Arbetsmarknadsprövning

Interpellationsdebatt 24 juni 2024

Protokoll från debatten

Anföranden: 7

Anf. 110 Statsrådet Maria Malmer Stenergard (M)

Fru talman! Leif Nysmed har frågat mig om jag kan överväga att återinföra en arbetsmarknadsprövning där parterna på arbetsmarknaden tillsammans med lämplig myndighet prövar behovet av arbetskraft från tredjeland.

Inledningsvis vill jag understryka att målet för regeringens politik är att Sverige ska ha en ändamålsenlig arbetskraftsinvandring som bidrar till Sveriges konkurrenskraft. En viktig del av det paradigmskifte som regeringen genomför på hela migrationsområdet är därför att reformera det svenska systemet för arbetskraftsinvandring.

Vi tror att företagen själva är bättre lämpade än myndigheter att bedöma vilka behov de har av arbetskraft. Vi valde därför tidigt en annan väg än att gå vidare med den arbetsmarknadsprövningsmodell som föreslogs av tidigare regering. I stället vidtar regeringen ett flertal andra åtgärder, inte bara för att säkerställa kompetensförsörjningen för arbetsgivare som har behov av att anställa kvalificerad arbetskraft från ett tredje land utan också för att minska fusk och missbruk. Som ett första steg har försörjningskravet för arbetskraftsinvandrare höjts från 13 000 kronor till 27 360 kronor i månaden. I betänkandet Nya regler för arbetskraftsinvandring m.m. (SOU 2024:15) föreslås dessutom införandet av ett ännu högre lönekrav motsvarande medianlönen samt en möjlighet att göra undantag för enskilda yrkesgrupper. Ett högre lönekrav kan bidra till att säkerställa goda villkor för dem som kommer till Sverige för att arbeta och även bidra till att de har rätt kompetens.

Men förslagen innebär samtidigt att företagen även fortsättningsvis kommer att vara fria att bedöma vilket kompetensbehov de har, inom de ramar som den kommande regleringen ger. De åtgärder som regeringen nu genomför kommer därför att bidra till ett väl avvägt regelverk som fokuserar på att attrahera den kompetens som är svårast att hitta i Sverige.

Sammanfattningsvis har jag inte för avsikt att återinföra ett system för arbetsmarknadsprövning.


Anf. 111 Leif Nysmed (S)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Jag har dock några frågor utifrån det.

Statsrådet lyfter inledningsvis fram Sveriges konkurrenskraft. Jag ställer mig frågande till hur det kan gynna Sverige att våra företag, samtidigt som cirka 12 000 svenska byggnadsarbetare är arbetslösa, tar in arbetskraft från Uzbekistan, Albanien, Serbien med flera länder till byggbranschen.

Svenska byggnadsarbetare är internationellt kända för sina yrkeskunskaper. Vilka kompetenser ser statsrådet att en albansk arbetare har som inte en svensk byggnadsarbetare kan matcha? Hur kan det komma sig att det är viktigare att värna den fria arbetskraftsinvandringen än att bekämpa den egna, inhemska arbetslösheten? Kan statsrådet kanske tänka sig att införa en arbetsmarknadsprövning i vissa branscher med hög arbetslöshet, likaväl som hon resonerar om att undanta enskilda yrkesgrupper från de högre lönekraven?

Att inte låta arbetsmarknadens parter vara en del av prövningen är lite märkligt, då dessa har ett stort ansvar för hur svensk arbetsmarknad fungerar.

Fru talman! Statsrådet beskriver det höjda lönekravet som ett sätt att motverka fusket. Tyvärr kommer enbart ett höjt lönekrav inte att få bort exempelvis lönedumpningen. Olika organisationer som jobbar med detta, men även svenska myndigheter, beskriver till exempel att man kan få en lön i handen och sedan betala tillbaka delar. Man jobbar kanske mer övertid gratis för att kompensera den högre lönen. Man kan betala väldigt höga summor för ett boende, många gånger väldigt undermåligt, för att kompensera den högre lönen. Detta kommer alltså inte riktigt att hjälpa till.

Arbetsmarknadens parter är faktiskt de som ansvarar för lönebildningen på svensk arbetsmarknad och kontrollerar att löner betalas ut. Då tänker jag så här: Borde inte de få vara en del av prövningen för att kunna komma till rätta med detta och få ett större inflytande?

Vi har 12 000 byggnadsarbetare arbetslösa, cirka 10 procent. Och det är Byggnads akassa; det finns fler arbetslösa byggnadsarbetare utanför akassan. Siffran är alltså egentligen högre.

Fler än hälften av de ungdomar i landet som gick ut byggprogrammet i våras fick ingen lärlingsanställning. Det är rätt alarmerande för kompetensförsörjningen framöver inom byggbranschen i Sverige, men också för den framtidstro dessa ungdomar ska ha.

När det gäller Stockholm har jag fått siffran att så få som 10 procent av eleverna från byggprogrammet har fått anställning. Jag har bara fått siffran via hörsägen så vi får ta den med en nypa salt, men jag tycker ändå att den är ganska alarmerande.

Kan alltså migrationsministern tänka sig en arbetsmarknadsprövning i särskilda branscher som har hög arbetslöshet?


Anf. 112 Statsrådet Maria Malmer Stenergard (M)

Fru talman! Till att börja med välkomnar jag verkligen den här frågan eftersom den bidrar till att tydliggöra vår politik. Jag får nämligen ofta kritik för att jag skulle vilja införa en arbetsmarknadsprövning när vi pratar om förslaget om lönegolv och undantag, och det vill jag alltså inte - inte heller delvis.

Däremot lägger vi nu om regelverket för arbetskraftsinvandring. Det är någonting som Socialdemokraterna har sagt sig stå för länge, men under sina åtta år i regeringsställning gjorde man ingenting.

Vi ser väldigt stora behov av att genomföra dessa förändringar. Det vi nu gör är att skifta fokus från en stor andel, närmare bestämt två tredjedelar, lågkvalificerad arbetskraftsinvandring till mer kvalificerad och högkvalificerad arbetskraftsinvandring. Vi vidtar också en rad åtgärder för att komma till rätta med det fusk som finns på arbetsmarknaden, vilket Leif Nysmed också tar upp, som är oerhört allvarligt.

Arbetskraftsinvandringen är viktig för Sverige. För balansens skull ska man dock också komma ihåg att den är en liten del av den totala arbetskraften. År 2023 beviljades närmare 21 000 förstagångsansökningar om arbetstillstånd, vilket motsvarar ungefär 0,5 procent av hela arbetskraften i Sverige.

Bristen på arbetskraft i Sverige varierar, och arbetsgivarna efterfrågar olika kompetenser inom olika delar av landet. I den utredning som nyligen presenterades och som nu bereds föreslås också att ett bristyrke ska kunna kopplas till en viss del av landet, vilket skapar en viss flexibilitet i regelverket. Det kan bidra till att personer som kommer till Sverige för att arbeta gör det där det råder brist på arbetskraft lokalt.

För att säkra kompetensförsörjningen är det även viktigt att den stora grupp som står utanför arbetsmarknaden kommer i arbete. Därför ser regeringen till att öka drivkrafterna för dem som ännu inte försörjer sig själva att ta de jobb som faktiskt finns men inom mer lågbetalda yrken. Det är därför vi nu utreder både ett bidragstak och en kvalificering till välfärden.

Samtidigt vill jag nämna allt det vi gör för att bekämpa fusket, som jag ser mycket allvarligt på. Det handlar i grunden om att skydda utsatta människor men också om att värna legitimiteten i migrationssystemet. Vi vet att det förekommer att personer söker sig till Sverige i syfte att arbeta utan att ha tillstånd att arbeta här. Vi vet naturligtvis också att människor, precis som Leif Nysmed lyfter, utnyttjas på ett fruktansvärt sätt. Kontroller på arbetsplatser och kontroller av administrativ karaktär görs i branscher som bedöms vara särskilt drabbade av arbetslivskriminalitet, däribland byggbranschen.

Vi vet att arbetskraftsinvandrare bedöms vara en riskgrupp när det kommer till arbetskraftsexploatering. Att motarbeta arbetslivskriminalitet står därför mycket högt på regeringens agenda. Nio myndigheter samverkar mot arbetslivskriminalitet, och sju regionala center mot arbetslivskriminalitet etablerades under 2022 och 2023. Under hösten avser regeringen att återkomma med ett förnyat uppdrag till denna myndighetssamverkan för att slå hårdare mot den kriminella ekonomin, organiserad brottslighet i företagsmiljö och exploatering. Allt detta är saker som verkligen drabbar seriösa företag och seriösa arbetstagare.

Vidare menar vi att höjda försörjningskrav innebär att det blir svårare att få arbetstillstånd till vissa yrken. Det kommer naturligtvis även att påverka byggbranschen. Höjda försörjningskrav kan bidra till att säkerställa goda arbetsvillkor för dem som kommer hit för att arbeta. Vi har också inrättat en ny statsrådsgrupp, som leds av mig, som ska hitta nya vägar för att stoppa kriminella aktiviteter i skuggsamhället.

Mycket görs alltså, både när det gäller regelverket för arbetskraftsinvandring och när det gäller att komma åt det fusk som finns och som drabbar seriösa företag.


Anf. 113 Leif Nysmed (S)

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet! Jag tycker att detta är en viktig fråga att få debattera och diskutera på det seriösa sätt som vi här gör.

Det som oroar mig med flera är att den kompetens som faktiskt finns i landet i dag, exempelvis i byggbranschen - jag lyfter just den eftersom den är så pass hårt utsatt och eftersom jag är väl insatt i den - inte kommer att finnas kvar i branschen den dag det vänder. Vi ser ingen riktig vändning i byggbranschen inom de närmaste åren, och frågan är vilka som är kvar i byggbranschen när det väl vänder.

Om vi tänker på de arbetskraftsinvandrare som kommit hit, främst på legal väg, vad är det som säger att de är kvar i Sverige den dag vi en gång ska bygga upp ett fritt Ukraina igen? Vad är det som säger att de stannar kvar i Sverige och vill jobba här?

Risken finns att vi slår ut den svenska, inhemska byggnadsarbetarkåren och sedan förlitar oss på att utländsk arbetskraft kommer hit och gör jobbet i framtiden när exempelvis bostadsbyggandet som kommer att behövas kommer igång igen.

Risken finns att färre ungdomar söker sig till byggprogrammet. Det ser vi redan i dag. Att gå ut direkt till arbetslöshet gör det inte speciellt lockande att söka ett visst program. Det är snarare tvärtom. Jag ser att det blir långsiktiga, svåra problem om vi inte tar hand om den kompetens som redan finns eller kan införskaffas genom lärlingssystemet som man går in i när man går ut byggprogrammet. Man är ju inte klar med sin utbildning när man går ut byggprogrammet utan ett antal år på en arbetsplats tillkommer innan man får ett yrkesbevis.

Det blir problem när man inte har med arbetsmarknadens parter i prövningen. Vilka kommer till Sverige och arbetar? Vi ser ju på svensk arbetsmarknad en kraftigt försämrad arbetsmiljö och att fler skadar sig på arbetsplatserna - för att inte tala om alla dödsolyckor. Det är tecken på att arbetsmarknaden inte fungerar som den ska. Då är det viktigt att ha kompetens och att man kan pröva att den kompetensen verkligen finns hos dem man vill ha hit.

Om arbetsmarknadens parter ska vara en viktig del av den svenska modellen - som våra båda partier står upp för, vilket tydligt har visats i många debatter - måste de ju också få vara en del av även den här frågan. Jag förstår att statsrådet och jag har lite olika ideologiska ingångar, men jag vädjar ändå om att man åtminstone i krisbranscher överväger en arbetsmarknadsprövning och faktiskt tar del av den kompetens som arbetsmarknadens parter har - både löntagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer. Sedan har vi kloka myndigheter som också kan vara behjälpliga i detta.


Anf. 114 Statsrådet Maria Malmer Stenergard (M)

Fru talman! Tack, Leif Nysmed! Jag tycker att det är jätteviktigt att de här frågorna belyses, särskilt med den expertis som Leif Nysmed besitter gällande branschen.

I byggbranschen beviljades förra året 743 arbetstillstånd. Den 1 december 2023 trädde de lagändringar i kraft som innebär ett försörjningskrav på 27 360 kronor i stället för 13 000 kronor. Fram till den 31 maj i år har bara 200 arbetstillstånd, alltså förstagångsansökningar, beviljats i byggbranschen. Det är en relativt liten andel om man ser till de totalt omkring 310 000 personer som arbetar i byggbranschen.

Byggbranschen är ett exempel på en bransch där särskilda krav ställs för att man ska beviljas arbetstillstånd. I branscher med sådana särskilda beviskrav beviljar Migrationsverket faktiskt bara 22 procent av ansökningarna. Det är ett sätt att hantera dessa speciella branscher där man behöver särskild tillsyn, så som Leif Nysmed efterfrågade.

Vi känner till att en del av dem som arbetar inom byggbranschen är utstationerade arbetstagare från ett annat EU-land där arbetsvillkoren ibland kan vara sämre än vad de är på den svenska arbetsmarknaden. Den utredning som nyligen presenterade sina resultat föreslår därför att den utlänning som är utstationerad i Sverige av en arbetsgivare som är etablerad i ett annat land utöver ett anställningsavtal även ska ha ett underlag med de villkor som gäller för arbetet i Sverige, vilket också kan bidra till bättre villkor för gruppen.

En relevant grupp att ta upp i sammanhanget är uzbekiska medborgare. Förra året sökte 775 uzbekiska medborgare asyl i Sverige. Totalt beviljades 42 av dessa ansökningar, vilket innebär en beviljandegrad på 5 procent. Vi vet att en stor del av den här gruppen befinner sig i Sverige illegalt och att den andelen har ökat de senaste 20 åren.

Enligt SCB befann sig drygt 5 000 personer födda i Uzbekistan i Sverige under 2021. Det finns dock siffror som pekar på att det skulle kunna vara så många som 20 000. Dessa siffror illustrerar det vi redan känner till, det vill säga att denna grupp främst befinner sig i Sverige illegalt. Vi vet också att det förekommer att de inte ansöker om asyl och att de legaliserar sin vistelse först när de uppmärksammas av myndigheter, vilket bland annat sker i samband med arbetsplatsinspektioner.

Den uzbekiska gruppen är ett exempel som visar hur allvarligt det här är. Dessa personer är oerhört utsatta, och därför är arbetet som regeringen gör mycket viktigt. Det handlar inte minst om fler arbetsplatsinspektioner, men också om att utreda möjligheter att på olika sätt införa skärpta sanktioner mot de arbetsgivare som på ett ganska brutalt sätt utnyttjar den här arbetskraften.


Anf. 115 Leif Nysmed (S)

Fru talman! Statsrådet har helt rätt i att den största orsaken kanske inte är hur det ser ut på arbetsmarknaden, men den illegala arbetskraften och den utstationerade arbetskraften från EES-länder som visar sig komma från tredjeland är delar som går in i varandra. Ett väldigt tydligt exempel är ett företag som i hovrätten dömdes för ekobrott. Efter ett antal års utredning kunde man till sist konstatera att 19 personer hade jobbat illegalt i Sverige trots att företaget hade uppgivit att de var sambor med EU-medborgare och därmed fick följa med och arbeta i hela EU. Men vid en noggrannare undersökning visade det sig att personerna man hänvisat till var gifta med andra personer.

Möjligheten att röra sig fritt inom EU och EES genom att vara sambo med en medborgare i EU eller EES gör det egentligen stört omöjligt för vem som helst att kontrollera vem någon är och om den har rätt att vistas här. Det tog ett antal år för Ekobrottsmyndigheten att komma fram till detta. Det är ju omöjligt för dem att vara ute på alla tusentals arbetsplatser. Det är därför jag vill att vi ska orka involvera arbetsmarknadens parter även i det här arbetet. Det är en viktig pusselbit i arbetet att arbetsmarknadens parter får ta ansvar. Vi ställer krav på att de ska göra kontroller, men vi ger dem inte förutsättningar att vara med och bedöma om det behövs arbetskraft i Sverige från tredjeland.

Vi har ju fri arbetskraftsinvandring inom EU och EES, men ibland blir jag väldigt fundersam över "behoven" som uppstår. Jag tror att vi behöver mer samarbete kring detta och att arbetsmarknadens parter är viktiga, även i detta. Det är min uppfattning.

Tack för en bra debatt!


Anf. 116 Statsrådet Maria Malmer Stenergard (M)

Fru talman! Även jag vill tacka för en bra debatt. Jag tror att vi är relativt överens om att mycket måste ske. Sedan har vi lite olika vägar för att nå dit. Men jag tycker ändå att det är en styrka att en stor del av riksdagen står bakom förändrade regelverk när det gäller arbetskraftsinvandring.

Vi behöver flytta fokus från att ha en stor andel lågkvalificerad arbetskraft och se till att fler av dem som ännu inte försörjer sig själva i Sverige faktiskt får möjlighet att ta de jobb som finns och också har drivkrafter att göra det, liksom att de utbildas till att göra det. Vi behöver bli bättre på att attrahera talanger från hela världen. Därför fokuserar regeringen på kvalificerad och högkvalificerad arbetskraftsinvandring och att korta handläggningstiderna, inte minst genom att införa en 30-dagarsgaranti för högkvalificerade personer som vill komma hit och bidra med sina talanger.

Regeringen gör även en stor satsning på att bekämpa arbetslivskriminaliteten. Det kommer vi att behöva fokusera mycket på framöver. Det handlar om att se till att människor inte utnyttjas men också om att värna legitimiteten i regelverket kring migration.

Däremot vill jag inte landa i att skapa onödigt krångel för företagen. Jag tycker att de ska vara fria, inom ramen för de regelverk vi sätter upp, att bedöma vilken kompetens de behöver. Jag vill inte ge facken vetorätt mot anställningar. Därför säger vi nej till arbetsmarknadsprövning.

Jag är glad över att vi är överens om att reformer behövs och över att arbetet nu är igång efter väldigt lång väntan. Stort tack för en bra debatt!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellation 2023/24:804 Arbetsmarknadsprövning

av Leif Nysmed (S)

till Statsrådet Maria Malmer Stenergard (M)

 

Vi ser i dag hur arbetslösheten stiger i flera branscher samtidigt som arbetskraftsinvandringen fortsätter från tredje land, exempelvis inom byggsektorn.

Det är problematiskt när utbildad inhemsk arbetskraft varslas och sägs upp på grund av arbetsbrist i stor omfattning, samtidigt som företag fortsätter att ta in utländsk arbetskraft från låglöneländer utanför EU, exempelvis de forna öststaterna.

Om vi håller oss till byggbranschen så har oftast den svenska byggnadsarbetaren en gedigen yrkesutbildning genom det gymnasiala byggprogrammet eller genom det av parterna sedan lång tid tillbaka utarbetade traditionella lärlingssystemet. Det finns även andra utbildningsvägar för att snabbt och effektivt få den yrkeskompetens som efterfrågas. Trots den gedigna yrkeskunskapen som svenska byggnadsarbetare besitter så konkurreras de i dag ut av utländsk arbetskraft från exempelvis Uzbekistan.

Frågan många ställer sig är vilken utbildning dessa personer har som trumfar över de svenska byggnadsarbetarnas.

Kan det vara så att det finns andra faktorer som gör det mer lönsamt att hämta arbetskraft från Uzbekistan, Albanien och Ryssland?

Hur säkerställer vi att det som byggs i Sverige i dag är av den kvalitet som vi förväntar oss?

Vi socialdemokrater har länge krävt att det återigen införs en arbetsmarknadsprövning, där arbetsmarknadens parter tillsammans med exempelvis Arbetsförmedlingen kan säkerställa att den kompetens som finns bland arbetslösa i Sverige tas om hand eller genom arbetsmarknadsutbildningar tillgodose att arbetslösa löntagare kan matcha de behov som finns på arbetsmarknaden.

En arbetsmarknadsprövning har flera nyttor. Först och främst ser den till att man tar hand om den kompetens som redan finns eller som effektivt kan införskaffas av andra arbetslösa i landet. Dessutom kan en sådan prövning även säkerställa att arbetskraft som eventuellt skulle behövas till Sverige erhåller rätt kompetens eller får en sådan kompetens för att klara uppdraget. Till sist skulle även en arbetsmarknadsprövning se till att arbetare inte ställs mot arbetare i ett race nedåt i löner och anställningsvillkor. Just det sistnämnda är en grogrund för den rasism som vi sett växa fram på flera arbetsplatser när utländsk arbetskraft utnyttjas under många gånger slavliknande förhållanden.

Med anledning av detta är min fråga till statsrådet Maria Malmer Stenergard följande:

 

Kan statsrådet överväga att återinföra en arbetsmarknadsprövning där parterna på arbetsmarknaden tillsammans med lämplig myndighet prövar behovet av arbetskraft från tredje land?