Återuppbyggnaden av Irak

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Robert Halef har frågat mig på vilket sätt jag via FN:s säkerhetsråd och EU:s utrikesråd kommer att verka för att säkra ekonomiska resurser och en åtgärdsplan för återuppbyggnaden av Nineveslätten och delar av Mosul samt på vilket sätt Sverige, till exempel via FN:s säkerhetsråd och EU, kommer att bidra till att hjälpa till med och påskynda återuppbyggnaden av kristna och andra etnoreligiösa minoriteters samhällen i Irak.

Den förödelse som Isil, eller Daish, skoningslöst spridit och som har drabbat och fördrivit stora delar av civilbefolkningen i Irak - inte minst kristna och andra minoriteter - är en mänsklig katastrof. Jag känner stor oro över deras situation, och jag delar Robert Halefs syn att människor på flykt måste få möjligheten att återvända hem.

Sverige gav via Sida under 2016 drygt 200 miljoner kronor i direkt stöd för att lindra den humanitära krisen i Irak och är en stor givare av icke-öronmärkt kärnstöd till flera FN-organ med verksamhet i landet. Efter de militära framgångarna, inte minst det pågående återtagandet av Mosul, måste det internationella samfundet bistå Irak i att blicka framåt för att säkerställa stabilisering och långsiktig återuppbyggnad.

Sveriges engagemang för Irak och hela dess befolkning är brett och långsiktigt. En femårig strategi för utvecklingssamarbete med Irak kommer att lanseras under andra halvan av 2017 och omfatta upp till 1 miljard kronor. Fokus kommer att vara på freds- och statsbyggande samt jämställdhet för att främja en fredlig och demokratisk utveckling i Irak.

Ministern för internationellt utvecklingssamarbete och klimat, Isabella Lövin, besökte den 4-7 mars landet för att befästa det svenska stödet och tala om stödbehoven med irakiska företrädare, FN och civilsamhället. Ministern besökte även staden Falluja, som befriades från Daish i juni 2016, för att ta del av det återuppbyggnadsarbete som pågår i befriade områden.

Regeringen har sedan 2015 bidragit till UNDP:s stabiliseringsfond i Irak med 125 miljoner kronor. Stödet syftar till att stödja insatser för att stabilisera områden som befrias från Daish genom återuppbyggnad av infrastruktur och säkerställandet av tillgång till grundläggande samhällsservice. Detta underlättar för internflyktingar att flytta tillbaka till sina hem.

Fonden bidrar till stabiliseringsåtgärder i Nineve i nordvästra Irak och planerar även insatser i Mosul när staden väl befriats.

Den omfattande mineringen i Irak bidrar till ytterligare svårigheter för återvändande. Sverige har därför under 2016 stött minröjningsinsatser i Irak med 15 miljoner kronor genom Mine Action Group och Danish Demining Group.

Sverige arbetar också aktivt för ökat EU-engagemang i Irak till stöd för långsiktig stabilisering och reformering av Iraks säkerhetssektor samt för politiska reformer. Som en del i detta arbete verkar Sverige för att EU upprättar en civil stödinsats.

I FN:s säkerhetsråd verkar Sverige för att stödja FN:s politiska mission i Irak, Unami, och dess arbete för att främja nationella åtgärder för fredsbyggande och stabilisering. I säkerhetsrådet verkar vi också pådrivande för att humanitära frågor ska få ökad uppmärksamhet av det internationella samfundet, inklusive stärkta resurser för FN:s humanitära arbete inför ett fullt återtagande av Mosul.

Därtill verkar Sverige för att kvinnor bättre ska inkluderas i freds- och försoningsprocesser och för att stödja ytterligare åtgärder för att förebygga könsrelaterat våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige påtalar även vikten av koordinering inom och mellan FN och det internationella samfundet, inte minst bland EU:s medlemsstater, för att säkerställa samordning och effektivt utförande av stödinsatser.

Det är dock viktigt att poängtera att vägen framåt måste utgöras av en inkluderande politisk process som innefattar nationell försoning, reform, dialog, respekt för folkrätten, rättsstatens principer och de mänskliga rättigheterna.

Herr talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Jag är dock inte nöjd, för det finns inga direkta öronmärkta medel till återuppbyggnaden av Nineveslätten. De kristna folkgrupperna syrianer, kaldéer, mandéer och assyrier i Irak har blivit marginaliserade på grund av religiös och etnisk diskriminering och förföljelse under flera decennier.

År 2014 tvingades över 200 000 kristna invånare på flykt från Nineveslätten och Mosul av terrororganisationen Islamiska staten. De ställdes inför ultimatum: att konvertera till islam eller bli dödade. En del kidnappades. Andra dödades, och deras egendom konfiskerades. De flesta kristna invånare flydde till den kurdiska regionen, och även yazidierna utsattes för samma övergrepp.

De systematiska övergreppen är ett folkmord som har erkänts av Europaparlamentet i en resolution från 2016. Flera nationella parlament har också erkänt övergreppen som folkmord. Jag har personligen motionerat i Sveriges riksdag om ett erkännande långt innan frågan blev aktuell för beslut i EU-parlamentet. Men tyvärr röstade majoriteten av Sveriges riksdagspartier emot ett erkännande.

Herr talman! Sveriges regering bör erkänna folkmordet och verka för att även FN:s säkerhetsråd erkänner det. Jag måste säga att jag är besviken på Sveriges utrikesminister i det här fallet och på regeringens hållning och feghet i frågan. Beslutet att vägra erkänna folkmordet är ett stort svek mot de drabbade folkgrupperna. Att inte kalla saker för dess rätta namn hjälper tyvärr inte de drabbade etnoreligiösa folkgrupperna.

Herr talman! För att kristna flyktingar ska kunna återvända hem är det viktigt att återuppbygga och öka säkerheten och tryggheten på Nineveslätten. De 200 miljoner kronor som ministern hänvisar till går inte till drabbade kristna folkgrupper på Nineveslätten. Jag är stolt över Sveriges insatser när det gäller bistånd i allmänhet. Men denna min oro bekräftas av ärkebiskopen från norra Irak, Nicodemus Daoud, som nyligen var på besök här i Sverige. Han bekräftade då för biståndsministern att stödet inte kommer till kristna områden.

Herr talman! Återuppbyggnad av befriade områden från terrorgruppen Islamiska staten var temat på ett seminarium som arrangerades av Kristdemokraterna i Sveriges riksdag för cirka en vecka sedan just för att uppmärksamma frågan.

Sverige satsar 25 miljoner per år sedan år 2015 på olika FN-projekt via United Nations Development Programme. Det är en stabiliseringsfond för olika stödinsatser som syftar till att stödja insatser för att stabilisera områden som befriats från Islamiska staten med mera. Detta är en skrattretande liten summa, för behovet är mycket stort. I förhållande till behovet är det en droppe i havet. FN, EU och Sverige kan göra mer för dessa behövande medmänniskor. Utan stöd och hjälp blir deras enda alternativ att emigrera till Europa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Min fråga är: På vilket sätt kommer Sverige att agera via FN:s säkerhetsråd och EU och hjälpa till med återuppbyggnaden av kristna områden på Nineveslätten och göra det möjligt för flyktingar att återvända hem?

Herr talman! Du kan vara stolt över vad Sverige gör, Robert Halef. Det vill jag absolut hävda. Vi är en av de absolut största bidragsgivarna. Vi ger till FN-organen, och vi ger kärnstöd - icke öronmärkt stöd. Vi ger till det som jag nämnde, UNDP:s stabiliseringsfond, som används just för att bidra till stabiliseringsåtgärder i Nineve och som också planerar insatser i Mosul. Vi har en plan för utveckling i landet på 1 miljard. Sverige är ett av de mest generösa länderna.

Vi är förstås beroende av att verka via FN-organ och andra väl etablerade organ som är aktiva i Irak. Skulle vi skämmas? Nej, absolut inte. Tvärtom är Sverige, vilket också irakierna själva påpekar, ett av de länder som är mest aktiva och även mest generösa. Då har jag ändå inte nämnt det humanitära stöd som vi bidrar med. Sverige gör dessutom insatser för minröjning och specifika insatser som förstås också måste till för att människor ska kunna återvända.

Det finns alltså ingenting att skämmas för när det gäller våra insatser i Irak. Tvärtom är de mycket aktiva på såväl det politiska som det humanitära och det militära spåret. Vi gör så mycket vi kan, och vi måste förstås samarbeta med andra länder för att se till att det riktas och används på rätt sätt. Men vi är i en situation där över 20 år av krig, sanktioner och sekteristiskt våld har lett till svåra politiska och sociala utmaningar. Det kräver både långsiktigt och brett engagemang i Irak.

Den strategi som man inledde 2004 hade fokus på demokratisk samhällsstyrning, MR, handel, industri och finansiella system. Den förra regeringen beslutade 2013 att fasa ut utvecklingsbiståndet till Irak, men vi har beslutat oss för att anta en ny utvecklingsstrategi från och med i höst. Dessutom har vi alla dessa insatser. Vi har också inom ramen för den regionala Mellanöstern- och Nordafrikastrategin och Syrienkrisstrategin andra projekt med verksamhet i Irak: Kvinna till kvinna, UNFPA:s regionala flyktingprogram och så vidare.

Vi har alltså en femårig biståndsstrategi som vi lanserar under detta år med en budget på 1 miljard kronor. Där tar man ett långsiktigt helhetsgrepp, och inkluderande politiska processer där minoriteter deltar är avgörande. Det humanitära stödet är också mycket stort: 202 miljoner kronor under 2016 och 135 miljoner kronor fram till i dag under detta år. Det handlar om FN-organ verksamma i Irak, där UNHCR mottar 750 miljoner kronor under 2017. De har en central roll inte bara när det gäller att ta hand om de människor som tvingas på flykt utan också för att möjliggöra återvändande till befriade områden.

Sverige kan förstås inte göra allt, och det tror jag inte heller att Robert Halef vill påstå. Men när det gäller att du skulle behöva skämmas tycker jag verkligen inte det. Vi är mycket aktiva på alla dessa tre spår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tror att utrikesministern missförstod mig. Jag är stolt över Sveriges humanitära insatser världen över. Jag sa att jag skäms över att regeringen och riksdagen inte har erkänt folkmordet på kristna och andra etnoreligiösa minoriteter, vilket Europaparlamentet gjorde under förra året.

Herr talman! Medmänniskor lever i misär på flyktingförläggningar och vill återvända hem. En återuppbyggnad och en fredad zon för kristna på Nineveslätten skapar hopp om en ny framtid och är räddningen för kristenheten i landet.

Herr talman! Utrikesministern var ivrig och kampanjade hårt för att få en plats i FN:s säkerhetsråd. Det finns en stor förhoppning på Sverige från flera hundra tusen nya svenskar med ursprung i Irak att Sverige på riktigt ska stå upp för deras anhöriga via FN:s säkerhetsråd och EU. Förhoppningen är att Sverige aktivt driver en återuppbyggnad bland annat på Nineveslätten och möjliggör en fortsatt existens för kristna folkgrupper i deras eget hemland.

De kristna områdena på Nineveslätten och delar av Mosul är nu befriade, och det är dags att hjälpa till med återuppbyggnaden med öronmärkta medel till just detta område som har blivit förstört av terrorgruppen Islamiska staten. Det är dags att göra det möjligt för flyktingar att återvända till sina hemtrakter. Allt stöd som går via Bagdadregeringen kommer inte fram till dessa områden.

Herr talman! Att biståndsminister Isabella Lövin har besökt Irak har inte hjälpt de kristna folkgrupperna och yazidierna som är mest utsatta på grund av sin tro. Biståndsministern har besökt Bagdad och Falluja och sunni- och shiadominerade områden men inte de kristna områdena på Nineveslätten. De mest drabbade är just kristna och yazidier, och de finns inte i staden Falluja. En hel del av de insatser som nämndes nyligen är riktade till just Falluja.

Detta bekräftar ointresset av att hjälpa kristna och andra etnoreligiösa minoriteter som anser sig vara svikna av den irakiska regeringen som inte skyddat dem från övergrepp och av FN och andra internationella organ som väljer bort dem när det gäller återuppbyggnad av deras områden.

Herr talman! Var finns de öronmärkta insatserna för just kristna folkgrupper på Nineveslätten och för yazidier i Sinjarområdet? Borde inte dessa två folkgrupper och områden prioriteras och återuppbyggas för att skapa hopp om en ny framtid för de drabbade och göra det möjligt för dem att återvända till sina hemtrakter?

Herr talman! Låt mig återge vad en kristen kvinna med tre små barn på en flyktingförläggning sa: Vi är svikna av västvärlden. Många utländska delegationer kommer och går och filmar oss utan någon direkt hjälp. Vi känner oss som boskap i en bur och orkar inte mer. Vi är övergivna och har förlorat allt, och våra familjer har splittrats. Snälla hjälp oss så att vi får återvända hem!

Herr talman! Folk skriker efter hjälp att återvända hem. Mina frågor är: På vilket sätt kommer Sveriges regering konkret att verka för att hjälpa kristna invånare som är på flykt att återvända till sina hemtrakter på Nineveslätten? Kommer Sveriges regering att via FN:s säkerhetsråd verka för en fredad zon för kristna invånare på Nineveslätten i enlighet med Europaparlamentets resolutionsbeslut år 2016? Det är nödvändigt och det enda som kan säkra de kristna folkgruppernas framtida existens i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Sverige verkar bilateralt och också genom EU och FN för att främja en demokratisk och fredlig utveckling i Irak. Regeringen för kontinuerligt dialog med representanter för centralregeringen i Bagdad men också med KRG för ökad respekt för mänskliga rättigheter, folkrätt och rättsstaten. Försvarsminister Peter Hultqvist, statsministern, Isabella Lövin och jag själv har besökt landet inom loppet av ett och ett halvt år.

Vi talar regelbundet med civilsamhällets representanter, FN och de multilaterala organisationer som är på plats i landet. Förra året träffade jag - och det har jag gjort också efter det - den yazidiska överlevaren Nadia Mourad för att tala om den utsatta situationen för minoriteter, inte minst kvinnor från minoriteterna. Isabella Lövin tog också emot Mosuls ärkebiskop i april.

Det är vår fasta ståndpunkt att varaktig fred bara kan säkerställas genom att det hela irakiska samhället deltar i den politiska processen. Vår princip är att vi ska verka via FN-organ och andra mycket väl etablerade organisationer. Det mesta av stödet är inte öronmärkt, utan det är kärnstöd så att man faktiskt ska kunna använda det till dem som har störst behov. Dit hör förstås den här gruppen, och därför är mycket av stödet till för att hitta vägar till en återuppbyggnad och till att tillåta att människor återvänder. Det innehåller hela skalan från minröjning till att man kan återuppbygga säkerhet. Sedan behövs dessutom stöd till säkerhetssektorn i Irak. Det behövs en rad olika insatser för att se till att det blir stabilitet i landet.

Jag vet att det är en diskussion om det här med fredade zoner, men jag vill också varna för att fredade zoner kan bli dödsfällor. Det är otroligt viktigt att veta hur zonerna ska utformas, och än så länge har ingen på ett trovärdigt sätt kunnat visa exakt hur de ska utformas. Men det handlar om att se till att det kan bli en fredlig utveckling i Irak som tillåter människor att känna sig säkra nog att återvända till de platser som är deras hem.

Vi ger också stöd till FN:s politiska mission i Irak som arbetar just med sådana här nationella åtgärder som fredsbyggande och försoning. Där ingår stöd till nationella processer för dialog mellan sunni och shia, kurder, kristna, yazidier och andra grupper och för att verka för ökad respekt för internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter.

Vi driver alltså på i alla de internationella sammanhangen för tydliga åtgärder. Vi uppmärksammar särskilt minoritetsgrupper, och det ingår i vår politiska dialog också. Som sagt har vi ett mycket generöst ekonomiskt stöd för återuppbyggnad och humanitär hjälp. Vi arbetar också aktivt för att försvara och skydda individens frihet att välja religion eller trosuppfattning. Vi står upp för att försvara de här rättigheterna, inte minst inom EU där det läggs fram resolutioner om detta. Det här ser vi som mycket viktigt också på lång sikt för Irak för att skapa en inkluderande politisk dialog.

Herr talman! Låt mig bara klargöra för ministern att ett regionalt självstyre, en fredad zon, är underställt Bagdadregeringen. Det här medger parlamentet och konstitutionen. Det skulle göra att de kristna, även yazidier och turkmener i Tall Afar, skulle få en något mer fredlig utveckling i de här områdena som de verkar i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det talas om demokratisk utveckling i Irak. Det vill vi alla ha, men verkligheten är annorlunda och konstitutionen är annorlunda. Presidenten måste vara kurd. Premiärministern måste vara shia. Talmannen måste vara sunni. Det är en sekteristiskt byggd konstitution som ned i leden diskriminerar de mest utsatta - de kristna och yazidierna. De ställs inför ultimatum. De passar inte in i mönstret. De är diskriminerade och förföljda och de behöver den här fredade zonen. De behöver öronmärkta pengar för att kunna leva och verka i sitt eget hemland.

Herr talman! En återuppbyggnad skapar hopp om en ny framtid. Det är det som är räddningen för kristenheten i Irak. Jag har personligen besökt norra Irak och träffat många flyktingar och tagit del av deras berättelser som fortfarande gör ont att minnas. Det är smärtsamt att komma ihåg att medmänniskor har fått gå igenom hela den här resan. Men de har en stark längtan och vill återvända till sina hemtrakter.

Debatten i dag handlar om de kristna folkgruppernas framtida existens i Irak. Min fråga är: Kan utrikesministern tänka sig att stödja en direkt öronmärkt satsning på just det här området för att skapa stabilitet, trygghet, säkerhet och en hållbar utveckling just för de kristna i Nineveområdet?

Herr talman! Jag håller med om beskrivningen av hur Daish begår grova, systematiska och omfattande övergrepp mot de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär hjälp. Jag har själv lyssnat på många av dem som drabbas, och det är helt riktigt som Robert Halef säger att det är viktigt att vi inte glömmer bort det här lidandet.

Vi fördömer förstås Daish och dessa brutala övergrepp. Vi är också tydliga med att straffrihet inte är något alternativ för de här brotten. Tillsammans med EU uppmuntrar vi Irak att ansluta sig till ICC, den internationella brottmålsdomstolen. Gör de det får domstolen möjlighet att undersöka uppgifter om folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser för att kunna ställa dem till rätta.

Det handlar också om att se till att hela den interna processen i Irak kan bli en inkluderande politisk process.

Vi arbetar sällan med öronmärkt stöd. Vi tycker inte att man ska göra det. Vi tycker att man ska ge till FN:s organ, så att de kan bedöma utifrån de viktigaste behoven. Och vi menar att kristnas behov av skydd på till exempel Nineveslätten hör dit. Det är också inriktningen på en stor del av arbetet. Det måste det vara i fortsättningen också.

Resten är en politisk process. Där talar vi direkt med centralregeringen i Bagdad och med KRG för att trycka på för att det ska vara framtiden för Irak, en inkluderande politisk process där man upphör med förtrycket och förföljelserna av till exempel kristna; men också andra minoritetsgrupper far illa i Irak. Jag tycker att vi har markerat mycket starkt mot det, och vi kommer att fortsätta markera starkt mot det.

Vi måste också stödja Iraks egen process när det gäller att hitta lösningar som handlar om hur man ska fatta beslut och hur man ska organisera sitt samhälle. Där kommer vi att fortsätta bidra.

Överläggningen var härmed avslutad.