Arbetsmiljö

Fru talman! Raimo Pärssinen har frågat mig vad jag avser att göra för att dåliga arbetsmiljöer som leder till sämre produktivitet och ohälsa ska motverkas. Arbetsmiljöverkets statistik inom området visar generellt på en positiv utveckling av arbetsmiljön. Både antalet arbetsolyckor och antalet anmälda arbetssjukdomar har under senare år kraftigt minskat. Det är regeringens ambition att denna utveckling ska fortsätta. Trots att utvecklingen generellt sett ser bra ut finns fortfarande brister, och dåliga arbetsmiljöer ska självklart motverkas. Lagar och regler inom området ska efterlevas och kunskapen om arbetsmiljöfrågor ska vara god. I detta syfte är det viktigt med effektiva system för såväl tillsyn som sanktioner på arbetsmiljöområdet och att så många arbetsplatser som möjligt nås av information och kunskapsspridning. För att förstärka Arbetsmiljöverkets verksamhet har myndigheten tillförts en nivåhöjning av anslaget. Anslaget ökas kontinuerligt under perioden 2009-2011, och det innebär en sammanlagd nivåhöjning av anslaget med 57 miljoner kronor från och med 2011. Under åren 2010-2012 satsas också totalt 24 miljoner kronor på en försöksverksamhet hos Arbetsmiljöverket som avser nya metoder för en breddad tillsyn som når fler arbetsplatser. Vidare beslutade regeringen i mars 2010 att en särskild utredare ska överväga och föreslå ändringar i arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen som syftar till en klarare och effektivare reglering för att genomdriva lagstiftningens krav, till exempel vitesföreläggande, straffsanktion eller administrativa avgifter. Uppdraget ska redovisas senast den 2 maj 2011. Jag anser dock att det är nödvändigt att vidga perspektivet. Det är inte bara så att en dålig arbetsmiljö medför negativa konsekvenser för individ och verksamhet utan också så att en bra arbetsmiljö medför positiva konsekvenser. En bra arbetsmiljö är utvecklande och hälsobefrämjande för individen och gynnar verksamhetens förmåga att konkurrera. För att få fortsatta förbättringar inom arbetsmiljöområdet är det därför viktigt att motverka risker i arbetsmiljön och att öka kunskapen, engagemanget och intresset för de positiva effekterna av en bra arbetsmiljö. I september 2010 överlämnade regeringen en skrivelse till riksdagen med utgångspunkter och inriktning för det fortsatta arbetsmiljöarbetet. I skrivelsen lyfts ett antal strategiskt viktiga frågor fram och en handlingsplan för åren 2010-2015 presenteras. I handlingsplanen redovisas ett antal påbörjade eller planerade konkreta åtgärder.

Fru talman! Jag skrev interpellationen för att det är så oerhört viktigt att vi lyfter fram frågorna om arbetsmiljön. Det gäller inte bara dagens arbetsmiljöer, och inte bara de dåliga utan även de som är bra. Det är också en fråga en fråga för framtiden. Vi går allt snabbare mot en tudelad arbetsmarknad. Vi ser en utveckling som ser ut som att de bra och goda arbetsplatserna blir ännu bättre. De som fungerar bra kommer att bli ännu bättre och får nästan ett eget driv att sköta de här frågorna på ett alldeles utmärkt sätt, och det är ju fantastiskt. Samtidigt ser vi en annan arbetsmarknad som växer upp där det inte finns någon kontroll, där det inte finns något kollektivavtal, där det inte finns något fack, arbetsplatser som inte skattemyndigheterna kan kontrollera och absolut inte Arbetsmiljöverket. Arbetsmiljölagen, fru talman, är alldeles utmärkt skriven. Men den utgår från att alla arbetsgivare är goda arbetsgivare, och vi vet att så inte är fallet. Det betyder att vi kommer att få se en ökning av arbetsgivare som har en låt mig kalla det avhumaniserad syn på arbetstagarna. Vi ser det inom bygg- och anläggningsindustrin i dag. Vi ser det också i verksamheter inom jord och skog, hotell och restaurang. Vi ser det i alla dessa RUT-tjänster som ni nu så ivrigt beivrar. Där har Arbetsmiljöverket inte någon möjlighet att göra kontroller av arbetsmiljöerna. Vi ser det inom transportsektorn. Jag nämnde tidigare här i kammaren transportföretag som inte har någon anställd utan tar in bemanningsföretag med utländska åkare som har urusla villkor och dåliga arbetsmiljöer, men vi ser det även inom utstationerade företag med utländska bemanningar. Vi vet att i de här företagen förekommer skattebrott, dåliga arbetsmiljöer och utnyttjande. Det är också problem med underentreprenörer som i sin tur har underentreprenörer. Nu kommer kanske Tomas Tobé att säga att jag är en olyckskorp som tar upp eländiga saker. Men låt honom då beskriva att allting fungerar jättebra, så kommer jag att beskriva de saker som inte fungerar och som jag vill att vi ska åtgärda. Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch har gjort en arbetsmiljöundersökning som visar att två medlemmar varje kalenderdag råkar ut för en allvarlig arbetsolycka. Det är 55 procent av deras medlemmar som tror att de ska kunna jobba fram till ordinarie pensionsålder. Många arbetar i dåliga miljöer. Därför är det så viktigt för oss här inom politiken att lyfta fram de här frågorna. Hur ska vi klara framtidens välfärdsambitioner? Då måste vi se till att det finns en god arbetsmiljö som omfattar alla arbetstagare, hela arbetsmarknaden. Det behövs någonting som gör att vi kan plocka ihop den tudelade arbetsmarknaden, men då krävs det åtgärder. I vissa LO-yrken blir man pensionerad vid 55 års ålder. Min fråga till ministern är vad hon tänker ta för initiativ för att se till att tudelningen försvinner eller blir mindre.

Fru talman! Det här är en fråga som engagerar regeringen och som engagerar mig väldigt mycket. Senast i går besökte jag Arbetsmiljöverket och pratade med generaldirektören och ledningsgruppen om olika möjligheter och risker som finns på arbetsmarknaden i dag och vad vi ser framför oss. I Sverige finns totalt 342 000 olika arbetsställen registrerade. Jag vill understryka att de allra flesta arbetsgivare är goda arbetsgivare. Det är förstås också utifrån det som vi skriver lagstiftning. Men vi vet också att det finns de som missköter sig och som inte har människors bästa för ögonen. Primärt är arbetsmiljöansvaret arbetsgivarens. Oavsett var man kommer ifrån omfattas man av arbetsmiljölagen. Arbetar man i Sverige omfattas man av arbetsmiljölagens regler. Vi har en väldigt god tradition på den svenska arbetsmarknaden, den svenska modellen. Vi har en samverkan mellan arbetsgivare och fackliga företrädare och omfattande arbetsmiljö- och skyddsombudsorganisationer med uppemot 100 000 skyddsombud. Men det räcker inte för att stävja alla problem som finns. Vi måste få fler och bättre jobb. Vi måste få ett hållbart arbetsliv med individen i centrum som gör att man orkar, vill och kan arbeta till pensionen och gärna längre upp i åldrarna. Som jag nämnt här under tidigare interpellationsdebatter har vi en demografisk utveckling som betyder att vi måste försörja allt fler allt längre, och då behövs varje arbetad timme. Det är viktigt att den lagstiftning vi har är bra, och Raimo Pärssinen håller med om att den är bra. Det är viktigt att det finns bra inspektioner och bra sanktioner mot dem som inte sköter sig. Det är också så att det i regeringens satsning på Arbetsmiljöverket måste till mer och bättre information till arbetsgivaren. Och som näringslivet säger ska det vara lätt att göra rätt. Vid mitt möte häromdagen med Medlingsinstitutets generaldirektör kunde jag glädjande nog höra att det har blivit fler än 8 000 nya företag som täcks av kollektivavtal i Sverige, också det en positiv signal. Där får också miljöfrågorna en central roll. Det behövs mer än det. Något som är viktigt, och som vi också genomför nu, är att se till att arbetsmiljökunskaperna ökar också bland elever i skolan så att de är förberedda när de kommer ut i arbetslivet. Därför kommer nu både grundskoleämnet och gymnasieskolämnet samhällskunskap att involvera arbetslivets villkor och därmed också arbetsmiljön. Också inom den högre utbildningen vill jag se fler utbildningsanordnare som lägger in arbetsmiljökunskap som en del i sitt utbud. Vi kan se på tekniska högskolor, på Chalmers och KTH, att de kurserna är väldigt uppskattade och viktiga, för där sitter också våra framtida arbetsledare. De fyller en otroligt viktig funktion för att arbetslivet ska vara anpassat till arbetsmiljökraven. Tidigare har man kanske fokuserat för mycket på de brister som män utsätts för i traditionellt manliga branscher som bygg och skog, som Raimo Pärssinen också är inne på. Men det finns andra och nya arbetsmiljörisker, inte minst i den psykosociala arbetsmiljön inom nya tjänstesektorer som växer fram, som vi måste ha koll på. Jag blev väldigt glad när jag pratade med generaldirektören på Arbetsmiljöverket, därför att den beskrivning han gav var väldigt positiv. Han beskrev hur man börjar "pinpointa" de största riskerna på arbetsmarknaden och att man där ska göra bra kontroller. Och inspektionerna har ökat med 35 procent per inspektör, också väldigt positivt. Man har numera också mer dialog och kommunikation med företagen och mindre av administration. Det går alltså åt rätt håll. Men vi ska hålla ögonen på dem som missbrukar systemet och som missbrukar människor, för det ska vi aldrig någonsin acceptera.

Fru talman! Låt oss börja med regeringens satsningar. Ansvarig minister står här och säger att nu satsar man. Varför skar ni bort 150 miljoner kronor på Arbetsmiljöverket? Varför tog ni bort var fjärde inspektör? Nu står hon här och säger att inspektionerna ökar. Det är jättebra. Det är klart att det är bra om det är många inspektioner. Men då blir frågan: Varför tog ni då bort så många? Ni har tagit bort 150 miljoner kronor, och nu står arbetsmarknadsministern här och säger att ni lägger tillbaka 50 miljoner. Ja, det är väl bra så då. En annan sak som står i svaret är att ni satsar brett på nya metoder för en breddad tillsyn på flera arbetsarbetsplatser. Det har ni ju lagt i malpåse, det har ni skrivit bort. Det är inte sant det som står i svaret om de 24 miljonerna. Åter till frågan. Det finns jättemånga skyddsombud. Men då blir min fråga: Blir det fler skyddsombud? Hur ser utvecklingen ut mellan åren, ministern? Ni började ju med att dra in pengar till utbildning av skyddsombud. Varför gjorde ni det om det är så viktigt med skyddsombud? Jag förstår inte logiken. Om inte ministern kan svara kanske Tomas Tobé kan förklara logiken i att ta bort resurser från dem som jobbar med att förbättra arbetsmiljöerna. Varför? Nu står arbetsmarknadsministern här och slår sig för bröstet och säger: Vi ökar ju resurserna. Vi ligger fortfarande dåligt till internationellt sett. Hur ska man kunna utveckla detta? Jo, det krävs forskning. Men den slog ni sönder i småbitar. På Arbetsmiljöverket, som jag också har besökt, säger de att till och med de har svårt att hitta relevant forskning. Varför slog ni sönder forskningen, Hillevi Engström? Vad är det för logik? Det finns så mycket som går på tvären. Retorik är en sak, men min fråga blir: Hur ska vi klara att i framtiden få ihop den alltmer tudelade arbetsmarknaden? Vad blir det för fler möjligheter för Arbetsmiljöverket att hitta de dåliga arbetsmiljöerna? Vad blir det för möjligheter till fler skyddsombud? Varför får inte regionala skyddsombud besöka fler företag? Allt detta syftar till att kunna klara den framtida välfärden och konkurrensen. Vi ska ha bra arbetsmiljöer. Vi ska höja den faktiska pensionsåldern för många grupper som i dag slits ut. Men vad är svaret på detta? Vi ska se mer positivt på detta. Jo, det är klart att vi ska, men vad är det för åtgärder? Handlingsplanen som vi ska debattera i kammaren under våren, vad innehåller den som är mer konkret och handfast? Det är inte mycket. LO och Metall som var med i en referensgrupp fick knappt vara med i matchen och föra fram synpunkter; de fick lyssna på er. Frågan kvarstår: Vad ska ni göra? Tittar man på Unionens arbetsmiljöundersökning är det de psykosociala problemen som växer. Bland Unionens medlemmar är det så mycket som 16 procent, och det är många människor, som inte får och kan ta ut fyra veckors semester i rad. Vad gör man åt det? Har parterna fortfarande det fulla ansvaret? Vad tänker ministern göra?

Fru talman! Frågan om en god arbetsmiljö är viktig. Moderaterna och Alliansen har varit tydliga med att prioritera upp dessa frågor ännu högre på agendan under mandatperioden. Det är något som vi från arbetsmarknadsutskottet välkomnar. Raimo Pärssinen lyfter upp många intressanta perspektiv i sitt inlägg. Låt mig dock börja med det som verkar vara huvudkritiken. Den nivå på anslag som Arbetsmiljöverket hade 2005 verkar vara parametern på om vi har en bra arbetsmiljö i Sverige eller en katastrofal arbetsmiljö. Ska man ha detta som utgångspunkt blir det underligt att Raimos eget parti, Socialdemokraterna, inte lägger fram förslag på det anslag som var 2005. I stället tycker man att det kan göras kraftiga besparingar jämfört med anslaget från 2005. Sanningen är att det skiljer 7 procent mellan Alliansens anslag till Arbetsmiljöverket och Socialdemokraternas. Mer relevant och viktigt i Raimo Pärssinens inlägg var det som handlade om den tudelade arbetsmarknaden. Han beskrev mycket av det utanförskap som vi från Alliansen har försökt peka på. Vi får en arbetsmarknad där allt färre klarar av att hävda sig och vara konkurrenskraftiga. Tidigare löste man mycket av detta genom att förtidspensionera människor och låsa in dem i arbetsmarknadspolitiska program. Man hittade ingen plats för dem på svensk arbetsmarknad. Vi har från Alliansen börjat pröva andra metoder. Vi prövar med nystartsjobb och med att få fram fler lärlingsanställningar. Vi tror att RUT-tjänster kan skapa en väg in för människor som länge stått utanför. Vi tror att sysselsättning inom jobb- och utvecklingsgarantin är viktigt. Vi tycker dessutom att frågan om arbetsmiljö är så central att vi går in med extra stöd till anordnarna för att säkerställa att vi har en bra arbetsmiljö för dem som får sysselsättning. Det övergripande målet är att vi måste få fler människor in i arbetsgemenskap och att vi får en bra arbetsmiljö. Till arbetsmarknadsministern vill jag säga att en fråga som förtjänar att lyftas upp är hur en bra arbetsmiljö kan ses mer som ett konkurrenskraftigt medel på arbetsmarknaden för att kunna rekrytera medarbetare och också få konsumenter att göra aktiva val, det vill säga vilja stöda företag som ligger i framkant vad gäller arbetsmiljö. Det är utan tvivel så att företag och arbetsplatser som erbjuder en bra arbetsmiljö har bättre produktivitet. Man upprätthåller över huvud taget en modell som vi i Sverige tycker är viktig. På vilket sätt avser arbetsmarknadsministern att återkomma till riksdagen med hur vi kan få en bättre arbetsmiljö och få fler företag att ta ett ansvar och se att arbetsmiljön kan vara ett viktigt konkurrensmedel?

Fru talman! Arbetsmiljön ser olika ut om man är kvinna eller man. Kvinnor har en sämre arbetsmiljösituation än män. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när Tomas Tobé säger: Fler människor in. Men vad har man gjort under den borgerliga tiden? Jo, Sverige har fått 30 000 färre välfärdsarbetare. Det är just det kvinnor jobbar med. Det är inte bra för välfärden. Vad har man gjort mer? Jo, man ser med stor iver till att vård och omsorg läggs ut på upphandling. Då är det inte behov eller bemanning som gäller utan det billigaste priset. Det företag som har den billigaste upphandlingen vinner. Kvinnor tvingas ofta till detta. Jag möter många kvinnor ute på arbetsplatser som säger att de inget hellre skulle vilja än att ha en heltid, men de har en sådan arbetsmiljösituation att de inte orkar jobba heltid. Det är ett stort arbetsmiljöproblem som vi står inför och har stått inför en tid. Det måste man göra något åt. Vad har den borgerliga regeringen gjort mer som inte har gynnat kvinnor och en bättre arbetsmiljö? Jo, ni lade ned ALI. Där hade man börjat titta på vad som var unikt för kvinnors arbetsmiljösituation. Man kan dock förstå att en borgerlig regering inte är så intresserad av det. I retoriken heter det att man värnar arbetsmiljön, men i praktiken blundar man, speciellt för kvinnor. Nästa skeende blir väl att det läggs ut till ännu lägre priser. Vi ser den stress som finns ute i den offentliga verksamheten. Där har vi politiker ett extra ansvar. Undersköterskor får delade turer. Vi vet att vård och omsorg står inför ett stort rekryteringsbehov framöver. Vilka ungdomar vill i dag utbilda sig för att jobba där man slits ut i förtid och får en ofrivillig deltid. Vi vet också att deltidare är mer sjuka än dem som jobbar heltid. Vad har den borgerliga regeringen bestämt? Jo, att om man blivit sjuk av sitt arbete ska man tvingas ut till heltid. Men om man är frisk och vill jobba heltid får man finna sig i att ha ofrivillig deltid. Det är en cynisk politik. Det handlar inte om att värna om arbetsmiljösituationen. Fler människor in i välfärdssektorn är något vi socialdemokrater vill ha, Tomas Tobé. Jag hoppas att Hillevi Engström ser till att även kvinnors arbetsmiljösituation tas upp och tas på största allvar. Annars står vi inför en stor arbetskraftsbrist. Och vi måste ha arbetskraft om vi vill ha en bra välfärd i Sverige.

Fru talman! Varje arbetsolycksfall, varje arbetsolycksincident, är ett misslyckande. Det är ett misslyckande och det kan vara en katastrof för den enskilde. Det är ett misslyckande och det kan vara en tragedi för arbetskamrater. Det kan vara det för företaget, och det är det definitivt för samhället. När jag var ute på företag senast förra veckan berättade man att det har blivit bättre. Hörde ministern att jag sade "bättre"? Det har blivit bättre för de tillsvidareanställda. På företagen ser man att fler och fler hamnar i gråzonen. Fler och fler är bemanningsföretagsanställda. Fler och fler är visstidsanställda. Tyvärr tillhör fler och fler fas 3. Alltmer av den ordinarie verksamheten läggs ut på entreprenad, och entreprenörer tas in. De människorna hamnar i gråzonen. Det är riktigt som har sagts här att arbetsgivaren är huvudansvarig. Arbetsgivaren är också huvudansvarig för entreprenören. Vi har de senaste åren sett ett flertal exempel på att människor har dött på sina arbetsplatser. Det har varit bemanningsföretagsanställda svetsare som har svetsat i stålverket i Luleå, i rötningsverket i Umeå eller i någon av de två tre gruvor i Västerbotten som har omtalats den senaste tiden som har avlidit för att de inte har kunskap om arbetsmiljön och inte fått utbildning om arbetsmiljön. Det har heller inte varit det mest väsentliga när man blev antagen som entreprenör; det var priset som avgjorde. Vi möts av en gråzon som ökar. Samtidigt möts vi av minskade resurser till tillsynsmyndigheten. Det finns faktiskt ett gott exempel. Jag kan lyfta fram Rönnskärsverken där Boliden har ett arbete som är värt att lyfta fram. På en stor tavla som möter besökarna talar man om hur många minuter det har gått sedan det senaste arbetsolycksfallet. Man har sett nyttan av att konkurrera med god arbetsmiljö. Så är det inte på alla ställen. Med en mer tudelad arbetsmarknad som vi har i dag krävs andra åtgärder. Tomas Tobé förespråkar en politik där fler människor ställs i gråzonen och där fler människor inte kommer att kunna ta del av det arbetsmiljöarbete som görs på många håll. Vårt största problem i dag är ju att fler och fler hamnar i gråzonen med den moderata politiken.

Fru talman! Jag måste replikera på att fler och fler hamnar i gråzonen. Nej, tvärtom. Fler och fler får chansen att komma in på arbetsmarknaden och lämna utanförskap och den ohälsa det medför att vara utanför arbetsgemenskapen. Vi vet att långvariga sjukskrivningar och utanförskap leder till att man blir ännu sjukare i andra sjukdomar. Vi försöker få en rutschbana in på arbetsmarknaden för dem som har stått utanför. Vi ser ut att ha lyckats ganska bra, även om vi inte är nöjda. Jag kan hålla med Raimo Pärssinen om att vi ska ha bra arbetsmiljöer. Den statistik som finns visar positiva siffror. Dödsolyckorna minskar till en lägsta nivå. Arbetsolyckor med frånvaro har minskat i allt snabbare takt. Arbetssjukdomarna har minskat kraftigt; det är en halvering sedan 2004. Vi ser att sjukfrånvaron och arbetsohälsan har minskat sedan kulmen 2002-2003. Det är goda signaler. Vi kan också titta på den senaste tidens rapportering från olika undersökningar av de fackliga organisationerna. Unionen lyfter fram arbetstidsfrågan. ST lyfter fram arbetsbelastningsfrågan. Arbetsgivarverket säger att de statligt anställda över lag är mer nöjda än andra. De har både meningsfulla, obundna och omväxlande arbetsuppgifter. GS säger att det finns en hög olycksfallsstatistik och att det är bekymmer med tunga arbeten i tryckeribranschen och träbranschen. LO lyfter fram funktionshindrade. Mycket av de problem som lyfts fram i undersökningarna är sådant som rör det interna arbetet inne på arbetsplatserna. Det rör arbetsorganisation och ledning och fördelning av arbete. Det är nog så viktigt, men det är en svår fråga för regeringen att gå in på enskilda arbetsplatser och leda och fördela arbetet. Det är till och med något som vi ska hålla oss utanför. För mig som arbetsmarknadsminister är det viktigt att motarbeta och motverka för tidig utslagning från arbetslivet. Vi måste identifiera nya risker och se till att vi har ett hållbart arbetsliv hela livet. Vi måste höja medvetenheten och kunskapen om de här frågorna. Det gör vi genom att öka anslaget till Arbetsmiljöverket för informationsinsatser. Vi måste synliggöra att det är lönsamt - det är vinna-vinna - att satsa på en bra arbetsmiljö. Det finns många förslag i handlingsplanen. Ett är att Arbetsmiljöverket ska kunna lyfta fram certifierade arbetsplatser tydligare. Vi kommer att ha konkurrens om arbetskraften. De ungdomar som kommer ut om några år kommer att kunna välja arbetsgivare i större utsträckning. Då kommer det att vara en viktig faktor - många gånger viktigare än lönen - att få utvecklande och omväxlande arbeten på en arbetsplats där man inte blir sjuk eller skadad. Vi måste också förbättra det förebyggande arbetet. Där har vi en roll att fylla. Arbetsmiljöverket har fått i uppdrag att ta fram ett IT-baserat verktyg för att förenkla och stödja arbetet med riskhantering och riskanalys. Det finns många nya hälsorisker i arbetslivet. En är hot och våld. På regeringens uppdrag driver Arbetsmiljöverket nu ett särskilt projekt. Inte minst inom offentlig sektor ser vi att många blir hotade på sina arbetsplatser. Det är naturligtvis något som vi måste sätta stopp för. Det är högt prioriterat. Det är också viktigt med en dialog mellan arbetsmarknadens parter. Jag har ett möte inplanerat med dem för att närmare behandla de här frågorna. Det finns mycket att göra, men det är fel att peka på att det går åt fel håll, vilket jag tycker att Raimo Pärssinens interpellation andas. Jag följer den här frågan oerhört noga. Det här är avgörande för arbetslinjen. Om vi ska lyckas få in alla dem som står utanför i dag måste arbetslivet vara tillåtande och välkomnande.

Fru talman! Tack, ministern, för debatten. Jag har några kommentarer. Tomas Tobé försöker, i vanlig ordning, blanda bort korten. Vi pratar om arbetsmiljö, då pratar han nystartsjobb. Det har han försökt förr. Vi vet att Tomas Tobé och Moderaterna i arbetsmarknadsutskottet inte har någon politik när det gäller arbetsmiljöfrågorna. Det är bara tomma ord. Vi har diskuterat fas 3 tidigare i dag. Jobba själv gratis någonstans, Tomas Tobé, där du inte är värderad. Du får inte ett öre, utan du blir anvisad att vara där i två år. Känn hur det känns. Jag frågade hur vi får fler skyddsombud. Är det enbart en fråga för de fackliga organisationerna? Det svarade inte ministern på. Hur kan man ordna så att Arbetsmiljöverket får bättre befogenheter och kontroller? Ni har brutalt skurit ned på Arbetsmiljöverket. Jag har inte förväntat mig någon kommentar från ministern om varför ni gjorde det. Ni slog sönder den världsledande forskningen om arbetsmiljö. Varför gjorde ni det? Vi får inget svar. Varför drog ni ned på pengarna till skyddsombud? Vi har inte fått något svar på det. Det kommer förhoppningsvis i den sista rundan. Analysförmågan hos Arbetsmiljöverket är i princip borta. Det kommer så många nya EG-direktiv och man hinner inte med. Det är ni som har skulden för det. Låt oss fortsätta att lyfta fram arbetsmiljöfrågorna för att kunna vinna konkurrensen i framtiden och se till att det i Sverige finns endast goda arbetsplatser.

Fru talman! Jag vill också tacka arbetsmarknadsministern, interpellanten och övriga debattörer för en intressant och bra debatt. Jag försökte lyfta fram något positivt i interpellantens inlägg. Jag tyckte att det var intressant att Socialdemokraterna ändå började beskriva en av de utmaningar som vi har på arbetsmarknaden med att alla inte får plats i arbetsgemenskapen. Detta har vi sett under en lång tid. Det är också nära kopplat till att kunna erbjuda en bra arbetsmiljö. Därför är det intressant att diskutera vilka åtgärder vi behöver få på plats för att vägarna in på arbetsmarknaden ska vara så öppna som möjligt och för att vi samtidigt ska kunna säkerställa att det finns en bra arbetsmiljö - konkret när det gäller fas 3. Jag har inte sett något förslag från Socialdemokraterna om att man erbjuder en högre ersättning. Jag har egentligen över huvud taget inte sett något alternativ från Socialdemokraterna. Jag hör att man är missnöjd, men man erbjuder ingen annan politik. Det finns en hemläxa att göra om man ska fortsätta att framföra denna kritik i samma höga debatton. Fru talman! Vidare blir jag anklagad för att stå bakom en politik som inte erbjuder någon som helst politik för arbetsmiljön. Det kan finnas anledning att vara aningen mer ödmjuk. Vi ger Arbetsmiljöverket 591 miljoner för 2011. Vi återkommer inom kort från regeringen med en handlingsplan för arbetsmiljön. Statsministern har varit tydlig i sin regeringsförklaring med att detta är en viktig fråga för Moderaterna och för Alliansen. Jag ser fram emot att lyfta fram arbetsmiljöfrågorna mer under denna mandatperiod. Från arbetsmarknadsutskottet kommer vi att följa detta noga. Vi vill efter denna mandatperiod kunna konstatera att vi har tagit ytterligare steg för att säkerställa att Sverige ligger i absolut högsta världsklass när det gäller arbetsmiljön på svenska arbetsplatser.

Fru talman! Ett hållbart arbetsliv är någonting som vi socialdemokrater verkligen vill ha. Men när vi tittar på hur man skadas i arbetslivet ser vi också där stora skillnader mellan kvinnor och män. Om vi tittar på de arbetsskador som ska godkännas eller inte framgår det av en TCO-rapport att män får 22 procent av arbetsskadorna godkända och kvinnor 11 procent. Ändå vet vi att kvinnor har en många gånger tuffare arbetsmiljö. Vi ser också vad som växer fram i och med den privatiseringsiver som borgarna har. Vi ser att det har blivit tystare arbetsplatser. Man är rädd för att yttra sig över saker och ting som inte är bra för arbetsmiljön. Man ser att det är stora brister när det gäller att få in en vikarie. Det är ständig underbemanning på många arbetsplatser. Man har ett alltför dåligt inflytande och en för dålig delaktighet i sin egen vardag på jobbet, vilket vi vet inte är bra för arbetsmiljön och för den egna hälsan. Vi vet att många som jobbar deltid jobbar under den tid som det är som stressigast. Vi vet också att många av dem som jobbar deltid hoppar över raster för att det inte går att få ihop tiden. Vi vet också att utbildningsnivån och intresset hos arbetsgivarna när det gäller arbetsmiljön inte är tillräckligt. Tomas Tobé sade att regeringen satsar. Men om man tittar på plussidan måste man också titta på vad man har tagit bort tidigare. Det går alltid att tricksa och fixa i statistiken, men man måste titta på helheten i fråga om vad ni har velat med arbetsmiljön och i fråga om vad ni har gjort och inte gjort.

Fru talman! Om tillsynen över arbetsmiljön ska kunna upprätthållas på ett tillfredsställande sätt måste det finnas en myndighet som övervakar att arbetsgivarna tar sitt arbetsmiljöansvar och bedriver ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Fru talman! Borgerliga politiker lyfter ofta fram forskningen och att den ska förstärkas, vilket är intressant. Vi delar denna syn. Men när det handlar om forskning inom arbetsmiljö är det inte lika intressant. Nästan direkt efter valet 2006 lade man ned Arbetsmiljöinstitutet. Det i sig har fått konsekvenser. Det innebär att värdefull forskning inom arbetsmiljöområdet har splittrats och försvagats. Det innebär att den samordnade forskningen inom arbetsgivarorganisationen när det gäller ergonomi, belastningsskador, fysiska och kemiska hälsorisker i stort sett har försvunnit. Detsamma gäller Arbetslivsinstitutets utbildningar till exempel för personal inom företagshälsovården och för fackligt förtroendevalda. Detta har också gjort att det på sina håll i företag är svårare för skyddsombuden att gå kompletteringsutbildningar. Det har blivit betydligt svårare, och på flera håll slirar också arbetsgivaren innan man skickar i väg skyddsombud på nyutbildning. Detta får konsekvenser framgent. Fru talman! ILO rekommenderar en inspektör per 10 000 anställda. Vad vi kan se nu har Sverige 0,7 inspektörer per 10 000 anställda. Tycker inte arbetsmarknadsministern att Sveriges löntagare förtjänar minst det som ILO rekommenderar?

Fru talman! Jag tackar mina meddebattörer för bra debatter. Ann-Christin Ahlberg tar upp en viktig fråga som jag verkligen vill förtydliga och som gäller ojämlikheten och ojämställdheten i fråga om beviljande av livränta. Det är en mycket viktig fråga som har lyfts fram och där man kan se att det är ojämställdhet. Det är någonting som vi tar allvarligt på. Därför har vi gett Inspektionen för socialförsäkringen i uppdrag att granska arbetsskador ur ett jämställdhetsperspektiv. Vi har också tillfört medel för mer forskning kring vad detta som gäller kvinnors ohälsa och skador beror på. Förklaringen kan vara och är troligtvis att man inte har kunskaper för att kunna bedöma kvinnors skador på samma sätt eftersom de inte är lika synliga från utsidan. Kapar man några fingrar i en maskin syns det, medan kvinnor drabbas av belastningsskador om de exempelvis har jobbat många år inom äldreomsorgen som undersköterska. Kvinnors skador är då inte lika lätta att koppla till arbetet och bedöma dem som arbetsskador. Men där måste vi göra mer. Jag delar helt den uppfattningen. Och det görs mer, och det tas på allvar. Arbetsmiljön är en prioriterad fråga eftersom det är grunden i arbetslinjen så att fler ska kunna komma in, vara kvar, utvecklas och jobba längre upp i åren. Då måste vi stödja detta genom en bra arbetsmiljö. Jag är mycket nöjd med det förändringsarbete som har skett inom Arbetsmiljöverket. Ibland kan det vara så att en kris, som det förstås är när man göra stora neddragningar, leder till att man måste tänka nytt och tänka annorlunda och effektivisera sin verksamhet. Att inspektörerna nu gör 35 procent fler inspektioner per person är fantastiskt. De har också en bättre kommunikation för att kunna jobba förebyggande. Vi gör alltså många olika saker. Arbetsmiljön är och kommer att vara en prioriterad fråga. Jag tror inte att allting var bättre förr. Jag tror att man ständigt måste förbättra och se över dessa institutioner så att alla personer som går till arbetet varje dag inte ska behöva vara rädda för att skadas, förolyckas eller bli sjuka. Det är grunden i själva arbetslinjen. Jag tackar för debatten och önskar er en trevlig helg.