Åtgärder för att bekämpa romansbedrägerier

Fru talman! Alexander Christiansson har frågat justitie- och migrationsminister Morgan Johansson vad han och regeringen ämnar göra för att bekämpa romansbedrägerier. Interpellationen har överlämnats till mig.

Romansbedrägerier är inte något nytt fenomen, men det är ett tillvägagångssätt som nu har ändrat karaktär. Gärningspersonerna är ofta multikriminella personer som också ägnar sig åt annan brottslighet. Polisens generella brottsbekämpande arbete är av betydelse även för detta specifika brottsfenomen. Brottsbekämpningen får nu en rejäl skjuts framåt genom regeringens stora utbyggnad av polisen. Vi var vid halvårsskiftet halvvägs mot målet om 10 000 fler polisanställda år 2024.

Inrättandet av polisens nationella bedrägericenter, NBC, har gjort arbetet mot bedrägerier mer effektivt, samordnat och strukturerat, även när det gäller romansbedrägerier. Två av tre anmälda romansbedrägerier har internationell anknytning. Polismyndigheten utvecklar därför sitt internationella underrättelsearbete på bedrägeriområdet och framför allt informationsutbytet med Europol.

Brott av det här slaget är ofta svårutredda. För att stävja brottsligheten är det därför viktigt att även öka kunskapen och medvetenheten om hur man skyddar sig mot bedrägerier och manipulation. Omkring en tredjedel av dem som utsätts för romansbedrägerier är äldre eller funktionsnedsatta. Polismyndigheten har därför i samverkan med pensionärsorganisationerna och Brottsofferjouren under året nylanserat mötespaketet Försök inte lura mig, som vänder sig till äldre och syftar till att stärka deras förmåga att stå emot bedrägeriförsök och ta bort känslan av skam över att ha blivit utsatt.

Regeringen har under de senaste åren genomfört satsningar på det brottsförebyggande och brottsofferstödjande arbetet. Det nationella brottsförebyggande programmet Tillsammans mot brott skapar förutsättningar för ett strukturerat och långsiktigt brottsförebyggande arbete i hela samhället. Regeringen avser att återkomma med en skrivelse till riksdagen före årsskiftet för att beskriva utvecklingen av det brottsförebyggande arbetet. Medel har tillförts för att förstärka Brottsförebyggande rådets nationella samordnande och stödjande roll i det brottsförebyggande arbetet, och en omfattande satsning på ideella brottsofferstödjande organisationer har genomförts.

Jag och regeringen ser allvarligt på alla typer av bedrägeribrott och särskilt på dem som riktas mot sårbara grupper. Jag kommer därför att följa den fortsatta utvecklingen på området noga.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det är positivt att vi kan ha de här debatterna trots det rådande coronaläget.

Det ämne som jag väljer att lyfta fram i interpellationen är viktigt. Det är ett känsligt ämne, inte bara för dem som drabbas, brottsoffren, utan också för de anhöriga. Precis som statsrådet nämner är skammen enorm, och det sociala stigma som detta medför är också enormt. Vad det innebär att bli utsatt för bedrägeri behöver man nog nästan ha varit med om själv för att på djupet kunna förstå. Hur människor kan välja att bedra andra människor är djupt oförståeligt i min värld. Jag blir rörd när jag talar med personer som blivit utsatta för detta, ser de dokumentärer som finns och tar del av historier om vad detta innebär.

Romansbedrägerier är naturligtvis en nischad del av bedrägerier i allmänhet. Många som jag pratar med har inte ens hört om romansbedrägerier tidigare. De som drabbas är, vilket också framgår av interpellationssvaret, ofta äldre människor som på ålderns höst vill träffa någon. Kanske har de blivit änkemän eller änkor, eller så lever de ensamma av andra orsaker. Man går ut och söker en kontakt på nätet, och man får kontakt med en person som man inleder en relation med. Det som är skrämmande i det här sammanhanget är att de här relationerna kan byggas upp under väldigt lång tid. Det kan röra sig om år av förtroendebyggande relationer som ger ett väldigt stort förtroendekapital. Sedan leds man in i en situation där man vill hjälpa till, och så fastnar man i en vansinnigt mörk och tragisk spiral av skulder och utbetalningar som man inte kan ta sig ur.

Det finns en dokumentär på SVT som heter Lurad på kärlek och miljoner som skildrar hur det kan gå till. Jag rekommenderar alla som tittar och även er i rummet här att se den dokumentären om man är intresserad av fenomenet.

På 90-talet fick vi brev hem i brevlådan från förmögna människor någonstans i världen som behövde hjälp med banktransaktioner, och så vidare. Jag vet inte om ni minns det. Precis som det tas upp i svaret har karaktären förändrats på grund av digitaliseringen och internets framgång. Nu får vi alla mejl dagligen av bedragare som försöker att på ett eller annat sätt ta sig in.

Vi har lärt oss hantera det. Vi har lärt oss att märka direkt när saker och ting luktar bedrägeri. Men det är svårare när man är äldre och går ut och söker kontakt, som jag nämnde innan, och får en kontakt och inleder en relation. Då är det väldigt svårt.

De organisationer och personer som ägnar sig åt detta har en enormt komplex struktur. Det är ett vansinnigt systematiskt sätt att arbeta på där man har hemsidor och profiler. Det går att kontrollera att profilerna är äkta många gånger, tror man, men det är fejk. Det är ett problem.

Det finns länder som har vidtagit åtgärder. Vi har inte kommit dit än i Sverige. Det kan vara exempelvis tydligare information till allmänheten från myndigheter, internationella samarbeten, som du nämnde, och att hjälpa bankerna att flagga vid kapitalöverföringar och avvikande beteenden hos kunder. Det kan vara att samla ihop konton som anmälts kopplade till bedrägerier för att stoppa utbetalningar till dessa och att tvinga dejtingsajterna att ta ansvar och varna.

Jag vill fråga hur statsrådet ser på detta och om det går att utveckla på något sätt.

Fru talman! Jag vill tacka Alexander Christiansson för en väldigt viktig interpellation!

Fenomenet med den här typen av bedrägerier är inte helt nytt i världshistorien. Det har förekommit den här typen av relationsbaserade bedrägerier med social manipulation under väldigt många årtionden. Men skalan och förmågan med det digitala samhället har gjort att den här typen av bedrägerier har växt i omfattning på ett helt annat sätt.

Det finns i dag mycket tydligare internationella kopplingar. Det är sju och tio av de här brotten som har en internationell anknytning. Det visar att det är internationell brottslighet. Ska vi komma till rätta med det - och det måste vi göra, vi måste pressa tillbaka det - måste vi jobba väldigt mycket med andra länder och även med internationellt samarbete.

Jag är både nyfiken på och intresserad av best practices. Vad har andra länder gjort? Hur fungerar det på ställen där man har lyckats pressa tillbaka det? Det här är bland det vidrigaste i brottslighet. Det är svårt att gradera brottslighet. Det är alltid svårt att göra det. Men det handlar om att socialt manipulera framför allt ensamma människor i en utsatt position så att de känner samhörighet och ett beroende av varandra och sedan lura dessa människor på väldigt mycket pengar.

Det är viktigt att säga att man inte ska behöva känna skammen. Man är utsatt för ett brott. Det är ett uttänkt arbete. Det är inte någonting som man bara råkade in i. Man är ett brottsoffer, och man är utsatt för en kriminell handling.

Därför är det otroligt viktigt att säga att man alltid ska orka anmäla. Det gäller även om det inte blev så mycket, att man inte blev lurad på pengar. Man kanske stannade upp alldeles innan man skulle föra över pengarna eller genomföra något. Det gäller att vi får mer kunskap. Varifrån agerade de som var involverade i brottsligheten? Finns det digitala spår som kan utredas ger det polisen och de brottsbekämpande myndigheterna större möjlighet att agera mot dessa brott.

Jag vill också göra lite reklam för konceptet Försök inte lura mig, som polisen gör ihop med brottsofferjourerna, PRO och SPF Seniorerna. Det har varit ett mötespaket. Nu har man gjort om det till någon form av digital variant. Nu gör man också ett tv-program med Utbildningsradion. Jag tror att det också finns på SVT Play.

Det gäller att sprida kunskapen och få upp medvetandenivån både hos dem som kan drabbas själva, hos anhöriga och hos oss som är barn till äldre. Vi kan också ha koll på de här frågorna, ställa frågor och reagera om vi märker att det finns beteenden som kanske inte riktigt förefaller helt normala eller på riktigt.

Vi ska absolut ta det här på största allvar. Nu när polisen växer får man också större möjlighet att kraftsamla kring bedrägeribrotten. De har vuxit enormt mycket de senaste åren. Annan typ av brottslighet har minskat eller legat still. Men bedrägeribrotten har stuckit i väg de senaste åren. De är en väldigt stor del av de anmälda brotten i Sverige i dag därför att det är så enkelt för de kriminella att använda nätet.

Jag är beredd att titta på ytterligare initiativ på det här området och se om det finns goda exempel från andra länder. Jag är nyfiken på det. Framför allt vet jag att polisen försöker jobba inte bara med att utreda brotten utan också med det brottsförebyggande och det brottsofferstödjande arbetet. Det är en minst lika viktig del som att utreda de här brotten.

Fru talman! Tack för det, ministern!

För någon vecka sedan hade jag ett gripande samtal med en härlig kvinna som jag skulle vilja berätta om. På grund av den obefogade skam och det stigma som det för med sig vill hon vara anonym, så jag kallar henne Lisa.

Efter ett långt arbetsliv inom industrin hade Lisa sett fram emot att gå i pension med sin make. Sorgligt nog gick inte livsplanerna som hon hade tänkt sig då hennes livskamrat tragiskt gick bort i en tragisk och fruktansvärd sjukdom för en tid sedan.

Sorgen och smärtan ledde naturligtvis till ensamhet, men också sorgen att spendera resten av livet ensamt. Efter tips från vänner valde Lisa att efter noga övervägande testa sin kärlekslycka på internet. Det var mest på skoj, men man måste ju också våga här i livet.

Snart fick hon svar från en stilig korpral i den amerikanska armén. Korpralen, som hade rötter i Sverige, tjänstgjorde i Syrien och skulle snart gå i pension. Han hade en son i USA, och han var änkeman. Kontakten blev intensiv i form av daglig brevväxling och samtal, och han visste vilka knappar han skulle trycka på i Lisas känsloliv.

Innan de snart skulle träffas fanns det bara ett fåtal saker kvar som skulle fixas. Han hade fått diamanter i Syrien som han ville sälja för framtida ändamål. Värdet var stort. Korpralen var transparent gentemot Lisa, och affären skulle ske i Dubai.

Men här började problemen. Myndigheterna i England hade blockerat hans konto. Det behövdes ett internationellt certifikat för att inte bli anklagad för penningtvätt. Enligt korpralen fanns det inget olagligt i affären, utan han behövde bara bevisa sin oskuld gentemot myndigheterna.

Då han inte kom åt sina pengar för tillfället kom det första ropet på hjälp från korpralen till Lisa. I god tro ställde hon naturligtvis upp för att hjälpa sin käre korpral med certifikaten. Problemen blev fler och fler, och mer pengar behövdes. Lisa hjälpte till. Med tiden blev det väldigt mycket pengar. Det var hennes besparingar men framför allt stora lån för att hjälpa honom.

I Lisas mage formades nu långsamt en klump. Hon slets mellan hopp och förtvivlan. Hon ville hjälpa sin korpral och samtidigt få tillbaka sitt utlånade kapital. En mycket ond spiral hade formats. Skulle hon ens få tillbaka sina pengar nu?

Lisa fick inte ta mer lån, och det fanns mer att betala, advokatkostnader etcetera. Känslan att någonting inte stämde blev mycket starkare. Någonting märkligt hände då. Korpralens vän skulle hjälpa honom med resten av pengarna. Pengarna skulle skickas till Lisa, och hon skulle föra dem vidare till korpralen. Hon gjorde så.

Kort därefter ringde telefonen. Det var en kvinna från södra Sverige som ringde. Kvinnan sa att hon hade skickat pengarna till Lisa. Kvinnan berättade också att hon hade haft kontakt med en amerikansk korpral som tjänstgjorde i Syrien och att hon inte kunde föra över mer pengar till internationella konton. Därför hade korpralen bett henne att skicka pengarna till en bekants hustru, nämligen Lisa. Nu trillade myntet ned. En stor våg av ångest och smärta sköljde över Lisa. Det var ju samma man som hade haft kontakt med båda kvinnorna.

Nu ett år efter samtalet från kvinnan är Lisas liv förstört. Allt är borta. Hon lever på existensminimum, och hoppet om att med skuldsanering bli skuldfri om fem år är det enda som återstår. Tillsammans med andra vardagshjältar kämpar Lisa för att hjälpa andra som har drabbats. Det är ett fantastiskt arbete som stödföreningen Stoppa Romansbedrägerier gör varje dag. Men Lisa har också ställt en fråga till regeringen och statsrådet som jag ber om att å hennes vägnar få ställa till Damberg.

Då miljontals kronor försvinner ut ur Sverige varje dag till kriminella ändamål, då tusentals kvinnor och män hamnar i en fruktansvärd ekonomisk situation, då de blir utsatta och utnyttjade av skoningslösa och manipulerande romansbedragare, då livssituationen blir så hopplös att många väljer att avsluta sina liv, kommer regeringen att lyfta upp denna viktiga fråga och ta den på allvar så att romansbedrägerierna minimeras genom att specifikt begränsa och kontrollera betalningar till utlandet?

Fru talman! Det är en gripande berättelse om Lisa som Alexander Christiansson redogör för. Och den är inte ovanlig. Tyvärr är mönstret i de här fallen ganska likt det vi ser i andra bedrägerier.

Det är inte ovanligt att de här männen som försöker luras utger sig för att vara sjömän eller militärer - yrken där man kanske inte befinner sig hemma utan är ute och reser och har den typen av vardag och verklighet. Så gör de i stor utsträckning. Men det handlar också om att de bygger förtroende i många steg, och när de har kommit långt och bett om hjälp med en liten sak växer det. Människor blir då fast i någon form av härva som man har svårt att ta sig ur.

Jag har stor respekt för detta, och det är därför jag tycker att det är bra att polisen och Nationellt bedrägericentrum i Noa har gått igenom alla anmälda romansbedrägerier under perioden januari till maj 2019 för att just lära sig mer och se mönster. Brottskoderna är ändrade, så vi ska nu se över tid hur det här utvecklas och vilken systematik som finns. Jag upplever också att man har bättre samarbete med frivilligorganisationer och även stora organisationer i övrigt för att sprida kunskap om de här frågorna.

Jag ska ärligt säga att jag inte kan allting om den fråga som ställdes. Man måste överväga frågan om hur man kommer åt denna typ av kriminell verksamhet. Vår utgångspunkt är att vi tror att ett effektivt sätt att komma åt kriminell verksamhet hos de här multikriminella är att jaga pengarna. Det är ett annat sätt än att bara titta på de brottsvinster de har fått. Man ska se efter var de faktiskt har tjänat sina pengar. Om det finns idéer och tankar om det här bör vi titta på det.

Däremot är det så att många människor har släkt och vänner i andra länder, och de kan ha ett behov av att föra över pengar till dessa. Men vi måste ställa ett tydligt krav på banker att inte delta i kriminell verksamhet om någon ser saker och ting som är märkliga eller om polisen får kännedom om någonting. Man ska samarbeta också med finansiella institutioner för att hindra eller stoppa den här typen av verksamhet.

Problemet är att polisen ofta får kännedom om det här för sent. De får kännedom om det när pengarna redan är överförda, och då är det mycket svårare att åstadkomma något. Men det är ändå värt att anmäla, för då kan vi stoppa detta från att drabba andra. Vi kan förhoppningsvis komma till rätta med de här personerna och med internationellt samarbete också lagföra fler av dem än tidigare.

Jag känner starkt för den här frågan, och jag vet att polisen prioriterar denna typ av brottslighet. Den är väldigt uttänkt och väldigt elak till sin karaktär. Det här är frågor som vi måste fortsätta att jobba med, och vi måste framför allt lära av andra länder. Om det finns saker som andra länder har gjort på området är jag beredd att titta på det.

Fru talman! Jag delar statsrådets bild, för också jag tror att det är svårt för polisen att jaga förövarna. De är, som vi sa tidigare, otroligt strukturerade. De skickar pengarna från konton över hela världen fram och tillbaka, precis som man gör vid penningtvätt och när man finansierar terrorism och annat. Jag tror att det preventiva arbetet är helt centralt i det här fallet.

Jag hann inte ställa frågan fullt ut i mitt första inlägg på grund av talartiden, men det är viktigt att dejtningssajterna arbetar mer effektivt med att fånga de här profilerna som man vet är falska och att man kan varna dem som går in på dejtningssajterna och sajnar upp sig med en profil. Så är det inte i dag, och detta är någonting som egentligen skulle kunna vara en väldigt enkel åtgärd. Jag tror att den skulle vara viktig för att man ska få upp ögonen när man går in och skriver in sig på sajten.

Det görs nu 80 anmälningar i månaden om romansbedrägerier, så det här är ett fenomen som växer. Det är ofta stora pengar, som jag nämnde tidigare. Det kan vara miljontals kronor och stora lån och skulder. Det är som sagt en fruktansvärd situation som de här människorna hamnar i.

Det handlar också om samhällets syn på detta. Jag hör ofta från offren att samhället har en tråkig attityd och menar att man får skylla sig själv om man hamnar i det här. Men det är inte så enkelt, och det är jag noga med att påpeka och understryka. Det här är komplex psykologi, och det är lätt att hamna in i det. Därför behöver vi bli bättre på att varna och att jobba preventivt.

Statsrådet nämnde den fria viljan. Var går gränsen? Hur mycket ska staten gå in och kontrollera när en myndig person vill föra över pengar?

Jag vill tacka statsrådet för svaren och för den här viktiga debatten.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka för en viktig interpellationsdebatt. Det här är en fråga som vi måste fortsätta att diskutera. Hur kan vi göra mer tillsammans för att trycka tillbaka den här typen av vidriga bedrägerier?

Mitt ansvar ligger mycket på Polismyndigheten. Polismyndigheten genomgår nu både en expansion och en omstrukturering av verksamheten. Rikspolischefen har sagt att polisen måste växa där brotten växer. Det betyder att man satsar alltmer på den digitala kompetensen för att kunna jobba mot brottslighet som har digitala aspekter. Det är mycket brottslighet som har digitala spår i dag men också digitala plattformar.

Jag tycker att det är en intressant diskussion att ta inte bara om det förebyggande arbetet, som jag tror att det är viktigt att få upp medvetandenivån om. Man ska se till att människor inte lika lätt blir inlurade i sådant här, och då måste medvetandenivån höjas. Men det är också en intressant diskussion att ta om plattformars ansvar för att beivra brottslig verksamhet.

Nu talar vi om bedrägeribrott. Man kan också tala om annan typ av brottslighet - hat och hot på nätet. Vilket ansvar känner de stora digitala plattformarna för detta när det är olaglig verksamhet? Det handlar om "sugardating" och annan typ av verksamhet som lockar in personer i förtäckt prostitution som en väg in i en väldigt utsatt situation för sårbara grupper.

Det finns mycket som de digitala plattformarna måste ta ansvar för, för de erbjuder en väldigt enkel väg att etablera kontakt. Då är det rimligt att stora plattformar som tjänar pengar också tar ett ansvar både för att informera och för att hjälpa polisen i brottsutredningarna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.