Arbetsmarknadspolitik

Herr talman! Patrik Björck har frågat mig om det är min bedömning att regeringens arbetsmarknadspolitik har uppnått det den avsåg att uppnå eller om jag avser att verka för att ytterligare åtgärder ska vidtas för att minska antalet arbetslösa.

Jag vill börja med att tacka interpellanten för frågan.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att minska arbetslösheten genom att stötta ekonomins återhämtning och prioriterar reformer inom framför allt tre områden. Det handlar om att fortsätta stärka hushållens köpkraft, om reformer för ökad tillväxt och om att återupprätta arbetslinjen så att fler kommer i arbete.

Många arbetslösa står långt ifrån arbetsmarknaden. Regeringen har därför gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att med egen personal förstärka stödet till långtidsarbetslösa och förbättra matchningen mellan arbetslösa och lediga jobb samt kontrollen av de arbetslösa.

Den enskilt viktigaste insatsen för att långsiktigt etablera sig på arbetsmarknaden är utbildning. Regeringen har därför gjort stora satsningar på bland annat regionalt yrkesvux och yrkeshögskolan.

För att minska arbetslösheten är det även viktigt att öka den yrkesmässiga och geografiska rörligheten hos de arbetssökande samt förbättra kontrollen och uppföljningen av de arbetslösa.

I vårpropositionen för 2026 (prop. 2025/26:100) gör regeringen bedömningen att jämviktsarbetslösheten trendmässigt kommer att minska framöver, för första gången på 20 år.

Regeringen fortsätter arbetet med att effektivisera arbetsmarknadspolitiken med stöd och insatser anpassade till de arbetslösas olika förutsättningar och behov.

Herr talman! Det är ett spännande svar vi får från arbetsmarknadsministern. Jag kan konstatera att jag inte riktigt får svar på mina frågor.

Jag frågade om arbetsmarknadspolitiken hade uppnått det den avsåg att uppnå. Där verkar svaret från arbetsmarknadsministern vara att han är nöjd – business as usual. Det finns inga egentliga problem att hantera.

Då blir det lite komplicerat, eftersom det är en uppfattning som inte delas av särskilt många andra i det här landet. De arbetslösa är naturligtvis besvikna på avsaknaden av arbetsmarknadspolitik. Arbetsgivarna är besvikna på att de trots att de har behov inte får stöd för att kunna få anställbara personer med den utbildning och kompetens som krävs. Det är ändå detta som är arbetsmarknadspolitikens huvudsyfte: att se till att matcha de behov som finns hos arbetsgivare och arbetslösa så att man kan mötas.

De fackliga organisationerna är naturligtvis inte nöjda. Deras medlemmar står utan jobb, och de vill självklart att medlemmarna ska ha de jobb som finns.

En av de mest anmärkningsvärda delarna i svaret, herr talman, är att arbetsmarknadsministern pratar om att återupprätta arbetslinjen så att fler kommer i arbete. Det är anmärkningsvärt eftersom vi har debatterat detta i 20 år i denna kammare, lika länge som jag har suttit här. Efter valet 2006 hade jag dessa debatter med Littorin, Borg och Reinfeldt, som hävdade att de skulle återupprätta arbetslinjen med sin politik.

Jag är övertygad om, herr talman, att Littorin, Borg och Reinfeldt trodde på sin politik – att de 2006 faktiskt trodde att den så kallade arbetslinjen skulle minska arbetslösheten. Nu är ju det tragiska att verkligheten knackar på. När de avgick efter att under åtta år ha försökt införa arbetslinjen visade det sig att arbetslösheten i stället hade ökat under de två mandatperioder man fick på sig att försöka införa den så kallade arbetslinjen.

Nu försöker alltså Kristerssons regering och den nuvarande arbetsmarknadsministern återupprätta arbetslinjen. Efter 20 år har man alltså samma svar på vad lösningen är. Problemet är att det inte fungerade 2006 och att det inte heller fungerar nu.

Problemet med att arbetsmarknadspolitiken lyser med sin frånvaro är just den stora kompetensbristen. Många arbetslösa saknar kunskaper och kompetenser som behövs och som arbetsgivaren efterfrågar. Om man inte har en politik som löser det verkliga problemet utan bara som någon sorts mantra upprepar ett 20 år gammalt slagord från valrörelsen 2006 som efter åtta år visade sig inte fungera kommer resultatet att bli detsamma.

Det finns ett känt citat från en företrädare till arbetsmarknadsministern, nämligen hans partikamrat Johan Pehrson. Han sa att det har varit för ”fett” att vara arbetslös. Det var Johan Pehrsons sätt att beskriva arbetslösheten och arbetslinjen: Det har varit för ”fett” att vara arbetslös. Det upprepar nu den nuvarande arbetsmarknadsministern. Samma politik med 20 år gamla slagord, men ingen arbetsmarknadspolitik. Noll arbetsmarknadspolitik men hög arbetslöshet. Det duger inte, herr talman.

Herr talman! Patrik Björck har, precis som jag, varit med ett tag i svensk politik. Vi har sett reformer och förslag komma och gå. Vi har sett arbetslöshet stiga, och vi har sett arbetslöshet sjunka.

Problemet 2006 som alliansregeringen adresserade var att Göran Persson hade förtidspensionerat bort en halv miljon människor. Sverige hade 2006 fler förtidspensionärer än företagare. Därför var det extremt viktigt att då återupprätta arbetslinjen, inte bara för Sveriges ekonomi och för företagens skull utan också för människornas skull. Arbetslinjen handlar om att öppna dörrar i stället för att låsa in personer i passivitet och utanförskap, vilket alltid är Socialdemokraternas recept.

Nu ser utmaningen lite annorlunda ut. Nu är det inte Göran Persson som har förtidspensionerat bort människor från arbetsmarknaden, utan nu är det Socialdemokraterna som har bedrivit en oansvarig migrationspolitik som, precis som interpellanten påpekar, gör att de som i dag står utanför arbetsmarknaden till stor del saknar de kompetenser och färdigheter, inte minst svenska språket, som företagen efterfrågar.

Visst är det ändå märkligt att vi har en hög, för hög, arbetslöshet – där håller vi med varandra – samtidigt som företagen skriker efter kompetens? Vad är det tecken på? Jo, det är tecken på att asylinvandringen har varit för hög och att utbildningssystemen inte levererar vad de lovar. Därför är den viktigaste frågan att ta tag i, som vi har jobbat med under mandatperioden, att säkerställa att det finns utbildningar och insatser som leder till jobb, inte till passivisering och förtidspensionering. Där har vi vänt om politiken.

Det ska finnas fler yrkesutbildningar som är anpassade efter vad arbetsgivarna efterfrågar, fler möjligheter att bygga på en utbildning och fler kombinationsutbildningar. Yrkesutbildningar i något som av oss kan uppfattas som lätt, exempelvis att städa hotellrum, kombinerade med språkutbildningar är vägen framåt om vi vill bryta det farliga utanförskap och den långvariga passivitet som många människor i dag upplever.

Herr talman! Jag argumenterade för att den slagordspolitik som togs fram inför valrörelsen 2006 om att återinföra arbetslinjen inte fungerade då. Man kan ha olika ideologiska ingångar, och jag tror att Littorin, Borg och Reinfeldt trodde på sin politik. Åtta års misslyckanden bevisade att de hade fel. Vi kan faktiskt gå ännu längre tillbaka i tiden och visa att det Johan Britz pratar om aldrig kommer att fungera.

Jag hade en debatt i torsdags med finansministern, och jag ställde en fråga till henne om alla högerregeringar som har funnits i modern tid efter andra världskriget. Det var regeringarna Fälldin mellan 1976 och 1982. De efterlämnade en stor skatteskuld, hög arbetslöshet och låg tillväxt. Sedan hade vi regeringen Bildt 1991 till 1994. Den efterlämnade en stor statsskuld, låg tillväxt och hög arbetslöshet. Sedan hade vi regeringen Reinfeldt från 2006 till 2014 som efterlämnade hög arbetslöshet, låg tillväxt och en stor statsskuld. Och nu kommer vi för fjärde gången att ha drabbats av en högerregering i Sverige.

När vi summerar mandatperioden, inte slagorden – det är viktigt att skilja på slagord och verklighet, resultaten, vad som faktiskt hände när man förde den politik som Johan Britz förespråkar – pekar alla siffror nedåt när det gäller ekonomi och tillväxt. Inga siffror pekar nedåt när det gäller att pressa ned arbetslösheten – de pekar uppåt.

Johan Britz blir svaret skyldig; han måste lämna slagordspolitiken. Det är inte bara jag som socialdemokratisk riksdagsledamot som är upprörd. Jag inledde med att säga att arbetsgivarna är upprörda över avsaknaden av arbetsmarknadspolitik. De fackliga organisationerna är upprörda över avsaknaden av arbetsmarknadspolitik. Man gör faktiskt ingenting när det gäller det som ministern slagordsmässigt försöker framföra i talarstolen.

Har det framkommit något reellt – något konkret? Finns det inte någon eftertanke om varför högerpolitik alltid misslyckas? Kan det vara så att arbetslösheten inte beror på att det är för ”fett” att vara arbetslös? Kan det vara så att man måste fundera på varför den politik som aldrig har fungerat tidigare inte fungerar nu heller? Man kanske får lyssna på näringslivet, som efterfrågar en aktiv arbetsmarknadspolitik och en möjlighet att anställa folk.

Det räcker inte att säga att man ska utbilda folk inom bristyrken, utan då måste man faktiskt göra det. Det görs inte i dag. Då hade vi inte haft den här arbetslösheten. Verkligheten är högerregeringarnas värsta fiende. Jag förstår att man ideologiskt och slagordsmässigt upprepar att arbetslinjen ska återupprättas. Sedan lämnar man efter sig hög arbetslöshet, hög statsskuld och låg tillväxt. Hur kommer det sig att finansministern i dag kan åberopa de goda statsfinanserna när hon försöker förklara varför man klarar av att skuldsätta sig ur kriserna? Den enda förklaringen till det är att vi mellan de fyra katastroferna – högerregeringarna – har haft socialdemokratiska regeringar som har städat upp i ekonomin och i arbetslösheten och fått landet på fötter igen. Det kommer vi att göra igen efter valet.

Herr talman! Det är Patrik Björck som behöver uppdatera sitt språk. Slagordspolitik är det jag hör i kammaren i dag från Patrik Björck. Dags att uppdatera talepunkterna.

Vi har en lägre statsskuld nu än när Magdalena Andersson var finansminister. Vi har en plan för att hantera den situation som råder på arbetsmarknaden, där det råder alldeles för hög arbetslöshet och långvarigt utanförskap. Hälften av de arbetslösa är utrikes födda. Av dem som är långtidsarbetslösa är ungefär sex av tio utrikes födda. Det handlar om utbildningar som leder till jobb. Successivt, steg för steg, skruvar vi om i utbildningssystemet.

Detta var inte den stora frågan 2006. Då var den stora frågan att göra om akassan. Det har vi visserligen också gjort, och framför allt har vi gjort det mer lönsamt att arbeta genom att sänka skatten för dem som jobbar och som har jobbat. Är Patrik Björck emot det? Det vore intressant att få höra. Är Socialdemokraterna emot det? Det vore intressant att få höra.

Vi genomför en bidragsreform med syftet att aktivera de människor som har varit passiva och tvingats in i passivitet under lång tid. Det sker med hjälp av ett aktivitetskrav. Det finns i många borgerliga kommuner, och där har det en god effekt. Däremot finns det inte i så många socialdemokratiskt styrda kommuner. Det är därför vi genomför detta på nationell nivå.

Är andelen inskrivna på Arbetsförmedlingen i maj 2026 högre eller lägre än den var i maj 2022? Jag ska hjälpa ledamoten att uppdatera sina talepunkter. Andelen inskrivna på Arbetsförmedlingen är i maj 2026 lägre än den var i maj 2022. Är andelen ungdomar som varken arbetar eller studerar lägre första kvartalet 2026 eller högre jämfört med första kvartalet 2022? Jag hjälper ledamoten på traven här också. Den är lägre.

Herr talman! Försämrat akassan har ni ju gjort, arbetsmarknadsministern. Det gjorde ni 2006 också. Ni gör det så fort ni får möjlighet. Men det har ju inte fungerat. Ni har inte lyckats med er arbetsmarknadspolitik, som egentligen har ett enda svar på alla frågor: att försämra akassan. Det har aldrig funkat. Det funkade inte då, och det funkar inte nu.

Sedan blir det nästan lite humoristiskt. Jag ber om ursäkt att jag skrattade till här i talarstolen, herr talman. Man fortsätter hålla på med sin slagordspolitik om att återupprätta arbetslinjen efter 20 år. Det blir ju bara slagordsmässigt. Verkligheten visar att det inte fungerar.

Arbetsmarknadsministern ger sig också in på siffertrixande. När vi kommer att summera Kristerssons mandatperiod kommer statsskulden att vara högre än när Kristersson tillträdde. Vem som helst kan ta fram de papperen. Det är offentligt och inget konstigt. Det är klart att man kan siffertrixa, leka och skoja med siffrorna. Men det har ingenting med verkligheten att göra. För man en politik som innehåller slagordsmässighet och siffertrixande är man desperat.

Jag tror att arbetsmarknadsministern ser att politiken är misslyckad. Jag tror till och med att arbetsmarknadsministern vet att politiken är misslyckad och kanske börjar ana att det finns en orsak till att högerregeringar alltid misslyckas med arbetsmarknadspolitiken, alltid misslyckas med den ekonomiska politiken och alltid misslyckas med tillväxten. De tre sakerna hänger nämligen ihop. Och då kör man också statsskulden i botten.

Det är resultatet av högerpolitik, oavsett om man är ideologiskt förblindad eller inte. Vi har det svart på vitt.

Herr talman! Jag noterar att Patrik Björck inte hade någonting att säga om andelen inskrivna på Arbetsförmedlingen, som alltså var lägre i maj 2026 än den var i maj 2022, då Patrik Björcks parti var ansvarigt i regeringsställning.

Jag noterar att Patrik Björck inte hade någonting att säga om att andelen ungdomar som varken arbetar eller studerar var lägre första kvartalet 2026 än första kvartalet 2022.

Jag noterar att Patrik Björck förbiser det jag tidigare meddelade: att bedömningen nu är att jämviktsarbetslösheten tack vare regeringens reformer trendmässigt kommer att minska framöver, för första gången på 20 år.

Jag noterar också att Patrik Björck inte berättade att vi har höjt taket i akassan och har gjort akassan till den omställningsförsäkring den ska vara: en trygghet mellan jobb, inte en långvarig försörjning som låser in människor i passivitet.

Svaret på arbetslöshet är inte bidrag, i alla fall inte på lång sikt. Det är nämligen farligt. Det är farligt för Sverige. Och det är farligt för de människor som är arbetslösa. Långvarig arbetslöshet leder till psykosociala problem. Det leder till större risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Det leder till större risk för suicid. Det leder till större risk för riskbeteende eller riskbruk av alkohol. Det är livsfarligt att vara arbetslös.

Vi bekämpar arbetslösheten. Det gör vi nu med framgång. Det går för långsamt, men kurvorna har vänt.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.