Arbetslöshetsmålet och fler enkla jobb

Herr talman! Katarina Brännström har ställt två frågor till mig. Den första är om jag delar Arbetsförmedlingens bedömning att arbetslöshetsmålet är orealistiskt att nå. Den andra är om jag delar Arbetsförmedlingens bedömning att det behövs fler enkla jobb, och vilka åtgärder jag i så fall tänker vidta för att stimulera framväxten av sådana jobb.

Regeringens mål att antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka så att Sverige når lägst arbetslöshet i EU 2020 ligger fast. Målet tydliggör prioriteringarna för den ekonomiska politiken, och det kommer att krävas ytterligare reformer för att pressa tillbaka arbetslösheten.

Utvecklingen på arbetsmarknaden är stark, enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar. Sysselsättningen ökar i god takt, främst bland utrikes födda, samtidigt som arbetslösheten tydligt minskar, inte minst bland ungdomar. Även långtidsarbetslösheten minskar efter att ha bitit sig fast på mycket höga nivåer de senaste åren.

Samtidigt har förutsättningarna att nå målet om lägst arbetslöshet i EU 2020 blivit mer utmanande sedan våren 2013, när det först presenterades. Den tilltagande oron i omvärlden gör att många människor med skyddsbehov kommer till Sverige de närmaste åren. Denna befolkningstillväxt är välkommen, eftersom den möter den demografiska utvecklingen, samtidigt som den på längre sikt bedöms innebära fler sysselsatta och en starkare ekonomisk utveckling. Samtidigt tar det tid för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden, vilket bedöms leda till en initialt högre arbetslöshet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Mot denna bakgrund kommer regeringen att återkomma med ytterligare åtgärder för högre sysselsättning och varaktigt lägre arbetslöshet i kommande budgetpropositioner.

Som jag framförde i en interpellationsdebatt den 2 februari i år bedömer regeringen att antalet jobb med lägre kvalifikationskrav behöver bli fler, men att det inte är den enda lösningen. Det är framför allt viktigt att ta till vara den kompetens som finns hos dem som kommer till Sverige. Snabbspår för nyanlända till bristyrken och ökade valideringsinsatser är prioriterat. Det är också betydelsefullt med kompetenshöjande insatser. För att antalet arbetade timmar ska öka krävs därför framför allt insatser för att förse individer med goda färdigheter, eftersom dessa färdigheter är centrala för att träda in och bli kvar på arbetsmarknaden. Regeringens satsningar på bland annat Kunskapslyftet innebär både en kraftig utökning av antalet utbildningsplatser och åtgärder som syftar till högre kvalitet inom utbildning för vuxna. Målgrupper kan vara såväl nyanlända och unga vuxna vilka avbrutit gymnasiestudierna som individer vilka behöver utbilda sig i en omställningsfas eller fortbilda sig.

I uppgörelsen som regeringen har med de borgerliga partierna ingår förslaget att RUT-avdraget vidgas till att inkludera ytterligare trädgårdstjänster samt flytt- och it-tjänster i hemmet. Under våren kommer regeringen att gå vidare med att utveckla nya åtgärder för att uppmuntra entreprenörskap bland nyanlända och för att få fram fler jobb med lägre utbildningskrav.

Att satsa på utbildning, vilket regeringen nu gör, är också nödvändigt för att personer med möjlighet att ta mer kvalificerade jobb inte ska fastna i låglönejobb och tränga undan dem med kort utbildning. Alla jobb kommer att behövas.

Herr talman! Jag ska be att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Arbetslöshetsmålet ligger fast, säger arbetsmarknadsministern. Jag blev lite tveksam i går, när Stefan Löfven lät osäker. Han pratade om att det skulle nås på sikt och svävade på målet. Det var först när journalisten ställde en rak fråga i intervjun som han korrigerade sig själv och sa att det skulle vara 2020. Vi kan alla fundera över det där arbetslöshetsmålet - om det över huvud taget är ett bra mål och när det ska vara uppnått.

Jag gillar en del av det som arbetsmarknadsministern sa i interpellationssvaret, särskilt det allra sista: "Alla jobb kommer att behövas." Det är en mening som jag har sagt många gånger i den här kammaren. Det är också bra att ministern säger att man ska "utveckla nya åtgärder för att uppmuntra entreprenörskap bland nyanlända och för att få fram fler jobb med lägre utbildningskrav". Detta har vi efterlyst och pratat om väldigt länge. Då kanske det finns en viss insikt om att det är de här jobben som behövs. Alla människor klarar inte utbildning. Alla människor kan inte sitta fem sju år på skolbänken. Då är det rimligt att de får chansen att jobba.

Men arbetsmarknadsministern sa också i svaret att det initialt blir högre arbetslöshet för dessa nyanlända. Därför kan man vara lite orolig för hur många nya som kommer att komma i år, när vi hör att det andra regeringspartiet går ut och säger att 150 000 nya vore bra. Då kommer "initialt" att innebära en väldigt lång tid, och det kan oroa många fler än mig.

Jag skrev min interpellation för att jag tycker att det är allvarligt när den viktiga myndigheten Arbetsförmedlingen gör bedömningen att det kommer att bli riktigt svårt, "nästan orealistiskt", att nå det mål regeringen har satt upp. Resurserna räcker inte till, och det krävs många fler enkla jobb. Om det nu antyds att det ska komma förslag om detta är det bra. Frågan är bara vad det är som ska komma och hur detta ser ut. Man har ju klagat väldigt mycket på RUT och ROT tidigare, men finns det andra varianter på det temat vore det väl spännande att få se.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är få om ens någon som tror på regeringens mål. Finanspolitiska rådet har sågat det helt och hållet. Konjunkturinstitutet har dömt ut det, med de förslag som hittills lagts fram. Det kommer att krävas minst 350 000 nya jobb. Då undrar man om alla dessa experter har fel.

Min kollega Jenny Petersson ställde en liknande interpellation i maj 2015. Ministern svarade att det skulle komma nya reformer och att det krävdes en "bred mobilisering", särskilt av kommuner och landsting. Vi vet att ministern har rest runt bland kommunerna. Men hur har det gått? Endast en liten rännil av de traineejobb och extratjänster som utlovades förra året har blivit till. Det är inte ens ett hundratal, vad vi vet.

Det krävs ganska rejäla reformer, och vi ser verkligen fram emot att de reformerna presenteras ganska snabbt. Nu blir det en tudelning av arbetsmarknaden och en oro. Det går bra för Sverige och många kommer i jobb, men det finns en väldigt stor och växande grupp som inte får ta del av framgångarna. Därför är det väldigt spännande att höra hur ministern ser på vad det är för nya förslag som kommer att komma. Jag väntar med spänning.

Herr talman, arbetsmarknadsministern! Det är en viktig, högaktuell och relevant fråga som interpellanten tar upp. Sverige har ett stort och växande problem och en utmaning i att allt fler med låg utbildning och bristande språkkunskaper fastnar i långtidsarbetslöshet och utanförskap.

Sedan många år är situationen tyvärr den att Sverige är riktigt dåligt på att integrera och få asylinvandrare i arbete. Det innebär naturligtvis att de åtgärder som har satts in, vilka är många och kostsamma, inte alls fungerar tillräckligt bra. Därför är det alarmerande att regeringen, Socialdemokraterna och LO fortsätter att vara så tondöva, med ett enda traditionellt och fyrkantigt recept som kan beskrivas som more of the same för att ge arbete till dem långt bort från arbete.

Vi hör ofta att mediantiden för när 50 procent av de nyanlända har kommit i arbete är sju åtta år - arbetsmarknadsministern säger det till exempel ständigt - och att 65 procent har arbete efter 15 år. Det är alldeles för låga andelar som vi snabbt måste få upp så att de blir väsentligt bättre.

Tyvärr är den SCB-statistik som alla använder rätt mycket förskönande, eftersom alla räknas som arbetande som den aktuella veckan arbetar minst en timme i tillfälliga jobb, i deltids- och heltidsjobb och i jobb med 80 procent lönebidrag.

Jag har ofta funderat över hur utvecklingen är över tid för flyktingar, när de och deras anhöriga har erhållit ett heltidsarbete utan några statsbidrag inblandade. Med all respekt för lönebidrag, som är viktiga och nödvändiga för dem som behöver det stödet, är målet ändå att de allra flesta ska ha sitt fasta heltidsjobb betalat av arbetsgivaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har därför låtit riksdagens utredningstjänst, den vassa Anna Enström Järleborg, ta fram en rapport om detta, eftersom det är först när man har full kunskap om nuläget som relevanta åtgärder kan sättas in för att nå de mål som man ställer upp. Rapporten tycker jag är alarmerande och visar hur väldigt svårt det är för de grupper som jag har pekat på att få arbete. Jag vill delge arbetsmarknadsministern och riksdagen detta i denna debatt. Detta visar rapporten - lyssna noga nu, ministern!

Om helårsanställda och företagare analyseras visar det sig att andelen helårsanställda inklusive företagare av den totala befolkningen i Sverige mellan 20 och 64 år ligger på 69 procent. Andelen helårsanställda inklusive företagare bland flyktingar inklusive flyktinganhöriga uppgick till 25 procent efter 8 år i Sverige, och efter 15 år var andelen 34 procent. Bland männen var det 32 procent helårsanställda inklusive företagare efter 8 år och bland kvinnorna 18 procent. I dessa uppgifter ingår därtill de som arbetar heltid och har stöd av lönebidrag, så siffrorna torde vara betydligt lägre vad gäller andelen med heltidsarbete utan några statsbidrag.

Att SCB inte kan särredovisa detta finner jag mycket anmärkningsvärt. Detta är den allvarliga verkligheten, arbetsmarknadsministern. Det räcker inte med more of the same. Det behövs nya, radikala grepp, som Centerpartiet och Alliansen visar på men som regeringen och LO säger nej till.

Det gör mig djupt bekymrad inför framtiden.

Herr talman! Katarina Brännström frågar om rimligheten i regeringens mål om att sänka arbetslösheten och få den lägsta arbetslösheten i Europa till 2020. Jag vill påminna om att tidigare moderater har ifrågasatt den socialdemokratiska regeringens arbetsmarknadsmål och arbetslöshetsmål. Regeringen Persson, mellan 1994 och 1998, satte också upp ett mycket ambitiöst mål: att man skulle sänka arbetslösheten till 4 procent. Dåvarande moderata partisekreteraren, tror jag, Lars Tobisson sa att om man lyckades med det skulle han börja sälja böckling till hela världen som en stor exportvara. Jag vet inte om han drev det företaget, men den svenska regeringen lyckades i alla fall åstadkomma den förändringen.

Det var ett gemensamt arbete där man samarbetade med den fackliga organisationen och diskuterade: Hur ska man lösa den här frågan? Hur ska vi komma till rätta med den höga arbetslösheten?

Jag har samma fråga till Staffan Danielsson och Katarina Brännström som jag har ställt till de andra meddebattörerna under de arbetsmarknadspolitiska debatterna. Den gäller hur ni ser på den svenska modellen. Tycker ni att den svenska modellen är bra? Står ni bakom den till fullo? Det vore intressant att få ett konkret svar på det.

De enkla jobben måste man också diskutera. Vi har nyligen haft en debatt om RUT-tjänster. Där har Erik Andersson varit mycket tydlig med att det verkar som om gemene svensk helst vill ha allt subventionerat, för annars är man inte riktigt beredd att betala det fulla priset.

När det gäller enkla jobb och låga löner har vi i arbetsmarknadsutskottet nyligen besökt USA. Vi såg väldigt mycket enkla jobb, jag och Christian Holm Barenfeld. Det handlade om att trycka på hissknappar, att hålla upp dörren, att stå med skyltar. Många av dem som hade dessa enkla jobb klarade naturligtvis inte av att försörja sig själva. 42 miljoner invånare i USA är beroende av matkuponger för sin levnad, trots att många av dem jobbar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den fråga som man måste ställa sig då är: Är vi beredda att sänka lönerna och försämra välfärden i Sverige till vilket pris som helst? Det är egentligen det Staffan Danielsson pratar om, att sänka lönerna. Då måste man fundera på vilket samhälle man får.

Vi hade också möjlighet i USA att träffa en som fått ekonomipriset instiftat till Alfred Nobels minne, Stiglitz. Han konstaterade att det är bättre att subventionera enklare jobb ur ekonomisk synpunkt men också moraliskt - att inte låta de arbetslösa vara de som står för den egna kostnaden.

(forts.)

Herr talman! Frågan är hur vi kan få fram fler enkla jobb, nämligen jobb som inte kräver alltför höga kvalifikationer för att man ska kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Självklart räcker det inte, precis som Ylva Johansson beskrev, med bara enkla jobb. Om vi tittar på de grupper som står långt ifrån arbetsmarknaden, särskilt de som kommer hit från andra länder som asylinvandrare, ser vi utbildningsnivåer som är låga. De är så pass låga att även om vi hade gett folk pengar för att anställa dessa personer hade det inte gett ett så himla stort utfall. Alltså kan man helt enkelt se att lönenivåer och produktivitet spelar roll, men om en människas produktivitet ibland till och med är negativ kommer det inte att anställas någon oavsett hur låga löner vi har.

Arbetsmarknadsministern har såklart rätt i att man måste ha upphöjande insatser i den bemärkelsen att man höjer människors kompetensnivå. I själva gruppen ser vi att ungefär 30 procent av de inskrivna har ungefär sex års grundskola eller mindre. Mig veterligen finns det ganska liten evidens för att man klarar av att förflytta vuxna människor från en så låg utbildningsnivå till eftergymnasial utbildning eller i varje fall gymnasial utbildning, vilket nästan är det som krävs på arbetsmarknaden, inom en rimlig tid innan de helt enkelt går i pension. Invandrare går ju också i pension. Jag tror inte att detta är samhällsekonomiskt försvarbart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför blir frågan: Hur kan vi göra för att höja människors nivåer men också sänka trösklar? Vi kommer inte ifrån att vi behöver sänka trösklar på något sätt. Vi vet att en stor utveckling av människors produktivitet sker på arbetsmarknaden, det vill säga när man väl får ett jobb och lär sig arbetet på arbetsplatsen. Där ser vi en kraftig produktivitetsökning. Därför borde man självfallet få anställa folk till en lägre kostnad initialt. Om man sedan vill fylla ut resten av tiden med utbildning eller vad man vill kalla det och hur man vill organisera det hela spelar mindre roll.

Det viktiga är däremot vad som är Socialdemokraternas svar för att få fram de här enkla jobben för människor som inte når upp till den otroligt höga produktivitetsnivå vi i genomsnitt har i Sverige. Vi har jobbat upp denna produktivitetsnivå - och detta behöver jag knappast berätta för en socialdemokrat - i 150 år. Det har skett med allmänt skolväsen för alla, genom att göra utbildning till norm, genom att alla ska gå en utbildning, genom att alla ska lära sig hur det funkar med sommarjobb etcetera. Alla dessa normer har vi skapat under lång tid.

Det handlar till exempel om att kvinnor ska vara delaktiga på arbetsmarknaden. Om vi tittar på kvinnosidan bland de nyanlända grupper som kommer hit har en majoritet av kvinnorna aldrig förvärvsarbetat någon gång i hela sitt liv. Det är såklart inget man bara löser med lite utbildningsprogram, utan man måste sänka trösklar.

Frågan blir helt enkelt: Vad är regeringens plan, som de själva säger, för att skapa de enkla jobben och för att möjliggöra att människor blir anställda? Om vi inte ska röra kostnader, skattekilar och skatter och om vi inte ska röra lönebildning - hur ska man då egentligen trolla fram de enkla jobben?

Det finns i grund och botten några sätt att göra detta på: Vi höjer människors nivåer, och det vet vi att vi inte kan göra hur lätt som helst. Vi kan också sänka trösklar. Då blir frågan: Hur tänker Socialdemokraterna göra detta utan att sänka skatter och utan att ändra lönebildning eller förändra anställningsvillkor? Hur ser Socialdemokraternas plan ut? Det är den stora frågan i kväll.

Herr talman! Jag vill tacka Katarina Brännström och Hanif Bali för konstruktiva inlägg i ett läge som är en stor utmaning. De som kommer till Sverige är lika olika - eller ännu mer olika - som de som redan finns här. En särskild utmaning är naturligtvis de som har en låg eller nästan ingen utbildningsnivå med sig. Det är utbildningsnivån som är den stora vattendelaren på svensk arbetsmarknad - mycket tydligare än etniskt ursprung eller var man är född.

Detta är en stor utmaning, och det går inte att möta den på bara ett sätt. Man måste välja båda delar: dels höja utbildningsnivån, dels skapa jobb och vägar in på arbetsmarknaden för den som har en låg formell utbildningsnivå. Vi måste göra båda delar.

När vi tittar på den grupp som har låg utbildningsnivå ser det väldigt olika ut. En del är personer som kanske kom hit i tonåren och som inte har hunnit gå klart sin utbildning innan de hamnar in i etableringsuppdraget. Då bör de fortsätta med utbildningen till dess att de kan nå gymnasiekompetens. Andra kanske är 40 år och har aldrig yrkesarbetat eller gått någon utbildning. Då tror jag inte att det är realistiskt för de allra flesta individer att nå upp till den utbildningsnivå som vanligtvis krävs för inträde på svensk arbetsmarknad. Man måste alltså jobba på flera olika sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Precis som Hanif Bali sa kommer inte lönesänkarlinjen att kunna vara framgångsrik. Däremot måste man jobba med lönekostnader. Det gäller för individen, där man vet ganska väl att det har god effekt när man träffar rätt person vid rätt tillfälle. Men jag är inte heller främmande för att ha generella skattesubventioner till sektorer. RUT-avdrag är ett sådant, till exempel. Jag är inte helt främmande för det, men man bör alltid väga in att det finns en stor risk för dödviktskostnader vid den typen av generella subventioner. Det måste man ta med i beräkningen.

Regeringen tittar på flera olika förslag, och vi kommer att behöva lägga fram fler förslag än dem vi hittills har lagt fram för att klara av detta. Det är alldeles uppenbart. Båda spåren behövs, och kombinationer därav.

Herr talman! Jag vill passa på att säga någonting till Staffan Danielsson, som väljer att vara väldigt alarmistisk. Vi vet att Centern väljer att attackera hela den svenska modellen. Det är sant att vi har utmaningar med många nyanlända, och det är sant att det kommer att krävas stora förändringar också av instegen på arbetsmarknaden. Men vi ska också komma ihåg att Sverige är det land i OECD som jag tror har näst högst sysselsättningsgrad av alla.

Vi är ett land där inte allt, men mycket, fungerar väl på arbetsmarknaden. Vi är ett land som har hög sysselsättningsgrad och få konfliktdagar. Hela modellen bygger på att parterna tar ansvar och har gjort det. Det gör de också i detta läge. De tar ansvar. Det handlar om mycket konstruktivt utformade snabbspår som kortar väntetider, tar bort dödtid och ser till att valideringar och inträde på arbetsmarknaden kan ske snabbare.

Jag vill säga något till Staffan Danielsson, vars parti företräder att man ska lämna den svenska modellen och i stället börja lagstifta om löner. Han anklagar regeringen för att göra more of the same, som han säger. Jag vill gärna klargöra att vi gör precis motsatsen. Vi har precis vridit Sverige till en annan inriktning. Nu är det slut med skattesänkningar. Nu är det slut med nedskärningar. Nu är det slut med coacher och lotsar som inte fungerar. Nu har vi ställt in Sverige i en annan inriktning och en annan färdriktning just för att vi ska klara de stora utmaningar som vi har i dag och som vi har framför oss.

Att överge den svenska modellen och börja lagstifta om sänkta löner eller att vara alarmistisk och framställa utmaningar som omöjliga - det hjälper oss inte.

Herr talman! Vi har en hög sysselsättningsgrad i Sverige; det kan vi vara helt överens om. Jag håller också med Ylva Johansson om att utbildningsnivån är vattendelaren. Om man har en högre utbildning kommer man att komma i jobb på något sätt ganska snabbt. Det är de med låg utbildning eller ingen utbildning alls som är den stora utmaningen.

Därför menar jag att svensk arbetslöshet just nu håller på att bli ett integrationsproblem. Det är många av dem som har kommit till Sverige som har låg skolunderbyggnad. Det blir en växande klyfta mellan inrikes och utrikes födda som naturligtvis är en stor utmaning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I detta har vi kommit fram med olika förslag där vi har hittat en ny anställningsform och där vi talar om en lägre lön. Vi talar inte om sänkta löner; vi talar om jobb med lägre löner. Det är så överallt i Sverige. Olika jobb ger olika löner. Alla har inte samma jobb.

Jag förstår inte att det ska vara svårt att förstå. Man ska lära sig jobbet på jobbet, man integreras i Sverige - och det har ett pris. Precis som Staffan Danielsson sa har efter åtta år inte mer än 25 procent kommit in i heltidsjobb. Det är en dålig historik vi tar med oss in i framtiden. Därför måste trösklarna in till arbetsmarknaden sänkas på olika sätt.

Den här regeringen har tur. Nu är det en uppgång, och det är en högkonjunktur. Men tänk om konjunkturen mattas, räntorna stiger och svensk export sjunker. Vad är då ert koncept för de nya jobb som måste skapas när det inte rullar på av sig självt? Det är ingenting som sker med automatik. Det är bara konjunkturen som gör att det rullar på just nu. Era egna reformer har blivit stora misslyckanden. Det är inga massor som har gått till traineejobb eller till extratjänster.

Sanningen är också att Sverige har lägst andel låglönejobb. Lönekostnaderna är höga i Sverige. Arbetsgivaravgifterna är högst. Det är rekorddyrt att anställa människor i Sverige. Det är klart att det blir ett hinder. Någonstans måste man hitta en mix där man antingen sänker kostnaderna eller håller ned lönerna.

Vi gjorde detta med hjälp av RUT, ROT och jobbskatteavdraget så att man kan ha råd att köpa tjänster. Det har blivit en veritabel succé. Bygg ut den modellen så att ännu fler tjänster skapas som vanliga människor kan ha råd att köpa.

Sverige behöver hundratusentals nya jobb för både högutbildade och inte minst de lågutbildade. Alla kommer inte att orka eller mäkta med att sitta många år på skolbänken. Detta är alla experter eniga om. Vi kan vara eniga om det här också. Det känns som att regeringen ibland går fackets ärenden genom att skydda dem som redan har jobb men inte ta ansvar för dem som står utanför.

Mängder av jobb kan utföras vitt och brett. Det handlar om vita jobb i stället för svarta jobb. Servicetjänster, reparationer och privat konsumtion är mycket viktigt i sammanhanget. Jag menar att vi bör hitta de möjligheterna om vi samarbetar. Det är samarbetsregeringen som föreslår det. Utmaningen är att skapa 350 000 nya jobb. Det vore intressant att få höra hur regeringen tänker sig det.

Jag vill också tacka för debatten. Det är mycket intressant att diskutera dessa frågor. Det är viktigt att vi fortsätter debatten eftersom vi inte är ense.

Herr talman och arbetsmarknadsministern! Regeringen står för något nygammalt - more of the same. Det som Sverige behöver är en New Deal. Så är läget.

Flyktingarna och deras anhöriga måste integreras och komma i arbete på ett mycket bättre sätt än vad som har varit - och är - fallet under många år. Statsrådet verkade inte riktigt ta till sig de siffror jag redovisade i RUT-rapporten. 69 procent av svenskarna, inklusive företagare, har helårsarbeten. Efter åtta år har 25 procent av flyktingarna och deras anhöriga jobb. Efter 15 år har 34 procent jobb. Det är den bistra utgångsverkligheten som måste motivera vad vi behöver göra. Det kräver naturligtvis fortsatta insatser på sätt som har skett sedan länge, till exempel instegsjobb, utbildnings- och lärlingsplatser. Men det räcker inte. Det krävs oundvikligen radikala och nya åtgärder som kan ge effekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Centerpartiet har presenterat rader av konkreta förslag för både bättre integration och för att många fler ska komma i arbete. Ett exempel där inriktningen stöds av en samstämmig ekonomisk expertis i Sverige och internationellt är att avtala fram lägre ingångslöner för nyanlända. Övriga allianspartier har förslag i samma riktning. Det är bättre att få ett jobb med betalning långt över vad de flesta pensionärer och studenter har än att leva på bidrag och i ständigt utanförskap. Efter ingångsjobben kan man gå vidare till den vanliga arbetsmarknaden.

Det räcker inte med nygammalt - more of the same. Det behövs en New Deal i svensk arbetsmarknadspolitik.

Herr talman! Jag ställde en fråga före pausen. Ingen av dem jag ställde frågan till svarade på frågan. Jag tror att de egentligen inte vill svara på frågan av den anledningen att de inte delar min uppfattning om att den svenska modellen har tjänat Sverige väl. Både Katarina Brännström och Staffan Danielsson säger att ni vill förändra och förstöra den svenska modellen. Låt mig jämföra med en duk på ett bord. Drar man i ena hörnet drar man snart ned hela duken från bordet. Det är vad ni vill åstadkomma genom att påverka hela lönebildningen.

Ni pratar om att det är för höga ingångslöner. Ni pratar ingenting om diskriminering på arbetsmarknaden. Men jag är stolt över att det råder höga ingångslöner i Sverige. Det betyder att vi har ett samhälle där vi växer tillsammans, där det finns utbildning för alla och att löntagarna får ta del av produktionen som de är med och bidrar till. Det är viktigt.

När det gäller att se vad som händer på svensk arbetsmarknad i dag är det viktigt att ge människor som kan och vill utbilda sig möjligheten att ta del av utbildning, att inte säga att dörren är stängd eftersom vi inte tror att utbildning är möjligt.

En hel del av dem som kommer till Sverige har inte förvärvsarbetat, men de har arbetat hela livet men aldrig fått betalt. Många av dem är kvinnor. Det är självklart att de ska kunna komma in på arbetsmarknaden.

Både utbildning och arbetsmarknadspolitiken måste vara effektiv, och det måste finnas olika typer av jobb. I dag finns en möjlighet att subventionera dessa jobb. Det skulle vara mycket billigare för arbetsgivaren än att sänka lönerna. Om lönerna sänks förstörs den svenska modellen.

Herr talman! Eva-Lena Jansson körde något slags fråga om vi vill ha det som i USA. Jag tänkte inte bemöta frågan, men okej, fine, jag gör det.

15 procent av befolkningen i USA lever på matkuponger. Om vi tittar på det exempel som Eva-Lena Jansson tog upp, det socialdemokratiska skyltfönstret Malmö, kan vi se en lika hög andel som lever på den svenska motsvarigheten till matkuponger, nämligen socialbidraget. 15 procent av Malmös befolkning har efter hyra lägre inkomst än 3 000 kronor att leva på. Det är matkuponger. De får pengar och mat för att klara dagen. Det är det samhälle Eva-Lena Janssons svenska modell har skapat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Nej, jag vill inte ha det som i USA. Där finns en så stor andel som lever på matkuponger. Det är därför vi ska ha en rimlig trappa in. Jag säger inte att vi ska sänka den totala lönenivån. Självklart borde man få göra en lönekarriär, men det kan inte vara som i dag där man antingen är hundraprocentigt produktiv och perfekt för arbetsgivaren eller inte får tillträde alls och endast har alternativet att gå till Malmös socialförvaltning och få matkuponger. Det är det samhället som har skapats nu. Det är ovärdigt.

Det är bra av arbetsmarknadsministern att påpeka att utbildning är en förklarande faktor. Det tar bort den tidigare retoriken om den svarthåriga eller det passiva offret som inte kan ändra sin situation.

Om man utbildar sig i det här landet och tar del av de möjligheter som finns här går det ganska bra. Frågan är varför inte så många gör det i tillräckligt hög utsträckning. Det är där regeringen måste komma med förslag så att fler väljer att utbilda sig och även sänka trösklarna så att fler kan göra den lönekarriär som krävs för att kunna leva ett aktivt liv.

Herr talman! Ja, Staffan Danielsson, utmaningarna är stora, men det betyder inte att vi ska kasta bort den svenska modellen och låta politiker i kammaren eller regeringen lagstifta om löner. Det vore en förfärlig återvändsgränd för Sverige som skulle kasta in oss i en farlig utveckling.

Det är inte så att en samlad expertis säger att lägre löner skulle göra det lättare för fler att få jobb. Den samlade expertisen säger att de vet lite om detta. Forskningen är motstridig. Men en hel del säger att det förmodligen finns en viss positiv effekt på sysselsättningen, men den är inte så stor.

Finanspolitiska rådet säger till exempel att man har ganska dålig evidens. Man föreslår det ändå, men man vet inte riktigt om det kommer att fungera. Det finns alltså inte någon samlad expertis som säger detta.

Vad vi däremot vet är att det redan i dag är många inte minst kvinnor inom Handels, Kommunals och Hotell och Restaurangs avtalsområden som har svårt att få lönen att räcka. Det beror inte på att lönen är jättelåg. Det beror på att den inte är hög och på att man har en timanställning eller en osäker visstidsanställning och därmed inte får ut någon heltidslön.

Om man sänker de här människornas löner kommer det att drabba alla på deras arbetsplatser. Det är ju det som händer - man sänker inte lönen bara för några, utan sänker man lönen sänker man lönen för alla. Då kommer de att få ännu svårare att få ekonomin att räcka till. Man kan ifrågasätta ifall det är en bra utveckling för Sverige. Jag tror inte det.

Katarina Brännström och Hanif Bali tar båda upp vikten av utbildning. Även om jag tror att vi är oense i en hel del frågor vill jag ta fasta på dem där jag tror att vi kan mötas.

En sådan fråga är synen på vikten av utbildning och vikten av att kombinera anställning med utbildningsinslag. Dessa bör kunna vara av flera olika slag - både lärande på jobbet och reguljär utbildning. I alla de formerna menar jag att det är naturligt att man inte har lön för utbildningen. Byggnads lärlingsanställningar är ett exempel. Jag tror att man har 11 000-12 000 när man är anställd som bygglärling. Det beror ju på att en väsentlig del av anställningen är utbildningsinslag. Så har man också avtalat mellan parterna.

I de diskussioner jag har med arbetsmarknadens parter säger man att man vill fortsätta diskutera vägar att kombinera utbildning och arbete. Det är inte sänkt lön, men det är sänkt lönekostnad eftersom man får betalt för det arbete man utför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag har sagt många gånger här i kammaren att arbetsmarknadspolitiken bör vara pragmatisk. Den bör anpassas efter verkligheten. Om man har ett läge med låg efterfrågan i ekonomin och på arbetsmarknaden blir det en typ av arbetsmarknadspolitik. Just nu när vi har en ganska stark efterfrågan måste man anpassa sig till det, och då är matchning och utbildning viktiga delar för att arbetsgivaren ska få tag i rätt kompetens.

Det finns uppenbarligen inget enkelt samband, för de länder som har lägre löner och lägre skatter har också lägre sysselsättningsgrad än Sverige. Så är det ju. Det finns alltså inget enkelt samband som skulle visa på motsatsen.

Jag anser, herr talman, att arbetsmarknadens parter tar stort ansvar för dem som står utanför. Det kan säkert bli större, och det tror jag också att det kommer att bli. Men just nu är parterna inne i en väldigt svår avtalsrörelse, och det ska man ha respekt för. Det vilar ett stort ansvar på deras axlar att ta hem ansvarsfulla och konstruktiva avtal sinsemellan. Jag tror att vi som politiker gör klokt i att försöka hålla armslängds avstånd till detta.

Arbetet med snabbspåren har varit väldigt konstruktivt. Man kan till exempel titta på om det kan finnas en organisation där kvinnor som kanske har jobbat med att vårda anhöriga kan få validera den omsorgskompetensen och se hur den med viss påbyggnad kan vara användbar - kanske inom äldreomsorgen. Det är konstruktiva sätt för parterna att mötas och göra steget in på arbetsmarknaden lättare för dem som är nya i Sverige och ska etablera sig.

Herr talman! Jag kommer att fortsätta fråga om jobb med lägre kvalifikationer tills regeringen presenterar sådana förslag. Oavsett om vi är överens om att det krävs mycket mer utbildning är det också fler nya jobb som behövs.

Jag tycker att LO skyddar dem som redan har ett jobb alldeles för mycket och bryr sig alldeles för lite om dem som står utanför. Oavsett vad LO säger och tycker måste vi i den här kammaren bry oss om alla.

Därför krävs det helt nya reformer - inte bara prat, Ylva Johansson! Det krävs resultat. Medan vi står här och pratar växer klyftan mellan dem som har jobb och dem som inte har jobb, och det blir allt svårare att få ett jobb.

Vad är det som skiljer oss från andra länder, som har lägre arbetslöshet? Jo, det är lönekostnaderna. Man måste sänka antingen lönerna eller kostnaderna runt omkring lönerna. Det är ganska enkelt. Det är alldeles för dyrt att köpa tjänster i Sverige. Det är betydligt billigare i andra länder.

Ibland funderar jag på vad som hade hänt om vi tagit bort alla subventioner, om marknaden fått sköta detta själv utan att någon lade sig i. Det är inte säkert att det hade varit så stor skillnad på resultatet.

Det är ju så här när vi talar om att inte kunna leva på sin lön: Det finns låga pensioner. Studiebidragen är inte särskilt höga. A-kassan är inte heller jättehög. Det finns en stor grupp människor i vårt samhälle som lever på väldigt små marginaler, och de måste klara sig. Det är klart att vi kan säga: Varför inte gå upp lite mindre i lön men ändå lära sig att komma in i Sverige och lära sig jobbet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här kommer att vara en jättestor utmaning, och jag kommer inte att nöja mig. Jag kommer att fortsätta fråga och debattera här i kammaren, för jag tror att vi alla är överens om att om vi inte tar krafttag kommer det att gå riktigt illa för Sverige. Då får vi en klasskillnad som vi inte vill se.

Därmed vill jag tacka för debatten. Jag hoppas att varken arbetsmarknadsministern eller jag är nöjda förrän vi har det här fixat.

Herr talman! Jag kan avsluta med att berätta att regeringen i går presenterade insatser som är en pusselbit för dem som står mycket långt från arbetsmarknaden, nämligen våra satsningar på arbetsintegrerande sociala företag.

Regeringen har beslutat om 60 miljoner som Tillväxtverket ska använda för att stimulera fler och växande arbetsintegrerande sociala företag.

Arbetsförmedlingen jobbar med att förändra sina system för att bättre kunna använda de tjänster som arbetsintegrerande sociala företag kan tillhandahålla.

Näringsdepartementet kommer att tillsätta en särskild utredare för att se över hur företagsformen kan växa.

Dessa exempel är en av de pusselbitar som inte kommer att lösa allt men som spelar roll för flera av dem som står mycket långt från arbetsmarknaden, där vi vet att arbetsintegrerande sociala företag gör viktiga insatser och bör kunna växa.

Överläggningen var härmed avslutad.