Återbetalning av studielån för studenter som lämnat landet

Herr talman! har frågat mig hur jag avser att agera för att säkerställa att dessa studieskulder om nu 490 miljoner kronor återbetalas till Sverige och det svenska folket.

Inledningsvis vill jag understryka att utbildning är den säkraste vägen till jobb och egenförsörjning. Utbildning på gymnasial nivå, som ofta möjliggörs med studiestöd, brukar ofta beskrivas som en vattendelare på arbetsmarknaden då arbetslösheten är betydligt högre bland dem som saknar gymnasieutbildning. Att komma i arbete ökar också möjligheterna till att studielån återbetalas. Sverige har ett av världens mest utbyggda studiemedelssystem som möjliggör för fler att studera, och därmed ökar möjligheterna att få ett jobb.

För att värna vårt studiemedelssystem är det av yttersta vikt att de som tar studielån också betalar tillbaka lånen, och de allra flesta låntagare sköter återbetalningen mycket bra. Centrala studiestödsnämnden, CSN, har sedan 2015 haft i uppdrag av regeringen att öka återbetalningen av obetalda skulder med särskilt fokus på låntagare bosatta utomlands.

Myndigheten har även fått utökade medel för att intensifiera arbetet med att driva in obetalda skulder från dessa låntagare. Arbetet har gett effekt i form av en högre återbetalningsgrad och ökade inbetalningar på uppsagda lån. Återbetalningsgraden bland utomlands bosatta låntagare har ökat under senare år. För 2020 ökade den med 3 procentenheter jämfört med året innan. Att inbetalningarna ökar innebär att risken för framtida avskrivningar av studielån minskar, vilket givetvis är positivt för samhällsekonomin.

Jag följer CSN:s intensifierade arbete med att driva in obetalda skulder och kommer inte att tveka att överväga fler uppdrag till CSN om återbetalningsgraden skulle vända åt fel håll.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Om jag går till banken och frågar om jag får låna 90 000 kronor för att studera ett år, det vill säga ungefär samma belopp som CSN lånar ut, kommer banken kanske att berömma mig för att vilja investera i mig själv och i min framtid genom att göra mig mer attraktiv och mer anställbar på marknaden. Att utbildning är den säkraste vägen till jobb och egenförsörjning är jag och statsrådet överens om, men det är inte det vi debatterar här i dag.

Oavsett hur goda mina intentioner än må vara med lånet kommer banken ändå i första hand att ha sin lojalitet gentemot sina övriga kunder. Och eftersom det är dessa småsparares pengar som man lånar ut vill banken såklart säkerställa att jag betalar tillbaka pengarna.

Om jag nu inte erhåller någon anställning och kanske till och med lämnar landet, hur kan då banken säkerställa att jag kommer att betala tillbaka dessa 100 000 kronor? Om jag inte kan ge ett tillfredsställande svar till banken kommer mitt lån inte att beviljas, hur viktigt utbildning än är och hur goda intentioner och syften jag än må ha med lånet.

När regeringen och CSN beviljar studielån om 7 616 kronor i månaden till personer som saknar jobb och permanent uppehållstillstånd är det inte sina egna pengar man lånar ut, utan det är svenska skattebetalares pengar. Jag förutsätter därför någonstans att Sveriges regering, som har fått folkets förtroende att förvalta skattepengarna, likt en bank också har en plan för hur man ska säkerställa hur dessa lånade medel återbetalas - oavsett vad syftet är med lånet.

Eller menar statsrådet att man antog en lagändring om att bevilja lån utan att ha någon som helst aning om hur man ska säkerställa att dessa lån kommer att återbetalas?

Herr talman! Regeringens ambition är att alla i Sverige som kan jobba ska jobba. Vi har ett av världens mest utbyggda studiemedelssystem, vilket möjliggör för fler att utbilda sig och skaffa sig ett jobb. Utbildning är den säkraste vägen till jobb och egenförsörjning. Att komma i arbete ökar därför möjligheten att kunna betala tillbaka sina studielån.

Rätten till en kvalitativ utbildning följer av skyldigheten att göra rätt för sig genom att skaffa sig ett jobb och en inkomst som innebär att samtliga studieskulder kan återbetalas fullt ut och att man kan bidra i samhället. Oavsett vem du är ska du i Sverige ha samma chanser till en bra framtid och en egen inkomst.

En gymnasieutbildning är som sagt en vattendelare på den svenska arbetsmarknaden för att få ett jobb. Min förhoppning, förväntan och plan för de här personerna är att de ska ta sin gymnasieexamen och därefter kunna komma i sitt första jobb och bidra till att betala tillbaka sina studieskulder men även bidra till vår gemensamma välfärd.

En åtgärd, utöver dem jag redan har nämnt, som har vidtagits för att driva in skulderna är att preskriptionstiden har höjts till 25 år, vilket betyder att även om personer inte betalar sina skulder direkt kommer skulderna inte att skrivas av de närmaste åren.

Som jag tidigare har sagt är det här en prioriterad fråga för regeringen. Jag är mån om att varenda skattekrona ska gå till rätt saker. Ingen ska utnyttja systemen. Ingen ska låta bli att betala tillbaka sina skulder, för det är våra gemensamma skattepengar.

Det är också därför som CSN under de senaste åren har fått utökade medel för att intensifiera arbetet med att driva in obetalda skulder, framför allt från låntagare som kan vara bosatta utomlands. Myndigheten har ökat antalet rättsliga processer utomlands och arbetar också långsiktigt för att skapa så bra förutsättningar som möjligt för att få ökade inbetalningar. Vi ser att det här har gett effekt. Återbetalningsgraden har ökat de senaste åren.

Herr talman! Vid månadsskiftet maj/juni 2021 har studiemedel betalats ut till 6 841 personer i enlighet med den så kallade gymnasielagen. Den totala summan för de här lånen uppgår till drygt 490 miljoner kronor, som vi redan har berört. Sedan februari månad, alltså på ungefär fyra månader, har summan ökat med snart 100 miljoner kronor, vilket motsvarar ungefär 700 000 kronor varje dag. Lägger vi dessutom till bidragsdelen hamnar vi på totalraden strax över 1 miljard kronor.

Av de här 6 841 personerna har i dagsläget 369 personer erhållit anställning eller inkomst av näringsverksamhet och därmed kvalificerat sig för att beviljas permanent uppehållstillstånd, vilket motsvarar ungefär 5 procent. Över 99 procent av de personer som har erhållit dessa studiemedel är män. Endast 68 personer av 6 841, alltså under 1 procent, är kvinnor.

Centrala studiestödsnämnden, CSN, har, precis som vi har sagt här, i uppdrag att se till att studielån återbetalas oavsett om låntagare bor i Sverige eller utomlands.

I Sverige drivs obetalda skulder in genom Kronofogden, om det behöver gå så långt, men om personen bor i utlandet krävs andra åtgärder. Normalt sett behöver CSN driva en rättslig process i utlandet för att få tillbaka det obetalda beloppet. Precis som statsrådet säger har återbetalningarna från utlandet ökat rent generellt, men återbetalningsgraden för specifikt Afghanistan har en helt annan utveckling. Där är det färre än hälften som betalar självmant. 92 procent av dem som omfattas av den så kallade gymnasielagen är från Afghanistan.

CSN säger självt att det är mycket svårt att driva in skulder från Afghanistan eftersom CSN helt saknar adressuppgifter för de personer som är bosatta där. Afghanistans motsvarighet till Svensk inkasso bekräftar att det är "generellt mycket svårt" att driva in skulder i den här regionen.

Vidare säger CSN att domstolsprocesser sannolikt inte kommer att startas eftersom det rättsliga förfarandet är svårt att utreda, och det är komplicerat att få information om kostnaderna för ombud att föra CSN:s talan. Om CSN ens skulle lyckas är det fortfarande inte säkert att kostnaden för processen hamnar på låntagaren utan den kan komma att landa på CSN och svenska skattebetalare i alla fall.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att om en person erhållit studielån och sedan flyttar till Afghanistan kan vi inte göra något annat än att helt enkelt hoppas på låntagarens goda vilja att återbetala studielånet, även om vi förlänger preskriptionstiden till 25 år.

Statsrådet svarar att hon avser att bevaka frågan. Det är bra, och det gör jag också. Men det är inte tillräckligt, utan statsrådet behöver göra mer. Så i de specifika fallen med personer som har erhållit studielån, lämnat Sverige och sedan flyttat till Afghanistan säger statsrådet att hon inte kommer att tveka att överväga fler uppdrag till CSN. Vilka är de uppdragen, förutom förlängd preskriptionstid, som kan säkerställa återbetalning? Vem bekostar åtgärderna? Är det återigen skattebetalarna?

Herr talman! Alla i Sverige har rätt till en god utbildning som skapar bra förutsättningar livet ut. Syftet är att den grupp som ledamoten nämner, liksom alla andra i Sverige, ska kunna ta en gymnasieexamen, vilket leder till en större chans till arbete. Att komma i arbete ökar också möjligheterna att betala tillbaka sitt studielån. Utbildning och arbete för alla är för mig inte minst som socialdemokrat ett absolut engagemang. Det gör Sverige till ett starkare samhälle.

Jag är medveten om att Sverigedemokraterna inte riktigt delar den visionen, utan ni slår hellre sönder de grundprinciper som det svenska samhället vilar på. Det blir tydligt när ni återigen väljer att ta den typen av debatt där ni i det här fallet villkorar rätten till utbildning baserad på etnisk bakgrund.

Detta gör inte jag. För mig är det i stället självklart att varje individ växer med utbildning. Det gör samhället starkare. Alla som kan jobba ska jobba, men för att kunna jobba krävs i många fall en gymnasieutbildning.

Jag vill återigen understryka att återbetalningen är en prioriterad fråga. Jag är mån om att varenda skattekrona ska gå till rätt saker. Har man tagit lån ska man också betala tillbaka sitt lån. Det gäller för alla med studielån. Därför har CSN de senaste åren fått utökade medel för att intensifiera sitt arbete med att driva in obetalda skulder. Man har ökat antalet rättsliga processer utomlands. Man arbetar långsiktigt för att skapa bra förutsättningar för ökade inbetalningar.

Ledamoten nämner här Afghanistan. Om det kan vara av intresse är CSN tydligt med att det är klart att det är större utmaningar att driva in skulder i länder som är krigshärjade, men CSN anser inte att det är omöjligt utan anser att det naturligtvis också är möjligt. Alla som har tagit studielån ska också betala tillbaka. Om det är av intresse kan jag åtminstone för kammarens protokoll och för dem som lyssnar säga att låntagarna inte är många, men samtliga som CSN i dag har registrerade i Afghanistan betalar av sina studieskulder.

I augusti ska CSN presentera sin redovisning av hur myndigheten har fortsatt sitt arbete med att förbättra återbetalningarna från främst utlandsbosatta låntagare och resultatet av arbetet. Man ska redovisa till regeringen. Baserat på vad de presenterar får regeringen återkomma om vi bedömer att det behöver vidtas nya åtgärder.

Herr talman! Sveriges Radio larmade om denna fråga redan i december förra året, och vi kan konstatera att de hade rätt. Jag har inte hört något i den här debatten som har förändrat min uppfattning.

Jag hoppades att statsrådet och regeringen skulle ha en tydlig plan. Om man har beslutat om att bevilja lån bör man rimligtvis också ha beslutat om hur lånen ska återbetalas. Men jag upplever efter dagens debatt att mina förhoppningar var lite höga.

Huruvida det var rätt att införa den så kallade gymnasielagen eller inte är jag och statsrådet inte överens om. Det är tydligt. Men det är inte heller om den saken jag frågar statsrådet i dag. Huruvida lån påverkar vikten av utbildning och ökar möjligheten att bli anställd är inte heller det jag frågar om i dag. Det jag vill veta är att i de fall som personerna har erhållit ett lån men inte erhållit en anställning och därmed blir tvungna att lämna landet, hur säkerställer vi att dessa ekonomiska medel kommer tillbaka?

Debatten om vikten av utbildning är en helt annan debatt. Statsrådet anför här att vi inte riktigt har samma syn på vikten av utbildning, men jag vill påstå att vi faktiskt har samma syn, nämligen att utbildning är viktigt. Nu är lagen vad den är, och jag önskar bara svar på hur vi säkerställer återbetalning från de individer som har lämnat landet och flyttat tillbaka till Afghanistan, inte vikten av utbildning. Där är vi överens. Jag upplever att det här är en svår fråga för statsrådet att svara på, men jag frågar ändå en sista gång.

Herr talman! Med all respekt för ledamoten är det en enkel fråga att svara på. Jag har också svarat på frågan ett flertal gånger under debatten.

Sverige har ett av världens mest generösa studiemedelssystem. Vi vet att en utbildning är det bästa för att ta sig vidare till ett arbete. Alla som har rätt och möjlighet att få studiemedel har också en skyldighet att betala tillbaka sitt studielån. Det är så systemet fungerar för alla. Om det här ska vara långsiktigt hållbart måste man också betala tillbaka sina studielån. Det gäller alla.

Jag vill summera det jag har sagt i dag. Regeringen tar inte lättvindigt på obetalda skulder. Vi har vidtagit många åtgärder för att förbättra återbetalningen. Bland annat har CSN i uppdrag att förbättra återbetalningsverksamheten inte minst från låntagare bosatta utomlands. Vi har sett resultat. Det är fler som betalar tillbaka sina skulder, och det är bra.

Jag kommer att fortsätta att följa frågan. Om det finns behov kommer jag att vidta ytterligare åtgärder för att i största möjliga mån säkerställa att lån kan betalas tillbaka. De ska betalas tillbaka, och det gäller för alla. Däremot vänder jag mig starkt emot Sverigedemokraternas beskrivning att det här ska ha med etnicitet att göra. Alla har rätt att få del av ett bra och generöst studiemedelssystem om du är bosatt i Sverige, men då ska alla betala tillbaka sina studielån. Det är systemet, det är planen och det är så det fungerar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.