Arbetslöshetsförsäkringen

Herr talman! Patrik Björck och Monica Green har frågat mig om jag tänker ta initiativ till förändringar i arbetslöshetsförsäkringen och vilka åtgärder jag därutöver tänker vidta samt vad jag tänker göra för att öka köpkraften i de svenska hushållen. Därutöver har Eva-Lena Jansson frågat arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin om det finns avsikt att genomföra några förändringar av a-kassan under 2009. Interpellationen har överlämnats till mig. Samtliga interpellationer har att göra med förändringar i arbetslöshetsförsäkringen. Jag väljer därför att avge ett gemensamt svar på interpellationerna. Huvudförklaringen till att utanförskapet under de senaste decennierna har vuxit sig så stort är att det har lönat sig för dåligt att arbeta. Den viktigaste uppgiften för regeringen är därför att öka drivkrafterna till arbete. Reformeringen av a-kassan har tillsammans med lägre inkomstskatt för låg- och medelinkomsttagare varit några av de viktigaste åtgärderna för att nå målen om full sysselsättning och minskat utanförskap. Det är problematiskt att många har lämnat arbetslöshetsförsäkringen. Det är viktigt att människor som arbetar har ett gott skydd mot arbetslöshet. Det får fler att våga pröva nya arbeten. Därför stimulerar vi nu ny- och återinträde till arbetslöshetskassorna genom generösare villkor och lägre avgift. Arbetslöshetsavgiften sänks med ca 50 kronor per sysselsatt medlem och månad från och med den 1 juli 2009. Jobbskatteavdraget, som särskilt riktas till låg- och medelinkomsttagare, gör det mer lönsamt att arbeta. Dess tredje steg har nu trätt i kraft och kommer att märkas i löneutbetalningarna i slutet av januari. Det i sin tur ökar köpkraften hos de svenska hushållen och bidrar till att hålla uppe efterfrågan i ekonomin.

Herr talman! Tack så mycket för svaret, finansministern! Jag är väldigt glad att få debattera a-kassan med finansministern. Det är i huvudsak två skäl till det. Det första är att i en interpellationsdebatt häromveckan med arbetsmarknadsministern försvarade han sin misslyckade politik med att han fått ge sig i hårda budgetförhandlingar. Att gömma sig bakom budgetförhandlingar är en lyx som en finansminister inte kan unna sig. Det andra skälet är att när regeringen tillträdde hösten 2006 genomdrev den en kraftig försämring av arbetslöshetsförsäkringen. Man gjorde det i ett forcerat tempo, utan normal beredning och under stark kritik från tunga remissinstanser. Nu verkar finansministern ha drabbats av eftertankens kranka blekhet och börjat förstå verkningarna av regeringens beslut. Försämringarna av arbetslöshetsförsäkringen har skapat problem för både samhället och den enskilde medborgaren. Det är en insikt som nu finansministern delar inte bara med oppositionen utan med en stor del av det svenska folket. Frågan som uppstår är vad finansministern tänker göra med sin insikt av regeringens förda politik som nu försätter Sverige i en sämre position när vi genomlider den värsta krisen i modern tid. Avser finansministern att ta några som helst initiativ för att rätta till de brister som regeringen har skapat i arbetslöshetsförsäkringen? Förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen var en bärande idé i regeringens politik. Finansministern säger också i svaret att det är den viktigaste delen tillsammans med skattesänkningarna för de rika. När nu denna politik inte visat sig fungera, vilka åtgärder förutom att rätta till misstagen i arbetslöshetsförsäkringen avser ministern att vidta? Här uppstår det först en diskussion i samband med finansministerns insikt om sina misstag, som framfördes i en tv-intervju för ett antal veckor sedan. Man trodde att finansministern på något sätt rättat till kartan efter verkligheten. Men när man läser svaret undrar man om det verkligen har skett. Frågan är vad man säger om jag kommer ut och träffar arbetslösa, uppsagda och varslade runt om i landet och förklarar för dem att de har haft för dåliga incitament för att arbeta. Om jag till exempel åker ut till Volvo i Skövde och frågar de arbetslösa där om de har blivit arbetslösa för att det inte är lönsamt att arbeta skulle de titta på mig som om jag kom från en annan planet. Om jag frågade dem om de har valt arbetslöshet bara för att arbetslöshetsersättningen var för hög eller för att de hade det för gott ställt när de var arbetslösa skulle de näst intill bli riktigt arga på mig. Men det framgår av svaret att finansministern fortfarande hävdar att arbetslösheten beror på att människor har det för bra när de är arbetslösa. En punkt som också varit uppe till diskussion är den avgiftshöjning som finansministern var med om att genomföra. Inte bara avgiftshöjningen utan ändringen av regelverk, ersättningsnivåer och annat har skrämt bort människor från arbetslöshetsförsäkringen. Det är en halv miljon som har lämnat den. Nu hävdar finansministern att detta är ett bekymmer. I svaret säger han att man ska sänka avgiften med ca 50 kronor för att locka tillbaka människor. Samtidigt har finansministern gjort en konstruktion av hela arbetslöshetsförsäkringen som innebär att den i en lågkonjunktur kommer att öka i pris för medlemmarna. Bland annat har en utredning från TCO uppvisat att den eventuella sänkningen äts upp av de allra flesta arbetslöshetskassor så att det trots allt blir en höjning. Finansministern har då egentligen inte på något sätt svarat på frågorna eller åtgärdat de problem som han själv erkänner.

Herr talman! Tack för svaret på frågan som jag ställde till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, Anders Borg! Bakgrunden till min fråga är att arbetslöshetsförsäkringen, ofta omnämnd som a-kassan, har varit en viktig del i den svenska arbetsmarknadsmodellen. I en rapport från TCO beskrivs numera a-kassan som en försäkring i fritt fall. TCO ställer frågan om någonsin en så viktig försäkring försämrats så snabbt med så svåra konsekvenser för så många. Den frågan riktar sig till den borgerliga regeringen som väljer att avstå från att svara på den typen av frågor. På två år har regeringen genomfört 13 förändringar av a-kassan. Dessutom har man hunnit med att avisera ytterligare en förändring. Det som nu har hänt är att avgiftsskillnaden mellan högsta avgiften och lägsta avgiften numera ligger på 3 500 kronor per år. Enligt regeringen var syftet med differentieringen att den som löper störst risk att bli arbetslös också ska vara den som har högst avgift. Eftersom det i vissa fall finns möjlighet att välja den a-kassa som har lägst avgift faller hela det resonemanget. Finansminister Anders Borg säger sig numera ångra höjningen av avgiften till a-kassan. Däremot har vi inte fått något besked om regeringen står bakom detta. Därför har jag ställt en fråga till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, som är ansvarig för frågan, om han tänkt göra några förändringar. På det får jag inget svar mer än det jag redan redovisat, nämligen att man sänker avgiften med 50 kronor. Jag har en fråga till Anders Borg. Han uttryckte i tv-programmet att han ångrar sig. Frågan är varför man inte agerar mer kraftfullt. TCO skriver att vi nu går in i den kanske kraftigaste lågkonjunkturen i mannaminne. Då måste någonting göras för att förmå människor att åter ansluta sig till arbetslöshetsförsäkringen. Anders Borgs svar är: Nej, vi gör ingenting. Det är ett återkommande svar från regeringen oavsett vem det är som ropar utanför det här huset och även utanför Rosenbad. Regeringen säger: Vi avvaktar. Vi gör ingenting. Jag skulle i alla fall vilja veta varför regeringen inte vill göra någonting när det gäller förändring av a-kassan när man ändå ser att det har fått det resultat det har fått. Så många människor som en halv miljon har lämnat a-kassan. Men syftet kanske är att många människor faktiskt skulle hamna i situationen att de får leva på bara 320 kronor om dagen och därmed tvingas ta jobb med löner under kollektivavtalsgränsen. Kollektivavtalet är det som sätter lönerna i Sverige. Om ett företag inte har kollektivavtal är lönerna ofta mycket, mycket lägre. Jag är helt övertygad om att det är den politiken som regeringen egentligen genomför när man säger att det ska löna sig att arbeta. Man sänker ersättningarna, och därmed uppstår jobb med låga löner som människor ska tvingas ta. Jag har en bok på mitt bord som jag tänkte rekommendera Anders Borg att läsa. Den heter Barskrapad och beskriver utvecklingen i USA med många jobb inom tjänstesektorn men där man inte klarar av att leva på ett jobb utan måste ha både två och tre. Jag återgår till frågan som jag ställde till Littorin: Har regeringen någon avsikt att genomföra några förändringar av a-kassan under 2009 som skulle kunna uppfattas som förbättringar? Jag skulle vilja ha svar på den frågan, herr talman.

Herr talman! Jag ställde min interpellation till Anders Borg angående den ekonomiska tryggheten eftersom det nu råder en trygghetskris i landet. Det råder en osäkerhet, en otrygghet och en ovisshet som bland annat gör att köpkraften minskar. Hushållen vågar inte satsa, och det fördjupar lågkonjunkturen ytterligare. Varför råder det en osäkerhet, en otrygghet och en ovisshet i landet i dag? Det beror bland annat på att vi har en lågkonjunktur, men det beror också på alla de åtgärder som regeringen har gjort. Regeringen har sett till att människor är osäkra och otrygga och känner en ovisshet inför framtiden. De känner inte någon trygghet i sin ekonomiska situation. Dessutom är arbetslösheten högre nu än 2006, när vi styrde landet. Arbetslösheten bland unga är betydligt högre nu än när vi styrde landet. Om man räknar med Moderaternas definition på utanförskapet är också det betydligt större nu än när vi styrde landet. Ni gick till val på fler jobb. Det löftet gällde förmodligen bara i högkonjunktur. Antagligen skulle väljarna läsa någon finstilt text någonstans om att era vallöfte bara gäller när det går bra för landet och det råder högkonjunktur i resten av världen. Eller också är det så att den borgerliga regeringen vill ha ökade klyftor och vill se till så att människor känner en oro och en osäkerhet inför att erbjuda sig att ta arbeten som det är betydligt lägre ersättning för. Dessutom har ni med er politik gjort att både utanförskapet och klyftorna ökar. När klyftorna ökar blir de som har det gott ställt rädda för dem som har det dåligt ställt. I andra länder bygger man till och med murar runt omkring vissa samhällen för att man inte vill umgås med människor som inte har tillräckligt god ekonomi. Så kan vi inte ha det i Sverige. Vi vill ha ett land som är jämlikt. Vi vill ha ett land där alla är med och där vi ser till att utjämna skillnaderna. Regeringen gick visserligen till val på att det skulle vara större skillnader och att det skulle löna sig att arbeta, men precis som Patrik Björck sade här i sitt tidigare inlägg går det inte att säga till alla de varslade och alla dem som nu har förlorat arbetet att det lönar sig att arbeta. De har ju inte valt arbetslösheten själva. Det är ganska cyniskt av den moderatledda regeringen att påstå att människor har valt arbetslösheten själva. Det har de inte, Anders Borg. Jag tycker att det är trist att få höra Anders Borg säga: Jag vet att det var dumt att vi sköt ut de här människorna från a-kassan, och det är synd att de känner oro nu, men jag tänker inte göra någonting åt det. Jag tycker också att det är tråkigt att Anders Borg inte ger något ljus i tunneln. Han säger att det blir en lång vargavinter och att man inte tänker satsa vare sig på de arbetslösa eller på kommunerna. Detta kommer att fördjupa lågkonjunkturen ytterligare, och det beklagar jag.

Herr talman! Det framkom synpunkter här i den tidigare interpellationsdebatten på att finansministern inte svarade på alla frågor. Det kanske inte är så lätt när man är tre mot en, så jag tänkte försöka vara behjälplig och svara på några av de frågor, påståenden och missförstånd som har uppkommit i debatten. I de interpellationer som har skrivits har man försökt ge bilden av att regeringens politik inte har fungerat. Jag tycker att det kan vara värt att göra vissa reflexioner. Vi har gjort det mer lönsamt att arbeta. Det har inneburit att vi strukturellt under peaken, när det såg som bäst ut, minskade arbetslösheten med 175 000. Nu har visserligen arbetslösheten börjat öka och sämre tider är på väg, men enligt de flesta bedömare, till exempel Konjunkturinstitutet, kommer vi att förlora ungefär 150 000 jobb. Man kan ju bara förutspå hur framtiden kommer att se ut, men detta innebär att vi eventuellt kan befinna oss i en situation 2010 där vi efter den här fruktansvärda depressionen och historiska lågkonjunkturen faktiskt har fler människor som jobbar än när Socialdemokraterna styrde landet. Det tycker jag att Socialdemokraterna kan ta och reflektera över. Det skulle vara ganska pinsamt för er om det skulle bli så. Nu har s, v och mp funnit varandra och ska försöka ro ihop en form av alliansliknande samarbete. Man är minst sagt inte helt överens om vilken politik som ska gälla, men det man är överens om är att spendera väldigt mycket pengar. Konsekvensen av det blir att man tar bort de strukturella förbättringar i ekonomins funktionalitet som vi nu har genomfört. Det kommer att innebära att fler människor förlorar arbetet när det inte lönar sig att arbeta. Våra jobbskatteavdrag och våra reformer har gett effekt; det är till och med LO överens med oss om. Det är möjligt att just de tre representanter från Socialdemokraterna som nu sitter i kammaren inte delar den uppfattningen utan står mer till vänster i partiet. Det föranleder en fråga som jag skulle vilja ställa till just dessa tre representanter. Vi fick se ett utspel från Socialdemokraterna i Skånedistriktet. De sade: Vi håller med Vänsterpartiet. Vi tycker att man måste spendera mer pengar. Man kan faktiskt strunta i budgetreglerna. Här ska det verkligen investeras ut ur lågkonjunkturen! Ni verkar väldigt ivriga med detta att spendera pengar. Är ni sahlinister eller stalinister, höll jag på att säga. Står ni vid er partiledares sida eller håller ni med Skånedistriktet och Vänsterpartiet om att det nu är dags att bryta principen om att hålla budgetreglerna? Jag tycker att det skulle vara intressant att få svar på det. Jag tycker också att vi slutgiltigt borde kunna lägga påståendena åt sidan om att regeringens politik skulle innebära att lönerna pressas ned och att vi får en ekonomi som den amerikanska där man måste ha två jobb för att få tillvaron att gå ihop. Det påstods under valrörelsen, och det har påståtts under lång tid från Socialdemokraterna. Men det har visat sig att det inte finns någon substans i det över huvud taget. Lönerna har ökat rekordmycket under de senaste åren. Hur många gånger ska detta behöva bevisas empiriskt för att Socialdemokraterna ska sluta fara med dessa osanningar här i kammaren?

Herr talman! Vi har nu en debatt utifrån en serie interpellationer om a-kassans utformning. Låt mig konstatera vilka förslag regeringen har genomfört. Vi har en a-kassa som har en hög initial ersättning, 80 procent, som sedan gradvis trappas ned. Vi har en ersättningsperiod som betyder att man inte kan få arbetslöshetsersättning i evig tid, utan det är en omställningsförsäkring med jobb- och utvecklingsgarantin som bortre parentes. Det är en förstärkt kontroll av att de som är arbetslösa aktivt söker arbete. Det är en finansiering byggd på en koppling mellan avgift, lönesättning och arbetslöshet inom olika sektorer. Det här är den utformning som praktiskt taget alla experter på arbetsmarknadspolitik och arbetsmarknadsekonomi rekommenderar. Det är den utformning OECD har föreskrivit. Det var det som redan Lindbeckkommissionen på sin tid rekommenderade. Det är det praktiskt taget alla socialdemokratiska arbetsmarknadsekonomer som har jobbat med de här frågorna anser. Det var till exempel alldeles tydligt när vi hade Bertil Holmlund på ett socialdemokratiskt seminarium, där han argumenterade för just den här typen av inriktning. Varför är det så? Jo, därför att arbetslöshetsförsäkringen är avgörande för hur hög arbetslöshet man har på lång sikt i en ekonomi. Det är därför den svenska socialdemokratiska regeringen på den tiden man tog sysselsättningspolitiken på allvar förändrade arbetslöshetsförsäkringen med ungefär samma inriktning. Det var också då vi såg den stora nedgången av arbetslösheten. Det är därför Gordon Brown och Tony Blair har genomfört liknande reformer i Storbritannien, och det är därför socialdemokraterna i Tyskland har gjort förändringar i samma riktning. När man utvärderar det betyder det på lång sikt att löneökningstakten bättre är anpassad till produktivitet och att vi kan få en mer välbalanserad tillväxt och en högre sysselsättningsnivå. Det är väletablerade forskningsresultat. Det är en beprövad erfarenhet från Sverige och andra länder. Därför har vi valt att genomföra den här förändringen av arbetslöshetsförsäkringen. När vi höjde avgiften var det nödvändigt. Det var en period när svensk ekonomi befann sig i mycket stark tillväxt. När vi då genomförde skattesänkningar hade vi skäl att ha en hög grad av finansiering. Det här har haft olika effekter. En är att ett antal personer av olika skäl har lämnat arbetslöshetsförsäkringen. Jag har konstaterat att det finns skäl att överväga om vi därför ska sänka avgiften, och det har vi gjort i två steg, dels förra sommaren, dels nu denna sommar. Syftet är att se till att fler människor som har behov av en arbetslöshetsförsäkring ska gå in i den. Vi har också gjort det lättare att uppbära inkomstrelaterad ersättning i a-kassan genom att man kan få kvalificera sig dubbelt så snabbt. Det är de förändringar vi har gjort för att fler ska vilja gå in i arbetslöshetsförsäkringen. Det är entydigt så att de som har bedömt detta, alltifrån professionella akademiska ekonomer till utländska institutioner, har konstaterat att detta förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt. Socialdemokraterna föreslår en kraftigt höjd a-kassa. Det är naturligtvis kraftiga höjningar i sjukförsäkringar och alla andra bidragssystem också. Det är den socialdemokratiska linjen. Vad skulle då hända? På kort tid skulle hushållen få lite mer pengar, precis som de får om man förbättrar jobbavdraget. Där har åtgärderna väldigt likartade effekter. På sikt skulle det betyda att när jobben sedan kommer stiger lönerna snabbt och i de sektorer där arbetsmarknaden och lönesättningen inte fungerar väl kommer vi att få en stigande arbetslöshet och minskad sysselsättning, precis som vi fick åren 2002-2004 då svensk ekonomi stod och stampade och vi hade något som man kallade för jobless growth: Återhämtningen kom, tillväxten var stark, men arbetsmarknaden stod still. Här har vi summan av kardemumman: Vår politik bidrar på lång sikt till att förstärka arbetslinjen och säkra att vi har en generös, omfattande arbetslöshetsförsäkring som ger god ekonomisk trygghet och som också är förenlig med en hög sysselsättningsnivå.

Herr talman! Tack, finansministern, för ett väldigt klargörande, tydligt och pedagogiskt inlägg som svarade på alla Fredrik Schultes frågor! De här reformerna är till för att pressa ned lönerna, precis som finansministern säger. Det är viktigt. Det är det enda sättet att få logik i den här politiken, annars brister den fullständigt i logik. Här står finansministern och hävdar på allvar att det sätt som han har lagt upp avgiftssystemet i a-kassan på skulle påverka löneläget i branscherna. Det är bara finansministern som tror på det. Det finns ingen expert i världen som tror att det system som finansministern har riggat kommer att påverka lönesättningen i olika branscher. Att själva idén med det är att trycka ned löner är fullständigt självklart, och det erkänner finansministern. Det är samma sak med bristen på logik när det gäller nivån i a-kassan. Här säger finansministern att man ska pressa ned nivån i a-kassan för att hålla sysselsättningen uppe eller arbetslösheten nere. Även där kan vi se att när finansministerns politik genomförs stiger arbetslösheten i Sverige. Vi har en högre arbetslöshet nu sedan ni tryckte ned nivåerna. Det enda rimliga om man hade trott på sina egna teorier hade varit att sänka ersättningen nu och använda det som en konjunkturskapande åtgärd. Eftersom finansministern tror att det är nivån som styr arbetslösheten, eftersom finansministern tror att ersättningsnivån i a-kassan avgör fordonsindustrins framtid skulle finansministern naturligtvis sänka nivån på ersättningen i a-kassan för att på det sättet stimulera ekonomin. Det hade varit den enda logiska slutsatsen om finansministern hade trott på sina egna teorier. Men nu fungerar det så att man kan ta ett antal länder i världen och se efter vilka som har hyfsade ersättningar i arbetslöshetsförsäkringen, till exempel Sverige eller Danmark. Sverige har, trots den borgerliga regeringens massaker på den goda försäkring vi har haft, fortfarande en hyfsat generös ersättning även om den är på väg att sjunka. Om vi lägger en lista över dessa länder bredvid en lista med länder som har väldigt låga eller kanske inga arbetslöshetsförsäkringar alls och jämför sysselsättningen i länderna skulle man inse att Sverige och Danmark tillhör de länder i världen som har den högsta sysselsättningen. Inte heller där fungerar logiken i det resonemanget. Om finansministern trodde på sin egen logik skulle det enda rimliga vara att sänka nivån i a-kassan i en lågkonjunktur. Dessutom tror finansministern att det är helt rimligt för en familjeförsörjare att leva på 320 kronor om dagen. Det har finansministern sagt. Finansministern har sagt att man kan klara sig på den dagpenning på 320 kronor om dagen som man får om man har grundbeloppet i a-kassan. Han har sagt att det ligger på en nivå som gör att man kan hantera situationen, för att den är fastställd efter det. Så har finansministern uttryckt sig ordagrant. Om man tror att en arbetslös kan leva på 320 kronor om dagen och att en sänkt nivå på ersättningen skulle rätta till arbetslösheten, varför sänker i så fall inte finansministern nivån på arbetslöshetsersättningen till 320 kronor om dagen? Jag skulle vilja få en logisk förklaring till det. Här brister logiken fullständigt. Eftersom vi har en regering och en finansminister som ofta hävdar att det här med logik och teorier är viktigt i politiken skulle finansministern, om han tycker att nivån är så viktig, kunna passa på att förklara varför man applåderar de tilläggsförsäkringar som förstör den nivå som finansministern så finurligt har räknat ut ska vara den bästa. Folk försäkrar bort den nivån. Hur kan man ena dagen applådera en viss nivå som man själv har satt och nästa dag applådera tilläggsförsäkringar som förändrar den nivån? Var är logiken i det resonemanget?

Herr talman! Det är ett märkligt resonemang. Det låter som om vi befinner oss på en kurs i nationalekonomi. Jag försöker nu översätta detta till mänskliga öron. Den som jag tycker bäst har uttryckt den moderata arbetsmarknadspolitiken och den här synen på arbetslöshetsförsäkringen heter Marian Radetzky. Man kan se en intervju med honom från 1997 på SVT:s hemsida där han mycket pedagogiskt beskriver precis den inriktning som Anders Borg och den borgerliga regeringen har på politiken. Han förespråkar sänkt ersättning i a-kassan och därmed också mycket lägre löner att leva på. Man kommer alltså att få in många låglönejobb. Jag tycker också att det är märkligt att man inte lyssnar på dem som faktiskt hanterar a-kassan. TCO, som är en opolitisk fackföreningsorganisation, säger: En svag arbetslöshetsförsäkring förstärker lågkonjunkturen. Då blir min fråga till Anders Borg: Hur kan du medverka till det? Jag har förstått att ni vill medverka till det eftersom ni inte vill ge pengar till Sveriges Kommuner och Landsting så att de ska slippa säga upp personal. Men likafullt kommer många av dem som nu blir arbetslösa som är kommun- och landstingsanställda att få en lägre a-kassa än vad de skulle ha fått tidigare. TCO skriver också att bara var fjärde arbetslös får ut 80 procent av inkomsten från a-kassan. Med Anders Borgs resonemang borde han då se till att höja taket i a-kassan. Han fick det ju att framstå som att alla får 80 procent när man går ut i arbetslöshet, men så är inte fallet. Jag tycker att det är märkligt att man står och försvarar en försäkring som faktiskt också leder till ökat socialbidragsberoende, för det är den effekten vi kommer att få. Rätt många människor kommer faktiskt att hamna på en nivå där de inte klarar av sin egen försörjning. Alla kommer naturligtvis inte att få socialbidrag därför att de lever med en annan person som har en inkomst. Man kanske bor i hus. Man kanske har en bostadsrätt. För att då kunna få ersättning från försörjningsstödet, eller socialbidrag som en del kallar det, krävs det att man säljer huset, bilen, bostadsrätten, sommarstugan eller vad man nu har innan man kan få ta del av det eller att man flyttar ifrån den man lever ihop med som har inkomst. Det här kommer också att skapa fler fattigpensionärer i framtiden, eftersom man grundar hela sin pension på den sammanlagda inkomsten över livet. Det här medverkar man till, och så säger man att det leder till flera jobb. Vad man inte har sagt är: Hur skapas dessa jobb genom att människor blir fattiga? Jag är helt övertygad om att det inte skapas ett enda jobb bara för att människor blir fattiga. Däremot tror jag att många människor kommer att tvingas ta jobb under kollektivavtalslöner därför att vissa arbetsgivare inte kommer att vilja teckna kollektivavtal när det finns många som lever på 320 kronor om dagen, som Anders Borg tycker är en rimlig nivå som man kan leva på. Återigen: Varför denna orättvisa politik som bara leder till ökad fattigdom, herr talman? Det skulle jag vilja ha svar på.

Herr talman! Jag tyckte också att det var bra att Anders Borg var tydlig, särskilt till den moderata kamraten som gick in här och sade att det inte skulle bli några lönesänkningar framöver. Anders Borg var ju väldigt tydlig med att hög a-kassa ger högre löner i framtiden när högkonjunkturen kommer tillbaka. Det kanske inte Moderaterna är helt överens om, men Anders Borg var i alla fall tydlig. Anders Borg sade också att man valde att sänka skatterna, och då fick man höja avgiften till arbetslöshetsförsäkringen. Det är också ett tydligt besked. Det är det val som den borgerliga regeringen har gjort. Ni vill satsa på skattesänkningar hellre än att se till att alla människor har en ekonomisk trygghet om man blir arbetslös. Det är bra att vi har en tydlig finansminister som talar om vad man menar och inte försöker påstå något annat. Det välkomnar jag. Ni gick till val på fler jobb, och ni påstod att bara man blir tillräckligt fattig finns det fler jobb. Därför sänkte ni a-kassan, och ni sänkte skatterna. Nu var det bara så att det ju var 2006 som det tillkom 153 000 nya jobb. Det var innan ni tillträdde och innan er politik hade börjat fungera, som ni påstod skulle bli så bra. Sedan, 2007, när ni hade börjat införa de här skillnaderna, tillkom 80 000 nya jobb. Det är också jättebra, för vi befann oss i en högkonjunktur då. Vi var mycket nöjda med att det tillkom fler jobb, men det hade ingenting med regeringens politik att göra. Sedan, 2008, vet vi hur det blev. Nu vet vi att det var sorgens år och att det var ett mycket svart år. Då hade också den borgerliga regeringens politik börjat slå igenom fullt ut, och vi vet ju att Anders Borg tidigare hade sagt att det skulle ta ungefär två år innan regeringens politik började bita. Det var också det året som blev så svart. Tyvärr ser vi inget ljus i tunneln, och Anders Borg ger oss inget ljus i tunneln när han säger att det kommer att bli en väldigt lång vargavinter framöver och att vi inte kan räkna med några förbättringar. Därför kan man inte satsa på de arbetslösa, man kan inte satsa på kommunerna och man kan inte ge besked om hur det kommer att bli framöver. Visst, man kan vara så tydlig som Anders Borg är, men man ska då inte tro att människor får trygghet nog att börja köpa mer eller att de börjar känna trygghet i att det här bara är en tidsperiod och att det snart vänder igen. Man kan inte förvänta sig det när man hör en finansminister som har ett helt annat budskap, och man kan inte heller förvänta sig att människor känner att något är på gång och att man vill satsa just på dem. Visserligen kröp ni till korset före jul, efter lång påtryckning från bland annat oss i oppositionen. Vi har sagt att det behövs mer åtgärder och vi har lagt mer åtgärder i våra budgetförslag. Trots att ni hade ett superpaket till budget, som ni påstod att ni hade, fick ni ändå lägga fram ett extra krispaket före jul, och ni kom med ett häromdagen. Och det hjälper tyvärr inte. Ni trycks hela tiden bakåt och säger: Okej då, vi måste till med lite Amspolitik. Okej då, vi måste se till att människor får mer utbildningsplatser. Men egentligen vill vi inte detta, för vi vill ha större skillnader eftersom vi tror på större skillnader. Det är det som den borgerliga regeringens politik går ut på.

Herr talman! Alla seriösa bedömare är överens om att regeringens politik har ökat sysselsättningen och har fått fler människor i arbete. Alla seriösa bedömare är också överens om att den lågkonjunktur som vi nu står inför inte är skapad av alliansregeringen, utan den kommer från en global finanskris. Men åtminstone Monica Green tycks vara väldigt tydlig med att hon inte delar de åsikterna, utan allting är alliansens fel. Men om vi då ändå väljer att lyssna på de seriösa bedömarna, LO till exempel, som har konstaterat att regeringens reformer har skapat nya jobb kan vi fundera över detta. Om vi inte hade vidtagit de åtgärderna, om vi inte hade fört den politiken, ja, då hade vi stått kvar och stampat i samma jobblösa tillväxt som präglade regeringen Persson under så lång tid. Och då hade vi stått klart sämre rustade när nu finanskrisens svallvågor slår in över Sverige och kommer att ställa oss inför tuffare tider. Då hade ännu fler människor varit arbetslösa. Jag tycker fortfarande att Socialdemokraterna borde reflektera över hur pinsamt det kommer att bli för er om ni inför valet 2010 står inför den situationen att vi faktiskt, trots den enorma lågkonjunkturen, har fått fler människor i arbete än när ni satt vid makten. Sedan kan jag bara konstatera att ni tolkar alliansens politik som fan läser Bibeln. Än så länge är det väl bara SAS-piloterna som möjligen har fått lite lägre löner. Vi lär väl aldrig få en situation där Socialdemokraterna erkänner att de här konspirationsteorierna inte stämmer, oavsett hur många rapporter från verkligheten som vi får. Sedan kan jag också bara konstatera att det var väldigt dåligt med svar på mina frågor om ni står vid er partiledares sida eller de skånska socialdemokraternas sida i fråga om budgetreglerna.

Herr talman! Patrik Björck började en diskussion om lönesänkningar. Jag ska försöka tydliggöra hur jag ser på lönebildningen och lönebildningens relationer mellan inflation, löner och produktivitet. Där har jag precis samma syn som LO-ekonomerna lade fast i det så kallade LISA-projektet, där man försökte göra en omfattande och grundläggande utbildning för LO:s olika förtroendemän i hur en ekonomi med låg inflation fungerar. Vad är det som ger en löneökning? Jo, det är förändring av produktivitet och inflation. Det är de två komponenterna som finns i en löneökning. Det betyder att när det gäller reallön, alltså köpkraft, är produktivitet och reallön på lång sikt någonting som bestäms av varandra. Det vill säga att det enda sättet för ett land att höja sin lönenivå utan att vi försämrar vår kostnadsnivå och vår konkurrenskraft mot omvärlden, vilket naturligtvis skulle leda till devalveringar och minskad köpkraft eller deprecieringar och minskad köpkraft, är att höja produktiviteten. Hur höjer man då produktiviteten i ekonomin? Jo, man ser till att man har ett bra entreprenörsklimat, till exempel genom att ta bort förmögenhetsskatten. Man förstärker konkurrensen och omvandlingsförmågan i ekonomin, till exempel såsom vi gör på ett tiotal områden under den här mandatperioden. Man satsar brett på forskning och infrastruktur, som den förra regeringen gjorde och som vi har fortsatt att göra. Man förbättrar ekonomins funktionssätt. Då klarar ekonomin av att bära högre löneökningar. Det är därför det samband som Patrik Björck här försöker skapa inte existerar. Det lönebildningen gör är att bestämma vilken arbetslöshet ekonomin kan bära med konstant inflation. Om man får en lönebildning som inte fungerar stiger inflationen. Förr i tiden ledde det till våra ekonomiska kriser. I dag leder det i stället till ett inflationstryck som Riksbanken hanterar genom höjda räntor. Det är därför a-kassan är utformad som den är. Och då talar vi inte bara om ersättningsnivåer, utan om villkor, kontroll, ansökningskrav etcetera - förekomsten av arbetsmarknad. Det sammantaget har avgörande betydelse för vilken sysselsättning vi har. Om detta finns det ingen oenighet. Labourekonomen Stephen Nickell har till exempel konstaterat att det inte existerar någon ekonomisk modell för arbetsmarknaden där inte en mer generös arbetslöshetsförsäkring inte leder till sämre lönebildning och högre arbetslöshet. Det är ett av de mest grundläggande sambanden vi har. En dåligt fungerande arbetslöshetsförsäkring leder till högre arbetslöshet. Den leder inte till högre löner. Den leder till högre inflation. Det betyder kanske att nominella löner stiger på kort sikt, men på lång sikt bestäms lönerna av produktivitetsutvecklingen, som i sin tur bestäms av ekonomins grundläggande produktionsförmåga. Det har LO vetat åtminstone sedan LISA-projektet och förmodligen långt dessförinnan. Om detta råder det alltså heller ingen oenighet. Det är därför inflation och arbetslöshet är två separata saker. Har vi då sänkt ersättningsnivån? Har vi nu den tuffaste arbetslöshetsförsäkringen i svensk historia? Nej, så är det inte. Vi gjorde en justering av den högsta kontantnivån, och vi har sänkt den efter hundra dagar. Vad betyder det? Jo, det betyder att för huvuddelen av de arbetslösa har det inte skett någon mer påtaglig förändring. Det beror på att 90 procent av de arbetslösa är arbetslösa kortare tid än tre månader. Det är så strukturen på arbetslöshet ser ut. Varför är det då en poäng med att sänka avgifterna? Jo, det är för att det då blir mer lönsamt att vara på arbetsmarknaden - detta eftersom man ju inte betalar avgift om man är arbetslös. Det gör att fler också är med i a-kassan. På det sättet fungerar en sänkt a-kasseavgift på samma sätt som ett jobbskatteavdrag, och därför är det en bra åtgärd. Därför har vi också sagt att vi nu framåt sommaren ska sänka a-kasseavgiften. Det tror jag är en åtgärd som både förbättrar ekonomins funktionssätt, bidrar till lägre långsiktig arbetslöshet och förbättrar människors ekonomiska trygghet eftersom fler kommer att gå med i arbetslöshetsförsäkringen.

Herr talman! Det är spännande att få en ekonomisk föreläsning av finansministern, men man ska kanske lyfta näsan från boken, stryka bort dammet från axlarna och gå ut i verkligheten där välfärden skapas och arbete utförs. Om man gjorde det skulle man kunna se tillbaka på Sverige år 2006, ett socialdemokratiskt lett land med mycket hög produktivitet, mycket hög sysselsättning och en mycket generös a-kassa. Det jag försöker förklara för Anders Borg är hur det ser ut, eftersom Anders Borg bara dyker ned i tabeller, statistik och böcker och har svårt att komma ut från universitetsbiblioteket och ut i verkligheten. Det går inte att förneka att Sverige år 2006 hade en oerhört hög produktivitet, bland de högsta i Europa. Likaså hade vi en oerhört hög sysselsättning, bland de högsta i världen. Dessutom hade vi en oerhört generös a-kassa, troligen den bästa i världen. Försök förneka det, och förklara sedan för mig varför vi ska sänka ersättningen och förstöra regelverket i a-kassan när de länder som valt en annan väg, som valt Anders Borgs väg, bevisligen har en lägre produktivitet och en lägre sysselsättning - när de valt den marknadsliberala, högerpolitiska vägen. De har inte lyckats uppnå det vi uppnådde med en generös a-kassa. Förklara verkligheten, Anders Borg! Lyft näsan från böckerna! Gå ut i solen! Även om Anders Borg har sagt att det ska vara vinter året om kommer det en sommar när vi vinner valet och solen börjar skina.

Herr talman! Anders Borg ägnar sig åt en retorik som jag tror är nästan obegriplig för den som inte läst nationalekonomi. Låt oss hålla oss till fakta. Om man förändrar arbetslöshetsförsäkringen, inte bara tittar på nivåerna när det gäller procentsatsen utan faktiskt tittar på inkomsterna och hur man gjort om beräkningarna, visar det sig att Linda, som tjänade 14 000 kronor i månaden och sedan blev arbetslös, skulle få 11 200 kronor i a-kasseersättning. Den förändring som regeringen har gjort innebär att om Linda varit arbetslös ett år, jobbat ett halvår, vilket många ungdomar får göra, och sedan måste sluta blir hennes nya a-kasseersättning 5 600 kronor i månaden. 5 600 kronor i månaden före skatt! Linda får inte ett skatteavdrag på 1 200 kronor i månaden, vilket jag som tjänar 54 500 kronor i månaden får den 26 januari. Jag ska alltså få mer pengar medan de arbetslösa och sjuka inte får en enda krona mer. Det handlar om omfördelningen i samhället. Det handlar om att ge till dem som redan har och ta från dem som redan har lite. Jag ska, herr talman, lämna över rapporten från TCO. Jag ska senare också lämna rapporten till arbetsmarknadsministern, för han har inte läst den. TCO skriver följande: "I din hand håller du angelägen läsning. Man kan kalla läsningen för en rysare. Den innehåller kalla, hårda fakta för många som kommer att drabbas av arbetslöshet. - - - A-kassan är idag en försäkring i förfall. En halv miljon har lämnat försäkringen. - - - Vi tycker att det är dags att kliva ur politisk prestige och gamla låsningar. Det som sker nu är varken rättvist eller värdigt en välfärdsstat som Sverige." Det skriver TCO, herr Borg.

Herr talman! Fredrik Schulte tyckte att vi skulle svara på frågan om vi ska hålla oss till budgetreglerna. Sedan orkade han inte stanna kvar eftersom han inte hade möjlighet till ytterligare inlägg. Det är klart att vi ska hålla oss till budgetreglerna. Självfallet ska vi göra det. Det var vi som skapade dem efter det moras vi fick ta över på 90-talet. Det var den krisen som lärde oss i Sverige att hantera ekonomin på ett mycket bättre sätt än i många andra länder. Vi ser till att vi har en penningpolitik och en finanspolitik som fungerar. Vi byggde upp de stabila reglerna. Självfallet ska vi hålla oss till dem. Anders Borgs retorik om att vi måste sänka a-kasseersättningen eftersom lönerna i nästa högkonjunktur annars ökar är på ett tydligt sätt också ett svar till Fredrik Schulte. Dessutom förbiser både Anders Borg och andra moderata företrädare - eller vill förbise - den starka tillväxt som var i Sverige när de tog över makten och att det var då som de nya jobben kom till. Jag sade i mitt förra inlägg att det var 153 000 jobb som skapades innan deras politik hade börjat bita. Det är nu den borgerliga regeringens politik fungerar, och det är nu som vi ser den trygghetskris som människor känner av. Vi skyller inte lågkonjunkturen på den borgerliga regeringen, definitivt inte, men ni har valt väg, Anders Borg. Ni valde att sänka skatterna med 80 miljarder. Nu kommer vi att få ett budgetunderskott på 80 miljarder. Ni valde att göra de reformerna. Vi väljer andra typer av reformer. Vi följer Konjunkturinstitutets rekommendation att vi kan satsa på reformer framöver. Därför har vi en rad förslag som vi kan lägga fram i vår skuggbudget, och den är vi överens om i hela det socialdemokratiska partiet. Jag tyckte att Fredrik Schulte försökte antyda någonting helt annat.

Herr talman! Jag vill tacka Monica Green för det tydliga beskedet: Hela det socialdemokratiska partiet står bakom Socialdemokraternas budgetmotion. Jag förstår att det var ett klargörande som var på sin plats. Låt mig gå tillbaka till Patrik Björck som vill att vi lyfter näsan från böckerna. Det är precis det vi inte ska tänka på. Vi ska tänka på vad vi gått igenom de senaste 30 åren, vad som är den framkondenserade erfarenheten av ekonomisk politik under de senaste 30 åren. När vi följde Patrik Björcks inflationslinje och arbetsmarknadslinje på 70-, 80- och 90-talet fick vi inflation. Vi hade konflikter på arbetsmarknaden. Vi hade en lönebildning som inte fungerade. Vi hade upprepade kriser som följd av att vi fick en lägre sysselsättning och en högre arbetslöshet. Sysselsättning och låg arbetslöshet får vi inte fram genom hög inflation. Det får vi fram genom låg inflation och en väl fungerande ekonomi. Det var därför den socialdemokratiska regeringen under Göran Persson och även tidigare under Ingvar Carlsson och Kjell-Olof Feldt lade om politiken i en riktning som förbättrade arbetsmarknadens funktionssätt. Vi har drivit det arbetet vidare. Vi ska inte lyssna på högerliberalerna och marknadsliberalerna. Tony Blair och Gordon Brown i Storbritannien, Gerhard Schröder i Tyskland, Wouter Bos i Holland och Göran Persson i Sverige - det är de som har gjort förändringar av arbetslöshetsförsäkringen för att ersättningsnivån ska ha en mer rimlig utformning, så att den är mer förenlig med en låg arbetslöshet. Låt oss också konstatera när Eva-Lena Jansson är inne på nivån på ersättningen att det är samma regler som tidigare som gäller i det avseendet. Arbetslöshetsersättningen fastställs med kontanta belopp, vilket gör att när lönerna stiger får det den effekten, precis som det tidigare hade. Vi har inte i den meningen tak i arbetslöshetsförsäkringen som är satta som andel av en sjukpenninggrundande inkomst, utan som kontanta belopp. Det är det som får denna effekt. Herr talman! Min tid tog därmed slut. Det blev något kort. Vi får väl återkomma till denna spännande diskussion.