas från konsumentköplagen.

Förstår ministern att köpare som vill häva ett köp inte ger hästen den vård och omsorg hästen behöver? De vill inte ha kvar hästen. Veterinärer vittnar om att skador är obehandlade. Hästen släpps ut i hagen och tas inte in förrän i samband vid transporten tillbaka till säljaren.

Den häst som kommer tillbaka till säljaren är inte i väsentligt oförändrat skick så som det står i lagstiftningen att den ska vara. Den hästen har långa hovar, mugg, rasp, regnskållor, är mager och mer stressad än någonsin. Hästen som såldes presterade på tävlingsbanan, och tillbaka kommer något riktigt sorgligt.

I själva verket kan anledningen till hävningen av köpet vara att köparen inte förutsåg allt jobb det innebär att ha häst, att det var mer häst än vad köparen klarar av och köparen blir rädd för hästen eller att hästen inte trivs med sin nya ryttare och inte presterar på tävlingsbanan så som det var tänkt. Nuvarande lag har blivit som en ångervecka, men i tre år, och det var inte så lagen var tänkt att användas.

Nu kommer jag till huvudfrågan, fru talman. Kommer statsrådet att jobba för att djur ska undantas i konsumentköplagen?

Jag vill tacka alla runt om i Sverige som har delat med sig av sina erfarenheter. Att det är så många som har hört av sig och skrivit på uppropet på Facebook är ett tydligt tecken på att något behöver ändras.

Fru talman! Ministern säger att det aldrig är acceptabelt att behandla djur illa. Fast det sker kontinuerligt när man ser på exemplen i konsumentköplagen. Vi får exempel från veterinärer, jurister, säljare och länsstyrelser, vilket min kollega har räknat upp.

Många exempel från verkligheten visar hur orimlig lagen är och vilket lidande den skapar för djuren. Frågan ligger faktiskt i ministerns portfölj eftersom det handlar om djurskyddsfrågor. Här borde ministern se över denna fråga omgående. Vi ska inte behöva höra exempel på hur hästar far illa när de säljs eller under rättsprocesser. De avlivas, och försäkringar täcker upp. Priset som hästen får betala är med livet.

Oavsett hur svensk lag ska utformas måste djuren skyddas och inte utsättas för onödigt lidande. Nu är det dags att ta ställning för djuren. Lagstiftningen är inte till för djurens bästa när det gäller säljansvaret för djur, som regleras i konsumentköplagen. Djurs rättigheter och välmående måste väga tyngre än att de ska likställas med vitvaror, vilket jag har sagt tidigare.

Alltför många djur har farit illa på grund av lagstiftningen, och man har inte ett djurrättsperspektiv. Ministern har dessa frågor i sin portfölj, och jag hoppas innerligt att man ser över dessa frågor så snart som möjligt.

Jag tackar också för en bra debatt, och jag tackar fru talmannen, åhörare och tjänstemän.

Fru talman! Jag kan konstatera att jag och interpellanterna är rörande överens om att vi ska ha ett gott djurskydd i Sverige för alla djur, och jag tror att vi kan vara helt överens om att djurskyddet ska vara gott även under rättsprocesser. Så är också lagen utformad.

Jag utesluter inte att man behöver se över exempelvis sanktionssystemet. Här finns en utredning som ligger på mitt bord, som är mitt ansvar och som kommer till riksdagen någon gång under det här året - strax före eller strax efter sommaren. Den handlar om sanktioner, alltså hur straffen ser ut på området och hur vi utvecklar dem. Jag tror att det kan bidra till bättre efterlevnad och fler ingripanden och till att frågan får en annan status. Det är ett viktigt komplement för att säkerställa att djur mår väl, oavsett system.

Någon av interpellanterna sa att något måste ändras. Mitt svar på det, kopplat till den här specifika frågan, är att något kommer att ändras. Jag kan inte säga i dag exakt hur det förslaget kommer att se ut, för det är under beredning. Men oavsett om man går på utredarens förslag eller gör anpassningar till det kommer något att ändras. Man kommer att stärka bevisbördan - man ska ha minst det som finns i utredningen, förutsätter jag, och man ska titta på kontroll vid köp och att kunna ha andra avtalsförhållanden. Det är bra.

Jag tog verkligen till mig när jag läste om det här att det finns dåligt med statistik på hur stort problemet är. Det enda jag kunde hitta som var riktigt relevant var att 193 konsumentköpsmål avgjordes i domstol mellan 2002 och 2009. Det är inte jättemånga, och det kanske är ett av skälen till att frågan inte har fått så stor uppmärksamhet förrän på senare år. Men det spelar egentligen ingen roll.

Mitt tydliga budskap här i dag är att djurskyddslagen gäller i alla lägen, också under rättsprocess, punkt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.