Arbetsmiljöstrategin

Fru talman! Johanna Haraldsson har frågat mig vilka initiativ regeringen har tagit som ett resultat av regeringens arbetsmiljöstrategi för 2021-2025. Johanna Haraldsson har också frågat mig vilka åtgärder jag planerar att vidta för att stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet på svenska arbetsplatser.

Jag vill inleda med att tacka för frågorna och understryka att jag delar Johanna Haraldssons engagemang i arbetsmiljöfrågor.

Det övergripande målet för regeringens arbetsmiljöstrategi för 2021-2025, En god arbetsmiljö för framtiden (skr. 2020/21:92), överensstämmer med målet för arbetslivspolitiken om goda arbetsvillkor och möjlighet till utveckling i arbetet för både kvinnor och män. I regeringens mål ingår även målet om en arbetsmiljö som förebygger ohälsa och olycksfall, som motverkar att människor utestängs från arbetet, som tar hänsyn till människors olika förutsättningar och som bidrar till utveckling av både individer och verksamhet. Strategin innehåller även fyra delmål: ett hållbart arbetsliv, ett hälsosamt arbetsliv, ett tryggt arbetsliv samt en arbetsmarknad utan brott och fusk.

Arbetsmiljöverket och Myndigheten för arbetsmiljökunskap tar årligen fram åtgärdsplaner inom sina respektive områden för att genomföra arbetsmiljöstrategin i samverkan med arbetsmarknadens parter. Åtgärdsplanerna följs upp, och det rapporteras till regeringen. Därutöver har regeringen bland annat fortsatt arbetet med ett löpande arbetsmiljöforum för dialog med representanter för arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter.

Regeringen tar frågor om arbetsmiljö på stort allvar. Regeringen har tillsatt en utredning om en ny arbetsmiljöstrategi (dir. 2024:56) för perioden 2026-2030. Den särskilde utredaren ska bland annat analysera genomslaget för den nuvarande arbetsmiljöstrategin och bedöma om de fyra delmålen är ändamålsenligt utformade med hänsyn till bland annat pågående omvärldsförändringar som på olika sätt påverkar förutsättningarna för delmålens genomslag. Det gäller bland annat brottslighet och arbetstagares utsatthet för hot och påtryckningar, tilltagande digitalisering och utveckling av ny teknik, distansarbete, arbetsrelaterad stress, internationalisering, den gröna omställningen och klimatförändringarnas effekter. Uppdraget ska redovisas senast den 11 juni 2025.

Fru talman! Arbetsmiljöproblemen är omfattande på svensk arbetsmarknad, och statistiken berättar också för oss att de är växande. Allt fler blir sjuka av stress. Arbetsplatsolyckorna ökar, och antalet personer som dog på sin arbetsplats var förra året det högsta på tio år.

Det är mot den bakgrunden som jag i dag vill ha svar från arbetslivsminister Paulina Brandberg om vilka initiativ hon och regeringen har tagit utifrån den nu gällande arbetsmiljöstrategin. Jag har även frågat vilka åtgärder hon planerar för att stärka det förebyggande arbetsmiljöarbetet på svenska arbetsplatser.

När Försäkringskassan analyserar det växande antalet sjukskrivningar kopplat till stress menar de att det är väl belagt inom forskningen att det främst är dålig arbetsmiljö som orsakar stressrelaterad sjukfrånvaro. En viktig förklaring till hög sjukfrånvaro inom vård, skola och omsorg är en obalans mellan krav och resurser. Höga krav, lågt stöd och bristande resurser på jobbet gör människor sjuka, helt enkelt.

Det är kvinnorna i välfärden, på socialkontoret, i hemtjänsten, i vården och på skolor och förskolor som upplever att tiden inte räcker till eller att de inte har tillräckligt stöd för att utföra sitt arbete på bästa sätt. Dålig arbetsmiljö är orsaken till de ökade sjukskrivningarna på grund av stress.

När Arbetsmiljöverket uttalar sig om de många dödsolyckorna menar man att de flesta hade kunnat förebyggas om arbetsgivarna gjort det de är skyldiga att göra: jobba systematiskt med arbetsmiljön, ständigt följa upp, göra riskanalyser och åtgärda de arbetsmiljöproblem de har.

Under den socialdemokratiska regeringen antogs en arbetsmiljöstrategi i februari 2021, En god arbetsmiljö för framtiden. Den menar Paulina Brandberg att även denna regering jobbar efter. Det är viktigt att vi har en strategi men också att regeringen kopplat till den tar fram åtgärder som kan förbättra situationen på arbetsmarknaden.

För ungefär ett år sedan lämnade jag in en nästan exakt likadan interpellation som den som vi i dag debatterar. Då hade ministern haft ansvar för arbetsmiljöfrågorna i ett år ungefär. Nu har ministern haft ansvar i ytterligare ett år, och jag hoppades att jag skulle få lite bättre svar. Jag hoppades att mer skulle ha hänt och att regeringen skulle ha något att svara mig när jag frågar vilka initiativ man har tagit med anledning av strategin och vilka åtgärder man planerar.

Inget av det som ministern lyfter är konkreta åtgärder som denna regering har vidtagit. Inte heller vill ministern beskriva några av de åtgärder som man planerar att genomföra.

Jag skulle verkligen uppskatta om statsrådet i sina kommande inlägg ändå kunde försöka svara på mina frågor. Annars är det lätt att dra slutsatsen att regeringen varken har tagit några initiativ kopplat till strategin eller planerar några åtgärder för att stärka arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna, och det tvivlar jag faktiskt på är fallet.

(Applåder)

Fru talman! Jo då, regeringen har tagit initiativ. Bland annat har vi tillsatt en utredning för att ta fram en ny strategi där vi också utvärderar hur den tidigare strategin har fungerat.

Jag tycker att det är positivt att den förra regeringen tog fram denna strategi. Vi behöver arbeta för en nollvision när det gäller antalet som dör, skadas eller blir sjuka på jobbet men också av jobbet. Detta är helt centralt, inte minst ur ett jämställdhetsperspektiv.

Regeringen jobbar utifrån strategin. Bland annat håller vi arbetsmiljöforum flera gånger om året, och vi har också fortsatt det arbete som den förra regeringen påbörjade med att inrätta center mot arbetslivskriminalitet. Det är något som jag ser som oerhört viktigt och värdefullt för att stärka det myndighetsgemensamma arbetet.

Regeringen har därefter ytterligare växlat upp det myndighetsgemensamma arbetet när det gäller just arbetslivskriminaliteten genom att satsa mer pengar - nu senast 100 miljoner kronor som en förstärkning av det myndighetsgemensamma arbetet mot arbetslivskriminalitet - samtidigt som vi har rivit många av de sekretesshinder som tidigare har utgjort hinder i arbetet.

Precis som interpellanten säger visar forskning att de flesta olycksfall i arbetet faktiskt kan förebyggas. De skulle kunna förhindras om man hade ett systematiskt arbetsmiljöarbete och följde de regler och föreskrifter som finns. I det här arbetet behöver vi både arbeta med de aktörer som försöker göra rätt - de behöver få hjälp med att göra rätt - och komma åt arbetslivskriminaliteten och de aktörer som medvetet fuskar och därmed konkurrerar ut de seriösa aktörerna.

När det gäller att underlätta för dem som vill göra rätt har regeringen alldeles nyligen, för cirka två veckor sedan, beslutat att ge Mynak i uppdrag att ta fram och sprida kunskap om säkerhetskultur i byggbranschen, vilket kan bidra till att förebygga olycksfall. Detta är ett uppdrag som ska redovisas senast den 31 december nästa år. Anledningen till detta uppdrag är att vi ser att just byggbranschen är en av de branscher där det sker flest olycksfall i arbetet och där det är otroligt viktigt att ha en gedigen säkerhetskultur. Jag ser fram emot att ta del av den rapporten under nästa år.

Fru talman! Det är jättebra att regeringen jobbar vidare på det sätt som också den förra regeringen jobbade kring arbetsmiljöfrågorna - att man har en strategi att förhålla sig till och som man också utgår i det politiska arbetet med nya initiativ och att driva arbetsmiljöarbetet framåt.

Det är ett viktigt arbete, men det fråntar ju inte regeringen ansvaret för att vidta åtgärder här och nu. Svenska löntagare kan inte vänta på att en ny strategi ska finnas på plats. Vi har ju en strategi nu, och den lyfter fram en mängd olika åtgärder som man kan vidta - åtgärder som vi också utredde under vår tid i regeringsställning.

Jag tänkte först och främst bemöta något av det som Paulina Brandberg sa när hon ändå svarade mig, vilket jag är väldigt tacksam för. Det är klart att vi ska se till att de som vill göra rätt ska kunna göra rätt. Vi behöver se över hur vi bättre kan stödja dessa arbetsgivare, särskilt kanske de mindre arbetsgivarna som inte har de ekonomiska resurserna och kunskapen om hur man ska göra rätt. Detta är vi helt överens om.

Uppdraget kring säkerhetskultur inom byggbranschen är en viktig åtgärd som regeringen har initierat. Men det angriper bara en liten, liten del av de gigantiska problem vi ser med arbetsmiljö och arbetslivskriminalitet i byggbranschen. Problemen i den branschen är omfattande. Det handlar om korta byggtider, långa kedjor av underentreprenörer, otydliga kunskapskrav för arbetsgivare och arbetsmiljösamordnare, otillräcklig myndighetskontroll och upphandlingar som prioriterar lägsta pris. Allt detta är en cocktail som uppenbarligen gör byggarbetsplatser mycket farligare än andra arbetsplatser. Lägg därtill, precis som ministern givetvis också har uppmärksammat, en utbredd arbetslivskriminalitet.

Det behövs helt uppenbart genomgripande åtgärder för att få ordning på arbetsmiljön inom byggbranschen. Därför krävde vi socialdemokrater redan förra året att en kriskommission skulle tillsättas för byggbranschen, något som regeringspartierna motsatte sig. Jag tycker att det är väldigt svårt att förstå hur man kan motsätta sig någonting sådant, för det behövs uppenbart en total genomlysning av byggbranschen.

Det är jättebra att regeringen gör någonting kopplat till byggbranschen, men att enbart fokusera på säkerhetskultur, vilket jag också menar lyfter lite av ansvaret från arbetsgivaren och lägger mer av det på de anställda, tycker jag är lite problematiskt. Men, som sagt: Det är väldigt viktigt att vi har en god säkerhetskultur på våra arbetsplatser.

Kopplat till arbetsmiljöstrategin 2021-2025 påbörjades ett antal utredningar av olika frågor, bland annat av hur man får fler arbetsgivare att faktiskt följa de regler vi har. Vi har väldigt bra regler, men det finns väldigt många regler som man inte följer, till exempel de regler som är kopplade till den sociala och organisatoriska arbetsmiljön. Också när det kommer till det systematiska och mest grundläggande arbetet som man som arbetsgivare måste göra kan vi se att det är många som inte följer det. Det har inte samma vikt eftersom det inte får några konsekvenser om man inte utför uppdraget, till skillnad från när man inte kontrollerar och följer upp den fysiska arbetsmiljön på arbetsplatserna. Därför utredde vi detta och ville se ut ökade sanktionsavgifter på den svenska arbetsmarknaden.

Jag får återkomma i mitt nästa inlägg.

(Applåder)

Fru talman! Det uppdrag som vi gav om säkerhetskultur i byggbranschen är inte hela lösningen, visst, men jag ser det som en viktig åtgärd. Det är också en åtgärd som regeringen har beslutat om efter att bland andra jag själv har deltagit i flera möten med arbetsmarknadens parter där det funnits många vittnesmål om stora brister i säkerhetskulturen i just byggbranschen.

Problematiken kan ha flera bottnar. En av de saker som lyfts när jag möter företrädare för arbetsmarknadens parter är att det i byggbranschen finns många utstationerade arbetstagare som kanske kommer från länder där man har en annan syn på säkerhetskultur än man har i Sverige. Det ser jag som en viktig orsak till att vi faktiskt borrar ned oss extra mycket i den frågan.

Men detta är inte det enda regeringen gör. Jag nämnde några exempel i mitt förra anförande, men jag kan lägga till att regeringen också har gett direktiv om fler oanmälda inspektioner på våra arbetsplatser. Från regeringens sida tror vi nämligen att man får en bättre bild av säkerhetsbrister på en arbetsplats om man genomför en inspektion utan att ringa och anmäla besöket först. Vi tror också att det är viktigt att fysiska inspektioner är huvudregeln snarare än digitala inspektioner, som vi såg en ökning av i samband med pandemin.

Regeringen har också i budgeten skjutit till pengar för att Arbetsmiljöverket ska kunna vässa sig när det gäller vilka branscher som kräver extra mycket tillsyn, där riskerna är som störst.

Utöver detta beslutade regeringen i februari i år om tilläggsdirektiv till Delegationen mot arbetslivskriminalitet. Detta är en delegation som tidigare har lämnat ett delbetänkande. Man tittar just på frågan om myndighetssamverkan och på hur viktigt det är för att komma åt arbetslivskriminaliteten.

Regeringen har i tilläggsdirektiven till delegationen nu gett direktiv om att vässa in sig på vissa branscher, bland annat byggbranschen, där regeringen ser att det finns särskilda behov av att hitta konkreta åtgärder som kan lösa problematiken.

När det gäller arbetslivskriminaliteten är det, precis som jag sa i mitt förra anförande, såklart viktigt att vi inte ska ha aktörer som tjänar pengar på bekostnad av andra människors liv och hälsa. Detta är pengar som inte sällan göder den kriminella ekonomin. Men jag får också höra fler och fler vittnesmål om att det är svårt för seriösa företag att överleva i de branscher där arbetslivskriminaliteten breder ut sig. Det är väldigt svårt att vinna upphandlingar, för man har svårt att konkurrera prismässigt med dem som tar genvägar i säkerhetsarbetet. Det är just därför det är så viktigt att detta arbete bedrivs på två fronter: De som vill göra rätt ska få lättare att göra rätt, och de som inte vill göra rätt har ingen plats på svensk arbetsmarknad. Vi måste vara noga med att det också verkställs i verkligheten.

Fru talman! Om vi vill att det inte ska finnas någon plats för de företag som fuskar och om vi vill mota dem i tid behöver vi göra mer. Vi behöver se över lagstiftning. Vi behöver se över om det finns nya åtgärder vi kan göra, inte bara öka kontrollerna. Vi måste också se till att det på flera områden får konsekvenser när man bryter mot reglerna.

I denna debatt tänkte jag lyfta - jag får väl då göra det nu - att vi vill se till att vi förtydligar att den som har rådighet över arbetsplatsen också är den som ska vidta åtgärder. Det är problematiskt, särskilt inom byggbranschen, att det är långa entreprenörskedjor. Ansvaret tycks försvinna i dessa långa led. Vi behöver begränsa underentreprenörsleden. Vi behöver utestänga företag som återkommande fuskar med arbetsmiljön från offentliga kontrakt och bidrag. Vi vill utöka tillträdesrätten och öka anslagen för de regionala skyddsombuden. Vi vill tillsätta en kriskommission för den hårt olycksdrabbade byggbranschen.

Kopplat till arbetsmiljöstrategin har förslag på konkreta åtgärder tagits fram som skulle kunna stärka arbetsmiljöarbetet, förtydliga ansvaret och ge större fokus på det förebyggande arbetet. Förslagen finns, men regeringen har inte tagit ställning till dem ännu. Paulina Brandberg har haft ansvar för dessa frågor i två år. Lika länge har förslagen legat på hennes bord. Jag tycker att det är dags för ministern att agera.

(Applåder)

Fru talman! Interpellanten påpekar, vilket jag absolut håller med om, att det är viktigt att det också blir kostsamt för de företag som inte har någon plats på svensk arbetsmarknad att göra fel.

Det finns lagstiftning. Det finns många myndigheter som har verktygslådor och möjlighet att ingripa mot dessa företag. Just därför är det så viktigt med det myndighetsgemensamma arbetet. De myndigheter som ingår i det arbetet är bland annat Skatteverket, Arbetsmiljöverket, Migrationsverket och brottsbekämpande myndigheter. Var och en av dessa myndigheter sitter med olika verktygslådor. Om vi på riktigt ska komma åt de fula fiskarna på svensk arbetsmarknad behöver vi se till att använda många av dessa verktygslådor samtidigt, för att få maximal effekt.

Därför är jag väldigt glad att regeringen har växlat upp detta arbete och att vi också har gjort det som borde ha gjorts för väldigt länge sedan: Vi river sekretesshindren, så att dessa myndigheter kan utbyta information med varandra och få möjlighet att samverka på ett effektivt sätt.

Med detta vill jag tacka för debatten och för ledamotens engagemang för arbetsmiljöfrågor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.