Arbetsförmedlingens minskade tillgänglighet och dess påverkan på arbetsmarknaden

Herr talman! Serkan Köse har frågat mig hur jag avser att säkerställa att Arbetsförmedlingen har tillräcklig lokal närvaro och anpassade stödinsatser, särskilt i kommuner med hög arbetslöshet, för att effektivt stödja dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Han har också frågat mig vilka generella åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att Arbetsförmedlingens resurser används effektivt för att stärka arbetsmarknadsinsatser och matchningen av arbetssökande till lediga jobb.

Det finns och har länge funnits regionala skillnader i arbetslöshet. Med utgångspunkt från målen och inriktningen för arbetsmarknadspolitiken är det Arbetsförmedlingens ansvar att fördela resurserna regionalt och lokalt utifrån de arbetssökandes behov, till exempel behovet av fysiska möten, och situationen på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen behöver bli mer effektiv med ett tydligt fokus på sin kärnverksamhet.

I 2025 års budgetproposition gör regeringen satsningar som innebär sänkt skatt på arbete och omfattande satsningar på utbildning. Regeringen har också ökat Arbetsförmedlingens resurser för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden och ge bättre stöd till arbetssökande.

Regeringens utgångspunkt är att alla som kan arbeta ska göra det. Arbetslösa ska erbjudas rätt stöd och insatser. Samtidigt ska det också finnas tydliga aktivitetskrav för att få ersättning eller bidrag.

Jag och regeringen följer frågan och förutsätter att Arbetsförmedlingen inom ramen för sitt uppdrag även fortsättningsvis ger arbetslösa det stöd de behöver för att få ett arbete.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag ställde denna interpellation eftersom vi ser ett växande problem i hela landet med att Arbetsförmedlingens närvaro och tillgänglighet försämras samtidigt som vi har den högsta arbetslösheten på över tio år, om vi bortser från pandemin. I en tidigare debatt med statsrådet lyfte jag också upp att vi har en långtidsarbetslöshet som ökar och en ungdomsarbetslöshet som har ökat med drygt 25 procent, vilket precis har debatterats här i kammaren. Var fjärde ung i vårt land är arbetslös i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Allt detta innebär att vi måste ha en fungerande myndighet. Den statliga myndigheten, Arbetsförmedlingen, måste fungera för att vi ska kunna hantera de utmaningar som finns på svensk arbetsmarknad i dag.

Vi ser också en arbetslöshet som delar vårt land. I norra Sverige har vi låg arbetslöshet, men i södra Sverige har vi hög arbetslöshet. Det här kräver fysisk närvaro av Arbetsförmedlingen.

I Arbetsförmedlingens budgetunderlag till regeringen varnar man för att tillgängligheten kommer att försämras och för att personalbristen inom myndigheten är akut; man har sagt upp 700 personer. På Arbetsförmedlingen behövs olika kompetenser, som inte finns kvar. Man klarar inte av sitt uppdrag i takt med det ökade inflödet.

Samtidigt som de regionala skillnaderna har ökat kan vi konstatera att stödet till människor som blir arbetslösa inte är tillräckligt för att man ska klara av uppdraget. Till det kan vi konstatera att regeringen planerar att lägga ned ett antal servicekontor i 13 kommuner. Det slår mot de grupper som behöver både den statliga närvaron och det stöd som de ska kunna förvänta sig att få. Det är personer med funktionsnedsättning, äldre och nyanlända som har svårt att navigera digitalt.

Inte alla kommer att klara av det digitala system som det hänvisas till. Att man lägger ned servicekontor och att Arbetsförmedlingens fysiska närvaro försämras innebär att man monterar ned statens närvaro för dem som behöver staten mest.

Herr talman! Detta handlar inte bara om lokaler. Det handlar om människor. Unga utan utbildning, äldre arbetare, långtidsarbetslösa och människor i utsatta områden tvingas nu klara sig själva eller hänvisas till en digital plattform för att kunna lösa detta. Därför har jag ställt denna interpellation och hade förväntat mig att regeringen och statsrådet skulle komma med några konkreta förslag på hur man ska hantera det. Jag upplever inte riktigt att man i svaret bemöter detta på det sätt jag hade förväntat mig.

Arbetsförmedlingen behöver ha fysisk närvaro där behovet är störst. Det behövs mer resurser till arbetsmarknadsutbildningar, till matchning och till program och insatser. Och det behövs nationell kompetens för att vi ska klara av matchningsproblematiken på svensk arbetsmarknad.

Vi måste ha en myndighet som har kapacitet att möta, stötta och vägleda människor och som inte bara mäter och kontrollerar. Regeringen har gått ut med att Arbetsförmedlingen får 60 miljoner kronor mer, men det handlar väldigt mycket om att kontrollera. Det är bra att man kontrollerar människor. Men det måste också finnas förutsättningar för stöd till dem som behöver det för att kunna bli anställbara och kunna ta de jobb som finns på arbetsmarknaden.

Min fråga kvarstår: Hur tänker regeringen hantera Arbetsförmedlingens tillgänglighet och lokala närvaro för att kunna möta de behov som finns?

Herr talman! Jag vill tacka min kollega Serkan Köse, som har tagit initiativ till denna viktiga debatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är ingen hemlighet att Arbetsförmedlingen på senare år har genomgått stora förändringar som har påverkat den lokala närvaron, tyvärr åt fel håll. Färre kontor och färre arbetsförmedlare har lett till att fler människor i vårt land har fått betydligt längre till myndighetens service.

I första hand hänvisas arbetssökande till Arbetsförmedlingens digitala plattformar, som ur många aspekter och för många människor fungerar på ett tillfredsställande sätt, även om det givetvis finns brister. Även om människor i vårt land överlag har goda digitala kunskaper menar jag att det fortfarande finns stora grupper som är i behov av samhällets stöd för att kunna hantera olika digitala verktyg. Det handlar ofta om just de grupper som står lite längre ifrån arbetsmarknaden. Till exempel bristande språkkunskaper, olika funktionsnedsättningar eller hög ålder kan påverka deras möjlighet att ta del av Arbetsförmedlingens utbud.

Många i de grupperna har som sagt svårt att använda de digitala verktyg som Arbetsförmedlingen i dag erbjuder. Då finns det behov av att kunna prata med en faktisk människa, ofta gärna fysiskt och på plats.

När den fysiska närvaron på många håll är bristfällig kan man tänka att det skulle fungera någorlunda väl att få kontakt med Arbetsförmedlingen på annat håll. Men en granskning från JO i höstas visade tyvärr på motsatsen. Den visade att 55 procent av alla som ringde till myndigheten fick kontakt med en handläggare, och för dem som fick kontakt med en handläggare var väntetiden i telefonkön cirka 30 minuter. Samtidigt har Arbetsförmedlingen en webbplats där man kan ta digital kontakt med en handläggare. Där ledde så få som ett av tio försök till kontakt med en handläggare via en chatt.

Herr talman! Jag tycker att det är på tok för dålig service till människor som av olika anledningar vill försöka komma i kontakt med myndigheten, antingen fysiskt eller via telefon eller webben.

Samtidigt som det är svårt att komma i kontakt med Arbetsförmedlingen försvagas också en av de andra livlinor människor har haft för att komma i kontakt med den statliga servicen. Regeringen meddelade i budgetpropositionen i höstas att Statens servicecenter skulle genomgå drastiska nedskärningar, och relativt nyligen meddelades att ungefär 30 kontor runt om i landet ska stängas.

På många håll i landet får det förhållandevis märkbara konsekvenser. Jag tittar på min egen valkrets, som exempelvis innefattar hela landskapet Dalsland, och ser att Dalsland i dag helt saknar fasta arbetsförmedlare med en fast kontorsplats för besök. Nu läggs det enda statliga servicekontoret i landskapet ned, och människor hänvisas till att söka hjälp på andra platser.

I Sverige har vi en lång tradition av högt förtroende för våra offentliga institutioner och myndigheter. Det är mycket tack vare att de har kunnat leverera förhållandevis goda tjänster. Man har haft god tillgänglighet över hela landet. Men i takt med att staten har tagit ett steg tillbaka har den lokala närvaron försämrats, och förtroendet för samhällets institutioner har skadats.

Det får givetvis konsekvenser för människor som är arbetslösa och som på olika sätt är i behov av samhällets stöd när de söker ett arbete. Människor som befinner sig långt ifrån arbetsmarknaden och i en utsatt situation kommer att få svårare att få tag på statlig service och att få hjälp med sitt jobbsökande.

Jag vill därför ta chansen att fråga arbetsmarknadsministern hur han ska se till att arbetslösa med olika former av stödbehov ska få tillgång till det stöd de har behov av när Arbetsförmedlingen är svår att nå fysiskt, via telefon och via webben och när den statliga servicen ständigt försvagas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag tackar debattörerna för frågorna och inspelen. Det är viktigt att man som arbetssökande i ett läge där man är arbetslös kan känna trygghet och känna att samhället inte lämnar en därhän utan finns där om man har behov av det. Många arbetslösa har inte behov av hjälp, men de som har det ska kunna få hjälp genom samhällets olika insatser. Det är också därför det är viktigt att vi har en närvaro, så att människor kan känna den tryggheten.

När det gäller myndigheternas möjligheter att å ena sidan rekrytera kompetent arbetskraft och å andra sidan – jag uttrycker mig medvetet lite slängigt nu, så ni får snälltolka mig – finnas ”i varenda buske” har jag som statsråd inte kunskap om exakt var skärningspunkten finns. Jag förutsätter att våra myndigheter hanterar den avvägningen och målkonflikten på bästa sätt.

Med det sagt delar jag interpellantens och den andre meddebattörens uppfattning att vi generellt i samhället har haft en övertro på digitaliseringen. Alla människor har inte förutsättningar att fullt ut enbart använda sig av digitala verktyg för att kommunicera med myndigheter. Som jag har förstått det pågår inom flera myndigheter, även Arbetsförmedlingen, en diskussion där man åtminstone berör frågeställningen: Har digitaliseringen gått för långt?

Ett tecken på detta är den rapport som också Jonathan Svensson refererar till om mycket bristfällig telefontillgänglighet. Jag tror att jag läste i någon tidning om någon individ som medvetet låtit bli att svara i telefon och nu blivit av med jobbet.

Vi har alltså ett behov av att samhället flyttar fram sina positioner. Vi behöver på olika sätt se till att människor kan känna trygghet när de är arbetslösa och även kan känna en större närvaro. Det kan vara digitalt, fysiskt eller via telefon – exakt hur den skärningspunkten ser ut kan man alltid diskutera.

Den sammantagna ambitionen från vår sida är naturligtvis att vi ska se till att människor får ett bättre bemötande och möter ett mer engagerat samhälle, så att de inte lämnas vind för våg i sin arbetslöshet utan möter stora möjligheter till utbildning och till att hitta arbete. Det ska vara höga förväntningar på individerna att göra sitt yttersta. Men man ska också ha möjligheter genom att vi har en stat som finns där när man behöver den som mest.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag tror att många av oss helt delar statsrådets analys – staten och samhället ska finnas där, och det ska finnas statlig närvaro för att man ska känna en viss trygghet. Det är just därför vi blir lite oroliga när kontor efter kontor läggs ned och resurserna tas bort från Arbetsförmedlingen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Jag delar också statsrådets uppfattning att det är självklart att myndigheten ska kunna göra en bedömning av var man tycker att man ska finnas för att behovet är som störst där. Men jag tror att statsrådet måste fundera över hur det här ska ske i praktiken om det är så att man kanske inte riktigt har förutsättningarna. Som statsrådet kommer ihåg fanns det i tidigare regleringsbrev till Arbetsförmedlingen ett konkret mål som handlade om att myndigheten skulle finnas i de socioekonomiskt utsatta områdena. Det är någonting som jag tror att statsrådet behöver ta med sig – hur ska man stärka Arbetsförmedlingens närvaro i de områden där myndigheten behövs som mest?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetsförmedlingen behöver kanske inte finnas i varje by i hela Sverige, om jag ska snälltolka statsrådet. Det är inte riktigt det vi föreslår heller, utan här handlar det om var myndigheten ska lokaliseras, var den ska finnas och var behovet är som störst. Ett förslag till statsrådet är att se över om myndigheten kan få ett uppdrag att finnas i de socioekonomiskt utsatta områdena – där arbetslösheten är som högst ska myndigheten finnas.

Att ta bort myndigheten, ta bort de statliga servicecentren och hänvisa människor till digitala lösningar tror jag inte riktigt är lösningen. Statskontoret säger i sin utvärdering att Arbetsförmedlingens digitala gränssnitt är otillräckligt anpassat till de grupper som står längst ifrån arbetsmarknaden, vilket bekräftar det jag säger. Myndigheten ska finnas där behovet är som störst. Digitala lösningar kan inte ersätta fysiska möten för den som behöver någon som lyssnar, förstår och kan visa vägen framåt. Det är ett medskick till statsrådet.

Återigen: Arbetsförmedlingen hänvisar i sitt budgetunderlag till regeringen till att man behöver ha mer resurser för att klara av sitt uppdrag. Generaldirektören larmar om att man inte har tillräckligt med personal för att klara av att vägleda, matcha och följa upp. Det här innebär att det blir färre insatser, längre väntan och fler som fastnar i långtidsarbetslöshet.

En del av min interpellation handlade om de 4 miljarder som myndigheten inte använde. Läser man Arbetsförmedlingens årsredovisning kan man se att det var drygt 4 miljarder som skickades tillbaka. Då kan man fundera över hur dessa 4 miljarder ska kunna användas på ett annat sätt än i dag, kanske i samråd och samarbete med kommuner, nu när arbetslösheten är som den är.

Jag har ännu ett medskick. I det här läget tror jag verkligen att man behöver samarbeta kring arbetslösheten och de åtgärder som behöver sättas in. Görs det ingenting är jag rädd för att vi kommer att se en högre arbetslöshet och en försvagad myndighet, vilket kommer att drabba de grupper som behöver Arbetsförmedlingen som mest.

Skulle statsrådet kunna kommentera det här med de 4 miljarderna? Om det är så att statsrådet har några tankar om hur man skulle kunna använda de 4 miljarderna vore jag tacksam att få höra.

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Statsrådet nämner i sitt svar att statliga myndigheter ska ha en närvaro som ger trygghet till arbetssökande. Jag delar givetvis den bilden.

Jag snälltolkar givetvis statsrådet – vi ska inte ha ett arbetsförmedlingskontor i varenda buske. Det tycker inte vi socialdemokrater heller. Däremot tycker vi att det är rimligt att det finns statlig service i varje landskap. Så långt vågar vi faktiskt sträcka oss.

En god tillgänglighet för våra medborgare till våra statliga myndigheter är grundläggande för att upprätthålla förtroendet för dem men också för att kunna leverera tillfredsställande tjänster för våra medborgare. I dag har Arbetsförmedlingen på många platser runt om i vårt land tyvärr inte den tillfredsställande tillgänglighet som vi hade velat ha. Det är också uppenbart att tillgängligheten via telefon och webb inte är tillräcklig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här får konsekvenser för människor som av olika anledningar är i behov av extra stöd i sitt arbetssökande. Som sagt kan det handla om människor med funktionsnedsättning, språksvårigheter eller någon form av digitalt utanförskap. Det här är grupper som hade varit i behov av mer individanpassat stöd från samhället för att få stöttning i sitt arbetssökande och på så sätt kunna få in eller behålla en fot på arbetsmarknaden. Möjligheten till detta försämras givetvis när Arbetsförmedlingen gång på gång tvingas till nedskärningar samtidigt som den statliga servicen minskar på många håll runt om i landet.

Däremot upplever jag inte att statsrådet helt svarar på min fråga om hur han ska se till att människor som är i behov av samhällets gemensamma stöd ska få det när det finns så stora brister i Arbetsförmedlingens tillgänglighet och när Statens servicecenter nu backar undan.

Herr talman! Som svar på Jonathan Svenssons sista fråga vill jag säga att det här är anledningen till att vi nu skjuter till pengar till Arbetsförmedlingen för ökat stöd till arbetslösa. Vi lyssnar ju in den kritik som finns. Det handlar om telefontillgänglighet, om att ha höga krav och om att göra tidiga insatser för arbetslösa.

Herr talman! Serkan Köse frågar hur vi ska se till att 4 miljarder inte betalas tillbaka. Det är en mycket relevant och rimlig fråga. Det handlar väldigt mycket om att se till att vi, och då menar jag vi i samhället i bred mening, inte låter arbetsmarknadsutbildningsplatser som vi har budgeterat för och satsat på gå om intet. Det gäller att vi ser till att vi har system som fångar upp människor så att de kan lotsas till arbetsmarknadsutbildningarna.

Det är inte första gången som Arbetsförmedlingen betalar tillbaka pengar till staten. Det har skett under blå regeringar och under röda regeringar. Jag ser det som en gemensam uppgift för oss att hitta system och verktyg så att vi kan använda pengarna på ett bättre och effektivare sätt så att de arbetslösa får del av fler utbildningar.

Målet är att vi på det sättet kan se till att fler blir bussförare, fler kan jobba i den svenska vården och fler kan jobba i den svenska industrin.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det stämmer som statsrådet säger. Det är inte första gången Arbetsförmedlingen skickar tillbaka pengarna. Det har man gjort sedan 2006. När jag tittat på utvecklingen har jag sett att man varje år har kunnat skicka tillbaka 5–10 miljarder. Det är inte optimalt.

Det är därför som jag lyfter fram den här frågan. Jag tycker att pengarna ska användas för det ändamål som de är avsedda för. De ska användas till arbetsmarknadspolitiska program och insatser, till utbildningsinsatser och för de behov som finns. Där är vi helt överens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En fråga som man behöver fortsätta att diskutera och debattera är hur anslagssparandet ska användas. Det gäller inte minst i det här läget när vi har den högsta arbetslösheten på tio år.

Vi har en halv miljon människor som är arbetslösa. Vi har en långtidsarbetslöshet som växer. Vi har en ungdomsarbetslöshet som växer. Då är det inte optimalt att Arbetsförmedlingen skickar tillbaka drygt 4 miljarder.

I den arbetsmarknadskrisen tror jag som socialdemokrat inte heller på att det räcker med de digitala lösningar som vi talar om. Här handlar det om att Arbetsförmedlingen ska kunna erbjuda den hjälp och det stöd som människor behöver.

När jag läser Arbetsförmedlingens årsredovisning, vilket jag tror att också statsrådet har gjort, ser jag att Arbetsförmedlingen själv slår larm om situationen. Man varnar för orimlig arbetsbörda, som man skriver. Man skriver också att resurserna är otillräckliga och att man inte längre kan erbjuda individanpassat stöd.

Det är allvarligt och något som jag tror att man behöver titta på. Samtidigt skickar myndigheten nästa budgetunderlag till statsrådet och menar på att man behöver mer resurser för att man ska klara av de utmaningar som finns i dag på svensk arbetsmarknad.

Mitt medskick till statsrådet är att utgå från diskussionen om de 4 miljarderna i anslagssparandet och se hur de kan användas här och nu för att kunna sättas in så att man kan hjälpa och stötta de människor som behöver stöd som mest.

Jag tror ärligt talat inte att de 60 miljoner som regeringen har aviserat kommer att räcka långt. Det handlar om att ha kontroll och ingenting annat. Tack för debatten!

Herr talman! Tack till Serkan Köse och meddebattören för debatten!

Det är viktigt att vi kan fortsätta att diskutera hur vi kan använda våra skattepengar på bättre sätt. Vi kan på det sättet också se till att fler arbetslösa får de insatser som de kan gynnas av.

Det är ett misslyckande för hela det politiska och statliga systemet att vi har en situation där vi inte får ut verksamheter för de pengar som vi satsar. För egen del fortsätter jag gärna debatten och diskussionen om hur vi på ett bättre sätt kan använda pengarna så att fler arbetslösa kan få ta del av insatserna.

Det är viktigt att man kan möta en stark stat som finns där om man behöver den. Om man klarar sig själv så klarar man sig själv. Men behöver man samhällets insatser ska man få det. Det kräver ett annat sätt att tänka och se på hur vi anammar digitaliseringen och hur vi ser på statens närvaro för människor.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.