Åtgärder för att få fram fler lärare

Herr talman! Maria Stockhaus har frågat utbildningsminister Gustav Fridolin vad han och regeringen har för förslag för att få fram fler lärare. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Regeringen har sedan dag ett arbetat för att stärka läraryrket och för att få fler att vilja bli och förbli lärare. Lärarbristen är en högt prioriterad fråga för regeringen, och regeringen genomför flera åtgärder för att motverka den, både på kort och på lång sikt.

Universitetskanslersämbetets rapport visar att studenter med höga gymnasiebetyg stannar kvar på lärarutbildningarna och att avhoppen från förskollärarutbildningen är färre än genomsnittet när det gäller avhopp från andra program i högskolan. Däremot ser vi att ämneslärarutbildningen sticker ut då en stor andel av studenterna med lägre betyg hoppar av den. En viktig slutsats av rapporten är därmed att det inte går att dra alla lärarutbildningar över en kam. För mig är det utifrån detta prioriterat med åtgärder för att fler ska ta sig igenom ämneslärarutbildningen. Regeringen har till exempel remitterat förslag som syftar till att skapa en mer attraktiv ämneslärarutbildning av högre kvalitet. Jag inväntar även underlag från Universitets- och högskolerådet om lämplighetsbedömning, som nu provats vid två lärosäten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är dock positivt att antalet sökande till lärarutbildningarna har ökat med 71 procent mellan hösten 2011 och hösten 2016. För att möta den ökade efterfrågan bygger regeringen ut lärarutbildningarna. Utbyggnaden har skett i samverkan med lärosätena, där hänsyn tagits till skolans behov, söktryck till utbildningarna och att kvaliteten kan bibehållas. Utbyggnaden kombineras också med en kvalitetsförstärkning på ca 900 miljoner kronor totalt under mandatperioden till bland annat lärarutbildningarna. Medlen ska bland annat användas för att öka andelen lärarledd tid.

Regeringen genomför dessutom ett antal andra satsningar för att öka antalet legitimerade och behöriga lärare. Ett exempel är försöksverksamhet med kompletterande pedagogisk utbildning, så kallad KPU, för att öka antalet ämneslärare i matematik, naturorienterande ämnen och teknik. Ett annat exempel är satsningen på en särskild KPU för dem med examen på forskarnivå för att få fler forskarutbildade lärare i den svenska skolan.

Lärarbristen måste också mötas med en ökad attraktivitet i läraryrket. Det är avgörande för att fler ska vilja bli lärare och för att verksamma lärare ska stanna kvar i skolan. Regeringen har genom lärarlönelyftet bidragit till att öka attraktiviteten. Satsningen innebär höjd lön för ca 60 000 lärare. Vi arbetar även för att förbättra arbetsvillkoren i skolan, bland annat genom att minska administrationen för lärarna. Regeringen har dessutom gjort satsningar på fler anställda i skolan.

Sammantaget genomför regeringen många åtgärder för att komma till rätta med lärarbristen, och det arbetet fortsätter. Lärarförsörjningen är en avgörande fråga för svensk skola. Alla barn förtjänar att få möta kompetenta och behöriga lärare.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag delar statsrådets slutsats att alla barn förtjänar att möta kompetenta och behöriga lärare; det skriver vi nog alla under på.

Därför tycker jag att UKÄ:s rapport om avhoppen på lärarutbildningen är väldigt allvarlig. Värst är det när det gäller ämneslärare och även mellanstadielärare. I går var jag på Lidingö, på Källängens skola som är en så kallad övningsskola. De hade hoppats på många VFU-studenter på mellanstadiet, men de har fått beskedet att det i princip inte finns några alls att ta emot.

Om vi inte utbildar tillräckligt med lärare kommer vi ju aldrig att kunna höja svensk skolas resultat. Lärarna är nämligen avgörande för att vi ska få bra resultat i skolan. I sitt svar radar statsrådet upp ett antal åtgärder som vidtas, men det är långt ifrån tillräckligt. På kort sikt är det svårt att se att någon av insatserna leder till någon större ökning av antalet behöriga lärare. Att utöka den ordinarie lärarutbildningen med 3 600 platser leder inte till fler lärare på kort sikt, och frågan är hur många lärare det blir på lång sikt med tanke på det UKÄ säger i sin rapport.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi moderater tycker att det vore bättre om man satsade mer på KPU och kunde omfördela pengarna så att fler platser skapades där. Vi har flera förslag på förändringar kring KPU som skulle kunna leda till fler behöriga lärare snabbare än med de 3 600 platserna på den ordinarie, långa lärarutbildningen. I dag antas mellan 50 och 60 procent av dem som söker till en KPU. Intresset för KPU har ökat kraftigt, vilket naturligtvis är jättebra. Vi behöver få fler antagna eftersom avhoppen från KPU:n är betydligt färre än från den långa lärarutbildningen.

I dag ser behörighetsreglerna för KPU väldigt olika ut, så det kan vara svårt för en person som är intresserad av att läsa en KPU att få klart för sig vad de olika lärosätena kräver. Det ser nämligen olika ut, och det är svårt att få en överblick. Det är också många som missar att bli antagna på grund av något enstaka poäng. Det borde finnas större möjlighet för lärosätena att göra undantag.

Det finns någonting i Sverige som heter Teach for Sweden, vilket jag vet att statsrådet är väl bekant med. I vårt budgetförslag för nästa år satsar vi mer än dubbelt så mycket som regeringen på just Teach for Sweden. Detta program har ett väldigt intressant upplägg som faktiskt innebär att de som går en KPU finns ute i klassrummen från dag ett. Dessutom har man kompletterat utbildningen med både digitalisering och ledarskap, vilket är något som saknas i lärarutbildningen.

Teach for Sweden har i dag betydligt fler kvalificerade sökande än man har möjlighet att ta emot, vilket jag tycker är tråkigt. Man skulle kunna ta emot betydligt fler, och de personerna skulle som sagt finnas ute i klassrummen. Man satsar dessutom på de skolor som har särskilt tuffa förutsättningar. Det skulle alltså finnas möjlighet att få ut fler Teach for Sweden-kandidater i våra skolor redan i dag.

Det behövs snabbare vägar och mer flexibilitet. Jag uppfattade tidigare, efter att vi moderater gick ut med en del förslag om KPU, att regeringen var försiktigt positiv. Jag är lite nyfiken på att få höra när vi eventuellt kan få se fler konkreta politiska förslag.

Herr talman! Tack för inlägget, Maria Stockhaus! Jag har sagt det tidigare i denna kammare, och jag säger det igen: Jag är glad att Moderaterna nu engagerar sig i lärarbristen. Som jag sa har regeringen gjort det sedan dag ett. Detta var en av de stora utmaningar vi ärvde efter den borgerliga regeringen. Den ena var sjunkande kunskapsresultat, och den andra var en lärarbrist som var i antågande och som vi nu är mitt uppe i.

Det är helt riktigt att det tar i snitt tre till fem år att utbilda lärare, så det är klart att det inte går att utbilda bort en sådan brist på kort sikt. Däremot måste vi tänka långsiktigt. Sverige har enligt OECD en av de äldsta lärarkårerna i hela OECD, och det innebär att många kommer att gå i pension de kommande åren. Det kände ni till när ni satt i regeringen, Maria Stockhaus, men det är ju inte så att det lades fram särskilt många skarpa förslag då.

Just KPU var en av de saker jag tidigt identifierade som en möjlighet att få fler som kanske redan har en akademisk examen eller bakgrund att vilja bli lärare genom att komplettera med en pedagogisk utbildning. Framför allt är detta viktigt för att vi ska få fram fler ämneslärare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag sa det i mitt svar, men det verkar väldigt svårt att få in det, så återigen: Det ser väldigt olika ut mellan de olika lärarutbildningarna. Det är från ämneslärarutbildningen vi har avhopp, och det är för att det är en lång utbildning. Där visar UKÄ:s rapport väldigt tydligt att det är de som har kommit in med de lägsta betygen som inte klarar hela utbildningen. Vi behöver nu titta på hur vi ska öka genomströmningen där.

När det gäller utbyggnaden av de 3 600 platserna fördelas de mellan de olika lärarutbildningarna och även inom KPU:n. Vi bygger alltså ut KPU:n. De förslag ni har kommit med tycker vi alltså är jättebra, för det är ett arbete som redan pågår. Vi har också gjort flera olika varianter på KPU, bland annat dem jag nämnde - för forskarutbildade och för dem inom bristämnen, som kan få en anställning samtidigt som de läser in KPU:n. Det är ett sätt att få ut dem i skolan under tiden de utbildar sig och kompletterar sin pedagogiska utbildning. Det vidtas alltså flera åtgärder.

Vi vidtar även åtgärder för att ta till vara dem med utländska lärarutbildningar, det vill säga nyanlända som har varit lärare tidigare, så att de också kan gå kompletterande utbildningar. Det är självklart att vi kommer att fortsätta titta på detta. Vi ger också mer pengar till Teach for Sweden, som vi ser som ytterligare ett komplement i detta arbete.

Det är faktiskt så att våra universitet och högskolor har möjlighet att ha fler KPU-platser och använda pengarna mer flexibelt om de så önskar och om söktrycket är högt. Vi gör denna utbyggnad i nära dialog med våra universitet och högskolor just för att det ska göras på ett ansvarsfullt sätt. Jag blir bekymrad när jag hör att man inte vill bygga ut lärarutbildningen så att den motsvarar inte bara den efterfrågan som finns hos studenter utan även den efterfrågan på lärare, på både kort och lång sikt, som finns ute i våra kommuner och friskolor.

Därför tycker jag att vi ska jobba tillsammans med dessa frågor för att lösa detta. På kort sikt kommer det dock inte att gå att bara utbilda bort bristen, utan vi behöver vidta fler åtgärder.

Herr talman! Att vi behöver fler kvalificerade lärare är nog någonting alliansregeringen kände till och som det jobbades med även under allianstiden, med karriärtjänster och en ny lärarutbildning eftersom den gamla lärarutbildningen hade ganska dåligt rykte och fick mycket kritik för kvaliteten. Vi började också satsa på Teach for Sweden så att det kunde komma igång i Sverige.

När det gäller de sjunkande resultaten får man ändå lov att säga att de har vänt uppåt, vilket är glädjande. Det är knappast den här regeringens insatser som har gjort att vi fick ett bättre resultat i PISA-undersökningen; arbetet med att förbättra resultaten påbörjades ju under alliansregeringen.

Om man får fler platser sjunker rimligtvis intagningspoängen, i och med att många av lärarutbildningarna inte har tillräckligt sökande i dag. Eftersom UKÄ:s rapport tydligt visar att det är de med lägre intagningspoäng som har svårast att klara lärarutbildningen och som hoppar av har jag svårt att se att en kraftig utbyggnad skulle leda till fler lärare i stället för fler avhopp. Den risken ser jag som ganska överhängande, och då är frågan om det är rätt att satsa pengarna på detta för att få fram fler lärare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Statsrådet lyfte i sitt interpellationssvar fram en del allmänna åtgärder som vidtas för att höja läraryrkets status. Bland annat anser statsrådet att regeringen har minskat administrationen för lärare. Jag ställer mig lite frågande till det, för jag har haft mycket kontakt med lärare och lärarfacken och det är inte det jag hör från de lärare som är verksamma ute i skolan. Bland annat har det nya bedömningsstödet, som vi i och för sig står bakom själva idén till, inneburit oerhört mycket administration för lärarna - både när det gäller att genomföra och när det gäller att dokumentera. Det är inte optimalt, och det har påfört ännu mer administration.

De nationella proven och rättning av dem är också någonting lärarna lyfter fram som ett stort och betungande område som drar ned deras intryck och belastar dem hårt arbetsmässigt. Trots det dröjer det till år 2022 innan vi kan se digitala nationella prov. Det tycker jag är märkligt med tanke på att det faktiskt finns tekniska lösningar för detta redan i dag.

Listan över åtgärder för att komma åt lärarbristen behöver faktiskt göras ännu längre. Det behövs större flexibilitet och fler vägar. Vi moderater är öppna för att hitta ännu fler lösningar. Vi är bland annat öppna för att få till stånd en fristående lärarutbildning som skulle kunna komplettera och konkurrera med befintlig utbildning. Framför allt är det så att de initiativ som har funnits på detta område handlar om just KPU, vilket gör att fler sådana platser vore välkommet.

Jag undrar om statsrådet anser att regeringen i dagsläget gör tillräckligt för att möta lärarbristen.

Herr talman! Nej, vill jag säga. Vi behöver göra ännu fler saker, och vi behöver göra dem i nära dialog med dem som ska utbilda. Vi ska nämligen också se till att de lärare som kommer ut håller hög kvalitet.

Jag är lite nyfiken på detta, eftersom vi anser att en av de flaskhalsar som finns på våra lärosäten är att ha forskarutbildade lärare på lärarutbildningen. Att få fram sådana tar väldigt lång tid. Maria Stockhaus säger att hon vill medverka till att starta privata lärarutbildningar, men varifrån ska de få sin kompetens? Vem ska forskarutbilda dem som ska jobba på lärarutbildningen och undervisa?

Risken är att detta bara är ett nollsummespel och att man flyttar runt studenter, vilket är precis vad era privatiseringar alltid leder till. Det blir inga ökade volymer, utan det blir bara en rundflytt av den kompetens som krävs för att göra ett bra jobb.

Det är inte den här regeringens förtjänst att resultaten i skolan har förbättrats. Det är heller inte den förra regeringens förtjänst, utan det är lärares och elevers insatser som gör att resultaten nu vänder. Men om denna positiva trend ska fortsätta måste vi se till att få fram fler behöriga lärare som har tid med varje elev, så att de kan fortsätta det hårda och lyckosamma arbete som de har satt igång. Då måste man också veta att det kommer ut fler kollegor vartefter de gamla kollegorna går i pension.

Jag blir väldigt bekymrad när jag hör att man vill dra ned på lärarutbildningsplatserna. Det är sant att söktrycket är olika, men som jag sa: UKÄ:s rapport visar tydligt att det är på ämneslärarutbildningen som de som kommer in med för låga betyg har svårt att genomföra den långa utbildningen.

Vad gäller förskollärarutbildningen har vi ett högt söktryck - nästan två sökande per plats. Där har vi en hög genomströmning - som jag sa i mitt svar är den högre än på många andra högskoleutbildningar. Varför vill ni dra ned antalet platser på förskollärarutbildningen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Grundskollärarutbildningen ligger någonstans däremellan, men söktrycket är ändå tillräckligt gott, och genomströmningen håller en bra nivå.

Utmaningarna finns på ämneslärarutbildningen. Det vi ska fokusera på är hur vi kan få fler att klara av denna långa, kvalificerade utbildning. En lämplighetsbedömning har genomförts på prov för att se om det kan vara ett bra sätt. Kanske finns det andra saker som vi behöver göra för att man ska ha rätt förkunskaper för att klara en lång och avancerad utbildning.

Under tiden kan vi, som sagt, jobba med att få fler att läsa KPU för att bli just ämneslärare. Min fråga går till Maria Stockhaus: Tänker du också minska antalet platser på förskollärarutbildningen?

Herr talman! På förskollärarutbildningen är söktrycket högt, liksom intagningspoängen och genomströmningen. Det behövs fler förskollärare, så det finns ingen större anledning att dra ned där. Jag är mer orolig för ämneslärarutbildningen och även mellanstadielärarutbildningen, som har haft problem med avhopp från dem med låga betyg.

Fördelen med en fristående lärarutbildning skulle kunna vara att det är någonting nytt som skulle kunna locka nya grupper. Många som söker till KPU kommer inte in på de KPU:er som finns, kanske för att de saknar poäng eller något annat.

Det kanske finns möjlighet att skapa större flexibilitet och en lite annan inriktning. Fristående alternativ som inte kopplas till lärarutbildning kanske kan göra att man lockar fler med höga betyg från näringslivet till att gå en KPU. Många ser tyvärr fortfarande lärarutbildningen som en utbildning som inte håller så hög kvalitet, även om detta har förändrats över tid.

Att få möta en behörig och välutbildad lärare borde vara en självklar rättighet. Tyvärr är det i dag så att eleverna med de största utmaningarna är de elever som möter de mest oerfarna och sämst utbildade lärarna. Det är viktigt att vi får ut fler välutbildade lärare.

Vi skulle till exempel kunna få ut dubbelt så många från Teach for Sweden om regeringen lade lika mycket pengar på Teach for Sweden som Moderaterna har lagt i sin budget. Det är en väldigt uppskattad väg. Dessa studenter får väldigt bra omdömen på sina skolor, och dessa studenter jobbar dessutom i skolorna med de största utmaningarna, vilket jag tycker är extra glädjande.

Jag tror att det är viktigt att lärosätena får större flexibilitet när det gäller hur man vill använda de pengar som man får för att utöka antalet lärarutbildningsplatser. Låt lärosätena använda pengarna till den långa utbildningen om det finns ett högt söktryck där och om man kan upprätthålla en god kvalitet. Ett alternativ vore att utöka KPU:n, där man i dag inte tar emot mer än ungefär 50 procent av dem som söker.

Herr talman! Jag fick aldrig något svar på hur Maria Stockhaus skulle få lärarutbildade till dessa privata lärarhögskolor. Det handlar väl om att man inte riktigt har tänkt färdigt när det gäller dessa saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är glad att Maria Stockhaus i alla fall inte vill minska antalet förskollärarutbildningsplatser. Jag önskar att ni också skulle stå bakom den utbyggnad som ingår i dessa 3 600 platser.

Jag tror att vi behöver göra saker på kort sikt, men vi behöver också göra saker långsiktigt. Då är det bra om vi kan hitta gemensamma vägar framåt som bygger på fakta och inte på att man till exempel klumpar ihop alla lärarutbildningar.

Våra universitet och högskolor har redan denna flexibilitet. De ska anpassa dimensioneringen av sin utbildning efter studentefterfrågan och arbetsmarknadens behov. Om studentefterfrågan på KPU är hög har de möjligheten att öka antalet KPU:er, vilket vi ska vara väldigt tydliga med framöver.

När det gäller ämneslärarutbildningen vidtar vi nu åtgärder för att göra den mer attraktiv, inte minst ämneslärarutbildningen för årskurs 7-9, där vi har sett både ett lågt söktryck och många avhopp. Vi kommer också att behöva göra mer för att titta på att man har rätt förkunskaper för att klara den långa ämneslärarutbildningen.

Som sagt: Detta är en fråga som vi har jobbat med sedan dag ett. Det finns ingen fråga som engagerar oss mer. Rätten att få möta en behörig och kunnig lärare är en av de viktigaste sakerna för att den positiva trenden med förbättrade kunskapsresultat för alla elever i svensk skola ska fortsätta.

Överläggningen var härmed avslutad.