Arméstridskrafternas utveckling

Fru talman! Alexandra Anstrell har frågat mig hur jag avser att säkerställa att arméchefen har tillräcklig rådighet över arméns verksamhet för att kunna planera och genomföra verksamheten på ett effektivt sätt, om jag har för avsikt att sätta mer tydliga och uppföljbara mål för Försvarsmaktens verksamhet samt om jag avser att ge besked om ekonomiska tillskott för perioden bortom 2025 för att ge Försvarsmakten långsiktiga planeringsramar.

Bakgrunden till frågorna är Riksrevisionens granskningsrapport Att bygga nationell försvarsförmåga - statens arbete med att stärka arméstridskrafterna (RiR 2021:23). Låt mig inledningsvis konstatera att regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och avser att i enlighet med vad som föreskrivs i riksdagsordningen i en skrivelse till riksdagen redovisa vilka åtgärder regeringen har vidtagit eller avser att vidta med anledning av granskningsrapporten.

Avseende frågan om arméchefens rådighet över arméns verksamhet regleras detta i myndighetens interna bestämmelser. Ansvaret för myndighetens lednings- och lydnadsförhållanden och dess utveckling ligger hos Försvarsmakten. Försvarsmakten har alltid möjlighet att uppmärksamma regeringen på behov av eventuella författningsändringar.

I oktober 2020 lämnade regeringen propositionen Totalförsvaret 2021-2025 (prop. 2020/21:30) till riksdagen, som i december 2020 fattade beslut i enlighet med regeringens förslag. Utgående från riksdagens beslut och den inriktning som framgår av propositionen har regeringen bland annat beslutat om krigsorganisationens och grundorganisationens utveckling, investeringsplaner för anskaffning och vidmakthållande av materiel samt mål för utvecklingen av Försvarsmaktens operativa förmåga fram till 2030. Syftet med regeringens beslut är att tydliggöra vad myndigheten ska åstadkomma inom ramen för tillgängliga medel för att på så sätt uppnå en god balans mellan mål och medel. Regeringen har således redan satt tydliga och uppföljbara mål för Försvarsmaktens verksamhet. Dessa mål är avvägda mot de medel som tillförts och ger därmed Försvarsmakten planeringsramar för att verkställa det som nu beslutats. I propositionen aviserar regeringen betydande ekonomiska tillskott till det militära försvaret under perioden 2021-2025. Regeringen anger också att den ekonomiska ramen 2025 prolongeras från och med 2026.

Vad gäller frågan om ytterligare ekonomiska tillskott utöver dem som redan aviserats ska Försvarsberedningen efter valet 2022 ges i uppdrag att påbörja arbetet inför försvarsbeslutet 2025. Försvarsberedningen ska genom en kontrollstation utvärdera förverkligandet av försvarsbeslutet 2020 i syfte att säkerställa att förstärkningen och kostnadsutvecklingen är i fas enligt riksdagens beslut om inriktning och ekonomiska ram. Regeringen kommer i budgetpropositionen för 2024 att återkomma till riksdagen för att säkerställa att implementeringen av försvarsbeslutet fortgår som planerat samt med förslag om hur planeringsramen för perioden 2026-2030 ska hanteras. Försvarsberedningen ska inför detta arbete lämna förslag om planeringsramen. Det definitiva beslutet angående försvarsbeslutsperioden 2026-2030 sker på basis av Försvarsberedningens förslag i försvarsbeslutet 2025. Jag vill inte föregripa Försvarsberedningens arbete.

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Riksrevisionen har granskat statens arbete med att stärka arméstridskrafterna i den nyligen utkomna granskningsrapporten Att bygga nationell försvarsförmåga - statens arbete med att stärka arméstridskrafterna. Granskningen visar tydligt att det finns brister inom planering, analys, styrning och genomförande. Riksrevisionen påpekar också att det finns en missbedömning av utgångsläget och att underfinansiering både har försenat och försvårat arbetet.

Riksrevisionen skriver i sin rapport att det var en svår utgångspunkt för Försvarsmakten att genomföra det stora förändringsarbete som riksdagens beslut innebar. Detta gäller inte minst arméstridskrafterna, som enligt beslut skulle kunna verka som två brigader och verka i hög konfliktnivå mot en kvalificerad motståndare. Verkligheten var, fru talman, att Försvarsmakten tappat viktig kompetens kopplat till nationellt försvar och att personal och materiel dimensionerats för att i första hand kunna genomföra internationella insatser.

Fru talman! Om det ska bli rätt mot slutet måste det vara rätt från början. Här verkar det som att grundplattan ser lite olika ut i verkligheten jämfört med tänkt läge. Då behöver man laga efter läge och inte låtsas lite som att det regnar.

När Riksrevisionen nu har gjort denna granskning och kommit fram till bland annat att det finns brist på styrning säger ministern att ministern och regeringen inte kommer att komma med några förtydligande mål utan att de som finns är tydliga. Då undrar jag om ministern och regeringen ens tagit till sig Riksrevisionens rapport över huvud taget.

Fru talman! Ibland är det så att man uttrycker att man är tydlig. Frågan är om man egentligen har säkerställt att mottagaren tycker att man är tydlig. Det kan ju finnas brister.

I det här fallet har Riksrevisionen sagt att det finns brister i styrningen. Ändå väljer ministern att säga sig vara tydlig. Hur har då mottagarens uppfattning säkerställts? Det kan man fundera över.

Om arméstridskrafternas operativa förmåga inte utvecklades på det sätt som riksdagen hade förväntat sig under inriktningsperioden 2016-2020, vad beror det då i stället på enligt ministern?

Fru talman! I anslutning till försvarsbeslutet 2015 gjordes en del tillläggsuppgörelser som också innefattade att vi tillförde ytterligare ekonomiska medel. Det här fastställdes senare av riksdagen. För att fullfölja 2015 års försvarsbeslut blev det alltså en högre ram för att täcka upp det som inte var täckt redan från början. Den frågan åtgärdades inledningsvis rätt så handlingskraftigt, får jag lov att säga.

Det tar tid att vända utvecklingen i en försvarsmakt präglad av internationella insatser och gå mot ett nationellt inriktat försvar. Det gäller både materiel och personal. Det här var det arv som vi fick ta över när vi fick regeringsmakten. Det tar lång tid att bygga militär förmåga. En lång rad tidigare felbeslut och felinriktningar av Försvarsmakten hade lett till en situation där återhämtningsbehovet var omfattande.

Jag kommer ihåg en sak som var väldigt viktig, nämligen att man lade värnplikten vilande. Detta fick en avsevärt negativ inverkan på hela Försvarsmakten. Vi har sedan återaktiverat värnplikten.

I stora organisationer finns det alltid en omfattande tröghet när man ska förändra inriktningen. Den insikten finns. Vi har återinfört värnplikten. Vi har återinfört brigadbegreppet. Vi återskapar nu divisionsförmågan. Vi övar i brigadstorlek. Vi övar mellan försvarsgrenarna. Vi har i dag en mer omfattande och mer avancerad övningsverksamhet än tidigare, både nationellt och internationellt, och vår militära förmåga i armén är högre än tidigare.

I och med det senaste försvarsbeslutet ökar vi materielproduktionen med ungefär 200 procent. Det handlar om eldhandvapen, nya bandvagnar, luftvärn, artilleri och ersättning av nya fordon. Visst fanns det problem kring försvarsbeslutet 2015, men glöm inte att den här riksdagen fattade ett antal ekonomiska tilläggsbeslut för att kompensera detta.

Vi kommer, precis som jag sa i interpellationssvaret, att följa upp Riksrevisionens rapport. Vi kommer att svara på den i en skrivelse till riksdagen. Vi ska inte förminska den stora omställning som har skett inom Försvarsmakten och den positiva trend som vi i grunden nu arbetar med.

Jag har i min hand ett dokument, nämligen Försvarsmaktens eget yttrande över Riksrevisionens rapport. Man redogör för hur man själv på olika sätt har arbetat för att åtgärda de här sakerna, som bland annat Riksrevisionen pekar på i sin rapport. Då vill jag säga att mycket av det arbetet påbörjades redan innan Riksrevisionen över huvud taget hade presenterat någon rapport och gjort sina ståndpunkter kända. Men jag ska inte gå in för djupt i det materialet, utan jag tänker återkomma till det när vi ska svara till riksdagen i en skrivelse om hur vi ser på Riksrevisionens rapport och hur den ska hanteras.

Men försök nu inte med konststycket att förminska all den positiva utveckling som har skett i Försvarsmakten och alla de åtgärder man har vidtagit för att få ordning på detta! Det gäller definitivt också alla de åtgärder som har vidtagits för att förändra och förbättra den ekonomiska styrningen. Det är ett omfattande arbete som har genomförts på den punkten i Försvarsmakten, och det är saker som jag har redovisat återkommande för försvarsutskottet. Den typen av aktiviteter är alltså väl känd.

Jag har också personligen haft samtal med Riksrevisionen där jag har gått igenom en lång rad åtgärder som vi har vidtagit på det här området.

Fru talman! Tack för det fylliga svaret, ministern!

Min första fråga till ministern i den här interpellationen var: "Hur avser ministern att säkerställa att arméchefen har tillräcklig rådighet över arméns verksamhet för att kunna planera och genomföra verksamheten på ett effektivt sätt?" Jag ställde den frågan utifrån att Riksrevisionen i sin granskning konstaterar att arméstridskrafternas operativa förmåga inte utvecklades på det sätt som riksdagen hade förväntat sig under inriktningsperioden 2016-2020. Man menar vidare att detta kan härledas till såväl otillräckliga resurser som att utgångsläget visade sig vara värre än befarat.

Samtidigt visar granskningsrapporten att det i Försvarsmaktens arbete med att stärka arméförbanden finns brister i effektiviteten inom såväl planering och analys som styrning och genomförande. En av rekommendationerna till Försvarsmakten i Riksrevisionens rapport är just att säkerställa att arméchefen har tillräcklig rådighet över arméns verksamhet för att kunna planera och genomföra verksamheten på ett effektivt sätt. Det var också det jag frågade ministern om, men utifrån ett högst-ansvarig-perspektiv - hur ministern avser att säkerställa att arméchefen faktiskt får tillräcklig rådighet över arméns verksamhet för att kunna planera och genomföra verksamheten på ett effektivt sätt.

Här svarar ministern att det är något som regleras i myndighetens interna bestämmelser och att ansvaret för myndighetens lednings- och lydnadsförhållanden och dess utveckling ligger hos Försvarsmakten. Avslutningsvis svarar ministern att Försvarsmakten alltid har möjlighet att uppmärksamma regeringen på behov av eventuella författningsändringar. Det var ju vänligt. Min följdfråga blir då: Om nu det framkommer i en rapport till riksdagen att det behöver säkerställas att arméchefen får tillräcklig rådighet över armens verksamhet, avser då inte ministern att följa upp den frågan särskilt?

Att skapa nationell försvarsförmåga kan liknas vid ett system där en mängd olika underliggande verksamhetsdelar och processer hänger ihop och påverkar varandra i komplexa kedjor. Det här är ingen enkel grej; det tror jag att vi är överens om. Riksrevisionen bedömer att Försvarsmakten under perioden med stora nedskärningar och fokus på internationella insatser tappade mycket kunskap om såväl de enskilda delarna i systemet som hur systemet i stort fungerar. Detta har försenat och försvårat den omställning som Försvarsmakten påbörjade i och med försvarsinriktningsbeslutet 2015.

Fru talman! Det känns inte riktigt som att den här regeringen och försvarsministern tar rapporten på allvar. Därför agerar man inte heller i frågorna. Jag måste ändå passa på att fråga ministern om han har någon idé om hur samspelet mellan försvarsmaktsledningen och regeringen kan bli bättre. Riksrevisionens rapport indikerar nämligen att det inte har fungerat perfekt.

Fru talman! Till skillnad från den tidigare regeringen, som vi tog över det här efter, har vi ett bra samarbete med försvarsmaktsledningen. Till skillnad från den regeringen för vi en dialog under sansade och rimliga former om hur man kan göra för att lösa olika typer av problem.

Detta är en av framgångsfaktorerna i den utveckling vi nu ser i form av en stegvis ökad militär förmåga, där man också övar på ett mer komplext och avancerat sätt. Man har även fördjupat de internationella samarbetena, och jag kan dessutom konstatera att man överlag har en mycket god förbandsanda ute i Försvarsmakten. Det är ett resultat av ett fungerande samarbete. Det finns ingen brist på uppföljning av olika frågor; det är oerhört mycket av utredningsarbete, frågor och återkommande resonemang och dialoger. Det finns alltså ingen brist på den punkten på något sätt.

När det sedan gäller rådighetsfrågan pågår det ett ständigt utvecklingsarbete inom ramen för Försvarsmakten gällande hur rådighetsfrågor ska balanseras så att det även finns en rättvisa mellan de olika försvarsgrenarna. Frågan är om det är klokt att ge sig in i det som så att säga är styrfunktioner i den centrala försvarsledningen. Det kan kanske vara så att man ska använda den ordning som råder som plattform, i stället för en dialog, och att utvecklings- och förändringsarbetet ska ske inom ramen för Försvarsmakten. Det kanske är en klokare modell än att stå och kräva att vi från regeringens sida ska ge det ena eller det andra direktivet.

Jag anser inte att vi har en situation i dag där vi har försvarsgrenschefer som inte har inflytande över sin verksamhet eller en försvarsmaktsledning som inte fungerar, men om nu ledamoten har en annan uppfattning är det väl bara att redovisa den och ange exakt vad som ska göras åt detta.

Problemet med sådan här kritik eller en sådan här synpunkt från Riksrevisionen är att den många gånger är rätt så allmänt hållen och rätt vid. Den ger också utrymme för en del tolkningar. Detta är alltså inte särskilt enkla frågor där man i en enkel politisk debatt kan säga: Nu gör vi exakt si och så.

Jag är rätt säker på att vi i dag har ett utvecklingsarbete inom samtliga försvarsgrenar som fungerar på ett bra sätt. Men naturligtvis kan det förbättras. Så är det med de flesta verksamheter; man kan alltid förbättra, göra mer och göra bättre. Jag vill påstå att det arbetet finns.

Sedan är det väl så att en sådan här riksrevisionsrapport ska ses som ett stöd för ett utvecklingsarbete men att den däremot inte är detsamma som lagstiftning eller den absoluta sanningen i olika sammanhang. Därför är det så att Försvarsmakten yttrar sig om rapporten och att regeringen yttrar sig om den i en skrivelse till riksdagen. När jag säger att detta är ett arbete som påbörjades långt innan Riksrevisionen kom med sina synpunkter menar jag verkligen det. Det är ett arbete som påbörjades långt före det, och dessutom har vi faktiskt åtgärdat stora delar - framför allt genom det senaste försvarsbeslutet. Vi har alltså fast mark under fötterna.

För att bara ta en punkt ur högen - om vi nu ska använda det ordet - och eftersom brigaderna diskuteras: Försvarsmakten skriver i sitt yttrande att brigaderna har omorganiserats med en regional indelning för att korta mobiliseringstider och möjliggöra förbandsnära förrådshållning. Det här är så att säga ett sätt för Försvarsmakten att på den punkten möta upp och säga: Det här har vi gjort. Det initiativet tog man säkerligen långt innan det var dags för några synpunkter från Riksrevisionen.

Fru talman! Jag vill vara tydlig med att jag inte står här och kritiserar Försvarsmakten. Jag står här och ifrågasätter regeringen och dess arbete med Riksrevisionens rapport och ställer frågor kring det.

Riksrevisionen bedömer att försvarsinriktningsbeslutet 2015 var underfinansierat i förhållande till vad Försvarsmakten skulle åstadkomma. Arméns utgångsläge var mycket svårt i relation till den satta inriktningen. Dessutom lyfter revisionen fram att kostnaderna för de väsentliga säkerhetsintressena Jas 39 E och den nya generationens ubåt, A26, har varit svåra att spara in på och att dessa projekt har trängt undan andra materielprojekt. Armén kunde därför i realiteten inte uppnå det som riksdag och regering förväntade sig.

Fru talman! Åtminstone enligt min erfarenhet från min bakgrund i näringslivet är det ganska vanligt att använda sig av klagomål, granskningar eller liknande i ett förbättringsarbete - ett förbättringsarbete som ministern också var inne på. Jag tycker att man ska använda Riksrevisionens granskning som ett stöd i förbättringsarbetet. Det tycker jag vore bra. Jag tycker inte heller att den är generell, utan jag tycker att den ger många bra och konkreta förslag som man behöver se över.

Nu är regeringen ändå inne på sitt sjunde år. Det betyder att regeringen har ett betydande ansvar för de problem som finns inom armén på grund av underfinansieringen av försvaret. Hela tiden under dessa sju år har regeringen faktiskt arbetat för att hålla nere försvarsutgifterna så mycket som möjligt, även om vi gemensamt har gått till stora satsningar inom försvaret. Det var så i anslutning till de tre budgetöverenskommelser om försvaret som slöts med Moderaterna 2015-2019, och det var så gällande den MKD-budget som till slut löste ut ekonomin. Det var också så i den överenskommelse som fattades med C och L i augusti 2019, och det var så rakt igenom hela försvarsförhandlingarna. Då blir det också därefter.

Fru talman! Man kan välja att ge vilken bild man vill av både försvarsförhandlingar och annat, men jag kan konstatera att ingen regering sedan 50-talets början har gjort så omfattande satsningar på försvaret som vår regering. Det är absolut inte så att vi inte har velat satsa pengar på försvaret. Att försöka sig på att ge en annan bild än det är att ge en nidbild.

Jag tycker dessutom att partier som är djupt ansvariga för bland annat värnpliktens vilande kanske skulle fundera över vad de egentligen var med och ställde till med en gång i tiden under sin regeringsperiod. Sådana saker skapar startsträckor för andra som ska ta vid och ta över.

Jag har två gånger nu förklarat att vi tog konsekvenserna av att det var för lite pengar i den första uppgörelsen och tillförde ytterligare medel till uppgörelsen 2015. Detta är något som vi har fattat beslut om här i riksdagen och som vi har varit överens om, och ändå ska vi stå här och diskutera någon sorts underfinansiering som vi har löst. Det blir ett politiskt propagandanummer som egentligen inte stämmer överens med realiteterna. Vi försökte ju lösa problemet.

Allt kokar ned till "Nej nej, vi kritiserar inte Försvarsmakten när vi ifrågasätter regeringen." Men det är ju Försvarsmakten som hanterar mycket av detta i vardagen, och då går det ena in i det andra. Det går inte att säga att man inte kritiserar, för det är ju det du gör, Alexandra Anstrell.

Så här tror jag: Vi ska använda detta till något konstruktivt. Det är regeringens grundinställning. Vi kommer att svara om dessa saker, men jag är i min fulla rätt att förklara vad vi har gjort och hur vi har försökt åtgärda saker och ting, till och med innan Riksrevisionen kom med sina synpunkter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.