Åtgärder för att förhindra tågkapningar

Herr talman! Per Klarberg har frågat mig om jag kommer att kalla järnvägsoperatörerna och Transportstyrelsen till ett möte, så som jag gjorde med fordonstillverkare och åkerier, för att utreda vad som behövs för att förhindra tågkapningar.

Låt mig först konstatera att något sådant möte inte är behövligt. Skälet är att arbetet med att identifiera och förebygga risker för terrorhandlingar riktade mot järnvägssektorn redan är igångsatt, såväl på EU-nivån som här hemma.

Jag träffar regelbundet företrädare för såväl transportmyndigheterna som järnvägsbranschen inom ramen för ett informations- och diskussionsforum kallat exekutiva järnvägsgruppen. Frågor om hantering av säkerhet, skydd och beredskap har varit föremål för diskussion i detta forum. Som ett utflöde av dessa diskussioner har branschen tidigare i år startat en särskild arbetsgrupp, i vilken även företrädare för Transportstyrelsen, Trafikverket och Polismyndigheten ingår.

En viktig del i denna grupps arbete är att systematiskt identifiera och bedöma risker för terrorhandlingar riktade mot järnvägssektorn samt att förteckna och utforma metoder för hur dessa risker bäst kan hanteras. Jag räknar med att resultatet av detta arbete successivt och i samråd med Polismyndigheten och Transportstyrelsen kommer att omsättas i konkreta åtgärder av branschens aktörer själva, eller vid behov anmälas till Regeringskansliet när åtgärder av regering och riksdag bedöms nödvändiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Inom EU har kommissionen och dess särskilt inrättade expertgrupp Landsec sedan några år tillbaka studerat om åtgärder på EU-nivå kan ge ett mervärde i arbetet med att förebygga och försvåra terrorhandlingar riktade mot landtransportsektorerna.

En del i detta viktiga arbete är att, med fokus på åtgärder som kan vidtas inom landtransportsektorerna, identifiera vilka eventuella åtgärder på EU-nivå som kan bedömas vara kostnadseffektiva, proportionella och förenliga med subsidiaritetsprincipen. Kommissionen beställde för detta ändamål under förra året en särskild konsultstudie avseende järnvägsområdet.

Studien resulterade i en rapport som har levererats till kommissionen och som även är diskuterad inom Landsec. Det ankommer nu på kommissionen att på grundval av befintligt underlag komma med eventuella förslag på kostnadseffektiva, proportionella och med subsidiaritetsprincipen förenliga åtgärder på EU-nivå som syftar till att öka skyddet mot terrorhandlingar inom järnvägssektorn.

Herr talman! Det finns en stor oro hos mig och mina lokförarkollegor, en oro som egentligen har funnits sedan den 11 september 2001. Men den har blivit än mer påtaglig efter terrorattentatet i Stockholm den 7 april.

Efter varje terrordåd gör samhället allt för att förhindra nästa, medan terroristerna letar efter nya massmordstekniker. Samhället är hela tiden steget efter. Det handlar om allt från flygplan som används som missiler till lastbilar som används som vapen. Vad blir nästa grej? Förmodligen blir det en tågkapning.

Att kapa flygplan var en känd terrorteknik som användes av terrororganisationer på 1960-talet och framåt. Man höll passagerare som gisslan i syfte att få igenom politiska eftergifter.

Men ingen, utom al-Qaida-terroristerna som planerade 11 september-dåden, hade tänkt tanken att man kunde använda fulltankade flygplan som bomber. Ingen trodde att någon var beredd att begå självmord genom att flyga in ett plan i en byggnad. Metoden fanns inte i de ansvariga beslutsfattarnas föreställningsvärld. Denna brist på fantasi ledde till att 3 000 människor miste livet den dagen.

Efter det har frågan varit vad som skulle terroristernas nästa grepp. Senast i raden är lastbilar som mordvapen. Det började redan 2014 i Kanada och i Frankrike, där personbilar användes för att köra ihjäl så många människor som möjligt.

Attacken i Nice förra sommaren var den första när en terrorist med en lastbil lyckades döda riktigt många människor. 86 människor miste livet och 434 skadades. Tidigare har man använt lastbilar fyllda med sprängmedel vid olika terrordåd. Ändå har det tagit tid för samhället att få upp ögonen för denna svårstoppade metod. Yrvakenheten har varit betydande sedan attacken i Nice.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Efter 11 september-dåden infördes en rad nya säkerhetsföreskrifter för flygtrafiken för att undvika nya dåd av samma art. När det gäller lastbilar går det långsammare. Men efter dåden i Nice, Berlin, London och nu senast i Stockholm agerade statsrådet. På regeringens hemsida stod det att infrastrukturminister Anna Johansson bjuder in till ett möte den 13 april för att förhindra att lastbilar och andra fordon används i terrordåd.

Snart kommer terroristerna att försöka hitta en ny metod, något som ingen har tänkt på tidigare. Det handlar nämligen om att använda någonting som redan finns och förvandla det till ett dödligt vapen.

Det finns tyvärr människor som ägnar hela sin vakna tid åt att fundera ut nya terrortekniker, och de är långt mer uppfinningsrika än de personer i samhället som är satta att skydda oss medborgare.

Varför tycks det vara näst intill omöjligt att agera innan katastrofen är ett faktum?

Statsrådet kallade till ett möte den 13 april för att diskutera med branschen hur man kan förhindra att lastbilar och andra fordon används i terrordåd.

När jag nu ställer frågan till statsrådet om hon kommer att kalla järnvägsoperatörerna till ett liknande möte svarar hon: "Låt mig först konstatera att något sådant möte inte är behövligt."

Har statsrådet egentligen en aning om - svara nu ärligt - hur lätt det är att kapa ett tåg, stänga av alla säkerhetssystem och förorsaka en katastrof?

Herr talman! Att i ett öppet samhälle försöka försvara sig mot olika typer av terrorhandlingar är svårt, av det enkla skälet att det är näst intill omöjligt att greppa alla tänkbara sätt som en dedikerad terrorist kan tänkas använda för att orsaka skada och framför allt sprida rädsla, vilket är terrorismens främsta syfte.

Vi gör nog ganska mycket. Jag håller med Per Klarberg om att det har funnits en viss yrvakenhet. Det handlar inte minst om hur vi kan skydda våra system mot desinformation, mot spridande av falska uppgifter och mot dataintrång, som i ett högdigitaliserat samhälle naturligtvis kan orsaka mycket stor skada. Men det handlar också om att försöka identifiera risker i den fysiska och i den offentliga miljön. Där vågar jag påstå att det pågår ett arbete i många företag och myndigheter i dag.

Per Klarberg valde att bara citera en lösryckt mening. Men det framgår mycket tydligt av svaret att skälet till att ett sådant möte med järnvägsaktörerna inte är behövligt är att det redan pågår, sedan lång tid tillbaka, regelbundna möten. Där är ett fokusområde just säkerhet. Tidigare har de kanske haft mer fokus på safetyfrågor, alltså trafiksäkerhet och hur man stängslar in för att undvika skador på människor som befinner sig på spårområdet - detta orsakar självklart allvarliga personskador, inte sällan suicid - men också på hur man skyddar dem som arbetar på spåren och mycket annat på detta tema.

Men på senare tid har securityfrågorna, hur man skyddar sig mot yttre åverkan eller yttre hot, faktiskt tilltagit. Det finns i dag en arbetsgrupp där man från flera aktörer inom järnvägsbranschen arbetar med både att identifiera risker och att identifiera åtgärder för att minimera dessa risker. Det pågår också ett sådant arbete på EU-nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag hade lika gärna kunnat svara att ett sådant möte redan har ägt rum. Men det finns inget behov av att kalla järnvägens operatörer till ett särskilt möte utifrån just denna specifika frågeställning, eftersom det är ett återkommande tema på de möten som äger rum.

På vägtrafikens område finns det inte något sådant etablerat forum. Därför gjorde jag bedömningen att det behövdes ett sådant möte för att man skulle se på vilka åtgärder som olika aktörer kan vidta för att försvåra för motsvarande händelser vid ett senare tillfälle.

På järnvägsområdet pågår redan detta arbete. Det tycker jag är bra. Det är nödvändigt. Vi behöver ligga steget före. Jag hävdar att vi på detta område redan har uppmärksammat risken, faktiskt också utifrån att det har skett händelser. Man har inte kapat tåg, men det har däremot genomförts aktioner mot tågstationer och mot enskilda tåg i andra länder. Därför har denna fråga också varit uppe på EU-nivå vid ett flertal tillfällen.

Även om jag naturligtvis aldrig kan garantera att alla åtgärder har vidtagits för att omöjliggöra en attack, vågar jag nog säga att de möten som behöver ske mellan den politiska nivån, myndigheter och aktörer redan hålls.

Herr talman! Som jag sa tidigare har denna oro för att någonting ska hända funnits hos oss lokförare sedan 2001. Vi har kollegor emellan talat om hur lätt det egentligen är att ta sig in till lokföraren under färd.

När jag blev invald i riksdagen 2014 tänkte jag att det var ett ypperligt tillfälle att påverka. Jag skrev därför en motion om att förstärka intrångsskyddet in till lokförarens hytt under färd. Denna motion behandlades i trafikutskottet våren 2015. Innan dess hade jag varit ute på Hagalund och fotograferat ett X 2000-tåg, och jag beskrev hela händelseförloppet för hur en terrorist kan gå till väga på ett tåg i full hastighet. Det tar de facto mindre än tio sekunder att förvandla ett X 2000-tåg till en framrusande missil.

Jag kan berätta för statsrådet att det efter min presentation var 16 ledamöter som såg ut som om de precis hade sett ett spöke. Jag tror till och med att en del av dem avbokade sina tågbiljetter den veckan. Dagen efter att vi behandlat detta i trafikutskottet fick jag ett samtal från SJ AB:s säkerhetschef. Han ville träffa mig efter att ha hört talas om presentationen. Jag träffade SJ AB:s säkerhetschef och körde samma presentation för honom, och han erkände - i och för sig med ursäkten att han var ganska ny på SJ och inom branschen - att SJ:s högsta ledning inte haft en tanke på detta scenario.

Två år senare, den 7 mars 2017, införde SJ AB ett förstärkt skalskydd för sin trafikledning här i Stockholm. Trafikledningen sysslar med att fördela tåg, vagnar och personal. Man ansåg det jätteviktigt att ingen skulle kunna ta sig in till trafikledningen, alltså i princip personalfördelningen. Det har gått två år sedan jag träffade säkerhetschefen för SJ och berättade för honom hur lätt det är att ta sig in till lokföraren under färd, och ingenting har hänt.

Statsrådet kanske kommer ihåg att jag ställde en skriftlig fråga den 6 november 2015. Jag frågade om regeringen hade påbörjat arbetet med ökad säkerhet på järnväg och vilka adekvata åtgärder som i så fall hade genomförts, samt om arbetet med att säkerställa att obehöriga inte kan ta sig in till lokföraren under färd hade påbörjats. Svaret jag fick av statsrådet då var: "När det gäller frågan om arbete med att säkerställa att obehöriga inte ska kunna ta sig in till lokföraren under färd, så är detta främst en uppgift för järnvägsföretagen själva."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med detta resonemang, herr talman, skulle ju lastbilskapningar i så fall vara en fråga för åkeriföretagen själva. Ändå kallade statsrådet till ett möte med just åkeriföretagen för att förhindra att lastbilar används i terrordåd.

Min fråga är alltså, återigen: Varför är statsrådet så avigt inställd till att säkerställa att ingen kan ta sig in till lokföraren under färd? Det handlar trots allt om att installera samma sorts säkerhetsdörrar som finns i flygplan. Det är säkerhetsdörrar som finns att köpa på marknaden i dag och som gör att lokföraren i sin hytt de facto kan förhindra att obehöriga tar sig in till honom under färden.

Herr talman! På motsvarande sätt som det är säkerhetsansvariga i respektive företag på järnvägen som har det yttersta ansvaret för att säkerställa säkerheten är det naturligtvis så inom åkeribranschen också. Till skillnad från i åkeribranschen finns det ett forum inom järnvägsbranschen där såväl myndigheter som operatörer, entreprenörer och fordonstillverkare träffas med regelbundenhet och diskuterar bland annat säkerhetsfrågor. Därför svarade jag Per Klarberg i mitt interpellationssvar att något sådant möte inte är behövligt.

Det möte vi hade var inte bara med åkeribranschen, utan det var ett ganska brett sammansatt möte med fordonstillverkare, kommuner och myndigheter, utöver transportföretag. Det handlar ju även om bussföretag och andra. Där var jag tydlig med att jag inte tror att det i första hand är ny lagstiftning som behövs utan en ökad medvetenhet och en ökad insikt om att man kan behöva vidta åtgärder. Den uppfattningen har jag tills vidare. Däremot pågår det, som jag också nämnde i interpellationssvaret, ett arbete på EU-nivå där bland annat tillträdet till hytten i lok är en fråga som är under behandling.

Frågan står högt på dagordningen, och jag kan försäkra Per Klarberg om att den kommer att fortsätta stå högt på dagordningen. Det innebär att svaret på den fråga som Per Klarberg faktiskt ställer i sin interpellation, det vill säga om det finns planer på att kalla till ett särskilt möte, är nej. Vi har nämligen redan sådana möten - inte bara en gång eller två gånger, utan med regelbundenhet.

Herr talman! Uppenbarligen har mötena inte resulterat i någon form av säkerhetsförbättring för att förhindra folk att ta sig in till lokföraren under färd, statsrådet Anna Johansson.

Jag har nog kört de flesta typer av tåg som finns i Sverige i dag. Man kan till exempel titta på SJ:s X 40, alltså dubbeldäckarna, där du kan ta dig in till lokförarna under färd genom en missriktad spark. I min senaste anställning var jag anställd på Öresundstågen och körde X 31:orna där. De har tunna pappdörrar som skyddar lokföraren från övriga resenärer och eventuella terrorister. Det är pappdörrar som du egentligen bara behöver sätta naglarna i för att ta dig in till lokförarens hytt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag och statsrådet träffades på X 2000 för någon månad sedan; vi åkte samma tåg från Göteborg till Stockholm och såg varandra. X 2000 är ett tåg som består av ett lok och en manövervagn. Kör tåget åt ena hållet drar loket tåget, och kör det på andra hållet skjuter loket tåget.

I manövervagnen sitter lokföraren och kör i sin egen förarhytt. När man kommer fram till förarhytten i manövervagnen finns där en stor skylt där det står "Nödutgång". Det innebär att vem som helst kan ta sig in till lokföraren under färd i full hastighet genom att avlägsna en liten plastkåpa, dra i ett litet handtag och öppna dörren. Väl inne i lokförarens utrymme kan man med väldigt små kunskaper slå ut alla säkerhetssystem och förorsaka en katastrof som får allt annat i Sverige att blekna.

Statsrådet sa i ett SVT-reportage för något år sedan, då det i och för sig gällde sprickbildningar i rälsen, att det är säkert att åka tåg i dag. Nej, statsrådet Anna Johansson - det är inte säkert att åka tåg i Sverige i dag.

Herr talman! Jo, Per Klarberg - det är säkert att åka tåg i Sverige i dag.

Jag tycker att det är en viktig fråga som tas upp i denna interpellation, och jag tycker att det är ett oerhört viktigt arbete som nu pågår i järnvägsbranschen. Jag tycker också att det är oerhört positivt att järnvägsbranschen själv har formerat sig i en arbetsgrupp med fokus på just säkerhetsfrågor. Jag utgår ifrån att det arbetet kommer att resultera i en förbättring när det gäller både insikt och konkreta åtgärder.

Det Per Klarberg frågade om i sin interpellation var om det fanns behov av ett möte, och jag vidhåller att ett sådant möte inte skulle tillföra någonting i sak eftersom det redan finns ett pågående arbete. Däremot är det naturligtvis viktigt att man tar steget från att ha bildat en arbetsgrupp till att vidta faktiska åtgärder, och därför kommer jag självklart att fortsätta följa frågan och ha en nära dialog med operatörer och andra - precis som vi har haft hittills.

Detta är en fråga som står högt på dagordningen och som ska fortsätta stå högt på dagordningen. Att hävda att det inte är säkert att åka tåg i Sverige skulle jag dock vilja påstå är att dra det ganska långt.

Överläggningen var härmed avslutad.