Återinförande av amorteringskraven

Fru ålderspresident! Ola Johansson har frågat mig på vilka grunder jag skulle vara villig att agera vad gäller ett eventuellt återinförande av amorteringskravet per den 31 augusti 2021.

Hushållens skulder har under en längre period stigit i förhållande till deras samlade inkomster. För att stärka hushållens motståndskraft och minska de risker som är förknippade med hushållens skuldsättning har Finansinspektionen, som är ansvarig myndighet för makrotillsynen, vidtagit flera åtgärder, däribland de två amorteringskraven. Amorteringskraven har bidragit till att nya bolånetagare lånar mindre och amorterar mer än om åtgärderna inte hade genomförts.

I de föreskrifter som reglerar amorteringskraven finns möjligheter att tillfälligt ge hushåll undantag från kraven på att amortera. Detta har sedan använts mer generellt i samband med den ekonomiska osäkerhet som följt av spridningen av sjukdomen covid-19. Som vi kunnat se har detta gett hushållen en större trygghet i att kunna hantera sina utgifter även om inkomsterna skulle minska. Ett tillfälligt undantag har dessutom kunnat frigöra konsumtionsutrymme.

Regeringen har välkomnat att Finansinspektionen genom allmänna råd har förtydligat hur möjligheten till undantag kan tillämpas i den allvarliga situation som uppstått till följd av spridningen av sjukdomen covid-19. Finansinspektionen har dock varit tydlig med att åtgärden är tillfällig.

Regeringen anser att amorteringskraven har fungerat väl. Både nationella och internationella expertmyndigheter, som IMF, OECD och EU-kommissionen, har bedömt att amorteringskraven varit väl motiverade och minskat riskerna förknippade med hushållens skuldsättning.

Det är dock viktigt att utvärdera genomförda åtgärder, och vi har gett Finansinspektionen i uppdrag att under 2021 genomföra en samlad utvärdering av de genomförda makrotillsynsåtgärderna. I utvärderingen ingår bland annat att se vilka effekter åtgärderna har haft på hushållens skuldsättning, hur utvecklingen har påverkat riskerna kopplade till skuldsättningen och hur åtgärderna har påverkat möjligheterna för hushåll att ta sig in på marknaden för ägda bostäder. Utvärderingen ska slutredovisas senast den 30 juni 2021.

När det gäller förstagångsköpares möjligheter att ta sig in på bostadsmarknaden tillsatte regeringen i december 2020 en utredning som ska ge förslag på åtgärder som ska underlätta för förstagångsköpare att ta sig in på bostadsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru ålderspresident! "Ska verkligen amorteringskraven komma tillbaka, trots att de saknar påvisbar samhällsnytta?" säger den tidigare riksbankschefen Lars E O Svensson, och andra namnkunniga ekonomer säger detsamma.

Kravet är skadligt och ökar sårbarheten för hela ekonomin och i synnerhet för dem som redan lever på små marginaler. Med amorteringskravet tvingas de till ett tvångssparande som gör deras ekonomier mindre flexibla och därmed mycket känsliga om det händer något - tvärtemot vad som angavs som skäl för att införa det.

Amorteringskraven försvårar att köpa en egen bostad, särskilt för de unga som saknar hög inkomst, egen förmögenhet eller rika föräldrar. Det är bara 20 procent av 25-29-åringarna i Stockholm som har tillräcklig inkomst för att köpa sig en etta. Amorteringarna uppgår då till hela 6 000 kronor i månaden.

Dessa människor lever på små marginaler och ska inte skuldsätta sig, tycks regeringen mena då den så troget ställer sig bakom varje åtgärd som Finansinspektionen tar till, liksom, som det verkar nu, ett återinförande av amorteringskravet, som pausats sedan den 14 april till följd av pandemin.

Min fråga på vilka grunder Åsa Lindhagen skulle agera för att inte återinföra amorteringskravet besvaras inte. Om inte statsrådet vill svara måste ju jag göra det.

Amorteringskraven har bidragit till att nya bolånetagare lånar mindre och amorterar mer än om åtgärderna inte skulle ha genomförts, säger Lindhagen. Det hon menar tycks vara att en bra bolånetagare är en som inte lånar. Det är alltså en person som har sålt en bostad, har en förmögenhet att ta av eller kan ta hjälp av sina föräldrar. Många avstår från att genomföra bostadsköpet, bor kvar och fortsätter att uppehålla en hyreslägenhet som någon annan hade behövt.

Behöver jag säga till Lindhagen att amorteringskravet ställer till problem på bostadsmarknaden och samtidigt bidrar till att öka klyftorna mellan de rikaste och dem med normala inkomster? Det vore uppseendeväckande om statsrådet inte höll med mig om det.

Den kritik som ledande ekonomer i Sverige riktar mot amorteringskravet viftas bort med hjälp av IMF, OECD och EU-kommissionen. Miljöpartisten Åsa Lindhagens tilltro till EU är i det här fallet näst intill religiös.

Många menar att mer utlåning är bra för ekonomin. Om jag vill göra en investering i en bostad och banken lånar ut köpeskillingen till mig, kommer de företag, snickare och andra jag betalar för att bygga att kunna låna in. Så fungerar ekonomin: Krediter, speciellt sådana som används för att investera långsiktigt, är till nytta för konsumtionen.

Vi kan bara konstatera att hushållens sparande är högt: 15 procent. Skuldökningen, som har legat på 1,8 procent, är heller inget problem så länge räntornas andel av hushållens inkomster är på all time low. Problemet är i stället de stigande bostadspriserna, och då framför allt de i storstäderna. Medan insiders som fått en värdeutveckling kan tillgodoräkna sig ränteavdrag kommer outsiders att påläggas ett tvångssparande, samtidigt som deras risktagande blir högre eftersom bostadspriser kan falla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Åsa Lindhagens företrädare Per Bolund satt på två stolar, då han också var bostadsminister. Att både säga sig främja ett byggande och samtidigt försvara kreditrestriktioner visade sig vara ohållbart. Nu är det en annan person som ansvarar för bostadspolitiken.

Jag undrar om de båda miljöpartiministrarna som tillhör olika departement talar med varandra om amorteringskraven och till exempel lyssnar in vad tillverkare av serietillverkade trähus tycker om dem.

Fru ålderspresident! När det andra amorteringskravet infördes vilade det på två ben, kan man säga.

Det ena var att man sa att finansiella kriser ofta föregås av en kreditexpansion till hushåll, företag eller stater. Det är en sanning med modifikation. Om vi tar finanskrisen 2008 som exempel kan vi se att det var så kallade subprimelån till hushåll med dokumenterat dålig kredithistorik och dålig betalningsförmåga som drev fram krisen i kombination med en aktiv bolånekanal. Det vill säga att hushållen ökade sin skuldsättning för att finansiera en överkonsumtion, och när bostadspriserna sedan föll kunde överkonsumtionen inte upprätthållas. Därmed fördjupades också bnp-svackan.

Så ser det inte ut i Sverige. Vi har ingen aktiv bolånekanal. Vi har inga subprimelån i Sverige, även om man tar bort det andra amorteringskravet ur ekvationen.

Det andra var att man sa att det skulle ha en prisdämpande effekt när det gäller bostäder. Men hur ser det ut i realiteten? Faktum är ju att det inte har haft någon påvisbar signifikant effekt på priserna. Bevis på det ser vi också om vi öppnar dagens tidning, där vi ser rubriker som: Bostadspriserna fortsätter att stiga - slår nytt rekord. All time high.

Min fråga till ministern är i all enkelhet: Hur ser statsrådet på att de båda ben som det andra amorteringskravet vilade på har slagits undan och att amorteringskravet nu har fallit platt?

Fru ålderspresident! Jag kan börja med att titta på konsekvenserna, alltså vad som har hänt sedan det första amorteringskravet infördes 2016. Det vi ser är att varken antalet eller andelen unga i åldrarna 18-30 år som har lånat pengar har förändrats. Det är ungefär detsamma. Det har inte varit någon drastisk minskning i siffrorna.

Ett av dagens största samhällsproblem är att människor har svårt att få ett tryggt boende. Det beror dels på de höga priserna på bostadsmarknaden, som ju föregående talare tog upp, och på bristen på hyresrätter som människor har råd att bo i.

Vi löser inte de problem som finns på bostadsmarknaden genom att ta bort amorteringskraven. Om vi tittar på till exempel Danmark, som har gjort den resan, ser vi att priserna på bostäder steg ytterligare efter att man tog bort amorteringskravet. Skuldsättningen ökade, och det är inte något som gynnar människor som ska ta första klivet in på bostadsmarknaden och köpa en bostad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan också se att många aktörer - IMF, EU-kommissionen, OECD, Europeiska systemrisknämnden, Finansinspektionen, Riksgäldskontoret och Riksbanken - har pekat på riskerna med hushållens skuldsättning i Sverige. Här stack Sverige ut innan amorteringskraven infördes, för vi amorterade väldigt lite.

Det finns stora risker med en hög skuldsättning i ett land. Det handlar om risken för den enskilda människan, till exempel det som kan drabba en om man har höga lån och det sker stora prisfall på marknaden i en ekonomisk kris. Man kanske samtidigt blir av med sitt arbete och tvingas sälja, men försäljningspriset täcker inte de lån man har. Sådant har vi sett i andra länder och också i Sverige. Det drabbar människor oerhört hårt.

För ekonomin i stort är hushållens ekonomi avgörande för hur väl man kan klara en ekonomisk kris. Får hushållen det svårt riskerar krisen att förvärras för alla. Man drar ned på konsumtionen, kanske inte besöker den lokala restaurangen, kanske inte klipper håret och så vidare, och sysselsättningen drabbas. Studier visar att finansiella kriser som föregås av en kraftigt ökande skuldsättning tenderar att få djupare och varaktigare konsekvenser. Detta är alltså viktigt även för att värna stabiliteten i ett land vid risker som uppstår vid ekonomiska kriser, där en hög skuldsättning innebär en hög risk.

Min fråga är då varför man anser att vi i Sverige ska amortera mindre än man gör i många jämförbara länder? Varför ska vi tillbaka dit? Och hur ser riksdagsledamöterna på riskerna med en hög skuldsättning hos hushållen? Om man ser sådana risker, vad kan vi i så fall göra åt dessa risker?

Fru ålderspresident! Som nämns i slutet av Lindhagens svar planeras förslag som underlättar för förstagångsköpare. Detta välkomnar vi såklart. Men det som ger snabbast effekt om man vill underlätta för förstagångsköpare är att avstå från att återinföra det amorteringskrav som har pausats under pandemin.

Finansinspektionens tes tycks vara en oro för hushållens motståndskraft vid kriser. Under pandemins värsta tid, då motståndskraften förväntas vara ännu lägre, väljer man att pausa amorteringskraven. Analogt med detta skulle det bästa, om man vill förbättra hushållens motståndskraft om och när pandemin klingar av, vara att aldrig återinföra det.

Men Lindhagen låter oss veta att Finansinspektionen under året, efter ett tillkännagivande i riksdagen, ska göra en samlad utvärdering av sig själv. Den ger jag inte mycket för. Det uppdraget borde gå till någon annan som är utomstående och oberoende.

Man kan fråga sig om just amorteringskravet är lösningen på problemet med hushållens skuldsättning. Många delar inte den uppfattningen. Att möjligheterna för hushåll att ta sig in på marknaden för ägda bostäder har påverkats negativt säger sig självt. Frågan är om det har påverkat utbudet. Ett minskande utbud av bostäder är det som driver upp priserna, och vi behöver sannerligen fler bostäder.

Men det är fler unga nu än tidigare som tar bostadslån, invänder Lindhagen, men detta beror på att utbudet av alternativ minskar. I våra storstäder är det inte ovanligt att behöva vänta tio år eller mer på att ta sig längst fram i bostadskön. Och många fastighetsägare ställer dessutom krav på ekonomin i form av inkomstkrav. Då försöker man hellre köpa något, trots att det kommer att kosta 6 000 kronor i månaden att amortera. Det är en glädjande utveckling att människor gärna vill äga sitt boende, men ännu bättre vore det om fler gavs denna möjlighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Utan kreditrestriktionerna skulle 50 procent av 25-29-åringarna haft en tillräcklig inkomst, sa jag i mitt första anförande. Det är möjligt att de resterande 30 procenten fortfarande måste hållas utanför bostadsmarknaden, men till vilken nytta? Då är det bra med rika föräldrar, fru ålderspresident, och det är ännu bättre om det är de som tar lånet eller köper bostaden. Andelen unga med en minst 18 år äldre medlåntagare lär ha ökat från 15 procent 2016 till 24 procent 2018. Två av tre unga tjänstemän i Stockholm tog hjälp av sina föräldrar, men alla har inte den förmånen.

Att hänvisa till IMF, OECD med flera är missvisande. Man påstår till exempel att bostäder i Sverige skulle vara övervärderade med 20-60 procent. Det förekommer säkert, men det tillhör undantagen. Man tar heller inte hänsyn till räntorna, som har fallit trendmässigt under lång tid.

Fru ålderspresident! Varningsklockorna ringer, men på felaktig grund, medan Lindhagen reflexmässigt trycker på sin egen larmknapp utan att själv ifrågasätta varför.

Vår debatt är kanske på väg mot sitt slut, så min fråga till Lindhagen är om hon lyssnar till andra studier än dem hon räknade upp inledningsvis. Är det Finansinspektionens utvärdering av sig själva som ska vägleda henne i hennes stöd för deras linje, eller är hon beredd att tillsätta egna och oberoende experter som granskar och utvärderar kreditrestriktionerna?

Det har ställts frågor till mig och meddebattören, men jag avvaktar med att besvara dem tills Åsa Lindhagen besvarar min ursprungliga fråga om vilka skäl som skulle få henne och regeringen att ifrågasätta ett återinförande av amorteringskravet den 31 augusti.

Fru ålderspresident! Som jag sa i mitt inlägg har det konstaterats - och det råder det ingen tveksamhet kring - att det var subprimelån, så kallade dåliga lån, som drev finanskrisen 2008 i kombination med en aktiv bolånekanal. Det har vi inte i Sverige, även om vi tar bort det andra amorteringskravet ur ekvationen. Det är inte så att det andra amorteringskravet är någon sorts universallösning som skyddar mot finansiella kriser.

På temat dåliga lån ställde ministern frågan till mig om jag ser någon risk med skuldsättningen. Den vanligaste orsaken i dag till att man tar så kallade blancolån, det vill säga lån utan säkerhet mot hög ränta, är att man vill delfinansiera kontantinsatsen. Varför behöver man då delfinansiera kontantinsatsen? Ett: för att priserna har gått upp. Två: för att man vill undvika det andra amorteringskravet.

Det är alltså inte bara det att det andra amorteringskravet inte har någon statistiskt signifikant effekt på prisutvecklingen för bostäder, utan det pushar dessutom ut unga vuxna mot dåliga lån. Det är alltså direkt kontraproduktivt. Jag skulle vilja ha en kommentar om det.

Något annat som jag önskar lyfta upp är ett citat från Fastighetstidningen daterat den 12 januari 2021 och författat av Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson. Han skrev så här: "Vi menar att det är rimligt att se över amorteringskraven. . Men alla de pålagor som skett under det senaste decenniet är med största sannolikhet inte motiverade. . Unga och förstagångsköpare stängs ute eftersom amorteringarna är som tyngst i början av ett låns löptid. . Ett mer välavvägt amorteringskrav för unga och förstagångsköpare vore önskvärt."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det låter som att åtminstone Miljöpartiets regeringspartner Socialdemokraterna är på väg att svänga. Jag undrar: Håller finansmarknadsministern med sitt regeringsparti?

Fru ålderspresident! Jag fick höra att jag reflexmässigt slänger mig med åsikter här. Som ingenjör i grunden är jag ganska intresserad av siffror, så en av de frågor jag ställde mig när jag kom in som ny i detta uppdrag var bland annat hur det har påverkat antalet unga och förstagångsköpare att amorteringskrav införts och om vi kan se någon drastisk minskning av bolån för dem som ska ta steget in på bostadsmarknaden. Det svar jag har fått är att det inte alls har skett någon stor, drastisk minskning på grund av amorteringskravet.

Jag tror att det som Ola Johansson lyfter upp är en del av svaret - att det är oerhört svårt att komma in på bostadsmarknaden, där en del kanske kan tänka sig hyresrätt, om möjlighet finns. Jag delar helt bilden av den problematiska bostadssituation som finns i Sverige i dag och hur hårt den slår mot människor, inte minst mot de människor som har väldigt lite pengar. De kommer inte att bli hjälpta av att vi avskaffar amorteringskraven, för de kommer inte att kunna köpa en bostad i alla fall.

Vi måste se till att vi har fler hyresrätter som människor har råd att bo i. Sedan tar jag förstås intryck till exempel av konsekvenserna i Danmark av att i princip avskaffa amorteringskraven. Priserna steg ytterligare. Vi har redan väldigt höga priser i Sverige. Skuldsättningen ökade, vilket snarare försvårade för unga att komma in på bostadsmarknaden.

De problem vi har kommer inte att försvinna för att vi tar bort amorteringskraven. Jag fick frågan om vad som skulle kunna få mig att vilja lätta på kraven. Det är självfallet om vi ser att det finns goda effekter för de människor som bor i detta land och om jag blir övertygad om att det är rätt steg för människor för att lösa den svåra bostadskris som vi befinner oss i. Då ska vi givetvis inte tveka att göra det.

Jag tycker att det är bra att utvärderingen görs. Finansinspektionen har tillgång till en hel del data som jag tror är viktiga i utvärderingen. Det är förstås också bra att lyssna till forskning som tittar på dessa frågor och ta hjälp av det.

Jag tror att vi alla är ense om att så som situationen ser ut i dag är det väldigt tufft för människor på bostadsmarknaden. Men det är heller inte rimligt att just Sverige ska sticka ut så som vi har gjort tidigare genom att inte amortera. Det har också varit en fördel i den kris som vi befinner oss i just nu att kunna lätta på amorteringskraven. Det skapade ett ökat utrymme för hushåll som hade det behovet, kanske ett hushåll med två vuxna som båda har förlorat arbetet och befinner sig i en jättesvår situation.

Att i det läget kunna ha en dialog med sin bank för att se hur man i detta läge kan göra med sina lån och att amorteringskravet lyfts bort kan göra att just den familjen klarar sig bättre och kan ta sig fram i tillvaron. Trots att man befinner sig i en svår ekonomisk situation kan man ta sig igenom den och sedan resa sig på nytt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Där var det en stor fördel att kunna skapa ett ökat utrymme för hushåll som har fått det tufft ekonomiskt. När det gäller amorteringskraven finns det också i vanliga fall ett utrymme att ha en dialog med bankerna om möjligheterna att lyfta bort amorteringskravet om man har hamnat i en svår situation.

Det var några reflektioner från min sida. Jag är fortfarande nyfiken på hur riksdagsledamöterna ser på riskerna med skuldsättningen och vad man kan göra åt dem.

Fru ålderspresident! Det torde vara självklart att man som riksdagsledamot också tar ett ansvar för skuldsättningen. Den fråga som vi diskuterar här och nu är huruvida just amorteringskravet är lösningen på det problemet. Där har vi olika uppfattningar.

Det är positivt att Åsa Lindhagen öppnar för att åtminstone resonera kring vad som skulle kunna få henne att ändra uppfattning. Det är i så fall om vi får en lösning på bostadskrisen som innebär att amorteringskravet skulle vara obehövligt.

Sedan återkommer hon till Finansinspektionens uppdrag till sig själv att utvärdera amorteringskravet. Men det ingår inte i Finansinspektionens uppdrag i utvärderingen att över huvud taget gå in på effekterna på bostadsmarknaden. Man har helt och hållet fokus på skuldsättningsfrågan.

Det är glädjande att vi har haft flera infallsvinklar i denna debatt. Dennis Dioukarev och även Åsa Lindhagen har kanske gått in på de mer finansiella effekterna och orsakerna till skuldsättningen. Det är bra att detta blir belyst från olika håll. Jag har huvudsakligen fokuserat på bostadsbristen och amorteringskravets effekter på bostadsbyggandet.

Jag vill återkomma till tipset att ta en diskussion med Märta Stenevi i ärendet, eftersom hon ansvarar för bostadspolitiken i dag, och att lyssna till de husfabrikanter som är mycket kritiska och oroliga för vad detta innebär.

Jag har efterlyst en analys av vad amorteringskravet betyder för bostadsmarknaden och av vilka skäl statsrådet skulle vilja utvärdera det och avstå från att återinföra det. Jag har delvis fått ett svar på det.

Åsa Lindhagen kommer på slutet in på att antalet bolån inte har minskat utan tvärtom kanske har ökat lite grann. Jag har angett orsaken till det, och det är bristen på alternativa bostäder. Jag har också beskrivit att många personer som lyckas ta lån gör det därför att de har stöd av rika föräldrar, har en egen förmögenhet eller har en hög inkomst. Övriga personer göre sig icke besvär.

Fru ålderspresident! Jag tackar Ola Johansson för att han har lyft fram väldigt viktiga frågor här i kammaren, till exempel frågan om den svåra bostadsbrist som vi har i Sverige. Vi behöver inte minst fler hyresrätter. Jag delar helt uppfattningen att en del tvingas göra vad de kan för att köpa en bostad. Många vill äga en bostad. Men man ska också kunna ha valfrihet. Är det ett väldigt svårt läge är det inte alltid så det ser ut i praktiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar också bilden att vissa människor i samhället har möjlighet att köpa en bostad. Men det är också många människor som inte har den möjligheten. Detta ska vara ett land för alla. Därför vill jag tacka för de väldigt viktiga reflektionerna kring den situation som vi befinner oss i.

Skuldsättningen i Sverige har stuckit ut. Det är flera aktörer internationellt och i Sverige som har pekat på riskerna med den, både för ekonomin i stort och för enskilda människor. Man kan drabbas av detta. Vi såg till exempel förstagångsköpare i Irland som under den ekonomiska krisen drabbades av att vara tvungna att sälja och inte kunna täcka sina egna lån. Det är förstås en väldigt svår situation för människor.

Lösningen är då inte amorteringskraven. Men jag skulle ändå kunna säga att en del av lösningen ligger där. Vi ser att människor, inte minst unga och förstagångsköpare, lånar lite mindre, köper lite billigare lägenheter och kommer att vara mer motståndskraftiga både för egen del och för ekonomin i stort. Det är viktigt om man hamnar i en ekonomisk kris.

Det är alltså viktigt att vrida och vända på dessa frågor om skuldsättningen och om den svåra bostadssituationen. Där tror jag att amorteringskraven har haft en stor betydelse också för att öka motståndskraften mot ekonomiska kriser.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.