IP470

Fru talman! Anna Kinberg har frågat mig vad jag avser att göra för att förbättra arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken. Bakgrunden till frågan är att Anna Kinberg har läst en artikel i Dagens Industri. I artikeln har den totala kostnaden för arbetsmarknadspolitiken delats med antalet personer som fått ett arbete via arbets- förmedlingen. Med denna besynnerliga räknekonst uppgår kostnaden till en halv miljon kronor för varje person som fått arbete via den offentliga arbetsför- medlingen. Utifrån detta drar Anna Kinberg slutsat- sen att det blir dyrare med den offentliga arbetsför- medlingen än hos något rekryteringsföretag. Detta är ett ytterligare ett exempel på en anmärk- ningsvärd moderat räkneteknik. Jag förstår att med denna räkneteknik är det enkelt att motivera neddrag- ningar inom arbetsmarknadspolitiken motsvarande flera miljarder kronor, som de borgliga föreslår. Ut- gångspunkten i den moderata synen tycks vara att det är de arbetslösa själva som är orsaken till att de är kvar i arbetslöshet och att marknadskrafterna och ökad otrygghet i systemen skapar en bättre fungeran- de arbetsmarknad. Den svenska arbetsmarknadspolitiken fungerar väl. Sverige får också erkännande för sin arbetsmark- nadspolitik internationellt. Internationella Valutafon- den (IMF) konstaterar att sysselsättningen och delta- gande på arbetsmarknaden har stigit kraftigt till en av de högsta i världen, speciellt för kvinnor och äldre. Arbetslösheten är under 4 %, och sedan 1997 har ungefär 300 000 nya jobb skapats. Vi är långt ifrån nöjda med vad vi har lyckats åstadkomma. De stora utmaningarna för arbetsmark- nadspolitiken är bl.a. att - minska antalet långtidsarbetslösa - utjämna de regionala skillnaderna i sysselsätt- ningstillväxten - klara välfärdens rekryteringsbehov - förhindra överhettning och flaskhalsar vid kon- junkturuppgång - öka arbetskraftsutbudet. Jag är helt övertygad om att lösningen på dessa utmaningar inte är en nedmontering av den aktiva arbetsmarknadspolitiken och arbetsförmedlingarna. Jag tror inte att marknadslösningar är det bästa för t.ex. personer med arbetshandikapp, äldre arbetslösa samt de många undersysselsatta i skogslänens gles- bygder och i storstädernas utsatta bostadsområden. Vi står också inför en demografisk utveckling som förutsätter att vi kan mobilisera hela arbetskraftsutbu- det för att inte riskera att vår välfärd försämras. Många personer har en lång och tuff väg att gå för att få ett arbete. För dessa personer är arbetsmark- nadspolitiken och den offentliga arbetsförmedlingen ett stöd och en möjlighet till ett arbete.

Fru talman! Tack för svaret! Många personer har en lång och tuff väg att gå för att få ett arbete, säger Björn Rosengren. Det håller jag absolut med om. Det är bara det att ansvaret för det har naturligtvis inte de arbetslösa själva. Det är inte heller Moderaternas ansvar, utan det är Björn Rosen- grens ansvar. Det är därför jag har interpellerat ho- nom. Då står han här och kritiserar mig för att läsa Da- gens Industri, vilket är ganska ointressant. Jag läser gärna Dagens Industri, och även andra källor till information om utvecklingen i näringslivet och på arbetsmarknaden. Man kan kalla det vad man vill, och man kan räk- na hur man vill. Men om man jämför kostnaderna för den arbetsmarknadspolitik som Björn Rosengren bedriver med resultatet blir det dyrt och dåligt. Det tycker i alla fall jag och flera med mig. Arbetsmarknadspolitiken är rekorddyr, och den har resulterat i att 700 000 människor står utanför arbetsmarknaden. Det är därför jag kritiserar den, och det är därför jag söker svar på en fråga som Björn Rosengren uppenbarligen inte vill svara på. I stället skryter han och påstår att sysselsättningen utvecklas bättre i Sverige än i många andra länder. Det stämmer inte. Enligt siffror från OECD ligger Sverige på en inte särskilt hedrande tolfteplats bland de 15 EU-länderna när det gäller sysselsättningsut- veckling sedan 1994. Vår sysselsättning ökade under den perioden med 4,2 %, vilket man kan jämföra med Irlands 32,1 % eller Spaniens 18,3 %. Jag skulle ta det lite lugnare med internationellt skryt om jag var ansvarig för den utvecklingen, vilket Björn Rosengren är. När näringsministern pratar om svensk arbets- marknadspolitik jämfört med den i andra länder ver- kar han som sagt nöjd. Men den som jämför svenska resultat med fakta från andra länder blir snarare rädd och ledsen. Vi har en dyrare och mer ineffektiv ar- betsmarknadspolitik. Problemet med det är att det leder till att för få människor får jobb. Det som näringsministern skryter om är faktiskt ett resultat som är sämre än det som orsakade rege- ringskris och verkschefens avgång i hans partibröders Tyskland. Där insåg socialdemokraterna i regeringen att man inte kunde ha det så och att för få fick jobb med det systemet. De ansåg att det måste förändras. De bröt upp monopolet för det som motsvarar AMS. Eftersom han inte svarade första gången måste jag upprepa min fråga. Vilka åtgärder avser Björn Ro- sengren att vidta för att den svenska arbetsförmed- lingen ska fungera bättre?

Fru talman! Låt mig först konstatera att vi i de jämförelser som görs med andra länder kan se att den svenska arbetsmarknadspolitiken fungerar mycket väl. Det visar sig inte minst när andra gör bedöm- ningen. Vi har i dag en öppen arbetslöshet på 3,8 %. Det är den lägsta aprilsiffran på tio år. Jag skulle kunna vara lika oförsiktig och kanske lite oförskämd och fråga hur det var under den borgerliga tiden. Hur var det när Moderaterna regerade - när vi förlorade nästan 300 000 jobb och hade en öppen arbetslöshet på nästan 10 %? Vi har halverat den öppna arbetslösheten under dessa år. Vi har varit med om att skapa 300 000 nya jobb. Skryt tror jag somliga bör akta sig för. Jag hål- ler mig i alla fall till fakta. Sedan vill jag ta upp frågan om Tyskland. Mode- raterna framhåller de problem som finns i Tyskland och med det tyska AMS. Moderaterna påstår att situ- ationen i Sverige är än mer illavarslande. Tyskland har drygt fyra miljoner arbetslösa. Många har varit arbetslösa under mycket lång tid. Det stämmer att man gör vissa förändringar i Tyskland. Man tillåter t.ex. privata förmedlingar fr.o.m. den 1 april i år. I Sverige togs monopolet bort för flera år sedan. Bemanningsföretagen har en mar- ginell marknadsandel på ett par procent, men mark- naden är faktiskt öppen. Det finns också en annan fråga som jag tycker att det är viktigt att diskutera när det gäller arbetsför- medlingarna, som jag ändå har kunskap och känne- dom om. Arbetsförmedlingarna är en trygghet för alla de människor som blir arbetslösa. Den ger dessa människor trygghet. De kan gå dit. De får professio- nell hjälp, och de får stöd. De blir också del av olika åtgärder. Det innebär att de inte blir hängande i luf- ten. Det sägs här att det är för stora kostnader förknip- pade med att placera en arbetssökande i arbete, att det sker för sällan och att det tar för lång tid. Sådana påståenden baseras ofta på en förenklad räkneövning, där man dividerar det antal anvisningar som lett till arbete med förvaltningsbudgeten. Som jag sade tidi- gare tas med detta räknesätt inte hänsyn till att för- valtningsbudgeten även ska täcka utgifter för hante- ring av arbetslöshetsförsäkringen, som Arbetsmark- nadsverket ansvarar för. Då blir det väldigt konstigt. Jag åberopar än en gång artikeln i Dagens Indu- stri. Det är faktiskt Anna Kinberg som hänvisar till den. I den ser man att även kostnader för de arbetslö- sas försörjning och lönebidrag för arbetshandikappa- de har inräknats. Det finns sådana i vårt svenska sam- hälle. Det finns massor som behöver stöd och hjälp. Jag vill också ta upp den platsbank man har inom AMS. Över 400 000 människor per månad besöker denna. Det är ett självserviceinstrument som används i ökad omfattning. Den möjliggör en individuell ser- vice till dem som har det största behovet. Vissa kan sköta sig själva och andra hanterar situationen på detta sätt. Det besynnerliga i denna diskussion - det som gör det så konstigt - är att Moderaterna dubbelräknar när de talar om hur många arbetslösa vi har i Sverige. Jag kan redovisa hur ni dubbelräknar. Det är det ena ni gör. Det andra ni gör är att ni kritiserar AMS, ungefär på samma sätt som ni kritiserar företagsklimatet. Det underliga är att människor ute i världen som gör stu- dier av detta talar om hur fantastiskt det fungerar här. Det var IMF nu senast - för bara några veckor sedan. Men de kanske inte har tillräcklig auktoritet i det moderata rummet.

Fru talman! Jag kritiserar egentligen primärt inte AMS utan Björn Rosengren. Det blir sällan helt kon- struktivt i denna typ av debatter. Jag kritiserar eller berör över huvud taget inte den regering som Björn Rosengren inte har varit med i utan den som han är med i, för det är där han är ansvarig för den arbets- marknadspolitik som bedrivs. Jag tyckte att man på Dagens Industri räknade på ett ganska intressant sätt när man lade ihop kostna- derna för förmedlingen av jobb och administration och jämförde det med resultatet. Man kan fråga sig vad som är önskat resultat. För mig är det att få ut människor i arbete igen. Det tyck- er jag är det viktigaste resultatet. Det är mot den bak- grunden som jag är kritisk mot ett system där bara 15 % av dem som fick jobb fick det genom den ar- betsförmedling vi har. Jag tycker att den fungerar för dåligt. Det Rosengrens tyska partivänner kritiserade var ett system där bara var femte som fick jobb fick det genom arbetsförmedlingen. Jag tycker att det är rätt relevanta jämförelser. Det är att hjälpa människor att komma ut i arbete som är den viktigaste uppgiften för arbetsmarknadspolitiken. Jag vill varken avskaffa den eller förmedlingen av arbete, utan jag vill att förmedlingen ska bli bättre. Det verkar Björn Rosengren inte vara särskilt intres- serad av. Han verkar trivas ganska bra med det sys- tem som vi har, där bara ungefär var sjätte rekrytering är arbetsförmedlingens förtjänst. Om Björn Rosengren skulle komma till arbets- marknadsutskottet lite oftare - mig veterligen har det inte hänt under mandatperioden - skulle han få vara med om de redovisningar som generaldirektören gör av olika mätningar. Där ser man att personalen har en inställning. Den är ofta ganska nöjd med hur det fun- gerar. Men de jobbsökande eller inskrivna - särskilt de långtidsinskrivna - är inte lika nöjda. Det är de jag tycker är viktigast. I de borgerliga förslagen diskuterar vi en s.k. om- ställningspeng. Såvitt jag förstår är det detta man har infört i Tyskland. Den som behöver och vill ha ett jobb kan ta med sig lite av sitt anslag och gå till olika instanser som kan hjälpa honom eller henne att hitta ett jobb. Det verkar finnas en efterfrågan på det, ef- tersom det är så många som inte lyckas få jobb via arbetsförmedlingen. I Skärholmen i Stockholm ger försöket med jobbcenter lyckade resultat. Arbetslösa får gå max fem dagar utan jobb, och kommunen tar hjälp bl.a. av privata bemanningsföretag för att hitta jobb. Jag tyck- er att det fungerar bra, men det är bara två exempel på förslag för att uppnå bättre arbetsförmedling. Det borde egentligen inte vara mitt jobb att föreslå olika förbättringar. Poängen med min interpellation är att Björn Rosengren ska göra det. Han har dessvärre en antiborgerlig ryggmärgsre- flex som gör, och det förstår jag, att han aldrig kom- mer att hålla med mig i sak. Men det var därför jag tog upp internationella exempel. Det var därför jag tog upp problemet att vi, som OECD ser det, ligger tolva i EU. Från hans partikamrater i Tyskland kom- mer en öppning. De tycker eventuellt att vi ska ha en omställningspeng för att uppnå bättre effektivitet i arbetsförmedlingen. Vad är då det? Jo, det är att kunna hjälpa fler människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden och få riktiga jobb. 700 000 människor kan inte gå till riktiga jobb i dag av flera olika anledningar, som vi har debatterat i kammaren en massa gånger. Det jag fortfarande undrar är vad Björn Rosengren vill göra för att ge fler möjlighet att få jobb genom en mer effektiv arbetsförmedling.

Fru talman! Får jag börja med att säga att jag är stolt över på vilket sätt jag leder departementet totalt sett men kanske framför allt när det gäller arbets- marknadspolitiken. Jag är stolt över på vilket sätt AMS hanterar arbetsmarknadsfrågorna. Jag är stolt över de förändringar som jag har gjort i arbetsmark- nadspolitiken som handlar om att det nu är en myn- dighet. Vi har en bättre styrning av verksamheten. Det handlar om att vi har gjort en koppling mellan a- kassan och sättet att hantera arbetsförmedlingen. Detta är jag faktiskt stolt över. Jag kan ta några siffror. Vi har exempelvis halve- rat antalet långtidsinskrivna under de senaste åren, från 100 000 till drygt 45 000. Och som jag sade tidigare har vi mer än halverat den öppna arbetslös- heten. Vi har i dag 2,6-2,7 % människor i åtgärder. 80 % av deltagarna i arbetsmarknadsutbildningen när det gäller vård och omsorg fick arbete efter utbildning förra året. Det finns fler sådana exempel, så jag är faktiskt stolt över på vilket sätt jag nu tar ansvar för arbetsmarknadspolitiken. När jag pratar med mina bröder internationellt säger de att de är imponerade. Många kommer hit och tittar hur vi hanterar detta. När det sedan gäller styrning av AMS vill jag säga att jag träffar generaldirektören och ordföranden ungefär var 14:e dag. Jag går igenom vad som hän- der. Jag tycker att man, även om jag nu har en antibor- gerlig reflexrörelse som är negativ, kan förvänta sig lite beröm när det går bra.

Fru talman! Jag kan ta den sista bollen på en gång och lova talmannen, näringsministern, stenograferna och debattens åhörare att jag absolut skulle ge beröm om jag var nöjd, men det är jag ju inte. Verkschefen i fråga, som vi pratar lite grann om, säger att Sverige har den högsta arbetslösheten i mo- dern tid vid ingången till sämre ekonomiska tider. Enligt AMS årsredovisning från förra året var den s.k. omsättningen i aktivitetsgarantin 10 %, det är alltså de som slutar därför att de t.ex. får jobb. Jag tycker att det är för dåligt, så jag tycker att det är konstigt att Björn Rosengren är så stolt över det här. Han sade i sitt första inlägg att han inte var nöjd. Det var mer passande. Om han hade sagt det nu hade vi också varit överens om utgångsläget, och jag hade kunnat berömma honom när läget hade förbättrats. Förbättringen hade t.ex. kunnat visa sig i en bättre plats än tolfte bland EU-länderna när det gäller sys- selsättningsökning sedan regeringsskiftet. Vi står inför en demografisk utveckling som för- utsätter att vi kan mobilisera hela arbetskraftsutbudet, sade Björn Rosengren i sitt första svar. Det håller jag helt med om, men jag är bekymrad över att det är för få som lyckas mobiliseras genom det system vi har nu. Det är därför som jag vill ge fler möjlighet att få jobb genom att fler jobb skapas i företag och genom att förmedlingen av dem dessutom blir effektivare. På båda dessa punkter har Moderaterna och de andra borgerliga partierna lagt fram konkreta förslag till förbättringar, och Björn Rosengrens partikamrater i andra länder har genomfört dem. Det som jag fortfarande undrar är inte vad Björn Rosengren tycker om de borgerliga partiernas förslag utan det är vilka konkreta förslag han själv avser att lägga fram - det börjar bli bråttom nu med tanke på hur lång tid av mandatperioden som har gått - för att ge fler chansen att få jobb och ge fler chansen att få en effektiv arbetsförmedling. Jag konstaterar att han inte svarar på den frågan, och det tycker jag är non- chalant mot alla arbetslösa.

Fru talman! Jag tycker att det är oerhört noncha- lant att, med den arrogans som interpellanten visar, här stå och explicit säga att jag inte har hanterat ar- betsmarknadspolitiken på ett sätt som man kan för- vänta sig. Då återgår jag till min uppräkning. Vi har halverat antalet långtidsinskrivna, från 100 000 till 45 000. Vi har fått ned den öppna ar- betslösheten från 8 % - när ni lämnade ert regerande var den nästan 10 % - till 3,8 %. Vi får beröm för detta från IMF. Vi har gjort en reformering av AMS och har en arbetsförmedling som jag tycker är effek- tiv. Den kan alltid bli bättre, men den är oerhört ef- fektiv. Det jag då vill svara på denna fråga är att vi fort- sätter med de reformeringar som vi har gjort, och vi har, menar jag, i ett internationellt perspektiv lyckats mycket väl med den svenska arbetsmarknadspoliti- ken. Det som framförs här är nonsens. När man talar om 700 000 vet man att man dubbelräknar, och att stå och säga att vi har misslyckats när vi har mer än hal- verat den öppna arbetslösheten och fått en avsevärt bättre flexibilitet på arbetsmarknaden är nonchalant, apropå det ordet. Där passar det ordet bättre.